Kvinnor och våldsbrott

Kriminologiska institutionen Kvinnor och våldsbrott En genusteoretisk innehållsanalys av konstruktioner av kvinnor som gärningspersoner i media Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2010 Jennie Ström

2

Sammanfattning Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur kvinnor som begår våldsbrott konstrueras i media utifrån ett genusperspektiv. Media studeras utifrån totalt sex artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet och kan således inte sägas ge en helhetsbild av svensk media, istället är det forskarens tolkning som redogörs för, vilket är en av de tolkningar som kan göras. Ansatsen i studien är socialkonstruktivistisk vilket innebär att genus ska ses som något socialt konstruerat och att begreppen kvinna och gärningsperson tillskrivs en viss innebörd, då människor tillsammans konstruerar dess betydelse. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i olika stereotyper som media kan använda sig av vid konstruktionen av kvinnor som förövare till våldsbrott samt utifrån begreppet normativ femininitet; hur en kvinna bör bete sig. Studien undersökte även hur konstruktionerna förhåller sig till begreppet malestream; att kvinnor inom kriminologi kan ses som de andra och främst utvärderas mot mäns kriminalitet som utgör normen. Sammantaget behandlar uppsatsen således tre frågeområden; stereotypa konstruktioner, konstruktioner i förhållande till normativ femininitet och i förhållande till begreppet malestream. Frågeställningarna lyder: Hur förhåller sig konstruktionerna av kvinnor som gärningspersoner till våldsbrott i media till stereotypa föreställningar om kvinnor och brott? och Hur förhåller sig konstruktionerna i förhållande till begreppen normativ femininitet och malestream? Undersökningen är att betrakta som en pilotstudie och genomfördes med en variant av en kvalitativ innehållsanalys; den etnografiska innehållsanalysen där teman i artiklarna tolkades. Vid analysens genomförande kunde tre stereotyper urskiljas; kvinnorna konstruerades som Mytiska monster, Galna eller som Passiva. Artiklarna analyserades även utifrån begreppet normativ femininitet där en tydlig uppdelning kunde skönjas mellan våldsamma kvinnor som icke-kvinnor i förhållande till normala kvinnor i bemärkelsen att de inte iscensätter rätt genus och därmed inte uppfyller de krav den normativa femininiteten ställer upp. En annan möjlig tolkning som kunde göras var att kvinnorna kan sägas uppfylla den normativa femininiteten då de konstrueras som psykiskt sjuka eller som passiva och offer för omständigheter. Vid dessa konstruktioner bryter kvinnorna inte lika mycket mot traditionella föreställningar om kvinnor som passiva och en tolkning görs om att de fråntas sin agens och då inte kan ses som aktivt handlande och ansvariga individer. I förhållande till malestream beskrevs kvinnorna speciellt vad gäller ungdomsbrottslighet utifrån mäns våldsutövande och sågs som mer avvikande än männen då de använde våld. Sammanfattningsvis använder media stereotypa konstruktioner och konstruerar inte en nyanserad bild av kvinnor som gärningspersoner till våldsbrott. Istället reproduceras föreställningen om våldsamma kvinnor som icke-kvinnor i form av ondskefulla monster eller som våldsamma kvinnor i bemärkelsen psykiskt sjuka eller som passiva offer för omständigheter. 3

4

Innehållsförteckning Sammanfattning...3 1. INLEDNING......7 1.1 Problemformulering och syfte.......8 1.2 Avgränsningar i uppsatsen......9 1.3 Definition av begreppet stereotyp...10 2. TIDIGARE FORSKNING...10 2.1 Medier och brottslighet...11 2.2 Kvinnor och brottslighet...11 2.2.1 Statistik över kvinnors våldsbrottslighet...13 2.2.2 Beskrivningar av kvinnor som gärningspersoner vad gällande våldsbrott...14 3. METOD...15 3.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter...15 3.2 Kvalitativ innehållsanalys...16 3.3 Material och urval...18 3.4 Tillvägagångssätt...19 3.5 Reliabilitet och validitet...19 3.6 Forskningsetiska överväganden...20 4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...20 4.1 Genus som socialt konstruerat...21 4.2 Begreppet normativ femininitet...21 4.3 Jewkes stereotyper av kvinnor i media.......22 4.3.1 Mytiska monster...23 4.3.2 Galna kvinnor...23 4.3.3 Passiva kvinnor...23 5. RESULTAT OCH ANALYS.........24 5.1 Mytiska monster...24 5.2 Galna kvinnor...26 5.3 Passiva kvinnor...27 5.4 Normativ femininitet...27 5.5 Malestream...29 5.6 Sammanfattande kommentarer...31 6. DISKUSSION............32 7. LITTERATURFÖRTECKNING...37 5

6

1. Inledning We also saw that women have many traits in common with children; that their moral sense is deficient; that they are revengeful, jealous, inclined to vengeance of a refined cruelty In ordinary cases these defects are neutralized by piety, maternity, want of passion, sexual coldness, by weakness and an underdeveloped intelligence. But when a morbid activity of the physical centers intensifies the bad qualities of women, and induces them to seek relief in evil deeds It is clear that the innocuous semi-criminal present in the normal woman must be transformed into a born criminal more terrible than any man the criminal women is consequently a monster (Lombroso & Ferraro 1916 i Walldén 2000:1). Cesare Lombroso var en av de första att vetenskapligt studera kvinnors brottslighet inom en kriminologisk kontext i början av 1900-talet och Lombroso ansåg att kvinnor som begick brott inte var att betrakta som riktiga kvinnor utan att de istället skulle ses som monster (Walldén 2000:1). Att som kvinna begå brott sågs inte enbart som ett brott mot samhället utan även som ett brott mot den kvinnliga naturen och kvinnliga gärningspersoner ansågs vara maskulina, sexuellt apatiska och onda, motsatsen till allt som en kvinna skulle vara (Kordon& Wetterqvist 2010:13). Det utmärkande för en kvinna som begick brott var således att hon inte var en riktig kvinna, Lombroso blev kritiserad för sin forskning men har ändå haft ett stort inflytande på kriminologin som vetenskap och därmed även synen på kvinnor som begår brott (Kordon& Wetterqvist 2010:12). Att kvinnliga gärningspersoner kan konstrueras som monster är något som bl.a. Jewkes (2004:13) menar fortfarande sker inom mediers framställning. Jewkes menar att media fortsätter att passa in kvinnor som begår brott i stereotypa roller då de framställs som bl.a. onda monster, passiva eller psykiskt sjuka. Kvinnor kan inte begå brott som enbart kvinnor utan tillskrivs andra stereotypa egenskaper som förklaringar till brotten. Av vikt är även att kvinnors brottslighet länge har varit en mindre central del inom forskning och att fokus istället främst har riktats mot män, vars brottslighet har fått verka som en måttstock på vad som utgör (kriminellt) avvikande beteende. När kvinnor tas upp i relation till brott görs det ofta som en särarts kriminologi som inte ingår i den vanliga mainstream, även kallat malestream kriminologin (Lander, Pettersson & Tiby 2003:10,12; Lander 2003:23). Kvinnor har varit och är fortfarande mindre kriminella än vad män är enligt kriminalstatistik och offerundersökningar 1. Förhållandet förklaras ofta med teorier som utgår ifrån generella antaganden om att kvinnor och män skiljer sig åt i egenskaper och beteenden (Hollari 2007:373). Våldsbrott är något som kan tolkas som att ha blivit en del av vardagen i samhället bl.a. genom medias informationsflöde till allmänheten om brott. Ändå är brottskontexten relativt genusblind vad gäller exempelvis våldsbrott vilket uppsatsen vill belysa. Våldsbrott relateras inte lika frekvent till kvinnor som till män och kvinnor ses som mindre aggressiva, mer inriktade på omsorg och vård av 1 För en problematisering av kriminalstatistik som källa se avsnitt 2.2.1 7

