En nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor vid Ekobrottsmyndigheten

En nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor vid Ekobrottsmyndigheten Redovisning av regeringsuppdrag Maj 2010

Datum Sida 2010-05-31 1 (14) Ert dnr Dnr Ju2008/8737/Å EBM A-2009/0420 Till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) Redovisning av regeringsuppdrag att bilda en nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor vid Ekobrottsmyndigheten Ekobrottsmyndigheten fick den 12 november 2009 i uppdrag av regeringen (dnr Ju2008/8737/Å) att i samverkan med Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten bilda en myndighetsgemensam nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor bestående av experter från de berörda myndigheterna. Den delen av uppdraget skall vara slutfört och redovisas till Regeringskansliet senast den 31 maj 2010. Ekobrottsmyndigheten fick också i uppdrag att i samverkan med de övriga myndigheterna utvärdera verksamheten i den myndighetsgemensamma funktionen och redovisa utvärderingen till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 31 maj 2012. Den nationella specialistfunktionen för brottsutbytesfrågor har bildats. Uppdragets första del är således slutförd och redovisas härmed. Gudrun Antemar Hans Ihrman Hantverkargatan 15 Box 820 101 36 STOCKHOLM Tel 08-762 00 00 Fax 08-613 40 19 www.ekobrottsmyndigheten.se

2 (14) 1. Bakgrund 1.1 Ökade möjligheter att förverka brottsvinster En viktig drivkraft för den grova organiserade brottsligheten är möjligheterna att skapa ekonomisk vinning genom brottslig verksamhet. Risken för upptäckt och möjligheterna till ekonomisk vinning vägs mot varandra och den grövsta brottsligheten inriktas mot de områden där möjligheterna till vinster är störst och risken för upptäckt är lägst. De brottsbekämpande myndigheterna har under det senaste året fördjupat sin samverkan mot den grövsta brottsligheten inom ramen för satsningen mot grov organiserad brottslighet. Som ett led i detta har Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndighetens, Kriminalvården, Kustbevakningen och Säkerhetspolisen inrättat Samverkansrådet, som beslutar om den strategiska inriktningen för insatserna mot den grova organiserade brottsligheten. En viktig del i det arbetet mot den grova organiserade brottsligheten är inriktningen mot brottslighetens vinster. Som exempel kan nämnas att i den myndighetsgemensamma inriktning som beslutats i Samverkansrådet anges att vid prioriteringar ska möjligheten till att förverka tillgångar och återta brottsutbyte särskilt beaktas. Den 1 juli 2008 förstärktes möjligheterna att förverka utbyte av brott enligt brottsbalken. En möjlighet till s.k. utvidgat förverkande infördes som innebär större möjligheter att förverka egendom från någon som döms grov brottslighet av det slag som anges i 36 kap. 1 b brottsbalken. Vid sidan av de brottsbekämpande myndigheternas regelverk är Skatteverkets, Kronofogdemyndighetens och Tullverkets befogenheter till tvångsmedel och verkställande viktiga verktyg i arbetet med återförande av brottsvinster. För att uppnå en effektiv handläggning av brottsutbytesfrågor krävs att myndigheterna har kapacitet att agera snabbt, kompetent och rättssäkert med tillämpning av den lagstiftning som är mest verkningsfull i det enskilda fallet. En god operativ förmåga att hantera brottsutbytesfrågor måste därför finnas vid varje myndighet. I arbetet med att spåra, säkra, återföra och förverka vinster av brott är det av stor vikt att myndigheterna verkar för myndighetsövergripande strategier för den praktiska handläggningen t.ex. i fråga om informationshantering, kartläggning av tillgångar och identifiering av omständigheter som bör föranleda myndigheterna att agera. Det förutsätter också tillgång till specialistkompetens för rådgivning vid behov. Dessutom är kontinuerlig uppföljning, analys, kompetenssäkring, samordning och metodutveckling i nära anslutning till den praktiska verksamheten nödvändigt för att ett sådant arbetssätt ska fungera. Mot denna bakgrund finns starka skäl för de myndigheter som omfattas av regeringsuppdraget att gemensamt vidta åtgärder för att ytterligare förstärka och effektivisera de myndighetsgemensamma insatserna för att spåra, säkra, återföra och förverka vinster av brott. 1.2 Uppdraget Ekobrottsmyndigheten fick den 12 november 2009 i uppdrag av regeringen (dnr Ju2008/8737/Å) att i samverkan med Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten bilda en myndighetsgemensam nationell

