Områdesförsök med sälskrämmor i Norafjärden 2008. PM 2009-02-04. Bakgrund Fisket i Norafjärden är inriktat mot strömming om våren, abborre under sensommaren och siklöja (löjrom) under en period från slutet av september t.o.m. början av november. Det sist nämnda fisket är det mest betydelsefulla och har kunnat ge en god del av årsinkomsten för uppskattningsvis 4-5 yrksfiskande båtar (7-8 personer). Det finns också ett binäringsfiske och ett husbehovsfiske i fjärden. Utanför Norafjärden, i Ångermanälvens nedre delar, bedrevs tidigare ett mycket lönsamt fiske efter lax, öring och sik med fällor under sommaren och med skötar efter siklöja under senhösten. Fisket utanför Norafjärden har idag nästan upphört på grund av allvarliga sälstörningar. Ett mycket stort antal sälar uppehåller sig i området där. En stor del av det fiske som bedrivs i området sker därför idag i Norafjärden som tjänar som en (sista?) refug för yrkesfisket i området. Fisket efter siklöja i området började i mitten av 1980-talet. Man trodde då att siklöjan bara lekte i Norafjärden och fisket där blev snabbt intensivt med många deltagande båtar. Inga sälstörningar förekom då. Småningom fann man att det fanns gott om siklöja också i ett stort område mellan Sandöbron och Hemsön utanför Norafjärden. Fiskeflottan spred sig därför dit ut vid början av 1990-talet. Sälproblemen började omkring 2000 och ökade sedan mycket snabbt, både i Norafjärden och utanför. I Norafjärden observerades vid ett tillfälle 20-25 sälar samtidigt runt en fiskebåt (Lerkulan 2002). Försök med sälskrämmor (Acoustic Harassment Device) i inloppet till Norafjärden inleddes 2006. Avsikten var att hindra sälar från tillträde till fjärden. En effekt av skrämmorna har varit att sälbesöken varit fåtaliga under sommaren. Under hösten de senaste åren, särskilt under siklöjefisket, har dock ett antal sälar (uppskattat antal 3-8 ) gått in i fjärden och stört fisket allvarligt. Detta har inte varit helt oväntat eftersom sälskrämmor visserligen kan förhindra nyrekrytering av naiva sälar till ett visst område, men inte avskräcka sälar med stark motivation. I årets försök i Norafjärden var inriktningen därför att försöka eliminera de sälar som gått in i fjärden trots skrämmorna och effekten på fisket, samt att utprova stödmetoder vid fångst och hantering av sälar. Material och metoder Sälskrämmor. Den modell av sälskrämma som använts har levererats av LofiTech A/S. Den utgör en vidareutveckling av grundmodellen Fishguard och har anpassats för användning med en lång bottenförlagd kabel ut till svängaren ( högtalaren ). En sådan enhet har placerats vid vardera brofästet av Svartnorabron (Fjälling och Börjesson 2007). Kostnaden för inköp av skrämmorna är sammanlagt omkring 150 000:-, årsförbrukningen av el är omkring 200:-. Lokal Försöken utfördes i olika delar av Norafjärden vid Ångermanälvens utlopp norr Härnösand (Figur 1). Sälskrämmor var placerade i inloppet till fjärden.
AHD Figur 1. Plats för försök med (a) sälfälla, (b) sälnät (med betat nät, uppfångande) (c) sälnät, (skrämsel), (d) sälnät (äldre inlånat), (e) videokamera med betat nät. AHD betecknar positionen för sälskrämmorna i fjärdens inlopp. Sälredskap Sälfälla Ett sälfångande fiskhus av typgodkänt utförande hyrdes in av en yrkesfiskare i närområdet (Figur 2). Den ordinarie stängningsanordningen i en sådan fälla aktiveras först när gallret i öppningen in till fiskhuset påverkas av en säl som försöker tränga sig in till den där instängda fisken. Vid utlösningen stängs ingången till vatthuset (närmast föregående sektion av redskapet). Detta system kompletterades med ett giller. Gillret bestod av en fjäderanordning (gummistropp), en vertikal upphängningslina med plats för ett bete (siklöja) och en utlösningsanordning (sprint) med en förregling i form av ett kort vertikalt plaströr. Arrangemanget fungerar sålunda: När något påverkar betet så uppstår ett drag både i upphängningslinan (nedåt i bild) och därmed i plaströret där linan är fäst. Därvid frigörs sprinten och den spända gummistroppen kan slå om kontrollventilen på stängningsanordningen. Till gillret finns kopplat ett förprogrammerat trådlöst GSM larm (Swedish Radio Technology) som vid aktivering sänder ut ett söms till förvalda mobiltelefoner. Framför ingången till fällan och ledande fram till denna lades ett siklöjenät (30*3 m, 13 mm stolpe, 0,17 mm heldragen nylon). Nätet betades om vid behov när sälen plockat av fisken, eller annars var annan dag. En lina (flätad Dynema) med 10 upphängningar för lockbeten drogs i en ändlös slinga ned genom fällans nät nära gillret, därefter ut genom entrén till fällan, upp ovanpå fällan och till slut åter till platsen nära gillret. På detta sätt blev det möjligt att beta linans upphängare och stegvis dra fram linan så att en obruten kedja av beten kom att räcka från fällans entré och fram till gillret. Figur 2. (a) Fiskhus till pushupfälla i utförande godkänt för sälfångst, (b) modifiering i form av giller med utlösningsanordning och GSM larm, (c) detalj av gillret med låssprint.
