Guldäpplet till SBR!

Nr 1/2 Januari/Februari 2008 Bitidningen Äppelmarknaden i Kivik: Guldäpplet till SBR! Planera och reparera Hur får jag slät honung? Binas stora värde som pollinatörer Bitidningen 1/2 2008 1

2 Bitidningen 1/2 2008

Ledaren Bitidningen har fått ett nytt ansikte Åke Sandquist Förbundsordförande Tiden går fort och vi kan summera år 2007. Skörden av honung har på de flesta platser varit lägre än normalt. Frågan är sedan vad som är normalt. Där jag bor och har mina bisamhällen varierar skördarna mycket från år till år. Sommaren har varit regnig och sommardraget i stort sett obefintligt. Hösten blev bra och det blev både lind och ljung till slut Den tidning Du just nu läser har förnyats rejält. Förbundet har en ambition och målsättning att Bitidningen ska ha högt läsvärde och utgöra en stor del av SBR: s medlemsnytta. Tidningen har fått en helt ny layout och tydligare uppdelning, fler sidor, det skall bli lättare att hitta i den. Tidningen skall spegla vad som händer inom biodlingen i Sverige, med intressanta artiklar, med tydliga och återkommande reportage kring våra kärnområden. Bitidningen är dessutom ett viktigt organ för förbundsledningen. Tidningen skall offensivt stödja de pågående aktiviteterna och beskriva och följa upp olika projekt som bedrivs inom SBR. Medlemmarna skall finna något som är intressant just utifrån sin verksamhet De som vill växa med sin biodling behöver aktuella artiklar och inspiration. Vad krävs för att gå från 7 till 70 samhällen. Vi kommer att rekrytera allt fler nya biodlare. Den gruppen skall finna läsvärda artiklar som ger ökad kompetens. För att detta skall bli verklighet måste vi göra en ordenlig kraftsamling och få flera personer inom vår organisation att skriva intressanta artiklar eller ge förslag på ämnesområden. Jag vill därför uppmana alla att bidra med material och bilder till artiklar som vi kan publicera. Vårt varumärke är viktigt, hur vi kommunicerar internt och externt. SBR: s varumärke är av stort värde, för alla inom vår organisation. Det krävs en tydlighet och framförallt ett stort mått av konsekvens för att vara trovärdig. Styrelsen har arbetat fram en grafisk manual, som ligger för beslut till riksförbundsmötet. Vårt varumärke skall ge en rätt bild av vår organisation, och framförallt skall varumärket bli ännu starkare i framtiden. Distrikt och föreningar skall självklart kunna använda de olika verktyg som finns i den grafiska manualen. Under hösten har styrelsen arbetat fram en verksamhetsplan för det kommande året och även en långtidsplan fram till år 2010. Vi arbetar med en offensiv planering för att få en tillväxt inom vår bransch. LRF och SV blir våra riktigt stora samarbetspartners de kommande åren. Det finns en positiv framtidstro till den gröna näringen och att den skall bli den stora tillväxtmotorn i Sverige. Vi biodlare har självklart en stor chans att åka med på det tåget. Vi har aldrig haft större möjligheter än nu, men bara om vi tar tillvara på möjligheterna. Det kommer en ny amerikansk film till Sverige med den kände skådespelaren Jerry Seinfeld som handlar om bin. Gå gärna in och titta på några trailers under <www.beemovie.com>. Där finns även några spel om biodling. Jag har testat, riktigt kul. Till sist önskar jag alla SBR medlemmar ett riktigt Gott Nytt År! Årgång 107 Redaktion: Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: 0582-611682, 0735-233126 E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid 36, 38. Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN 0006-3886 Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Åke Sandquist, Topasstigen 3, 36132 Emmaboda. Telefon: 0471-13124, 0735-233120. Epost: ake.sandquist@telia.com Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 38. Fax: 0142-828 59 Plusgiro: 8685-0. Bankgiro: 413-6149. E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors 08.00-16.00. Fre 08.00-14.00 Webbplats: www.biodlarna.se 3

I detta nummer JAN/FEB 2008 Tillväxtkonferensen ser framåt 6 I bigården Planera och reparera 8 Kvinnliga Nätverket medlemsnytta 11 Frågelådan slät honung 13 På SJV om bärkraftig biodling 14 Nystart för Carnicagruppen 15 Bisjukdomskomm. och varroa 16 Drottningodling/Avel 18 Uppvaktning om björnar 23 Årets Guldäpplevinnare 24 Nosema ceranae i Sverige 26 Åtvids Bf 90 år 27 SBR-styrelsens goda rapporter 28 10000 kr skattefria? 30 Binas värde som pollinatörer 32 Almanackan, Marknaden 34-36 HF-nytt, SBR-Kontakt 37-38 Nästa nummer utkommer i slutet av februari. Manusstopp: 1 februari. Numret därpå i slutet av mars Manusstopp: 1 mars 8 13 Omslagsbilden: Omslagsbilden visar SBR:s ordf Åke Sandquist t v, på äppelmarknaden i Kivik med Årets Guldäpple. Se sid 24. Foto: William Watts 32 4 Bitidningen 1/2 2008

nu med 20 Års rötskyddsgaranti! effect vimmerby Bitidningen 1/2 2008 5

Tillväxtkonferensen 17-18 nov Mycket är på gång när det gäller samarbetet mellan SBR och LRF. Tillväxtkonferensen i Mjölby, 17-18 nov var ett led i detta samarbete. Jag heter KLAS OLOF OHLSSON och är ordförande i Uppsala läns biodlaredistrikt. Jag bor utanför Enköping. Jag har utökat min biodling de senaste 5 åren. Denna höst har jag invintrat 90 samhällen. Jag är varroainstruktör och har i år blivit invald i bisjukdomskommittén. Som deltagare i konferensen blir det en hel del information. En del av denna information är ibland en upprepning av vad som diskuterats på tidigare möten, men det kommer fram en hel del nya tankar och infallsvinklar från deltagarna. Det är viktigt att saker och ting belyses från olika personer. Lördagens arbete startade med tillväxtprojektet, om hur vi skall kunna öka antalet biodlare och bisamhällen. Målet är tänkt att vara intaget till 2010. Mats Mellblom, projektledare, inledde med en kort presentation. Därefter tog företagarcoacherna Karin Madsen och Maria Fermvik från LRF över och inledde ett grupparbete i form av Brain storming. Med denna arbetsform kom det fram en mängd olika förslag till aktiviteter. Många bra och genomförbara idéer kom från deltagarna. Det var en bra och givande del av konferensen. Söndagens arbete bestod i att gå igenom SBR:s långtidsplan (2009-2011) och verksamhetsplan för 2008. Här kunde vi påverka och komma med förslag till förändringar. Utöver detta fick vi information om flera olika aktiviteter som t ex KY-utbildningen i Garpenberg och BeeNova. Jag tycker att hela konferensen var mycket bra och samtidigt lär man känna en mängd biodlare från hela landet. Av de tips och idéer som togs upp, så var det en om att en plan måste tas fram om hur vi skall förse biodlarna, och nybörjarna, med bin och drottningar. Jag skall med hjälp av lokalföreningarna försöka kartlägga behovet i vårt distrikt och därefter ta fram ett förslag på handlingsplan. Distriktet är sedan tidigare igång med att starta ett drottningodlingsprojekt som kommer att ingå som ett led i denna handlingsplan. Jag tror att svensk biodling har en bra framtidsutsikt. Kunderna blir mer och mer miljömedvetna vilket gör att alla närproducerade produkter kommer att få en större efterfrågan. Därför är det viktigt att vi biodlare syns och gör reklam för vår honung. Det allmänna intrycket av tillväxtkonferensen är att det finns enormt mycket energi och framtidstro i biodlarkåren. På vissa håll finns det en väldigt god kompetens på att driva projekt. Jag heter OLOV BOMAN och är ordförande i Västerbottens biodlardistrikt och arbetar som båtman i Skelleftehamn. Det är ett yrke som innebär koncentrerad arbetstid och sammanhängande längre ledigheter. Som gjort för biodling med andra ord. Jag har haft bin i 18 år och bedriver nu min biodling med ett trettiotal samhällen, men målet är att, inom fem år, långsamt växa till 70 samhällen. Sedan får jag se vart det bär. Jag odlar också drottningar eftersom jag hela tiden utökar antalet samhällen. Mina uppdrag inom SBR är att jag sitter med i studiegruppen och är ansvarig för SBRs björnnätverk. Det som är viktigt när vi nu inlett en process är att sprida de goda exempel som finns. Distrikt som inte kommit igång ännu bör ta kontakt med de som lyckats och gärna kopiera deras koncept. Där finns ingen copyright. Under konferensens första dag kom det fram en hel del goda exempel på lyckade projekt som leder till ökad medlemsnytta och till att vi blir fler biodlare Biodlingen måste ses som den bransch som har störst utvecklingspotential av de gröna näringarna. Lokalproducerad mat börjar vinna mark samtidigt som avsättningen på honung tycks närmast obegränsad. Vi kommer att till Västerbotten bjuda upp en del personer från de distrikt som lyckats väl med sina projekt, för att vi ska kunna dra mesta möjliga nytta av goda exempel. Några exempel är de nybörjarprojekt som även syftar till att söka upp invandrare med intresse av biodling, produktutveckling samt våga växa projekt. Dag två ägnades åt långtidsplanen och detta är andra året som vi arbetar med planen så här konkret. Alla har fått planen hemsänd i förväg och de olika delarna penetrerades i grupper. På det sättet tycker jag att vi fått stora möjligheter att påverka planen och många förslag till omprioriteringar och tillägg kom också fram. 6 Bitidningen 1/2 2008

