Inledning Massvåldtäker är massförstörelsevapen Massvåldtäkter under krig uppmärksammades offentligt först under Balkankrigen på 1990-talet. I dag vet vi att det sexualiserade våldet mot kvinnor historiskt sett varit en krigsföringsmetod. Fördömandena efter Balkan var starka och ledde så småningom till att det sexualiserade våldet nu betraktas som krigsförbrytelse. Den internationella kvinnorörelsen drev frågan vilket också delvis resulterade i att FN:s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Världens viktigaste säkerhetspolitiska instans erkände därmed att kvinnor och män har olika erfarenheter av konflikter, att kvinnor och flickor behöver speciellt skydd från könsspecika former av våld och att kvinnor måste delta på alla nivåer i det fredsbyggande arbetet, från fredsförhandlingar till återuppbyggnad. FN:s medlemsländer har ett ansvar för att förverkliga resolutionens krav och intentioner. Men det arbetet går trögt. Nationella handlingsplaner saknas fortfarande i merparten av medlemsländerna och kvinnors deltagande i fredsförhandlingar är långt ifrån en självklarhet. Vad beror då detta på? Allt tyder på att det finns en utbredd övertygelse bland länderna om att det sexualiserade våldet riktat mot kvinnor helt enkelt inte stämmer överens med den gängse säkerhetspolitiska synen om vad som utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Det verkar finnas en ovilja att ta till sig jämställdheten och kvinnors perspektiv i den säkerhetspolitiska analysen. Möjligen kan det bero på att området traditionellt dominerats av en exklusiv skara av främst män. En elit som tror sig ha insikt i frågor som vanliga människor saknar. Men de saknar själva insikten om betydelsen av det civila samhället, och i synnerhet kvinnors betydelse för det civila samhället. Men dessa analytiker har en ofullständig bild av verkligheten just genom sin blindhet för kön och det gagnar varken freden eller säkerheten. Varför är då sexualiserat våld ett hot mot internationell och nationell säkerhet? Vissa feministiska analytiker, bland annat på UNIFEM, FN:s kvinnoorgan har definierat hoten så här: g Våldtäkter som sker offentligt inför ögonen på grannar och familjemedlemmar för att uppnå maximal effekt på kränkningen signalerar att samhället inte kan skydda kvinnor och barn. Det är förödande och undergräver därmed effektivt själva identiteten och sammanhållningen i samhället. g Sexualiserat våld underminerar chanserna för en hållbar och inklusive fred för kvinnor och män, eftersom kvinnorna öppet förnedrats och skrämts. Sexualiserat våld utfört av militära styrkor har en tendens att sprida sig till det omkringliggande civila samhället. Våldsnivån höjs och sexualiserat våld blir normbildande även för vanliga medborgare. g Massvåltäkter ökar spridningen av HIV/Aids som FNs säkerhetsråd klassat som ett hot mot internationell säkerhet. g Eftersom förövarna sällan ställs till ansvar och döms och offren inte får upprättelse eller ersättning, är det svårt att återupprätta respekten för lag och ordning. Straffrihet för brott mot mänskliga rättigheter betyder att brottslingar går fria och inte sällan får höga nationella eller lokala befattningar. Det uppmuntrar till lagtrots och luckrar upp respekten för rättsstaten. Rapporter om en ökning av våldtäkter, sexslaveri och på tvingade graviditeter i pågående konflikter t ex i Darfur och Norra Kivu-provinsen i Demokratiska Republiken Kongo visar tydligt att könsspecifikt våld är en beräknad krigstaktik. Kvinnorna är måltavlor och siffror som 60 000 offer under krigen i Bosnien och Kroatien, 64 000 under inbördeskriget i Sierra Leone, 27 000 bara under 2007 i den östra delen av Kongo (not: uppgifter från P1 Konflikt, den 23:e februari 2008), talar ett tydligt språk: massvåldtäkter är massförstöreslevapen. Åtta år efter antagandet av resolution 1325 borde vi därför kunna förvänta oss att det internationella samfundet tar intryck och inkluderar sexualiserat våld som ett säkerhetshot. Världens ledare måste inse att sexualiserat våld är inte bara ett brott mot de mänskliga rättigheterna utan ett hot mot en hållbar fred. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon anger färdriktningen i sitt tal på FN: s kvinnokommission i februari 2008. Han kräver att det under FN:s säkerhetsråd skall inrättas ett kontrollorgan som ska följa utvecklingen när det gäller våld mot kvinnor och flickor. Han vill se lagändringar i medlemsstaterna så att våld mot kvinnor kriminaliseras, han uppmanar världens ledare att mobilisera mot mäns våld mot kvinnor och tar själv initiativ till ett globalt manligt nätverk för att motverka våld mot kvinnor. Han uppmuntrar också kvinnogrupper runt om i världen att fortsätta kampen mot våldet. I den kampen tar Kvinna till Kvinna, tillsammans med alla våra partners, en aktiv del. Februari 2008 Lena Ag Generalsekreterare Anna Lidén KANSLICHEF VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 3