3 (14) specialistfunktion för brottsutbytesfrågor bestående av experter från de berörda myndigheterna. Den delen av uppdraget skall vara slutfört och redovisas till Regeringskansliet senast den 31 maj 2010. Ekobrottsmyndigheten fick också i uppdrag att i samverkan med de övriga myndigheterna utvärdera verksamheten i den myndighetsgemensamma funktionen och redovisa utvärderingen till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 31 maj 2012. Regeringsbeslutet finns intaget som bilaga 1 till denna rapport. 1.3 Uppdragets utförande För att utföra uppdragets första del och förbereda genomförandet av uppdragets andra del har Ekobrottsmyndigheten kallat samman en arbetsgrupp med representanter från Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Denna rapport har utarbetats gemensamt med dessa myndigheter. 2 Bildandet av en myndighetsgemensam specialistfunktion för brottsutbytesfrågor En myndighetsgemensam nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor har bildats. Funktionen är placerad vid Ekobrottsmyndigheten. Arbetet i den myndighetsgemensamma arbetsgruppen har utmynnat i en överenskommelse mellan myndigheterna som innebär att en gemensam nationell funktion för brottsutbytesfrågor har bildats. Funktionen ska bestå av experter från de samverkande myndigheterna. Den nationella funktionen är placerad vid Ekobrottsmyndigheten i Stockholm men är inte organisatoriskt en del av någon av de samverkande myndigheterna. Överenskommelsen fogas till denna rapport som bilaga 2. Den nationella funktionen kommer att påbörja sitt arbete den 1 juni 2010. Under ett inledande skede kommer myndighetsexperterna i funktionen att i en större omfattning vara tillgängliga för arbete i funktionen, för att planera och strukturera det kommande arbetet. Behovet av arbetsinsatser bedöms därefter avta vilket innebär att närvaron av experter från de olika myndigheterna, inom ramen för de resurser som respektive myndighet har avdelat, kommer att styras utifrån behoven. 3 Myndigheternas roller och uppgifter i det gemensamma arbetet De samverkande myndigheterna har olika roller och uppgifter i det gemensamma uppdraget att förverka och återföra brottsvinster. I regeringsuppdraget ingår att analysera och beskriva vilken roll och vilka uppgifter respektive myndighet bör ha i det gemensamma arbetet med att spåra, säkra, återföra och förverka vinster av brott.

4 (14) 3.1 Myndigheternas regelverk De berörda myndigheternas arbete med brottsutbytesfrågor är författningsreglerat. Vilka regelverk som är tillämpliga på arbetet skiljer sig åt mellan de olika myndigheterna. I det följande beskrivs översiktligt arbetet vid de berörda myndigheternas insatser för att spåra, säkra, förverka och återföra utbyte av brott. Åklagarväsendet Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten ingår i åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten utför åklagaruppgiften inom sitt ansvarsområde och bedriver kriminalunderrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Åklagaren är förundersökningsledare i de flesta utredningar där frågan om återförande av brottsvinster kan aktualiseras. I sin roll som förundersökningsledare ger åklagaren direktiv om hur utredningen ska bedrivas. Åklagaren ska också se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas tillvara. Vidare ska utredningen bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Det är åklagaren som beslutar om åtal och för talan i domstol. Inom ramen för brottmålsprocessen ska åklagaren i de fall det finns förutsättningar framställa yrkanden om förverkande av utbyte av brott. För att säkerställa ett framtida domstolsbeslut om förverkande kan åklagaren besluta om beslag eller förvar, eller yrka kvarstad enligt reglerna i rättegångsbalken. Ett yrkande om kvarstad kan också syfta till att säkerställa ett framtida beslut avseende företagsbot eller skadestånd. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten arbetar var för sig och i samverkan med varandra för att utveckla åklagarväsendets arbete för att förverka brottsutbyten. Åklagarmyndigheten har under 2010 anställt revisorer, med särskilda uppgifter att stödja den operativa verksamheten, vilket ger bättre förutsättningar för att spåra och återföra brottsutbyten. Ett särskilt uppdrag har också lämnats till Internationella åklagarkammaren i Malmö för att utveckla arbetet för att spåra brottsutbyte internationellt. Vid bl.a. Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott pågår ett arbete för att mer konsekvent arbeta med företagsbot. Ekobrottsmyndigheten har sedan 2007 en särskild enhet, Brottsutbytesenheten, som särskilt inriktar sig på att öka genomslaget för reglering om förverkande av brottsutbyten m.m. Enheten arbetar med ett brett perspektiv och samverkar förutom med Åklagarmyndigheten med de övriga myndigheter som omfattas av detta regeringsuppdrag. Brottsutbytesenheten ger operativt stöd till åklagarna i Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten. Enheten svarar också för utveckling och dokumentation av metodstöd för tillgångsinriktade brottsutredningar och för att utveckla och genomföra utbildningar och andra kvalitetshöjande åtgärder. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har tagit fram handboken Förverkande och andra åtgärder mot ekonomiska fördelar av brott. Handboken syftar till att på ett enkelt och användarvänligt sätt redovisa de regler som vanligtvis ska tillämpas i de fall ekonomiska fördelar av brott ska angripas under en förundersökning.