Jag fick i egenskap av sekreterare i Skånes Biodlardistrikt möjligheten att deltaga i Tillväxtkonferensen. Det är alltid trevligt att få träffa biodlarkollegor från hela landet och ta del av andras erfarenheter. Jag heter ULF WESTBERG och är bosatt i Ballingslöv,- ett litet samhälle 1 mil norr om Hässleholm. Min biodling började för 30 år sedan och i min bigård finns 10 samhällen samt några avläggare. Jag tycker att ur hobbysynpunkt passar antalet samhällen mig och jag har förutom bina även tid över till andra intressen. Jag är sedan 1986 ordförande i Hästveda BF och vi har i vår förening sedan 20 år tillbaka en föreningsbigård där vi träffas varje tisdagskväll under tiden april till september. I området drabbades vi 1996 av varroan. Efter studiecirkel om varroabekämpning beslöts enhälligt att vi skulle behandla våra samhällen med ekologiska metoder. I föreningens regi inhandlas myrsyra samt blandas oxalsyra vilket sedan utdelas till medlemmarna. Sedan 2001 har vår bigård varit instruktionsbigård och vi bedriver varje år kurser i ekologisk bekämpning av varroa. Vårt arbete sker i nära kontakt med SBR:s sjukdomskommitté och Preben Kristiansen. Att samarbetet med LRF är värdefullt för vår verksamhet framstår allt tydligare. Under lördagseftermiddagens brainstorming, fick deltagarna under kort tid med utgång från ställda frågor komma med förslag på verksamheter, som kan leda biodlingen framåt. Av de konkreta förslag som framkom tror jag att den lista som upprättades över vilka grupper vi på lokal och distriktsnivå bör söka samarbete med är mycket värdefull i försöken att knyta till oss nya biodlare och därmed även medlemmar. Många förslag som kan leda till ökad nytta för de som redan är medlemmar aktualiserades även. Min uppfattning är att biodlingen i Sverige har goda framtidsutsikter och vi måste ta vara på det ökade intresset för närproducerade livsmedel och deltaga i mässsor och utställningar där vi kan presentera vår verksamhet och våra produkter. Konferensen avslutades med att deltagarna fick diskutera och komma med förslag till ändringar i styrelsens förslag till långtidsplan och verksamhetsplan 2009 2011. Kuptävlingen en eftersläntrare Efter manusstopp för förra Bitidningen kom ytterligare ett bidrag till kuptävlingen, från Jan-Erik Fyhr i Vikarbyn. Hans kupa utgör ett intressant exempel på hur man kan bygga en trågkupa enligt moderna principer med nätbotten och anordning för räkning av varroanedfall. En detalj som väcker uppmärksamhet är det kyrktaksliknande taket. Så här skriver Jan-Erik om kupan: Material: utvändigt fjällpanel, innanför asfabord, 7 cm isolering (gullfiber), 10 cm i botten. Tråget rymmer 28 ramar LN. Hela tråget har nätbotten och under denna finns en luftspalt på 35 mm och i botten på denna en masonitskiva, som jag kan dra ut bakåt och kolla ev. nedfall. Har inte sett något varroakvalster än men det lär nog inte dröja så länge innan vi har det även här. Kupan är lätt att plocka isär. Består av 6 delar: bottenplatta med ben, 4 sidor och tak. Sitter ihop med bara 2 träskruvar. Taket är klätt med papp som är klistrad. När jag jobbar i kupan lyfter jag av den ena sidan så att jag kommer nära. Det höga taket gör att kupan får plats med 68 ramar - 28 i tråget + 40 i tioramarslådor. Det hela kommer ändå inte högre än brösthöjd vilket gör kupan lätt att skatta. Bina invintras normalt på 22 ramar varav 12 ramar i tråget och 10 ramar i en låda ovanpå. Trots den goda isoleringen lägger Jan-Erik en täckning ovanpå bisamhället. Den långa flusterbrädan viks upp mot flusterverandan och bildar då ett vinterskydd för flustret. Han invintrar bina i augusti och ger då 20 kg foder men har tyckt sig märka att höstarna blivit varmare och att bina numer hittar pollen tidigare på våren. Jan-Erik har erfarenhet av denna kupmodell sedan 7 år och kan konstatera att övervintringen är bättre i trågkupan än i uppstaplingskupan av plast. Det bildas t ex inte fukt och mögel i tråget. Jan-Erik Fyhr går att nå på telefon 0248-20437 eller e-post fyhrstugan@hotmail.com Juryn tackar för den intressanta kupbeskrivningen och delar ut en bidrottning till Jan-Erik. Nils-Erik Persson Bitidningen 1/2 2008 7

I bigården Planera och reparera Mitt namn är Walle Johansson. Jag är 62 år och började biodlingen på Hjorteds sjukhem som sjuksköterska där en boende önskade biodling 1981. Han lärde mig allt om biodling och en helt ny värld öppnades för mig. I mitten av 80-talet var jag som sekreterare tillsammans med Lennart Nilsson och startade upp Yrkesbiodlarna i SBR. Jag har varit ordförande i Kalmar läns norra Biodlarförbund under 10 år och även ordförande 10 år i Ankarsrums Bf. Där är jag fortfarande sekreterare. Sedan 1987 är jag riksinstruktör. Jag bor i Hjorted söder om Västervik och har tillsammans med mina 4 vuxna barn och barnbarn 60 bisamhällen. Vi är givetvis medlemmar i SBR. Walle Johansson Hjorted Några citat som följt mig: John Green i Hjorted sa till mig 1981: Det där med biodling är någon sorts bisjukdom som saknar motgift och man blir bara tokigare och tokigare för varje år. Jovisst har han rätt det är ganska skönt att vara tokig ibland och känna samhörighet med naturen. Lennart i Ankarsrum sa: Jag skulle behöva 2 liv för att komma underfund med dom där bina. Jo det är sant, bina har levt på denna jord i 35 miljoner år och vi människor har ju endast levt här i 3miljoner år så bina har ett försprång på 32 miljoner år så Lennart i Ankarsrum har alldeles rätt. Här är målsättningen för oss alla: Att lära oss bedriva en enkel och rolig biodling så att alla som har bin kan utöka sin biodling till minst 15 bisamhällen. Hjälps några åt så kan man med lätthet klara 30-60 bisamhällen och skörda upp till 2 ton honung varje år. Om alla gör detta så slår vi SBR:s mål med råge och gynnar naturen otroligt. Att vara biodlare är ett fint sätt att leva där man följer naturen och blommorna dagligen under året. Jag kommer därför att varje månad skriva om aktuella blommor med nektar och pollen. Jag kommer att berätta om mitt eget sätt att jobba med biodlingen i enkelhet, men det finns 1000 olika sätt och dessa har också rätt. Det är just det som gör biodlingen så spännande och intressant. Jag har många andra intressen utöver biodling ex segling, dragspel, underhållning, teater, golf, hugger ved, kultur som Vasaorden av Amerika samt en stor släkt Jag kommer att berätta om mitt eget sätt att jobba med biodlingen i enkelhet med 14 syskon med 53 barn bara på min sida. Och så en underbar hustru som är drottning hemma. Det är vinter Ja nu är det vinter och kallt, bina sitter i sitt vinterklot och byter plats med var- 8 Bitidningen 1/2 2008