Women s Network Croatia demonstrerar den 8 mars för kvinnors ökade deltagande i politiken. Målet är 51 % kvinnor! 4 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Vem bestämmer när det är fred? Fred är ett livsviktigt begrepp med många betydelser. Det som uppfattas som fred av vissa behöver inte alls vara fred för andra. Det beror på vem man är, på möjligheter, rättigheter och skyldigheter, på erfarenheter och vart man befinner sig. För befolkningen i ett konfliktområde inträffar sällan fred direkt efter att ett fredsavtal skrivits under. Att bygga fred tar tid, och är ett långsiktigt arbete. Men alldeles för ofta väljer såväl det internationella samfundet som inhemska regeringar att fatta kortsiktiga beslut för att försöka visa på snabba resultat och handlingskraft. Att endast förhandla med de krigförande parterna i en begynnande fredsprocess, trots att hela befolkningen påverkas av förhandlingarna är ett exempel på kortsiktighet. Det är parter som ofta har tydliga egenintressen i utkomsten av förhandlingarna som sällan stämmer överens med majoriteten av befolkningens intressen. Sådana beslut kan i värsta fall snarare spä på konflikten ytterligare, istället för att avsluta den. I de flesta samhällen i världen deltar inte kvinnor i den beslutande makten. Säkerhetshot mot kvinnor glöms därför ofta bort av de makthavare som själva inte berörs av hoten. Men långsiktig och hållbar fred kräver att befolkningen är involverad i fredsprocessen och i återuppbyggandet av landet eller området. För att detta ska vara möjligt måste hela befolkningen delta. Det är enda möjligheten för att säkra att viktiga erfarenheter och kunskaper inte går förlorade i planeringen av det nya samhälle som ska byggas upp efter kriget. Den traditionella rollfördelningen gör att kvinnor och män i huvudsak har skilda roller och därför också olika erfarenheter. Vikten av ett starkt civilsamhälle En riktig demokratiseringsprocess behövs för att bygga fred, med ett starkt civilt samhälle som fungerar som en kontrollmekanism för att staten och dess institutioner verkligen arbetar för demokratisering och inkludering av alla i återuppbyggnaden av landet. Det civila samhället med dess organisationer har en central och viktig roll i fredsarbetet och i återuppbyggnaden av ett konflikt område. Organisationerna arbetar för att så många som möjligt kan göra sina röster hörda, både genom diskussioner och offentliga debatter, men också genom att låta dem som aldrig hörs få möjlighet att uttrycka sig. De lyfter frågor som inte finns på den politiska dagordningen och gör dem till politik. De arbetar också med uppgifter som den demolerade staten ännu inte lyckats bygga upp. Sjukvård, omsorg och utbildning, och skydd av mänskliga rättigheter sköts ofta av organisationer inom det civila samhället under och efter konflikt. Kvinna till Kvinna bygger fred. Vi gör det genom att stödja kvinnoorganisationer i konfliktområden. Organisationerna stärker kvinnans roll i sam hället på alla nivåer och de arbetar med kvinnors säkerhet. På så sätt bidrar vi till ett demokratibygge och till långsiktighet i återuppbyggnadsarbetet av de konfliktområden där vi befinner oss. Många organisationer arbetar med fredliga lösningar på konflikten, över konfliktgränser och i samarbete med varandra. Arbetet börjar på den mest basala nivån. Att kvinnor får höras. Vi ser att fredsarbetet måste börja där. Därför stödjer vi samtalsgrupper för kvinnor, traumabearbetning, och organisationer som arbetar för kvinnors hälsa och sexuella rättigheter och mot mäns våld mot kvinnor i konfliktområden. Kvinna till Kvinna har sedan starten för femton år sedan arbetat strategiskt för att skapa möten och samarbeten mellan de organisationer vi stödjer. Vi arbetar aktivt för att organisationer ska ha möjlighet att träffas, även när de arbetar på varsin sida av konfliktgränsen. Vi vet att åtskillnad är den bästa krigsstrategin och att det är den främsta anledningen till att fredsinitiativ inte får bäring. Men genom att människor träffas, pratar och får möjlighet att diskutera så kan försoning och förståelse formas. Det tar tid, och det måste ges tid. VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 5
Teambuilding under mötet mellan organisationer från Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Political peace is nothing without personal peace. nätverkande israel palestina I mars 2007 samlades Kvinna till Kvinnas samarbets organisationer från Israel och Palestina vid Döda havskusten i Jordanien under tre dagar. På grund av det politiska klimatet i Mellanöstern är det omöjligt för många palestinier från Västbanken att resa till Israel och israeler får inte besöka områden som styrs av den palestinska myndigheten. Trots deltagarnas skilda bakgrunder och verksamheter visade diskussionerna om feminism och fredsarbete på flera beröringspunkter. Det handlade exempelvis om svårigheter att förändra diskriminerande lagstiftning, problem med givarstyrda projekt och generationsklyftor inom kvinnorörelsen. Flera deltagare beskrev hur misstron mot den andra späds på när det blir allt svårare att mötas. En palestinsk kvinna från Nablus, vars man blev ihjälskjuten av israelisk militär och som nu arbetar med att stödja andra kvinnor som drabbats av konflikten, pratade om hur viktigt det varit att träffa judiska kvinnor från Israel. Hon vill berätta för sina barn och kvinnorna i samtalsgrupperna att det finns judar som står på deras sida, mot våldet och mot ockupationen. nätverkande södra kaukasien I slutet av oktober hölls ett möte för organisationer i södra