Constance af Trolle. Ett försök till rekonstruktion av Bollhuset. Publicerad med stöd från Riksbankens Jubileumsfond

Constance af Trolle Ett försök till rekonstruktion av Bollhuset 2012 Publicerad med stöd från Riksbankens Jubileumsfond

Constance af Trolle Ett försök till rekonstruktion av Bollhuset Inledning Till Dramatens tvåhundraårsjubileum 1988 gjordes på initiativ av Gunilla Palmstierna-Weiss, utställningen Kungliga Dramatiska Teatern 1788-1988. Den producerades av Riksutställningar med Ulla- Britta Beskow som projektledare och en arbetsgrupp bestående av Gunilla Palmstierna-Weiss, Reinhardt Roth och mig själv, Constance af Trolle. Det finns givetvis många olika perspektiv från vilka man kan skildra denna teaters tvåhundraåriga historia. Vi valde att visa utvecklingen genom de olika spelplatserna i det växande Stockholm. Vår metod var att i modeller försöka rekonstruera hur det sett ut på teatern, på scenen och i salongen, under årens lopp. Utställningen var uppbyggd kring sju trekantiga, fristående montrar med rubrikerna: Bollhuset 1788-1792, Arsenalen 1793-1825, Gustav III:s operahus 1826-1863, Mindre Teatern 1863-1907, Kungl Dramatiska Teatern 1808-, Lilla scenen och Övriga scener. De fyra första spelplatserna finns inte längre kvar. Bollhuset revs 1793. Arsenalen, det forna Makalös, brann ner 1825, Adelcranz operahus jämnades med marken 1891 och Mindre Teatern revs 1910. På utsidan av utställningsmontrarna visades bl a skådespelarporträtt, lönelistor, pliktlistor, reglementen och kontrakt. Utställningen öppnade i maj 1988 i Marmorfoajén på Dramaten och fortsatte sedan under mer än ett år som vandringsutställning runt om i Sverige. Den största utmaningen var att försöka rekonstruera Bollhuset, eller snarare att ge ett förslag till hur det kan ha sett ut vid den tid då det blev Dramatens första spelplats. 1

Parallellt med det övriga utställningsarbetet arbetade vi under nästan ett år med att pröva oss fram och testa forskningsresultat i en modell som Reinhardt Roth byggde och utvecklade successivt. Bollhusen i Stockholm Under 15- och 1600- talen fanns s k bollhus i många städer i Europa, Jeu de Paume i Paris är ett bekant exempel. I Stockholm uppfördes 1627 under ledning av den kungliga arkitekten och byggmästaren Caspar Pantén ett bollhus i den trädgård som då låg i övre delen av Slottsbacken. Som namnet anger var det en byggnad avsedd för bollspel. Man spelade med runda, luftfyllda bollar som slogs med racketar över ett nät, ungefär i stil med våra dagars tennis. Det fanns inte bara en spelplan, det fanns även åskådarläktare. Bild 1. Ett franskt bollhus Spelet blev tydligen populärt även i Stockholm för under åren 1648-53 uppfördes ytterligare ett mindre bollhus i samma trädgård från dåvarande slottet Tre Kronor sett bakom det första. Detta mindre bollhus inköptes sedermera 1725 av finska församlingen och existerar än i dag som Finska Kyrkan. (Det har dock aldrig använts som teater, som ibland felaktigt påståtts, utan byggdes om direkt till kyrka, ett ingrepp som för övrigt inte var särskilt genomgripande.) 2

Av ett besök i nuvarande Finska kyrkan kan man få en ganska god uppfattning om hur bollhusen såg ut. Vid en jämförelse med t ex de båda bollhusens mått finner man en klar överensstämmelse i proportionerna och det mindre bollhuset var faktiskt i verkligheten inte så mycket mindre. Dess längd omräknat från aln och fot, var c:a 25 m mot det störres c:a 30 m. Bild 1 a. Detalj ur vy över Gamla stan 1650, kopparstick av Wolfgang Hartman. Här syns det stora bollhuset, ett stenhus med tegeltak. Från 1660-talet togs detta även i bruk för teatrala ändamål. Utländska komedianter, gycklare, lindansare, björntämjare etc uppträdde där och man kan därför beteckna det stora bollhuset som Stockholms äldsta offentliga skådeplats. I slutet av 1600-talet var det emellertid slut med bollspel i denna byggnad. 1699-1700 byggdes den om till teater och fungerade som sådan fram till 1792, varefter den revs. 3