Det är vinter. Snön kan ligga djup. I vilket fall som helst, försäkra dig om att det inte alla öppningar är lufttäta in i kupan. Bina måste kunna ventilera ut vattenånga och koldioxid. annn och ser till att drottningen har det varmt och skönt. Har nätbotten på samtliga kupor så det gör inget om bikuporna snöar igen tillfälligt. Har 16 bisamhällen i Värnanäs i södra Kalmar län där jag fångar upp rapsen och resterande i Hjortedstrakten med sommarblomster och ljung. Planering I januari är det tid att gotta sig i planering av året för bina väntar inte på mig utan jag måste ha grejor till hands när bina sätter igång på allvar. 60 bisamhällen behöver 300 ramar med mellanväggar till ytterligare yngelrum samt 900 helst utbyggda ramar och ca 400ramar i reserv för drottningodling, avläggare etc. Ramarna skall vara klara till mitten av april månad. Jag behöver reparera spärrgaller, bottnar etc så det är bara att köra igång snickarverkstaden under vintern. Jag kommer Bitidningen 1/2 2008 också att bygga ca 20st frigolit lådor eftersom det inte finns några att köpa i svea modell. Har sveakupor eftersom perforatorn är byggd efter svea ramar. Tycker att alla kupmodeller är bra på sitt vis och mångfalden av kupor skapar nyttig diskussion liksom olika biraser gör och det är bara nyttigt. Jag planerar att byta och köpa ca 15-20 drottningar under året, som vanligt. Det är alltid spännande med nya drottningar. När jag blir pensionär om 3 år ska jag återigen odla egna drottningar. Håll utkik efter snödropparna och vintergäcken. I slutet av januari kan dom titta upp. Sätt fart och snickra om du inte redan gjort det. Vi ses i Bitidningen i fortsättningen under året. Walle.Johansson@bredband.net I kommande nummer av Bitidningen: Mars: Nu börjar det. Fodra. etc April: Låt drottningen vara ifred. Utöka yngelrummet. etc Maj: Spärrgaller skattlåda, håll koll på drottningen. etc Juni: Börja odla drottningar, slunga rapsen. etc Juli/Augusti: Slunga samt påbörja nästa års planering. etc Sept: Mosesdagen, slunga ljung. Infodring etc Oktober: Återvinn vax, rengör ramar etc November: Reparera, fixa och sälj honung ev sem. Utomlands. etc December: Koppla av och fira jul. etc 9

10 Bitidningen 1/2 2008

LOTTA FABRICIUS Styrelseledamot Kvinnliga Nätverket Medlemsnytta på distriktsnivå LEDNINGSGRUPPEN: LOTTA FABRICIUS Det har nu gått några år sedan ett antal kvinnliga biodlare inom SBR samlades för att bilda ett kvinnligt biodlarnätverk. Syftet var att stärka kvinnor i sin roll som biodlare, att ta vara på varandras erfarenheter på ett bättre sätt, att få fler kvinnor som medlemmar och på förtroendeposter, samt att biodlingen genom detta ges nya lösningar och en bättre lönsamhet till förmån för både män och kvinnor. Här nedan följer en kort rapport med svar på hur det ser ut för närvarande och om vad som finns med i verksamhetsplanen för det kommande året. Hur var nätverkandet 2007? Med stora ambitioner från den nationella konferensen i Hallsberg i mars 2007 åkte 14 distriktsrepresentanter hem med idéer och visioner om hur både de redan aktiva och de nya nätverken skulle arbeta under året. Nätverkens aktivitetsplaner och utfallet av dessa kan du läsa mer om på vår hemsida. Andelen kvinnliga biodlare -07 Under året är 40 % av dem som blivit nya medlemmar kvinnor. Sedan starten av nätverksarbetet 2003 har det kommit in 1000 kvinnor i organisationen. Men hur ser det då ut totalt i förhållande till medlemsantalet? Trots att det kommer in många kvinnor så utgör kvinnorna endast 15 % av SBR:s medlemmar. Nätverken behövs för att stödja och stärka kvinnorna. De nya medlemmar som är kvinnor får i sina välkomstpaket information om de kontaktkvinnor som finns i de distrikt där nätverk bildats. Ett nätverk kan se ut på många olika sätt. I Lotta Fabricius Bitidningen E-post: lottafabricius@hotmail.com 1/2 2008 Tel: 070 7352858 Lotta Fabricius vissa delar av landet där avstånden inte är så stora kan man träffas rent fysiskt i nätverket. I andra delar där det är glest mellan biodlarna och ännu glesare mellan kvinnliga sådana blir nätverket mer en kontakt som bedrivs telefonledes. Det finns inga riktlinjer eller krav på hur ett nätverk ska vara uppbyggt. Detta bestäms enbart av förutsättningarna och behoven hos dem som ingår i nätverket. Vi är en del i SBR:s verksamhet med tilldelade resurser Ledningsgruppen som består av Lotta Fabricius från Stockholm och Förbundsstyrelsen, Birgitta Bengtsson från Halland och Birgitta Hagström från Sörmland har aktivt arbetat för att söka projektpengar för det nationella nätverket med SBR som projektägare. Birgitta Bengtsson är den som haft huvudansvaret för ansökningarna. Vi skickade in ansökan både till Landsbygdsutvecklingsprogrammet (LBU) och NUTEK, samt till Delegationen för fördelning av statsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhet. I oktober fick vi besked om att vi tilldelats 400 000 kr från LBU för perioden april 2007 till februari 2009, inkluderande medfinansiering från SBR om 100 000 kr. Projektpengarna kommer således att på flera sätt kunna ge ett fortsatt stöd för nätverken runt om i landet. Vad händer 2008? Den nationella konferensen, som är en arbetskonferens, är bokad till den 7-9 mars i Hallsberg. Denna gång är två deltagare från varje distrikt välkomna att delta. Genom att åka som representant för distriktet åtar man sig att driva arbetet med att bilda eller fortsätta driva ett nätverk i det egna distriktet. I konferensen kommer deltagarna få: Tips på hur man i distriktet kan söka projektstöd för den egna verksamheten Birgitta Bengtsson E-post: birgittaastad@hotmail.com Tel: 076 2040210 Birgitta Bengtsson Birgitta Hagström Stöd rent praktiskt genom att vi delar med oss av våra erfarenheter Resurser till aktiv marknadsföring av nätverken, samt av biodling och dess produkter i distriktet är en viktig nätverksaktivitet. Projektmedel kommer efter ledningsgruppens godkännande att kunna beviljas för detta arbete Hur man rekvirerar pengar till detta kommer att redogöras för vid konferensen. Anmälan till konferensen görs genom det egna distriktets styrelse. Nordiskt kvinnligt nätverk. Situationen för biodlingen i de nordiska länderna är likartad och även där ser man en ökning av kvinnliga biodlare. För att sprida goda initiativ kommer vi dela med oss av de svenska erfarenheterna av bildanden av kvinnliga nätverk. Initiering till bildandet av ett nordiskt kvinnligt nätverk kommer att tas. Besök på distriktet? Om distriktet önskar särskilt stöd i sitt nätverksarbete, kan vi i ledningsgruppen eller någon erfaren distriktsrepresentant erbjuda ett besök, inom ramen för erhållna projektpengar. Hemsidan. Nätverket har en egen avdelning på SBR:s hemsida. Denna kommer att utvecklas under året och vara ett stöd till de distriktsnätverk som bildats eller de nya som kommer att bildas samt till de nya kvinnor, som önskar veta mer om kvinnor och biodling. Detta är en utmärkt kontaktlänk till distriktens egna nätverk med kontaktuppgifter. Finns det något nätverk i ditt distrikt? Vill du vara med? Gå in på vår hemsida http: //kvn.biodlarna.se och ta kontakt med de ansvariga på ditt distrikt eller med någon av oss i ledningsgruppen så hjälper vi dig. Välkommen! Läs mer om nätverket i tidigare nr av BT: nr 7/8 2007, nr 5 2006, nr 5 2005, nr 5 2004, nr 4 2003 och nr 6 2003. Birgitta Hagström E-post: stavtorp@telia.com Tel: 070 731 80 82 11

