Jerker Pettersson Fransk millenniespaning makeit publishing 1 Jerker Pettersson, 2006-11-09
ISBN not assigned Printed in Sweden 2
Prolog Denna berättelse härrör från detta århundrades första sommar. En utflykt till södra Frankrike för att se och förstå. Kanske bosätta sig där. Onsdag 26/7 807:an mot Gullmarsplan, T-bana till T-centralen, Arlanda Express. En tjej och kille undrar om en av dem kan få åka med mig, eftersom de påstår sig ej ha pengar och Arlanda Express ska ha ett erbjudande om att två får åka på en biljett. Ok för mig. Men sen ångrar de sig då de ej hittar ytterligare någon enkel-passagerare. Arlanda Express går snabbt. Bankomaten på Arlanda vill bara växla till US Dollar, Pund och D-mark, så det får bli att köa på Forex. Gate 66 på Terminal-2 är avgångsgate. Jag kommer in på terminal-1 på Heathrow och Nice-flighten går också från terminal-1. Så praktiskt. Det blir en Boeing 757 mellan Arlanda-Heathrow och en Boeing 767 mellan London och Nice. Väl framme i Nice är det +21C. En buss för 23F tar mig till Nice centrum. De första hotellen är dyra. De billiga är fulla. Till slut blir det ett rum för 350F med fin dusch och TV. En tur till la gare för att kolla tågen och hyrbilar. Sen en stor öl och sandwich. Somnar stenhårt vid 22-tiden efter att ha matats med CNN:s och BBC:s nyheter om Concorde-kraschen. Torsdag 27/7 Check-out och en petit dejeuner på baren intill hotellet. I tidningen Nice-Matin kan man läsa husannonser. De närmast Nice handlar om ett par miljoner kronor, men längre norrut sjunker priserna rejält. Första hyrbilsfirman har inga lediga bilar. Den andra har en Fiat Panda för 899F för fyra dagar. Lämnas måndag 3
morgon vid 9-tiden. Den är pigg, vilket är tur med tanke på fransmännens hetsiga körning. Jag kör mot Digne, dvs nordväst. Efter en stund visar det sig att jag kom på den norra vägen mot Digne, som efter några mil svänger tvärt vänster mot Digne. Det blir rakt upp i Alperna helt plötsligt. Vägarna är kurviga och krokiga, men väl avvägda. De kan bygga vägar. Fiatens temperamentsfulla lilla 1000 kubik gör sig väl på dessa vägar. Varningslampan för bromsarna blinkar vid vänstersväng. förmodligen har de inte fyllt på tillräckligt med bromsvätska, eller också är det italienska elektroniken som visar sin lynniga sida. Utmed vägen syns en del 2CV och även en Mehari. Men de börjar tunna ut även i sitt hemland. I tidningen fanns en Mehari att köpa för 45000F. Omräknat till kronor blir det 58.000. Där jag nu sitter på en bar i Entrevaux finns framför mig en 2CV4, äckligt grön, med ett svart fast plasttak samt gummilister på sidorna. Skulle man kunna bo här? Ja, kanske. Men det känns lite långt från civilisationen. Hur är det med bandbredd? Skulle det gå att jobba här, med kunder i Sverige? Kanske konferenser på plats kan vara nåt? Här i Entrevaux är det faktiskt lite turistigt. På en vägskylt står det Montblanc 13. Skulle det vara 13 km till Montblanc? Det måste finnas flera Montblanc. Kan en Fiat med blinkade bromslampa ta sig uppåt Montblanc, och framförallt ner igen? För att inte komma ända upp till Digne, utan istället dra ner mot lite mer slättland och västerut, så blir det avtag vid St Julien du Verdon mot Castellane. Helt plötsligt dyker det upp en konstgjord sjö, där militären tydligen har några övningar. Nu har också en massa holländska turister tagit sjön i besittning. Här är det väldigt turistigt. 