familjen och även som mer empatiska jämfört med män (ibid.) vilket kan försvåra synen på kvinnor som förövare till våldsbrott. När aggressivt beteende berörs relateras det således ofta i första hand till män, vilket statistiskt sett inte är felaktigt då majoriteten av alla våldsbrott begås av män (Yourstone 2008: 1; Walklate 2004:4). Det problematiska är att forskning om kvinnors brottslighet ofta har fått stå i skymundan för forskning om mäns kriminalitet. Kvinnliga kriminella konstrueras därför mer ofta än sällan till något vetenskapligt främmande, som de andra. Det finns därmed en kunskapslucka att fylla vilket uppsatsen ämnar göra genom att skapa en större förståelse för kvinnor som gärningspersoner till våldsbrott. Kontexten studien berör är den mediala, denna arena valdes för att media kan anses ha en stor inverkan på individers uppfattning och förståelse för brottslighet då tidigare forskning har påvisat att media är den främsta källan till information om kriminalitet för de flesta människor (Pollack 2008:423; Heber 2007:128). Det kan därför antas att hur kvinnor som förövare konstrueras inom media sannolikt påverkar mångas uppfattningar om kvinnor som utövar våld. En stor del forskning har undersökt hur media rapporterar om brott medan ett mindre antal undersökningar har gjorts om hur media skildrar gärningspersoner och ännu färre studier har gjorts om kvinnor som förövare (Brennan & Vandenberg 2009:142 143). Det vore därför intressant att undersöka hur våldsamma kvinnor konstrueras medialt. Kvinnor som begår våldsbrott tenderar sammanfattningsvis alltså att bättre passa in i det psykosociala kriteriet de andra än män som begår liknande brott (Yourstone 2008: 1). Begreppet de andra är därför en föreställning om kvinnor som gärningspersoner som till viss del kan sägas föreligga inom både den kriminologiska och den mediala kontexten. Kvinnor som gärningspersoner kan konstrueras som dubbelt avvikande då de inte enbart avviker genom att begå brott utan även genom att avvika som kvinnor. Det vore även därför betydelsefullt att undersöka hur kvinnor konstrueras i mediala sammanhang då kvinnor mer än män på brottslighetens arena ofta kan sägas utgöra de andra. 1.1 Problemformulering och syfte Att synliggöra hur kvinnor som begår våldsbrott konstrueras på den mediala arenan är kriminologiskt relevant då problematiken med ett snävt gärningsperson -begrepp som lättare tillskrivs män belyses. Studien är även av vikt för att visa hur genus är något som konstrueras hela tiden och påverkar tolkningar av gärningspersoner. Utgångspunkten i uppsatsen är att utifrån ett genusteoretiskt perspektiv tolka hur media framställer kvinnor som gärningspersoner vid våldsbrott. Syftet är att undersöka om och hur kvinnor som begår våldsbrott konstrueras i enlighet med stereotypa föreställningar om kvinnor som begår brott och utifrån begreppen normativ femininet; hur en kvinna bör vara (Lander 2003: 33) och malestream. Tyngdpunkten ligger således inte på 8

brottsrubriceringen i sig utan istället på hur gärningspersonerna konstrueras utifrån stereotypa föreställningar om kvinnor och våldsbrott samt föreställningar om traditionellt manligt och kvinnligt. Att undersöka om kvinnornas brottslighet beskrivs som enbart brottslighet eller något som avviker från det kvinnliga vill studien även undersöka. Inom feministisk kriminologi påpekas ofta att kriminologin som vetenskap länge har varit malestream med innebörden att kvinnors kriminalitet är något som inte ingår i mainstream-kriminologin, den vanliga kriminologin som ovan nämnt oftast berör män och deras brottslighet (Lander, Pettersson & Tiby 2003:12) Frågeställningarna i studien lyder; - Hur förhåller sig konstruktioner av kvinnor som gärningspersoner till våldsbrott i media till stereotypa föreställningar om kvinnor och brott? - Hur förhåller sig konstruktionerna i förhållande till begreppen normativ femininitet och malestream? 1.2 Avgränsningar i uppsatsen I uppsatsen kommer begreppet gärningsperson att användas då detta anses ha en mer neutral innebörd än begreppet gärningsman som indikerar att brott enbart kan begås av män. Med kvinnor avses i uppsatsen kvinnor från 13 år och upp till medelåldern 2, den låga åldern kommer av det begränsade urvalet av artiklar som analyserats varför artiklar om kvinnors ungdomsbrottslighet också kommer att ingå i materialet. Uppsatsen kan problematiseras utifrån beaktandet av att en uppdelning mellan manligt och kvinnligt återigen görs i och med att studien enbart innefattar kvinnor som gärningspersoner. Att enbart tala om kvinnor och brott är indirekt att återigen särskilja kvinnor från malestream-kriminologin (Walklate 2004:14). Detta är dock inte uppsatsens avsikt utan istället för att ignorera mäns brottslighet till fördel för kvinnors är det viktigt att uppmärksamma brottsligheten som en helhet. Att ignorera en grupps förehavanden är inte eftersträvansvärt, dock ligger fokus på kvinnor som gärningspersoner i uppsatsen då det kan upplevas som att frågeställningarna som besvaras fyller en större kunskapslucka i förhållande till kriminologisk forskning. I en ideal uppsats skulle även konstruktionen av män som gärningspersoner undersökas men på grund av utrymmesskäl och tidsbrist är detta inte möjligt. För att avgränsa uppsatsen kommer endast våldsbrott att belysas och i studien stipuleras definitioner av våld med utgångspunkt i Brottsbalkens rekvisit för ringa misshandel, misshandel, grov misshandel och synnerligen grov misshandel i 3:5 och 3:6 3. Misshandelsbrotten enligt Brottsbalken innefattar olika gärningar som innebär ett tillfogande av skada, sjukdom, smärta, 2 I artiklarna angavs i ett fall ingen ålder på en kvinna och i ett annat angavs ca 40 år som ålderangivelse varför inget exakt åldersspann kan redogöras för. 3 Våld förekommer dock även i andra brottsformer som exempelvis vid rån BrB 8:5 och vid vållande till kroppsskada eller sjukdom BrB 3:8. 9