Stora bollhusets historia som teaterbyggnad inleds när Nikodemus Tessin d y på kunglig befallning inkallar en fransk teatertrupp, den Rosidorska truppen till Stockholm som skulle uppträda vid hovet. Men för att inte ha alltför stora utgifter för skådespelarnas underhåll på Hovstaten, skulle de också själva bidra till sitt underhåll genom att på en skådeplats utanför hovet ge föreställningar och ta entréavgift. För detta ändamål utvaldes det större bollhuset. Eftersom de var den enda teatertruppen i Stockholm förespeglades de en god utkomst men det fanns även ett ekonomiskt villkor med i bilden. Utgifter för inkomstens förvärvande. Truppen skulle nämligen stå för och bekosta den invändiga ombyggnaden av bollhuset till teater och vissa direktiv gavs dessutom för hur detta skulle göras. Tre rader skulle det vara t ex, med mindre gick det inte. Bollhuset var då ganska förfallet, men Tessin fick fria händer att ta av slottsbyggnadsmedlen för att reparera det fallfärdiga taket och för utvändig rappning och putsning. 1706 lämnade den Rosidorska truppen Stockholm och efterföljdes av andra franska och tyska trupper på Bollhuset. Även en svensk ensemble, Den Svenska Komedien, under konstnärlig ledning av fransmannen Langlois spelade där, liksom senare kung Adolf Fredriks franska trupp. Åren 1773-82 var Bollhuset även Operans scen. 1787 bildades Svenska dramatiska Teatern under ledning av Adolf Fredrik Ristell, ett privat företag som med kungligt privilegium delade Bollhuset med den franska truppen. Efter bara ett år gick Ristell i konkurs och därefter blev Bollhuset Kungliga Svenska Dramatiska Teaterns spelplats fram till mordet på Gustav III, då teatern stängdes och kort därefter revs. Under hela denna period reparerades, om- och tillbyggdes Bollhuset flera gånger. Den sista stora ombyggnaden gjordes 1784-86 under ledning av kungliga arkitekten Erik Palmstedt. Det är ett skelett av hur Bollhuset kan ha sett ut efter denna, dvs under Dramatens första tid, som vi försökt rekonstruera i en modell för utställningen1988. Till skillnad från teatern i Arsenalen, Gustav III:s operahus och Mindre Teatern finns det mycket litet bildmaterial på Bollhuset och inget från interiören. 4

Vad finns det då för källmaterial? På bilden från Gamla stan 1650 syns Bollhusets långsida och gavel före tillbyggnader. På två snarlika, färglagda teckningar av Martin Rudolf Heland från 1780-talet av Slottsbacken, syns Bollhuset t v med de tillbyggda trapphusen. I avbildningar av Stockholm under de över 150 år som Bollhuset existerade skymtar en liten del av detta på ett par stycken, men i övrigt är byggnaden antingen inte med eller döljs av master och vimplar m m. Kanske för att det ansågs anspråkslöst och fult, vilket ibland framskymtar i samtida kommentarer, och det är klart att i jämförelse med Slottet och sedan Adelcrantz operahus så var väl det ombyggda Bollhuset inte så anslående. Bild 2. Slottsbacken av Martin Rudolf Heland, 1786. (Nationalmuseum) 5