5 (14) Polisen Polisen biträder åklagaren i förundersökningen och verkställer bland annat de beslut som åklagaren fattar i fråga om beslag. I vissa situationer får en polisman själv verkställa beslag, men beslutet ska snarast underställas den som leder förundersökningen. I arbetet med att spåra och säkra utbyte av brott har Polisen en viktig roll både före och under förundersökningen. Polisens kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs enligt den nationella underrättelsemodellen (PUM) som bland annat innebär att underrättelsearbetet i huvudsak sker redan innan förundersökning har inletts. Genom den underrättelseinhämtning, bearbetning och analys som görs inom ramen för kriminalunderrättelseverksamheten har Polisen ofta möjlighet att uppmärksamma om det finns förhållanden som tyder på att det kan förekomma brottsvinster i ett ärende. När förundersökning har inletts i ett ärende är det bland annat Polisen som genom spaning och förhör samt andra åtgärder tar fram det underlag som åklagaren behöver för att ta ställning till olika tvångsåtgärder och till eventuella yrkanden i fråga om brottsutbyte. Inom den nationella operativa polisen utgör Finanspolisen ett stöd för den utredande verksamheten på Rikskriminalpolisen och på de 21 polismyndigheterna i fråga om penningtvätt, brottsutbytesfrågor, tillgångsutredningar och närliggande områden. Finanspolisen fullgör också Polisens uppdrag som Assets Recovery Office inom ramen för det internationella samarbetet inom EU för att öka möjligheterna att förverka brottsvinster Skatteverket Skatteverkets insatser avseende organiserad och ekonomisk brottslighet sker inom två olika delar av verksamheten, beskattning och brottsbekämpning. Dessa delar har olika syften och är organisatoriskt skilda från varandra. Inom brottsbekämpningen regleras Skatteverkets medverkan i lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. Skatteverkets brottsutredande funktion utförs av skattebrottsenheterna. Skattebrottsenheternas medverkan sker alltid inom ramen för en förundersökning och under åklagarledning. Skattebrottsenheterna har rätt att bedriva spaning och underrättelseverksamhet. Inom beskattningsverksamheten har Skatteverket möjlighet att hos förvaltningsrätt begära betalningssäkring enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter om det finns en påtaglig risk för att någon försöker undandra sig betalning av ett betydande skattebelopp. Betalningssäkring kan komma i fråga både för fastställda och ännu inte fastställda fordringar. Om en fordran inte är fastställd måste det finnas sannolika skäl för att den kommer att fastställas. Betalningssäkring kan aktualiseras med anledning av information som framkommer då Skatteverket deltar i brottsutredande verksamhet. I första hand används betalningssäkring mot den fysiska eller juridiska person som ska betala skatten. Det är också möjligt att betalningssäkra hos legala och faktiska företrädare för juridiska personer för den juridiska personens skulder. Beslut om betalningssäkring fattas av förvaltningsrätt och verkställs av Kronofogdemyndigheten. Om det föreligger fara för att lös egendom undanskaffas kan Skatteverket ta egendomen i förvar. Ett sådant beslut fattas av en s.k. granskningsledare.