försättande i vanmakt eller dylikt tillstånd. En brist i uppsatsen är att våld bara uppmärksammas i termer av fysiskt våld. Psykiskt våld är även det en våldsform som är viktig att beakta. Uppsatsen måste dock begränsas varför våld har operationaliserats i fysiska handlingar 4. Denna avgränsning gjordes även för att inte erhålla för breda frågeställningar. Media definieras i uppsatsen utifrån fyra stycken rikstäckande tidningar; Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet och undersökningen kan således inte sägas studera en medial helhet. Detta är inte något som uppsatsen syftar till att förmedla utan istället är det en tolkning av många som forskaren gör utifrån ett begränsat material. 1.3 Definition av begreppet stereotyp Ett viktigt begrepp i uppsatsen är stereotyp som innebär en generaliserande uppfattning om att vissa attribut kan tillskrivs alla individer som tillhör samma grupp. Dessa uppfattningar kan övergeneraliseras, vara felaktiga och är i hög grad motståndskraftiga mot ny information (Myers 2008:302). Stereotyper existerar inte enbart för att kunna placera in negativa fördomar mot andra grupper utan uppstår som en följd av normala kognitiva processer. Människan har begränsade kognitiva resurser och kan inte processa och bearbeta all information som finns runt omkring, genom att då kunna kategorisera omvärlden sparas de kognitiva resurserna (Myers 2008:324). Stereotyper används även som mentala genvägar som gör att människor snabbt kan inhämta information från minnet utan att använda för mycket resurser (Brennan &Vandenberg 2009:144). Människor kategoriserar och skapar sig en uppfattning om andra genom att göra en bedömning av de mest framträdande egenskaperna (Healey 1997:29). En persons kön är något av det första som människor lägger märke till och är relevant i uppsatsen eftersom att det biologiska könet ofta används av andra för att föreskriva ett förväntat beteende (Brennan & Vandenberg 2009:144). Av stor vikt i uppsatsen är att ta fasta på hur stereotyper ofta är resistenta mot ny information vilket gör att stereotypa föreställningar inte ifrågasätts utan istället reproduceras vad gällande traditionellt manligt och kvinnligt beteende i förhållande till kvinnor som gärningspersoner. 2. Tidigare forskning Syftet med detta avsnitt är att påvisa hur media är en del av och påverkar människors omvärld, detta genom att media har en stor betydelse för hur människor uppfattar den sociala miljön men även påverkar hur andra människor uppfattas. Vidare beskrivs hur kvinnors brottslighet tidigare har behandlats och hur kvinnors brottslighet ser ut och tolkas idag vilket är av vikt för att skapa en större förståelse för hur kvinnliga gärningspersoner kan konstrueras. 4 Begreppet sjukdom i BrB 3:5 och 3:6 inbegriper även psykisk sjukdom och psykisk invaliditet, under begreppet faller även psykiskt lidande ex. en psykisk chock. En kroppsskada eller en sjukdom kan således ha orsakats (och en misshandel kan sägas föreligga) utan att handlingen behöver ha inneburit tillfogandet av smärta. För en vidare diskussion se Holmqvist et al 2009. 10

2.1 Medier och brottslighet Gärningspersoner är en stor del av brott som fenomen och medvetenheten om brott är idag institutionaliserat i media (Walklate 2007:7). Media kan beskrivas som en integrerad del i samhället och spelar en stor roll i att påverka allmänheten främst genom att förmedla information om brott. Informationen om brottslighet består till stor del av beskrivningar kring gärningspersoner och brottsdrabbade. En viktig aspekt i relation till studien är hur media påverkar genom att vara den dominerande källan till information om brottslighet för de flesta människor (Pollack 2008:423; Heber 2007:128). Genom internet når medierna även ut till fler läsare vilket gör att fler människor kan påverkas. När individer tillfrågas hur de får kunskap om brottslighet i Sverige svarar de allra flesta att det först och främst är genom media som de skaffar sig information (Heber 2007:128). Samtidigt har många människor förmodligen inte upplevt kvinnor som begår våldsbrott vilket gör att de påverkas av hur media framställer våldsamma kvinnor (Black 2009:3). Detta indikerar att medias konstruktioner av brottslighet och gärningspersoner har en påverkan på hur människor tolkar sin omvärld. Brott blir relativt enkelt nyheter eftersom att brott representerar det avvikande i samhället och det som inte är förväntat och onormalt innefattar ofta ett stort nyhetsvärde Brott kan även personifieras och dramatiseras vilket uppfyller medias krav på dramaturgi; att läsningen ska vara spännande (Pollack 2008:424). Brott i sig är omvälvande men ovanliga brott är ännu mer omvälvande vilket gör att våldsbrott jämfört med ex. snatteri tillskrivs ett större nyhetsvärde (Black 2009:12). Detta förhållande kan förklara varför kvinnors mer upprepade brottshandlingar såsom stöld, trafikbrott och bedrägeri inte uppmärksammas lika ofta av medier (Walldén 1999b:21). Vidare är brott och gärningspersoner enligt Pollack av allmänmänskligt intresse då det otäcka lockar läsare, gärningspersoners karaktär och utseende beskrivs därför gärna i detalj för att skapa monster åt läsarna (Pollack 2008:424 425). Då media alltså strävar efter att förmedla dramatiska händelser kan det dramatiska på ett relativt lätthanterligt sätt tänkas förmedlas genom kvinnliga gärningspersoner, just eftersom att kvinnor avviker mer inom en brottskontext. Generellt sett har forskning om kvinnor som gärningspersoner i media funnit att kvinnorna främst konstrueras inom två kategorier; antingen som galna/ ledsna kvinnor (mad/sad) eller som dåliga kvinnor (bad). De dåliga kvinnorna beskrivs som kvinnor som trotsar traditionella föreställningar om kvinnor genom avsiktliga våldshandlingar och blir antingen konstruerade som demoner eller som maskulina. Dessa ofördelaktiga konstruktioner används för att avskilja dem från riktiga kvinnor som inte begår brott och genom att de konstrueras som onda eller dåliga kvinnor är tanken lätt att ta till att dessa kvinnor förtjänar ett straff. Inom den andra kategorin konstrueras kvinnor till att inte vara lika ansvariga för sina handlingar då man beskriver dem som antingen psykiskt sjuka eller som sorgsna. Någonting som ligger utanför dessa kvinnors kontroll har gjort att de kan konstrueras som offer för omständigheterna och ofta kopplas detta någonting till en psykisk 11

