7.3.2 Vombs fure - Vombsjön

7.3 Vombsänkan Vombs fure, norra delen 7.3.2 Vombs fure - Vombsjön Naturförhållanden Vombs by ligger i ett stort sandområde som avgränsas av lägre och fuktiga marker med Vombsjön i norr, Vombs ängar i väster och Klingavälsån i söder. De sandiga markerna som är lättarbetade, men relativt magra (åkermark klass 3-4), har medfört att byområdet är mycket stort och har präglats av ett ambulerande åkerbruk under mycket lång tid. Stora delar av området låg ständigt i träda och skapade förutsättningar för en rik och varierad flora och fauna. Under medeltiden fanns troligen fortfarande kvar en hel del ekskog, men genom en allt intensivare markanvändning under 1600- och 1700-talen, blev landskapet till slut helt trädlöst. Detta medförde att sanden blottlades och med vindens hjälp började driva. Både odlingar och betesmark drabbades av sandflykten. För att minska den omfattande sanddriften började man sätta upp risgärden där sanden kunde stoppas. Idag framträder flera av dessa sandvallar som långa, raka åsar i landskapet. Det var dock först när tallplanteringen tog fart som man mera effektivt kunde stoppa sandflykten. Detta skedde främst under 1800- talet och vid 1900-talets början hade tallskogen ungefär samma utbredning som idag. Den agrara revolutionen med bl.a. införandet av konstgödsel gjorde de långa trädesperioderna onödiga. Samtidigt fick skogsbruket successivt större betydelse. På 1940-talet beslutade man att hämta dricksvatten från Vombsjön till Malmö vilket föranledde att nästan hela området förvärvades av staden och vattenverket med vattenreningsdammarna anlades. Idag präglas området av rationellt skötta barrskogar och på de öppna markerna hästskötsel eller ohävd. Vissa partier av tallskogen innehåller enstaka gamla, grova träd som är värdefulla som boträd för rovfåglar som havsörn och fiskgjuse. Landskapsekologi Kring Bysjön och Häljasjön finns sandiga gräsklädda marker med värdefull torrängsflora och -fauna. Dessa arter har relativt bra spridningsförbindelser med andra sandmarker i norr och söder. De populationer som finns i gläntor inne i skogen har dock svårare att sprida sig och det är främst längs skogsvägarna som detta sker. Den sällsynta gröna hedvårtbitaren förekommer främst i högt gräs söder och väster om furet men även kring sjöarna i västra delen av furet. Skog, åkermark och kortbetad betesmark utgör barriärer för arten. Kronhjorten har en viktigt population i furet och en del av området är avsatt som djurskyddsområde. Viktiga vandringsstråk för kronhjorten går söderut mot Romeleåsen, nordöst mot Övedskloster 185

7 och analys Skånska Rekognosceringskartan 1812-1820 och västerut mot Klingavälsån. Friluftslivets utnyttjande av området avgör hur mycket hjortarna blir störda. Trakten Vombs fure - Vombsjön med delområden Häradsekonomiska kartan 1912 Kulturmiljövärden Vombs by är en unik by på Vombsänkans sandmarker med en mycket speciell odlingshistoria och välbevarad bymiljö. Byn som tidigare löd under Övedskloster har en oregelbundet grupperad bebyggelse. Kyrkan är placerad på en kulle i byns östra del. Den äldre bebyggelsen består i huvudsak av gatuhus. De angränsande Vombs ängar hyser ett av landets bäst bevarade översilningssystem med höga kulturhistoriska värden. Ett tidigare extensivt åkerbruk kring byn har skapat förutsättningar för en mycket speciell fauna och flora. Tyvärr är delar av landskapet närmast byn statt i igenväxning. Sanddynerna inne i furet är resultat av de risgärden som byggdes upp för att stoppa sanddriften på 1700-talet. Skyddsplanteringarna vittnar om 1800-talets kamp mot sanden. Närmast Vombsjön och inne i byn finns en del äldre fritidshus av kulturhistoriskt intresse. Friluftsliv Vombs fure är ett av de största sammanhängande tallskogsområdena i Skåne och erbjuder stora värden för friluftslivet. Terrängen är lättframkomlig och ett stort antal skogsbilvägar underlättar också tillgängligheten. Konflikter finns dock, främst genom störningsrisken för kronhjort och rovfåglar. Det råder förbud för motortrafik i skogen förutom för besökare till de anlagda parkeringsplatserna, vilket uppfattas av många som förbud mot infart. Längs väg-arna finns ett 10-tal P-platser med kapacitet för flera hundra bilar, främst i den norra delen närmast sjön. Skogen är tidvis rik på matsvamp. I den sydöstra delen av furet råder beträdnadsförbud utanför vägarna under kronhjortens fortplantningstid (15.4-30.6). Fuktängar väster om Vombsjön 186