6 (14) Tullverket Tullverket är uppdelat på en fiskal verksamhet och en brottsbekämpande verksamhet. Specialbestämmelser om förverkande finns i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt i tullagen (2000:1281). Den fiskala verksamheten har därutöver möjligheter att använda tvångsmedel för att säkerställa statens fordringar på vissa tullar och avgifter med stöd av lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Beslut om betalningssäkring fattas av förvaltningsrätt och verkställs av Kronofogdemyndigheten. Inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet är ett mål att arbeta mot den grova organiserade brottsligheten. Med stöd av lagen (2000:1225) om straff för smuggling får Tullverket fatta beslut om att inleda förundersökning enligt rättegångsbalken. Är saken inte av enkel beskaffenhet eller om det annars är påkallat av särskilda skäl ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare, varvid Tullverket biträder åklagaren. En tulltjänsteman har samma befogenhet som en polisman att ta egendom i beslag eller förvar enligt lagen om straff för smuggling. Precis som Polisen har Tullverket en viktig roll både före och under förundersökningen i arbetet med att spåra och säkra utbyte av brott. Genom spaningsarbete i både underrättelseärenden och förundersökningsärenden kan eventuell egendom och brottsvinster säkras och dokumenteras för att åklagaren sedan ska kunna ta ställning till olika tvångsåtgärder och till eventuella yrkanden i fråga brottsutbyte. Kronofogdemyndigheten Kronofogdemyndighetens roll är i första hand att bidra med en effektiv och snabb verkställighet, när sådana uppdrag kommer in från andra myndigheter. Eftersom ingången för Kronofogdemyndigheten är att det finns en gäldenär att verkställa mot är därför en väg till framgång att debiterande myndigheter så snabbt som möjligt ser till att restföra de personer som har skulder, för att därigenom skapa förutsättningar för Kronofogdemyndigheten att i sin tur kunna agera så tidigt som möjligt. Även om Kronofogdemyndigheten inte är en direkt brottsbekämpande myndighet som kan bedriva underrättelseverksamhet, kan därutöver ett visst informationsutbyte som kan vara till nytta i arbetet med att återföra utbyte av brott ske, i de fall aktuella personer, företag eller organisationer redan förekommer i Kronofogdemyndighetens register. För att Kronofogdemyndigheten ska kunna vidta verkställighetsåtgärder krävs en exekutionstitel, dvs. vanligtvis en dom eller ett beslut meddelat av domstol. För många av de offentligrättsliga fordringarna, exempelvis skatter, utgör dock redan myndighetsbeslutet en verkställbar exekutionstitel. Hur verkställighet ska gå till regleras i utsökningsbalken och utsökningsförordningen. Även vid verkställighet av kvarstad och betalningssäkring ska de regler som gäller för utmätning i huvudsak tillämpas. Ett beslut om betalningssäkring får verkställas genast, och detta sker genom att Skatteverket eller Tullverket begär att Kronofogdemyndigheten verkställer rättens beslut.

7 (14) Efter ansökan från den borgenär som gör gällande ett fordringsanspråk ska Kronofogdemyndigheten genast verkställa ett beslut av allmän domstol om kvarstad. I såväl tvistemål som brottmål kan domstol besluta om kvarstad för att säkerställa betalning av ett fordringsanspråk. Kvarstad i brottmål kan beviljas för att bl.a. säkerställa böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller skadestånd. 3.2 Myndigheternas roller i det gemensamma arbetet Att identifiera, spåra, säkra och slutligen förverka vinster av brottslig verksamhet så att de kan återföras till staten eller till enskilda rättighetshavare förutsätter tillämpning av en rad olika regelsystem och ett systematiskt och samordnat samarbete mellan de samverkande myndigheterna. De olika myndigheternas roller i det gemensamma arbetet måste självklart utgå från respektive myndighets roll och uppgift i förvaltningen. Det innebär att uppgiften att identifiera, spåra och kartlägga vinster av brottslig verksamhet, innan en förundersökning har inletts, i första hand blir en uppgift för de myndigheter som har rätt att bedriva kriminalunderrättelsetjänst och därmed kan samverka inom kriminalunderrättelsetjänsten. I det skedet blir det således främst en fråga om samverkan mellan Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Tullverket. För att säkra egendom inför ett framtida beslut om förverkande behövs reella tvångsmedelsbeslut som fattas av åklagare och i vissa fall av polisiära förundersökningsledare. I detta skede är det således fråga om ett samarbete mellan Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Polisen och Tullverket. För verkställighet av besluten är också ett tätt samarbete med Kronofogdemyndigheten viktigt. Vidare har Skatteverket och Tullverket möjlighet att på egen hand säkra medel inför ett senare beslut om betalningssäkring. När det sedan gäller yrkanden i domstol om förverkande och betalningssäkring är detta en uppgift för Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Tullverket, men samarbete med Kronofogdemyndigheten är även här viktigt för verkställigheten. I fråga om yrkanden som tillgodoser enskildas och statens anspråk på den som har begått brott är det också viktigt med en nära samverkan mellan dessa myndigheter. Även i dessa fall blir samverkan med Kronofogdemyndigheten viktig för att verkställigheten ska kunna ske så snabbt som möjligt. De samverkande myndigheternas roller kan grafiskt beskrivas på följande sätt.