sjukdom för att öka sympatikänslan. Tanken i denna kategori är motsatsen till den förra, här är tanken lätt att ta till att dessa kvinnor inte ska straffas lika hårt för sina handlingar (Brennan & Vandenberg 2009:145 146). När kvinnor beskrivs i media är de ofta konstruerade som sällsynta, onaturliga och som undantag från andra kvinnor (Berrington & Honkatukia 2002: 54). Dessa konstruktioner gör att man individualiserar kvinnors våld och att man inte behöver utmana traditionella föreställningar om kvinnor. När kvinnor konstrueras som gärningspersoner beskrivs de inte som kriminella och kvinnor utan som kriminella och dåliga eller galna/passiva kvinnor. Humphries (2009:7) anser att journalister inte avsiktligt diskriminerar kvinnor utan menar istället att konstruktioner blir genusfärgade eftersom att det ligger så djupt inrotat i journalistikkulturen, en kultur som i sig stadgas främst av händelsens nyhetsvärde. En kvinna som begår brott är onormal och det onormala kan späs på genom att fokusera på just kvinnan som förövare. Black (2009:11) har jämfört kvinnor och män som gärningspersoner i irländsk media och fann att medier behandlade brott olika beroende på om det var en man eller kvinna som begått det. När kvinnor mördade sina partners beskrevs de som demoniska varelser, ett förhållande som inte förelåg när det gällde män som mördat sina partners. Humphries (2009:24) menar att sociala konstruktioner av kön i media är mycket mer komplexa än vad människor reflekterar över, vilket leder till att traditionella föreställningar om kvinnor och brott nästan automatiskt reproduceras. Detta eftersom att de flesta inte reflekterar över innebörden av texten utan bara tar in information och tar den enligt Humphries enkla vägen. Detta resonemang kan kopplas till varför människor snabbt tar till stereotyper, människan sparar som ovan nämnt på de kognitiva resurserna genom att inte behöva analysera mer information än nödvändigt (Myers 2008:324). Även Lander (2003:22) påpekar att människor inte reflekterar över könsdifferentierade budskap vilket gör att dessa budskap många gånger tas för givet. Detta resonemang är vidare av vikt för att påvisa hur stereotyper är resistenta mot ny information (Myers 2008:302) vilket kan leda till en reproduktion av kvinnor som begår våldsbrott i stereotypa fack. Media har stort inflytande och bilden de förmedlar behöver ifrågasättas då dess retorik skapar en språklig verklighet (Nilsson 2003: 21). Denna bild måste således ifrågasättas så att stereotypa föreställningar inte reproduceras och ses som allmän sanning. Sammanfattningsvis har media genom förmedlandet av information och genom att vara den främsta informationskällan till kunskap om brottslighet för många en stor inverkan på hur människor upplever brott men även på hur gärningspersoner upplevs. Sannolik är då tanken att nyheter om det avvikande (brottet) blir mer intressant och får större medialt utrymme om det är en kvinna som utför handlingen eftersom händelsen då blir ännu mer avvikande. 12

2.2 Kvinnor och brottslighet Nedan redogörs för statistik över kvinnors brottslighet rörande den totala brottsligheten men främst i relation till våldbrott. Hur kvinnor som gärningspersoner till våldsbrott tidigare har beskrivits inom forskning redogörs även för samt påvisas hur definitioner av våld kan tolkas på olika sätt utifrån ett genusperspektiv. 2.2.1 Statistik över kvinnors våldsbrottslighet Vad gällande våldsbrottslighet har NTU-undersökningar 5 påvisat liknande resultat som lagföringsstatistik över att kvinnors våldsbrottslighet ligger på en lägre nivå jämfört med mäns (Hollari 2007:385). Under 2009 lagfördes 8451 personer för misshandel varav 1089 personer var kvinnor. Totalt sett stod kvinnorna för 12 procent av det totala antalet lagföringar. Vad gäller grov misshandel lagfördes 817 personer varav 55 personer och 6 procent utgjordes av kvinnor (BRÅ 2010) 6. Kvinnor är således inte överrepresenterade i statistiken vad gäller våldsbrott i form av misshandel eller grov misshandel. En ökning av både män och kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrott har kunnat skönjas under perioden 1995-2007. Den procentuella ökningen mellan män och kvinnor skiljer sig dock åt, år 2007 hade antalet kvinnor misstänkta för hot och våld ökat med nästan 90 procent från 1995 och ökningen för män uppgick till 26 procent (Hollari 2007:387). Totalt sett svarar kvinnor för en mycket liten del av brottsligheten. När det gäller samtliga lagförda personer svarar kvinnor för cirka 20 procent av alla brott och när det gäller anmälningar sjunker siffran till runt 15 procent (Diesen 2005:212). Kriminalstatistik präglas dock av viss problematik då exempelvis den dolda brottsligheten; den del av brottsligheten som inte kommer till polisens kännedom måste beaktas (Sarnecki 2003:60). Uppsatsen berör definitioner av våldsbrott stipulerat efter lagtexten gällande ringa misshandel, misshandel, grov misshandel och synnerligen grov misshandel. Något som skulle kunna ha påverkat statistiken är brottskategorierna grov fridskränkning (BrB 4:4a 1st.) 7 och grov kvinnofridskränkning (BrB 4:4a 2st.) 8. Det tänkbara är att fler män registreras under grov kvinnofridskränkning nu eftersom brottet förr inte existerade vilket gör att en del av lagföringarna har flyttats över till denna nya brottskategori. Samtidigt är det viktigt att beakta att kvinnors våld mot andra kvinnor och män samt mäns våld mot andra män kan hamna inom grov fridskränkning. 5 Nationella trygghetsundersökningen, en årlig intervjuundersökning som genomförs av Brottsförebyggande rådet bland annat om befolkningens utsatthet för brott 6 www.bra.se statistik över lagförda personer efter huvudbrott och huvudpåföljd, hela landet för år 2009 7 BrB 4:4 a 1 st. Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. 8 BrB 4:4 a 2 st. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (1999:845). 13

