RY M DR ES AN FÖRFATTARE ERIK ILLUSTRATÖR ERIK 2C
Kapitel 1 Huvudpersonen Jag heter Vovenonusos. Jag är ungefär 5,000 000 år gammal. Jag har två illgula hårstrån på mitt huvud. Jag har två spikar som ögon. Spikarna sitter på mitt huvud. Jag har en mun och när jag gapar så ser man min lila hals. Jag har faktist ingen näsa så jag kan inte känna alla härliga lukter som finns här i rymden. Jag pratar utomjordiska min röst är rätt mörk tycker jag men sen hur andra tycker att min röst är mörk det har jag ingen aning om. Min lila hals Jag brukar va rätt så glad men trött för att här i de svarta hålet finns det ingen sol som lyser på oss. Så man vet inte om det är natt eller om det är dag. Jag tycker om rymdboll och kompisar. Jag tycker inte om rymdvarelser som är elaka. Min favoritmat är tacos och pizza. Jag drömmer om att solen lyser på oss så att man vet om det är dag eller natt. Jag blir lycklig av rymdvarelser som är snälla. Jag är rädd för att universum försvinner. Mitt största intresse är rymdboll. Jag bor nånstans i ett svart hål i det svarta hålet är det 500 gånger finare än det är utanför det stora svarta hålet. Jag har bara 5 kompisar Kalle Ludvig Nils Edward och Emil. Jag har ingen familj. Jag går i skolan. I klass 9A. Min största idol är Zlatan Ibrahimovic. Zlatan Ibrahimovic är min idol för att han är så bra på rymdboll HÄR BODE JAG FÖRUT HÄR INNE BOR JAG NU 1 2
KAPITEL 2 Lolilol Kapitel 3 HJÄÄÄÄLP MIG BREVET En annan plats TILL VOVENONOSOS Brevlådan Hej Vovenonusos! En dag låg det ett brev i min brevlåda. Jag blev så förvånad att det låg ett brev i min brevlåda för att det har inte legat ett enda brev i min brevlåda på över 500 år. Det var något konstigt med brevet. Det var någon som behöver hjälp. Det kändes läskigt att få ett brev när någon främling skickar ett brev att man behöver hjälp. Det var något mer som var konstigt brevlådan den blinkade rött och det var två blåa krys. Jag heter Lolilol jag måste få hjälp. Jag måste få hjälp med att få bort en stor rymdvarelse som är elak. Han måste bort innan han förstör hela Neptunus! Om ca tio dagar kommer allt på Neptunus vara hans bara hans. Ingen kan komma här ifrån för att han har gjort typ som en Sköld som man inte kan ta sönder från insidan bara från utsidan Snälla kom,kom och hjälp mig innan tio dagar Vovenonusos. snälla du är det ända hoppet vi har! Hej då Vovenonusos snälla rädda oss. När jag hade läst brevet började jag packa så att jag kunde åka till Neptunus. Jag tog rymdstenåkaren för att kunna komma till Lolilol. Jag fick stå i kö i ca 15 timmar för att det var typ 500 rymdvarelser som vill komma ut från svarta hålet. När det äntligen var min tur vågade jag inte riktig åka så jag ropade på min kompis Kalle om han kunde hänga med mig. Han sa: ja så klart jag gör jag är din kompis eller hur. Så jag och Kalle satt i ca 20 minuter på rymdstenåkaren för att komma till Neptunus. När vi var där kändes det verkligen som det var en jätte här på Neptunus. Det var 5 meter långa fotspår som det låg lite vatten i. Jag och Kalle blev jätte rädda för att vi hörde maaaassor med höga skrik. Vi blev också rädda efter som det låg vatten i fotspåren och det betyder att jätten var nära sa Kalle till mig. Jag tyckte att jag såg Lolilol bli jagad av en jätte. På Neptunus var det mest isflak och pytte lite vatten så att man ramla ibland på isen. Och det fanns några träd här och där. Bladen var helt täckta av is. Efter ett tag hörde jag ett skrik efter skriket var det helt tyst. Det kändes som om de träd som fanns på Neptunus började kolla på mig och att isflaken blev mycket halkigare en förut. 3
Kapitel 4 En annorlunda vän Plötsligt dök det upp en märklig varelse framför mig. Jag sa: - Vem är du? -Jag är den som skrev brevet till dig Lolilol, sa Lolilol. Tack så mycket Vovenosos för att du kom. Vi behöver all hjälp vi kan få för att kunna få bort den stora jätten från Neptunus. Kom du med någon Vovenosos? -Ja, sa jag till Lolilol. Får jag presentera min vän Kalle. KAPITEL 5 MITT UPPDRAG NEEEEEEEEEEEEJ LOLILOLS HUS! -Välkommen till Neptunus Kalle! Jag heter Lolilol Kalle. Kan du också hjälpa oss? -Ja sa Kalle till Lolilol. -Jätten är stor och smart så vi måste var i 200% istället för 100% hänger ni med till mitt hus så kan vi prata mer där. -Det tog en bra stund till vi var hos Lolilol. Allt kändes hopplöst när vi hade snackat i ca en timme. Det kändes hopplöst för att vi inte kom på något på en timme. Rätt som det var kom jag på hur jag skulle lösa mitt uppdrag som jag hade fått av Lolilol. Planen var att jag Kalle och Lolilol skulle göra en jätte stor slangbella som man kunde skjuta nät ifrån. Så när jätten kom skulle vi kunna skjuta nät på honom. Sen skulle vi sätta honom på en raket som skulle hamna på planeten Mars. Då skulle jag och Kalle kunna åka hem och vara glada och nöjda med det vi hade gjort. Vi gick och sågade ner massor av träd så att dem skulle kunna göra den jätte stora slangbellan. Det var en massa flit att göra den stora slangbellan. När den var klar så väntade vi och vi väntade lite till och lite till och till slut så behövde vi locka fram jätten med massor med frukt. Till slut kom jätten fram och vi blev rädda, jätte rädda för jätten men vi tog fram slangbellan och pang så var jätten fångad.
Kapitel 6 Den stora festen Det var en stor lättnad och veta att jätten var fångad! Men vi hade inte tänkt på att jättar har klor. Han tar sin klo och skär av repen som om han hade med sig en kniv. Men jätten hade inte tänkt att vår slangbella kunde skjuta två gånger i rad. Men den här gången sköt vi först på jättens händer och sen sköt vi ett nät på resten av kroppen och nu kunde inte jätten fly. Och så byggde vi raketen och sköt iväg jätten till Mars. Då sa jag: - UPPDRAGET SLUTFÖRT det måste vi fira. Vi gick och hämtade en massa med frukt till våran fest. Kivi äpple päron och melon. Sen åt vi, det var jätte jätte gott. Det var så gott att munnen var helt full med saliv när vi hade ätit klart. Jag Lolilol och Kalle hämtade alla på planeten Neptunus. Vi dansade jätte länge så länge att man var helt slut när vi var klara. Sen när vi hade återhämtat oss så hade Lolilol gjort en tårta som vi åt. Den var mycket mycket godare en frukten tyckte alla! Helt plötsligt sa Lolilo: -Det ligger ett nytt brev i din brevlåda.
SLUT