UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2002:1 ARKEOLOGISK SLUTUNDERSÖKNING Torpom Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 Gundela Lindman
Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box 10 259, 434 23 Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: 0300-33 900 Fax: 0300-33 901 e-post: uvvaest@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se http:www.raa.se/uv Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3 2002 Riksantikvarieämbetet UV Väst Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1 ISSN 1650-xxxx Utskrift Elanders digitaltryck, Göteborg, 2002 2 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
Innehåll Inledning...4 Undersökningens förutsättningar...4 Målsättning, metod och genomförande...4 Resultat...5 Analyser...7 Utvärdering...7 Kommande arbete...10 Sammanfattning...10 Referenser...10 Administrativa uppgifter...12 Bilagor...13 Tabellförteckning...14 Figurer...14 Listor...14 Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 3
Under gården Torpom fanns lämningar från både äldre bronsålder och folkvandringstid, medan den äldsta gården sannolikt stammar från tidig medeltid. Yngre huslämningar som undersöktes har dateras till 1600 1700-talet. En osedvanligt stor samling kritpipor och åtskilliga andra fynd, bl.a. järnföremål och keramik, tillvaratogs här. Inledning Inför utbyggnaden av E6 till motorväg på sträckan Hogdal Nordby i norra Bohuslän undersöktes den medeltida ödegården Torpom. Undersökningen var en av fyra undersökningar av gårdstomter som utfördes längs vägsträckan. Undersökningen utfördes enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och bekostades av Vägverket. Fältarbetet ägde rum våren 2001. Riksantikvarieämbetet var ansvarig institution och arbetet utfördes i samverkan med Bohusläns museum. Undersökningen leddes av Gundela Lindman. Fynden har sorterats och bearbetats av Rune Bark, Glenn Johansson, Gundela Lindman och Louise Olsson. Undersökningens förutsättningar Fornlämningen var registrerad i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister som en gårdstomt. Det skriftliga källmaterialet rörande medeltida gårdar i Vette härad har studerats av Gösta Framme (1985). Han har bl.a. studerat orsaken till och tiden för ödeläggelsen, gårdarnas storlek och läge och vad det blev av ödegårdarna. Cirka 40 50% av gårdarna i Vette bedöms ha varit ödelagda vid den senmedeltida agrarkrisen. I "Den röde bok" finns två "Torp" i Hogdals socken (Framme 1985, s. 68 69). Gården Torp anses ha legat öde en längre tid eftersom den noteras med fordring första gången i 1650 års jordebok. I Knut Knutsson Båts jordebok från 1519 förtecknas ett ödetorp som heter torp vid Gåshult. I sydöstra hörnet av Gåshults mark ligger ett Torp som kallas Torpom. Detta är det medeltida "ödetorpet" Torp (Framme 1985, s. 169). En storskifteskarta visar hur ödegårdarna Påderöd, Torpom och Fristorp bildade ett sammanhängande område vid Hogdalsån. Då fanns inga hus angivna i Torpom. Undersökningen omfattade tomt och inägomarker till Torpom,etttorp, som alltså ansågs vara platsen för en medeltida ödegård. Fornlämningen förundersöktes 1992 (Schaller Åhrberg 1992). En härd samt en hank av ett keramikkärl, bränd lera och flinta påträffades. Schakten och provgroparna hade begränsad omfattning och trädgården kunde inte förundersökas. Vid tidpunkten för slutundersökningen våren 2001 var platsen bebyggd med ett hus. Målsättning, metod och genomförande Syftet med undersökningen var att fastlägga bosättningens ursprung, bebyggelseutveckling och bebyggelsestruktur. En intressant fråga var om det fanns kontinuitet med järnåldersbosättningar och en annan om den äldsta uppodlingens historia med eventuella avbrott för tiden för ödeläggelsen skulle kunna beskrivas. Fornlämningen sågs även som ett jämförelseobjekt till Ramdal (RAÄ 380, som också undersöktes inom projektet), en gård som inte ödelades under den senmedeltida agrarkrisen. Undersökningen inleddes med avbaning av matjordslagret i den odlade marken. Drygt 5000 m 2 undersöktes. På tomten borttogs grästorv och 4 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