Att en ökning av kvinnor misstänkta för brott kan skönjas behöver inte vara en avspegling av det faktiska antalet kvinnor som begår brott, istället kan förutom den dolda brottsligheten även anmälningsbenägenhet spela en viktig roll i vilka brott som kommer till polisens kännedom eller ej (Sarnecki 2003:65). Walklate (2007:93 94) menar att män inte vill förknippas med den svaghet som det innebär att bli utsatt för brott eftersom att det kan relateras till något feminint, de vill inte identifieras som brottsdrabbade eftersom att det strider mot deras uppfattning om sig själva som män. Att en ökning ändå kan skönjas kan bero på att det ändå är mer accepterat idag än förr att anmäla kvinnors våld och hot vilket påverkar hur statistiken tar sig uttryck. Chesney-Lind (1986: 81) har problematiserat statistik över kvinnors brottslighet och påpekar att man vid exempelvis lagföringsstatistik inte kan tolka en stor ökning som en reell ökning när det gäller kvinnor som begår våldsbrott. De procentsatser som kan utläsas av statistiken ser höga ut men måste tolkas i beaktandet av att siffrorna som ligger till grund för ökningen hos kvinnorna är mycket låga vilket gör att ökningen ser större ut statistiskt sett än vad den egentligen är. 2.2.2 Beskrivningar av kvinnor som gärningspersoner vad gällande våldsbrott När det gäller våldsbrott menar Wiklund (1990:54) att kvinnor ses som mindre våldsbenägna än män efter som en relativt allmängiltig uppfattning om att kvinnor gör inte sådant föreligger. Walklate (2007:52) påtalar att det inom kriminologin länge funnits en uppdelning mellan kvinnor som brottsdrabbade och män som gärningspersoner. Inom offerdiskursen ses kvinnor som vi och män som de andra. Detta resonemang kan kopplas till traditionella föreställningar om vad som är att betrakta som manligt och kvinnligt. Det kan ses som okvinnligt att begå våldsbrott på samma sätt som det kan ses som maskulint att begå våldsbrott. Detta exemplifierar Wiklund (1990:54,57) med att hur en kvinna som rånar någon på en bil kan få status som tuff i betydelsen maskulin men att hon samtidigt får problem med sin roll som kvinna. Det vore således inte helt felaktigt att anta att rollblandningar är problematiska, kvinnor som misshandlar bryter mot de kvinnliga reglerna om vad som anses passande i förhållande till den normativa femininiteten. Kvinnor har inom kriminologisk forskning främst förknippats med offerrollen vilket kan försvåra upplevelsen av en kvinna som både gärningsperson och kvinna. Som ovan nämnt begår färre kvinnor än män brott och en inte helt felaktig uppfattning verkar således vara att kvinnor är mindre kriminella än män. Oavsett hur många brott en specifik grupp begår är principen att alla ska vara lika inför lagen något som ligger till grund för att invånare i en demokrati ska kunna åtnjuta rättssäkerhet. Om kvinnor och män som har begått brott behandlas olika är det hot mot denna säkerhet. 14

Schlytter påvisade i sin studie gällande omhändertagande enligt LVU 9 att unga kvinnor löper större risk än unga män att tvångsomhändertas pga. antisocialt beteende ex. våld och att flickor anses hamna i riskzonen mycket tidigare än pojkar. Exempelvis noterar Schlytter (1999:104) att det när unga män begår brott ses som ett inslag i en naturlig utvecklingsfas medan samma handling hos unga kvinnor ses som ett tecken på alarmerande sociala problem. Samma beteenden kan således få olika innerbörd beroende på hur samhället värderar på olika sätt kring traditionellt manligt och kvinnligt (ibid.). Det föreligger skilda normer kring vad som är att betrakta som antisocialt beteende för unga män och vad som är det för unga kvinnor. Rekvisitet socialt nedbrytande beteende ger ett stort tolkningsutrymme vilket gör att lagstiftningen kan användas olika beroende på om rekvisitet ska uppfyllas av en ung kvinna eller av en ung man (Schlytter 1999:105). Antalet flickor respektive pojkar som får vård med stöd av LVU påverkas alltså av föreställningar kring vad som är manligt och vad som är kvinnligt (Schlytter 1999:53). Det omvända förhållandet menar Diesen (2005:215) föreligger när kvinnor blivit äldre och ofta ses som mindre passande i rollen som gärningsperson vilket författaren menar är en grogrund för olikbehandling när kvinnor begår brott. Detta exemplifieras med barnflickan i Knutbytmålet som framställdes som en mycket skör person och som ett offer, något som inte överensstämde alltför väl med hennes handlingar (Diesen 2005:216). Vid den rättspsykiatriska undersökningen i samband med åtalet fann experter att kvinnan led av en allvarlig psykisk störning, dock kunde ingen diagnos motivera denna störning. Istället talades det allmänt om religiösa vanföreställningar för att kunna förklara hur denna unga, ostraffade kristna kvinna utan missbruksproblem kunde begå brotten. Hon anses snarast inte ha kunnat begå dem om hon inte kan upplevas som åtminstone psykiskt sjuk. Dessa förhållanden visar på att brottskontexten inte är neutral inför föreställningar om traditionellt manligt och kvinnligt varför ämnet är betydelsefullt att studera och varför en studie om kvinnor som gärningspersoner är viktig. 3. Metod Nedanstående avsnitt behandlar de vetenskapsteoretiska ansatserna som uppsatsen har som ram, kvalitativ innehållsanalys som metod, det material som ligger till grund för uppsatsen, urval och tillvägagångssätt. Avslutningsvis diskuteras och problematiseras begreppen validitet och reliabilitet i förhållande till metoden och forskningsetiska överväganden redogörs för. 3.1. Vetenskapsteoretiska utgångspunkter Ansatsen är socialkonstruktivistisk vilket innebär att det i uppsatsen föreligger en förståelse om att människor tillsammans genom interaktion konstruerar verkligheter. Vidare ska ansatsen även ses 9 LVU, Lag 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga 15