7.3 Vombsänkan Förutsättningar för värden i landskapet Kronhjorten är beroende av ostörda skogspartier för att kunna trivas i området. En reglering och kanalisering av friluftslivet är därför nödvändig och har delvis skett genom bildandet av djurskyddsområdet i den södra delen av Furet. De öppna partierna kring Gröne damm och Bockabacken i väster, är till stora delar ohävdade och det pågår en långsam igenväxning. Återupptagen hävd är nödvändig för att bevara värdena. Öppna gläntor behövs också i skogen för ljuskrävande arter. Förslagsvis kan man öppna upp gläntor och stråk i tallskogen för att gynna den rika floran och faunan knuten till de sandiga, solbelysta markerna. Det vore också önskvärt öka skogens omloppsålder innan föryngring sker samt att öka inslaget av lövträd (det kommer en hel del självsådd björk och ek på vissa marker) och lämna en del att bli jätteträd. I väster bör man hävda de öppna gräsmarkerna och skapa sandblottor genom störning. Det vore också önskvärt att öka tillgängligheten för friluftslivet i vissa delar av furet, samtidigt som man kanaliserar besökarna till markerade strövstigar. Vissa områden bör dock avsättas med begränsad tillgänglighet under hela året, för viltets och rovfåglarnas skull. Gamla grova tallar bör sparas som boträd åt rovfåglar. Reservatsförordnande bör utredas. Larsson, A. & Andersson, J. (Ekokonsult AB) 1979. Revinge-Vombområdet, vegetation och vegetationsutveckling samt förslag till naturvårdsåtgärder. Naturvårdsnämnden, Lund. Troedsson, T. 1964. Barrskogens framryckning i Vomsänkan. Ett markvårdsproblem. Skånes Natur 51:98-106. Mindre ljunghedsrest inne i Vombs fure (7.3.2) 1 Vombs Norregård - Vombs Nygård (2) Area: 156 ha Status: Riksintresse (NV), naturreservat, CWområde, NATURA 2000, strandskydd närmast Vombsjön. Fastighet: Vomb 1:3, 1:4. Naturtyp: Torra betesmarker, fuktängar, dammar och tallskog Motiv: N, Z, B, K, F, L Sydost om Vombs Norregård finns ett större sandområde med en klar gräns i norr som utgör en fortsättning på den markanta strandvallen söder om Vombsjön. I södra delen finns gles tallskog med anlagda travträningsbanor. Den mellersta delen består av välhävdad betesmark med torräng och bortståtelhed. Längst i norr finns en större betesmark på fuktig till frisk mark. Speciellt torrängarna är mycket artrika med flera rödlistade arter. Bland annat förekommer insekten Asilus crabroniformis. Idag betas området väl av hästar och nötdjur. Djuren sparkar upp sandblottor som är viktiga för många arter, dels kärlväxter som är konkurrenssvaga och krävar hög marktemperatur, dels grävande insekter som t.ex. steklar. Travbanorna medför en störning på fältskiktet som gynnar många arter där slitaget är måttligt. De sydvända skärningar som bildats vid travbanorna är mycket viktiga för grävande insekter. Området hyser en mycket värdefull sandmarksfauna (inkl. lökgroda i vattensamlingar) och -flora. Även de fuktiga betesmarkerna i norr är värdefulla. Landskapsbilden är tilltalande för friluftslivet som dock är sparsamt på grund av dålig tillgänglighet. Området har lång hävdkontinuitet och är därmed av kulturhistoriskt intresse. Fortsatt beteshävd och störning för att blottlägga sandytor på sandig mark. Tallskogen kan gärna glesas ut för att på sikt skapa ett savannlandskap med glest stående och grupper av gamla tallar. Detta gynnar den rika floran och faunan som är knuten till hög solinsntrålning. Fler groddammar kan grävas. Huggert, L. 1989, Sammanställning av intressanta och skyddsvärda insektsbiotoper inom Lunds kommun. Larsson, A. & Andersson, J. (Ekokonsult AB) 1979. Revinge-Vombområdet, vegetation och vegetationsutveckling samt förslag till naturvårdsåtgärder. Naturvårdsnämnden, Lund. 187