8 (14) 4. Ett gemensamt mål och en gemensam myndighetsstrategi Den nationella funktionens mål är att nationellt och myndighetsöverskridande ge ett sådant stöd för den operativa verksamheten i varje myndighet att brottsutbytesfrågor kan handläggas enligt den metod och med de verktyg som är mest effektiva i det enskilda fallet. Den nationella funktionen ska arbeta utifrån en gemensam myndighetsövergripande strategi. Flera av de berörda myndigheterna har egna verksamhetsmål för myndighetens arbete för att förverka brottsutbyten. Den huvudsakliga förtjänsten med en myndighetsgemensam funktion är ett fördjupat samarbete mellan de berörda myndigheterna. Med ett stärkt samarbete mellan myndigheterna går det att nå en ökad effektivitet med de resurser som totalt sett satsas i arbetet med brottsutbytesfrågor. Även om de enskilda myndigheternas mål är väl formulerade och leder i rätt riktning ligger det därför ett stort värde i att sätta upp ett myndighetsgemensamt mål och en myndighetsgemensam strategi för det fortsatta arbetet. På det sättet kan myndigheternas arbete effektiviseras och samordnas för att uppnå en större total effekt.

9 (14) Den nationella funktionens mål bör vara att nationellt och myndighetsöverskridande ge ett sådant stöd för den operativa verksamheten i varje myndighet att brottutbytesfrågor kan handläggas enligt den metod och med de verktyg som är mest effektiva i det enskilda fallet. Det gemensamma arbetet inom funktionen ska skapa förutsättningar för att fördjupa samarbetet mellan myndigheterna så att målet kan nås. Det är därför angeläget att snabbt ta fram en gemensam myndighetsstrategi som gör det möjligt för de samverkande myndigheterna att arbeta sammanhållet mot det gemensamma målet. Strategiarbetet bör också vara en av de första uppgifterna för den nationella funktionen. Strategin bör bland annat utgå från det arbete som utförs i Samverkansrådet och Operativa rådet. En utgångspunkt för regeringsuppdraget är att varje samverkande myndighet även i fortsättningen ska säkerställa såväl egna utvecklingsinsatser som en god egen operativ förmåga att handlägga frågor om brottsutbyten. Strategin för den nationella funktionen bör därför utformas så att den stödjer det myndighetsgemensamma arbetet samtidigt som den ligger i linje med respektive myndighets arbete för att handlägga brottsutbytesfrågor effektivt. I detta ligger att varje samverkande myndighet ska höja kunskapen hos medarbetarna i frågor som gäller spårande, säkrande och återförande av vinster av brott och kunskap om vilka metoder och befogenheter som finns, såväl inom den egna myndigheten som hos samverkande myndigheter. 5. Den nationella funktionens uppgifter Den nationella funktionen ska lämna stöd till den operativa verksamheten vid de berörda myndigheterna. Den ska också ta fram utbildningar och metodstöd för arbetet med brottsutbytesfrågor. 5.1. En myndighetsgemensam tillgång för brottsutbytesfrågor Av regeringsuppdraget framgår att den nationella funktionen ska utgöra ett stöd för den operativa verksamheten vid respektive myndighet. Dessutom är det, enligt uppdraget, nödvändigt med kontinuerlig uppföljning, analys, kompetenssäkring, samordning och metodutveckling. Den nationella funktionen ska således inte ha någon självständig operativ behörighet i enskilda ärenden utan arbetet inom funktionen är inriktat på rådgivning, analys, metodutveckling och kompetensutveckling. Detta innebär att det är av stor vikt att varje berörd myndighet även i fortsättningen säkerställer såväl egna utvecklingsinsatser som en god egen operativ förmåga. I det arbetet blir det den nationella funktionens uppgift att ge varje myndighet det stöd som behövs så att myndigheten kan säkerställa egna utvecklingsinsatser och en god operativ förmåga i varje enskilt fall.

