Artilleri & Luftvärn. Artilleri-Tidskrift

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr 3 2003

SECURES FREEDOM OF OPERATION by: Creating battlespace awareness Suppressing and documenting artillery activity Co-operating in a Net Centric environment

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 3 2003 Årgång 132 Lave Malmgren Välståndet i världen...4 Anders Carell Markstridsfunktionen inför nästa Försvarsbeslut, FB 04... 7 Helge Gard Början på Bandkanonepoken... 21 Stefan Blomgren Excalibur... 24 Höstmöten... 31 Omslagsbild: Anders Carell jämför i en artikel i detta nummer sjö-, luft- och markarenorna och påtalar att en väsentlig faktor som skiljer markarenen från de övriga är svåröverskådligheten. Problemet är klassiskt. Omslagsbilden är från Le Miroir 1917. Liknande arrangemang finns på bilder från Ökenkriget vid El Alamein. Dagens sensorer och förhöjda observartionsplattformar är något mer avancerade. Form och layout: Marie Thelander ISSN 004 3788 1

2

Artilleri & Luftvärn E G O N Teknologi för en värld i ständig förändring. Att utveckla morgondagens produkter, tjänster och system inom områden som försvar, flyg och rymd kräver kvalificerade kunskaper inom några av teknikens mest avancerade områden. Saab är ett av få företag i världen som har den kompetens som krävs inom exempelvis systemintegration, datafusion, simulerings- och sensorteknologi för att möta utmaningar i teknikens absoluta framkant. Och som äger förmågan att omvandla ny kunskap till funktionella och nyttiga lösningar för kunder världen över. Vill du veta mer om Saab och de tekniska utmaningar vi är engagerade i, är du välkommen att besöka oss på www.saab.se SAAB ÄR ETT AV VÄRLDENS LEDANDE HÖGTEKNOLOGISKA FÖRETAG MED HUVUDSAKLIG VERKSAMHET INOM FÖRSVAR, FLYG OCH RYMD. INOM SAAB FINNS EN RAD SPETSKOMPETENSER OCH FÖRMÅGA TILL SYSTEMINTEGRATION. 3

Ledare Lave Malmgren Överstelöjtnant Lave Malmgren är redaktör för tidskriften. Välståndet i världen Den engagerade och välskrivande historikern Peter Englund förfasar sig i förordet till sin bok Brev från nollpunkten över 1900-talets barbari. Det har beräknats att under detta århundrade har 183 miljoner dött till följd av av människor fattade beslut, vilket innebär att fler bragts om livet under 1900-talet än under alla föregående sekel sammanlagt. Ibland får man höra att det enda vi vet riktigt säkert om livet, det är att vi alla skall dö en gång. Om jag är på det humöret brukar jag, under hänvisning till mina statistiska kunskaper, genmäla att detta är ett synnerligen förhastat uttalande. Eftersom hälften av alla människor som är födda fortfarande lever bör sannolikheten för att dö vara omkring 50 %. De flesta brukar lyckligtvis inte ta mig på allvar. Något som däremot bör leda till allvarlig eftertanke är att under samma århundrade som mänskligheten genom aktiva insatser tog livet av 183 miljoner av sina bröder och systrar ökade befolkningen från knappt 2 till drygt 6 miljarder. De 183 miljonerna avdagatagna utgör alltså mindre än 5 % av befolkningsökningen under samma tid. Ett vanligt påstående är att jorden håller på att bli överbefolkad. Jordens resurser kommer inte att räcka till att försörja fler än vad vi redan är och knappt det. Men detta är ett påstående som faktiskt kan ifrågasättas på goda grunder. Medan jordens befolkning har ökat från 2 till 6 miljarder människor har andelen fattiga minskat i varje fall i relativa tal. Om vi under samma tid har blivit lyckligare, mer civiliserade och mer samarbetsvilliga kan man naturligtvis tvivla på. Rädslan och ondskan frodas ännu i världen. Resultaten är förskräckande. I nordöstra Kongo pågår ett folkmord med FN på åskådarplats och utan resurser till ett resolut ingripande. Det befriade Afghanistan gör sitt bästa för att sabotera den av världssamfundet 4