7 och analys (7.3.2) 2 Vombsjön (2) Area: 582 ha (endast Lunds kommuns del) Status: Riksintresse (NV, yrkesfiske), vattenskyddsområde, strandskydd, CW-område (delvis)., 50:73. Naturtyp: Sjö och strandvall Motiv: N, F, L, G Vombsjön är en reglerad, eutrof slättsjö som sedan 1940-talet utgör dricksvattentäkt, främst för Malmö stad. Sjöns största djup är 15 m. Tillflödet sker främst via Björkaån i öster och Borstbäcken i norr. Utloppet ligger i nordväst till Kävlingeån och bildar kommungräns mot Eslöv. I Vombsjön finns möjligheter till bad och fiske; bl.a. bedrivs här yrkesfiske. I sjön rastar en hel del sjöfågel under höst, vinter och vår; både havsörn och fiskgjuse ses regelbundet jaga i området. Den skogklädda strandvallen i söder är mäktig och stupar på vissa platser 15-20 m ned mot sjön. Från strandvallen har man fina utblickar norrut över sjön, mot Hjälmaröd och Övedsklosters bokskogar. Södra halvan av sjön ligger i Lunds kommun medan den norra halvan delas mellan Eslövs och Sjöbo kommuner. Viktig rastlokal för fåglar, attraktivt för friluftslivet - strövande, skridsko, bad och fiske. Sjön har en hög fiskproduktion och är viktig för yrkesfisket. Ingen negativ påverkan på vattenkvaliteten, så naturlig vattenreglering som möjligt. Kanalisera friluftslivet bort från de mest störningskänsliga områdena vid strandvallen i söder. Bättre angöringspunkter (P-plats, fågeltorn) längs västra stranden. Almestrand, A. 1965. Några limnologiska synpunkter på de skånska sjöarnas framtida användning för vattenförsörjningsändamål. Skånes Natur 52:.54-72. Andersson, G., Berzins, B., Björk, S. & Gelin, C. 1968. Vombsjöns sommargröna vatten. Skånes Natur 55:57-68. Eklöv, A. 2003. Fiskar och fiske i Lunds kommun. Lärande Natur, Tekniska förvaltningen i Lund. Persson, K. 1979. Sjöinventering i Malmöhus län. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Naturvårdsenheten. Medd. nr 1979:3 Weijman-Hane, G. 1970. Vattenvårdsplan för Kävlingeån, Generalplan. Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Wetterhall, S. & Dackman, T. 1965. Skånes framtida vattenförsörjning. Skånes Natur 52:39-53. (7.3.2) 3 Bysjön (3) Area: 20 ha Status: Riksintresse (NV), strandskydd Fastighet: Vomb 1:4 Naturtyp: Sjö, strandskog Motiv: N, L, F Bysjön ligger direkt nordväst om Vombs by och omges av en gles strandskog med främst klibbal och björk. Sjön är förmodligen en dödissjö och ligger på sandig mark. Sjöns omgivningar utnyttjas intensivt för träning av travhästar. Tämligen rik fiskfauna. Värdefulla geologiska och limnologiska förhållanden. Ingen negativ påverkan på vattenkvaliteten. Öka tillgängligheten för friluftslivet. Eklöv, A. 2003. Fiskar och fiske i Lunds kommun. Lärande Natur/Tekniska förvaltningen. Persson, L. 1973. Populationsundersökningar över ruda i Bysjön. Limnologiska institutionen, Lunds Universitet. Vombsjöns södra strand 188

7.3 Vombsänkan (7.3.2) 4 Häljasjön (3) Area: 53 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde, strandskydd. Naturtyp: Sjö, strandskog, torrhed och kärr. Motiv: N, F, K, G Häljasjön med omgivande strandskogar och sandiga öppna gräsmarker. Sjön är belägen vid norra gränsen av det s.k. Vomb-Sjöbofältet, ett stort isälvsfält som till stora delar är uppbyggt av sand. Sjösänkan är troligen en dödishåla som är nästan rund med en diameter på ca 400 meter. Det största djupet är hela 12 m och direkt söder om sjön höjer sig landskapet till ca 6 m över sjöytan. På skånska rekognosceringskartan (1812-20) har