Tessinparken, Ulla Winbladh, Djurgårdskyrkan, Lunk nr 13, 2013-07-16 Sex sommarlunkare hade anslutit sig på Pendeln eller vid Karlberg och Nisse plockades upp vid S:t Eriksplan. Hela skaran på sju personer äntrade buss nr 4 för färden mot Tessinparken (hållplats Värtavägen) där norra Europas längsta rosenrabatter (vet inte hur sant påståendet är men när norra inte definieras så kan den elake tänka enbart på Norden) skulle begapas. Glädjande nog hade ingen varit där tidigare (bortsett från Göran och Nisse vilka jag släpat dit tidigare år). Ingen av Lunkarna lade märke till de pampiga träden vid entrén från Vallhallavägen och än värre ingen noterade att det var ekar pyramid- eller pelarek (Quercus, Robur, var Fartgiata). På Riksmmuséets virtuella flora kan man läsa att två pyramideka flankerar entrén. Det finns också sådana i Sollentuna i allén från Esviken upp mot Bergendal (tror också att det finns ett par mellan flygelbyggnaderna till Edsbergs Slott). Kul att få sprida en ringa kunskap! Vallhallavägen i bakgrunden Förstoring av pyramidekarna Vi verkar ha kommit vid en relativt lämplig tidpunkt med inte alltför många utblommade rosor.
Slutet på parken Förstoring, litet spioneri för att se vad de gör upp till höger..vi hade som vanligt ett mycket lämpligt lunkarväder, sol ibland varierat med moln. Tyvärr gör inte detta fotografen glad. Speciellt rosor är svåra att få bra på bild när solen skiner och i alldeles hög grad gäller detta de röda. Det blir vanligtvis någon form av vita blanka reflexer (gäller också vid användning av blixt). Vita blommor är svåra på ett annat sätt när solen lyser då blir det mer som en vit boll och detaljerna blir urfrätta så att inga detaljer kommer fram. Några bilder är väl acceptabla och ni får njuta av dem.
Här döljer sig grejor! Ett flitigt stadsbi..med tiden (mera träning) hoppas jag att mina bilder skall bli bättre. Kameran är utomordentlig men det är mitt handhavande som felar. Kameran är inte 1 år ens men bruksanvisningsboken på 325 sidor avskräckte mig så jag läste bara det lösa komigångbladet. Nisse han läser fototidningen Digitalfoto för alla och berättar saker för mig men jag förstår naturligtvis inte men när jag blev uppringd och erbjöds två nummer plus en jacka så slog jag till. Litet besviken blir man dock när man läser om allt de gör på PC n för att fixa till bilderna. En kille tog 82 bilder av ett järnvägsspår i skogen och pusslade sedan ihop dem till enda bild! Det står dock ibland en del saker om hur man även skall ta bilderna men jag har ändå haft svårt att öppna bruksanvisningen. Det verkar som om jag inte numera klarar av
Husmodern ser något mera grovhuggen (kamerafel?) ut än jag minns henne, framför pyramidekarna.. längre saker men så fick jag mig en hästspark för några veckor sedan när mågen lämnade tillbaka en kajak efter att ha paddlat några dygn bland öarna runt Arholma. Tydligen gick det inte att sova efter kl 3. Blev för ljust och varmt i tältet och därför började han fotografera soluppgången. Det var snygga bilder och jag har försökt plåta den röda himlen över Arholma utan att lyckas. Inte blir den vackert röd ut något väldigt utspätt och tunt rosa. Enkelt sa min måg det är bara att exponeringsexponera och när han åkt hem började jag pilla i kameran och visst gick det att korrigera exponeringen men riktigt bra blev det inte. Mitt grävande i kameramenyerna och vridande på en ratt visade att inställning A medförde att
bländarvärdet kunde låsas. I en del fall har jag irriterats av att bara den första blomman varit skarp medan den bakom varit suddig vilket innebär att kameran väljer kort tid och stor bländaröppning. I Tessinparken så sysslade jag alltså med jobba med fasta bländare och exponeringskompensation men frågan är om det blev så bra och man skulle kanske bara ha slappat och använt automatinatällningarna. Efter att ha fullbordat Parken vek vi av en aning västerut och gick in på Erik Dahlbergsallén och beundrade de vackra sekelskiftestegelhusen mitt emot Fältöversten. Väl framme på Karlaplan spanade vi efter något sällsynt träd som enligt Sven H, deltog ej idag, (nämndes vid tulpanträds-vandringen) skulle finnas här. Nog såg vi höga pampiga träd men inget som verkade unikt. Lunkandet fortsatte nedför Narvavägen ett lunchställesalternativ var Blå Blomsterförsäljning vid Karlaplan Karlaplans fontän med de höga träden Dörren på Söder men klockan hade bli mycket så bedömningen gjordes att vi inte skulle hinna fram innan lunchen var över. Det tar ju tid att komma till Allmänna gränd och sedan med djurgårdsfärja och allt. Vi siktade därför in oss på Wärdshuset Ulla Winbladh där dagens lunch var kända för mig. Efter passagen av Djurgårdsbron vek vi av litet till vänger och beundrade rabatterna samt äcklades av de nerskitande vitkindade gässen. Skitgäss i mängder och här också..den som tror att det är enkelt att fotografera med digitalkamera har nog aldrig bläddrat och grävt i kamerans menyer. Har man en hygglig kamera har den nästan hur många val som helst och bara ett fåtal känner man till. Förr gjorde man sitt val med filmen man stoppade i kameran och så ställde man in tid och bländare och sen var det bara att knäppa på.