yngre fyllnadsmassor med maskin. Grästorvslagret togs även bort i de icke odlade kanterna mellan åkrarna och bergväggarna. Med avsikt att dokumentera röjningsbränningar som kunde vara bevarade sparades profiler, dels genom åkrarna och dels vinkelrätt ut från bergväggarna i områden som inte var plöjda. Stora delar av tomten undersöktes genom grävning av kvadratmeterstora rutor, totalt 92 stycken. Samtliga anläggningar snittades och halva anläggningarna undersöktes. Anläggningar och fynd dokumenterades med totalstation i Intrasissystemet. Enstaka fynd på den avbanade ytan inmättes var för sig, medan resten av fynden knöts antingen till en meterruta, en anläggning eller en s.k. fri grävenhet. Metalldetektoravsökning utfördes efter det att marken banats av. Sökningen koncentrerades till områden som inte undersöktes på annat sätt, d.v.s. genom rutgrävning och anläggningsgrävning. Framför allt utnyttjades metalldetektorn i bergsskrevor och bergsfickor där sannolikheten för ostörda fynd bedömdes som bäst. Prov för 14 C-datering, vedartsanalys, fosfatanalys (på ett utvalt delområde) och makrofossilanalys (särskilt för odlingslämningarna) insamlades. Flygfotografering utfördes ej som planerat, då flygbilder fanns tillgängliga. Resultat Bosättningens ursprung Enligt 14 C-dateringarna tas området i bruk under äldre bronsålder (en kokgrop samt en skärvstenssamling). Lämningar finns också från folkvandringstid (en härd) och tidigmedeltid (en härd). De båda huslämningar som undersöktes på krönet dateras till ca slutet av 1600 1700-talet. Dessutom fick vi en datering "äldre än 40 000 år"(!). Det kan inte uteslutas att denna kan sättas i samband med fynden av några kraftigt svallade och patinerade flintor. Bebyggelsestruktur Huslämningar på tomten På tomten på bergskrönet påträffades lämningar av hus i minst tre olika faser. De bestod av ett mindre rektangulärt hus, ca 6,5 4,5 m, med två parallella syllstensrader, bränt golvlager och rester av en mindre eldstad med skärvsten. I husets västra del hade senare anlagts en större härdplatta av lera. Den var 3 m i diameter och ca 2 dm tjock. Huset kan dateras till ca slutet av 1600-talet 1700-talet. På botten av detta hus fanns även äldre lämningar från bronsålder (en skärvstenssamling) respektive folkvandringstid, bestående av en väggränna och en härd med rester av brända ben. I anslutning till denna framkom dekorerad keramik av romersk järnålderstyp. Några meter därifrån framkom rester av ett sannolikt något yngre hus med stenfylld botten, kant- och hörnstenar och rester av en eldstad i en bergsficka samt däröver ett lerlager som kan ha utgjort golv i ytterligare ett yngre hus. I en bergsficka påträffades här mynt som eventuellt kan dateras till sent 1500-tal. Lerlagret täckte en yta av ca 7,5 4,2 m, vilket Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 5
sannolikt utgjorde västra delen av ett hus som legat under det befintliga boningshuset. Huset dateras till ca slutet av 1600-talet 1700-talet. Huslämningar nedanför berget I ett sandmarksområde i åkern nedanför berget framkom anläggningar av förhistorisk karaktär, sannolikt ett järnåldershus, 19 5,2 m, i form av stolphål, några härdar och en härdplatta i lera samt lagda stenar. Här påträffades även flinta och keramik. Dessutom fanns spår av en ladugård av yngre datum, sannolikt 1800- tal, vilken legat direkt in mot bergssidan. Lämningarna bestod av hopröjda större grundstenar och spår av en eldsvåda i form av ytliga sotiga skikt. Härdar Längs bergskanterna inom inägorna framkom ett antal spridda härdar utan någon känd kontext. En av dessa daterades till tidigmedeltid. Ostronskalsamlingar och kokgrop vid bergvägg Vid en bergvägg dokumenterades en plats med en stenläggning som överlagrade 6 små kökkenmöddingar i form av samlingar av ostronskal. Dessa var belägna på en