Kaukasien som arbetar med tonårstjejer och unga kvinnor. Mötet hölls på en neutral plats, i Istanbul. Deltagarna var alla i åldrarna 19-35 år. Syftet med mötet i Istanbul var att under några dagar få chansen att diskutera unga kvinnors villkor i konfliktregionen och att undersöka möjligheterna för ett regionalt samarbete för förändring. Nationalism, diskriminering, korruption, våld och begränsad rörelsefrihet är några av de konsekvenser som konflikterna i regionen medför. Begränsad makt över sin egen kropp är ytterligare en konsekvens som drabbar unga kvinnor. Att sakna makt över sin egen kropp kan innebära många saker, bland annat att inte kunna välja sin egen partner, att inte kunna skilja sig och att tillgången till vård och reproduktiva rättigheter är bristfällig. Efter några dagar med livliga diskussioner och studiebesök hos turkiska kvinnoorganisationer bestämde sig deltagarna för att påbörja arbetet med en gemensam databas och webbplats för unga kvinnor i södra Kaukasien. Unga kvinnor finns sällan representerade i politiska församlingar eller i statistik i Södra Kaukasien. Därför menade mötesdeltagarna att det är dags för dem själva att göra sina röster hörda och visa hur konflikter påverkar dem. g 6 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 7
Kvinna till Kvinna i världen Västra Balkan Kvinna till Kvinna stödjer kvinnoorganisationer i krigs- och konflikt drabbade områden. Under 2007 utgick stöd till sammanlagt 121 organisationer på västra Balkan, i södra Kaukasien och i Mellanöstern. Västra Balkan plågades hårt av krig under 1990-talet. De konfliktdrabbade länderna har gradvis byggts upp igen, men vägen är fortfarande lång för att nå försoning mellan de etniska grupper som stred mot varandra i krigen. Genom att skapa nätverk över de etniska gränserna bidrar Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer till att bygga en hållbar fred. Under två dagar i slutet av november 2007 skedde något ovanligt på ett hotell i Sarajevo, Bosnien och Hercegovina en öppning för försoning i ett krigsskadat uppdelat land. Kvinnor från olika etniska grupper samlades på en konferens på temat Facing the Past. De hade träffats många gånger tidigare, redan 1996 började organisationer samarbeta med varandra om gemensamma frågor. Men aldrig tidigare hade de träffats för att prata om det som hände under kriget. Nu talade de om övergreppen, fasorna och såren som fortfarande finns kvar. En viktig orsak till att konferensen blev av och att den blev en framgång är det långsiktiga svenska stödet via Kvinna till Kvinna till kvinnoorganisationerna i landet. Kvinna till Kvinna har stött deras nätverk sedan krigsåren. Inom nätverket har serbiska, kroatiska och bosniakiska kvinnor sam verkat när det gäller sakfrågor, till exempel våld mot kvinnor och människohandel. Samarbetet har varit känsligt, och i perioder farligt eftersom många utomstående betraktat dem som förrädare som träffar fienden. Men kvinnorna själva har med tiden lärt känna och respektera varandra. I Serbien har Women in Black arbetat med Facing the Past -strategier under flera år. De håller bland annat workshops med deltagare från Bosnien, Kroatien, Serbien och Kosovo. Under dessa workshops får deltagarna diskutera vad som hände under kriget. En del är också att se sin egen, sitt lands eller sin grupps skuld till händelserna under Balkankriget. Ett stort möte på samma tema hölls i september i Makedonien, i samarbete med Kosovo Women s Network. Under parollen Transitional Justice and Facing the Past möttes serbiska, kosovoserbiska och kosovoalbanska organisationer för att diskutera kvinnors säkerhet och former för samarbete mellan kvinnoorganisationer över gränserna. Den politiska diskussionen i Kosovo och Serbien har under året i hög grad präglats av Kosovofrågan, där positionerna mellan regeringarna varit helt låsta. 8 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Nadja Duhacek och Armela Bejko under kampanjen 16 days of activism, den 28:e november i Nis, Serbien. VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 9
Och som så många gånger förr så lyckades kvinnorna under mötet med det som regeringsföreträdarna inte klarat av under förhandlingarna om Kosovos status. De möttes, samtalade, diskuterade och kom fram till konkreta resultat om försoning mellan länderna och folkgrupperna. När Kvinna till Kvinna började arbeta på västra Balkan 1993 pågick kriget fortfarande. De konflikt drabbade länderna var svårt sargade och civil befolkningen levde under svåra förhåll anden. Många kvinnor var traumatiserade efter att ha utsatts för olika former av övergrepp. Bland annat användes systematiserade sexuella övergrepp mot kvinnor som krigföringsmetod för att förnedra fienden. Vid den tiden tänkte de traditionella hjäl p- organisationerna sällan på kvinnors specifika behov. Kvinna till Kvinna såg behoven och skickade kvinnopaket, med hygienartiklar, underkläder och andra förnödenheter. Även när det gällde sjuk- och hälsovården, som raserades till följd av kriget, var kvinnornas behov stora. Den österrikiska organisationen Care Austria och Kvinna till Kvinna utrustade tillsammans en mobil mödravårdscentral som de reste runt med i Bosnien-Hercegovina och erbjöd kvinnor gynekologiska undersökningar