10 (14) Ekobrottsmyndighetens representant i funktionen ska ansvara för samordning av arbetet och för gemensam rapportering till respektive berörd myndighet. Följande huvudprinciper ska gälla för den nationella funktionen. a) Experterna i den nationella funktionen ska ha särskild kompetens inom området. b) Varje myndighet beslutar vilka resurser som ska kopplas till den nationella funktionen och utser sina representanter i funktionen. c) Information i olika frågor inom den nationella funktionens kompetensområde ska vara tillgänglig för medarbetare i de samverkande myndigheterna. Den nationella funktionen kan beskrivas som en myndighetsgemensam tillgång för brottsutbytesfrågor för de samverkande myndigheterna. Funktionen kommer att ha ett telefonnummer. På sikt kan funktionen komma att behöva en gemensam hemsida som blir tillgänglig för de berörda myndigheterna. På så sätt fungerar funktionen som en kanal in till samtliga samverkande myndigheter. Syftet med denna modell är att förenkla kontakt, förkorta handläggningstider och minska antalet myndighetskontakter. Varje myndighet kommer självfallet även i fortsättningen att ha de externa kontakter som kan krävas i det operativa arbetet. Varje berörd myndighet har själv bedömt vilken kompetens man vill bidra med i den nationella funktionen och vilka resurser man vill avdela. Myndigheterna har därefter utsett sin representation i funktionen enligt tabellen. Myndighet Åklagarmyndigheten Ekobrottsmyndigheten Rikspolisstyrelsen Tullverket Skatteverket Kronofogdemyndigheten Representation åklagare åklagare polis sakkunnig granskningsledare handläggare från specialverkställighetsteam 5.2 Stöd till den operativa verksamheten Den nationella funktionen ska, enligt regeringsuppdraget, inte ha någon självständig operativ behörighet i enskilda ärenden, utan kommer att utgöra en stödfunktion för den operativa verksamheten. Ett effektivt och samordnat arbete med brottsutbytesfrågor förutsätter kunskap och kännedom om inte bara den egna myndighetens, utan även andra myndigheters, arbetssätt, metoder och befogenheter. Den nationella funktionen ska därför på en myndighetsöverskridande basis kunna bistå den operativa verksamheten med information och råd. Om den nationella funktionen i något fall inte kan lämna den information eller rådgivning som efterfrågas, ska den i stället kunna förmedla kontakt med någon av de berörda myndigheterna.

11 (14) Det har inom arbetsgruppen övervägts om det bör finnas någon undre gräns för vilka frågor som funktionen ska hantera genom t.ex. råd till den operativa verksamheten. Gruppen har dock gjort bedömningen att någon sådan begränsning inte bör införas, eftersom även stöd i ett ärende av mindre omfattning innebär en kompetensöverföring som kan vara till nytta i senare, större ärenden. Funktionen ska därför lämna stöd till den operativa verksamheten oavsett det aktuella ärendets art och omfattning. 5.3 Utbildning Enligt regeringsuppdraget krävs det för en effektiv handläggning av brottsutbytesfrågor att myndigheterna har kapacitet att agera snabbt, kompetent och rättssäkert med tillämpning av den lagstiftning som är mest verkningsfull i det enskilda fallet. Bland annat mot denna bakgrund kan det finnas behov av att utöka och förbättra utbildningsinsatserna i myndighetsöverskridande frågor. Ansvaret för att säkra kompetensen inom myndigheterna ligger naturligtvis hos respektive myndighet. Myndigheterna har också ansvar för att identifiera behovet av kompetensutvecklingsinsatser och målgrupperna för sådana insatser. Hos de berörda myndigheterna bedrivs också redan i dag utbildning i brottsutbytesfrågor. I många fall deltar föreläsare från en myndighet i utbildningen av en annan myndighets personal. I andra fall är utbildning som primärt är riktad till en myndighets personal öppen även för deltagare från andra myndigheter. Den nationella funktionen får en viktig roll att fylla genom att ta fram underlag till utbildningar på området och samordna olika utbildningsinsatser hos de samverkande myndigheterna. Den nationella funktionen ska mot denna bakgrund sammanställa de utbildningar som i dag finns vid de berörda myndigheterna, utifrån de erfarenheter som vinns genom funktionens arbete överväga om det finns behov av myndighetsövergripande utbildningsinsatser, kunna erbjuda de berörda myndigheterna kompetensutveckling i myndighetsgemensamma frågor, utgöra ett stöd till de berörda myndigheternas egen utbildningsverksamhet, och vid behov lämna förslag till de berörda myndigheterna i fråga om myndighetsövergripande utbildningsinsatser. 5.4 Metodstöd och metodutveckling De berörda myndigheterna har i stor utsträckning ett befintligt metodstöd på området. Delar av detta metodstöd gäller generellt för verksamheten och är tillämpligt också beträffande brottsutbyte. I andra fall har metodstöd utarbetats specifikt för frågor som gäller brottsutbyte. Det metodstöd som har utarbetats inom en myndighet kan ofta vara till nytta även för andra berörda myndigheter. Det kan därför finnas samordningsfördelar med att göra det befintliga metodstödet tillgängligt för alla berörda myndigheter. I detta ligger också att den myndighet som har utvecklat metodstödet kan välja att göra utbildning om metodstödet tillgänglig för deltagare från de andra myndigheterna. Det kan t.ex. ske genom att myndigheter öppnar sin internutbildning för deltagare från andra myndigheter eller genom att den myndighet som

