1/8 BESLUT SB 252/09 2009-03-16 Dnr: 1032/08-20 SAKEN Uppdrag granskning, SVT1, 2008-09-24, inslag om en felmedicinerad patient; fråga om saklighet BESLUT Inslaget fälls. Granskningsnämnden anser att det strider mot kravet på saklighet. FÖRELÄGGANDE Sveriges Television ska på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut. INSLAGET Programmet handlade om problem med felmedicinering av äldre patienter i sjukvården. Ett av inslagen, som upptog större delen av programmet, handlade om X som efter en epilepsiattack sommaren 1996 ordinerades flera olika mediciner. Medicinerna ledde till olika biverkningar som gjorde att hon efter några år diagnosticerades som dement och togs in på ett demensboende. Efter fyra år på demensboendet blev X:s hälsa så dålig att hon inte längre kunde ta sina mediciner. Personalen på boendet meddelade då X:s anhöriga om att de skulle förbereda sig på att det snart skulle vara slut. När X efter elva år slutade att ta sina mediciner blev hon plötsligt bättre och demenssymptomen kom med tiden att upphöra helt. I inslaget medverkade X:s dotter som berättade om mammans sjukdomsförlopp, X själv och personal vid demensboendet. Reportern sa bland annat följande: Att X blev så sjuk, så dålig att hon inte kunde svälja sina mediciner, det var det som räddade henne. Efter bara några dagar utan epilepsimedicinerna så vaknar hon alltså upp, inte bara från att vara döende, hon vaknar också från det som alla har trott var en mycket svår demenssjukdom. Reportern sa därefter följande: Vad gjorde då vården? Hade inte detta kunna stoppas tidigare? Jag går igenom alla journalerna, från vårdcentralen, från neurologen och från geriatriken. Då upptäcker jag att på vårdcentralen skrev
2/8 hennes läkare medan X blev sämre, om och om igen i sina journaler, att de misstänkte läkemedelsbiverkningar. Därefter lästes bland annat följande utdrag upp från X:s journal: 16 oktober 2001. Yr och ostadig sen innan sommaren. Patienten har funderat på om hon övermedicinerar med antiepileptika. Ramlat vid flera tillfällen. Hon kan ju möjligen diskutera detta med sin neurolog. Reportern fortsatte: Många läkare på vårdcentralen skrev alltså att de misstänkte att det var något fel med epilepsimedicinerna. Men journalerna stannade på vårdcentralen, och enligt journalerna tog ingen av läkarna kontakt med neurologen på sjukhuset om sina misstankar. Ingen av X:s läkare vill ställa upp på intervju, och så här motiverar en av dem varför. Därefter följde en telefonintervju med Y, som var X:s före detta läkare vid vårdcentralen. Y sa bland annat att han var skeptisk till att diskutera ett enskilt patientfall i TV och att det kunde leda till ett ifrågasättande av honom, hans kolleger och handläggningen. Reporten fortsatte: I journalerna står det tydligt att läkarna på vårdcentralen, i stället för att själva kontakta neurologen på sjukhuset la över ansvaret på den förvirrade X, att hon själv skulle ta upp frågan om läkemedelsbiverkningar. Till sist ställer någon från vårdcentralen upp på intervju. Deras medicinskt ansvariga läkare. Att skicka en sjuk och glömsk patient som då dokumenterat är just virrig till neurologen för att hon ska prata om sin medicin, hur klokt är det? Läkaren sa bland annat att han inte kunde göra någon bedömning eftersom han inte var medicinskt ansvarig vid tillfället och att ärendet väsentligen var avslutat för deras del. Reportern sa därefter bland annat följande: Vårdcentralen som vårdade henne i tio år tycker alltså att ärendet är avslutat. Under intervjun framgår att de inte har agerat efter att konsekvenserna för X blivit kända. De har inte anmält sig själva, utrett saken eller ändrat rutinerna kring kontakterna med specialisterna på sjukhuset. [ ] Därefter intervjuades Z, professor i geriatrik. Han hade som oberoende expert granskat fallet åt Socialstyrelsen och han var enligt reportern kritisk till X:s läkare på vårdcentralen. Z sa bland annat följande: Om han tror att det här är ett allvarligt fel då borde han ju rätteligen [ ] också skickat [ ] en anteckning till neurologen eller en ny remiss med en frågeställning, är det medicinbiverkan eller på något sätt [ ] få neurologerna att direkt få reda på det här. Inte via patienten så att säga det det känns inte riktigt. Reportern sa därefter: Läkarna på vårdcentralen varnade alltså inte neurologerna om sina misstankar. Men varningarna om X:s beteendeförändringar kom ändå fram från X:s familj. X:s dotter sa att hon var med hos neurologen vid några tillfällen och framförde att hennes mamma glömde saker och ting, men att neurologerna inte riktigt brydde sig om det. Reportern sa att hon i neurologernas journaler hade hittat anteckningar om att X var yr, glömsk och fungerade dåligt och att neurologerna reflekterat över biverkningar. Men att dessa misstankar avfärdats flera gånger. Reportern sa att hon försökt få till stånd en intervju med X:s neurologer men att de hänvisade till chefsläkaren som bara ville svara på allmänna frågor. Reportern sa att X:s epilepsimediciner enligt FASS kunde ge förvirring och demensliknande symptom