sanktionerade regimen. I Colombia revolterar Farc-gerillan mot den legitima regeringen. På Salomonöarna gör Australien desperata försök att återställa lag och ordning. I Israel tycks vägkartan mot fred inte ett ögonblick överensstämma med terrängen. Och i Sverge mördar man sin utrikesminister en socialdemokratisk politiker uppskattad långt utanför de egna partigränserna. Man? Dvs, det är naturligtvis en människa som har gjort det. Och såvitt vi nu (03-09- 13) har anedning att förmoda en ensam galning. Ändå skriver jag man. Därför att samhällsklimatet kan förefalla att vara ett växthus för människor att utvecklas på det sättet. Varför skulle annars simpla tjuvar och rånare ta livet av sina offer och skjuta mot poliser? Varför skulle annars någon sticka ihjäl en femårig flicka i Arvika? Någon köra rally på Västerlångatan? Och någon hantera järnrör vid Åkeshovs tunnelbanestation? I vårt land med den 190-åriga freden! Den massmediala reaktionen på Anna Lindhs död är lika förtusägbar som enfaldig. Hur såg Säpos hotbild ut? Varför hade hon inga livvakter? Hotbild är ett ord som har kommit i ropet i dessa dagar. För oss militärer är det ett ofta använt och slitstarkt ord. Och vi kan naturligtvis vara övertygade om att den dagen vi har felbedömt hotbilden eller inte lyckats övertyga rikets styrelse om en hotbild som vi har uppfattat; den dagen kommer anklagelserna att hagla över Försvarsmakten, dess Överbefälhavare och dess säkerhetstjänst. Svårigheten med hotbilder består i att så Artilleri & Luftvärn länge det inte händer något är det omöjligt att avgöra vad som eliminerar katastroferna. Det är först när katastrofen inträffar som det blir uppenbart att en felbedömning har blivit begången. Det gäller attentat mot våra ministrar. Det gäller flygkapningar. Och det gäller rikets säkerhet. I en engagerad och synnerligen läsvärd artikel i detta nummer redogör Anders Carell för de idéer, som enligt honom själv och en arbetsgrupp, som han har lett, bör prägla utvecklingen av markstridsfunktionen. Han påtalar att Försvarsmaktens grundläggande uppgift är att kunna föra väpnad strid, och han pekar på motiven för att kunna utöva detta statssanktionerade dödliga våld. Han talar om vad som krävs av markstridsfunktionen för att kunna föra väpnad strid inom rikets territorium och inom ramen för internationella uppgifter. Vidare lämnar han synpunkter på varför bredd (alla nödvändiga funktioner) är viktigare än djup (fler förband och färre funktioner). I ett resonemang om den allmänna värnplikten förklarar han varför arbetsgruppen har kommit fram till att det är kravet på återkommande utbildning i bataljonsförband och samövning av funtionerna som betingar utbildningsvolymen inte behovet av att fylla en större eller mindre krigsorganisation. Läs själv och förstå resonemanget! Enligt mitt sätt att se det är det så oerhört viktigt att dessa synpunkter får genomslag i planeringen. Vi måste vara beredda att möta hotbilden. En hotbild som kan bli verklighet mycket snabbare än vi hinner se resultatet av en aldrig så klok omplanering. 5