4 Väl nere i Castellane är det lika bra att åka mot Grasse, vilket också visar sig vara en turisthåla. En mäklare (agence de immobilier) har bara lägenheter till salu och är inte speciellt villig att hjälpa mig. Från Grasse ner mot les Arc besöker jag ytterligare en agence och denne man är naturligtvis intresserad av vad jag söker och min franska räcker till une masion avec cinque chambre. I hans översättning blir det quatre pieces et sejour. Eftersom sejour enligt ordboken betyder vistelse får man väl anta att det är detsamma som vardagsrum. Hans nästa fråga är naturligtvis hur mycket jag ville investera, och jag sa mellan 1 och 2 miljoner. Att hitta en femrummare för 1 miljon är mycket svårt, och för tillfället är han inga femrummare alls. Sen visar han mig en tidning som heter Maison et appartements de France, som verkar vara något slags Gula Tidningen för franska hus. Jag köper den i en butik för 15F, och nu ska den lusläsas. Fisksoppa med tillbehör som förrätt, grillad stek (á point) med frites som huvudrätt och creme caramel till efterrätt. En halva rödvin och en öl före maten räcker för att bli lagom slagen. Hotellet kostar 185F med dusch, men de glömde toan, så den finns i korridoren. Men det finns papper - ett klart plus. Egentligen räcker det med en rejäl middag på kvällen, när den har denna kaliber. Mätt som en boa som svalt en dovhjort. I tidningen finns tre objekt, varav en i den stad jag befinner mig, Vidauban. Ska kanske slå en signal i morgon och titta. Det kostar ju inget. Förresten är serveringen bra, ända fram till betalningen, då hon plötsligt inte har tid att ge mig växel på 200F. Jag får gå till kassan och får där ett surt bon soir. Är vi nordbor för stressade, eller får hon inte växla? Vem vet?
Imorgon får det nog bli en bit västerut igen, och sen tillbaka österut utmed kusten på lördag och söndag, för att vara i Nice på söndag kväll och lämna tillbaka bilen måndag morgon. Lördag-söndag är det kanske inte bra visningsdagar heller, så då kan jag ju lapa lite sol. Fredag 28/7 Vaknar sent (09.30). Beror det på vinet? Det blir ingen frukost på hotellet, eftersom de var lite snorkiga igår. En bar en bit mot Brignole är bättre. Brignole och Cuers är fulla av mäklare, som är lagom hjälpsamma. Gott om annonsblad för hus, och det är uppenbart att VAR-distriktet är populärt. Genom bilder på husen i annonsbladen och närmare titt på likvärdiga får jag en uppfattning av vad man får för pengarna. En koll på Intermarche, ett slags mini- Obs eller B&W, förtäljer att priserna är lägre här än hemma på husgeråd och allehanda ting för hemmet. Staden Cuers verkar väldigt trivsam. Lagom långt till havet - 20 km. Den har allt som kan behövas. En kaffe i Brignole, mitt på dagen, är lagom. Toalett blir en nödvändighet och mitt på torget i Brignole finns en skylt WC. Det var bara det att med toalett menas här ett hål i marken med två fotstöd. Nöden har ingen lag. Ett annonsblad från en mäklare, lagom skrynklat, blir lösningen. Nästa by är lite lugnare, men mycket hus till salu. Nu är det dags att bestämma hotell för natten. Visst vore det bra med ett bad i havet ikväll. Nedåt Hyeres verkar det finnas möjlighet. Det ser nästan ut som att det är en konstgjord ö utanför Hyeres, eller åtminstone en konstgjord anslutning till fastlandet. Det visar sig vara fransosernas semester-beach. Någon timmes letande renderar i ett hotell 5 50 meter från stranden med dusch&wc för 285F, vilket senare visar sig vara bland de lägre priserna i området. Dessutom är det gångavstånd till hamnen där all kommers och nöjen finns. Havsdoppet med tillhörande dusch är underbart efter en dags bilåkande och vandrande. Nu fattas bara en kall öl, vilket ska avhjälpas inom kort vid hamnen. Hur kommer det sig att jag inte på hela tiden sett något utryckningsfordon? Vare sig polis eller ambulans. Det borde finnas tillfällen med så många människor på samma plats som här. Jämför bara med Stockholms skärgård vid midsommar. Ambulanshelikoptrarna