Om författaren Namn Linnéa Ålder 9 år Intresse Handboll och teater Böcker som jag inspireras av Twilight 1 Familj Min storasyster, min mamma och min pappa Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Tackar till Mig själv, Josef, Evelina, Hedvig och Estelle Om boken Det handlar en tjej som hittar ett monster i en källare. Tjejen heter Sara och går i Årstaskolan.
Kapitel 1: Ljuden - Hörde du Olivia, sa Sara. - Nä vadå, sa Olivia. Sara och Olivia var i samma kök på hemkunskapen. Bredvid dom var den elaka Camilla och gjorde tårta. - Vad fin den blir, sa Sara. - Strunt i det du, sa Camilla. Camilla tog tårtan och kastade den på Sara. - Vad fin du blev hehe, skrattade Camilla. Då kom den dumma läraren Skit-Fritiof. - Sara man får inte kasta mat på hemkunskapen, sa Fritjof. Camilla skrattade hela tiden. - Det var inte Sara. Det var Camilla, sa Olivia. - Var tyst, annars får du kvarsittning, sa Fritjof. Nu hörde Sara ljudet som hon hörde i början på hemkunskapen. Bom Bom. Sara, Olivia och Camilla fick kvarsittning.
Kapitel 2: Rädslan Efter kvarnsittningen var Sara på väg till engelskan. Sara såg också Camilla och någon annan tjej sätta upp affischer och dela ut skoltidningar. Sara tog tidningen och gick ett steg tillbaka. - Vänta du får inte ta någon för du är en nolla och nollor får inte någon skoltidning,sa Camilla. - Men du får ju ta, sa Sara. Då kom den snälla fröken Lina. Lina var den snällaste läraren som fanns i hela världen. - Ska du och jag gå till mitt kontor och prata? sa Lina. När Sara och Lina kom till Linas kontor så bjöd Lina på en cola, även om man inte fick dricka det i skolan. Innan Lina jobbade på skolan så var hon danslärare. Efter att Sara var på Linas kontor så kändes det bra.
Kapitel 3: Affischen När Sara kom ut ur matsalen märkte hon en ny affisch. Sara gick fram till affischen och läste. Så här stod det. INGETING HAR HÄNT Du ska inte prata med någon. Du får inte visa det här för någon kompis. Sara tyckte att det var jättemärkligt. När Sara skulle gå till lektionen så kom det en kall vind och blåste ner affischen. Sara gick fram till den och tog upp den och då märkte Sara att på andra sidan stod det något och så här stod det. Monster i skolan Skolans lärare påstår att de har sett ett monster i källaren. Sara blev så rädd att monstret skulle komma upp i skolan så hon sprang ända till slöjden.
Kapitel 4: Upptäckten När Sara kom till slöjden så stod slöjdläraren utanför klassrummet. - Hej Sara, sa slöjdläraren. - Hej, är det bara jag här? sa Sara. - Kan du gå och hämta brädor, sa slöjdläraren. - Okej, sa Sara. Men Sara tänkte på den där affischen som hon såg och när Sara var på väg till dörren kom den dumma Camilla. - Vart ska du då? sa Camilla. -Ingenstans, sa Sara. Sara gick förbi Camilla och gick ner till källaren. När Sara gick till förrådet där brädorna fanns så såg Sara någons skugga. - Vem där? sa Sara med en nervöst röst. Sara fick inget svar. Sara såg en ingång. Sara såg en skugga som gick in där. Sara var tvungen att krypa in där. När Sara kom in i ett litet rum så såg hon skuggan igen. Nu såg Sara monstret. Det såg ut som en varg. Den hade röda ögon och vassa tänder. Den såg inte ut som en vanlig varg. Den såg ut som ett monster.
Kapitel 5: Dikten Sara sprang upp ur källaren och sprang rakt in i den dumma Camilla. - Hej tönt, Det här är mina följeslagare Amanda och Kajsa, sa Camilla. - Jaha vad roligt men jag måste gå nu, sa Sara. Sara gick förbi Camilla, Amanda och Kajsa. När Sara sprang till klassrummet så sprang Sara rakt in i en pelare. Det stod något på pelaren. Så här stod det: Det är bara töntar som tror på monster. Monster finns bara i fantasin. Alla som tror på monster är töntar. Sara blev förvånad att någon hade satt upp en dikt på en pelare. Nu sprang Sara till biblioteket istället för lektionen.