Ledare Och detta, vill jag påstå, har även ett inflytande på samhällsklimatet. I samma mån som vi kan minska rädslan och öka tryggheten kan vi också kväva ondskan. Eller i varje fall möta ondskan, när den visar sitt fula tryne. Men det krävs för all del att ytterligare ett antal villkor blir uppfyllda. Våra officerare måste förstå och ta till sig motiven till att vi har en Försvarsmakt med möjlighet att använda statssanktionerat dödligt våld. Detta behöver med modernt språkbruk kommuniceras och dialogiseras mellan utbildare och utbildade. Det krävs vidare oväld och moralisk resning bland truppförare och trupputbildare. Krigets snuskiga hantverk skall inte utövas i fred och inte mot våra egna. Detta kan synas självklart men det finns alltför många belägg för att övertramp har gjorts och görs i oträngt mål. Även här är tryggheten en god garant för god moral. Jag hoppas att jag slår in öppna dörrar med denna moralpredikan. I varje fall är jag inte först i världshistorien om att plädera för dessa idéer. Men svårigheten att omsätta dem i praktiken tycks vara lika eviga som idéerna själva. Välståndet i världen handlar inte enbart om levnadsstandard det handlar också om att kunna leva väl tillsammans. Artilleriklubbens styrelse är bekymrad för rekryteringen av nya medlemmar. Styrelsen har därför inom sig utsett Henrik Andersson till rekryteringsansvarig. De målgrupper som vi önskar nå är i första hand artilleri- och luftvärnsofficerare under utbildning på Försvarshögskolan och truppslagens taktiska program. Dessa målgrupper är lätta att nå, men erfarenheten pekar tyvärr på att de lika fullt är svåra att bearbeta. I andra hand försöker vi nå våra reservofficerare. Denna målgrupp är på sitt sätt väl så intressant eftersom reservarna inte har samma kontinuerliga kontakt med verksamheten som yrkesofficerarna. Vi hoppas på att våra lokala möten skall väcka intresse för klubbens verksamhet. Tycker ni att klubben verkar mossig, så kan det ju faktiskt bero på er själva att ni inte engagerar er i våra möten och som skribenter i vår tidskrift. Välkomna att anta denna utmaning! Styrelsen har också beslutat att pröva möjligheten att distribuera Artileri- Tidskrift till försvarsutskottets ledamöter m fl som frixemplar. Vi hoppas att detta skall vara uppskattat och att ledamöterna kommer att få utbyte av att ta del av informationen. Redaktören vill slutligen också påminna om AT system Artilleri-Tidskrifts förteckning över alla införda artiklar och notiser under tidskriftens tillvaro. Det är nu också infört en enklare och snabbare sökmetod än den som beskrivs i AT nr 3 2002. Gå in på www.artreg.mil.se och pröva! 6

Anders Carell Artilleri & Luftvärn Överste Anders Carell är chef för Markstridsavdelningen på Högkvarterets Krigsförbandsledning. Markstridsfunktionen inför nästa Försvarsbeslut, FB 04 Bakgrund Vad vill egentligen Armén? Har Arméns ledande representanter en gemensam syn på hur Markstridsfunktionen bör utvecklas, eller är Armén splittrad, så att företrädare för olika truppslag motarbetar varandra? Generalinspektören för Armén 1 tog under år 2001 initiativet till att formulera en samlad syn på framtidens Armé. Denna redovisades i Arméstudie 2002 2. I denna studie identifierades förtjänstfullt en rad vägvalsfrågor för markstridsfunktionen. Problemet är att processen då det gäller att ta fram ett underlag inför nästa Försvarsbeslut, FB 04, drivs i ett sådant tempo att ett ställningstagande i huvuddelen av dessa vägvalsfrågor är nödvändigt NU! Försvarsbeslut 04 kommer att i många stycken bli minst lika omvälvande som FB 00, även 1 Före 1/1 2003 chef för Arméns taktiska kommande, ATK. I ny ledningsorganisation Arméinspektör på HKV under Chefen för Grundorganisationsledningen. 2 ATK 01 600:60 160, 2002-03-11. om det egentligen bara handlar om att fullfölja den tidigare beslutade ominriktningen av Försvarsmakten. Som ett stöd för dem som representerar markstridsfunktionen i samband med den påbörjade försvarsbeslutsprocessen, har en PM utarbetats som bl a redovisar ställningstagande vad avser de i Arméstudie 2002 identifierade vägvalsfrågorna. Denna PM har utarbetats av chefen för Krigsförbandsledningens Markstridsavdelning tillsammans med Arméinspektören, chefen för Arméns taktiska kommando, företrädare för funktionen vid HKV/GRO A 3, HKV/ KRI MARK 4, HKV/OPIL ATK 5 samt Arméns samtliga förbands- och skolchefer. I denna artikel beskrivs huvuddragen i PM Markstridsfunktionen inför FB 04. 3 Grundorganisationsledningens Arméavdelning vid Högkvarteret. 4 Krigsförbandsledningens Markstridsavdelning vid Högkvarteret. 5 Operativa insatsledningens Armétaktiska kommando. 7

