Myndighet 2014-02-06 Naturvårdsverket Diarienummer NV-04871-13 Översyn av föreskrifter för Färnebofjärdens nationalpark - konsekvensanalys A Allmänt 1. Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Inom landets nationalparker hanteras kommersiell verksamhet olika. Inom 17 av nationalparkerna finns idag förbud mot eller tillståndsplikt för kommersiell verksamhet. Övriga nationalparker kan ha föreskrifter som indirekt, i varierande grad, begränsar kommersiell verksamhet. Regeringen vill främja besöksnäringen, bland annat naturturism, samt regional utveckling. Av friluftspropositionen (prop. 2009/10:238) framgår bland annat att naturturism har stor betydelse för hälsa, rekreation och regional utveckling. Naturvårdsverket har därför fått i uppdrag att se över förbuden mot kommersiell verksamhet i våra nationalparker. Syftet med översynen är att de föreskrifter som uttryckligen förbjuder kommersiell verksamhet ska ändras så att sådan verksamhet istället möjliggörs. Effekten av detta förutses vara att besöksnäringen stärks, bland annat naturturismen. Samtidigt har en utgångspunkt i översynen varit att värna syftet med inrättandet av respektive nationalpark och de värden som ska skyddas. Även andra föreskrifter än de som förbjuder kommersiell verksamhet har ingått i översynen. Syftet med regeringsuppdraget Grunden till detta regeringsuppdrag finns att hämta i prop. 2009/10:238 Framtidens friluftsliv. Regeringen betonar i propositionen att Sveriges natur utgör en stor tillgång för såväl inhemska som utländska besökare. Friluftsliv och natur-, kultur- och landsbygdsturism har stor och ökande betydelse för ett livskraftigt näringsliv i hela landet, landsbygdsutveckling och regional tillväxt. Skyddade områden såsom nationalparker, naturreservat och kulturreservat är en tillgång för friluftslivet och bör göras tillgängliga för besökare där så är lämpligt. Vid sidan av skötsel för att bevara natur- och kulturvärden är skötsel och förvaltning inriktad på rekreation och tillgänglighet av stor vikt. Även andra underlag beskriver regeringens politik om regional utveckling respektive friluftsliv, t.ex. finns i regeringens skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik grundtankarna kring den nya politiken för naturvården samlade. I propositionen 2008/09:124 Hållbart skydd av naturområden skriver regeringen om nationalparksarbetet att det är angeläget att Naturvårdsverket i det fortsatta arbetet fäster stor vikt vid såväl områdenas nationella betydelse från bevarandesynpunkt som deras möjligheter att som besöksmål ge nytta åt lokalsamhället. Enligt den nationella strategin för svensk besöksnäring 2010 2020 är Sverige ett av Europas mest attraktiva resmål. Det framgår vidare av strategin att Sverige är känt som ett modernt, 1 (12)
spännande, naturnära och hållbart besöksmål med en svårslagen kombination av storstad och naturupplevelser. Besöksnäringen bedöms vara en av Sveriges mest värdefulla näringar för ekonomin, sysselsättningen och regional livskraft. Naturturism och friluftsliv som bedrivs på ett hållbart sätt bidrar till social och ekonomisk hållbar utveckling. Vistelse i naturen väcker intresse och kan bidra till ökad förståelse för biologisk mångfald, naturvärden och bevarandefrågor. Förutsättningarna i Färnebofjärdens nationalpark Färnebofjärdens nationalpark ligger i Gävleborgs, Uppsala, Dalarnas och Västmanlands län och är ca 10 465 hektar stor. Området är en del av nedre Dalälven och dess omgivningar, älven breder ut sig över Upplandsslätten och bildar det vackra Färnebofjärdslandskapet. Dalälvens våröversvämningar har satt sin prägel på naturen i nationalparken och skapat en mosaik av naturtyper. Översvämningarna har särskilt stor betydelse för områdets älvängar och lövskogar, vilka till stor del kan betecknas som svämlövskogar. Längs stränderna finns gammal och grov aspskog, björk- och alkärr. En väsentlig andel av skogen i området är gammal och extensivt skött med ett stort inslag av döda träd, högstubbar och gamla ekar och tallar. Betydande arealer av älvens flacka omland utgörs av älvängs- och kärrmark. Älvängarna och en del av kärren har tidigare hävdats genom slåtter. Under de decennier som följt sedan slåttern upphörde har kärren långsamt återfått ett ris-, busk- och trädskikt av viden, björk, tall, al och brakved. De älvängar som frekvent översvämmas hålls däremot i huvudsak alltjämt öppna. Älvängarnas och kärrens bevarandevärden ligger främst i att de utgör en i landet ovanlig och till arealen betydande våtmarksmosaik av stort