OMRÅDESBESTÄMMELSER FÖR VÄSTBYNÄSET SAMRÅDSHANDLING 2010-04-22 DEL AV VÄSTBY 1:3 OCH 1:4 FORSHAGA KOMMUN VÄRMLANDS LÄN innehåll: fastighetsförteckning beskrivning samrådsredogörelse (efter samråd) utlåtande (efter utställning) övriga handlingar: plankarta beslutsdatum GODKÄND sign KLARA arkitektbyrå ab ANTAGEN LAGA KRAFT
Områdesbestämmelser för Västbynäset (del av Västby 1:3 och 1:4) FASTIGHETSFÖRTECKNING HANDLINGAR Fastighetsförteckning Karta med bestämmelser (separat kartblad) Beskrivning Samrådsredogörelse (efter samråd) Utlåtande (efter utställning) Fastighetsägarna enligt förteckningen nedan har bedömts vara sakägare respektive hyresgäst, dvs. ägare till fast egendom eller innehavare av hyreskontrakt inom bestämmelseområdet.
2
Områdesbestämmelser för Västbynäset (del av Västby 1:3 och 1:4) BESKRIVNING HANDLINGAR Fastighetsförteckning Karta med bestämmelser Beskrivning Samrådsredogörelse (efter samråd) Utlåtande (efter utställning) PLANENS SYFTE OCH HUVUDDRAG Planens syfte är att säkerställa områdets kulturhistoriska värden i enlighet med ställningstaganden gjorda i kommunens översiktsplan. AVVÄGNING ENLIGT MILJÖBALKEN Planförslaget berör inget riksintresseområde enligt miljöbalkens 3 kap., inte heller område med särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten enligt 4 kap. och det bedöms vidare inte påverka möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. PLANDATA Läge Bestämmelseområdet är beläget på en halvö i sjön Visten, cirka åtta kilometer nordväst om Deje. Areal Markägoförhållanden Bestämmelseområdets areal är drygt 78 hektar. Marken inom bestämmelseområdet ägs av Bergvik Skog Väst AB och privatpersoner.
2 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN Miljökvalitets- Riksdagen har antagit 16 nationella s.k. miljökvalitetsmål. Mål nr 15, mål God bebyggd miljö, har som delmål 2 att den kulturhistoriska bebyggelsen senast år 2010 skall vara identifierad och ett program skall finnas för skydd av dess värden. Samtidigt skall minst 25% av den värdefulla bebyggelsen vara långsiktigt skyddad. Översiktliga Områdesbestämmelserna är i överensstämmelse med kommunens planer översiktsplan, antagen av kommunfullmäktige den 26 januari 2010 5. I översiktsplanen anges området som en miljö med kulturhistoriska värden. Detaljplaner, områdesbestämmelser, förordningar, program, inventeringar och dyl. områdesbestämmelser För delar av bestämmelseområdet finns områdesbestämmelser för fritidshus som antogs 28 februari 1989. De syftar primärt till att planmässigt reglera storleken på befintliga fritidshus. Områdesbestämmelserna gäller längs sjön Visten inom Forshaga kommun. Området som omfattas överensstämmer med det område där strandskydds- och landskapsbildsskyddsbestämmelser gäller. Gården Nedre Västby omfattas inte av områdesbestämmelserna för fritidshus. kulturmiljö- Västbynäset har uppmärksammats i länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram för program, Ditt Värmland, från 1998. Värmland Västby har ett förflutet som länsmansgård och finns skriftligt belagd sedan 1503. I närheten av dagens byggnader finns gravfält med högar men även ensamliggande fornlämningar. kulturmiljövårds- Kommunfullmäktige i Forshaga kommun antog ett kulturmiljövårdsprogram för program den 25 januari 2000. Forshaga I kulturmiljövårdsprogrammet uppmärksammas Västbynäset som kulturhistoriskt värdefullt område. En enskild byggnad, Västby 1:3 (bondgård och f.d. länsmansgård), inom området klassas som kulturhistoriskt värdefull byggnad. Tillsammans med kulturmiljövårdsprogrammet antogs ett åtgärdsprogram som bl.a. innebär att det skall upprättas detaljplan eller områdesbestämmelser till skydd för de uppmärksammade områdena.