nivå av 16 17 m över havet. Strax intill ostronskalsamlingarna låg en härd samt en kokgrop i en svagt mörkfärgad oval. I kokgropens yta påträffades ett fragment av ett bronsföremål. Kokgropen är daterad till äldre bronsålder. Fynden Det omfattande fyndmaterialet (jfr listbilagan) spänner från förhistorisk till modern tid och består bl.a. av flinta, kvarts, brons, silver, bränd lera, lerklining, vävtyngdsfragment, keramik, yngre rödgods, stengods, fajans, porslin, brynstenar, tegel, brända och obrända ben, horn, järnföremål och mynt (ca slutet av 1500 1700-tal), ljusstake i bränd lera och ett glassmycke. Järnföremålen (ca 270 till antalet) utgörs bl.a. av en pilspets, skäror, knivar, beslag, krokar, haspar, spikar och oxskor. Järnhantering har sannolikt ägt rum då slagg med bottenskålla finns i fyndmaterialet. Anmärkningsvärt är ett betydande antal kritpipsfynd bestående av ett 30-tal kritpiphuvuden av varierande typer. Bebyggelseutveckling och kontinuitet Lämningar, 14 C-dateringar och fynd visar mänsklig närvaro under flera olika perioder: äldre bronsålder, folkvandringstid, medeltid och sen historisk tid. Materialet ger dock inte möjlighet att diskutera bebyggelseutveckling och kontinuitet i detalj. Man kan inte uttala sig om de perioder som inte är representerade. Det statistiska underlaget för det är för litet. Odlingshistoria I omgivande odlingsmarker framkom spår av brandröjning i flera olika faser. Lämningarna utgjordes av kollager, framför allt i oplöjd mark 6 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
mellan nuvarande åker och berget. Några äldre diken dokumenterades också. Ristningar På tomten dokumenterades ett flertal yngre ristningar i form av initialer, ankare, streckmönster och ett förmodat kvarnhjul. Analyser Fosfatkartering Området intill bergväggen med ostronskalsamlingarna fosfatkarterades. Proverna togs med en meters mellanrum. De visade tydligt förhöjda fosfatvärden vid bergväggen. Makroanalyser Sex prover inlämnades för makrofossilanalys. Endast ett av dessa innehöll brända fröer (jfr bilaga 1). 14 C-analyser Lab.nr Id.nr Anl. Anm. Vedart BP Kalibrerat värde* Ua-26195 PK50009 Profil Brandröjningskol, undre lager >40 000 Ua-26194 PK6314 A5874 Eldstad (skärvstenspackning) i syllstenshuset Al 3040±40 1380 1210BC Ua-26196 PK50012 A254 Kokgrop vid bergvägg Ask 2910±40 1210 1010 BC Ua-26193 PK5965 A6010 Härd under syllstenshuset Tall 1615±60 AD 390 540 Ua-26197 PK50013 A2682 Härd vid impediment Gran 910±40 AD 1030 1190 Ua-26198 PK50014 R4434 Golv i syllstenshuset, profil 5010 Gran 85±40 AD1690 1920 Ua-26199 PK50016 R3212 Spisrest Gran 135±40 AD1670 1950 * enligt Stuiver et al. 1998 Tabell 1. Förteckning över 14 C-dateringar. Övriga analyser Vedartsanalys har utförs av prover som valts ut för 14 C-analys. Osteologisk analys av påträffade ben planeras att utföras och konservering av ett strikt urval av påträffade järnföremål pågår. Utvärdering Resultat i förhållande till undersökningsplanen Undersökningen inte bara motsvarade utan överträffade förväntningarna på vad en undersökning av en gårdstomt kunde innehålla, både beträffande odlingshistoria, etablering och bebyggelse. Inte minst överraskade fynden av järn och andra metaller och det i övrigt mycket varierade fyndmaterialet. Undersökningen har bl.a. gett ett värdefullt material av yngre rödgods, fajans och kritpipor. Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 7