Markstrid i FB 04 Förmågan till väpnad strid är en förutsättning för att kunna lämna bidrag inom ramen för internationella insatser. Förmåga till väpnad strid utgör grunden Inte sällan ställs frågan om det är försvaret mot det väpnade angreppet eller de internationella uppgifterna som skall vara dimensionerande för Försvarsmakten. Enligt Arméns uppfattning är det varken eller utan förmågan till väpnad strid! Försvarsmaktens berättigande är att utgöra det yttersta av de säkerhetspolitiska instrumenten ( Ultima Ratio Regum ) för att i alla lägen kunna innehålla landets säkerhetspolitiska målsättning fred och frihet. Försvarsmaktens unika uppgift är i detta stycke att vid behov genomföra väpnad strid statssanktionerat dödligt våld. Den väpnade striden är den sista utvägen att påtvinga någon vår vilja att med dödligt våld, eller hot om dödligt våld, få motståndaren att avbryta ett av oss oönskat beteende eller påbörja ett av oss önskat beteende. Förmågan till väpnad strid är en förutsättning för att kunna försvara territoriet mot väpnat angrepp, men också för att kunna lämna bidrag inom ramen för internationella insatser i hela skalan från fredsbevarande till fredsframtvingande operationer. Förmågan att föra väpnad strid är därför grunden varpå både nationell försvarsförmåga och förmåga att delta i internationella insatser vilar! Förmåga att föra väpnad strid kräver förutom relevant kompetens organiserade, utbildade, tränade och utrustade förband. Den uppgift som skall lösas (där den presumtive motståndarens styrka är ett av 8

Sammanhanget Artilleri & Luftvärn Förmåga väpnad strid Tillräcklig numerär Organiserade, tränade och utrustade Kompetens Förmåga att lösa uppgifter, t ex inom ramen för internationella insatser eller försvar mot väpnat angrepp flera viktiga ingångsvärden), kan t ex vara försvar mot väpnat angrepp. Utöver de kvalitativa kraven ställer uppgiften krav på viss numerär av disponibla förband. Uppgifter inom ramen för internationella uppgifter, men också med stor sannolikhet uppgifter på svenskt territorium, ställer därutöver särskilda krav på interoperabilitet. I tider av lågt angreppshot mot svenskt territorium kan den territoriella försvarsförmågan tillåtas nedgå, t ex genom reduktion av förband med hög beredskap till förmån för att utveckla förmågor mot framtida utmaningar. Viktigt att komma ihåg är dock att svenska intressen vid behov måste kunna försvaras med militära medel även om hotet mot svenskt territorium är lågt. Sådant försvar av svenska intressen kan t ex ske inom ramen för en internationell fredsfrämjande operation. Även om nationell försvarsförmåga kan tillåtas minska, måste alltså förmågan till väpnad strid upprätthållas över tiden. Men det räcker inte att dimensionera Försvarsmakten för väpnad strid. Den väpnade striden tjänar ju inte sitt syfte (snarare motverkas detta), om den förloras. Därför måste vi kunna genomföra väpnad strid med rimliga möjligheter att segra även i framtidens allt mer komplexa stridsmiljö! I arbetsgruppens ovan nämnda PM poängterar vi särskilt detta. Det som bör dimensionera Försvarsmakten är alltså förmågan att föra väpnad strid i en komplex stridsmiljö med rimliga möjligheter att segra. Markstridens villkor Tyvärr upplever vi att diskussionen om Försvarsmaktens utformning inte alltid tar avstampet i de militärvetenskapliga grunderna, och att man inte sällan förbiser de olika arenornas 6 skilda förutsättningar. Vi menar att stridens förutsättningar på alla arenor kretsar kring att med olika vapen döda, skada, tillfångata eller hota motståndaren (eller hans materiel), 6 Sjö-, luft-, mark- och informationsarenan. 9