3 fasta fornlämningar Det finns fasta fornlämningar inom bestämmelseområdet, bl.a. en stensättning, ett gravfält med fem högar, ett gravfält med 13 högar, en fångstgrop samt en hög. Fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen mot åverkan vare sig de är kända eller okända, synliga eller osynliga. Skyddet omfattar själva fornlämningen och ett så stort område på marken som behövs för att bevara lämningen. Eventuella förändringar i fornlämningen eller inom fornlämningsområdet fordrar tillstånd från länsstyrelsen. Kända fornlämningar finns registrerade i fornminnesregistret. strandskydd Vid Västbynäset gäller ett utvidgat strandskydd om 150 meter för sjön Visten. Strandskyddet regleras i miljöbalkens 7 kap.
4 landskapsbilds- Delar av det aktuella området skyddas av landskapsbildsskydd enligt skydd 19 naturvårdslagen i dess lydelse före januari 1975 och 9 första stycket lagen om införande av miljöbalken 1988:811. Skyddsformen förordnades av länsstyrelsen för vissa områden i syfte att reglera bebyggelse, vägar och andra anläggningar som kunde påverka landskapsbilden negativt. Vid Västbynäset sträcker sig området för landskapsbildsskydd 150 meter runtomkring sjön Visten. tillståndsplikt vid vägar Inom ett avstånd av 12 meter från allmän väg får inte enligt väglagen, utan länsstyrelsens tillstånd, uppföras byggnader, göras tillbyggnader, utföras andra anläggningar eller vidtas andra sådana åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. naturvårds- I den naturvårdsinventering som genomfördes i länsstyrelsens regi 1988 inventering uppmärksammades Nedre Västby. Gården Nedre Västby har gamla anor, vilket järnåldersgravarna vittnar om. Den betade ängs- och hagmarken med gamla odlingsrösen är ett mycket vackert inslag i landskapet på Västbynäset, vilket i övrigt präglas av kalhyggen och granplanteringar. En intressant flora har dessutom börjat komma upp. Ändmoränerna i öst västlig riktning kan skönjas i terrängen.
5 ängs- och betesmarksinventering 2002-2004 inventerade länsstyrelserna tillsammans med Jordbruksverket landets ängs- och betesmarker. Med ängs- och betesmarker menas markslag som idag används som betesmarker eller slåtterängar. På Västbynäset har tre lokaler av varierande storlekar (0,6 5,3 ha) uppmärksammats. Områdena utgörs av naturbetes- och kulturbetesmark, fornåkrar och gravfält. Alla tre lokalerna är välhävdade och två av dem är opåverkade av produktionshöjande åtgärder.
6 FÖRUTSÄTTNINGAR Natur topografi Västbynäset är en höjdrygg i nord-sydlig riktning i sjön Visten. Höjdskillnaderna är stora, ca 60 meter, och sluttar från mitten av näset ner mot sjön. På det sydvästra hörnet ligger gården Nedre Västby beläget på ishavslera. I öst-västlig riktning finns ändmoräner. vegetation Vegetationen på sydvästra Västbynäset kring gården Nedre Västby består av stora öppna betesmarker. Ängs- och hagmarkerna har lövträdsbuketter med asp, björk och al samt björksolitärer och enar som lämnats kvar.
7 Betesmarkerna angränsar i öster till gles uppvuxen björk- och barrskog som sedan övergår till planterad granskog. I norr angränsar hagmarken till planterad granskog. biotopskydd Alléer, källor och omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, småvatten och våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark samt åkerholmar äger generellt biotopskydd enligt 7 kap 11 i miljöbalken. Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Länsstyrelsen kan medge dispens om särskilda skäl föreligger. fornvårdsområde skog och historia Ett fornvårdssområde är ett begränsat skötselområde runt ett eller flera fornminnen. Runtomkring gravfältet med 13 gravhögar samt den ensamliggande gravhögen finns ett fornvårdssområde. Inom bestämmelseområdet, nordost om den största fornåkern finns två kolbottnar.