Undersökningen visade dock att den skriftliga bedömningsgrunder inte alltid håller streck. Utöver en härd och vissa föremålsfynd fanns inga bosättningsspår av medeltida karaktär inom området. Dateringarna ligger istället i bronsålder och äldre järnålder och 1600 1700-talen. De medeltida spåren är alltså ganska svaga och otydliga. Utifrån dessa går det inte att föra en ordentlig diskussion om gårdens etableringstid och den eventuella medeltida bebyggelsens struktur eller eventuella ödeläggelse. Däremot har vi kunnat få en klar bild av ett av husen från 1600 1700-tal. En del flintor, vars läge är klart bestämda, framkom på ytan och dessa är viktiga i diskussioner kring strandlinjer i området. Undersökningen gav mycket värdefulla erfarenheter av hur spåren av röjning och odling kan bevaras i kantområdena utanför de nutida åkrarna. Lämningarna är hittills dock inte daterade så frågan om den äldsta uppodlingen har ännu inte besvarats. Helt oväntat var fynden av nergrävda ostronskalsamlingar med en intilliggande kokgrop och härd vid en brant bergvägg. Faktorer som påverkat undersökningsresultatet Av särskild betydelse för undersökningsresultatet var att i princip hela området kunde undersökas. Detta berodde på att exploateringsytan på grund av anslutningsvägar var större än om den bara motsvarat motorvägens bredd. Under de inledande veckorna var arbetsförhållandena svåra p.g.a. tjäle, kraftigt snöfall och regnoväder, vilka följdes av en våldsam tjällossning. Dessutom pågick avverkning inom undersökningsområdet och bortforsling av ris och virke. Vi erhöll extra arbetstid, vilket dock inte tillfullo kunde kompensera för de svåra undersökningsförhållandena. Vissa delar av den nedre liggande åkermarken blev därför inte fullständigt avbanade och dokumenterade. Dikena var särskilt svåra att undersöka eftersom de vattenfylldes och huslämningen nedanför berget blev tidvis överfluten av slammassor från omgivningarna. Metodik Som ovan nämnts hade vi möjlighet att bana av omgivande åkermarker. Detta gjordes för att lokalisera bosättningsspår. Sådana kom också fram. En annan målsättning var att spåra uppodlingens historia. Därför sparade vi profiler dels genom åkermarkens lägsta delar och dels vinkelrätt ut från de omgivande bergskanterna. Eftersom den moderna åkern inte kunnat plöjas direkt intill bergen bildas ett smalt bälte längs bergskanterna där marken aldrig plöjts, men där de olika röjningsbränningarna bevarats, synliga som kollager i stratigrafin. Genom denna metod kunde ett flertal röjningsbränningar dokumenteras. Terrängen i Torpom har i högre grad än vanligt skapat och begränsat förutsättningarna för byggnation och odling. Gården har legat på en delvis moränbunden avsats med ojämna grundtopografi, nära krönet av en bergknalle. På undersökningsområdet fanns ibland sprickor där berget låg djupt ner och strax intill kunde berget gå upp i ytan. Vid vissa konstruktioner har man uppenbart delvis använt berghällar som stöd eller fundament. Vid undersökningen måste man därför ta hänsyn till en rad olika 8 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
faktorer som t.ex. utfyllning av sluttningar, avplaning av ojämnheter, utnyttjande av bergväggar och fickor och användningen av befintliga berghällar och jordfasta block. Undersökningen har gett värdefulla erfarenheter av svårigheterna med att undersöka blandade lämningar på en sådan plats. De mycket splittrade stratigrafierna kräver mer eftertanke än om kulturlagren avsatts på plan mark. Den mest idealiska undersökningsmetoden för objekt av den art som undersöktes torde vara att utföra en stegvis rutgrävning där varje lager tas fram i sin helhet i hela rutgrävningsområdet, oavsett om lagret omfattar 1 kvm eller 50 kvm, innan man fortsätter vidare. Samtidigt bör profilbänkar sparas så att stratigrafin kan dokumenteras. Detta är dock en tidskrävande uppgift. Dessutom bidrar den kompakta förekomsten av lämningar och fynd från många olika tider och med olika funktioner på samma yta till en komplicerad struktur vars karaktär inte framgår omgående. Vissa anläggningar kan vara skadade av en efterkommande tidsperiods aktivitet, så att de inte framträder omedelbart i sin ursprungliga karaktär. Vissa ytor kan också behöva torka ut alternativt genomfuktas innan anläggningar blir synliga. Av tidsbrist var det omöjligt att fullständigt genomföra en sådan önskvärd arbetsmetodik. Samtliga analyser som gjorts i undersökningen har varit hårt riktade mot bestämda frågor. Fosfatanalyser gjordes enbart inom ett begränsat område vid bergväggen med