och läkarvård till barnen. Många av Kvinna till Kvinnas lokala samarbetsorganisationer ordnade samtalsgrupper för kvinnor där de kunde bearbeta sina upplevelser av kriget. Behovet av traumabearbetning fortsatte att vara akut efter krigen på hela Balkan. Obearbetade trauman, på individuell och kollektiv nivå, utgör grogrund för nya konflikter. I kombination med etnisk segregering är risken stor att väpnade konflikter blossar upp igen. Forsk ning visar att mer än 50 procent av alla väpnade konflikter inom länder återuppstår. För att varaktig fred ska komma till stånd krävs ett långsiktigt försoningsarbete som bygger på lokala initiativ. Att skapa förutsättningar för försoning tar tid och måste få ta tid. Därför är det viktigt att biståndsorganisationer som finns på plats i konfliktområden stannar under en längre tid. Detta gäller särskilt för stöd till det civila samhället, där kortsiktigt stöd till enskilda projekt riskerar att försvaga de enskilda organisationerna istället för att stärka dem. Samarbetet bör alltid ske utifrån de lokala organisationernas behov och prioriteringar. Kontinuitet och långsiktighet är därför grundläggande för Kvinna till Kvinnas arbete. Arbetet på västra Balkan fortsätter. Idag arbetar vi i Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Makedonien, Montenegro och Serbien. Organisationerna träffas, i olika konstellationer, för att diskutera gemensamma frågor och projekt. Kvinnoorganisationernas samarbete över nationsgränser och etniska gränser skapar förutsättningar för en fredlig samexistens i regionen. Framgångar västra Balkan Albanien Den nya lagen mot våld mot kvinnor trädde i kraft den 1 juni 2007. Flera albanska kvinnoorganisationer åkte på studieresor till Serbien under våren och träffade organisationer, politiker och fackförbund. Kosovofrågan har gjort relationerna mellan länderna ansträngd, varför det var viktigt för kvinnoorganisationerna att etablera bra samarbeten med organisationer på andra sidan gränsen. Bosnien-Hercegovina Kvinnoorganisationerna i Bosnien-Hercegovina arbetade intensivt för att stoppa förslaget att minska andelen kvoterade kvinnor på röstsedlarna från 30 till 22 procent. Med en lyckad lobbykampanj hindrade de förslaget att gå igenom. Under ett nätverksmöte i Bosnien i maj talade Maja Mamula från Women s Room i Zagreb och Maria Bergström från RFSU om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Under en interaktiv workshop fick kvinnorna ge sin syn på sexuella frågor. Därefter hölls ett pass med fittfakta, där de kvinnliga könsdelarna noggrant gicks igenom. Många deltagare hade aldrig tidigare fått ta del av liknande information, och många vittnade om att de aldrig fått njuta av sex i sina relationer. Organisationen Cure inspirerades och beslutade att själva börja jobba med vagina-workshops. Montenegro Kvinnorörelsen i Montenegro har under året arbetat aktivt för att den nya staten ska få en jämställdhetslagstiftning och en genusmedveten konstitution. I juli 2007 antogs jämställdhetslagstiftningen och i oktober antog parlamentet Montenegros konstitution. Varken lagen eller 10 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Mirjana Mirosavljevic, Reconstruction Women s Fund den 8 mars 2007 konstitutionen är tillräckliga när det gäller kvinnors rättigheter. Men kvinnorörelsens idoga arbete har gjort att frågorna är kända hos både allmänheten och ledande politiker. Kosovo och Serbien Kosovo Women s Network och Women in Black i Serbien samarbetar under namnet Women s Peace Coalition. I september anordnade de en stor fredskonferens i Struga, Makedonien. Ämnet var Transitional Justice and Facing the Past. Att serber, kosovoalbaner och kosovoserber möttes och diskuterade dessa frågor i en infekterad tid var en stark politisk handling. Ett TV-team från kosovarisk TV var med under hela konferensen, och producerade en dokumentär som senare visades i nationell TV. Under konferensen togs det stora steg mot försoning mellan de olika folkgrupperna. Kosovo Kosovar Gender Studies Center publicerade en rapport, den första i sitt slag, om jämställdheten i Kosovos utbildningssystem. Studien täcker allt från förskola till utbildningsministerium, och visar på en mycket ojämn könsfördelning på alla nivåer. Studien granskar bland annat även skolböcker. Boken rönte stor uppmärksamhet och gav stort medialt genomslag med live debatter i nationell TV och radio. Gender Studies blev ombedda att presentera studien i parlamentet och den nuvarande utbildningsministern har uttryckt intresse för fortsatt samarbete kring dessa frågor. Serbien I maj 2007 presenterades den serbiska regeringens CEDAW-rapport, samt skuggrapporterna från kvinnorörelsen i Serbien, för CEDAW-kommittén i New York. Många av kvinnorörelsens rekommendationer kom med i CEDAW-kommitténs rekommendationer, till exempel att staten måste förbättra sin dialog med kvinnorörelsen och använda sig av den kunskap och erfarenhet som finns där. Kvinnoorganisationen Sandglass organiserade ett seminarium om fundamentalism i Jastrebac. Politiska partier var inbjudna och deltog aktivt i seminariet. I det samhällsklimat som råder i Serbien idag är det svårt, på gränsen till omöjligt, att föra den här typen av diskussioner. Att Sandglass har lyckats skapa intresse för och debatt om de här frågorna är därför en stor bedrift. g VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 11