8 Verksamheter Bostadshusen är bebodda och det bedrivs jordbruk med vallodling och djurhållning på gården Nedre Västby. Bebyggelse beskrivning av området Nästan helt omgivet av vatten reser sig det bergiga och skogsbeklädda Västbynäset vid sjön Vistens östra sida. I naturskönt läge på näsets sydligaste del ligger Nedre Västby. Gården finns belagd från medeltiden och omnämns första gången i 1503 års räkenskapsbok för Värmland. Troligen har den dock en avsevärd äldre historia. På impediment eller i utkanten av de tillhörande odlingsmarkerna öster och sydost om byggnaderna finns sammanlagt 18 förhistoriska gravhögar samlade i två gravfält, en ensamliggande gravhög och en stensättning. De välbevarade fornlämningarna vittnar om den odlade bygdens utbredning under första årtusendet efter Kristi födelse. Sannolikt minner gravanläggningarna om en föregångare till den nuvarande gården. Då som nu har kreatursskötsel och åkerbruk utgjort den ekonomiska basen. Högar och stensättningar hör till yngre järnålderns (ca 400-1050 e. Kr.) vanligaste gravformer. De döda har vanligen bränts på bål. Därefter har gravhögen byggts ovanpå brandlagret. Tillsammans med de brända benen hittas vi arkeologiska utgrävningar ofta lerkärl, kammar, knivar eller andra personliga tillhörigheter. Ingen av anläggningarna vi Västbynäset har sakkunnigt undersökts. Norr om gården finns en ensamliggande fångstgrop som antyder jakt på varg, eller andra rovdjur, som hotat gårdens kreatur. Fångstgropar har använts alltifrån förhistorisk tid fram till 1864 då metoden förbjöds enligt lag. Gården Västby har ett förflutet som länsmansgård och finns nämnd som tingsplats i Värmlands äldsta dombok från 1602. Enligt traditionen låg här också en avrättningsplats.
9 Det nuvarande boningshuset uppges vara från 1630-talet, dock med en senare tillbyggnad på baksidan. Byggnaden, som har timmerstomme och är klädd med faluröd träpanel, har en ålderdomlig utformning med loftgång på framsidan. Gårdens uthusbyggnader, vilka samtliga är faluröda, ligger grupperade kring gårdstunet. Strax norr om boningshuset finns grundstenarna till Övre Ulleruds gamla tingshus, vilket revs på 1800-talet. Enligt traditionen skall den cirkelformade upphöjningen därintill utgöra en domarring. Områdets kulturhistoriska värde utgörs främst av det öppna odlingslandskapet med anor och hävd alltsedan förhistorisk tid. Här finns välbevarade fornlämningar, anlagda i karaktäristiskt läge i utkanten av den odlade marken, samt en gård med ett intressant historiskt förflutet oh en huvudbyggnad med ålderdomlig utformning. kulturhistoriskt värdefulla byggnader Nedan följer en beskrivning av de byggnader inom bestämmelseområdet som i kulturmiljövårdsprogrammet betraktats som kulturhistoriskt värdefulla. Västby 1:3, Bondgård, f.d. länsmansgård Boningshuset är timrat i två våningar och enligt uppgift byggt på 1600- talet. Tillbyggnaden på baksidan är från ett senare datum. Huset, som är klätt med en faluröd lockpanel, har en numera igensatt svalgång på framsidan, där det också finns en veranda. Det flacka sadeltaket är försett med enkupiga tegelpannor. Det timrade faluröda magasinet har en taktäckning av tvåkupigt tegel. På gården finns flera timrade faluröda ekonomibyggnader.
