Fann frihet i Kristus IRMA GÅR VIDARE 10 GODA INSATSER UNDER ÅRET KOVAL OCH RADIOGLÄDJEN. Mission bland lyxbåtar och sommarälskare

LJUS I ÖSTER#4 MAJ 2015 STOR FÖRFÖLJELSE I KINA LJUS I ÖSTER I EN NY TID T På plats i Montenegro Mission bland lyxbåtar och sommarälskare Fann frihet i Kristus 12 vitryska elever vill ut i mission IRMA GÅR VIDARE 10 GODA INSATSER UNDER ÅRET KOVAL OCH RADIOGLÄDJEN 1

LEDARE 2 Till de onådda. För de förföljda. Ljus i Öster är en allkristen mission som grundades 1903. Genom nationella medarbetare arbetar vi för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar Ljus i Öster också med att främja religionsfrihet, både på strukturell och individuell nivå. Hemvärnsgatan 8, 171 54 Solna Telefon: 08-564 840 40 E-post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se Bankgirogåvor: 900-3625 (om du vill lämna meddelande) Bankgiro: 900-1918 (för OCR-inbetalning) Bankgiro fakturor: 154-1002 Plusgiro: 90 03 62-5 (om du vill lämna meddelande) Plusgiro: 90 01 91-8 (för OCR-inbetalning) Bankkonto: 6160-668657782 Swish: 123 900 36 25 Bankkonto i Finland: IBAN: FI0938100000003958, BIC: SWEDFIHH (Swedbank) Giro i Norge: 3000.16.85569 (via PYM) Swiftadress (betalningar från utlandet): HANDSESS IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782 Org. nr: 802003-0972 Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Svensk Insamlingskontroll. Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt, eller ligger utanför våra projekt, förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål. Tidningen Ljus i Öster ISSN 0345-7265 Ansvarig utgivare: Hans Lindstrand Redaktion: Albin Larsson och Åke Lager Frivillig pren.avgift: 150 kr/år Upplaga: 15 500 Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro Omslagsbilden: Kristina Vrubliaskaité i Litauen hittade friheten i Kristus i stället för i ritualer. FOTO: ÅKE LAGER Inte modlösa trots mord Ibland är det bra att skakas om lite. För mig hände det senast för några veckor sedan. Sista helgen i april arrangerade Ljus i Öster en inspirationshelg tillsammans med Furuhöjdskyrkan i Alunda. Vi hade bjudit in en av våra kontakter från Kaukasien, pastor Ruslan. Han är ledare för unga kristna församlingar i ett av Kaukasiens mest explosiva områden. Ett område med ständiga terrorattacker, där invånarna tillhör mellan 35-40 olika etniska grupper där den stora majoriteten är muslimer. Där är det ingen lekskola att vara kristen. De cirka 600 kristna i det aktuella området drabbas inte bara av hot om våld, utan kan bli ordentligt misshandlade, förskjutna från familj och släkt och till och med dödade. Det är den här realiteten den kristna församlingen lever med i det området. För snart fem år sedan skrev vi om mordet på pastor Artur Sulejmanov. I princip avrättades