värde ur hydrologisk synpunkt samt för landskapsbilden, floran och faunan. Områdets läge vid den biologiska Norrlandsgränsen samt dess mångfald på livsmiljöer gör området mycket växt- och djurrikt. Särskilt fågel- och insektsfaunan samt moss- och lavfloran är anmärkningsvärd. Även fiskbeståndet är artrikt. Området är skyddat som nationalpark sedan 1998 och är ett mycket välbesökt turistmål året runt. Färnebofjärdens nationalpark inrättades för att bevara ett unikt älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen orört skick. Färnebofjärdens naturum är ett välbesökt turistmål, både för sin egen skull och som informationsplats innan besökare ska ut i nationalparken. Under vårvintern är besökarna främst fågelskådare och fiskare. Om vintern kan skridskoåkare besöka nationalparken, och längre fram på säsongen kommer paddlare, vandrare, båtfolk, badturister och andra som njuter av naturen vid forsarna eller stränderna. Dock är de stora mängderna mygg ett problem för besökarna vissa år. Nationalparken med omnejd har ca 250 000 besökare årligen (räknat på besöksnätter, sålda fiskekort m.m. inför bildandet). Besöksräkning för att få mer exakta siffror för besökare till själva nationalparken pågår. Kommersiell och organiserad verksamhet i nationalparken Nationalparken har idag förbud mot kommersiell verksamhet. Idag bedrivs organiserad verksamhet i nationalparken i form av naturums aktiviteter, bl.a. bäversafari, båtturer, fågelmorgon, nationalparksvandringar, ugglevandringar, svampexkursioner, naturfotokurser, fladdermuskvällar och friluftsgudstjänster. Flera olika föreningar inom ideell naturvård har exkursioner i parken och skolor förlägger hajkverksamhet i parken. Forsarna i Sevedskvarn är ett populärt rastställe för bussresor. Förvaltningen känner i dagsläget inte till vilken övrig organiserad verksamhet som bedrivs i nationalparken, eftersom verksamhet som inte är kommersiell inte behöver anmälas till länsstyrelsen. Vissa föreningar, organisationer och skolor hör ändå av sig för att få information om nationalparken och om de anläggningar de vill besöka. De företag som har dispens från förbudet och som bedriver verksamhet idag anordnar främst guidade turer och aktiviteter med kanot och båt, t.ex. forspaddlingskurser, äventyrsaktiviteter, vandringar, örnskådningar och 2 (12)
flugfiske. För den kommersiella verksamheten i Färnebofjärden har dispensansökningar förekommit enligt följande: 1998 sökte 1 företag dispens i 3 län. 2000 sökte 1 företag dispens i 3 län. 2001 sökte 1 företag dispens i 2 län. 2004 sökte 1 företag dispens i 1 län. 2005 sökte 2 företag dispens i 1 län medan 1 företag sökte dispens i 2 län. 2006 sökte 1 företag dispens i 1 län. 2008 sökte 2 företag dispens i varsitt län. 2011 sökte 1 företag dispens i 2 län samt 2 företag i samma län. 2012 sökte 1 företag dispens i hela parken, men fick bara dispens i 1 län. Samtliga dessa dispenser har beviljats enligt ovan. Ännu har bara en dispensansökan om kommersiell verksamhet avslagits och även den beviljades efter att kompletterande uppgifter inkommit. Dispenserna har getts med sådana villkor så att aktiviteterna inte strider mot syftet med parken. Konsekvenser av att ta bort förbudet mot kommersiell verksamhet Aktiviteter som kan förväntas öka i framtiden, förutom de som redan pågår idag, är framförallt aktiviteter inom fågelturism (guidade turer för att se hackspettar, örnar m.m.). Det är också möjligt att båtuthyrning och kanotuthyrning kommer att öka. Fisketurismen kan också få ett uppsving om förbudet mot kommersiell verksamhet försvinner. Aktörer som kan förutses vilja bedriva kommersiell verksamhet i nationalparken om förbudet tas bort är mindre företag som hittills inte sett det som kostnadsmässigt möjligt att söka dispens i fyra län, samt nystartade företag som nu får en chans att bedriva verksamhet i nationalparken eller företag som vill utvidga sitt område. Det verkar också finnas aktörer som inte vetat om att möjligheten att söka dispens för verksamhet funnits, och därför har man inte sett nationalparken som ett möjligt område att förlägga verksamhet i. Förvaltningen ser dock inte någon indikation på att det är många företag som väntar på att förbudet försvinner, och ökningen av företag som bedriver verksamhet i nationalparken kommer troligen ske ganska långsamt. Att ta bort förbudet mot kommersiell verksamhet öppnar möjligheter för förvaltaren att få ett bättre samarbete med de aktörer som bedriver verksamhet genom dispens idag. Dispens kan endast ges av länsstyrelsen i det