12 Bitidningen 1/2 2008

JANNE MÅRTENSSON Konsulent Frågelådan Välkomna med era frågor Hej på er! Denna del av Bitidningen är platsen för allehanda frågor, som speciellt alla våra nya biodlare kan tänkas brottas med under sina första år ibland de mera luttrade biodlarnas skara. Det finns alltså inga frågor som är för enkla att skicka in till Nybörjarspalten. Välkommen med era frågor, som ni kan skicka på följande sätt till undertecknad. E-post: jan.martensson.sbr@biodlarna.org Vanlig post: Janne Mårtensson, Körsbärsvägen 17, Pelarne, 598 91 Vimmerby. FRÅGA, del 1: Finns det något bra tips om hur länge man skall röra i honungen så att den inte blir kornig? /Karin Bitidningen 1/2 2008 Rör ordentligt så blir honungen mjuk och fin. Honungens kristallisation vill vi styra så att slutprodukten blir en mjuk och fi n honung utan kännbara kristaller. Enklast görs detta genom just omrörning, vilket kan göras manuellt eller maskinellt, helt beroende på mängden honung det rör sig om och arbetslusten hos dig som biodlare. Hur länge omrörningen skall pågå varierar väldigt mycket beroende på vilken typ av honung som är dominerande i honungskärlet. En snabbt kristalliserande honung är t ex honungen från raps. Motsatsen kan man uppleva på hösten, när bladhonungen kan ställa till problem. I det senare läget bör man ta till den gamla välkända ympmetoden för att få honungen att kristallisera i rimlig tid. En liten mängd kristalliserad honung mjukgörs (OBS! får inte smältas till flytande form) och rörs ner i honungskärlet. En 700 g-burk till ett kärl med 25 kg honung räcker i regel. Därmed tillförs en ökad mängd kristallisationskärnor, vilket påskyndare processen. När honungen börjar ändra färg från genomskinlig till grumlig och det tar emot att röra i honungen, då är det tid att tappa upp på burkar. Ett kärl med tappkran bör man investera i snarast, det underlättar upptappningen betydligt. FRÅGA, del 2:Skall honungen skummas? Och i så fall när? Har du använt en hel och väl fungerande finsil och inget annat hänt som förorenat honungen, behöver du normalt sett inte skumma honungen. Det skum, som flutit upp på ytan inom ett dygn efter slungningen, består huvudsakligen av luftblåsor, pollenkorn, vaxpartiklar och druvso ckerkristaller(glukos). Är mängden skum alltför stor bör man emellertid skumma av det mesta. En bra måttstock kan vara att om skumskiktet försvinner vid omrörning medför det ingen märkbar kvalitetsförsämring att låta det vara kvar. Om däremot skummet slår sig samman till synbara klumpar, som ligger och flyter i honungen bör honungen skummas. Skumma honungen bör man också göra om man ser större vaxpartiklar, som smugit sig igenom silarna. Till skumningen kan man använda diverse hjälpmedel, som finns hos våra redskapshandlare. Det fungerar också med en ordinär slev från hushållet. Ett gammalt beprövat sätt är att klippa till ett smörgåspapper och lägga detta på honungsytan. När man försiktigt drar bort pappret följer skummet med och honungsytan blir blank och fin. Skum och honung som fastnat på pappret kan man med fördel använda som hushållshonung. 13

Bärkraftig biodling ekonomiskt och miljömässigt Konferens om biodlingsfrågor på Jordbruksverket 20 oktober 2007 i Jordbruksverkets lokaler, Jönköping. BOSSE OCH GITTE MALMGREN Jordbruksverkets handläggare vid djuravdelningen, avel- och djurhållningsenheten, AgrD Kerstin Ebbersten hälsade oss välkomna och utryckte sin glädje över uppslutningen till konferensen. Den var en slags testkonferens. Fler planeras. Det var mycket positivt att Jordbruksverket på detta sätt tog initiativ till att samla olika slags representanter för biodlingen i Sverige. Hon poängterade att alla deltagare var där som privatpersoner och inte som representanter för organisationer eller pga sina tjänster. Det skulle göra det lättare att samtala i sakfrågorna. Konferensen var upplagd så att några föreläsare inledde förmiddagen med korta inlägg på 15 min för att inspirera deltagarna till diskussioner och samtal i grupper under en efterföljande timme. Sedan följde en redovisning inför alla vad de olika grupperna tyckte var viktigt att fokusera på i biodlingen framöver. Eftermiddagens program såg likadant ut. Jordbruksverket tog initiativet till en första av förhoppingsvis flera samtalsträffar med representanter från olika håll i Biodlingssverige. Förmiddagen Calle Regnell talade om livsmedelskontroll och branschriktlinjer samt framhöll att honung är en säker produkt då den innehåller för lite vatten för att bakterier ska trivas. Även Honungsringen och olika metoder att kontrollera och mäta honung beskrevs. Han oroades av att restprodukter från bekämpningsmedel kan finna vägen in i vax och honung. Bly i honung har minskat avsevärt nu när bly förbjudits i bensin. AgrD Ingemar Fries informerade om svensk biforskning och sjukdomsdiagnostik. Forskningens uppgift är att ta fram ny forskning. Han varnade för sammanblandning av forskning och pseudoforskning. Han menade att påståendet att små celler medverkar till varroatolerans saknar bevis och hamnar under rubriken pseudoforskning. Han redogjorde även kortfattat för försöket med överlevande bin utan bekämpning som pågått några år på Gotland. Margareta Tervells presentation av EU-lagstiftningen om handel med bin förmedlades av Kerstin Ebbersten. All import och export måste godkännas av officiell veterinär, alltså endast en veterinär som är förordnad av Jordbruksverket. Bisjukdomar som ska rapporteras till OIE (Office International des Epizooties, världsorganisationen för djurhälsa) är Acariosis (trakékvalster), Amerikansk yngelröta, Europeisk yngelröta, Nosemosis, Lilla kupskalbaggen samt Tropilaelapskvalstret. De senare två har vi inte i Europa). Eftermiddagen Efter lunch redogjorde Erik Österlund för Varroatoleranta bin eller liten cellstorlek?. Naturligt bygger bin mindre celler i yngelområdet och större i honungslagringsutrymmet. Vi har gett dem endast en storlek i och med mellanväggar med förpräglad cellstorlek.den storleken har länge varit av honungslagringsstorlek (utan vetenskapligt stöd), vilket gett oss bin med delvis förändrade egenskaper. Erik gav flera exempel på bigårdar (det är viktigt att alla bin, eller de flesta, i en bigård är mer varroatoleranta, för att bigården ska klara sig bra) som i flera år (4-12 år, i Sverige och andra länder) klarat sig utan något preparat. En del på stora celler, men flest på mindre celler i yngelområdet. Bengt Andreasson redogjorde för Svensk Biavel, som är ett samarbetsprojekt mellan SBR och Biodlingsföretagarna. Han talade om urvalsprinciper för avel, honungsskörd, svärmtröghet, temperament och utrensningsförmåga. Slutligen framhöll han vikten av en bred genetisk bas. Kerstin Ebbersten tog sig privilegiet att som arrangör något överskrida tidsbegränsningen 15 minuter när hon redogjorde för behovet av dokumentation och avel med stor genetisk bredd. Kerstin berättade om binas annorlunda reproduktion, och hur denna medför att bin har en extrem förmåga att bibehålla en stor genetisk variation. När vi bedriver avel genom att använda parningsstationer med ett fåtal drönarsamhällen minskar den genetiska variationen och risken för inavel ökar kraftigt. Drönare rekryteras i naturen till ungdrottningarnas parning från traktens alla drottningar. Bina har stilla drottningbyte för att byta drottning i samhället och svärmning för att ersätta döda samhällen. Alla drottningar kan genetiskt vara både mödrar och fäder (genom drönarproduktion). 14 Bitidningen 1/2 2008