Suzan Dahnoun och Amera Sharabati deltar på en workshop arrangerad av Palestinian Center for Peace and Democracy i Hebron. 12 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Kvinna till Kvinna i världen Mellanöstern Hela Mellanöstern-regionen påverkas av kriget i Irak och konflikterna mellan Israel och Hizbollah i Libanon samt Israel Palestina kon flikten. Samtidigt som konflikterna intensifierats under de senaste åren har kvinnors positioner i samhället och deras rättigheter försämrats och försvagats. Kvinna till Kvinna arbetar därför aktivt med att stärka kvinnorörelsen i hela Mellanöstern. En viktig hörnsten är att stödja och initiera nätverksmöten mellan organisationer och grupper över både landsoch konfliktgränser. Många arbetar mot samma mål med liknande medel. Genom att träffas kan de både inspireras och stödja varandra. Det behövs, eftersom kvinnorörelsen motarbetas kontinuerligt i flera delar av Mellanöstern. I Irak har kvinnornas situation försämrats avsevärt sedan USA invaderade landet 2003. När den nya författningen antogs 2005 såldes kvinnors rättigheter ut i Irak till förmån för en fram stressad författning som George Bush behövde för att vända en kritisk hemmaopinion som krävde synliga resultat i Irak. Det finns inte längre något skydd mot mäns våld mot kvinnor, som har ökat lavinartat sedan invasionen. Kvinnor dödas av det enda skälet att de är kvinnor. Rapporter pekar på att mellan 15 20 kvinnor mördas i månaden, bara i Basra i södra Irak. Nu märker kvinnorörelsen i Egypten att situationen förändras för kvinnor även där, trots att de inte själva är i konflikt med något annat land. Det är tydligt att alla i Mellanöstern regionen påverkas och påverkar varandra. Tradi tionella och fundamentalistiska krafter ökar i de flesta länderna, vilket är en farlig utveckling. Inte minst för kvinnor eftersom kännetecknande för all religiös fundamentalism, oavsett var den före kommer, är att den begränsar kvinnors rättigheter. Under våren och sommaren bombade och besköt Libanons regering det palestinska flyktinglägret Nahr al-bared i norra Libanon. Skälet var att lösa Al-Qaida nätverk skulle ha bildats i lägren. I jakten dödades många civila palestinier. Kvinna till Kvinna inledde snabbt ett samarbete med Najdeh, den största palestinska kvinnoorganisationen i Libanon, för att förmedla akutbistånd till kvinnor inne i lägret samt till de områden dit många flytt sedan beskjutningen av Nahr al-bared började. Kvinnors basala behov får ofta stå tillbaka när akutbistånd förmedlas. I Nahr al-bared var det mycket varmt i maj och juni och invånarna är trångbodda. Basala behov som hygien kräver tvål, underkläder och handdukar. Attribut som är livsviktiga när man har mens eller är nyförlöst i en sådan miljö. Det civila samhället med oberoende organisationer måste stärkas för att vända utvecklingen i hela Mellanöstern. Det finns få organisationer VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 13
mötesplatser för ett stort antal organisationer från både Israel och Västbanken utanför deras egna gränser. Partnerorganisationer från Gaza är alltid inbjudna till mötena, men deras företrädare har inte haft möjlighet att delta eftersom gränsen till Gaza varit helt stängd under året. De boende på Gaza blir mer och mer isolerade. Deras situation förvärrades ytterligare under 2007 då en militär konflikt blossade upp mellan Hamas och Fatah på både Västbanken och Gaza. Som partner- freds och biståndsorganisation måste vi vara flexibla och kunna möta olika typer av behov snabbt. I krigssituationer förändras förutsättningarna för befolkningen från en dag till en annan. Därför är det viktigt att vi som biståndsorganisation är på plats. I Beit Hanoun i Norra Gaza har Israels bomber ödelagt stora områden. Tahani Qasem och Naila Ayesh från Women s Affair Center tar paus. som kan och vågar utmana militaristiska och fundamentalistiska grupperingar, i Irak, Israel och i Libanon, till exempel. Det som behövs är en massiv civil insats för att ändra utvecklingen. Det finns demokratiska krafter, enskilda politiker och framförallt organisationer i civilsamhället, som med ordentligt stöd från omvärlden kan få större kraft i fredsbyggandet i Mellanöstern. Det är lika viktigt att stödja det civila samhället i länder som Jordanien, där parlamentet under 2007 bland annat försökte inskränka oberoende organisationers möjligheter att registrera sig. I flera års tid har den israeliska och den palestinska kvinnorörelsen arbetat med dialog och försoning mellan grupperna. Deras arbete har försvårats avsevärt de senaste åren, bland annat på grund av Israels mur mot de palestinska områdena. Kvinna till Kvinna har därför skapat möten och Framgångar MELLANÖSTERN Israel I Kufar Kara, en palestinsk by i Gallillen, har kvinnor som tidigare varit isolerade i sin by och inte gått utanför huset utan en manlig släkting, förändrats radikalt. Efter att de deltagit i Community of Learning Women s ledarskapsprogram har de börjat jobbat med utåtriktade projekt. De har under året anordnat en konferens om sociala frågor och flera har även intervjuats i radio på samma tema. Isha L