som kritiskt inriktad då stereotypa konstruktioner av kvinnor som gärningspersoner ifrågasätts och relateras till traditionella föreställningar om manligt och kvinnligt. Ontologin skall ses som konstruktivistisk vilket innefattar den poststrukturalistiska tanken om att det inte finns någon objektiv och entydig verklighet som går att avbilda (Sohlberg & Sohlberg 2006:95,218; Winter Jørgensen& Phillips 2000:12 13). Vid analysen tolkas texten således utifrån att olika verkligheter konstrueras hela tiden och att dessa konstant påverkas av våra föreställningar. Med detta menas att kategorier tillskrivs vissa betydelser (Bryman2002:250,32) och att människor tillsammans konstruerar vad begreppet gärningsperson ska innebära på samma sätt som begreppet kvinna konstrueras till en viss betydelse. Genom dessa konstruktioner skapas gemensamma sanningar /diskurser om omvärlden. Att omvärlden ses som skapad genom social interaktion innebär att det inte finns något förutbestämt vilket medför att individer inte har förutbestämda karaktärer eller egenskaper (Winter Jørgensen & Phillips 2009: 7, 12). Sanningen om kvinnor som gärningspersoner är således resultatet av hur människor tillsammans skapar den. Denna tanke är viktigt för att förstå hur mediekonstruktioner och stereotyper upprätthålls eller omstruktureras beroende på om människor reproducerar eller ifrågasätter dem. Vidare är den hermeneutiska traditionen av stor vikt då centrala begrepp i studien är tolkning och förståelse för hur kvinnliga gärningspersoner konstrueras (Sohlberg & Sohlberg 2006:54). Artiklarna som ligger till grund för tolkning består av text och text är ett språk, språk i sig är något som konstruerar verkligheter (Lenz Taguchi 2004:54). En text är inte bara förmedlandet av ord utan istället kan text/språk utnyttjas i sociala relationer och även uppmana till handling (Bergström & Borèus 2005:16). Fokus i studien ligger följaktligen inte bara på att undersöka vad som sägs utan även skapa en förståelse för hur det sägs. Konkret innebär detta att inte bara redogöra för vilka ord som används utan även för innebörder av konstruktioner som används i texterna. 3.2 Kvalitativ innehållsanalys Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kvinnliga gärningspersoner vad gäller våldsbrott konstrueras i media. För att undersöka detta har det varit centralt att söka efter teman i de artiklar som har använts (Bryman 2002:368). För att finna dessa teman bedöms en kvalitativ innehållsanalys lämplig som metod för att kunna tolka hur kvinnor konstrueras. Innehållsanalysen genomförs med utgångspunkt i olika stereotyper om kvinnor som begår våldsbrott som Jewkes (2004:113) diskuterar 10. Artiklarna analyseras utifrån dessa för att se om kvinnorna beskrivs i enlighet med dem eller på ett mer nyanserat sätt. Dessa teman utgör grunden för tolkning och diskussion. Att studera och reflektera över hur media påverkar genom sina texter är en viktig del av forskning och innehållsanalysen kan därför 10 Se avsnitt 4.3 16

vara en lämplig metod för att synliggöra innebörder av texter. Inom feministisk kriminologi påpekas ofta som ovan nämnt att kriminologi som vetenskap länge har varit malestream Att se om kvinnornas brottslighet beskrivs som brottslighet på ett objektivt sätt eller något som avviker från det kvinnliga kommer därför också att analyseras med metoden. En variant av den kvalitativa innehållsanalysen är den etnografiska innehållsanalysen inom vilken forskaren hela tiden försöker revidera de teman som synliggörs vid tolkningen (Bryman 2002:368). Denna flexibilitet ses som en stor fördel med metoden och uppsatsen präglas av denna inriktning då forskaren rört sig fram och tillbaka mellan tolkning och begreppsbildning (ibid.). Ett exempel på hur detta har påverkat uppsatsen är att det inledningsvis inte förelåg fokus på ett malestream -tema som en kategori att tolka utifrån. Denna kategori tillkom snarare efter ett flertal analyser där temat synliggjordes. Då togs malestream-temat med i tolkningen vilket har påverkat resultatet då en mer utvidgad tolkning har kunnat göras jämfört med om bara Jewkes stereotyper och begreppet normativ femininitet hade använts. Att metoden är väldigt anpassningsbar ses som en stor fördel då malestream-perspektivet med en annan mer strikt metod kanske hade förbisetts vilket gjort att kunskap hade kunnat gå förlorad. För att beakta kontexten artiklarna skapats i berör innehållsanalysen främst den interpersonella aspekten av texten i och med att tolkningen riktar in sig på hur kvinnliga gärningspersoner konstrueras och förmedlas till läsarna (Bergström & Boréus 2005:16). I detta fall ligger tolkningsaspekten således på att skapa en större förståelse för vilken innebörd texter kan ha för en grupp mottagare, tidningarnas läsare (Bergström & Boréus 2005:27). En kvalitativ innehållsanalys medför dock även vissa problem, det går inte att innefatta ett lika stort antal artiklar som det skulle gå med en kvantitativ analys. Med en kvantitativ metod är det även mer troligt att man skulle kunna hitta ett tydligare mönster i ett större material för hur tidningarna framställer kvinnliga gärningspersoner vid våldsbrott (Bergström & Boréus 2005:45). Att se förändringar över tid skulle även vara intressant och mer lättgenomförligt med en kvantitativ ansats. Att gå in på djupet på ett mindre material för att skapa en större förståelse anses dock vara lika viktigt som att på ett mer kvantifierbart sätt undersöka ett större material. Samtidigt är dock metoden väldigt subjektiv vilket gör att det är svårt att tolka objektivt, det är dock något som metoden inte menar sig kunna göra utan istället vill studien synliggöra hur konstruktioner kan tolkas. Viktigt att poängtera är att innehållsanalys som metod kommer att medföra ett annat resultat beroende på att texten angrips på ett annorlunda sätt om man jämför med andra textanalyser såsom diskursanalys eller argumentationsanalys. Vid senare nämnda analyser angrips texten på ett annat sätt genom att på ett vidare sätt låta texten tala för sig själv vilket gör att olika argument eller diskurser kan urskiljas. Om en diskursanalys hade använts kanske resultatet skulle ha påvisat fler diskurser än de teman som föreliggande studie har funnit och vid en argumentationsanalys skulle argument som media använder för att legitimera användningen av stereotyper kanske ha upptäckts. 17