går i skytteltrafik. Kan det vara så att fransoserna inte rycker ut förrän det verkligen gäller, eller är det helt enkelt så att människorna här får klara ut sina situationer själva? Kanske fransoserna med sitt rödvinsdrickande inte har så många hjärtinfarkter. På väg från hotellet mot hamnen blir jag stoppad en dam i gissningsvis 60 års åldern som ber mig om något. Först på engelska lyckas jag förstå att hon vill ha hjälp att lyfta på hardtopen på mannens Mercedes SL230 från 1970. Som tack för hjälpen vill de bjuda på rom och cola, vilket mottas tacksamt. Det visar sig att mannen är arkitekt, numera pensionerad. Han har nio bilar till hustruns stora förtret. Nu har de varit ute och åkt i Mercan utan hardtop, vilket gjort hustruns hår något yvigt. Därför är det beordrat hardtop på. På en blandning av franska, vilket båda kan, engelska, vilket hon kan och tyska, vilket han kan, för vi en halvtimmes diskussion. Han berättar om sitt hus i Normandie, och visar bilder. Jag får också se bilder på hans Renault från 1903. Dessutom har han en Alfa Romeo
Spider, en Citroen CX2400 GTI, En Porsche 964 samt en Renault, en Peugeot m.m. De är från Normandie och efter att jag berättat att jag var i Normandie får jag veta att han minns kriget mycket väl. Som liten hade han sett när ett engelskt plan störtade, varpå han sprang fram till den i trädet hängande piloten. Precis då kom fyra tyskar soldater, som genast pepprade den engelska soldaten full med kulor, och tillfångatog min samtalspartner. Han blev dock bara fånge några dagar, eftersom amerikanarna snart nog kom och befriade Frankrike. Han berättar att han talat tyska med amerikanarna. Han hade själv lärt tyskan under ockupationen. Jag talar om att jag är på jakt efter ett hus, och de förtäljer mig om prisläget vid kusten och att priset sjunker rejält några mil från kusten. En viktig sak att tänka på är dock att se om huset hade Mistral. Mistral visar sig vara namnet på vinden som blåser från de höga bergen i alperna och centralmassivet ner mot kusten. Det är viktigt att ha ett hus som ligger på syd eller sydost sidan om ett berg. Om det ligger på berget, eller på slätten nedanför är det risk för Mistral. Mistral blåser alltid, och stundvis mycket hårt. Området öster om St Tropez är fritt från Mistral. Hustrun i huset är trött på Mistral och vill nog flytta därifrån. Hon talar om Spanien av åtminstone två skäl. Det ena är förstås frånvaron av Mistral, men det andra är det faktum att det inte fanns några invandrare. Mannen menar att Frankrike numera är invaderat av muslimer och svarta, som förökar sig i massor. Medan franska familjer får ett till två barn, så får muslimerna fem 6 barn per kvinna. Deras förökningstakt är mycket högre. Enligt arkitekten är det redan för sent att göra något. Frankrike är förlorat. Därav tanken på Spanien. När jag berättade för dem att i Stockholm har vi områden där det bor svarta respektive vita och jag tänker på Rinkeby och Danderyd, instämmer de igenkännande och skrattar. De säger sig nu också ha problem med att under lågsäsong kommer det folk, alltså svarta, från Marseille, som är en hamnstad, och gör inbrott och skäl i husen i Hyeres. Allt ger en tankeställare; håller Frankrike på att bli mindre av Frankrike? När jag påstår för dem att jag ser att de har allting, atlantkust, medelhavskust, alper, slättland, kultur, teknologi etc. så tycker att det inte är så mycket kvar av det. Förmodligen är deras bild en typisk bild från ett äldre par i de besuttnas rike. Det kunde vara vilket land som helst. De berättar nu också indignerat om att de idag varit i någon by och sett en invandrarkille med sin franska tjej ha en hund som sket på gatan