Markstrid i FB 04 att kunna skydda sig mot fiendens vapenverkan samt att kunna röra sig så snabbt som möjligt till platser varifrån våra vapen kan komma till verkan eller till platser där man är skyddad mot fiendens bekämpning. Så även i framtidens nätverksbaserade försvar. Men vi menar också att markstriden skiljer sig i många avseenden från strid i luft- och sjöarenan. Som exempel är luft- och sjödimensionen ofta lättöverskådlig till skillnad från marken där det finns näst intill oändliga möjligheter att gömma eller dölja personer, förband och materiel. Den viktigaste skillnaden är dock att det är på marken människan bor, verkar och producerar sin föda. Strid i markdimensionen berör direkt den enskilda människans existens och påverkar människans livsnödvändiga behov såsom mat, dryck och värme. Vid strid på marken måste vi ta hänsyn till civilbefolkning och att landområden skall kunna användas för egna syften. För att behärska lufteller sjöarenan räcker det i stort att kunna förstöra motståndarens farkoster i dessa domäner. För markdomänen måste man ha ett annat betraktelsesätt. För att ha kontroll över markarenan måste de i området verkande människorna och deras produktionskapacitet kunna behärskas. Markstridsmiljön är därför i grunden betydligt mer komplex än luft- och sjöstridsmiljön. Tredimensionellt slagfält Den framtida markstridsmiljön kommer sannolikt i ännu högre grad än i dag att präglas av den snabba teknikutvecklingen med integrering av mark-, luft-, och sjöbaserade vapen- och sensorsystem sammankopplade i ett nätverk. Detta i sin tur kommer att innebära att stridsfältet blir tredimensionellt, även för markstridsförband, dvs tekniken ger oss och motståndaren möjligheter att hota med, eller att nå, vapenverkan i alla rummets dimensioner. Integrationen mellan mark- och luftdimensionen kommer att bli än mer påtaglig och väsentligt. En annan tydlig tendens är en ökande grad av obemannade vapen- och fordonssystem. Detta medför att risker för egen stridande personal minskar, samtidigt som obemannade system kan nyttjas med hög risktagning i strid. Stridsfältet kommer troligtvis också att präglas av en blandning av egna, samverkande och fientliga förband, bl a därför att teknikutvecklingen, både för fienden och våra (inklusive samverkande) förband, kommer att möjliggöra djupa insatser över stora ytor, ytor som dessutom kan innehålla civilbefolkning och känslig eller obefintlig/sönderslagen infrastruktur. Vi måste också räkna med att en stor andel av stridsfältet består av tätort. Markstridsmiljön blir därigenom än mer komplex och svåröverskådlig för chefer, stridsledare och soldater på alla nivåer relativt idag. Allt detta sammantaget ställer särskilda krav på de enheter, som för markstrid, allt ifrån särskilda krav på ledning och ledarskap till krav på precision vid våra insatser både till tid och rum då det gäller att inte bara i rätt tid nå rätt anpassad bekämpningseffekt, utan också att förskona viktig infrastruktur och civila medborgare från onödig skadegörelse. 10

Artilleri & Luftvärn Det tredimensionella slagfältet blir t o m fyrdimensionellt när man lägger till dimensionen tid. Markstriden förs genom en växelverkan mellan de grundläggande förmågorna ledning, underrättelser och information, rörlighet, bekämpning och uthållighet 7, eller mer konkret, en växelverkan mellan ömsesidigt beroende funktioner ett system av system såsom underrättelseinhämtning (eller överblick av stridfältet ), direkt eld, indirekt eld (avfyrad både från marken och från flygande system), kontroll av luftrummet (t ex i form av luftvärnsskydd) osv. Förmåga i väpnad markstrid kräver hög grad av förmåga i samtliga dessa funktioner samt förmåga att effektivt kunna leda och koordinera dessa. 7 Doktrin för Markoperationer, remiss. Det mångfunktionella förbandssystemet som i dagens organisation representeras av brigaden bör vara kärnan i markstridskrafternas organisationsstruktur, men självklart måste nuvarande brigadkoncept anpassas till krav och möjligheter som det nätverksbaserade försvaret ställer och erbjuder. Brigadkonceptet Brigadkonceptet handlar i grunden om att samordna alla de funktioner som strid på marken kräver, utan att för den skull tynga de enskilda organisationsenheterna (bataljonerna) med alla delar. Detta koncept får inte blandas ihop med gårdagens (kanske dagens?) låsta organisationsprinciper, utan kan mycket väl t ex omsättas till flexibelt behovssammansatta stridsgrupper. I förbandsstrukturer med mångfunktionell uppbyggnad, finns en inbyggd flexibilitet som tillåter att striden kan föras över ytan med mindre, för uppgiften behovssammansatta, enheter 11