Resultat påverkas således av vilken metod som används vilket är något som måste beaktas då resultatet tolkas, den version som forskaren har erhållit är en tolkning av fler i förhållande till metodval. 3.3 Material och urval Materialet utgörs av sex stycken artiklar inhämtade från databasen Mediearkivet under hösten 2010. Sökningen avgränsades till att innefatta artiklar publicerade mellan 2000-01-01 till 2010-10-01 och sökorden som användes var: kvinna, tjej, våld, slog, slag, misshandlade och misshandel. Orden Våld kvinnor och Våld tjejer användes som fritextsökning och inom ramen för en utökad sökning angavs att något av de kursiverade sökorden skulle finnas med i artikeln. Förfarandet resulterade i 503 träffar som sorterades efter relevans av sökmotorn Mediearkivet. Då en artikel innefattade kvinnors våld i form av misshandel i olika grad kunde den användas för att söka vidare efter relaterade artiklar till denna inom arkivet, alltså utefter samma tema; kvinnors våld. Valet av ovan nämnda sökord har uteslutit synonymer till dem vilket har gjort att artiklar som kanske skulle ha varit relevanta för att besvara frågeställningarna inte har tagits med i studien. En annan brist kan vara att forskaren har accepterat en artikel som Mediearkivet listat som mer relevant än en efterföljande vilket gjort att artiklar som har ansetts mindre relevanta av sökmotorn har förbisetts då alla texter inte granskades. Samtidigt måste även Mediearkivet i sig som källa problematiseras i och med att forskaren har begränsat urvalet till att bara kunna innefatta de artiklar som finns lagrade i just den databasen. Även den mänskliga faktorn kan här ha spelat in, när arkivmaterial används medföljer en problematik i de fall där artiklar har missats att bli inlagda, något som även det har påverkat vilka artiklar som utgör materialet (Estrada 1997:54). För att en artikel skulle bli en del av materialet krävdes att en beskrivning av gärningspersonen fanns vilket uteslöt korta notiser och artiklar där enbart brottet beskrivits. De tidningarna som användes för sökandet var Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Dessa tidningar valdes för att de är rikstäckande och därför kan tänkas nå ut till en stor del av befolkningen vilket indikerar att de kan ha påverka en hög andel människor samt att de har daglig utgivning (Estrada 1997:53). Urvalet får betraktas som ett bekvämlighetsurval då de artiklar som utgör materialet subjektivt väljs ut av forskaren där det anses att en tillräcklig beskrivning av gärningspersonen går att finna (Bryman 2002:114 115). Samtidigt begränsades antalet artiklar för att inte studien skulle innefatta ett ohanterligt stort material i uppsatsen som är att betrakta som en pilotstudie. På samma sätt ansågs det mer betydelsefullt att kunna analysera dessa artiklar mer djupgående jämfört med analyser på ett större material. När sökningarna gjordes återfanns bara en artikel som bedömdes ha en ingående beskrivning av en kvinnlig gärningsperson i Svenska Dagbladet och en i Expressen. Artiklar med utförligare beskrivningar gällande kvinnor som gärningspersoner fanns, men i de fall 18

de gick att hitta berörde de samma personer som andra artiklar men främst kvinnor som mördat eller begått sexualbrott. Dessa brott innefattas inte i studien varför de av metodologiska skäl valdes bort. På grund av detta återfinns bara en artikel ifrån dessa tidningar i resultatdelen vilket kan ses som en brist då dessa tidningar inte fått lika stort utrymme. Då bara ett fåtal artiklar har använts kan det begränsade urvalet ha lett till att resultatet blivit snedvridet. Ett annorlunda resultat kunde ha erhållits om fler artiklar hade ingått i materialet, dels genom att artiklar som inte framställer kvinnor som gärningspersoner på stereotypa sätt hade kunnat uppmärksammas och dels genom att artiklar med mer tydliga stereotypa konstruktioner hade kunnat synliggöras. 3.4 Tillvägagångssätt Tolkningen av artiklarna utgick inledningsvis utifrån Jewkes stereotyper (Jewkes 2004:113) och Landers begrepp normativ femininitet (Lander 2003: 33). En artikel lästes först igenom för att få en översikt om dess innehåll och lästes sedan igenom en gång till varpå själva analysen utfördes vid en tredje genomläsning. Efter att analyserna gjorts tydliggjordes det att som ovan nämnt att ett genomgående ämne i artiklarna var att kvinnorna i flera fall betecknades i förhållande till mäns eller pojkars brottslighet, något som stämmer överens med begreppet malestream inom kriminologi. På grund av detta gjordes tolkningarna delvis om och malestream perspektivet inkluderades. De citat och stycken som tolkades som relevanta utifrån teorierna markerades, d.v.s. beskrivningar tolkat som konstruktioner av gärningspersonerna och de centrala begrepp som kunde knytas an till teorierna. De stycken som berörde objektiva fakta så som exempelvis beskrivningar av KBT som terapiform som behandling för våldbenägenhet uteslöts. Dessa stycken anses inte kunna bidra till en större förståelse om kvinnor som gärningspersoner varför dessa har uteslutits. 3.5 Reliabilitet och Validitet Förförståelse är något som påverkar hur människor tolkar omvärlden och utan erfarenheter skulle omvärlden inte kunna tolkas (Bergström & Boréus 2005:25). Det är viktigt att forskaren är medveten om att en förförståelse även påverkar den tolkning som görs av artiklarna då dessa inte bara kan sägas innehålla en sanning som kan tolkas på ett sätt av alla människor (Sohlberg& Sohlberg 2006:54,196). Det eftersträvansvärda vid genomförandet av analysen är därför att vara så transparent som möjligt genom att vara tydlig med hur undersökningen har genomförts och belysa hur tolkningen utförts genom konkreta exempel i form av citat och referat (Bryman 2002:271). Kunskap är aldrig neutral för människor vilket gör att tolkningen som görs i uppsatsen som ovan nämnts aldrig kan vara exakt den samma som någon annans (Bergström & Boréus 2005:23). Metoden som användes är även den i sig ett instrument för en personlig tolkning. Tolkning som metod utgör en svårighet för studiens validitet men målet är att göra studien så tydlig som möjligt genom att redogöra för vilka beslut som tagits och vad de inneburit (Tiby 2007: 388-389). Att uppsatsen bygger på enbart tolkning påverkar validiteten i undersökningen genom att en tolkning 19