3/8 men att neurologerna inte reagerade på det utan skickade X vidare till en geriatrikklinik när hennes förvirring ökade. En överläkare vid den geriatriska kliniken intervjuades. Reportern sa därefter följande: Men, det var först när Uppdrag granskning började undersöka fallet, nio månader efter att X vaknade upp, som kliniken anmälde sig själva enligt Lex Maria till Socialstyrelsen. Och Socialstyrelsen kom fram till att det är ett fall med extrema biverkningar av läkemedel som ledde till katastrofala konsekvenser för patienten. Men ingen läkare hålls ansvarig. Men är det ingen som har gjort fel då? Hon har förlorat så många år. Z sa att huvudansvaret låg på den patientansvariga läkaren men att om en patient skickas till en neurologisk klink och sedan till en specialistklinik för demenssjukdomar och man därifrån fick beskedet att det var fråga om demens, så krävdes enligt Z mycket för att en distriktsläkare inte skulle köpa den diagnosen. Reportern sa därefter följande: Vi har sett i journalerna att läkarna alltså tolkat prover fel, inte varnat varandra, inte följt upp mediciner, och alltså inte upptäckt livshotande biverkningar. Ändå har både de och Socialstyrelsen kommit till samma slutsats, ingen har gjort fel men det blev fel. Så vi undrar, är X ensam? ANMÄLAN Inslaget har anmälts av läkaren Y. Uppgifterna i inslaget om att han och vårdcentralen inte vidarebefordrade misstankarna om läkemedelsbiverkningar till neurologen utan överlät detta till en förvirrad patient är enligt Y felaktiga och han är kritisk till att reportern lyckades få Socialstyrelsens utredare att kritisera detta. Av X:s journal framgår det tydligt att då misstankar om läkemedelsbiverkningar uppkom under hösten 2001 så pratade han med patienten om det och bad henne och hennes dotter att ta upp detta vid ett nära förestående besök hos neurologen. Av journalen framgår det enligt Y även tydligt att han skickade ett meddelande till neurologen i form av en journalkopia där misstankarna om läkemedelsbiverkningar framgick. PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANDE Sveriges Television (SVT) anser att inslaget inte strider mot kravet på saklighet och anför i huvudsak följande. Redaktionen har inte kunnat finna några anteckningar i vårdcentralens journaler att X:s dotter varit med vid läkarbesöken. Enligt uppgift till reportern från dottern själv har hon bara varit med vid ett av de läkarbesök anmälaren talar om. Det framkommer också i programmet att patientens anhöriga varit i kontakt med hennes läkare och fört vidare misstankarna om läkemedelsbiverkningar till experterna på neurologen. Uppgiften om att en journalkopia skickats från vårdcentralen till neurologen framförde anmälaren först den 2 oktober i en komplettering av sin anmälan till Granskningsnämnden. Redaktionen gjorde, efter att ha tagit del av denna
4/8 nya uppgift, en omfattande förnyad kontroll av samtliga journalutdrag i det aktuella fallet. Sedan man funnit att anmälaren hade rätt på denna punkt gjorde Uppdrag granskning en rättelse i det program som sändes den l5 oktober 2008. Rättelsen hade följande lydelse. Innan vi avslutar för i kväll så ska vi återvända till reportaget om X, hon som blev felmedicinerad. I programmet som vi sände för tre veckor sedan fanns en uppgift om X:s journaler som var felaktig. På hennes vårdcentral misstänkte läkarna att det kunde vara läkemedelsbiverkningar som orsakade minnesförlusten och de demensliknande symtomen och vid flera tillfällen under de elva åren det pågick noterades detta i journalerna. Hon hänvisades att själv prata med sin neurolog på sjukhuset där hon fått medicinen och inget hände. I reportaget säger vi att journalerna inte lämnade vårdcentralen men, visar det sig, vid ett tillfälle skickades faktiskt en journalanteckning från vårdcentralen till neurologen. I den föreslås att hon diskuterar eventuell medicinjustering. Hos neurologen går det dock inte att finna denna journalanteckning. Uppdrag granskning beklagar den felaktiga uppgiften." KOMMENTAR FRÅN ANMÄLAREN SVT:s uppgift om att redaktionen inte funnit någon notering i journalen