Det finns emellertid en uppmätningsritning från 1780-talet och en ritning av trapphusets tillbyggnad mot Slottsbacken, sannolikt av Erik Palmstedt. Samtida beskrivningar i memoarer, dagböcker och brev ger mycket litet. Man kan utläsa att Bollhuset var trångt, dragit, kallt och brandfarligt. Eller t ex att huset trots sitt anspråkslösa yttre rymde en ganska stor teater och att efter det att parterren höjts man mer bekvämt kunde samtala med dem som satt på amfiteatern och att det också gjordes eftersom NN och NN numera tycktes kontanta igen. De viktigaste och intressantaste upplysningarna finner man i räkenskapsböcker av olika slag. Där kan man av biljettintäkterna utläsa t ex hur många platser som fanns på parterren, de olika raderna, antalet loger där och då vet vi att Bollhuset kunde rymma en publik på upp till 850 personer. (Detta kan jämföras med Gustav III:s opera som ursprungligen rymde 900, senare 1050 personer och nuvarande Dramatens 822 personer.) Av räkningarna på de olika reparationerna och ombyggnaderna får man många upplysningar eftersom de är ganska utförliga, inte minst vad gäller mått. Tidigare forskningsarbeten om Bollhuset, framför allt Johan Flodmarks Bollhusen och Lejonkulan (Stockholm 1897), var givetvis viktiga källor. Men i dessa finns helt naturligt mycket av karaktären troligen, kan ha varit och faktiskt en del orimligheter vilket nog inte visar sig förrän man, som vi i arbetsgruppen gjorde, prövar teorin i en modell. Bollhusets salong ska ha liknat Arsenalens. Kanske gällde det bara de raka raderna. Operahuset däremot hade mjukt hästskoformade rader. Teatrar är ju mycket traditionella byggnader. Även om tittskåpsteaterns grundform med parterre (den del av salongen vi numera kallar parkett) och rader skiljer sig i utformningen och följer vissa stilhistoriska och andra konventioner beroende på land och tidsepok, så kan man ha viss hjälp av att studera ritningar av hur samtida offentliga teatrar såg ut i Frankrike och Italien, länder som under Bollhusets tid var stilbildande i Sverige och dit svenska arkitekter och konstnärer for på sina studieresor. 6

I internationella arkitekturtidskrifter finns vidare en del att hämta i specialartiklar om teaterbyggnader där man bl a behandlar restaureringar och rekonstruktioner och publicerar äldre ritningar. Man bör också hålla i minnet att det var en fransk teatertrupp som stod för Bollhusets ombyggnad till teater, 1699-1700. Visserligen säkert med Tessins goda minne men eftersom det inte finns några uppgifter om arkitekt eller bevarade ritningar, så är det nog inte för djärvt att anta att det var ett slags fransk standardmodell som följdes. Drottningholmsteaterns bevarade scenmaskineri, liksom några kulisser som Agne Beijer menar har använts även på Bollhuset, bidrog också till hur vi utformade scenenrummet i modellen. Hur vi praktiskt gick tillväga. För att kunna göra oss en föreställning om hur Bollhuset kan ha sett ut under sin sista tid, började vi från början och följde husets tidiga byggnadshistoria och vad som successivt ändrats och byggts till. Reinhardt Roth byggde i vår modell först själva huskroppen. Om denna vet man att dess yttermått var omräknat i meter 30x13 och dess innermått 29x12. Väggarna var alltså 0,5 meter tjocka. 7

Bild 3 Uppmätningsritning, 1780-talet. (Kungliga Biblioteket) Av uppmätningsritningen kan man få fram scendjupet ~11,5 m (Gustav III:s opera hade nära det dubbla), prosceniets bredd och salongens storlek. Hur få fram mått på radavstånden? 8

Bild 4 Ritning av tillbyggnad av trapphuset mot Slottsbacken, sannolikt av Erik Palmstedt, 1780-talet. (Nordiska Museet) Här finns måttangivelser och man kan se hur dörrar och trappor är placerade. Höjden på dörrarna och de olika etagen ger ett begrepp om höjdavståndet mellan raderna. Därmed är vi framme vid en mycket intressant del av rekonstrueringsarbetet, nämligen ingångarna och hur man kom till de olika delarna av teatern. Då får man använda sig av och gå igenom dörrarnas historia. Här ett litet smakprov: 1600-talets början, 1 ingång på östra gaveln 1647 års slottsbok anger 3 dörrar 1700 görs ny ingång vid östra gavelns södra del 1723 ny ingång i muren vid slottssidan, en dubbeldörr för deras majestäteter. (Då fanns kungliga logen på 1:a radens norra sida) 9

1772 flyttas kungliga logen till 1:a radens mitt och får en ny ingång i tillbyggnaden. 1775 återkom frågan om de otillräckliga utgångarna i händelse av brand. Ny trappuppgång byggdes till kungliga logen. 1784 åter ny uppgång till kungliga logen genom en partiell tillbyggnad av östra gaveln. På detta sätt visste vi storleksordningen på scen, proscenieram och salong och en del om förbindelserna inne i teatern. 10