Markstrid i FB 04 samtidigt som strukturen vid behov medger kraftsamling och effektiv samordning. Förmåga till väpnad strid för markstridskrafterna måste över tiden upprätthållas och utvecklas, bl a genom ständigt återkommande utbildning och samträning av bataljonsförband vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna samt samövning av dessa, dels i högre förbandsnivåer och dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper. Vårt internationella engagemang kräver förmåga till väpnad strid i nutid. I avvägningen mellan förmåga i alla för markstriden nödvändiga funktioner ( bredd ) eller fler förband inom få funktioner ( djup ), måste därför alternativet bredd väljas. Även i ett anpassningsperspektiv är bredd att föredra, helt enkelt därför att det går lättare och snabbare att öka multipeln av en redan befintlig förmåga, än att från grunden skapa den. En kontinuerlig utveckling av de förmågor som krävs utgör också den väsentligaste grunden för förmåga till förändring på lång sikt. Förmågor utöver de som ingår i det ovan skissade konceptet, som inte explicit krävs för hävdandet av territoriell integritet eller internationella insatser och som uteslutande är dimensionerade för att nyttjas inom ramen för försvar mot väpnat angrepp mot svenskt territorium, kan för närvarande ges en låg beredskap (t ex s k territoriella markstridsbataljoner). Avveckling av förband som representerar dessa förmågor kan övervägas. Dock måste kompetens inom dessa områden finnas och i vissa stycken utvecklas för att möjliggöra anpassning mot morgondagens osäkra utmaningar, där väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. För områden där kompetens skall utvecklas mot idébildsperspektivet (2024) t ex vad gäller obemannade system måste utvecklingen starta redan under kommande period. Sådan utveckling bör ske genom praktiskt verksamhet, t ex med demonstratorer, och kan med fördel genomföras vid särskilda utvecklingsförband. I stället för att avveckla förmågor bör metoden vara avveckling av numerärer. Även här med motivet att det i ett anpassningsperspektiv går lättare och snabbare att öka multipeln av en redan befintlig förmåga, än att från grunden skapa den. Manövertänkande den mentala grunden för seger Manövertänkande är den mentala grunden för seger, och utgör grunden för insats med Svenska stridskrafter 8. Vi anser att manövertänkandets principer är tillämpbara i väpnad strid på alla nivåer och på alla arenor, även inom ramen för internationella fredsfrämjande operationer. Men det räcker inte att bara tänka! Om vi menar allvar med Manövertänkandet måste det också få inverkan på hur vi utvecklar förband, metoder och materielsystem. 8 FM grundsyn ledning, sid 11. 12

Artilleri & Luftvärn Förmågan att leva upp till manövertänkandets principer kräver bl a bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och kort reaktionstid även mot mål på stort djup. Om våra förband ska ges förmågan till väpnad strid med rimliga möjligheter att segra, även i en komplex stridsmiljö, måste en trovärdig förmåga att leva upp till manövertänkandets principer, bl a krav på högt tempo och krav på hög precision, få styra utvecklingen! Högt tempo ska i detta sammanhang tolkas som att vara först att förstå stridsfältet och kunna manövrera snabbare samt göra insatsen snabbare än motståndaren. En sådan utveckling måste bl a innebära en materiell satsning på sensorer, nätverk och ledningssystem, ledningskrigföring, rörlighet samt skydd i vid bemärkelse (t ex varnar- och motverkanssystem, fullgod omvärldsuppfattning, manöverförmåga och stealthegenskaper ) samt bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och kort reaktionstid även mot mål på stort djup. Strävan att kunna verka enligt manövertänkandets principer, krav på hög tillgänglighet med insatsförband för såväl nationella behov som för internationella insatser samt den vidgade hotoch riskbilden, måste också innebära en satsning på utveckling av för markstridskrafterna nya förmågor som t ex lätta rörliga förband som i syfte att öka den strategiska och operativa rörligheten medger flygtransport och/eller har luftburen förmåga. I detta stycke bör de styrande kraven på dimensionering av vapen- och fordonssystem vara transportabilitet i C 130/A 400M. 13