framför en butik. Butiksägaren hade sagt åt killen att ta upp hundlorten, varpå den franska tjejen hade skällt på butiksägaren för att vara rasist. Mannen och hustrun skakar på huvudet och undrade vart Frankrike är på väg. Håller Frankrike på att bli ett Afrika? Hustrun råder mig till att, innan ett husköp, bo på orten några månader i hotell, för att se att det inte fanns några svarta där. Mer klart än så kan det inte uttryckas. Verklighet eller rasism? Jag går romochcolapåverkad ner till hamncentrum och äter en sandwich americaine chaude. Sen blir det en glass och ytterligare två öl. Allt medan det börjar dra i
ögonlocken. Vid 21-tiden börjar marknadsnasarna duka upp till försäljning väl medvetna om att människor kan betala i berusat tillstånd. Nu är det förvisso bara fransoser här, men även de har sina svackor när ett non inte gäller. Jag har mistral alldeles utanför fönstret och eftersom det är skönt med öppet fönster, blir det i natt som att ligga utomhus. Lördag 29/7 En bra frukost på hotellet. Trevligt ställe. Målet för dagen är att ta sig utmed kusten mot Cannes. Eventuellt dyker det upp nåt hotell på vägen som kan vara värt sitt pris. Nu är det ju så att att det är lördag och dessutom mitt i fransmännens intensivaste semesterperiod. Det där med lediga hotell visar sig inte vara att tänka på. Mitt på dagen är det olidligt hett i bilen, trots att rutorna är nedvevade. Egentligen är det dags för ett dopp, men då ska man ju komma fram till stranden också. Det är mycket bilar och mycket folk och jag tvekar inför att stångas. För att få lite vila stannar jag på en rastplats uppe på en höjd och tittar ut över cote d Azur. Vackert är det, men hu så mycket folk. Det borde vara färre på andra delar av året. Hur är det i oktober, november eller december? Damen från igår påstod att det är 15 till 16 grader varmt här på julafton. Där jag nu stannat hör jag efter en stund en duns bakom mig, när en stor Renault stannar. Det är en skarp kant på vägen och det låter mekaniskt otrevligt. Ut kommer ett par i 55-års-åldern. Mannen gestikulerar att det gick ju bra med bilen. Jag hälsar i vanlig god ordning med bonjour, varpå de också gör det. Deras bil är franskregistrerad. 7 I de första trevande försöken att kommunicera försöker jag på franska, varpå han börjar svara på engelska. I mitt kommunikationsprotokoll ingår då, liksom för modem, switchar och annat, att anpassa mig. Vår förhandling slutar med att vi båda pratar engelska. Jag kommenterar efter en stund att your english is very good. Han säger thanks, I m english. Sen säger hon att we are from england. När jag då påpekar att deras bil är franskregistrerad, som för att förklara mitt tidigare franska försök, berättar de att hon är från England och han är från Afrika. De är sedan några bosatta i Toulouse. Vi samtalar om rivierans skönhet och det fina vädret samt gör jämförelser och paralleller med Sverige. De har båda varit i Stockholm och Göteborg, och de känner till en del om oss. När jag menande berättar att boende, mat och dryck är billigt här i Frankrike, replikerar han att yes drinking is important to you. På nåt vis blir jag lite överrumplad över rakheten, men svarar att det var nog värre förr, när alla drack i helgerna och var torra i veckorna. Numera är det lite mer utspritt och priserna börjar sjunka. Hon instämmer att it has to be so. I syfte att i någon mån stå upp för Sverige berättar jag att vi har EN butik som säljer varorna och att de har ett stort sortiment, som numera på prov är öppet på lördagar också. I vår prisjämförelse mellan England och Sverige finner vi att en flaska vin kostar 50 kronor både i Sverige och England. Han berättar vidare att England varit väldigt reglerat i form av öppethållandetider på pubarna. Men nu håller det på att ändras och som en reaktion på det menar han att engelska folket dricker för mycket numera. Men vi