Sälnät Två typer av sälnät sattes ut (Figur 3). Det första, Uppfångande sälnät, var i första hand avsett att fånga upp sälar som avfångas vid vattenytan om de söker sig till det betade nät som sätts ovanpå sälnätet. Sälnätet kan även fungerar som garnande ifall sälen kommer underifrån. Nätet utgörs av en 20*20 m stor panel i terylengarn (nr 11036) med 200 mm maskstolpe. Nätet är runt om försett med en 10 mm PP lina. som teln. Nätet har rikligt med flytkraft genom bojar i alla hörn och mitt på långsidorna. Nätet har ingen sänkteln utan är svagt sjunkande genom nätmaterialets egen densitet. Nätet sattes ut på 3 m djup i ett plan parallellt med vattenytan och hölls utspänt av fyra mindre draggar. Genom att det finns mycket slack i nätet kan en säl som fastnar i maskorna lätt komma upp till ytan för att andas. Det betade nätet som sattes ovanpå var ett litet siklöjenät (30m*1,5m, 12 mm stolpe, heldragen 0,17 mm tråd) där färska siklöjor trängts fast i maskorna före utsättningen. Den andra typen av sälnät var ett egentillverkat trelagers nät (grimgarn) som var avsett att fånga sälar genom att trassla in dem. Nätet består av ett traditionellt sälnät med 250 mm stolpe i 0,70 mm heldragen nylon, omgivet på vardera sidan av ett stormaskigt nät (stolpe 400 mm) i 3 mm polyetengarn (Fjälling 2008). Nätet arrangerades i kilform och med ett betat siklöjenät i mitten av V-et. Dessutom monterades anordningar för att skrämma de sälar som gick in i nätets kil för att få dem att fastna lättare. Bägge sälnäten var försedda med rikligt med flytkraft och hade ett minimum av sjunkkraft för att så långt möjligt säkerställa att fångade sälar skulle kunna nå ytan och andas obehindrat. Detta var också en förutsättning för Naturvårdsverkets tillstånd för försöket att fånga säl med nät (Dnr 412 2301-07 Nv). a d b c Figur 3. (a) Uppfångande sälnät med bojar, (b) Fångande sälnät (grimgarn) visande de tre lagren, (c) Fångande sälnät visande V-form med skrämanordningar Fiskedata Journaldata har insamlats från kontrakterade yrkesfiskare i området sedan 2006. Intervjuer har också genomförts med yrkesfiskare och andra fiskande under samma period. Intervjuerna har omfattat både det nuvarande fisket och fisket i äldre tid.