län där dispensen söks och för verksamhet inom det länets gränser, vilket innebär att det blir fyra olika länsstyrelser som diskuterar med företagen kring deras verksamhet, och inte den enhet som förvaltar nationalparken. En tillståndsplikt som hanteras av den länsstyrelse som är förvaltare av nationalparken skulle möjliggöra en bättre dialog med berörda företag och verksamhetsutövare. Tillståndsplikt för alla större arrangemang öppnar möjligheter för förvaltningen att få en överblick även över de ickekommersiella verksamheterna i nationalparken. En utformning av tillståndsplikten så den gynnar fler företag, öppnar också möjligheter för besökare som inte är vana att vistas i naturen att lättare kunna hitta ett företag som guidar dem. Det kan också gynna besökare som är vana vid naturen, men som vill ha en extra upplevelse genom att följa med på guidade arrangemang. De aktörer som idag har dispens att bedriva verksamhet i nationalparken och som länsstyrelsen har haft en dialog med, anser inte att förbudet mot kommersiell verksamhet i sig ska tas bort, eftersom man anser att det innebär en kvalitetsstämpel att ha blivit godkänd av länsstyrelsen och att man lämnar in rapporter varje år över vilka aktiviteter som har bedrivits. Däremot anser de att det är krångligt för dem att behöva söka dispens i flera län och varje år. Om det inte blir 3 (12)
någon kontroll av verksamheterna alls, anser man från vissa håll att oseriösa aktörer kan förstöra för seriösa aktörer. Att ta bort förbudet mot kommersiell verksamhet skulle kunna påverka eller hota syftet med nationalparken och de värden som nationalparken avser att skydda genom att besökarantalet ökar. Ett ökat antal besökare kan slita på naturmiljön där det inte finns ordnade anläggningar samt störa skyddsvärda fågelarter, insekter eller annat skyddsvärt växt- eller djurliv. Det kan bli svårare för besökare att uppleva en lugn och tyst miljö i nationalparken om det är många grupper ute i samma syfte vissa tider av året. Det kan också bli ett ökat slitage på anläggningarna vid de mest besökta platserna som idag är vid Sevedskvarn, Skekarsbo och Tyttbo. Vedhanteringen för länsstyrelsen kan öka om det blir många fler organiserade arrangemang och besökare som använder ved att elda med. Det kan även bli för trångt med de fyra tältplatser som finns idag och efterfrågan på tältplatser som nås utan båt kan öka. Det kan vidare bli en ökad störning på de fågelarter som häckar där det finns besökare; speciellt utsatt kan fiskgjusen bli. Ett ökat antal besökare under hösten skulle kunna kollidera med den jakt som idag bedrivs under bär- och svampsäsong. Det kan även tänkas uppstå en konflikt mellan ett ökat kanotliv och motorbåtar. Det skulle även kunna uppstå konflikter mellan fiskare i forsarna och forspaddlare. 2. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon ändring av föreskrifterna inte kommer till stånd Besöksantalet i Färnebofjärdens nationalpark är relativt högt. Organiserade turer är dock inte en särskilt omfattande verksamhet idag. Modellen med samråd eller anmälningsplikt för kommersiell verksamhet bedöms ändå inte tillräcklig med hänsyn till områdets natur- och kulturvärden, samt de övriga verksamheter som bedrivs i nationalparken. Det är viktigt att länsstyrelsen fortsatt kan kontrollera att de olika verksamheterna inte skadar nationalparkens värden och att det när det behövs sker en tillståndsprövning med möjlighet att ställa villkor. Genom ändring av föreskrifterna på så vis att förbudet mot kommersiell verksamhet ersätts med tillståndsplikt för återkommande eller större arrangemang utanför anvisade stigar, anläggningar och platser, blir det enklare för turismaktörer. Verksamhetsutövaren vet i förväg vilka aktiviteter som kräver respektive inte kräver tillstånd och kan därför planera med hänsyn till dessa förutsättningar, vilket innebär ökade möjligheter till marknadsföring och framförhållning. Det finns därför en förhoppning om att nationalparken i högre grad ska kunna användas av kommersiella aktörer, främst inom besöksnäringen. Om föreskrifterna inte ändras får företag inom besöksnäringen det inte lättare att använda nationalparkerna för sin verksamhet. Detta kan i sin tur verka hindrande för arbetet med landsbygdsutveckling och regional tillväxt. Alternativa lösningar Det finns ett antal olika alternativ för att reglera kommersiell verksamhet i nationalparker. Rimligen är problemet dock inte i normalfallet att verksamheten är kommersiell. Problemet borde istället i de flesta fall kunna definieras