Markstrid i FB 04 Det finns även utvecklingsbehov av befintliga men i dagsläget otillräckliga förmågor, som t ex strid i urban miljö och förmåga att genomföra samordnad strid mot markmål med stöd av flygstridskrafter (s k Close Air Support ). Flera förbandstyper, främst inom stödfunktionerna, måste också ges en ökad förmåga till samordnad strid med förband ur luftstrids- och sjöstridsfunktionerna. Vid all ovan beskriven förmågeutveckling är utbildning, träning och övning tillsammans med den materiella satsningen av central betydelse. Markstriden i det nätverksbaserade försvaret Allt för ofta, i den tydligen ofrånkomliga vulgärdebatten inför ett nytt Försvarsbeslut, beskylls Arméns företrädare för att vara bakåtsträvare, revirpinkare, förbandskramare, ja, listan kan göras lång. Låt oss en gång för alla konstatera: Vi anser att genom den pågående utvecklingen av den nya krigföringen, det nätverksbaserade försvaret (NBF), skapas möjligheten att omsätta manövertänkandets principer till faktiskt agerande på det moderna stridsfältet. Som företrädare för markstridsfunktionen bejakar vi därför denna utveckling. Mycket förenklat kan vi säga att NBF bl a handlar om att veta mer än sin motståndare och avsevärt korta tiden till beslut och mellan beslut och verkan. Se, förstå och agera först! Genom att veta mer än sin motståndare ska man kunna agera säkrare, manövrera bättre, välja mål bättre, bekämpa säkrare och skydda sig bättre. Vägen till att veta mer än sin motståndare går via att utnyttja modern teknik som möjliggör för militära system att samverka i nätverk oberoende av organisatorisk tillhörighet. Ambitionen är att befälhavaren i varje ögonblick skall kunna välja insats med för situationen bästa tillgängliga vapen- eller förbandssystem, som också finns anslutna till nätverket. Insatsen skall kunna göras i rätt tid, på rätt plats, i rätt mängd och rätt avvägd. Dessa principer måste vara tillämpliga inte bara inom ramen för försvar mot väpnat angrepp mot svenskt territorium, utan också vid fredsfrämjande operationer i internationell samverkan. Det är därför viktigt att kraven på interoperabilitet beaktas vid utvecklingen av NBF. Markstridsförbanden har unika förmågor i hela skalan fred, kris och krig även inom ramen för det nätverksbaserade försvaret. Ett exempel på sådan förmåga är att ta och försvara terräng, bl a för att skapa förutsättningar för de system, som är beroende av markdimensionen, för att basera och verka. Andra exempel är att genomföra strid i bebyggelse och inte minst i alla de uppgifter över hela konfliktskalan som innebär och kräver mänskliga kontakter. 9 9 Se Arméstudie 2002 Generalinspektörens för Armén förslag till inriktning av arméstridskrafterna på kort och lång sikt, ATK 01 600:60 160, 2002-03-11. 14

I det nätverksbaserade försvaret kommer markstridssoldatens betydelse relativt sett att öka. Han kommer i realtid ha en bild av läget i sin nära omgivning liksom i operationsområdet i sin helhet. Han kan ange och peka ut mål som kan bekämpas omedelbart med indirekt precisionseld eller obemannade vapenplattformar. Han kan flexibelt gradera sin egen direktriktade vapenverkan efter situationens krav. Han kan dokumentera, göra bedömningar på plats och mata nätverket med information. Markstridsoldaten, med de system han medför, blir därför en viktig nod i nätverket. Ett reformerat personalförsörjningssystem Då man omsätter de för markstridssystemet nödvändiga funktionerna i förbandstermer innebär detta: insatsledningar och ledningsenheter samt telekrigsförband, jägarförband med förmåga till underrättelseinhämtning och invisning på djupet, manöverförband med mycket hög eldkraft, skyddsnivå och taktisk rörlighet (stridsvagnar), manöverförband med hög eldkraft, skyddsnivå och operativ rörlighet samt mycket hög taktisk rörlighet (stridsfordon), lätta manöverförband med mycket hög operativ och strategisk rörlighet, lätta manöverförband med luftburen förmåga, manöverförband med speciellt hög förmåga till strid i urban miljö, förband för indirekt bekämpning in- Artilleri & Luftvärn klusive sensorer, luftvärnsförband, fältarbetsförband, underhålls-, transport- och sjukvårdsförband, förband för ordning och säkerhet samt förband för skydd mot NBC-stridsmedel. Vidare krävs tillgång till flygförband, dels för kontroll av luftrummet, dels för verkan mot markmål. Kravet på ständigt återkommande utbildning och samträning av bataljonsförband, vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna, samt samövning av dessa dels i högre förbandsnivåer, dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper är med detta synsätt det som ställer krav på en årlig utbildningsvolym, alltså inte behovet av att fylla en större eller mindre krigsorganisation. 15