konstaterar att förändringar går inte smärtfritt utan problem. Det handlar om ups and downs. Frågan är då om inte vår svenska smygliberalisering av alkohol ändå fungerar utan att folk super ihjäl sig. Vi söker på något vis förändring utan lidande, medan de andra europeiska länderna hela tiden förändrats med lidande, såsom krig. Kan det finnas nåt samband mellan länder utan moderna krig? Finns det några mer än Sverige? Om vi nu kan förändras oss bitvis utan lidande, rent allmänt, torde det inte generera något behov av alkohol för att undgå lidande. Om vi nu så smygvis undgår lidande och smärta, vilket är motvikten mot välbefinnande och glädje, kan vi då ha lika mycket av det sistnämnda, alltså välbefinnande och glädje? Oj, nu blev jag analyserande, tror jag. Där ser man vad lite synpunkter från en Afrikan och engelsman kan föda! När vi efter en stund tar farväl med ett nice talking to you drar jag vidare i jakten efter hotell. Vid ett antal förfrågningar är det antingen fullt eller på tok för dyrt. 550F för en natt, motsvarande drygt 700 kronor är helt fel, enligt min mening. Väl framme i Cannes är jag helt genomsvett och inser att ett bad bara är ett måste. Stranden i Cannes är lång och det är bilar parkerade på korsan och tvärsan hela tiden. Till slut hittar jag en ficka att klämma Pandan i. Ett snabbt ombyte till badshorts i bilen. Bilnycklarna fastknutna i shortsens livsnöre, plums i medelhavet. Det är underbart. Utan att veta kan jag uppskatta temperaturen till +24-25C. Det blir ett dopp till efter torkning. En dagstidning får utgöra sittunderlag när jag kör vidare iklädd bara badshorts. Riktningen är mot Valbonne, som jag har för mig är ett vackert ställe. Det gäller bara att ta 8 sig ut från Nice. Nu är det ju ganska lätt att köra i Frankrike, för om den ort man ämnar åka till inte finns på någon skylt följer man bara skylten toutes directions. Det är ju inte så långt mellan Cannes och Nice och jag vill ju inte komma för tidigt tillbaka till Nice, så det gäller att hålla undan. Så småningom står det A8 mot Grasse, vilket passar perfekt. Plötsligt är det en korsning med lämna företräde och när jag stannar passar en polis på att vinka in mig. Vad har jag gjort? Han ber att få se mitt körkort och bilens papper. Eftersom de ända papper jag har är de som hyrfirman givit mig i en plastmapp ger jag honom dem. Han frågar då förvånat om det är en hyrbil? Oui, svarar jag. Han tittar i pappren några minuter utan att säga något. Har jag kört för fort, eller? Vad kan han hitta på för nåt? Jag har ju i alla fall inte gjort något allvarligt brott, såvitt jag inte är helt blind. Till slut säger han dock bon och ger mig alla pappren. Sen stannar han all övrig trafik och vinkar ut mig. Jag vet fortfarande inte varför jag blev stoppad. Det är ont om hotell i Valbonne, för att inte säga tomt. En sväng mot Grasse bör ge något, men ack det går ej att parkera någonstans. Vidare mot Peymenade. Både på vägen mot Valbonne och Peymenade står Gendarmerie och har någon form av kontroll. Vilka de stoppar verkar helt slumpmässigt. Utanför Peymenade finns ett hotell med rum och toa och handfat för 280F. Inget kap direkt, men klockan är 18.00 och jag vill ha ett rum. Middagen serveras vid 20.00 och för tillfället författas detta på rummets balkong med utsikt över trädgården. Det finns blandade gäster här, så vi får se vilka kontakter som ska knytas senare. Nu kom jag på att när jag stod vid bilen nere vid Cannes strand och torkade kom en svensk 2CV förbiåkande. Jag