Blå rabatt Men vad är det för träd som har så vackra blommor? Hög fart mot lunchen. Håhå, en gul azalea som inte doftar, skall tydligen vara orange då Vid lunchhaket fanns bara ett ledigt bord för två ute och väntetiden var en halv timma. Vi fick dock ett eget rum inomhus och då fönstret öppet var det faktiskt riktigt svalt och angenämt. Lunchvalet utföll enligt följande, 4 raggmunk med fläsk, 2 lamgrytor och 1 fiskgryta. Skulle naturligtvis ha fotat maten men jag satt så skönt i en soffa med en kudde bakom ryggen. Raggmunkarna låg ovanpå varandra och var väl stekta så mycket att det fanns en 1 centimeter tunn svart rand av ett pappers tjocklek. Med det pris de betingade kunde man dock ha förväntat sig en mildare stekning men det är naturligtvis inte bara maten man betalar för utan också för den fina miljön med riktiga servetter och allt.
Efter lunchen skulle det naturligtvis intas kaffe och det på Djurgården nu när vi ändå var här. Fången Viking rest 1913, av John Börjesson
Vi lunkade vidare och efter Gröna Lund fann vi fiket i Djurgårdskyrkans trädgård. Skönt med litet skugga under träden eftersom det nu börjat bli varmt...jag har den senaste tiden vidare lärt mig att det finns 20 olika färdiga inställningar beroende på motivtyp vilket innebär att man inte behöver exponeringskompensera eftersom det finns solnedgång, porträtt, fest inomhus osv. Man kan också pilla på vitbalansen. Fast det har jag inte gjort än eftersom motivet kanske har försvunnit innan man lyckats rota fram rätt inställning och man hunnit avgöra om det är vanliga glödlampor eller halogenlampor.
..Klockstapeln är tjusig och den ville jag föreviga med fast bländare och sedan med alltmera exponeringskompensation men inte hjälpte det. Den var fortfarande alldeles svart och klockan syntes inte. Så det blev till att på PC n justera ljushet och kontrast. Nu kan man skymta klockan men allt annat är blekt. Nåväl nästa gång skall jag gräva i hur ljusmätningen görs dvs välja mellan mätning i en punkt, några punkter eller mätning över hela ytan. Här hjälper det inte att bara använda automat man måste ställa in rätt ljusmätningsalternativ. Nu är naturligtvis motivet litet besvärligt med den svarta klockstapeln och den ljusa himlen. Mitt öde kanske blir att ge mig ut på Lunken en dag före och träna på kamerainställningarna för att bilderna skall bli hyggliga. Efter den vederkvickande pausen började vi samla ihop oss och begav oss till 7:ans hållplats och fick lift med en gammal mustang. Se och skåda vad jag fann på reklamplatsen!! Från Norrmalms torg stegade de flesta iväg till Centralen under det att ett fåtal stannade kvar för uträtta diverse ärenden (vilka alla tycks vara inköp av något slag).
Som helhet får dagen betraktas som lyckad därför att vi hade sådan tur med vädret. Till skillnad från senhöst, vinter och tidig vår innebär det att det inte var för varmt. Promenerandet var måttligt och min stegräknare visade på 7.700 steg. Vet inte riktigt när nästa Lunk blir, om ett par veckor kanske, räknat från idag, 28/7. Är just nu på landet och känner mig som fårfarmare eftersom jag slår ner stängselstolpar för att både hålla upp och hindra rosorna från att sprida sig ohämmat. Sommarlunkarhälsningar./Ulf