Övrigt Uppskattat antal sälar i Norafjärden Det största antal sälar som observerats i fjärden samtidigt sedan skrämförsöket inleddes var under 2006 två st och under 2007 fem st. En bedömning gjordes innan försöket inleddes att 3 8 sälar antagligen skulle vara närvarande i fjärden under siklöjefisket och att en reduktion med minst tre sälar borde ge en mätbar positiv effekt i fångster och skadebild. Hantering av sälar Det är svårt att få grepp på en skjuten säl, särskilt när den ligger i vattnet. Man behöver ett tillförlitligt fäste, exempelvis för bogsering till land. En knop runt en labb eller annan kroppsdel som ibland används är inte säker. Det är därför vanligt att man skär ett hål genom labben och fäster en lina där. Detta ger ett bra fäste men är besvärligt att ordna hängande över relingen, särskilt i sjögång. Späck och blod kan också göra att knoparna glider. Ett försök planerades därför att använda en s.k. trynbrems för ändamålet (Figur 4). En sådan utgörs av en stabil stång med en åtdragbar och låsbar wireögla i ena änden. Den används normalt för hantering av djur i djurhållning. Det är också svårt att dra till sig en avlivad säl i en sälfälla eftersom sälen ligger på fällans botten. För detta ändamål monterades en trekrok på bremsen. Den trekrok som används var kemiskt skärpt, en vanlig trekrok tränger inte in genom den sega sälhuden. Hullingen klämdes in med en tång för att kroken ska gå att lossa. Figur 4. Brems med trekrok för hantering och bogsering av säl i vattnet. Resultat och Diskussion Skrämmor De två skrämmorna i inloppet till Norafjärden sattes i drift den 6:e mars när isen visade tecken på att gå upp. Tidpunkten valdes för att utesluta att sälar inne i fjärden skulle bli instängda. Detta både av djurskyddsskäl och för att en instängning skulle kunna öka risken för tillvänjning till ljudet. Bägge enheterna har under året gått utan driftstörningar. Tillsyn har utförts av en lokal kontrakterad person. Skrämmorna funktionskontrollerades 2008-10-24 utan anmärkning. Den ena svängaren har dock antagligen haft en reducerad effekt under försöket eftersom den boj den var upphängd i seglades ned av fartygstrafik. Därvid har svängaren fått ett ogynnsamt läge i vattnet (djup, vertikal orientering). Eftersom svängarna ( högtalarna ) nu varit i drift under tre fulla säsonger så är de antagligen nära slutet av sin tekniska livslängd och har tappat uteffekt. Eliminering av problemsälar Totalt eliminerades 5 sälar under försöksperioden (Tabell 1). Av dessa togs tre inom försöksverksamheten medan två bifångades i nät av en yrkesfiskare.
Tabell 1. Fångade och avlivade gråsälar i Norafjärden 2008 Datum Plats 2008-10-07 bifångad Bergqvistviken 2008-10-10 nätfångad S. Nordviksnäset 2008-10-14 fällfångad S. Nordviksnäset 2008-10-16 bifångad Skarvstenarna 2008-10-21 fällfångad S. Nordviksnäset Sälfångande fiskhus Två sälar fångades i fällan (Figur 5). I bägge fallen hade stängningen aktiverats av att sälen tagit betet och utlöst gillret, gallret i öppningen till fiskhuset hade inte rörts. Sälarna avlivades med vardera ett skott (9,3*57) i huvudet och togs därefter ut genom det därför avsedda blixtlåset i adaptern. Figur 5. Säl fångad i sälfälla i Norafjärden. Vid flera tillfällen (på varann följande ombetningar) försvann först några av de yttre betena i fällans ingång och senare även de inre. Detta skedde till exempel just innan den första sälen fångades i fällan. Det tolkades som att besökande sälar blir allt mindre försiktiga under en serie av besök. Det betade nätet som fungerade som ledarm var avbetat i stort sett dagligen. Enligt konstruktören av redskapet har sälfångst inte lyckats tidigare när redskapet varit utsatt utan ledarm (eller giller). De betade näten som fungerade som ledarm besöktes ofta av säl och betena försvann, eller så fanns rester kvar (Figur 6). En slutsats är att det för effektivaste sälfångst i fällan är nödvändigt med ett betat nät som leder fram till fällan, en rad beten som leder in i fällan och ett betat giller. Insats 20 dygn. Figur 6. (a) och (b) Rester av siklöja i skötar satta som landarm fram till sälfälla. Sälnät Uppfångande nät Det betade siklöjenätet ovanpå det uppfångande nätet blev regelmässigt avbetat. Jakt skedde bara vid två tillfällen och under totalt 4 timmar. Ingen säl sköts vid dessa tillfällen. En säl fångades i nätet genom att trassla in sig (Figur 7). En bidragande orsak till fångsten bedöms vara att garnet är tunt och svart, dvs. är svårt att se under vattenytan i mörker Sälen avlivades