Kapitel 6: Boken Sara var på väg till biblioteket för att få veta mer om monstret. Sara tyckte att monstret liknade en varg. På väg till biblioteket kom den dumma Camilla. - Var ska lilla Sara då, sa Camilla. - Till bibblan, sa Sara. - Det är bara töntar som går till bibblan, sa Camilla. Så sprang Sara till biblioteket. När Sara kom till bibblan så gick hon till bibliotekarien. - Har ni fakta om vargar här? sa Sara. - Ja följ mej, sa bibliotekarien. När Sara kom till hyllan där vargböckerna fanns så tog Sara en bok och gick till en fåtölj och började läsa. Så här stod det: Av alla våra rovdjur är vargen den som väcker starkast känslor och åsikter hos oss nordbor. Vissa människor vill inte alls se vargar i sitt närområde medan andra är glada över vargens återkomst. Men nog är det svårt att tänka sig att man år 1689 jagade varg på Djurgården i Stockholm. Vargen äter kött, framför allt älg, hjort och ren. Sara stängde boken och gick till lunchen.
Kapitel 7: Blandningen Sara var på hemkunskapen. Sara skulle göra något för att locka fram monstret. Sara ville skrämma den dumma Camilla så hon ville blanda ihop något att få fram monstret. Sara kom på vad Sara hade läst om vargar, att de äter "älg, hjort och ren." Då började Sara göra en äcklig soppa. Medan Sara väntade på att hon skulle komma på vad hon skulle lägga i soppan så kom den dumma Camilla och sa. - Du skitstövel, vad håller du på? Sara ville inte svara men så kom ett ord ur henne. - Skit i det du! Just det, jag sa skit till dig. Sara fortsatte att tänka och nu kom hon på det hon skulle ha i soppan. Sara skrev ner allt hon behövde som ett recept och så här stod det: Recept på den äckliga soppan 2 renar. 1 älg. 1/5 hjort. 4 dl vatten. 1 dl senap. Så här gör man Man skär renarna i 2 bitar. Sen skär man hjorten i 4 bitar. Man ska inte skära älgen. Den ska man krossa. Man blandar senapen och vattnet. Man vispar senapen och vattnet tills man svimmar. Man lägger renbitar och älgen och hjortbitarna i varsin kastrull. Innan man lägger älgen i sin kastrull så lägger man vattnet och senapen i kastrullen. Man låter älgen, hjorten och renen koka tills det ser ut som potatis. Sara visste inte var hon skulle hitta alla sakerna så hon hittade på allt.
Kapitel 8: Hämnden På rasten tänkte Sara på hur hon skulle skrämma den dumma Camilla. Men Sara kunde inte bara ta upp monstret. Sara tänkte gå ner och försöka bli vän med monstret. - Det går ju inte, sa hon för sig själv. Men så gick Sara ner till källaren och letade efter monstret. När hon till slut vände sig om så stod monstret där. - Hej, vem är du? frågade Sara lite nervöst. - Ba ba ba, sa det lilla monstret. - Stackarn, du kan inte prata stackarn, sa Sara ledsen. Sara sprang upp när hon hade blivit vän med monstret. Hon såg inte någonting så hon sprang rakt in i den dumma Camilla. - Vad gör du här dumskalle, sa Camilla. Sara ramlade och slog i huvudet men Camilla brydde sig inte. - Du ska komma till gränden efter skolan så ska du se vad dom händer, sa Camilla. Ja då ska du få se vad som händer, tänkte Sara för sig själv. När skolan var slut så gick Sara ner till monstret. - Kom nu monstret så ska du skrämma livet ur Camilla, sa Sara. Men monstret kom inte fram. Då tänkte Sara på vad hon hade gjort på hemkunskapen. Så tog Sara fram den äckliga blandningen. Sara la den äckliga blandningen på en rad så att monstret kom fram och det gjorde det. Sara fick upp monstret i skolan. - Nu måste jag och du skynda oss så vi inte blir sena och skrämma Camilla, sa Sara nervöst. När Sara och monstret kom fram till gränden så stod redan Camilla där. - Vad du är sen Sara, sa Camilla. Vad har du där då? - Ingenting, sa Sara. Sara tyckte om att reta Camilla nu för att hon blev lurad. - Titta om du vill, sa Sara. Camilla gick fram och tittade. I samma stund så hoppade monstret fram och Camilla ramlade. - Har du kissat på dej? skrattade Sara. - Sara är du vän med den här saken? - Ja det är jag, sa Sara. - Förlåt Sara, sa Camilla ledsen. Saras min gled upp och blev glad.
Kapitel 9: Sanningen Ett år senare så gick inte Olivia kvar på skolan. Olivia och Sara var bästisar. Ikväll skulle Sara gå på en cirkus som hette Cirkus Viktoria. Sara gick för sig själv för att Olivia hade flytta och monstret var borta. Nu var det kväll och Sara och Saras mamma gick till cirkusen. Det stod husvagnar parkerade på gräset och det luktade elefantbajs och det hördes cirkusmusik från högtalarna. Sara och hennes mamma gick in i cirkustältet och satte sig på sin plats i publiken. - Nu började det, sa cirkusdirektören. Sara var spänd, jättespänd. När sista numret var så såg Sara monstret. - Mamma, det är monstret som var i skolan, sa Sara. - Sluta nu Sara gumman. Det är bara en varg, sa Saras mamma. Efter cirkusen när Sara och hennes mamma skulle äta utanför cirkustältet så sprang Sara iväg från sin mamma. Sara sprang och letade efter monstret. Hon gav upp men när hon var på väg till sin mamma såg hon snälla Lina. - Hej Lina, var gör du här? sa Sara. - Jag tittade på cirkusen, sa Lina. - Såg du vargen? sa Sara. - Ja. - Vad är det Lina? sa Sara. - Inget Sara jag måste gå. - Vänta! Jag vill veta vad det är. - Okej, sa snälla Lina. Det var jag som satte upp affischen för att inte någon skulle hitta monstret. - Men var det du som satte upp affischen på baksidan som det stod monster i skolan? sa Sara. - Nej, det var det inte jag. - Det var jag, sa någon som kom. Det var den dumma Fritiof. - Varför det? sa snälla Lina. - Jag vet inte. Jag bara skrev det på baksidan av affischen, sa Fritiof. Jag visste om monstret i källaren hela tiden och jag ville skrämmas lite. Det är min hobby. - Men vem var det som skrev dikten? undrade Sara. Så kom det någon till. Det var den dumma Camilla. - Det var jag som skrev dikten, sa den dumma Camilla. Men jag vill inte vara dum. - Men det är ju du som är dum, sa Sara. - Men snälla kan vi vara vänner, när Olivia har flyttat och sånt, sa dumma Camilla. Jag har alltid velat vara din vän, men varje gång jag har pratat med dig så har det vara kommit något dumt, för jag var så nervös. - Okej, vi kan börja om då, sa Sara.
- Okej, vad bra men kalla mej inte den dumma Camilla, sa Camilla. Du kan kalla mig Camilla bara. - Okej Camilla, sa Sara. Men nu undrar jag vem som tog dit monstret, tänkte Sara tyst. Då kom mannen som ägde cirkusen. - Det var jag som tog dit monstret för att den var sig inte lik, sa mannen som ägde cirkusen. - Men jag förstår inte, sa Sara. - Monstret som du hittade var en varg från början, sa mannen. Jag kunde inte ha en monstervarg på min cirkus. - Nu förstår jag, sa Sara. - Vargen blev sig lik sen när den hade varit på din skola, sa mannen som ägde cirkusen. - Jag vet för han eller hon var vän med mej och vi skrämde Camilla, sa Sara. - Varför kan inte monstret stanna på skolan? Jag och hon eller han är ju bästa vänner, sa Sara. - Alla på cirkusen vill ha tillbaka vargen, sa mannen. Sara tittade på klockan och den var 7 och cirkusen stängde klockan 7. - Jag måste gå nu så min mamma inte ringer polisen, sa Sara. - Okej, hej då men du och din mamma får komma och hälsa på när vi kommer hit igen alla gånger, sa mannen som äger stället. - Tack, din cirkus är den bästa cirkusen som finns i hela värden, sa Sara. - Nu måste du skynda dig. Jag ser din mamma. Hon ska snart gå. - Hej då igen, skrattade Sara lite. - Hej då på dig också, sa mannen. - Mamma, ropade Sara när hon kom springandes. - Vart har du varit unga dam? sa mamma argt. - Det vill du inte veta, sa Sara tills slut. Slut!