inom ramen för organiserad verksamhet med större antal deltagare oavsett om den är kommersiell eller ideell. Om man bedömer att kommersiell verksamhet generellt kan utgöra ett hot mot syftet kan man i princip låta dagens reglering med förbud mot och krav på dispens för kommersiell verksamhet kvarstå. Om man istället anser att det är den organiserade verksamheten som utgör ett hot mot syftet med parken kan man istället införa förbud mot viss organiserad verksamhet. Då är verksamheten som huvudregel förbjuden, men länsstyrelsen kan medge dispens i det enskilda fallet, och vid medgivande ställa de villkor som behövs utifrån hur verksamheten påverkar syftet med nationalparken. 4 (12)
Då uppnår man dock inte det grundläggande syftet med översynen, dvs. att underlätta för bl.a. naturturism i nationalparkerna. Om man gör bedömningen att kommersiell eller organiserad verksamhet inte strider mot nationalparkens syfte och i normalfallet kan tillåtas, kan man istället införa tillståndsplikt för kommersiell eller organiserad verksamhet av viss storlek eller omfattning. Länsstyrelsen kan då ställa de villkor som behövs i det enskilda fallet eller avslå en ansökan om tillstånd om verksamheten strider mot syftet. Om man gör bedömningen att kommersiell eller organiserad verksamhet i nationalparken i grunden är acceptabel men vill ha kontroll på den verksamhet som bedrivs i området, kan man införa samrådsplikt för alla eller vissa kommersiella eller organiserade verksamheter. Detta ger möjligheter till dialog mellan verksamhetsutövaren och förvaltaren. Ett annat alternativ är att ha anmälningsplikt. Detta ger möjlighet för förvaltaren att få vetskap om vilka verksamheter som pågår i nationalparken, och möjlighet att ge information till verksamhetsutövaren och ge denne möjlighet att frivilligt anpassa sin verksamhet. Vi bedömer att konsekvenserna av att inte ändra föreskrifterna skulle leda till att turismen inte kommer att utvecklas nämnvärt inom nationalparken. Färnebofjärdens nationalpark som ligger i fyra län brottas främst med att aktörer inte förlägger sin verksamhet till nationalparken för att man uppfattar det som alltför krångligt att söka dispens i fyra län för samma verksamhet. Det som händer ibland är att flera företag samsas om en dispens, dvs. man jobbar åt varandra för att komma runt svårigheterna med att söka dispens. Förutom att det är juridiskt inkorrekt, riskerar de företag som gör så att inte få del av gällande föreskrifter eller information om nationalparken, och det är varken bra för områdets naturvärden eller för företagens kunder. Konsekvenser av alternativa lösningar För Färnebofjärdens nationalpark bedömer vi att konsekvenserna av att inte ändra föreskrifterna skulle leda till att de entreprenörer som idag ägnar sig åt turismverksamhet i parken och har dispens fortsatt kommer att söka dispens, men att företag som inte redan verkar i området kan tänkas undvika att söka dispens för verksamhet i nationalparken i och med att förfarandet upplevs som krångligt och dyrt. Därmed förlorar dessa en möjlighet att nyttja den resurs som nationalparken skulle kunna utgöra. Man går också miste om ett tillfälle att tillgängliggöra parken för besökare som inte kan eller vill ge sig ut i naturen utan hjälp av en erfaren guide. En möjlig lösning på problemet är att ändra förbudet mot kommersiell verksamhet i nationalparksföreskrifterna till tillståndsplikt, där tillstånd söks hos den länsstyrelse som är förvaltare av nationalparken för verksamhet i hela nationalparken. Konsekvenserna av denna lösning är att vissa arrangörer som idag behöver dispens för sin verksamhet inte behöver söka tillstånd alls, medan ansökningsförfarandet blir billigare och enklare för dem som behöver tillstånd och att man endast behöver ett tillstånd istället för fyra dispenser. Samtidigt bibehålls möjligheten för länsstyrelsen att föreskriva villkor. Slutsats om det bästa alternativet Slutsatsen blir att det bästa alternativet för att uppnå syftet med översynen och samtidigt inte äventyra syftet med nationalparken är att ändra förbudet mot kommersiell verksamhet till en tillståndsplikt där arrangemang utanför anvisade stigar, anläggningar och platser med fler än 50 deltagare eller arrangemang som genomförs fler än tre gånger per år. Arrangemang som inte omfattas av något av dessa kriterier bedömer vi normalt sett inte skadar värdena i nationalparken och de ska därmed inte behöva tillstånd. Att man med detta förslag även bara skulle behöva ett tillstånd istället för fyra dispenser är ännu ett starkt skäl till varför detta är det bästa alternativet. 3. Uppgifter om vilka som berörs av ändringen av föreskrifterna 5 (12)