sjön en bred naturlig förbindelse med Klingavälsån. Häljasjön fungerar idag som infiltrationsdamm för vattenverket, men är också populär som bad- och sportfiskesjö. Limnologiska, geologiska och rekreativa värden. Ingen negativ påverkan på vattenkvaliteten Bättre tillgänglighet för badande. Dahlberg, N.1979. Geoinventering, Lunds kommun. Naturvårdsnämnden, Lund. Eklöv, A. 2003. Fiskar och fiske i Lunds kommun. Lärande Natur/Tekniska förvaltningen. (7.3.2) 5 Torrängar SO Vombs by (3) Area: 11,2 ha Status: Riksintresse (NV) Naturtyp: Torräng Motiv: N, K Området utgörs av öppna gräsmarker strax sydost om Vombs by. Marken är sandig och det har utvecklats torrängsvegetation. Delar av området betas av främst hästar och har en kortbetad vegetation. Stora delar är dock ohävdade och domineras av högvuxen knylhavre. Kulturhistoriska och biologiska värden knutna till de sandiga gamla åkermarkerna. Fortsatt bete. Återupptagen hävd i någon form på ohävdade ytor. Larsson, A. & Andersson, J. (Ekokonsult AB) 1979. Revinge-Vombområdet, vegetation och vegetationsutveckling samt förslag till naturvårdsåtgärder. Naturvårdsnämnden, Lund. Badplatsen vid Häljasjön Torrängar sydost om Vombs by 189

7 och analys (7.3.2) 6 Vattenverksdammarna (3) Area: 73 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde, 50:31. Naturtyp: Anlagda infiltrationsdammar, torräng. Motiv: N (7.3.2) 7 Vombs Raby (3) Area: 112 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde, 50:31 Naturtyp: Torräng, tallskog Motiv: N Inne i tallskogen finns ett långsträckt område med ett 30-tal anlagda infiltrationssdammar som utnyttjas för rening av Vombsjövatten, innan det pumpas upp från grundvattenbrunnar och distribueras som dricksvatten. Vattennivån varierar mellan dammarna och över året vilket skapar gynnsamma miljöer för bl.a. vadarfåglar och groddjur. Tidigare har här lekt strandpadda men de senaste åren har inget spel hörts. Nattskärra, sommargylling och mindre strandpipare är några av de fågelarter som förekommer i området. Runt dammarna finns en torrängsvegetation som slås för att hindra igenväxning. Viktigt område för fåglar och groddjur. Anpassad vattennivå för de prioriterade arterna. Hålla öppet kring dammarna. Skapa sandblottor för insekter. Troedsson, T. 1964. Barrskogens framryckning i Vombsänkan. Ett markvårdsproblem. Skånes Natur 51:98-106. Wetterhall, S. & Dackman, T. 1965. Skånes framtida vattenförsörjning. Skånes Natur 52:39-53. Öppna gräsmarker och skogsbryn på sandig mark vid Vombs fures västra sida. Området avgränsas av Vombs Rabyvägen i väster och tallskogen i öster. Sandiga gräsmarker med värdefull flora och fauna. Kulturhistoriskt intressant markhistoria. Förekomst av bl.a. grön hedvårtbitare, fältpiplärka och kronhjort. Någon form av hävd är nödvändig, antingen slåtter, bete eller återkommande upplöjning. Hela området bör inte hävdas lika intensivt varje år utan det är viktigt att det finns större ytor i träda med hög gräs- och örtvegetation hela tiden. Området borde stängslas och betas för att gynna de sandlevande arterna. I betesmarkerna finns det sedan möjlighet att skapa sandblottor genom plöjning eller schaktning. Tillgängligheten för friluftslivet borde också förbättras genom markerade strövstigar och parkeringsplatser. För att gynna strandpaddan som tidigare fanns i vattenverksdammarna kan grunda dammar grävas i skogskanten. Cavallin, B. 1979. Mitt första Vomb. Skånes Natur 66:18-25. Troedsson, T. 1964. Barrskogens framryckning i Vombsänkan. Ett markvårdsproblem. Skånes Natur 51:98-106. Strandpadda Hedblomster 190