tyckte mig känna igen förarens ansikte. Jag måste slå upp registreringsnumret i Citroensklubbens matrikel när jag kommer hem. Än så länge har jag inte köpt något att ta med hem, men London Heathrow hade bra och billig whisky, så det ska det bli. Eventuellt ska jag köpa vinet här i Frankrike, men då måste det bäras länge, så vi får se. På Intermarche kostar 1,5 liter vin 7F, motsvarande drygt 9 kronor. Om jag köper vinet också på Heathrow behöver det bara bäras på planet, på bussen, på T-banan, på 807:an. Vid middagen är det fyra bord med personer. Ett med ett franskt äldre par, förmodligen från trakten. Ett med ett franskt par från Paris med ett barn. Ett med ett schweiziskt par från norra Schweiz, som jag hamnar i samspråk med. Han säger sig själv vara från 68-generationen och har rest runt världen och har koll på läget och vet en del om Sverige. Vi jämför och diskuterar och finner att det schweiziska språket liknar det holländska som liknar det svenska så att god natt och sov gott låter nästan samma sak på schweiziska som på svenska. Maten är för övrigt fisksoppa med tillbehör som förrätt, biff med haricot verts, ost, creme caramel som dessert. Därpå tar jag en kaffe och en konjak. Vi språkar mycket och har trevligt. Hans fru ber honom hela tiden att tysta ner sig, eftersom hans röst är tämligen stark och han hörs bra över hela restaurangen. Vi kommer fram till att Schweiz är som Sverige; vi nyttjar hela tiden de stora drakarna, Tyskland och Frankrike, och tar för oss av de pengar som finns, samtidigt som ingen av oss haft krig på flera hundra år. Prisjämförelserna ger vid handen att vi har ungefär samma nivå, åtminstone vad gällde alkohol, som är ett aktuellt ämne. Söndag 30/7 Det blir frukost på hotellet och där träffar jag åter Schweizaren och hans familj. De har fått sova till 7-tiden då barnen vaknat, men han är ganska pigg ändå, med tanke på vad vi hade druckit kvällen innan. Jag känner lite hangover, så frukosten med juice är helt ok. Notan slutar på 510F för rum, mat, dryck och frukost. Kunde nog ha varit billigare, men schweizaren påstår att tanten som har stället bestämmer själv hur många rum hon ska hyra ut. Hon har fler lediga än hon hyr ut, för hon vill inte ha för mycket arbete. Middagen igår var helt ok, även om damen var lite på lyset när hon serverade. Fisksoppan var inte i klass med den i Vidauban, och köttet var utan frites, men ok det är ju lite längre upp i bergen så man kan förstå... Schweizaren tycker att jag ska åka till grottorna nordväst om Grasse, vilka han påstår var mycket sevärda. Överhuvudtaget har han en del att säga, med sin 68- bakgrund och jorden-runt-resande. Vid frukosten pratar barnen schweiz-tyska med mig och jag svenska med dem och vi förstår varann tillräckligt. Samma språkstam på något vis, vilket borde göra det till the european language. Men som schweizaren säger I am a citizen of the world, so what about Europe. Han menar också att ungdomen av idag inte är så nationalistisk som fransmännen varit tidigare. Livsstilen är densamma med hip-hop, streetware och mobil-telefoner. 9
På så vis gör sig engelskan påmind mycket väl även i Frankrike. Min väg vidare blir mot Nice och därefter A8 mot Menton och Monte-Carlo. Vägen går upp bland bergen och ger en fin vy över Nice, Antibes och Cannes. Att åka ända till Monte-Carlo verkar lite ointressant, så jag svänger av ned mot kusten och åker kustvägen tillbaka till Nice. En mycket fin väg. Men det är mycket trafik enär både italienarna och fransmännen börjar sin stora semester just denna veckohelg. Jag satsar på att parkera bilen så nära uthyrningsfirman som möjligt och minsann finns det inte plats. Tur som en toke. Jag