Jordbruksverket och vi Vi upplever nu att vi har ännu bättre kommunikation mellan Sveriges biodlare och Jordbruksverket i biodlingsfrågor. Det gäller för stora biodlare där biodlingen är ekonomiskt viktig för biodlarens försörjning och för hobbybiodlaren som kan räkna sina samhällen på ena handens fingrar. För merparten av dessa små biodlare är ofta nöjet att följa bisamhällets utveckling i samklang med naturen viktigare än det ekonomiska utbytet. Vi fick ännu en gång bekräftat att de flesta biodlare är kloka människor med balanserade åsikter. Naturligtvis tycker inte alla likadant. Det vore orimligt och dessutom mycket trist. De av oss som har biodling som försörjning lägger naturligtvis ekonomin som en tung post. Där kommer frågan om marknadsföring och möjligheter för kunder att finna lokalproducerad honung, kanske hos sin egen biodlares butik med honung, pollen, salvor, godis och allt som kan öka lönsamheten in. Denna typ av företag förefaller vara vanligare utomlands än i Sverige. Hur kan Jordbruksverket stödja en sådan utveckling? Några ämnen under diskussion En deltagare frågade under slutdiskussionen Ingemar Fries hur hans forskning betalades, och våra farhågor bekräftades när han berättade att nästan alla kostnader måste de själva söka hos forskningsråd och andra fonder. Han frågade då om t ex Jordbruksverket kunde beställa forskning inom ett visst område och Fries svar var: Money talks!. Även frågan om honungspriser, pollinering och fler biodlare luftades. En fara kan vara om det blir fler stora biodlare för snabbt vilket skulle kunna innebära att honungspriserna sjunker. Snabb ökning av antalet små biodlare påverkar troligen inte marknadspriset på honung på samma sätt. Jordbruksverket framhöll att det är angeläget att antalet bisamhällen ökar för att på så sätt säkra pollineringen av grödor, vilda såväl som tama. Många uttryckte önskan om det skulle bli vanligt med varroatoleranta bin för säkrare biodling för såväl bin som biodlare. Det gladde oss mycket att höra det som bisjukdomskonsulenten framförde som slutkläm: Det viktigaste arbetet vi har framför oss är att medverka till att våra bin kan leva och själva klara av varroan utan att använda biocider (bekämpningsmedel kallas numera officiellt för biocider). Det är ju logiskt att ett av de viktigaste målen för att nå många fler nya biodlare måste vara att slippa handskas med olika typer av kemikalier i form av syror och pesticider som våra bin ofta överlever men inte mår bättre av. Fortsättningen Den öppna och stundtals animerade diskussion som pågick i samtalsgrupperna och gemensamt redovisades inför hela gruppen bidrar till planerandet av nästa uppföljande konferens om biodling vilken utlovades under vårterminen. bosse@bogi.se gitte@bogi.se Nystart för Carnicagruppen Vi har under sommaren 2007 hållit ett styrelsemöte i Värmland och ett av besluten blev att vi måste anpassa oss till nutiden. När det gäller lokala biodlingsföreningar är det möjligt att träffas fysiskt ganska ofta. När det gäller föreningar eller organisationer som har ambition att ha medlemmar över hela landet måste man gå till väga på ett annat sätt. Att vi inte gjort detta tidigare har kostat oss många medlemmar bl a i Värmland. För vissa kan Värmland eller Stockholm ligga långt bort om man räknar landmil men är ändå bara några knapptryckningar bort om vi använder Internet. Vi gör idag massor med saker som vi tidigare gjorde med papper och penna men med datorn idag. Vi skriver stamtavlor, vi mäter och beräknar vingindex, vi håller kontakt med varandra med hjälp av datorn. Bara för att nämna några få saker av många. Fungerande hemsida och e-mail Vi har kommit fram till att vi måste ha en hemsida. Vi har kommit fram till att vi måste ha ett internt nyhetsbrev som alla även icke medlemmar måste få tillgång till. Vi har kommit fram till att alla som framöver Bitidningen 1/2 2008 kommer att sitta i styrelsen eller på liknande poster måste inte bara ha e-mail, de måste också kunna (måste lära sig) använda den på rätt sätt. Lägger vi de sakerna tillrätta så kan vi hålla ett oavbrutet styrelsemöte, utan att åka någonstans. Samma sak gäller våra medlemmar. Enda chansen att kunna nå dem och att kunna serva dem är e-mail och internet. Den enda fysiska träffen behöver egentligen bara vara årsmötet men även det måste piffas upp för att det skall vara intressant att åka dit. Det få inte bara handla om att godkänna revisorernas rapport och välja ny styrelse. Man måste kunna ta med sig någonting hem. Exempelvis kunskap som man inte kunnat få på något annat sätt och någon annanstans än på årsmötet. Vårt främsta mål Detta om vårt sätt att arbeta. Men vad skall vi arbeta för? Jo, vårt främsta mål är att se till att carnicabiet som finns i landet är renrasig carnica. Och att det är ett bi med bra och stabila egenskaper (putsförmågan kommer att följas upp mycket noga). Den största utmaningen blir dock att marknadsföra carnica. Vi anser att carnica har många goda egenskaper som andra raser antingen inte har eller man har genom den avelspolicy som råder inte lyckats få fram. På senare år har det skett ett antal importer av carnicamaterial som har bekräftat det vi länge haft på känn. Det är bättre att importera ett förädlat och stabilt material och lära sig hur man bibehåller materialets egenskaper än att odla fram någonting man inte har resurser och kunnande till. Och detta kommer också att vara carnicagruppens målsättning. Med andra ord att ha en långsiktig avelsplan som skall befrämja bin med stabila egenskaper. Vi måste samordna vårt avelsarbete så att alla arbetar mot samma mål. Men samtidigt bibehålla den bredd på materialet som vi nu har. Det är ohållbart att drottningodlare parar med okänt material från höger eller vänster för att de tror att på det viset kan man få en bra avkomma. Man skall ha en långsiktig avelsplan och hålla sig till den. Vi har stora visioner om vad som kan och bör göras. Och du kan läsa om det i Carnica Bladet som finns på vår hemsida http:// carnica.se. Du är välkommen i gruppen om du vill jobba med dina bin aktivt. Då kan du få mer glädje av dina bin och kan också glädjas av det som du själv har uträttat. Giedon Önnestam, ordförande 15