7.3 Vombsänkan (7.3.2) 8 Grusgropen (2) Area:33,5 ha Status: Riksintresse (NV), djurskyddsområde, vattenskyddsområde Naturtyp: Tallskog, igenväxande grustag Motiv: G, N, K I södra delen av Vombs fure ligger en igenväxande grustäkt som var i drift fram till 1980-talet. Täktgropen är ca 3-4 meter djupare än kringliggande mark i norra delen för att succesivt höja sig söderut. I nordost finns en sandbrink som ännu hålls öppen av hjortdjurens slitage men som idag skuggas av uppväxande tall och björk. Fortfarande finns öppna gläntor i den norra delen där det även tippas jordmassor. Innan igenväxningen tog fart fanns här en mycket rik insektsfauna med bland annat flera mycket sällsynta myrarter. Kulturhistoriska, geomorfologiska och zoologiska. Motverka igenväxningen och bevara solbelysta sandblottor. Röjning av den uppväxande slyskogen i norra och nordöstra delen för att återskapa goda förutsättningar för en sandlevande insektsfauna. P. Douwes, muntl. (7.3.2) 9 Klostersågen (2) Area:70 ha Status: Riksintresse (NV), djurskyddsområde. Naturtyp: Tallskog på sanddyner, bokskog Motiv: G, N, K Ett större område med sanddyner i tallskog norr om väg 11 och bokskog söder om vägen. Dynerna har främst uppkommit under 1700-talet genom sanddrift. Skyddsplanteringar av tall etablerades under 1700- och 1800-talen. Idag består tallskogen av varierad ålder och bestånden har blivit utglesade genom stormfällning under de senaste decennierna. Dynerna är de största inom Vombområdet och breder ut sig över ett ganska stort område. Viktigt område för kronhjort. Kulturhistoriska, geomorfologiska och zoologiska. Ingen täktverksamhet och bevarande av äldre tallar. Öka andelen lövträd och avsätt en del av tallbeståndet för fri utveckling. Tillgängligheten för friluftslivet kan förbättras och kanaliseras, bl.a. genom en säkrare in- och utfart från parkeringen. Service i form av toalett, bänkar och bord, soptunnor och markerade strövstigar kan iordningställas. Troedsson, T. 1964. Barrskogens framryckning i Vombsänkan. Ett markvårdsproblem. Skånes Natur 51:98-106. Norra delen av Grusgropen Sandås vid Klostersågen 191

7 och analys (7.3.2) 10 Stora sandåsen - Gröne damm (2) Area: 22 ha Status: Riksintresse (NV), djurskyddsområde, vattenskyddsområde Naturtyp: Sanddyn med tallskog, fattigkärr och damm. Motiv: N, K, G, F Markant sandås, ca 4-5 m hög och 12-15 m bred, som löper i NV-SO- riktning. På åsen växer främst tallskog med inslag av gran. Flera av tallarna är närmare 200 år gamla. Fältskiktet är hedvegetation på den sandiga marken. Eventuellt har sanddynen uppkommit kring människoskapad hägnad då den går rakt i landskapet och fortsätter åt nordväst. Gamla tallar, geomorfologiska och kulturhistoriska värden Ingen täktverksamhet, spara de gamla tallarna. Skydda sandåsen och röja bort träd på delar av åsen där ljunghed kan utvecklas. Övriga delar bör lämnas för fri utveckling vilket dock på sikt kommer att skada sandåsen genom rotvälter (därför parti med mer kulturhistorisk skötsel). Skogsvårdssstyrelsen i Södra Götaland. 2002. Nyckelbiotopsinventeringen. Risinger B. 1984. Sanddyner i Malmöhus län. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Naturvårdsenheten, medd. nr. 1984:1. (7.3.2) 11 Tyges håla (2) Area: 3 ha Status: Riksintresse (NV), djurskyddsområde, vattenskyddsområde Naturtyp: Tallskog, ljunghed Motiv: N, K Äldre gles tallskog med ljunghed längs skogsvägen. 6-7 tallar är troligen närmare 250 år och skulle i så fall vara från den första generationen tall som planterades i Vombs Fure. I en tall har en fläder slagit rot 7-8 meter upp och flera träd har bohål i sig. Mycket stora tallar ger förutsättningar för rovfåglar och hackspettar att bygga bo. Ljunghed är sällsynt i kommunen och hyser en del intressanta arter. I området finns även nattskärra. Tallarna lämnas för fri utveckling medan viss gallring av ungskog kring träden kan behövas. Bevara beståndet som biotopskyddsområde. Skogsvårdssstyrelsen i Södra Götaland. 2002. Nyckelbiotopsinventeringen. Troedsson, T. 1964. Barrskogens framryckning i Vombsänkan. Ett markvårdsproblem. Skånes Natur 51:98-106. Gamla tallar vid Tyges håla Den stora, långa sandåsen i furets mellersta del 192