ostronskalsamlingar, eftersom det bedömdes vara omöjligt att bedöma resultat från ytorna på bergskrönet där uppenbarligen många tidsåldrar fanns representerade. Betydelse för kunskapsuppbyggnaden Det har tidigare hävdats att spåren från yngre järnålder och medeltid skulle vara förstörda i och med att nutidens moderna gårdar ofta ligger på samma plats. Efter undersökningen i Torpom kan vi konstatera att även om spåren från medeltiden var vaga, så var de ändå inte obefintliga. En viktig erfarenhet var den stora skillnad som fanns mellan lämningarna och de tidigare undersökta bytomterna i södra Bohuslän och Västergötland. Särskilt anmärkningsvärt var att det inte fanns tillnärmelsevis den mängd av stolphål som karaktäriserade undersökningarna i Sund och Berghem (Lindman 1999, Lindman & Stibéus 2000). Man måste nog tolka detta som ett bevis för skilda lokala byggnadstraditioner. Och i ljuset av detta är det inte underligt att vi inte lyckats identifiera medeltida hus. I framtiden bör man därför genomföra gårdsundersökningar med detta i minnet. Undersökningen gav ett fyndmaterial som är representativt för en mindre landsbebyggelse under 1600 1800-talen. Det kommer att bli viktigt inte minst som en referens för mera omfattande studier i stadsmiljöer, särskilt för materialkategorier som t.ex. yngre rödgods och kritpipor. En intressant anläggningskategori var lerplattorna som fanns på fyra olika ställen inom undersökningsytan och som uppenbart tillhört helt olika tidsperioder. Det verkar alltså som om denna typ av eldstad förekommer i såväl bronsålder som järnålder och historisk tid. Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 9
Kommande arbete En samlad publikation med redogörelse för undersökningarna av de fyra gårdstomterna är under arbete. I samband med denna kommer fullständiga fynd- och anläggningslistor att arkiveras på ATA. Sammanfattning Inför utbyggnaden av E6 till motorväg på sträckan Hogdal Nordby undersöktes vad som förmodades vara en medeltida ödegård benämnd Torpom. Den var belägen på en bergkulle i kanten av Hogdalsåns dalgång med omgivande odlings- och ängsmarker. Gårdens äldsta skriftliga belägg är från slutet av 1300-talet. På tomten på bergskrönet påträffades lämningar av hus i minst tre olika faser. De bestod av ett mindre rektangulärt hus med två parallella syllstensrader, ett bränt golvlager och rester av en mindre eldstad med skärvsten. I husets västra del hade senare anlagts en större härdplatta av lera. På botten av detta hus fanns även lämningar från äldre järnålder, bestående av en väggränna och en härd med rester av brända ben. Där framkom även dekorerad keramik av romersk järnålderstyp. Några meter därifrån fanns rester av ett sannolikt något yngre hus med stenfylld botten, kant- och hörnstenar och rester av en eldstad i en bergsficka samt däröver ett lerlager som kan ha utgjort golv i ett yngre hus. Det omfattande fyndmaterialet spänner från förhistorisk till modern tid och består bl.a. av flinta, kvarts, brons, silver, bränd lera, lerklining, vävtyngdsfragment, keramik, yngre rödgods, stengods, fajans brynstenar, tegel, brända och obrända ben, horn, järnföremål och mynt. Anmärkningsvärt är att ett betydande antal kritpiphuvuden (ett 30-tal) tillvaratogs. På tomten dokumenterades även yngre ristningar i form av initialer, ankare, streckmönster och ett förmodat kvarnhjul. I omgivande odlingsmarker framkom spår av brandröjning i flera olika faser. Några äldre diken dokumenterades också. I ett sandmarksområde nedanför berget framkom anläggningar av förhistorisk karaktär i form av stolphål, några härdar och en härdplatta i lera samt lagda stenar bildande ett sannolikt järnåldershus. Inom området framkom också ett antal spridda härdar. Vid en bergvägg dokumenterades en plats med stenläggning som överlagrade 6 små kökkenmöddingar i form av samlingar av ostronskal. Dessa var belägna på en nivå av 16 17 m över havet. Strax intill ostronskalsamlingarna låg en kokgrop i en svagt mörkfärgad oval. I kokgropens yta påträffades ett fragment av ett bronsföremål. Referenser Framme, G. 1985. Ödegårdar i Vätte härad. Skrifter utgivna av Dialekt-, Ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Göteborg. Lindman, G. 1999. Stora Sund arkeologisk undersökning av en bohuslänsk by. Riksantikvarieämbetet. UV Väst Rapport 1998:2. 10 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