Markstrid i FB 04 Detta i sin tur torde kräva att framtidens personalförsörjning vilar på principen allmän mönstringsplikt med selektiv behovsstyrd uttagning till grundutbildning, dvs att staten med pliktslagstiftning som grund rekryterar den del av befolkningen som erfordras för att bemanna de för markstridsfunktionen nödvändiga bataljonssystemen. Antalet soldater årligen utgör en god rekryteringsgrund till officersyrket och till förbanden med krav på förmåga i nutid för internationella och vissa nationella uppgifter. Till dessa förband bör personalen kontraktanställas kortare eller längre tid efter fullgjord värnplikt. En kontraktsform som på heltid under kontraktstiden medger utnyttjande av dessa soldater bör kunna användas. Grundorganisationen utgör den fundamentala grunden för all utveckling av kompetens och förmåga i väpnad strid. 16

Grundorganisationens roll. Artilleri & Luftvärn Förmåga väpnad strid Tillräcklig numerär Organiserade, tränade och utrustade Kompetens Förmåga att lösa uppgifter, tex inom ramen för internationella insatser eller försvar mot väpnat angrepp Även om det skulle vara möjligt att med ett yrkesförsvarssystem tillgodose volymen av soldater på årsbasis, har ett selektivt värnpliktssystem stora fördelar. Systemet medger bl a att personal med bästa personliga förutsättningar kan rekryteras och utbildas för aktuella befattningar. Systemet medför också en hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Genom att t ex variera parametern förbandsomsättningstakt kan systemet personalförsörja en förstärkningsorganisation, allt från den årliga utbildningsvolymen till långt över 100 000 man. Därmed erbjuder systemet möjligheten att kunna möta de eventuella framtida säkerhetspolitiska utmaningar som skulle kunna kräva större kvantitet av kvalificerad personal. Det krävs dock åtgärder för att skapa ett fungerande selektivt värnpliktssystem. Det är bl a viktigt med åtgärder för att öka värnpliktens status och meritvärde i det civila samhället samt med en mer flexibel tillämpning av utbildningstidens längd. Grundorganisationens centrala roll Det är i sammanhanget viktigt att inse att stridens karaktär våldsam död, lidande, rädsla, utmattning, kaos, förvirring, friktioner inte elimineras med ett nätverksbaserat försvar. Detta faktum, tillsammans med komplex insatsmiljö och avancerad teknik, ställer stora krav på människan i systemet. Människan och hennes kompetens är den viktigaste komponenten, även i nätverket. Soldater och framför allt officerare behöver därför utbildning, kontinuerlig övning och samträning i den nätverksbaserade försvaret sannolikt betydligt mer än idag. Därför måste bl a vår övningsmetodik och våra träningsanläggningar utvecklas så att 17

Markstrid i FB 04 Principiell uppbyggnad av målbild för Markstridsfunktionen. förband och funktioner kan kopplas ihop och samträna oberoende av geografisk lokalisering. Grundorganisationen, utgör den fundamentala grunden för all utveckling av kompetens och förmåga i väpnad strid, dels med dess resurser i form av utbildare, övningsfält, simulatorer och annan infrastruktur för utbildning och träning, dels med en kontinuerlig kompetensoch förmågeskapande verksamhet. Slutsatser Markstridsfunktionen skall inneha kompetens och förmåga till väpnad markstrid. En kontinuerlig utveckling och en organisatorisk flexibilitet skall medge att successiva beslut om förändrad försvarsförmåga kan fattas, allt i syfte att skapa försvarspolitisk handlingsfrihet. Målbilden för Markstridsfunktionen inför FB 04 innehåller därför: En grundorganisation med kontinuerlig kompetens- och förmågeskapande verksamhet, bl a utbildning och samträning av hela bataljoner vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna samt samövning av dessa, dels i högre förbandsnivåer, dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper En kontinuerlig och evolutionär utveckling av förband, system och metoder till den framtida stridsmiljön ( manöverstrid i det nätverksbaserade försvaret ). Förband med förmåga i nutid, främst inom ramen internationella insatser och territoriell integritet, där alla nödvändiga funktioner skall vara representerade. 18