PREBEN KRISTIANSEN Bisjukdomskonsulent Bihälsa Bisjukdomskommittén: Sonja Gustafsson Tel. 0514-30309 E-post: gustafsson.torsbo@telia.com Clovis Kastberg Tel. 070-3989100 E-post: ckastberg@mac.com Alf Sjöberg Tel: 0417-263 43 E-post: moellegaarden@brosarp.nu Klas Olof Ohlsson Tel: 0171-44 21 12 E-post: ko.ohlsson@telia.com En av nyheterna i den nya Bitidningen är att det nu etablerats en fast spalt för bisjukdomskonsulenten. I den kommer jag, under huvudrubriken Bihälsa, delge er de senaste rönen om bihälsa, behandling av sjukdomar och parasiter samt även att besvara de mest vanliga frågorna som kommer från er biodlare. Mer om Bisjukdomskommittén finns att läsa på SBR:s hemsida: www.biodlarna.se. SBR:s bisjukdomskommitté För närvarande består SBR:s bisjukdomskommitté av följande ledamöter: Sonja Gustafsson (kommitténs ordförande), Clovis Kastberg, Alf Sjöberg och Klas Olof Ohlsson. Jag är adjungerad och deltar i kommitténs möten och arbete. Bisjukdomskommittén ansvarar för bihälsofrågor och frågor inom bisjukdomsområdet. Målen för bisjukdomskommitténs arbete är bland annat följande: att alla biodlare strävar mot en god hygien och ett gott hälsotillstånd hos sina bin, att den policy som antagits om bekämpning av varroa med ekologiska metoder blir dominerande inom svensk biodling och att med åtgärder för en god bihälsa, god hygien och hög kvalitet, profilera den svenska biodlingens produkter. En stor del av Bisjukdomskommitténs aktiviteter handlar om information och utbildning, som bland annat riktar sig till varroainstruktörerna och distriktens kontaktpersoner i bisjukdomsfrågor. Sedan slutet av maj månad i år har en del av det arbetet, som Bisjukdomskommittén hållit på med, bestått i att utarbeta planer för projekt inom sitt ansvarsområde och att ta fram underlag för de ansökningar som SBR skickat in till Jordbruksverket (EU-stödet till biodlingen, Nationella programmet 2008). Vilka projekt Jordbruksverket klart har avslagit omnämns nedan. De projekt som Jordbruksverket beviljat medel till och som SBR:s styrelse fattar beslut om att genomföra, kommer jag beskriva i nästa nummer av Bitidningen. Rabarber och pudersocker mot varroa Som jag nämnde i förra numret av Bitidningen har Bisjukdomskommittén genom SBR bland annat sökt medel för att genomföra en studie angående rabarber som behandlingsmetod mot varroa. Den ansökningen har tyvärr avslagits av Jordbruksverket. Samma sak gäller en ansökning om utvärdering av pudersocker som bekämpningsmedel. Vilken effekt rabarber har på varroa, och de eventuella negativa effekter av att ha rabarber liggande i en kupa under hela den aktiva säsongen, kommer vi således fortfarande inte ha någon kunskap om. Vi kommer tyvärr heller inte att få mer kunskap om effektiviteten av pudersocker eller om huruvida det går att på sikt hålla kvalstret stången med detta. Det finns fortfarande inga bra och tillförlitliga data angående behandling med pudersocker enligt de metoder som det propagerats för här i Bitidningen, varken här från Sverige eller någon annanstans i världen. Vinterförluster Vinterförluster är ett stort bekymmer inom biodlingen, och på vissa håll har förlusterna de senaste åren varit större än vanligt. En del i det projektet som går ut på att öka antalet samhällen i Sverige till 210 000 år 2010 är en minskning av vinterförlusterna. Sonja Clovis Åke Klas Olof I samband med detta är det viktig att få en bättre uppfattning om förlusternas storlek, och framförallt att få en snabbare överblick över var i landet problemen är störst. Därför tog jag tillsammans med SBR:s Bisjukdomskommitté fram ett förslag till hur kartläggning av vinterförlusterna kan göras. Metoden, som använts framgångsrikt i bland annat Nederländerna, går ut på att det i varje lokalförening finns en eller flera personer (beroende på antal medlemmar i lokalföreningen) som under ett par veckor på våren ringer runt till medlemmarna och ställer 3-5 enkla frågor angående övervintringen. Uppgifterna, som inrapporteras till mig, sammanställs sedan löpande och läggs in på en webbplats. SBR sökte inom ramen för Nationella programmet 2008 medel för ett sådant kartläggningsprojekt. Men Jordbruksverket har avslagit projektet med följande motivering: Uppgiften går ej att genomföra. Läget kring Apistan Många biodlare har frågat hur det kommer att bli med Apistan i framtiden. Det finns såväl en stor osäkerhet som en del missuppfattningar kring detta. Här ska jag försöka reda ut en del av frågetecknen. Apistan är i dagsläget ett bekämpningsmedel Apistan är i dagsläget godkänt som ett bekämpningsmedel. Godkännandet som senast gjordes 2001 gäller fram till och med 31 december 2008. Den som har behörighet att använda Apistan får således använda preparatet precis som hittills under säsongen 2008. 16 Bitidningen 1/2 2008

Vad är ett bekämpningsmedel Det är Kemikalieinspektionen (KemI) som godkänner bekämpningsmedel, och på KemI:s webbplats står det bland annat så här angående bekämpningsmedel: Bekämpningsmedel definieras i 14 kap. miljöbalken, som en kemisk eller biologisk produkt som är avsedd att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Bekämpningsmedel indelas i växtskyddsmedel och biocidprodukter med anledning av de två EG-direktiven 98/ 8/EG (biocidprodukter) respektive 91/ 414/EEG (växtskyddsmedel). Växtskyddsmedel används i huvudsak för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. Det kan till exempel vara mot skadedjur, svampangrepp eller konkurrerande växter etc. Biocidprodukter används i en mängd övriga sammanhang för att motverka skadliga organismer, till exempel i form av träskyddsmedel, desinfektionsmedel, myggmedel, råttbekämpningsmedel och båtbottenfärger etc. När Apistan senast godkändes som bekämpningsmedel gjordes inte någon indelningen i växtskyddsmedel och biocidprodukter. Men enligt de nya bestämmelserna beträffande bekämpningsmedel är Apistan numera en biocidprodukt. Detta har ingen betydelse för den som i dag har behörighet att använda preparatet, däremot har det betydelse för möjligheten att erhålla eller förnya behörigheten för att använda det. Behörighet När ett bekämpningsmedel godkänns av Kemikalieinspektionen placeras det i behörighetsklass 1, 2 eller 3. Det visar vem som får använda medlet. För att få använda medel i klass 1 och vissa medel i klass 2 krävs utbildning. För att få använda medel i klass 1 krävs dessutom tillstånd. Förutom att medlen placeras i en behörighetsklass får klass 1 och vissa klass 2 medel även en bokstavsbeteckning, som visar vilken myndighet som ger tillstånd samt bestämmer kunskapskraven. Bokstavsbeteckningen L betyder att det är Jordbruksverket som är ansvarig myndighet för kunskapskraven och kursplanerna. Apistan är godkänd som ett klass 2L medel, vilket innebär att biodlaren måste Bitidningen 1/2 2008 Apistan är fram till och med 31 december 2008 godkänd som ett bekämpningsmedel. Enligt reglerna beträffande indelning av bekämpningsmedel i växtskyddsmedel och biocidprodukter är Apistan en biocidprodukt. Den biodlare som har behörighet kan även under 2008 använda Apistan precis som hittills. Om Apistan ska finnas kvar på den svenska marknaden efter 1 januari 2009 måste det godkännas som läkemedel. Hur reglerna för användandet av Apistan blir då, är det fortfarande ingen som vet. Foto: Preben Kristiansen gå en behörighetskurs för att kunna få använda preparatet. Men med anledning av indelningen i växtskyddsmedel och biocidprodukter har Jordbruksverket numera bara ansvaret för utbildningen som handlar om växtskyddsmedel. Detta innebär att även om Apistan vid senaste godkännandet klassades som ett 2L medel så kan Jordbruksverket/ länsstyrelserna inte längre anordna kurser för preparatet, eftersom det numera är en biocidprodukt. De biodlare som i dag inte har behörighet att använda Apistan, antigen därför att de aldrig gått en kurs eller därför att deras behörighet gått ut, kommer inte att kunna erhålla behörighet för att få använda Apistan under den kvarvarande tiden som det är ett bekämpningsmedel. Jag har undersökt möjligheterna för att en annan myndighet skulle kunna ta över ansvaret för behörighetskurserna för att använda Apistan. Men i dagsläget finns det ingen annan myndighet som kan ge den utbildningen. Läkemedel Enligt EU-direktiv och läkemedelsdefi nitionen måste alla medel som används för att behandla sjukdomar eller bekämpa parasiter på/i livsmedelsproducerande djur i fortsättningen klassificeras som läkemedel. Detta innebär att Apistan från och med 1 januari 2009 (dvs. efter det att godkännandet som bekämpningsmedel har upphört) måste godkännas som läkemedel om det ska finnas kvar på den svenska marknaden. Läkemedel ska godkännas av Läkemedelsverket, som också avgör vilka regler som ska gälla för användandet av medlet. T ex om det ska vara receptbelagt och vem som får förskriva preparatet. För närvarande vet ingen hur reglerna för Apistan kommer bli. Senaste nytt om IAPV I förra numret av Bitidningen skrev jag en artikel om en undersökning som gjorts i USA beträffande mikroorganismer i bin som dött till följd av CCD (Colony Collapse Disorder). Författarna till artikeln antydde att Israeli acute paralysis virus (IAPV), ett virus som påvisades i en stor andel av bina från samhällen med CCD, hade kommit till USA genom import av bin från Australien. I decembernumret av American Bee Journal publiceras en artikel om en undersökning som genomförts av Yanping Chen och Jay D. Evans, två forskare vid biforskningsinstitutet i Beltsville (USA). De har undersökt biprover insamlade i Californien, Maryland och Pennsylvania under perioden 2002 till 2007 för förekomst av IAPV. Resultaten från den undersökningen visar att IAPV funnits i USA åtminstone sedan 2002, dvs. både före fenomenet CCD och före importen av bin från Australien. Chen och Evans skriver att betydelsen av importen från Australien således kan tonas ned, samtidigt som undersökningens resultat visar på ett stort behov av att undersöka hur allvarliga olika stammar av IAPV är som sjukdomsalstrare. preben.kristiansen.sbr@biodlarna.org 17