går sen direkt till samma hotell som jag använde natten vid ankomsten till Nice, och tjejen i receptionen känner igen mig och ger mig samma rum som sist. Jag gör en fem timmars vandring runt Nice och sitter en lång stund på stolarna utmed stranden och ser på havet och flygavgångarna från Nice airport, som är mycket aktiv. Idén blir nu att imorgon hyra en solstol och ett parasoll för hela dagen och ha det som bas till kvällen och då bege sig mot Nice airport. Nu ska jag tillbak till hotellet, men har gått bort mig, vilket gör att törsten blir stor och jag beställer un grande biere på en Brasserie, vilket renderar i EN LITER öl för 50F. Ok, vad ska man göra annat än dricka upp. Mot hotellet!! Måndag 31/7 Vaknar av datorns pip vid 8-tiden. Bilen ska ju lämnas senast 9.00. En petit de jeuner på vägen från bilfirman till hotellet, där utcheckning ska ske senast 11.30. Mot stranden vid Nice centrum. En solstol med parasoll kostar 10 70F för hela dagen och då får man inte ta med sig matsäck, utan måste äta deras svindyra mat och dricka. De vet vad de kan ta ut här. Eftersom jag köpt vatten, öl, bananer och bröd kan jag ju inte bara slänga det, så det blir att ta det lugnt. Just nu har jag hittat en plats i skuggan längs promenade d Anglais. Här kan man faktiskt sitta och bara vara. Nice är för turistigt, särskilt nu förmodligen, när semestersäsongen startat. Dags att utse top-op-the-hotels; utan tvekan det i Hyeres för 285F med dusch och frukost 50 meter från stranden. Jag kunde ju ha stannat där en natt till. Top-of-the-dinners var den i Vidauban, med fisksoppan, biffen, creme-decaramel och vinet, inte att förglömma. På nåt vis blir det så att ju längre bort från Nice, ju bättre. Å andra sidan ska ju ett hus ligga inom bra avstånd från en flygplats. Nice är den med mest anslutningar. Toulon finns också, men hade inte på långt när så många anslutningar. Å andra sidan ju längre västerut man kommer blir det mistralvind att tänka på. Och österut från Nice kommer man ju till Monaco och Italien, vilket gör livet först dyrare sen billigare. Sammanfattningsvis så verkar området med namnet Var vara det bästa. Runt Vidauban och söderut är det slättland med en viss mistral, som man kan undvika om huset ligger på syd/sydöst sidan av ett berg. Efter några timmar vid stranden bestämmer jag mig att åka ut till flygplatsen för att försöka hitta ett tidigare flygplan. Det är ju ingen idé att betala för en hotellnatt till i Nice och åka tisdag morgon 08.20. Väl ute på flygplatsen får jag en stand-by för 15.30-flighten till Heathrow. Men den är full, så jag ställer mig på stand-by på 19.30-flighten, med vilken jag får plats. Det är bara det att det sista flighten till
Stockholm har gått från Heathrow. Jag försöker då att få en plats med 07.40-flighten imorgon bitti, vilket BA endast ville göra mot betalning om 600SEK. Jag beslutar mig då att försöka på nytt på morgonen. Butiker och barer stänger vid 22-tiden och sedan är Heathrow en död plats. Långbyxor och jacka på. Hitta en bra liggplats på några uttjänta väntstolar. Jo, det går att sova lite grann. Jag vaknar av mina egna snarkningar flera gånger. Plötsligt är klockan ungefär 5 på morgonen. Som tur är har jag några franska bullar kvar och några pence så jag kan köpa en morgon-te i en automat. Nytt försök hos BA och se minsann utan någon som helst kommentar får jag boarding-card till 07.40-flighten. Ungefär vid 13-tiden stiger jag in genom dörren hemma, efter resa med flygbuss, T- bana och 807:an. Epilog Ett sätt att förstå ett land. Att ge sig ut, utan bestämd plan, och upptäcka. Upptäcka att där vore bra att leva och bo. Upptäcka att Européer existerar. Känna sig fram. I egen takt. 11