med ett skott från land (7 mm 08-Remington) och transporterades till SVA, Uppsala för obduktion. Nätet var kraftigt tilltrasslat men reddes ut och lagades efter att sälen tagits loss. Obduktionen visade inte på att några skador uppstått vid fångsttillfället. Insats totalt 9 dygn. Figur 7. (a) Landning av nätfångad säl och (b) utredning av nätet. Sälfångande nät, egentillverkat Ingen säl fångades i redskapet. Säl besökte redskapet och gick ända in i den trånga kilen vid flera tillfällen utan att fastna. En bidragande orsak till att fångsten uteblev bedöms vara att nätet har tydliga kontraster med grön färg i nylonet, mörkgrön färg i grimman, grova och skarpt ljusgröna telnar. Detta är det våglängdsområde av ljus där sälen har allra bäst syn. En annan bidragande orsak bedöms vara att nätet var grovt och styvt. Det hade antagligen varit bättre att tillverka ett nytt nät med andra specifikationer än att återanvända ett som köpts in under tidigare försök. Skrämanordningarna och GSM-larmet fungerade tekniskt som avsett och utlöstes vid några tillfällen. Skrämanordningarna var onödigt komplicerade och trasslade lätt in sig när vind och ström flyttade på nätet. Insats totalt 20 dygn. Hantering av sälar Brems Bremsen visade sig fungera väl vid hantering och landning av säl. När wireröglan lades runt sälens nos sjönk den vid åtdragning in något i huden och fick samtidigt ett gott fäste runt tänderna i käken, bäst fäste blev det runt överkäken (Figur 7). Det gick sedan enkelt att dra ut sälen ur fällan och bogsera den till land vid sidan av båten. Mindre sälar på upp till bedömningsvis 100 kg kan eventuellt lyftas ombord med hjälp av två bremsar. Trekroken var användbar för att dra fram sälen. Möjligen hade hanteringen fungerat ännu bättre med trekroken fäst på ett separat skaft. En brems kostar i handeln omkring 100:-. Figur 7. (a) Bogsering av fångad och avlivad gråsäl, (b) användning av bremsen.
Antal sälar i Norafjärden Det största antal sälar som observerades samtidigt i fjärden under 2008 var 4 st. Fiskarena själva bedömde vid ett tillfälle i början av fisket då problemen var stora antalet till minst 8. Efter försökets avslutande kom rapporter in om att ytterligare sälar gått in i fjärden och stört några fritidsfiskare (nätfiskare) som fiskat längre inpå siklöjans lek. Resultat i fisket Inverkan på fångst och sälstörningar i Norafjärden av elimineringen av sälar i kombination med sälskrämmor blev positiv. En jämförelse av journalförda provfisken mellan 2007, utan sälreducering, och 2008, med reducering visar på en fördubbling av landad fångst (från 2,4 till 5,2 kg / 100m nät) och en halvering av andelen sälstörda nätmeter (från 70% till 33%; Figur 8). Fiskeinsatsen under de bägge åren var jämförbar. Enligt uppgift från lokala yrkesfiskare började fiskesäsongen under 2008 någon vecka senare än normalt på grund av varmt väder (hög vattentemperatur) vilket kan förklara förskjutningen i tid för fisket mellan åren. 12 10,9 100% 10 9,5 80% F/a kg / 100m nät 8 6 4 4,3 6,1 60% 40% F/a 2007 (jämförelse) F/a 2008 (försök) % sälstörda nätmeter 2007 % sälstörda nätmeter 2008 2 0 1,8 1,9 0,7 0,8 0,1 39 40 41 42 43 44 45 20% 0% Vecka Avlivade sälar (2008) Figur 8. Fångst av siklöja i Norafjärden (kg per 100 m nät) och andel sälstörda nätmeter (%) för år 2007 (utan sälreducering) och 2008 (med sälreducering). Totalt fem sälar eliminerades under 2008. Fångsterna var högre och skadorna lägre under 2008. Under en enskild vecka (V42 år 2008) skedde fiske både inne i och utanför Norafjärden. Fångsterna var då lika (1,9 kg/100 m nät), de var inte lägre utanför fjärden som kunde väntas. Det är väl känt att den/de första dagarnas fiske på en ny plats ofta ger ett bra resultat men att sälstörningarna därefter ökar snabbt. Antagandet att detta är skälet i det här fallet stöds av att fångsten under den aktuella veckans dagar minskade, samtidigt som andelen sälstörda nätmeter ökade (Figur 9b). Denna effekt kan också ha bidragit till att den genomsnittliga fångsten utanför Norafjärden blev högre under 2008 än under 2007 (1,9 respektive 1,0 kg/100 m nät), det är inte säkert att mängden siklöja i området skiljde sig mellan åren. Fångsterna under 2007 i Norafjärden (2,4 kg/100 m nät) var högre än i Ångermanälvens nedre del (1,0 kg/100 m nät). Skillnaden mellan områdena avspeglar antagligen aversionseffekten av sälskrämmorna i Norafjärdens inlopp då en del sälar avskräcks från att gå in. I äldre tid uppges fisket i fjärden och utanför ha varit likvärdigt.