De som påverkas av förändringen av föreskrifterna är de företag som bedriver verksamhet i nationalparken idag, de organisationer som inte är kommersiella men som ordnar aktiviteter i nationalparken, de företag som inte sökt dispens förut men som vill bedriva verksamhet i nationalparken, företag utanför nationalparken som påverkas av det som händer i nationalparken och besökare till nationalparken. Länsstyrelsen kan komma att påverkas genom ökad myndighetsutövning genom bl.a. tillsyn och ökad ärendemängd samt att arbetsuppgifter med att hålla alla anläggningar i skick kan öka, vedhanteringen ökar, informationsarbetet ökar, och behovet av kontakter med olika aktörer ökar. 4. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser ändringen av föreskrifterna medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda alternativen Om förbudet mot kommersiell verksamhet kvarstår kommer det fortsatt att krävas en avgiftsbelagd dispens för turismverksamhet i nationalparken. Kostnaden skulle i så fall bli 2 300 kr för varje ansökan, och i vissa fall skulle det även behövas fyra ansökningar och därmed en avgift på fyra gånger 2 300 kr, dvs 9 200 kr. Besökarantalet kan förväntas vara ungefär detsamma som idag. Tas förbudet bort utan att ersättas av föreskrifter som reglerar organiserad verksamhet, kan detta leda till en ökad mängd besökare, och ett ökat slitage och störningar på t.ex. värdefulla naturtyper, växter och djur. En ändring av dagens förbud till tillståndsplikt för vissa större eller återkommande arrangemang skulle innebära att vissa arrangemang som idag är förbjudna inte skulle omfattas av tillståndsplikt alls, medan andra som idag är tillåtna utan dispens skulle kräva tillstånd. För de arrangemang som idag kräver dispens och som efter en ändring av föreskrifterna skulle kräva tillstånd försvinner avgiften för dispensansökan på 2 300 9 200 kr. Ett införande av samråds- eller anmälningsplikt skulle vara kostnadsfritt för den sökande, men medger ingen möjlighet för länsstyrelsen att villkora eller förbjuda sökt verksamhet. Detta skulle kräva mer tillsyn länsstyrelsen och bedöms kunna bli svårt att hantera med nuvarande organisation. En förändring av föreskrifterna kan göra området mer attraktivt för de företag som ägnar sig åt turismverksamhet och eventuellt öka antalet besökare. Ökat antal besökare kan orsaka mer slitage både på natur- och kulturmiljö och skulle kunna komma att kräva en kanalisering av besökare. Om tillståndsplikt för organiserad verksamhet införs istället för dagens förbud skulle förvaltningen fortfarande kunna ha en överblick över vilka olika verksamheter som bedrivs i nationalparken och företagen skulle kunna bedriva verksamhet som inte negativt påverkar nationalparkens värden. Kostnaderna för länsstyrelsen kan möjligen öka om det blir många fler företag som söker tillstånd jämfört med de som sökt dispens. Om ändringen får som konsekvens att antalet organiserade besökare ökar skulle kostnaderna för förvaltningen kunna öka genom ett ökat slitage på anordningarna i nationalparken, ökad vedhantering samt ökad tillsyn. Föreslagen förändring av föreskrifterna bör dessutom kunna innebära en positiv utveckling för turismen i området, utan att medföra en negativ påverkan på andra intressen, och förhoppningsvis skapa nya arbetstillfällen. En förändring skulle också leda till att fler kan ta del av de natur- och kulturmiljövärden som finns i nationalparken. Förändringar av övriga föreskrifter 6 (12)
Färnebofjärdens nationalpark är ett område som används för en stor mängd olika sorts aktiviteter. Dessutom är jakt och fiske till stor del fortfarande tillåtna. Som en konsekvens av detta kan även övriga föreskrifter behöva kompletteras och ändras i vissa avseenden. Förslaget omfattar en ändring av den tid då jakt inte får bedrivas. Idag får jakt inte bedrivas under perioden 1 januari till 15 augusti. Genom ändringsförslaget får jakt inte bedrivas under perioden 1 februari till 1 oktober. Skälet till ändringen är att minska risken för konflikter med friluftslivet på hösten och samtidigt göra det möjligt att fullfölja jakten, särskilt älgjakten, i januari. Detta förslag till ändring får konsekvensen att jaktlagen inte längre får jaga rådjur andra halvan av augusti och i september, men istället får jaga rådjur och älg under hela januari. Detta är positivt för många jaktlag, men kan vara negativt för de jaktlag