om att X:s dotter deltagit vid läkarbesöket på vårdcentralen är korrekt. Det kunde och borde kanske ha stått men en journal kan inte alltid innehålla allt som omger ett läkarbesök. SVT:s påstående att det framgår av programmet att dottern var med vid läkarbesöket är fel. Efter att först ha målat upp en bild av att X ensam skickats för att framföra misstankarna om biverkningar och därefter fått professor Z att kritiskt uttala sig över denna påstådda brist på information sa reportern att misstankarna om biverkningar ändå kom till neurologens kännedom genom patientens dotter. Inget nämndes om att dottern själv deltog vid läkarbesöket på vårdcentralen. I inslaget berättar reportern för professor Z att vårdcentralen har misstänkt biverkningar av medicinen men inte ansträngt sig för att vidarebefordra detta till neurologen. Detta kritiseras då av professor Z. Bristen på kommunikation var påhittad av reportern. I den rättelse som sändes kan redaktionen inte avhålla sig från att göra den lite otydlig. I stället för att säga att journalkopian skickats där misstankar om att patienten lider av biverkningar av sin epilepsimedicin framgår säger man att det där står att hon föreslås diskutera biverkningarna själv med neurologen. Redaktionen vill i sin rättelse ge sken av att misstankar om att epilepsimedicinen skulle vara orsaken till minnesstörningar togs upp vid flera tillfällen i journalen. Det enda relevanta tillfället som finns är dock hösten 2001. Det är märkligt att redaktionen missat att en journalkopia skickats till neurologen eftersom en anteckning om detta står två rader under ett citat som användes i inslaget. Trots att reportern visste att dottern var informerad om misstankarna om biverkningar och trots att dottern bekräftat detta för redak-
5/8 tionen har man valt att mörka detta i inslaget och skapat en bild av att vårdcentralen struntat i att vidarebefordra misstankarna om läkemedelsbiverkningar. Vidare säger man att man inte kunnat återfinna anteckningen hos neurologen. I vårdcentralens journaler finns dock ett svar från neurologen där man avhandlar hennes besvär och epilepsimedicinering. Detta visar att man visst tagit del av vårdcentralens funderingar. X har absolut drabbats av mycket ovanliga biverkningar och det finns säkert brister i den vård hon har fått. Någon brist i kommunikationen mellan neurologen och vårdcentralen är dock inte orsaken. Denna brist är påhittad av Uppdrag granskning. Neurologen tog del av misstankarna men hade det mycket svåra jobbet att behandla en svår epilepsi och avväga hur mycket biverkningar man kunde acceptera. Demensliknande tillstånd av patientens epilepsimedicin var inte en känd biverkan då, utan kom in i FASS som en mycket ovanlig biverkan först 2002. TILLÄGGSKOMMENTAR FRÅN SVT Anmälaren anser att det i rättelsen borde ha sagts att en journalkopia skickats där misstankarna om att patienten lider av biverkningar av sin epilepsimedicin framgår. SVT har åter kontrollerat den aktuella journalanteckningen. Där står Pat har funderat på om hon övermedicinerar med antiepileptika. Pat torde stå för patienten själv. Någon fundering från läkarens sida nämns inte. Under bedömning/åtgärd står det ordagrant Vad gäller yrseln så föreslår jag att pat vid besöket hos neurologen som är planerat till november diskuterar eventuell medicinjustering där. Anmälaren uppger också att vårdcentralen fått ett svar från neurologen som visar att neurologen tagit del av vårdcentralens funderingar. SVT har läst den journalanteckning från neurologen som skickats till vårdcentralen. I denna nämns inget om att man tagit emot det ovan nämnda journalutdraget från vårdcentralen. Det konstateras endast I övrigt har pat kontakt med sin husläkare dr Y. Rättelsen gjordes eftersom det tidigare felaktigt sagts att inga journalanteckningar skickats från vårdcentralen till neurologen. SVT kan inte finna att de kritiserade formuleringarna i rättelsen strider mot saklighetskravet. TILLÄGGSKOMMENTAR FRÅN ANMÄLAREN Redaktionen försöker återigen ge sken av att kommunikationen mellan neurologen och vårdcentralen varit otydlig genom att citera korta losslitna citat från en ca två sidor lång journal. Nu försöker man ge bilden av att det bara var patientens egna misstankar om biverkningar som fanns i journalen från oktober 2001. Det finns en del i journalen som just är patientens beskrivning av symptom och funderingar. Men det finns också en del med