7.3 Vombsänkan (7.3.2) 12 Eriksro (3) Area: 8 ha Status: Riksintresse (NV), djurskyddsområde, vattenskyddsområde Naturtyp: Rad med lövträd Motiv: N, K Längs vägen västerut från Eriksro finns en rad med äldre lövträd, främst ek och björk, som börjar nå en ålder då de är mer intressanta för lägre fauna och flora. Trädraden omges av barrskog och bidrar även till att släppa ner mer ljus till skogsvägen och göra den mer attraktiv för friluftslivet. Biologiska och rekreativa värden. Att trädraden vårdas och bibehålls. Plantera nya lövträd i luckorna. Skogsvårdssstyrelsen i Södra Götaland 2002. Nyckelbiotopsinventeringen. (7.3.2) 13 Björkekullarna, syd (2) Area: 5,4 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde Naturtyp: Tallskog med enstaka björkar. Motiv: N, K, G Sanddyner med tallskog och en mycket stor björk (> 100 år) som står ensam i tallskogen längst i norr. Området benämns näbblinjen i nyckelbiotopsinventeringen där det fått naturvärdesklass. Här står flera gamla vidkroniga tallar varav några är uppemot 200 år gamla. Sannolikt av stort värde för bl.a. insektsfaunan. Några grova björkar och björklågor finns i området. Geomorfologiska, kulturhistoriska och entomologiska Inga ingrepp från skogsbruk mer än för att gynna de större träden. Viss gallring av ungtall kring de äldre tallarna behövs. Björkarna bör ges större utrymme i framtiden. Den stora björken i norr bör frihuggas något för att kunna leva så länge som möjligt. Skogsvårdssstyrelsen i Södra Götaland 2002. Nyckelbiotopsinventeringen. 193

7 och analys (7.3.2) 14 Äskebäskan (2) Area: 4,2 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde, strandskydd Naturtyp: Ädellövskog, sumpskog Motiv: N, K (7.3.2) 15 Ö Äskebäskan (3) Area: 26 ha Status: Riksintresse (NV), vattenskyddsområde, strandskydd Naturtyp: Öppen betesmark Motiv: N, L Brant nordsluttning vid Vombsjöns SÖ hörn, med gammal ädellövskog och äldre alsumpskog. I alkärret finns grova och gamla träd med delvis hög sockenbildning. Området sluttar mot norr och är tydligt genomsilat av ytligt grundvatten. Några hålträd förekommer liksom högstubbar, lågor och några spärrgreniga, äldre bokar. Hassel växer i buskskiktet. På träden har påträffats krushättemossa och mossor av släktet Porella. Skärmstarr växer i fältskiktet. I branten växer främst mycket gamla och grova bokar med inslag av enstaka ekar. Här finns flera lågor och grova högstubbar trots att viss avverkning har förekommit tidigare. I nedre delen finns flera källor som springer fram och översilar alkärret nedanför. Beståndet är inte speciellt brett, ca 30-40 meter men ganska långt, ca 400 meter. Den östra delen ligger i betesmark med öppen undervegetation. I söder växer ung lärkskog planterad på 1980-talet. Beståndet har ett fint sydbryn som troligen kan bestå trots att lärkskogen växer upp. Stora biologiska och geologiska värden. Att inga fler ingrepp görs i området annat än för att gynna de gamla träden. Viss röjning i mötet mot lärkskogen kanske kan behövas för att behålla sydbrynet. Området bör skyddas som naturreservat eller biotopskyddsområde. Skogsvårdssstyrelsen i Södra Götaland 2002. Nyckelbiotopsinventering. Betesmarker som i söder består av torrängar på sandig sluttning ner mot flacka och mer fuktiga marker i norr. Nyligen har spridda tallar i den torra betesmarken avverkats för att gynna den sällsynta gröna hedvårtbitaren. Troligen har området till större delen varit uppodlad i början på 1900-talet. I sydöstra kanten förekommer den rödlistade mossan sandnäbbmossa rikligt i gles tallskog. Sandiga miljöer och fuktig betesmark med intressant flora och lägre fauna. Fortsatt bete med återkommande röjningar och putsning av tuvor på de fuktigare partierna. Bevara förutsättningarna för mossfloran på marken. Återkommande röjningar för att hålla efter tallplantor i betesmarken. Tyler, T. 2002. Värdefulla mosslokaler i Lunds kommun, stencil. 194