12 (14) utvecklat metodstödet deltar som föreläsare vid andra myndigheters internutbildningar eller gör utbildningsmateriel tillgängligt för de andra myndigheterna. De berörda myndigheterna kommer även i fortsättningen själva att ansvara för att utveckla det myndighetsspecifika metodstöd som behövs och även i övrigt ha huvudansvaret för metodutvecklingen. I takt med ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan myndigheterna kan det emellertid komma att finnas ett större behov av samordning av metodstöd, t.ex. för att de andra berörda myndigheterna ska kunna tillföra material och uppgifter eller bedöma om metodstödet skulle vara till nytta i den egna verksamheten. Det kan också uppkomma behov av att utveckla ett bredare myndighetsgemensamt metodstöd. Vidare kan det bli aktuellt att utveckla sådana myndighetsövergripande strategier för den praktiska handläggningen (t.ex. i fråga om informationshantering, kartläggning av tillgångar och identifiering av omständigheter som bör föranleda myndigheterna att agera) som nämns i regeringsbeslutet. Även i dessa avseenden kommer den nationella funktionen att ha en viktig roll. Den nationella funktionen ska mot denna bakgrund sammanställa de metodstöd som finns i dag vid de olika myndigheterna, verka för att denna sammanställning blir känd inom de berörda myndigheterna, utifrån de erfarenheter som vinns genom funktionens arbete överväga om det finns behov av myndighetsövergripande metodstöd, vid behov lämna förslag till de berörda myndigheterna i fråga om sådant myndighetsövergripande metodstöd, kunna erbjuda de berörda myndigheterna metodstöd i myndighetsgemensamma frågor, och utgöra ett stöd till de berörda myndigheternas egna metodutvecklingsfunktioner. 6. Samordning och uppföljning Arbetet i den nationella funktionen ska samordnas och följas upp. En uppföljning av de gemensamma insatserna ska initieras. En styrgrupp har bildats för att stödja det arbetet. Av regeringsbeslutet framgår att Ekobrottsmyndighetens representant i den nationella funktionen ska samordna arbetet och att Ekobrottsmyndigheten i samverkan med övriga berörda myndigheter fortlöpande ska följa verksamheten i den gemensamma funktionen och vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten där ska fungera på ett så effektivt sätt som möjligt. I ett senare skede ska Ekobrottsmyndigheten, i samverkan med övriga berörda myndigheter, utvärdera verksamheten i funktionen. Ekobrottsmyndigheten ska ge in utvärderingen till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 31 maj 2012. Det kan förutses att den nationella funktionen inom ramen för sitt uppdrag kan komma att uppmärksamma faktiska och rättsliga hinder eller oklarheter såväl i fråga om det egna arbetet

13 (14) inom funktionen som i fråga om den operativa verksamheten avseende brottsutbytesfrågor. Ett exempel skulle kunna vara att sekretess hindrar informationsutbyte mellan samverkande myndigheter eller att olika myndigheters verksamheter inte är samordnade. Sådana frågor bör följas upp och analyseras och sedan rapporteras till de berörda myndigheterna. Den nationella funktionens arbete ska mot denna bakgrund innefatta uppföljning, analys och utvärdering, och i förekommande fall identifiering och analys av faktiska och rättsliga hinder i funktionens egen verksamhet eller i den operativa verksamheten i de samverkande myndigheterna avseende brottsutbytesfrågor, samt rapportering till berörda myndigheter. Enligt regeringsbeslutet ska Ekobrottsmyndigheten i samverkan med övriga berörda myndigheter fortlöpande följa verksamheten i den nationella funktionen och vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten där ska fungera på ett så effektivt sätt som möjligt. För att denna uppgift, och uppgiften att samordna och följa upp verksamheten i den nationella funktionen, ska kunna fullgöras effektivt och i nära samverkan mellan samtliga myndigheter har en styrgrupp bildats med representanter för varje myndighet. Gemensamma insatser för att återföra brottsutbyte bör också leda till att dessa utvärderas ur ett myndighetsövergripande perspektiv. Mot den bakgrunden bör ett arbete initieras inom funktionen för att få till stånd en uppföljning av de gemensamma insatserna. 7. Ekonomiska ramar Av regeringsuppdraget framgår att bildandet av den nationella funktionen och genomförandet av uppdraget i övrigt ska ske inom befintliga ekonomiska ramar och med beaktande av kostnadseffektiva lösningar. Varje myndighet svarar för sina respektive kostnader för den nationella funktionen. Det kan handla om löner, utgifter för teknisk utrustning m.m. Ekobrottsmyndigheten har åtagit sig att tillhandahålla lokaler för den nationella funktionen. Ekobrottsmyndigheten ska även i övrigt svara för vissa kringkostnader för funktionen. Dessa kostnader hanteras inom befintliga ramar. 8. Övriga frågor För att underlätta de berörda myndigheternas samarbete bör myndigheterna ha likartade uppdrag och prioriteringar i fråga om arbetet med brottsutbyte. Under arbetet har det uppmärksammats att de berörda myndigheterna inte har samma uppdrag i sina styrdokument från regeringen när det gäller arbete med brottsutbytesfrågor. Som exempel kan nämnas att flera myndigheter, men inte alla, i sina regleringsbrev har fått i