som jagar på öar. Dalälven har strömmande vatten och runt öar kan isen vara förrädisk. De jaktlag som har jaktmark på öar slutar normalt jaga när isen börjar lägga sig, för att inte riskera att hundar eller människor går igenom isen. Som en konsekvens skulle dessa jaktlag få en kortare jaktsäsong. För dem som besöker parken för att plocka bär eller svamp under hösten blir konsekvensen att man inte riskerar att jakt samtidigt bedrivs. I viss mån skulle en potentiell konflikt kunna uppstå mellan jägare och fågelskådare under januari. Dock är aktiviteten bland fågelskådare så pass låg i januari att detta bedöms vara av mindre betydelse. Jakten i januari skulle även kunna påverka fågelarter med tidig häckning såsom havsörn negativt. Vi bedömer dock att denna risk är relativt liten. Jakten under januari bedrivs normalt sett endast på helger och risken för negativ påverkan på havsörnshäckningar i området bedöms därför som liten eftersom påverkan endast kan förväntas enstaka dagar under månaden. Förslaget omfattar även en komplettering av förbudet mot att åka vattenskidor till att omfatta även förbud mot wakeboard eller liknande. Även vattenskoter föreslås förbjudas. Detta innebär givetvis en inskränkning för dessa utövare. Dessa aktiviteter utgör emellertid ett stort problem främst för naturmiljön genom störning av t.ex. fågellivet, men även genom de störningar på friluftslivet i övrigt som aktiviteterna orsakar, och bör därför förbjudas. Motorbåttrafiken föreslås zoneras på så vis att 7 knop utgör högsta tillåtna hastighet som huvudregel, förutom längs vissa sträckor där högsta hastighet föreslås vara 12 eller 25 knop. Idag uppfattar många kanotister och andra besökare båttrafiken som störande, samtidigt som den generella hastighetsbegränsningen på 12 knop upplevs som hindrande för båtlivet på de stora fjärdarna där avstånden är stora. För att på bästa sätt försöka lösa detta problem föreslår vi en zonering där högsta tillåtna hastighet är 7 knop i hela nationalparken, förutom på vissa sträckor där vi bedömer att hastigheten kan vara högre med hänsyn till naturmiljön och friluftslivet. För att på ett bra sätt tillgängliggöra informationen om var det är tillåtet med 25 knop kommer vi att försöka göra dessa sträckor/områden tillgängliga digitalt för nedladdning till GPS:er osv. Vidare föreslås förbud mot att starta och landa med luftfartyg, att flytta eller bortföra sten samt att sätta upp skylt, tavla, affisch, orienteringskontroll, snitsel, markering eller liknande. Dessa förbud bedömer vi behövs för att värna nationalparkens värden, men innebär som regel ingen direkt olägenhet för någon. Övriga föreskrifter som föreslås ändras handlar om inskränkningar i rätten för markägare och innehavare av särskild rätt att använda mark och vatten i nationalparken såsom förbud mot att uppföra master och vindkraftverk, att anlägga brygga, förtöjningsboj eller fast förtöjningsplats, att dumpa, att påverka hydrologin, att dikesrensa, att bedriva skogsbruk, att utfodra vilt, att anlägga campingplats, lägerplats eller annan anläggning för friluftslivet eller att anlägga fiskodling. Dessa ändringar bedöms inte påverka konkurrensförhållanden eller nyttjandet av nationalparken. Ändringarna medför istället att föreskrifterna blir tydligare, mer ändamålsenliga och mer lättförståeliga. 7 (12)
5. Bedömning av om ändringen av föreskrifterna överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Naturvårdsverket anser att en regel som innebär att tillstånd krävs för att få utöva viss tjänsteverksamhet i nationalparken överensstämmer med gällande EU-rätt. Tillståndsförfarandet är motiverat med hänsyn till skyddet för miljön och är därmed förenligt med tjänstedirektivet 2006/123/EG. Förslaget kan dock vara anmälningspliktigt enligt tjänstedirektivet. Förslaget till ändrade föreskrifter bedöms inte anmälningspliktigt enligt direktiv 98/34/EG. 6. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Vi bedömer att det inte finns något behov av speciella informationsinsatser utöver tidigare samråd och remiss. Tidpunkten för ikraftträdande bör om möjligt anpassas så att man kan informera om föreskrifterna i god tid innan de ska börja tillämpas. B Företag Med företag avses här en juridisk eller en fysisk person som bedriver näringsverksamhet, det vill säga försäljning av varor och/eller tjänster yrkesmässigt och självständigt. Att yrkesmässigt bedriva näringsverksamhet bör tolkas brett. Markera med x ( ) Ändringen av föreskrifter bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt B. (X) Ändringen av föreskrifter bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt B. 1. Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Företag som berörs av förändringen är företag som bedriver verksamhet i nationalparken idag samt företag som vill bedriva verksamhet i nationalparken i framtiden. Det rör sig bl.a. om verksamhet inom naturturism och äventyrsturism. Indirekt berörs också bl.a. campingar, cateringverksamhet, vandrarhem, affärer, restauranger och bensinstationer i eller utanför parken. 2. Beskrivning av vilken tidsåtgång ändringen av föreskrifter kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. 8 (12)