Bild 5 och 5 a. De tillbyggda trapphusen i modellen. Själva scendelen förändras egentligen inte under åren annat än vad gäller förbättringar av maskineri, belysning och antalet ingångar. Det fanns plats för 5 kulisspar, varav ett stående, fonden sattes vid fullt utnyttjande av scendjupet direkt på den bakre väggen. Hur kan scenöppningen ha sett ut? 11

Bild 6. Ridå av Jacob Mörk (Musik- och Teatermuseet) Denna ridå sägs både av Georg Nordensvan och Agne Beijer ha varit ridån för Bollhuset. Men den har även påståtts vara ridån för Gustav III:s opera. (Det finns också ett rektangulärt ridåutkast för Bollhuset av Louis Jean Deprez.) 12

I Slottsboken för 1785 står på en räkning över arkivolten på avant scenen är i bildhuggeri förfärdigat en stor cartel med kongl krona. Johan Flodmark talar också om arkivolt som form på scenöppningen. Vi bestämde oss för Jacob Mörks ridås form. Ramprännans längd och uppmätningsritningen ger vid handen att scenöppningens bredd är knappt 8 meter och då kan man räkna ut scenöppningens storlek. Hur såg den i övrigt ut? Fanns det avantscenloger? Ja, ritningen skulle kunna tyda på det. Men i så fall hur många? Tredje raden finns inte med på ritningen. Så fanns den i biljettpriserna förbryllande uppgiften om loger på scen med 3 respektive 4 platser. Det skulle kunna vara så att det fanns två avantscenloger. Det fanns två kakelugnar på scenen: Enligt en räkning från 1786 omsattes minst 18 kakelugnar, varav två på scenen. Var kan de ha stått? De fick ju inte synas från salongen och då kunde den ena ha varit placerad bakom proscenieramen och skorstensstocken kunde ha gått genom den ena logen och vara förklaringen till det olika antalet platser, 3 respektive 4, i logerna. (Martin Rudolf Helands ovannämnda avbildning, där man ser var skorstenarna var placerade kunde också tyda på det.) Det skulle då vara 2 avantscenloger på andra och inga på tredje raden som från början var ett stående galleri. 13

Bild 7. Scenöppningen i modellen 14

Vi förflyttar oss ut i salongen. Där fanns stående parterre och sittande, balcon noble, närmast fonden, samt, från 1700-talets mitt 5 loger, 4 st med 4 platser och en med sex. Var fanns de? Troligen under första raden, menar Johan Flodmark och avfärdar placeringen bakom orkesterdiket, där man på ritningen ser att det antyds något som skulle kunna vara loger. Var det bara ett förslag, eller fanns det loger där? I modellen prövades loger under första raden. Att det är ett ojämnt antal och att en är betydligt större skulle möjligen kunna förklaras med ingångarna till parterren. Trots det störs man av att det inte skulle vara någon slags symetri t h och t v. Vidare kunde man knappast ha sett något annat än den stående publiken från logerna om de inte låg högre än parterren. Hur mycket högre måste de då minst vara? Vi prövade i modellen och då visade det sig att man inte skulle kunna stå rak. Var och hur man kom in i logerna var nästa fråga. I Slottsbok 1785 finns en räkning: I parterren gjort 4 st nya loger bestående av 3 mellanstycken, 2 alnar och 5 tum hwar(1 aln ca 0,6 m). Hur tolka det? Den viktiga upplysningen är att det blev 4 nya loger genom att man satte dit mellanstycken. Vidare står i samma räkning: Dess Ryggwärnar med sina Skrufdörrar och listor gör 12 alnar 9 tum. Man skulle alltså kunna komma in i logerna från parterren. Var det ändå inte så att logerna var placerade framför orkesterdiket?! Vilken tradition gällde då? Om man jämför med ritningar från denna tid av teatrar med samma karaktär, med stående och sittande parterre finner man att loger framför orkesterdiket fanns på t ex: Teatro Argentina i Rom Grand Théâtre i Lyon Grand Théâtre i Bordeaux Teatro St Giovanni & Paolo i Venedig Munkbroteatern i Stockholm Vi tror att det även kan ha varit så på Bollhusteatern. Till den sittande parterren gjordes nya bänkar med rygg- och fotstöd, 3 till antalet och 7 m långa vid ombyggnaden 1785. 15