Isha och Coalition of Women for Peace anordnade konferensen Security for Whom? i Israel. Konferensen hölls några månader efter Libanonkriget där Israel och Hizbollah var de krigförande parterna. Konferensens tema var feministisk säkerhet, och en rapport presenterades om hur kvinnor som redan innan hade en svår ekonomisk situation drabbades extra svårt under kriget. Västbanken För första gången har kvinnor med funktionshinder organiserat sig och 2007 registrerades organisationen Stars of Hope. Funktionshindrade kvinnor är en extremt isolerad och marginaliserad grupp i det palestinska samhället som få ser kan ha en positiv roll inom det egna samhället. Genom organisationen har Stars of Hope tagit makten att driva på förändringen om funktionshindrade kvinnors situation i Palestina. 14 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Gaza Women s Affair Center har lyckats stödja kvinnors organisering i Beit Hanoun i norra Gaza, ett område som både utsatts för internt och israeliskt våld under året. De har hållit utbildningar för lokala kvinnoorganisationer om bland annat kvinnors rättigheter. De lokala kvinno organisationerna har sedan själva hållit utbildningar för kvinnor på landsbygden i Gaza om genus och empowerment. En deltagare berättade att hon efter Women s Affair Centers utbildning börjat förstå sin egen roll i familjen. Efter att ha tagit makten över sin egen livssituation har hon också börjat stödja andra kvinnor i familjen och framförallt sina svärdöttrar. I en hårt patriarkal kontext har hon nu börjat stödja deras fortsatta universitetsutbildning, vilket är ovanligt för kvinnor efter deras giftermål. Israel och Västbanken I mars 2007 samlades Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer från Israel och Palestina vid Döda havet i Jordanien under tre dagar. Den politiska situationen gör det omöjligt för organisationerna att träffas i Israel eller på de palestinska områdena. Under mötet diskuterades bland annat gemen samma fredsstrategier, feministisk säkerhet, och problem med diskriminerande lagstiftning. Jordanien Efter intensivt påverkansarbete från det jordanska civila samhället, med internationellt stöd från bland annat Kvinna till Kvinna, drog det jordanska parlamentet slutligen tillbaka lagförslaget Association Law från parlamentet. Förslaget innehöll både begränsningar för vad icke statliga organisationer får göra, vilken verksamhet de får bedriva och hur. Det innehöll även begränsningar för registrering av oberoende organisationer. Om lagen hade gått igenom skulle den starkt försvåra för det civila samhällets möjligheter att arbeta i Jordanien. Kvinna till Kvinna gav tillsammans med EU stöd till en stor konferens för jordanska kvinnoorganisationer med titeln: Promoting women s political representation. Boriana Jönsson från Kvinna till Kvinna och Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ deltog på konferensen. och våld mot kvinnor diskuteras i det libanesiska samhället på ett öppnare sätt. För första gången tar CEDAW upp situationen för palestinska kvinnor i flyktingläger i Libanon. Dessutom har organisationen KAFA varit med och tagit fram en separat rapport om människohandel. Women s Humanitarian Organisation är aktiva i Borj-al-Barajneh, ett av de palestinska flyktinglägren i Beirut, som fick ta emot tusentals flyktingar efter räderna i Nahr al-bared av Libanons regering under sommaren. Women s Humanitarian Organisation har under året öppnat en ny mötesplats och hälsoklinik för kvinnor. Syftet med arbetet är att sätta kvinnans behov i fokus. De håller kurser och utbildningar för kvinnor och har stödgrupper för att lindra kvinnornas stress och tauma. Egypten och Irak Under året började Kvinna till Kvinna stödja tre organisationer i Egypten och två organisationer i Irak. Det är första gången vi stödjer kvinnoorganisationer i båda länderna. g Kvinnor som inte lyder kommer att straffas'' står det skrivet på en vägg i Basra, Irak. Libanon Flertalet av Kvinna till Kvinnas samarbetspartner i Libanon har bidragit till att kvinnors rättigheter VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 15
Kvinna till Kvinna i världen Södra Kaukasien Efter Sovjetunionens fall har de tre länderna i södra Kaukasien varit med om både beväpnande konflikter och stora politiska förändringar. De har alla sedan självständigheten 1991 utsatts för hot mot fred, säkerhet och socioekonomisk utveckling. Det finns tre utbrytarregioner eller icke erkända republiker i regionen: Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach. Konflikterna är olösta sedan början av 1990-talet och de senaste åren har inga officiella förhandlingar pågått. I själva konflikt områdena står livet i princip stilla och det finns mycket vapen i omlopp. Befolkningen i Abchazien och Sydossetien är beroende av ryska pass för att kunna lämna området. Befolkningen i Nagorno Karabach påverkas av den militära närvaron som upprätthålls av vakter på båda sidor av gränsen och är ekonomiskt beroende av Armenien. Både Armenien och Azerbajdzjan har i hög grad auktoritära styrelseskick men även Georgien som påbörjade en mer demokratisk väg efter rosenrevolution 2003 har svårt att hålla fast vid den nya vägen och utveckla en parlamentarisk stat med demokrati. Arvet från