JANNE MÅRTENSSON SBR:s Avelskommitté Drottningodling/Avel Drottningen märks röd 2008 SBR:s avelskommitté: Bo Lindahl ordförande, Håstenslöv 1534, 26020 Teckomatorp. Tel. 0413-70751. E-post: 041370751@telia.com Leif Strömberg ledamot, Västra Bohr 23, 71191 Lindesberg. Tel. 0581-13774. E-post: leif.biodlare@telia.com Per Thunman ledamot, Skurusundsvägen 44, 13146 Nacka. Tel. 08-7180232. E-post: pgthunman@hotmail.com Janne Mårtensson adjungerad, Pelarne, 59891 Vimmerby. Tel. 0735-233125. E-post: jan.martensson.sbr@biodlarna.org Är du intresserad av drottningodling och avelsarbete med bin? Den här avdelningen av nya Bitidningen ska förhoppningsvis kunna förmedla både kunskap och information om detta till dig. Avelskommittén är ansvarig för den här spalten och vi skall efter bästa förmåga bidra med artiklar, presentationer och tips. Vår tanke är att här även skall finnas möjlighet för våra fyra avelsföreningar, Svensk Biavel AB samt självklart alla ni enskilda drottningodlare och avelsarbetare att bidra med eget material i form av text och bild. Välkomna alla att bidra med er kunskap för att öka intresset för drottningodling och avelsarbete i Sverige. Sänd era bidrag till någon av oss i Avelskommittén, adresser etc. finner du i kontaktrutan. Vinjettraden kommer att skifta färg år från år för att påminna dig om årets märkfärg för drottningarna. I år 2008 märks alltså de nyfödda drottningarna med röd färg. Möte med Svensk Biavel Avelskommittén (Ak) har haft ett möte i november 2007 med Svensk Biavels projektledare Bengt Andreasson och Leif Svensson för att dryfta gemensamma frågor kring den praktiska verksamheten kommande år samt också blicka framåt hur avelsarbetet skall fortgå i landet. Besked om EU-pengar. Beskedet från Statens Jordbruksverk (SJV) om tilldelade medel från Nationella Programmet 2008 och hur detta påverkar de önskvärda insatser, som tidigare planerats var självklart en av utgångspunkterna för diskussionerna. Janne Tyvärr har Avelskommittén långtifrån fått de medel, som behövts för att genomföra vad vi hade tänkt oss under kommande säsong. Om vi har möjlighet att förstärka budgeten genom omfördelningar är i skrivande stund oklart. Vi kämpar på och återkommer med närmare besked i nästa BT. Svensk Biavel har klarat sig bättre och tack vare deras anslag till parningsstationerna kan verksamheten på dessa fortsätta även nästa år. Ak skall genomföra en träff med stationsföreståndaren till våren för att klara ut de närmare förutsättningarna. Höjd ersättning för avelsmaterial Under mötet justerades också ersättningsbeloppen till biavlarna och ett förslag togs fram, som skall förankras hos avelsföreningarna och stationsföreståndarna. Förslaget innebär en större höjning avseende ersättningen för avelsmaterialet på stationerna, medan övriga belopp ligger kvar på ungefär samma nivå som tidigare. Vad är vad inom biaveln? Vissa begrepp inom avelssektorn har tillkommit i och med Svensk Biavels bildande, andra har fått en delvis annan innebörd. För att råda bot på den förvirring som detta ibland gett upphov till definierades och fastslogs ett antal benämningar (se nedan). Avelssamordnare en ny funktion på distriktsnivå Varje distrikt bör snarast möjligt utse en person med ansvar för drottningodling och avel inom distriktet. Det kommande årsmötet för 2008 är ett lämpligt tillfälle. I ett framtidsperspektiv kommer avelssamordnaren att få en viktig funktion i Ak:s strävan att bredda drottningodlingen och avelsarbetet i landet. Alla samordnare kommer att kallas till en gemensam träff under våren 2008 för att närmare gå in på vilka uppgifter man kan ta itu med. I allmänna ordalag kan uppdraget beskrivas som en pådrivare för drottningodlingen och avelsverksamheten i distriktet och en kontaktperson till SBR:s avelskommitté. Rapportera in snarast möjligt vem som utsetts till avelssamordnare i distriktet, så vi kan kalla samman dessa till ett möte. Ha det så bra i vinter! 18 Bitidningen 1/2 2008 Leif Avelssamordnare = den inom SBR-distriktet som ansvarar för drottningodling och avel Avelsarbete = att medvetet höja kvalitén på bina Drottningodling = att uppföröka de goda egenskaperna från avelsarbetet Elitdrottning= kvalitetssäkrad avelsdrottning, bedömd i Svensk Biavels testsystem Per Bo Kvalitetssäkrad avelsdrottning = bedömd i Svensk Biavels system och med kontrollerad parning Avelsdrottning = avkomma från en kvalitetssäkrad avelsdrottning Bruksdrottning = en drottning avsedd för honungsproduktion Avelsföreningar = de fyra självständiga rasgrupper med egna stadgar, som vi har i dag