10 Teknisk försörjning vattenskydds- Huvuddelen av det kommunala vattnet hämtas från sjön Visten. Hela område sjön ingår i det yttre skyddsområdet för vattentäkten. kraftledningar Inom området sträcker sig en mindre kraftledning om 10 kv. Skyddsavståndet till en sådan ledning skall, enligt starkströmsföreskrifterna, i normalfallet vara minst 5 meter. FÖRÄNDRINGAR Natur Det gamla kulturlandskapet håller på att öppnas upp efter att ha varit igenplanterat med gran. Skogen avverkas successivt och omvandlas till ängs- och hagmarker som hålls öppna med hjälp av betande djur. Under återställningen av kulturlandskapet framkommer gårdens gamla anor genom att fornlämningar som exempelvis järnåldersgravar friläggs. Ändmoränerna kan nu urskiljas och en intressant flora har börjat komma upp. Det är viktigt att betesmarkerna vid Nedre Västby även i fortsättningen hävdas och hålls öppet. Det har avgörande betydelse för landskapsbilden och för hur kulturmiljön upplevs. Då skogliga åtgärder aktualiseras är det särskilt angeläget att hänsyn tas till kulturmiljövårdens intressen. Särskild omsorg bör ägnas planterade träd i anslutning till bebyggelse. Det kan gälla träd som ramar in tomter, skyddar mot väder och vind, vårdträd eller fruktträd. Alla är lika viktiga för bebyggelsemiljön. En successiv och planerad förnyelse av åldrade och sjuka träd bör därför ske. Skall nya större träd planteras bör det ske på den plats där träd tidigare stått eller enligt de mönster som är kännetecknade för området. Trädarter som tidigare förekommit och som man vet trivs på platsen bör väljas. Verksamheter Inom bestämmelseområdet bedrivs idag jordbruk med vallodling och djurhållning. Verksamheten bidrar till att öppna upp och hålla landskapet öppet. Detta är av vikt för områdets värde och bevarande och bör därför uppmuntras. Det gäller kanske framförallt djurhållning i olika form. Bebyggelse plan- och bygglagen Av 3 kap 1 plan- och bygglagen framgår att: Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan,
11 3 kap 10 : Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara, 3 kap 12 : Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas samt 3 kap 13 : Byggnadens yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som anses 12 skall underhållas så att deras särart bevaras. Hela bestämmelseområdet betraktas som ett bebyggelseområde av sådan karaktär som avses i 3 kap 12 plan- och bygglagen. För bebyggelsen inom området kommer plan- och bygglagens bestämmelser att tillämpas strikt. Särskilt gäller detta de byggnader som pekats ut som kulturhistoriskt särskilt värdefulla. byggnadskultur och gestaltning Varje byggnad i någorlunda ursprungligt skick är ett uttryck för sin tid och kultur. Byggnaden kan vara gammal eller ny, påkostad eller enkel, herrgård eller torp, ett slags kulturminne är den likaväl. Naturligtvis är vissa byggnader mera värdefulla att bevara för framtiden än andra. Alla byggnader kan inte bevaras, men borde få behålla sin ursprungliga karaktär och stil så länge de finns kvar. Syftet vid alla åtgärder som renovering och ombyggnad bör vara att låta byggnaden efteråt se i huvudsak likadan ut som före åtgärden. Det gäller givetvis byggnader som fått behålla sin ursprungskaraktär. Om så inte är fallet kan ett successivt återställande ske. Kom ihåg att detaljerna spelar en avgörande roll för hur en byggnad upplevs. Många i övrigt lyckade upprustningar skäms av onödiga detaljmissar. Principen måste vara att enbart byta ut det som verkligen måste bytas ut och i så fall ersätta det med nytt i samma material och utförande som det gamla. Ju mer man själv kan anpassa sig till det gamla husets förutsättningar, desto mer av husets ursprunglighet kan bevaras. Att förvalta sin byggnad utifrån detta synsätt garanterar dess fortsatta värde, såväl ekonomiskt som kulturhistoriskt. När man bygger ett nytt hus i en kulturhistorisk miljö behöver man inte alltid vara lika försiktig som vid renovering av ett äldre. En ny byggnad kan vara en kopia av ett äldre, men kan också få upplevas som ett nytt inslag i miljön, ett tecken på utveckling och uttryck för en ny tid. Givetvis bör även ny bebyggelse anpassas till omgivningen vad gäller placering, proportioner, material och kulör så att helheten i miljön inte går förlorad.