Vissa arrangemang som idag omfattas av förbud och krav på dispensansökan kommer inte alls att omfattas av krav på tillstånd om föreskrifterna ändras. Detta minskar de berörda företagens administrativa kostnader. För de arrangemang som istället kommer att kräva tillstånd försvinner kostnaden för dispensansökan, för närvarande 2 300 kr per dispens. För de företag som vill bedriva verksamhet i nationalparken kommer ändrade föreskrifter att leda till en minskning av företagens administrativa kostnader och tidsåtgången kommer också att minska, eftersom de endast behöver ansöka om ett tillstånd istället för att som idag behöva söka dispens i fyra län. För de icke-kommersiella arrangemang som idag inte kräver dispens men som kan komma att omfattas av tillståndsplikt om ändringarna genomförs, medför förslaget en ökad tidsåtgång för arrangören för att söka tillstånd och därmed ökade administrativa kostnader. 3. Beskrivning av vilka andra kostnader eller vinster den föreslagna ändringen av föreskrifter medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna ändringen av föreskrifter. Förändringarna kommer inte medföra några andra kostnader eller krav på förändringar i verksamheten för de berörda företagen. Det mest positiva för aktörer är att de med kort framförhållning kan bedriva verksamhet i nationalparken. Dessutom kan det anses vara någonting exklusivt att ha möjlighet att bedriva sin verksamhet i en nationalpark. En guidad tur i en nationalpark skulle kunna ha ett större marknadsmässigt värde än motsvarande i ett annat naturområde vilket som helst. Att underlätta för turismaktörer att bedriva verksamhet i nationalparken skulle kunna innebära att värdet på deras verksamhet stiger. För vissa företag skulle det kunna vara negativt om man underlättar för friluftsliv inom nationalparken. De campingar där många gäster idag övernattar skulle kanske komma att minska sin beläggning om förutsättningarna för tältning i nationalparken förbättras. Det skulle dock för samma företag kunna vara positivt om det blir en samverkan mellan olika turismföretag så att man nyttjar varandras möjligheter och säljer boenden och upplevelser med guide i ett paket. 4. Beskrivning av i vilken utsträckning ändringen av föreskrifter kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Föreslagna förändringar medför enklare regler för alla företag inom turismnäringen och bedöms inte innebära någon påverkan på konkurrensförhållandena dem emellan. 5. Beskrivning av hur ändringen av föreskrifter i andra avseenden kan komma att påverka företagen Föreskrifterna bedöms inte påverka företagen negativt i andra avseenden. 9 (12)
6. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid utformningen av de ändrade föreskrifterna Vi bedömer inte att det finns behov av anpassning av reglerna med specifik hänsyn till små företag. C Andra verksamhetsutövare (ideella organisationer, enskilda) Med andra verksamhetsutövare avses organisationer, myndigheter och enskilda som bedriver någon form av organiserad verksamhet utan egentligt vinstintresse, men där gränsdragningen mellan kommersiell eller ideell verksamhet ibland kan vara svår att dra. Med ideell organisation avses en sammanslutning som har till uppgift att främja medlemmarnas gemensamma ideella strävanden och som inte primärt arbetar för deras ekonomiska intressen. En uppdelning av andra verksamhetsutövare kan göras så här: Oorganiserade verksamhetsutövare (enskilda, det spontana, familjebaserade eller kompisgäng) Ideella organisationer (scouter, friluftsfrämjandet, klätterklubben, orientering osv) Det offentligt organiserade (friluftsstiftelser, skola, barnomsorg, osv) Det kommersiellt organiserade (naturturism, entreprenörer och branschorganisationer, osv). Denna grupp hanteras under punkt B. 1. Beskrivning av andra verksamhetsutövare som berörs, vilka inriktningar dessa har samt deras storlek En förändring till tillståndsplikt kan komma att påverka organisationer som inte bedriver kommersiell verksamhet men som ändå har någon typ av organiserad verksamhet i nationalparken, såsom skolor, föreningar inom ideell naturvård, scouterna, Friluftsfrämjandet, Studiefrämjandet, båtklubbarna m.fl. Jaktlagen i nationalparken berörs av ändringar i föreskrifterna. Jaktlagen varierar från små till medelstora. 