sovjettiden och den patriarkala samhällsstrukturen gör hela södra Kaukasien till ett traditionellt och mansdominerat område med liten plats för kvinnor på beslutsfattande poster. Mänskliga rättigheter och speciellt kvinnors rättigheter är ofta försummade och ignorerade i hela regionen men framförallt i de tre utbrytarregionerna eftersom det inte finns någon formell stat att vända sig till med dessa frågor. I hela södra Kaukasien finns en generell brist på information och många kvinnor och män har lite kunskap om sina rättigheter. Medicinsk hjälp och specifik hälsovård för kvinnor är näst intill obefintlig på många ställen i regionen. Höga kostnader för preventivmedel, okunskap om familjeplanering, hög barnadödlighet, många oönskade graviditeter, kvinnor som dör i barnsäng, missfall och sexuellt överförda sjukdomar visar på bristande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande och traditionen med brudkidnappning förekommer i så gott som hela regionen. Det senaste årtiondet har antalet kvinnor på valda politiska poster minskat dramatiskt. Kampen om makten i den georgiska politiken har hindrat regeringen från att inkludera olika grupper av befolkningen i politiken. Det innebär att många är berövade sin röst. Liksom många män som har brist på information och sociala nätverk, har den absoluta majoriteten av kvinnor ingen tillgång till högre nivåer av beslutsfattande positioner. 2006 antog regeringen ett jämställdhets koncept och en plan för kvinnors framsteg skapades. Fram till idag har ännu inga medel 16 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Gammalt sovjetmonument i Shushi i Nagorno Karabach VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 17
Manifestation arrangerad av Fund Sukhumi i Imeretiregionen i Georgien. avsatts för förverkligande av planen vilket visar hur lite regeringen bryr sig om jämställdhet. Idag finns det inte någon statlig institution eller mekanism som arbetar för att förändra kvinnors situation i Armenien. Tidigare har det funnits en biträdande minister vid arbetsmarknads- och socialdepartementet som arbetat med kvinnofrågor. Det ämbetet är nu nedlagt. Det finns en kommission för kvinnors status, men de träffas väldigt sällan och har mer en kosmetisk roll än en roll att förändra. Det finns heller ingen lag som skyddar kvinnor och barn från våld i nära relationer i Armenien. I Azerbajdzjan har nationalistiska och traditionella värderingar från tiden före Sovjetunionen stärkts. Arrangerade barnäktenskap förekommer allt oftare, framförallt på lands bygden. Trots en ökad ekonomisk utveckling, med oljan i Kaspiska havet som huvudkälla, märks inte det hos befolkningen. Fattigdomen är ett stort och utbrett problem. Oberoende organisationer i det civila samhället är mycket viktiga som motpol och som ifrågasättare av samhället i stort. Kvinna till Kvinna stödjer kvinnoorganisationer i hela södra Kaukasien. För att ett samhälle ska kunna utvecklas, och vara demokratiskt, måste alla medborgare ges möjlighet att kunna påverka. Det är av största vikt att organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter får kraft och bäring i sitt arbete i hela södra Kaukasien. Jämställdhet är ett effektivt sätt att minska fattigdomen, eftersom könsfördomar och ojämlika maktstrukturer är en bakomliggande orsak till sociala klyftor och därmed ett hinder för demokrati, utveckling och fred. Kvinnorörelserna i södra Kaukasien arbetar för förändring. De arbetar med att organisera och stärka kvinnor att ta plats i samhället. De utbildar kvinnor i kvinnors mänskliga rättigheter och de informerar unga tjejer om deras sexuella och reprod uktiva rättigheter. Många arbetar med att upp märksamma förekomsten och konsekvenserna av brudkidnappningar. Och de arbetar aktivt för fred genom att samarbeta med organisationer över konfliktgränserna. 18 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007
Framgångar Södra Kaukasien Azerbajdzjan 16 universitet i Azerbajdzjan använder Gender Research Centers material om genusperspektiv inom högre utbildning. Det finns även på flera bibliotek i Baku samt på utbildningsministeriet. Ministry of Youth and Sports i Azerbajdzjan har efter påtryckningar från YUVA lagt upp information om våld mot kvinnor på sin hemsida. Association for the Protection of Women s Rights fortsatte att ge gratis rättshjälp till kvinnor, och öppnade ytterligare ett regionalt center i Azerbajdzjan; Resource Center on Gender and Democracy i Yevlakh regionen. Därmed har de elva regionala center. Ordföranden för Women s Institute sitter med i den kommitté som arbetar fram en lag mot våld mot kvinnor. Det finns en lag om jämställdhet sedan 2006, men den innefattar inte den privata sfären. Därför anser kvinnoorganisationerna att en specifik lag mot våld mot kvinnor är särskilt viktig. Ett utkast till lag lades fram under 2007. Armenien Women s Resource Center fortsatte stödja kvinnor som utsatts för våld i hemmet. De utbildade poliser i samtliga Armeniens regioner och skapade förutsättningar för att åter öppna sitt skyddade boende under 2008. Women s Resource Center öppnade under 2007 ett center för kvinnor i Shushi, Nagorno-Karabach. Tillsammans med kvinnor på plats arrangerar de utbildningar om våld mot kvinnor och mänskliga