inte går att diskutera i förhållande till om man har mätt rätt eller fel på samma sätt som man kan argumentera för att ett måttband är bättre än en våg när man är intresserad av att mäta längd (Bergström & Boréus 2005:34). Istället kan validitet i studien kopplas till huruvida den undersökning som görs faktiskt kan besvara frågeställningen. Den förförståelse som medföljer forskarrollen måste därför problematiseras och ses i en större kontext för att få god validitet (ibid.). För att förhålla sig till detta bör det beaktas att den tolkning som genomförs utgår ifrån en genusteoretisk referensram; i och med att ett flertal artiklar har lästs utöver de som ingår i materialet och att tidigare inhämtade kunskaper om genus kan ha påverkat hur materialet tolkats. Kanske kan en tidigare genuskunskap göra att mer genusfärgade konstruktioner har lästs in i artiklarna än vad en annan person med en annorlunda förförståelse skulle ha gjort ur samma material. Återigen blir begreppet transparens viktigt; för att få en högre validitet kommer referat och citat ur texterna att redogöras för i syfte att påvisa hur texten har tolkats i förhållande till frågeställningarna och den teoretiska begreppsram som använts. Det eftersträvansvärda med studien är inte att generalisera till alla texter inom media och ge en klar objektiv bild. Istället avser studien att försöka visa hur texten har tolkats på ett så tydligt sätt som möjligt för att skapa en större förståelse för hur kvinnliga gärningspersoner kan konstrueras när det gäller våldsbrott. Att vara noggrann och tydlig i den tolkning man gör kan kopplas till begreppet reliabilitet. Tolkningen måste göras noggrant i förhållande till det syfte man har för att skapa en hög tillförlitlighet. Intrasubjektivitet och intersubjektivitet kan ses som mått på hur reliabel undersökningen är (Bergström & Boréus 2005:34, 36). Om samma text skulle tolkas av en annan person och kommer fram till snarlika resultat kan intrasubjektivitetet anses vara ganska god. Detta har inte kunnat kontrolleras för i studien varför intrasubjektiviteten inte kan definieras som varken hög eller låg. Skulle forskaren vid ett senare tillfälle läsa samma artikel och göra en liknande tolkning som tidigare kan intersubjektiviteten sägas vara god (ibid.). Detta är något som delvis kontrollerades för då en utav artiklarna användes under textanalysmomentet i Metod III där denna tolkades utifrån samma teoretiska ram. Samma artikel tolkades sedan en gång till i samband med uppsatsskrivandet och snarlika resultat erhölls. Denna kontrollering kan dock kritiseras då tidsförloppet mellan tolkningstillfällena inte var alltför långt vilket kan ha påverkat i vilken grad tolkningen som gjordes verkligen var ny samt att det bara var en av sex artiklar som tolkades om. 3.6 Forskningsetiska överväganden När det gäller Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) kan det diskuteras huruvida ett samtycke kan sägas föreligga. De kvinnor och män som figurerar i artiklarna har inte gett sitt samtycke till att delta i en studie om genuskonstruktioner. Ett samtycke till att indirekt delta får dock påpekas då texterna är offentligt material. I de fall namn nämnts är det svårt att garantera anonymitet vilket kan ses som en brist, dock måste artiklarnas rubriker, datum och tillhörighet 20

redogöras för av metodologiska skäl. En annan etisk aspekt som är viktig att ta upp är att i de fall där individer påstås ha utsatt en eller flera personer för våld måste uppsatsen läsas utifrån att dessa människor är att betrakta som oskyldiga innan en dom har trätt i laga kraft. 4. Teoretiska utgångspunkter Uppsatsen kommer att utgå ifrån en kritisk socialkonstruktivistisk ansats och genusteori där ansatsen kommer att problematisera relationen mellan manligt och kvinnligt samt beskriva hur genus konstrueras och förmedlas (Lander, Pettersson & Tiby 2003:7-8). Det teoretiska perspektivet kommer att belysa ovannämnda konstruktioner på den mediala arenan vad gällande huruvida konstruktionen av kvinnor som gärningspersoner påverkas av traditionella föreställningar om kvinnligt och manligt respektive stereotypa indelningar. 4.1 Genus som socialt konstruerat I uppsatsen kommer begreppet genus att användas definierat utifrån att vad som är manligt och kvinnligt inte är biologiskt givet utan att det är något som är socialt och kulturellt konstruerat (Gothlin 1999:4). Det ska dock beaktas att denna definition kan vara problematisk i och med att även begreppet kön kan ses som en konstruktion (Lenz Taguchi 2004:37 38, Butler 1990 i Gothlin 1999:10). Uppsatsen kommer dock att utgå från begreppet genus då det anses att kön lättare associeras med en dikotomiserad uppdelning av det biologiska man och kvinna. Den teoretiska ram som uppsatsen utgår ifrån är alltså att genus ska ses som något konstruerat och innebär i uppsatsen att det inte finns något naturligt i hur män och kvinnor, maskulint och feminint definieras (Lander 2003:27). Istället ska genus ses som något som konstant görs eller iscensätts, det är inget som är förutbestämt utan något som skapas hela tiden (Messerschmidt 2004:37 38). Med att göra genus menas hur man ger utryck för eller beter sig för att framstå som maskulin eller feminin, alltså hur man iscensätter maskuliniteter och femininiteter. Detta görande är inte kopplat till kön utan en kvinna kan iscensätta maskuliniteter och en man femininiteter, kön och genus behöver följaktligen inte matcha 11. Genus ska även ses som ett betydelsesystem som utgörs av två motpoler då genus baseras på en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Grundläggande är dock att det inte är de biologiska skillnaderna som utgör genus utan tolkningen av dessa (Gothlin 1999:5). Att iscensätta genus handlar således inte bara om att framställa sig själv utan den centrala 11 Messerschmidt menar att genus är en förkroppsligad strukturerad aktion, vad människor och därför deras kroppar gör under specifika sociala strukturella omständigheter (Messerschmidt 2004:40). Att Messerschmidt påtalar det individuella görandet av genus är en problematik då studiens syfte är att tolka hur aktören media konstruerar kvinnor som gärningspersoner. Teorin får därför sägas användas i enlighet med att genus är något pågående som kan reproduceras eller motsättas både strukturellt och individuellt. I fokus ligger dock den strukturella delen varav Messerschmidts resonemang därför får anses tolkas mer extensivt än vad upphovsmannen menat. 21