2. Beskrivning av hur ändringen av föreskrifter påverkar andra verksamhetsutövare För de aktörer (Naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningar, scouterna m.fl.) som idag inte behöver söka dispens kommer en tillståndsplikt för organiserad verksamhet att öka deras insatser och tidsåtgång för ett evenemang i nationalparken. Vi gör dock den bedömningen att de flesta aktiviteterna som dessa organisationer bedriver inte kommer att kräva tillstånd. Dock är 10 (12)
övriga förändringar med färre fågelskyddsområden och en mer nyanserad båthastighet positiva. Även fler tältplatser gynnar dessa grupper. Skolor och ideella föreningar vars verksamhet tidigare varit oreglerad, påverkas genom att man enligt förslaget kan behöva tillståndsplikt för att genomföra organiserade turer eller andra organiserade aktiviteter utanför anvisade stigar, anläggningar och platser om man är fler än 50 personer eller vill bedriva verksamhet fler än tre gånger per år i nationalparken. Merparten av det organiserade friluftslivet som utövas idag kommer inte att omfattas av tillståndsplikten så bedömningen är att få kommer att bli berörda. Övriga förändringar med färre fågelskyddsområden och en mer nyanserad båthastighet samt fler tältplatser är dock positiva för denna grupp. Jaktlagen påverkas av ändringar av föreskrifterna dels genom ändrade jakttider, dels genom att det kan bli fler besökare i nationalparken, vilket kan störa jakten. Jaktlagen har framfört önskemål om jakttider som mer stämmer överens med dem som gäller enligt jaktlagstiftningen. Enligt förslaget tillåts jakt under januari men inte under augusti och september. Detta påverkar de flesta jaktlag positivt, men för de jaktlag som jagar på öar med strömmande vatten runtom kan konsekvenserna vara negativa eftersom isen ofta är dålig under januari och risken att gå igenom isen ökar. Överlag gör vi dock bedömningen att de föreslagna ändringarna är positiva för jaktlagen och för friluftslivet i övrigt. Fiskevårdsföreningarna har inte framfört synpunkter om att de nämnvärt kommer att påverkas. Det finns en risk för att ändringarna kan medföra en ökning av andra aktiviteter som kan störa fisket. Föreningarna har också framfört önskemål om undantag för skoteråkning på vintern, eftersom tillsynen av fisket ligger på dem. Det är svårt att rekrytera fisketillsynsmän som ska åka skidor över hela nationalparken för att kontrollera fiskekort hos vinterfiskare. Fiske är en fritidssysselsättning som kan komma att öka. Fisket kan även påverkas av en ökning av annan verksamhet, speciellt i forsområdena, då flera ska samsas om en liten yta. Besökare till nationalparken kan komma att påverkas på så vis att de kan behöva söka tillstånd för större arrangemang. D Samråd Beskrivning av samrådsprocessen Samrådsprocessen har utförts genom att förvaltningen lyfte frågan i sitt skötselråd, där följande deltagare ingår: berörda länsstyrelser, berörda kommuner genom Neda (Nedre Dalälvssamarbetet), biosfärområdet nedre Dalälven, Gröna kunskapshuset, Upplandsstiftelsen och Naturskyddsföreningen i Gävleborg. För att nå de företag och organisationer som är intresserade av verksamhet i nationalparken skickades en förfrågan ut till alla olika aktörer som ingår i nedre Dalälvens turistsatsning. Detta omfattar enskilda personer, ideella organisationer, små företag och större företag i hela nedre dalälvsområdet. Detta för att ge alla en chans att säga sin mening oavsett om man i dagsläget bedriver verksamhet inom Färnebofjärden eller inte. De företag som varit delaktiga i arbetet med föreskrifterna är mindre företag som till största delen är lokala, samt en hembygdsförening, en projektgruppsrepresentant m.fl. Förvaltningen har också haft möten med fiskevårdsföreningarna i nationalparken och har skickat ut enkäter till alla som har ett jaktkontrakt inom nationalparken, samt haft telefonsamtal med många jaktlag. 11 (12)
E Kontaktperson Ange vem som kan kontaktas vid eventuella frågor Stefan Henriksson, Naturvårdsverket, 010-698 13 40, stefan.henriksson@naturvardsverket.se Anna Jansson, Länsstyrelsen Gävleborg, 010-225 15 53, anna.jansson@lansstyrelsen.se 12 (12)