12 I vissa fall kan ett nytt hus till och med vara den bästa bevarandeåtgärden om det innebär att det gamla huset får behålla sin ursprungliga karaktär, underhålls och ges en meningsfull användning. varsamhetsbestämmelser, generella I planen har införts varsamhetsbestämmelser för den befintliga bebyggelsen inom hela bestämmelseområdet, dels generella och dels mer preciserade för de byggnader som bedömts som kulturhistoriskt särskilt värdefulla. Nedan följer några av de riktlinjer som bör vara vägledande vid ändring av befintlig bebyggelse inom området. tillbyggnader Låt ursprungsbyggnadens form styra en tillbyggnads utformning. Tillbyggnader skall underordna sig ursprungsbyggnaden vad avser form, färg och proportioner. Det kan ske genom den görs mindre, lägre, dras in från hörn samt har samma taklutning, material och färgsättning. Ursprungsbyggnaden bör alltid kunna avläsas efter en tillbyggnad. Ibland kan dock en ren förlängning av byggnaden eller en mindre höjning av taket vara den bästa lösningen. fasadmaterial Vid byte av fasadmaterial bör byggnaden få behålla sitt ursprungliga utseende. Trä är det helt dominerande fasadmaterialet på landsbygden i Värmland. Puts, slaggsten och rött tegel är också traditionella material som förekommer ibland, framförallt i herrgårds- och bruksmiljöer. Med traditionella material menas i detta sammanhang inte plåtmaterial, kalksandsten, tegel i annan kulör än röd eller olika platt- och skivmaterial. De flesta äldre trähus är klädda med stående s.k. locklistpanel, smala locklister och breda bottenbräder. Putsade hus bör vid fasadrenovering, eller efter tilläggsisolering, få behålla sin putsade fasad. Det finns metoder att tilläggsisolera utvändigt och putsa på nytt. Det är sällan lönsamt att tilläggsisolera fasaden. I normalfallet sker endast 10% av den totala energiförlusten i ett enfamiljshus genom fasaden. Vill man förbättra värmeekonomin bör man istället täta fasaden, trimma värmeanläggningen och tilläggsisolera trossbottnar och vindsbjälklag. Utvändig isolering av fasaden ger minst värmevinst, men kostar mest och ger ett förvanskat utseende. Är tilläggsisolering ändå nödvändig kan den med fördel ofta göras invändigt. Skulle utvändig tilläggsisolering ändå bli aktuell bör fasaden förses med material av samma slag som tidigare, eller om det bytts ut, det ursprungliga. Fönstren bör flyttas ut för att undvika djupa nischer i väggen. Takfot och taksprång kan behöva förlängas för att behålla proportionerna och skydda väggen. Knutar, foder och andra detaljer bör finnas kvar på den nya fasaden. takmaterial Vid byte av taktäckningsmaterial bör ett traditionellt material väljas. Sedan 1800-talet har pannor av orangerött lertegel varit vanligast förekommande. Andra material som funnits länge är skiffer och tak klädda med falsad plan plåt. På uthusbyggnader användes även s.k. pannplåt, inte att förväxla med den mönsterpressade plåt som idag finns på marknaden och som skall imitera takpannor.
13 De traditionella materialen finns fortfarande att tillgå. Ett alternativ till lertegel kan i vissa fall vara släta tegelröda betongtakpannor. Undvik svarta tak, de åldras snabbt och blir fula. Kräver byggnaden i sig eller miljön ett mörkt tak välj då istället ett grafitgrått. Med traditionella takmaterial menas här vanligtvis inte korrugerad plåt eller eternittak och framförallt inte den mönsterpressade tegelimiterande plåt som ofta saluförs under benämningen plegel. Kom ihåg att de röda tegeltaken i nästan lika hög utsträckning som Falu rödfärg har präglat det värmländska kulturlandskapet. färgsättning En byggnads kulör har stor betydelse för hur den upplevs i landskapet. I de flesta fall bör man behålla husets färgsättning. Särskilt gäller detta de rödfärgade husen som varit ett så viktigt inslag i miljön på landsbygden sedan mitten av 1800-talet. Med rödfärg menas här äkta Falu rödfärg, en slamfärg av helt annan karaktär än annan täckfärg. Den åldras vackert, är billig, lätt att underhålla och ger ett mycket gott skydd för virket. Från slutet av 1800-talet började ljusa linoljefärger i vitt, grått och gult att användas på herrgårdar och större mangårdsbyggnader. Ekonomibyggnaderna målades dock alltid faluröda. Även villabebyggelsen kom ofta att målas i ljusa oljefärger. Såväl äkta Falu rödfärg som linoljefärger finns att tillgå på marknaden. Undvik moderna akrylat- och latexfärger, som visserligen är lättarbetade, men vars långsiktiga effekter på träet är oklar, i många fall olämplig. Lasyrfärger av olika typer har ofta kort livslängd, ger dåligt skydd och hör inte hemma i det värmländska kulturlandskapet. Det finns idag ingen anledning att gå ifrån det traditionella färgsättningsmönstret. detaljer En byggnads detaljer har avgörande betydelse för hur den uppfattas. En i övrigt tidstypisk och vacker byggnad kan förstöras genom olämpligt utformade detaljer. Fönstren är husets ögon. Deras form och placering är ytterst viktiga för byggnadens utseende. Om fönstren måste bytas bör de nya se ut som de gamla, byt dock inte fönster i onödan. Ett gammalt fönster av kärnvirke är oftast av mycket bättre kvalitet än nya. Det finns flera företag idag som renoverar fönster och det visar sig också ofta vara ekonomiskt lönsamt. Varje tidsepok har sina fönstertyper. Äldre byggnader har oftast fönster med stående eller kvadratisk form indelade i rutor med motsvarande proportioner. Undvik alltid spröjsningar som ger rutor med liggande form. Varje byggnad har ett begränsat antal fönsterstorlekar och de är oftast symmetriskt placerade på fasaden. Undvik att minska fönstrens storlek. Det påverkar såväl dagsljusinfallet som fasadens utseende. Måttbeställda fönster behöver inte vara dyrare.