(Parterre motsvarar den del av salongen vi numera kallar parkett.) Bild 8 Salongen uppifrån i modellen( scenen ligger till höger). Så kommer det verkligt stora problemet, kungliga logen och fonden. Vid den ombyggnad 1784-85 som leddes av arkitekten Erik Palmstedt gjordes en ny och rymligare kunglig loge och i anslutning till den två små rum samt en egen ingång för kungen genom en partiell tillbyggnad av östra gaveln. Framför kungliga logen gjordes ett bröstvärn samt ytterligare ett som skilde den kungliga logen och amfiteatern. Vad vet man ytterligare om fonden? Kungliga logen var i två avdelningar, en på första raden och en griljerad loge på andra raden och att det var särskilda loger för prinsarna och prinsessorna, 16

Men hur såg de ut, hur var de utsmyckade? Hur mycket ändrades salongens karaktär av den ganska genomgripande förändringen av fonden? Vilka förebilder och vilka visioner hade Gustav III och Erik Palmstedt? Palmstedt ritade Gripsholmsteatern och i många ritningar till teatrar och andra byggnader ser vi hans smak för det klassisistiska, för kolonner och symetri. Jag tänker inte närmare gå in på våra resonemang kring lösningarna av den här delen av teatern. Det finns många pusselbitar kvar att lägga på plats och många saknas ännu. Utställningen skulle vara färdig en viss dag och vi var tvungna att sätta punkt i rekonstruktionsarbetet. Därför finns inget förslag till hur den del bakom de kungliga logerna skulle kunnat vara utformade i modellen för att som det framgår: Å den kungliga logen bereda mera beqvämlighet och utrymme genom att på ömse sidor därom inrätta tvenne rum. Att det också blev så framgår bl a av beskrivningar av de eldstäder som sattes upp och av snickaren Morenius räkning på en trappa i anslutning till denna del med 9 steg, 4 alnar bred; en pilaster af 6 alnars höjd å ömse sidor i början av trappan, där ofvanpå en panell, 4 alnar lång; tre stycken blindramar i och två ovanpå trappan 17

18

Bild 9a och 9 b Fonden med de kungliga logerna i modellen Det är omvittnat att Bollhusets anspråkslösa yttre rymde en vacker, och av räkningarna att döma, rikt utsmyckad teatersalong. Färgställningen i salongen tycks ha dominerats av grått, ljusblått, vitt och guld. Bänkarna på parterren och i logerna var klädda med blått kläde och logedörrarna hade draperier av grått kläde, väggarna var målade i grått. Teatern var som en upplyst festsal. Scen och salong badade i det milda ljuset av ett oändligt antal vaxljus. En föreställning om 19

mängden får man av en räkning från 1700-talets mitt: 7 ljuskronor förgylldes, 96 av bleck lagades, 60 ljusplåtar och ljushållare likaså. På scenen 16 dubbla lampor, 19 skärmplåtar. Hur det såg ut på scenen är det lättare att göra sig en föreställning om. Reinhardt gjorde en liten modell av Louis Jean Deprez dekor för Bollhuset i montern och på scenen i modelen ställdes en scen ur Gustav III.s eget historiedrama Helmfelt, så som den är återgiven i en målning av Pehr Hilleström och som framfördes på Bollhuset första gången 12.7. 1788. Bild 10 Dekor för Bollhuset av Louis Jean Deprez. 20

Bild 11 Scenbild från Helmfelt efter Pehr Hilleströms målning. Gripsholm. Möjligheterna till sceniska effekter var tydligen imponerande och förtjusningen över dessa var stor. Ibland dock skräckblandad. Jag citerar en besökare som övervarade Glucks Orpheus och Eurydice: När de elyseiska fälten skulle föreställas då skulle 21

illuminationen ökas till det högsta möjliga antal ljus och lampor och när jag såg för mig blandningen av trossar, dukar, ramar, ljus och lågor om varandra gjorde mig min nog levande inbillningsgåva en hiskelig föreställning om fara. Det har nu gått över 20 år sedan vi arbetade med Bollhuset och sedan dess har vi gjort en del nya rön. Utformningen av modellen skulle vi till en del kanske gjort annorlunda i dag. I Château de Compiègne utanför Paris finns t ex en teater som inretts i ett bollhus, visserligen senare (1832) än i Stockholm, men det vore intressant att se bl a hur man där löst logistiken och belysningen. Foto Nils-Albert Eriksson 22