Lindman, G & Stibéus, M. 2000. Berghem en arkeologisk undersökning i en vikingatida medeltida by i Viskans dalgång. Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2000:5. Schaller Åhrberg, E. 1992. Rapport över arkeologisk förundersökning av planerad ny E6 i Bohuslän, sträckan Hogdal Svinesund. Riksantikvarieämbetet UV Väst. Kungsbacka. Stuiver et al. 1998. Ox Cal v.3.5. Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 11
Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 423-4237-1999. Länsstyrelsens dnr: 220-50399-200. Projektnummer: 1310196. Intrasisprojekt: V2001:6. Undersökningstid: 17 april 18 maj 2001. Deltagare: Rune Bark, Kristina Lindholm, Lisa Larsson, Gundela Lindman och Louise Olsson. Underkonsulter: Erik Danielsson, Vedlab, Håkan Ranheden, Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Ångströmlaboratoriet, Uppsala, Visby fosfatlaboratorium, Västsvensk konservatorsateljé, Göteborg. Undersökt yta: 5040 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10A 1h. Koordinatsystem: RT R05 7,5 gon V65: 1. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 46219 y 97039. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 6 profilritningar i skala 1:20. Fynd: Fnr 1 2101. 12 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1
Bilagor Bilaga 1. Resultat av makrofossilanalys Resultat av makrofossilanalyser Håkan Ranheden RAÄ 422 (Torpom), Hogdals sn A2458 Inga frön/frukter A5427 Polygonum lapathifolium (pilört) A6334 Scirpus sp. (säv) 1 PM4964 Rubus idaeus (hallon) Polygonum lapathifolium (pilört) Ajuga pyramidalis (blåsuga) Spergula arvensis (åkerspärgel) PM4965 Inga frön/frukter PM4966 Polygonum lapathifolium (pilört) Ajuga pyramidalis (blåsuga) Spergula arvensis (åkerspärgel) Rubus saxatilis (stenbär) Kommentar Brända växtlämningar är noterade med fetstil. För de obrända används ett system där antalet skattats enligt följande: = 1 5 =5 20 = 20 100 Organiskt material, som t.ex. obrända frön/frukter, har begränsad hållbarhet i normala jordar. Relevansen av de noterade obrända växtresterna blir därför en fråga om hur gamla lämningarna är och hur markförhållandena varit. Gammal vegetation kan dock hänga kvar en lång tid inom områden där den tidigare funnits även då förhållandena ändrats på ett sådant sätt att en naturlig plats inte längre finns för den. Detta sker genom att frön eller frukter bevaras i jorden en tid varefter de gror och ger upphov till nya frön vilka även dessa gror efter en tid osv. Hallon är ett exempel på just en sådan växt som man ofta noterar frön av i prover från rösen eller högar, även ifrån djupare lager. Ofta finns hallon även växande på själva högen eller röset och har, på det just nämnda sättet, en indirekt koppling till den vegetation som funnits på platsen långt tidigare. De brända växtfynden kan dock vara gamla i sig och kanske är det signifikant att den brända sävfrukten inte har någon, vare sig artmässig eller ekologisk, motsvarighet i det obrända växtmaterialet. De frön/frukter som finns noterade härrör i stort från en ruderatvegetation, d.v.s. en vegetation som varit knuten till diverse störda marker som t.ex. gårdar, vägkanter, åkrar etc. Undantaget från detta är den brända sävfrukten och möjligen de obrända fröerna av blåsuga som mer är en ängs/gräsmarksväxt. Torpom. Bohuslän, Hogdals socken, Gåshult 1:5, 1:25, RAÄ 422 13
Tabellförteckning Tabell 1. Förteckning över 14 C-dateringar....7 Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga. Listor Fynd- och anläggningslistor finns i en separat listbilaga. 14 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:1