6/8 kommentarer om patientens besvär och biverkningar av hennes medicinering. Så ska en journal föras. Det viktiga är att det finns funderingar kring biverkningar i den journal som skickats till neurologen. En journal omfattas av patientsekretessen och den får inte skickas runt ens mellan olika vårdgivare utan patientens samtycke. Det betyder att när man skickar en journalkopia vill man framföra ett viktigt medicinskt budskap och det vet också mottagaren av kopian. Ingen, vare sig neurologen eller någon annan, kan tro att journalkopian skickades för att påtala för neurologen att patienten själv skulle berätta något utan för att det faktiskt framgick att det fanns misstankar om biverkningar av medicinen. Lika lite är det en slump att samma neurolog som fått en journalkopia skickad till sig, skickar tillbaka sin bedömning av patienten en månad senare, där det också framgår att man överväger biverkningar och för hög medicindos och kontrollerar läkemedelskoncentration. Det står inte uttalat i texten att detta är ett svar på anteckning i journalkopian. Men ingen visste att journalen skulle läsas av journalister som bestämt sig för att det inte funnits någon kommunikation mellan vårdcentralen och neurologen och som kategoriskt blundat för all information som de fått och som visade på att en kommunikation faktiskt funnits. Professor Z kritiserade i inslaget en bristande kommunikation som inte fanns. Den kritiken fanns inte heller i Socialstyrelsens beslut i Lex Maria-ärendet och detta berodde på att kommunikationsbristen var påhittad av redaktionen. AKTUELLA BESTÄMMELSER SVT ska bedriva programverksamheten sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 i sändningstillståndet). Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. SVT ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet (5 andra stycket i sändningstillståndet). SVT ska beriktiga uppgifter som förekommit i ett TV-program när det är befogat (6 kap. 3 radio- och TV-lagen). Granskningsnämnden får besluta att ett programföretag som brutit mot villkor i sitt sändningstillstånd på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut (10 kap. 8 radio- och TV-lagen).
7/8 GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING Av inslaget framgick att läkare vid vårdcentralen misstänkte att patienten X led av biverkningar orsakade av hennes epilepsimediciner. Vid upprepade tillfällen sa reportern att vårdcentralen inte vidarebefordrade dessa misstankar till neurologen, utan att de i stället lade över ansvaret på den förvirrade patienten X att själv framföra dessa misstankar. Av handlingarna i ärendet framgår att det skickades en journalkopia från vårdcentralen till neurologen där misstankar om läkemedelsbiverkningar framgick. Genom att detta inte redovisades i inslaget gavs enligt nämndens mening en felaktig bild av att vårdcentralen inte hade kommunicerat någon misstanke till neurologen. Denna bild förstärktes av professor Z:s kritik mot läkarens och vårdcentralens hantering av ärendet och uppgifterna om att varningarna om X:s beteendeförändringar nådde neurologen via X:s familj och inte via vårdcentralen. I den rättelse som sändes i Uppdrag granskning den 15 oktober 2008 sades att det vid ett tillfälle hade skickats en journalanteckning från vårdcentralen till neurologen och att det i den föreslogs att patienten skulle diskutera en eventuell medicinjustering. I rättelsen höll dock redaktionen fast vid sin tidigare beskrivning att ansvaret hade lagts på patienten att själv vidarebefordra misstankarna om läkemedelsbiverkningar. Genom att det dessutom sades att den aktuella journalanteckningen inte gått att återfinna hos neurologen ifrågasattes samtidigt den rättade uppgiften att det förekommit en kommunikation mellan vårdcentralen och neurologen. Granskningsnämnden anser inte att den gjorda rättelsen i tillräcklig grad korrigerade den felaktiga framställningen i inslaget den 24 september 2008. Inslaget strider därför, i den del som handlade om vårdcentralens kommunikation med neurologen, mot kravet på saklighet i SVT:s sändningstillstånd. Detta beslut har fattats av Henrik Jermsten, Jan-Erik Billinger, Maria Edström, Per Frankelius, Olle Lidbom, Annika Åhnberg (skiljaktig) och Susanna Popova efter föredragning av Tarek Touma. Den skiljaktiga meningen framgår av sidan 8. På Granskningsnämndens vägnar Henrik Jermsten Tarek Touma
8/8 SKILJAKTIG MENING Ledamoten Annika Åhnberg var skiljaktig. Enligt hennes mening korrigerade den gjorda rättelsen i tillräcklig grad den felaktiga framställningen i inslaget den 24 september 2008. Hon anser därför att inslaget inte strider mot kravet på saklighet. Detta är en elektronisk kopia av beslutet. Namnunderskrifter finns på originalhandlingen som förvaras hos nämnden.