Uppvaktning av statens utredare om de stora rovdjuren OLOV BOMAN En utredning om de stora rovdjuren har i början av december lagt fram sitt slutbetänkande. När man pratar om de 5 stora så menar man de stora rovdjur som kan tänkas angripa tamboskap och husdjur. Dit hör lo, djärv, varg, björn och kungsörn För biodlingen så är det björnen som kan vålla problem. När nu en utredning om förordningen skulle göras var det dags för biodlarna att flytta fram sina positioner. Näringsbiodlargruppen med Sonja Gustafsson och björnnätverket representerad av Olle Boman besökte tillsammans med Sören Diberg statens enmansutredare Eva Hedmark, Åke Pettersson, Sonja Gustavsson, Olov Bohman och Olof Åkerman träffades för samtal om rovdjursutredningen. Foto: Sören Diberg, deltog också. Åke Pettersson en vacker dag i slutet av oktober. Björnnätverkets medlemmar har under året gjort ett stort arbete. Genom att samla in uppgifter om björnangrepp runt om i landet och rapporterat in det till nätverket så har de nu fått en god uppfattning om angreppens omfattning. Med dessa siffror som underlag redovisade gruppen sin ståndpunkt angående regler för ersättning och bidrag för viltskador på biodlingar. Kraftig ökning av rovdjursangrepp på biodlingar Björnskador 2005: Mer än 12 angrepp 16 döda bisamhällen Björnskador 2006: 19 angrepp 29 döda bisamhällen. Björnskador 2007: 34 angrepp 84 döda bisamhällen Skador på biodlingar förorsakade av björnar har ökat med 140% på ett år. Antalet dödade samhällen uppgick i år till 84 st. Bara den som fått en bigård angripen av en björn vet hur det känns. Det är en olustig känsla och en händelse som innebär både mycket merarbete och stort ekonomiskt bortfall. Förutom en förlust av bisamhället så förstörs ofta materialet bortom all räddning. Det blir helt enkelt bara kaffeved kvar av kuporna. Det har länge pratats om björnar som angriper bikupor men problemet har inte tagits på det allvar saken egentligen kräver. För att kunna förstå problemet så måste det finnas siffror som beskriver omfattningen av skadorna. Eftersom ingen generell ersättning betalas ut till biodling så finns heller ingen registrering. Förrän nu vill säga. SBR.s björnnätverk har tillsammans med BF.s Alf Andersson tagit initiativ till att tills vidare själva föra register över björnangrepp på bisamhällen. Det här görs i samarbete med de berörda länsstyrelserna som Bitidningen 1/2 2008 samtliga, utom i Norrbotten, är intresserade. Under året har rapporter kommit in om 34 angrepp med totalt 84 dödade bisamhällen. Läget är värre än vi kunde tro. Antalet angrepp är i sig förvånande stort men det som oroar mest är den ökande trenden. Biodlingen behöver skyddas för att utvecklas I naturvårdsverkets författning vill man skydda viss verksamhet av naturvårdsskäl. När det gäller biodling så anförs dock inte dessa skäl. Det vill vi ändra på. Vi menar att om man använder naturvårdsskäl som begrepp, för att berättiga en verksamhet till bidrag, kan man inte bortse från den stora naturvård som en biodling bidrar med i skog och mark. För att vi skall uppnå den gemensamma målsättningen att fördubbla antalet bisamhällen i Sverige kan vi inte acceptera att den ökning som görs i utsatta regioner Förintad bigård i Västernorrland. Foto Tommy Lindkvist går till spillo i onödan pga rovdjur. Det är inte bara den faktiska förlusten av bisamhällen som är problemet utan även att biodlare drar sig för att nyetablera eller öka sin biodling. Känner de att de har stöd av myndigheterna och får del av de bidrag som ges till annan djurhållning skulle ett stort hinder vara undanröjt. 23

Årets guldäpplevinnare utför viktig bisyssla 2007 års Guldäpple tilldelas Sveriges Biodlares Riksförbund. Priset togs emot av förbundets ordförande Åke Sandquist den 29 september på Äppelmarknaden. Förbundet får priset för att biodlare gör stora insatser tillsammans med små insekter, ett arbete som främjar bins pollineringsarbete. et här är ett väldigt viktigt pris som -D vi är mycket stolta och glada över att ta emot. Att det kom just nu känns extra bra eftersom vi arbetar aktivt för att öka vår synlighet, bli mer kända av allmänheten och medvetandegöra kopplingen mellan biodling och fruktodling, säger Åke Sandquist. Äpplets Hus skriver i sin prismotivering att honungsbin är viktiga pollinatörer för många nyttoväxter, men även för många vilda växter. En god pollinering är en förutsättning för riklig fruktsättning och bidrar också till att den biologiska mångfalden och produktionsförmågan i kulturlandskapet bevaras. Av den anledningen är biodling viktig både i ett regionalt och nationellt perspektiv, inte minst vid odling av frukt i kommersiella odlingar. Fler biodlare Åke Sandquist berättar att förbundet i år inlett ett stort tillväxtprojekt tillsammans med LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Antalet biodlare har stadigt sjunkit under en rad år och nu är ambitionen att på tre år fördubbla antalet bisamhällen och även öka antalet biodlare. Vi spänner bågen högt och arbetar aktivt för att få fler biodlare. Det finns inget entydigt svar på vad nedgången beror på, men trenden är internationell. Biodlararbetet innebär mycket manuellt arbete utan snabba vinster. Men det finns goda möjligheter att förbättra detta med dagens mer fredliga bin. Foto: William Watts Bin som minröjare Om en kroatisk forskare lyckas med sina planer kan bin bli ett bra sätt att söka upp gömda landminor. Sista maj hade SVT ett inslag om detta.bin har ett utvecklat luktsinne för att leta reda på nektar och pollen. Professor Nikola Kezic i Kroatien försöker lära bin att lukta sig fram till explosiva ämnen. Kvarts miljon minor I Kroatien, liksom i resten av forna Jugoslavien, finns mängder med landminor sedan kriget. Cirka 250000 minor lär finnas kvar på landsbygden. Sedan 1998 har 100 människor dödats av sådana. Det är långsamt och dyrt att röja minor. Bin kan hjälpa till göra minröjningen framför allt effektivare. Lär sig lukten Bina tränas i stora tält. I ena änden har FAKTA Äpplets Hus i Kivik delar årligen ut Årets Guldäpple till någon som gjort något speciellt med koppling till nordiska frukter och bär, gärna med äpplet i centrum. Sveriges Biodlares Riksförbund har drygt 10.000 medlemmar och 320 lokalföreningar över hela landet. Förbundets verksamhet finansieras via medlemsavgifter och via EUbidrag och staten. Växtarter försvinner Att antalet biodlare och bisamhällen minskar kan få allvarliga följder. Flera växtarter hotar att försvinna eller har redan försvunnit. Det stora värdet av bin är just pollinering. Honungen utgör en betydligt mindre del i helheten. Ett bra samarbete mellan biodlare och fruktodlare pågår redan på många håll i landet, till exempel här i Skåne, slutar Åke Sandquist. Artikeln är med tillstånd hämtad ur Kiviks Musteris AB:s klubbtidning Astrakanen, nr 3-07. man bikupan. Flera matbehållare finns utplacerade. De flesta av dem är tomma. Runt dem som innehåller mat har man lagt ut jord som innehåller explosiva ämnen. Bina ska lära sig att sammankoppla lukten av sprängämne med mat. Det har visat sig framgångsrikt. Oupptäckta minor Bin släppas ut på fält sedan andra minröjare gjort sitt. Då kan de upptäcka sådana som missats. Det ser man genom att många bin samlas på en viss fläck på marken. Då kan det finnas en mina där. Bina riskerar inte själva att utlösa någon mina då de är så lätta. Hundar som används idag kan dock förolyckas. Ännu återstår en hel del arbete. Man hoppas mycket på metoden. Red. Bin som är tränade kan samlas på ett ställe på marken där det luktar sprängämne, som de lärt sig betyder socker, precis som de här samlas på ett ställe som luktar mat genom nät ovanför nyslungade ramar i tider utan 24 drag. Foto: Erik Österlund.. Bitidningen 1/2 2008