14 (14) uppdrag av regeringen att redovisa och analysera hur arbetet med brottsutbytesfrågor har bedrivits och utvecklats. För att myndigheterna på lika villkor ska kunna delta i det myndighetsöverskridande samarbetet på området skulle det underlätta om myndigheternas uppdrag och prioriteringar på området formuleras på likartade sätt. I det ökade samarbetet och den ökade samordningen mellan myndigheterna som inrättandet av den nationella funktionen innebär kan ett flertal sekretessfrågor uppkomma. Myndigheterna svarar själva för tillämpningen av sekretesslagstiftningen som sätter en yttersta gräns för samarbetet och informationsutbytet.

Datum Sida 2010-05-18 1 (2) Bilaga 2 Ert datum Dnr EBM A-2009/0420 Överenskommelse mellan Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om att bilda en myndighetsgemensam nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor, placerad vid Ekobrottsmyndigheten Inledning Ekobrottsmyndigheten fick den 12 november 2009 i uppdrag av regeringen (dnr Ju2008/8737/Å) att i samverkan med Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten bilda en myndighetsgemensam nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor bestående av experter från de berörda myndigheterna (i fortsättningen gemensamt benämnda myndigheterna). Syftet med regeringsuppdraget är att förbättra resultaten när det gäller åtkomst av brottsvinster. För att utföra uppdraget har en arbetsgrupp med representanter från Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten utarbetat en rapport om inrättandet av en nationell funktion som kommer att lämnas in till Regeringskansliet senast den 31 maj 2010. Rapporten bifogas. Bildande av en nationell funktion för brottsutbytesfrågor Myndigheterna är överens om att bilda en myndighetsgemensam nationell specialistfunktion för brottsutbytesfrågor bestående av experter från myndigheterna. Ekobrottsmyndighetens representant i den nationella funktionen ska samordna funktionens arbete. Den nationella funktionen ska vara placerad vid Ekobrottsmyndigheten, men ska inte organisatoriskt vara del av någon myndighet. Varje myndighet beslutar vilka resurser som ska kopplas till den nationella funktionen och utser sina respektive representanter i funktionen. Den nationella funktionen ska påbörja sitt arbete den 1 juni 2010 och utföra de uppgifter som anges i den bifogade rapporten. Styrgrupp Enligt regeringsbeslutet ska Ekobrottsmyndigheten i samverkan med övriga berörda myndigheter fortlöpande följa verksamheten i den nationella funktionen och vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten där ska fungera på ett så effektivt sätt som möjligt. För att Hantverkargatan 15 Box 820 101 36 Stockholm Tel 08-762 00 00 Fax 08-613 40 19 www.ekobrottsmyndigheten.se

2 (2) denna uppgift, och uppgiften att samordna och följa upp verksamheten i den nationella funktionen, ska kunna fullgöras effektivt och i nära samverkan mellan samtliga myndigheter ska en styrgrupp bildas. Varje myndighet ska utse en representant till styrgruppen. Ekobrottsmyndighetens representant är ordförande för styrgruppen. Lokaler Ekobrottsmyndigheten tillhandahåller lokaler för den nationella funktionen och svarar för lokalanknutna kostnader. Återrapportering till myndigheterna Ekobrottsmyndighetens representant i funktionen ansvarar för gemensam rapportering till respektive berörd myndighet. Rapporteringen ska lämnas till myndigheterna årligen, senast vid en tidpunkt som anges av respektive myndighet och som ska bestämmas med utgångspunkt i myndighetens arbete med årsredovisningen. Utvärdering Ekobrottsmyndigheten har fått i uppdrag att i samverkan med de övriga myndigheterna utvärdera verksamheten i den myndighetsgemensamma funktionen och redovisa utvärderingen till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 31 maj 2012. Myndigheterna kommer att i samband med den utvärderingen ta ställning till ett fortsatt samarbete inom ramen för en nationell funktion för brottsutbytesfrågor och redovisa detta ställningstagande i utvärderingen till Regeringskansliet.