14 Fönstren var förr alltid täckmålade. Det ger fönstret det klart bästa skyddet, undvik lasyrfärger som inte hindrar solens strålar från att bryta ner virket. På det faluröda huset är fönstren i princip alltid vita medan man på de oljemålade ofta gav fönstret, karmen eller bågarna en annan kulör, ofta ljusgrå, beige, brun, grågrön, grön eller engelskt rött. Utformningen av en byggnads entré har alltid ägnats stor omsorg. Ytterdörren är av trä och målad i en avvikande kulör, förr ofta en dyrbar färg. Dörrar var traditionellt av spegeltyp eller panelklädda. Ljusöppningar fanns i själva dörrbladet eller som överljus ovan dörren. Måste dörren bytas välj då en som liknar den gamla och passar hustypen. På marknaden finns idag en mängd olika dörrar. Det är dock inte alltid nödvändigt att byta dörren. Är den dåligt isolerad kan den tilläggsisoleras invändigt eller kompletteras med ytterligare en dörr på insidan som slår åt motsatt håll. En veranda eller förstukvist för att markera entrén och skydda ytterdörren tillhör gammal tradition. De flesta hus har eller kan förses med en förstukvist om den ges en enkel och traditionell form. Har man en gammal glasveranda bör man vara rädd om den, den betyder mycket för upplevelsen av huset. Uteplatser fanns först endast på vissa herrgårdar. Behovet av uteplatser har på senare tid ökat. Ofta blir de dock för stora och iögonfallande i förhållande till huset i övrigt. Låt husets utseende bestämma uteplatsens utformning när det gäller storlek, material och färgsättning. Balkonger började förekomma på större bostadshus under 1800-talet. De placerades ofta ovanför entrén eller verandan. Gavelbalkonger under tak är en nymodighet som inte hör hemma på äldre hus. Kom ihåg att sådana till synes små detaljer som skorstenar har stor betydelse för husets resning och karaktär. Har huset flera skorstenar rubbas balansen om en tas bort. Skorstenens utformning är ofta ett hantverk på hög nivå vad gäller murning och plåtarbeten och väl värd att renovera och bevara. På landsbygden förekommer sällan staket, plank eller murar runt bostadshus och torp. Tomtplatsen avgränsas istället av diken, vägar, vegetation eller liknande. Om man vill ha en inhägnad är det ofta bättre att plantera en häck. Väljer man ändå staket bör det vara ett enkelt trästaket med stående eller liggande ribbor. varsamhets- De byggnader inom bestämmelseområdet som bedömts vara kulturhisbestämmelser, toriskt värdefulla byggnader av sådan karaktär som avses i 3 kap. 12 kulturhistoriskt i plan- och bygglagen har markerats på plankartan. särskilt värdefulla byggnader För dessa byggnader gäller förutom de generella varsamhetsbestämmelserna att de särdrag och värden som anges nedan särskilt skall beaktas vid eventuella ändringar av byggnaderna.
15 Västby 1:3, Bondgård, f.d. länsmansgård, boningshuset Byggnadens särdrag och värden: fasader som inte förändrats genom materialbyte eller utvändig tilläggsisolering, fasader klädda med lockpanel målade med Falu rödfärg och vita fönster, fönstertyp och placering, verandan på framsidan, den igensatta svalgången på framsidan, samt det flacka sadeltaket med enkupiga tegelpannor.