12 100% 12 100% 10 80% 10 80% F/a kg / 100m nät 8 6 4 3,9 60% 40% F/a 2007 F/a 2008 % sälstört 2007 % sälstört 2008 F/a kg/100m nät 8 6 4 60% 40% F/a V 42 2008 % sälstört V42 2008 2 0 1,6 1,9 0,7 0,7 0,0 39 40 41 42 43 44 45 20% 0% Vecka 2 0 1 2 3 4 5 20% 0% Dag Figur 9. Fångst av siklöja i Ångermanälvens nedre del (kg per 100 m nät) och andel sälstörda nätmeter (%), (a) per vecka under 2007 och 2008, samt (b) per dag under V 42 2008. Slutsatser Det genomförda försöket tyder på att det i områden med fördelaktiga geografiska förhållanden är möjligt att reducera sälstörningarna i yrkesfisket till en hanterbar nivå. Det kan vara möjligt att uppnå en varaktig effekt. Detta förutsätter att sälskrämmor placeras i ett trångt och helst grunt inlopp till en större fjärd för att reducera antalet sälar som går in där, samt att antalet sälar som ändå tränger in reduceras kraftigt genom jakt/fångst. Verksamheten förutsätter god planering och en hel del praktiskt arbete av lokala yrkesfiskare och andra intressenter. Nästa år En uppföljning av årets försök under nästa säsong behövs för att bekräfta resultaten och för att finslipa metodiken. Ett ökat antal sälar bör då elimineras, dels genom att fler fällor används och dels genom riktad jakt med skjutvapen på lämpliga platser. Sälfångsten bör då inledas tidigare och fortgå längre än under årets försök. Av ekonomiska, praktiska och resursskäl avslutades årets försök när siklöjans lek var så nära förestående att yrkesfiskarena avslutade sitt fiske. Fortsatta försök med sälnät kan också med fördel göras under nästa år. Skrämmorna i Norafjärdens inlopp ska under våren 2009 bytas ut mot en ny modell som är under utveckling och tillverkning. En noggrann uppmätning av ljudtrycket hos både de nya och de gamla skrämmorna görs då. Likaså mäts ljudtrycket i området upp, både för de gamla och de nya skrämmorna, görs då. Det kan sedan vara lämpligt är att lämna de gamla skrämmorna kvar på plats tills vidare och redo att sättas i drift igen vid behov, till exempel vid funktionsstörningar i det nya systemet. Inför nästa år görs förberedelser för en permanentning av verksamheten, så att fisket i fjärden även framgent kan ske med så små störningar som möjligt. Yrkesfiskare i området engageras så att tillgängliga fiskhus i trakten förses med godkänd tillsats för sälfångst. Sälfångsten i Norafjärden, eventuellt också även utanför, bör inledas i god tid innan fisket börjar. Under siklöjefiskets mest intensiva period kommer fiskarena själva antagligen att få svårt att hinna med att sköta avlivning och omhändertagande av sälar. Det kan dock i det här fallet lösas genom att Nordviksskolan (naturbruksgymnasium) som ligger vid Norafjärden engagerat sig. Den ämnesansvarige för området jakt har förklarat sig villig att hjälpa till. Verksamheten är tänkt att ingå som ett moment i utbildningen vid skolan. Erkännanden Den hjälp och det stöd som lokala yrkesfiskare och andra lämnat har varit en förutsättning för försökets genomförande. Fiskarena har bidragit med noggrant journalförda provfisken för flera år, utlåning av utrustning, fångst av betesfisk, bakgrundsuppgifter om fisket förr, samt praktisk hjälp av många slag. Personal från Naturbruksgymnasiet Nordviksskolan har hjälpt
till med avlivning och provtagning av fångade sälar. De som hjälpt till är Eva-Lotta och Krister Källman, Lars-Erik Åslund, Per Nelin, Björn Stark och Åke Bergman. Försöket har genomförts av gruppen Säl, Skarv och Fiskeredskap vid Fiskeriverkets kustlaboratorium som arbetar inom Program Sälar&Fiske med huvudsaklig finansiering från Naturvårdsverket. Referenser Fjälling, A. 2008. Utrustning till försök med AHD och sälnät i Norafjärden 2008. PM 2008-09-12. 2 s. Fjälling, A. och D. Börjesson. 2007. 2006 års områdesförsök med sälskrämmor (AHD). PM 2007-02-25. 4 s.