rättigheter. Men framförallt erbjuder de kvinnor en fristad att träffas och prata. Koalitionen av kvinnliga borgmästare och byrådsmedlemmar, skapat av Democracy Today, tog under 2007 sina första steg mot en agenda för gemensamma frågor att bedriva påverkan gentemot regeringen. De har också etablerat givande kontakter med kvinnliga parlamentariker. Georgien Anti Violence Network of Georgia har deltagit i en intressegrupp med representanter för civila samhället, myndigheter och domstolar som arbetat fram förslag till förändringar i lagen om våld mot kvinnor som antogs 2006. Women s Information Center, Democrat Women och Women s Hope träffades på Kvinna till Kvinnas temamöte om våld mot kvinnor i Jerevan i mars 2007. De planerar nu ett treårsprojekt kring våld i nära relationer tillsammans med två andra organisationer. Fund Sukhumi genomförde en tyst manifestation för att uppmärksamma den låga representationen av kvinnor i beslutsfattande positioner i fem städer. Manifestationen samlade ett fyrtiotal kvinnor på varje plats. Alla deltagare var klädda i samma t-shirts och bar plakat med olika texter, t ex uttalanden från presidenten där han lovar att öka antalet kvinnliga ministrar. Manifestationen uppmärksammades stort i både lokal media och riks-tv. Regionalt Unga kvinnor från Armenien, Azerbajdzjan samt Georgien inklusive Abchasien startade under 2007 ett nätverk för att utbyta information och erfarenheter samt att göra en studie av vilka behov som finns hos unga kvinnor i regionen. Tillsammans vill de arbeta för fredlig konflikthantering och kvinnors rättigheter. g 8 mars firande i Baku, Azerbajdzjan 2007 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007 19
Kvinna till Kvinna i världen Vi vänder blicken mot nya håll Liberia och Demokratiska Republiken Kongo I maj och juni 2007 genomförde Kvinna till Kvinnas biståndschef Agneta Falck och personalhand läggare Monica Nordenwald två factfinding-resor till Liberia och Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Varför vill Kvinna till Kvinna utvidga sitt arbete till Afrika just nu? Vi har haft en pågående diskussion inom Kvinna till Kvinna under en längre tid att vi vill och kan utvidga vårt arbete till nya områden. Både Västafrika och Stora sjöregionen har ingått i de diskussionerna. För oss är det oerhört viktigt att vi befinner oss i områden där vårt arbete kan ge resultat. Här är behovet stort och vi har möjlighet att verka. Att regeringen har valt Afrika som ett prioriterat område för svenskt bistånd bekräftar vår nya geografiska inriktning utifrån att vår styrelse redan 2006 tog beslut på att genomföra factfinding resor i dessa områden. Biståndsminister Gunilla Carlsson har också besökt DRC och uppfattat behovet av att stärka kvinnor i landets freds- och utvecklingsarbete. Varför behövs Kvinna till Kvinna i Liberia och/eller i Demokratiska Republiken Kongo? Vad kan vi göra som andra inte kan/gör? Både Liberia och Demokratiska Republiken Kongo följer en utveckling som är mycket vanlig i postkonfliktområden. Under själva krigen och direkt efter eldupphör finns en mängd internationella humanitära biståndsorganisationer som ger katastrofbistånd till enskilda, öronmärkta projekt. Dessa håller nu på att avslutas och organisationerna är i färd att dra sig ur länderna. Det som behövs i både Liberia och Demokratiska Republiken Kongo är ett långsiktigt utvecklingsarbete, som säkrar stabiliteten och freden. Under våra resor kunde vi konstatera att Kvinna till Kvinna behövs utifrån att vi stödjer kvinnors organisering, deltagande och säkerhet. Vi har erfarenhet från tre olika konfliktområden av vad stöd till kvinnors organisering gör för samhällsutvecklingen. Vi vet att vårt arbete ger resultat. Vi kan, och kommer, dra nytta av våra erfarenheter även i andra områden. Våra partnerorganisationer samarbetar i nätverk både inom och över konfliktgränser. Dessutom samarbetar och stödjer kvinnoorganisationer varandra mellan olika konfliktområden. Vad ser ni som de viktigaste frågorna för kvinnor att arbeta med i Liberia och Demokratiska Republiken Kongo? Rättsväsendet måste förbättras. Mäns våld mot kvinnor är ett enormt problem i båda länderna. Men kvinnor har inte tillgång till rättvisan. Domare ser inte våldet mot kvinnor som problematiskt, eller som något som berör deras ämbeten. I Liberia finns det en bättre lagstiftning, men på landsbygden är den mest en pappersprodukt där gamla bylagar oftast praktiseras. Kvinnor organiserar sig för att arbeta mot våld mot kvinnor, för ett politiskt deltagande och för att delta i återuppbyggnaden av länderna. Det finns stora möjligheter för kvinnor att få en betydande plats i samhällsutvecklingen. Men utmaningarna är också stora. Fattigdomen är utbredd vilket gör att bara att samla in till brödfödan tar så mycket tid och energi att det är svårt att hinna med andra engagemang. Så kvinnors ekonomiska möjligheter och rättigheter är en jätteviktig fråga, vilket också analfabetismen är för att förändra kvinnors situation. Vad är det bestående minnet från factfinding-resorna? Att det är likadant i de här länderna som i de områden där vi redan verkar. Att kvinnor organiserar sig för att förändra samhället. g 20 VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2007