han utanför den kyrka han varit med att grunda och då fortfarande ledde. Han var ledaren för den unga församlingsrörelsen som växte fram och som Ruslan nu är en av ledarna för. Artur hade fått ta emot många hot under de år han varit en kristen och levde med vetskapen om att livet kunde ta slut fort. Vi var nog ganska många som var oroliga efter mordet på Artur och undrade vad det skulle få för konsekvenser för den unga och lite bräckliga församlingsrörelsen. Nu lyssnade vi till Ruslan fem år efter mordet på Artur. Han berättade att det är klart att de troende kände sig otroligt nedtryckta, nästan tillintetgjorda, av det som hände Artur. Han hade haft en fadersroll för dem. Ruslan berättade hur de hade burit in Arturs kropp i kyrkan och lagt honom inne på hans kontor. Det fanns ett stort ingångshål vid tinningen och man ville inte tro att det var sant att han faktiskt låg död framför dem. Alla bad och man önskade att Artur skulle komma tillbaka till livet. De närmaste åren efter händelsen var en tuff tid och alla blev mycket mer på sin vakt. Man kollade om det fanns någon bomb apterad under bilen eller slängde en blick över axeln för att se om någon förföljde. Det skapade naturligtvis en rädsla. Men det födde också fram en ny generation av ledare som lever med samma vetskap som Artur levt med, att livet kan ta slut i morgon. På ett annat ställe i Kaukasien scannar säkerhetspolisen av en församlingslokal med bombdetektor före gudstjänsten. Man kontrollerar så att det inte finns bomber utplacerade eftersom församlingen har fått ta emot flera hot. Jag tar många saker för självklara. Jag tittar inte under min bil med speglar varje gång jag ska starta den för att se om det finns en bomb där. Jag funderar inte över om det kan vara brevbomber när jag öppnar ett kuvert. Varje morgon promenerar jag i godan ro till kontoret utan att fundera över om det kan finnas krypskyttar som väntar på mig längs vägen. Inte heller står det en grupp arga män utanför min bostad för att misshandla mig på grund av det jag arbetar med. För en hel del av de nationella missionärer Ljus i Öster stöder är säkerhetssituationen totalt annorlunda jämfört med den vi lever under i Sverige. Ljus i Öster stöder många nationella missionärer som lever under svår förföljelse. Vi gör det på olika sätt. Vi tror att det är en viktig del av vår kallelse och vårt uppdrag. För min egen del tror jag att det är en handling som Guds änglar klappar i händerna åt för att låna ett uttryck från Astrid Lindgren. Be för dem som förföljer er! Det är en kärlekshandling som Jesus uppmanar oss till och som Ruslan berättade om att de lever i! Med varma hälsningar och önskan om Guds välsignelse! Hans Lindstrand Missionsledare hans.lindstrand@ljusioster.se Ljus i Öster nr 4 maj 2015

INNEHÅLL #4 2015 Vitryssar missionerar 4 I Vitryssland har missionsintresset bland landets unga ökat de senaste åren. Internet och nya böcker är troligen två av orsakerna. På plats i Montenegro 6Ljus i Öster har besökt det lilla och till stora delar oevangeliserade landet Montenegro. Där mötte vi ett pionjärteam. Nybliven pingstvän 14 Kristina växte upp som katolik, men det var först när hon kom i kontakt med pingströrelsen som hon fann det hon sökte. Också i detta nummer 2 Ledare: Inte modlösa 12 Ljus i Öster: Närmaste åren 16 Ljus i Öster: 10 goda insatser 18 Artikel: Tortyr i Uzbekistan 24 Livsberättelsen: Koval minns Svårt att ta av sig glasögonen Jag besökte nyligen Montenegro och spenderade några dagar där med ett pionjärteam i staden Kotor. Montenegro tillhör de europeiska länder med minst antal evangeliskt kristna och jag förstod tidigt under besöket att just det faktumet innebär stora utmaningar. Teamets sydafrikanske ledare Phil har erfarenhet av församlingsplantering i hemlandet, men han insåg snabbt att de arbetsmetoder han använt där inte fungerar här. Flera gånger under våra dagar tillsammans sa Phil att han så gärna önskade att han kunde ta sig in i en montenegrinsk hjärna för att förstå hur de tänker. Det påminde mig om hur svårt det kan vara att ta av sig sina kulturella och erfarenhetsbaserade glasögon. De sitter så naturligt på näsbenet att vi ibland har svårt att ens märka att vi har dem på oss. Ändå är det genom dem som vi maj 2015 Ljus i Öster nr 4 8»VI SOM KYRKA ÄR ENGAGERADE I MÅNGA SOCIALA PROJEKT OCH NU BÖRJAR STATEN SE DE PRAKTISKA 14 4 VINNINGARNA AV VÅRT ARBETE.«läser av allt omkring oss och gör våra bedömningar. Men så ibland få vi en ny erfarenhet eller möts av en annan verklighet och då krävs det både mod och ödmjukhet för att förändra och förnya sitt sinne och sina tankar. Phil, Ksenja och Aleks visade mig att de är beredda att ta på sig montenegrinska glasögon och det gav mig hopp om att de med Guds ledning kommer att hitta vägar till det montenegrinska folkets hjärtan. I detta nummer får ni också möta Kristina Vrubliaskaité från Litauen som beskriver sin tros resa som en resa från ritualer till frihet. Rauli Lehtonen ger en inblick i Ljus i Östers vision och ni får en smak av vår inspirationshelg i Alunda. Håll till godo! Albin Larsson Redaktör albin.larsson@ljusioster.se HALLÅ DÄR Irma Jansson, Örebro, som avgick i samband med årsmötet efter att ha suttit sex år i Ljus i Östers styrelse. Hon har dessutom suttit i styrelsen under fyra år vid tidigare tillfälle. Hur uppstod ditt missionsintresse? Intresset för mission startade på allvar då jag var i Frankrike med Operation Mission under en månad det sista sommarlovet på gymnasiet och därefter under två år på reseteam i Mellanöstern. När jag kom hem visste jag att detta var min kallelse och för den behövdes utbildning. Jag började på Örebro Missionsskola, där jag också mötte min man Göran som har ett djupt engagemang för mission. Vilka uttryck fick detta intresse? Under utbildningstiden började jag resa som bibelsmugglare för i Ljus i Öster. Jag blev också allt mer indragen i Evangeliska Frikyrkans arbete, bland annat i dess styrelse, vilket gav mig god insyn i missionsarbete. Göran och jag fick en kallelse av en kyrka i Centralafrikanska Republiken och vi jobbade där i fem år tillsammans. Efter 28 år i olika tjänster på EFK började jag för sju år sedan som pastor i Immanuelskyrkan och på anstalten Kumla, men mitt missionsintresse är livslångt. Varför valde du att engagera dig i styrelsen för Ljus i Öster? Under mina år i Mellanöstern såg jag tydligt hur viktigt Guds Ord är för människor som inte nåtts av evangeliet, liksom för kristna som lever som trängda minoriteter. Ljus i Öster bärs av visionen att både stödja de kristna som finns i öst och att evangeliet ska förkunnas bland alla folk. I båda dessa uppgifter har Bibeln och kristen litteratur en central roll i Ljus i Östers arbete. Jag uppskattar också Ljus i Östers arbete för förföljda kristna och att det är en ekumenisk och gedigen mission med stort förtroende. Efter cirka tio år i styrelsen lämnar jag nu den, men är tacksam till Gud för allt jag fått lära mig och alla starka och engagerade människor jag har mött. 3

4 Ljus i Öster nr 4 maj 2015

maj 2015 Ljus i Öster nr 4 5

Sydafrika + Vitryss MONTENEGRO Av Montenegros drygt 600 000 invånare är endast cirka 150 personer evangeliskt kristna. Här, i den lilla kuststaden Kotor, planterar en sydafrikan och ett vitryskt par en församling. Under en helg i slutet av april besökte Ljus i Öster arbetet för att ta reda på hur pionjärmission bedrivs i ett land där många aldrig hört talas om de goda nyheterna. FOTO: DOLLAR PHOTO 6 Ljus i Öster nr 2 februari 2015

landymontenegro februari 2015 Ljus i Öster nr 2 7

MONTENEGRO Kotor befinner sig på UNESCO:s världsarvslista. Ksenja, Aleks och Phil har många planer för sommaren. Biblar till hela folket MONTENEGRO 24 000 biblar har hittills delats ut. Nästan 60 000 återstår att distribuera. Phil Smythe och paret Aleks och Ksenja Kulesh saknar inte arbetsuppgifter. