, 2007, startsida En boplats från äldre järnålder mellan Lundsbrunn och Holmestad Vägverket ska bygga en ny vägsträcka för E20, mellan Lundsbrunn och Holmestad i Västergötland. Ledsjö 150 är en av sex fornlämningar som ligger inom sträckan och berörs av vägbygget. Fem av lämningarna, däribland Ledsjö 150, är boplatser och/eller platser för framställning av järn från äldre järnålder. En sjätte plats har också inslag från stenåldern. Den arkeologiska undersökningen av fornlämning 150 i Ledsjö socken kommer att pågå från 11 april till mitten av maj 2007. Ledsjö 150, boplatsen från äldre järnålder, som undersöks av UV våren 2007. (Klicka på bilden för att se en bredare vy; under kartan.) Foto: Carina Fornlämning Ledsjö 150 belägen mellan Götene och Skara inte långt från Lidköping. Ur Sverigekartan, Lantmäteriet. Klicka på bilden för att se en större version. http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/index.htm[2013-10-08 15:57:55]
, 2007, bakgrund Ledsjö 150 förundersöktes år 2002 av Skaraborgs/Skara länsmuseum, numera Västergötlands museum (Axelsson 2003). Lämningarna från boplatsen, som är belägen på en svagt sluttande platå, består till stor del av stolphål men det finns också flera anläggningar med anknytning till järnframställning. Bland annat hittades en blästerugn, en smideshärd och en stor mängd slagg. Det fanns också ett kulturpåverkat lager. Lämningarna som daterades dels till århundradena kring Kristi födelse, dels till senare delen av järnåldern, bedömdes ha förhållandevis god bevarandegrad. Ledsjö 150, boplats från äldre järnålder, vid förundersökningen 2002. Foto: Västergötlands museum (Skara länsmuseum). http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_bakgrund.htm[2013-10-08 15:58:15]
, 2007, kartor Fornlämning Ledsjö 150 belägen mellan Götene och Skara inte långt från Lidköping. Ur Sverigekartan, Lantmäteriet. http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_kartor.htm[2013-10-08 15:58:19]
, 2007, kartor Ledsjö 150, boplatsen från äldre järnålder, som undersöks av UV våren 2007. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_kartor.htm[2013-10-08 15:58:19]
, 2007, loggbok Vecka 15 (11/4 13/4 2007) vecka 16 (16/4 20/4 2007) vecka 17 (23/4 27/4 2007) vecka 18 (30/4 4/5 2007) Liten järnframställningsterminologi Olof Pettersson övervakar grävmaskinisten Tomas Andersons finlir med skopan. Foto: Carina Här kan du läsa om vad som händer på undersökningen av Ledsjö 150, boplatsen från äldre järnålder. en uppdateras ungefär en gång i veckan med senaste nytt i text och bilder. http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_loggbok.htm[2013-10-08 15:58:23]
, 2007, loggbok v. 15 Detektering, uppmätning och meterrutor, vecka 15 (10/4 13/4 2007) Vi har börjat arbetet i fält med en grundläggande kartläggning och översiktlig undersökning med hjälp av metalldetektor, geodimeter och meterrutor. Innan vi skalar av matjorden går vi över undersökningsytan med en metalldetektor, som signalerar när den förs över ett metallföremål. Hittills har vi funnit en del slaggrester efter järnframställning som har rörts upp av plogen när jorden brukats. För att få en uppfattning om mängden fynd i matjorden, och se om det eventuellt finns kulturlager under matjorden, gräver vi också små titthål rutor som är en gånger en meter stora. I torsdags (12 april) hade vi besök av några journalister, bland andra Anna Engelbrektsson. Hon har skrivit en artikel om vår undersökning som publicerats i två olika tidningar: Skaraborgs Allehanda och Mariestadstidningen. Där fanns också en bild på förstasidan och på sidan 15. Anders Kraft går över ytan med metalldetektor. Foto: Carina Ewa Ryberg mäter in med geodimeter. Foto: Carina Allt vi gör mäts in med geodimeter och mätningarna förs över till vårt digitala mätdataprogram Intrasis. Fynden och meterrutorna hamnar där i Rikets nät (ett koordinatsystem som ofta används till svenska kartor). http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v15.htm[2013-10-08 15:58:27]
, 2007, loggbok v. 15 Kerstin Svensson gräver en meterruta. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v15.htm[2013-10-08 15:58:27]
, 2007, loggbok v. 16 Syllstenar, brunn och stolphålsrader, vecka 16 (16/4 20/4 2007) Vi har funnit en gårdsstruktur som verkar vara om inte medeltida så i alla fall historisk. En tydlig husgrund har grävts fram med syllstenar och en brunn. Husgrunden är mellan sex och sju och en halv meter bred och upp emot tjugo meter lång. I den södra änden finns en stenpackning som eventuellt kan vara ett golv, eller möjligtvis rester efter ett spisröse. Ett lager med skörbränd sten finns i den norra delen av husgrunden och verkar ingå i själva byggnadskonstruktionen på något sätt. Det fyndmaterial vi hittat än så länge vid framrensningen av grunden är förglasad slagg. Brunnen i början av framrensningen. Foto: Carina Eva Ryberg visar brunnens botten. Foto: Carina Syllstensraderna till husgrunden. Foto: Carina Till gårdsstrukturen finns också en brunn. I ytan syntes den bara som en mörk fläck. Men gropen efter brunnen var fylld med humös jord till ungefär fem meters djup. Vi grävde med maskin upptill ett snitt genom hela brunnen för att få fram en profil, och därefter endast en fjärdedel för att få fram djup och innehåll. I nedre delen, sista metern ungefär, var brunnen kantad med stora stenar och i botten var den stensatt. Rester efter brädor fanns också i brunnens kanter. På historiska kartor från 1800-talet och senare finns inte "vår" gårdsstruktur med, och den bör därför vara äldre än så. Vi fann en husrest till, ett treskeppigt hus, med sju till åtta par hål efter takbärande stolpar. Bredden mellan stolphålen var omkring 3,75 meter. Stolphålsraderna antyder en cylindrisk eller oval form på huskroppen, men vi har inte hittat några spår efter väggstolpar. Pinnarna visar var det treskeppiga husets takbärande stolpar stått. Ewa Ryberg gör en http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v16.htm[2013-10-08 15:58:50]
, 2007, loggbok v. 16 uppmätning med geodimeter. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v16.htm[2013-10-08 15:58:50]
, 2007, loggbok v. 17 Olika spår efter järnhantering, vecka 17 (23/4 27/4 2007) Det viktigaste syftet med vår undersökning är att dokumentera den järnhantering som skett på platsen. Järnhantering lämnar flera olika typer av spår i marken, så kallade anläggningar. Det kan vara rester efter till exempel blästugnar, kolningsgropar, härdar, smidesgropar och slaggropar. Till järnhanteringen hör också fynd av slagg och bränd lera (från ugnsväggar). Gula markeringar visar sådant som vi tror är förhistoriska anläggningar. Vi rensar nu fram ytan noggrant och mäter in alla anläggningar med geodimeter innan vi gräver ut dem. I fotots bakgrund, mot sydväst, syns Ledsjö gård. Foto: Carina En karta från 1803, som visar markerna kring Ledsjö gård, finns fortfarande kvar på gården och har överförts mellan generationerna som bebott gården. Vår grävmaskinist Tomas Anderson, som tillsammans med sin far brukar gårdens marker idag, visar oss kartan som vi fotograferar i vår arbetsbod. Den är tummad och väl använd med de olika åkerlapparna och ägorna markerade i gult, vitt, rött och blått. Foto: Carina Det brukar bara vara bottenpartierna som finns kvar på anläggningarna. Det beror till stor del på att undersökningsytan har påverkats av senare tiders jordbruk. Marken har odlats under flera hundra år. Det framgår av äldre kartor där området är markerat som åkermark. Plogen har dragit med sig eventuella rester som stuckit upp i matjorden. Men delar av anläggningarnas fyllningar som grävts ner i alven under matjorden kan finnas kvar. Nu har större delen av undersökningsytan schaktats fram och vi kan se de olika aktivitetsytor som platsen representerar. Längst fram i bild syns den gamla vägen som tidigare gick genom gården vid Ledsjö kyrka bort mot Lundsbrunn i väster. Denna väg korsas idag av E20-vägen, som byggdes i början på 50-talet och sträcker sig mot norr till vänster om grävytan på fotot. Foto, mot norr: Svante Forenius. Vissa anläggningar som härdar, kokgropar och tydliga ugnar syns lätt i den ljusa alven. Men vissa anläggningar syns inte alls utan blir skönjbara först när vi rensar för hand eller kanske först när vi gräver ut. På fotot syns en härd (till vänster) och en rostningsgrop (till höger), framrensade. Vid sidan av anläggningarna finns ett större platt stenblock. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v17.htm[2013-10-08 15:58:56]
, 2007, loggbok v. 17 http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v17.htm[2013-10-08 15:58:56]
, 2007, Liten järnframställningsterminologi Liten järnframställningsterminologi Blästugn I blästugnen sker den egentliga reduktionsprocessen. Malmens järn, bundet i järnoxider, varvades med träkol och en omvandling skedde till metalliskt järn, samtidigt som slagg bildades. Det producerade järnet hittas vanligtvis inte, men små rester kan finnas i slaggerna och de kan analyseras för att få man ska få en uppfattning om vilka järnkvaliteter som har tillverkas. En fungerande lufttillförsel, genom någon form av bläster är minst lika viktig som bränsle och malm för att resultatet ska bli bra. Såväl delar av ugnsväggar som slagger och i vissa fall delvis metalliskt material kan ha former med avtryck som visar hur lufttillförseln gått till. Malm Vid körningen, eller blåsningen, av en blästugn tillförs malm portionsvis under en längre tid. Malm måste alltså finnas lättillgänglig för en sådan kontinuerlig användning. Kemiska analyser av malmen kan göras för att jämföras med slagganalyser och därigenom uppskatta effektivitet på reduktionsprocessen alltså hur stor del av malmens järn som har kunnat omvandlas till metall. Rostningsplats När malmen (rödjord, myr- eller sjömalm) tas upp från malmtäkten behöver den bearbetas innan den kan användas i blästugnen. Detta sker genom rostning varvid malmen inledningsvis torkas och den kemiska omvandlingen, som ska resultera i metalliskt järn, påbörjas eftersom malmens järnhydroxider successivt omvandlas till järnoxider. Det är denna senare process som medför att malmen blir magnetisk och ändrar färg. Kolupplag En viktig faktor för järnframställning är bränslet som också fungerar som reduktionsmedel. Det går åt ansenliga mängder kol i järnframställningen. Denna process lämnar kolningsgropar efter sig. Frågor att behandla vidare är var kolupplag var placerade i förhållande till övriga anläggningar och vilket eller vilka träslag som använts. En vedartsanalys är av betydelse alltså inte enbart för att åldersbestämma de kolprover som ska dateras utan minst lika viktigt för att se om några specifika träslag valts för bränsle. Smidesgrop/ässja En smidesgrop tillhör nästa processled efter järnframställningen i blästugnen. I denna anläggning rensades den tillverkade järnsmältan på slagg genom uppvärmning. Processen kan också genomföras i en blästugn. Även uppvärmningen för fortsatt smide till ämnesjärn eller färdigt föremål skedde i smidesgropar eller ässjor. Platsen där smidet, alltså den mekaniska bearbetningen, utfördes bör ligga i direkt anslutning till härden eller smidesgropen. http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_termer_jarn.htm[2013-10-08 15:58:59]
, 2007, loggbok v. 18 Mer om ugnar och slagger, vecka 18 (30/4 4/5 2007) Även om bara de nedre delarna av ugnarna är bevarade är det möjligt att få en uppfattning om deras utseende och funktion genom att lägga ihop resultaten från olika analyser. Det kan vara små detaljer som hjälper oss att förstå hur ugnarna var uppbyggda i de delar som inte står kvar, hur tillförseln av luft gick till och om det finns slagg från flera delar av processen. Genom analyser av noggrant utvalda prover kan vi få en ökad kunskap om processtekniken, ugnskonstruktionen, hur väl ugnarna och järnhanteringens övriga anläggningar fungerat, smedernas skicklighet, med mera. Anläggningarna rensas fram och mäts in och vi kan nu se att undersökningsytan har använts till olika aktiviteter. Ugnarna som använts vid järnframställning ligger till stor del samlade på en yta närmast vägen, E20, mot ett våtområde som kan skönjas som en mörkare nyans till vänster och i mitten på bild. På andra sidan vägen finns fortfarande en damm, som enligt markägaren varit betydligt större en gång och sträckt sig över ytan där vägen E20 ligger idag. Foto: Carina Ugnarna på området verkar ofta vara placerade i grupper om tre till sju stycken. Ibland ligger de alldeles intill varandra och delar ugnsvägg. Placeringen tyder på att ugnarna använts vid ett eller flera tillfällen med relativt kort tidsintervall; de kan till exempel ha använts under några dagar under en säsong. De olika grupperna med ugnar kan då representera vardera ett brukstillfälle. Här syns sex framrensade ugnar. Deras begränsningar är markerade med en linje dragen i jorden med skärslev innan de ska grävas ut. Foto: Carina Slaggerna är det material som med hjälp av flera olika analyser är användbart för att få mer kunskap om hur själva processen gått till, bland annat genom undersökning i mikroskop och kemiska analyser. Slaggernas form och uppbyggnad är också mycket användbar för att beskriva processen och detaljer i ugnens utformning. Rester av ugnsväggen, där lera är ett viktigt inslag, kan analyseras med lämpliga metoder för att se vilket material som valts och om det behandlats på något speciellt sätt för att få bra egenskaper i en process med hög temperatur. Keramiska analyser av ugnsväggens delar kan också visa vilka temperaturer som uppnåtts under processen och hur väggen klarat av dessa och om den till exempel har behövt repareras för att klara en andra körning. Fler grupper med anläggningar rensas fram och det http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v18.htm[2013-10-08 15:59:21]
, 2007, loggbok v. 18 som först ser ut som en stor mörkfärgning i marken blir till flera mer eller mindre tydliga anläggningar. På fotot syns en grupp med ugnar som ligger intill en större plan sten. Ugnarna var omkring 50 till 70 centimeter stora i diameter. I ytan på ett par av dem syns slagg som mörka grå klumpar och bränd lera som en brandgul nyans. Två framrensade ugnsrester med begränsningar markerade. De delar mittvägg och det syns tydligt att den vänstra ugnen har använts tidigare då den högra är grävd genom den förras ugnsvägg. Vi har precis börjat gräva ut den vänstra ugnens ena halva. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/loggbok/2007_e20_ledsjo_150_loggbok_v18.htm[2013-10-08 15:59:21]
, 2007, resultat Här presenteras så småningom korta sammanfattningar av resultaten från undersökningen av boplatsen från äldre järnålder, Ledsjö 150. Kerstin Svensson ser liten ut när hon gräver meterrutor i vindkraftverkens skugga. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_resultat.htm[2013-10-08 15:59:32]
, 2007, kontakt 2010-01-20 RAÄ UV Väst tel: 010-480 81 90 e-post: uvvast@raa.se Carina Bramstång (projektledare) Övrig personal Anders Kraft Olof Pettersson Ewa Ryberg Kerstin Svensson Svante Forenius Jörgen Streiffert Grävlaget på Ledsjö 150: från vänster Anders Kraft, Kerstin Svensson, Carina Bramstång, Eva Ryberg och Olof Pettersson. I grävskopan sitter vår grävmaskinist Tomas Anderson. Bilden är en kombination av två foton, tagna av Tomas Andersson (huvudbilden) och Carina Bramstång (grävmaskinisten), ihopredigerade av webbredaktören. Jörgen Streiffert och dumperförare Kaj Nilsson har varit med och grävt denna veckan. Foto: Carina http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2007/2007_e20_ledsjo_150/2007_e20_ledsjo_150_kontakt.htm[2013-10-08 15:59:35]