16 hänsynsbestämmelser I planen har även införts hänsynsbestämmelser för ny bebyggelse. Nedan följer några av de riktlinjer som bör vara vägledande vid uppförandet av ny bebyggelse inom bestämmelseområdet. När det gäller utvändiga material, färgsättning och detaljernas betydelse gäller i princip samma sak som för den befintliga bebyggelsen, se under rubriken varsamhetsbestämmelser, generella sidorna 12-14. De frågor som tillkommer vid ny bebyggelse är var byggnaden skall placeras och vilken form den skall ges. placering Under långa tider har bebyggelsen på landsbygden lokaliserats i samspel med kulturlandskapet. Man valde lägen där terräng och vegetation gav skydd mot väder och vind. Marken skulle vara torr och högt belägen, brukningsvärd åkermark undveks alltid. Ligger flera byggnader i grupp har man ofta valt att lägga taknockarna åt samma håll alternativt vinkelrätt mot varandra. För de olika sysslorna på en gård uppfördes förr separata uthus som gavs en enkel utformning. Detta byggnadssätt präglar i hög grad fortfarande landsbygden och bör vara vägledande även idag när vi placerar garage, vedbodar och liknande. Ofta bidrog uthusens placering till att forma ett gårdstun. Nya byggnader skall inte dominera landskapsbilden utan bör ges lägen där de får stöd av annan bebyggelse, träddungar, skogsbryn, vägar osv. Utnyttja istället det öppna landskapet för utblickar från det hus som byggs. Bygger man ett nytt hus i en by eller ett samhälle finns ofta en lämplig lucka att fylla med ett nytt hus. Omgivningen bör då styra placering, orientering, form, material och färgsättning. Äldre byggnader på landsbygden kännetecknas ofta av att markarbetena är begränsade, undvik schaktningar och utfyllnader. Låt terrängen styra tomtens utformning. form Äldre bostadshus har ofta en rektangulär form, symmetriska fasader samt ett enkelt sadeltak med en lutning på mellan 27-35 grader. Det som kännetecknar husen är ofta enkelheten, de vackra proportionerna och anpassningen till markens lutning. Nya hus kan ges en traditionell form men kan också ges ett eget modernare uttryck. Väljer man ett annorlunda formspråk blir dock behovet av anpassning vad gäller material och kulör ännu viktigare för att inte helhetsmiljön skall gå förlorad. Dagens typhus lånar ofta stildrag från olika epoker och främmande länder i en salig blandning och är ofta omöjliga att placeras i det värmländska kulturlandskapet. På senare tid har dock enklare hustyper tagits fram som kan fungera om de ges rätt material och kulör.
17 Administrativa frågor Den kulturhistoriskt värdefulla miljön inom området kommer att skyddas genom en utökning av lovplikten, och en striktare tillämpning av planoch bygglagens hänsyns- och varsamhetsregler. För att kunna påverka bebyggelseutvecklingen kommer lovplikten även att gälla: 1. tillbyggnader av en- och tvåbostadshus och uppförande av komplementbyggnader till dessa utanför samlad bebyggelse, 2. uppförande tillbyggnad eller annan ändring av ekonomibyggnader för jordbruket, skogsbruket eller därmed jämförlig näring, 3. byte av fasad- eller taktäckningsmaterial eller omfärgning av byggnader, 4. ändring av fönster, dörrar, skorstenar eller annat som avsevärt påverkar en byggnads yttre utseende, 5. uppförande av murar eller plank, 6. rivning av byggnader eller delar av byggnader, och 7. uppsättning eller väsentlig ändring av skyltar eller ljusanordningar. Åtgärderna enligt ovan föreslås vara bygglovsavgiftsbefriade. För övriga åtgärder som redan tidigare omfattades av lovplikt kvarstår bygglovsavgiften. Vid bygglovsansökningar som berör någon av de utpekade kulturhistoriskt särskilt värdefulla byggnaderna kommer nämnden att samråda med antikvarisk expertis. Planen inkräktar inte på de särskilda bestämmelserna för en- och tvåbostadshus som regleras i 8 kap 4 plan- och bygglagen, dvs möjligheten att under vissa förutsättningar anordna skärmtak, uppföra komplementbyggnader s.k. friggebodar m.m. MEDVERKANDE TJÄNSTEMÄN Vid upprättandet av områdesbestämmelserna har stadsarkitekt Jan Erik Engström samt byggnadsingenjör Carl Karlsson medverkat. 2010- - Heléne Hallberg planeringsarkitekt FPR/MSA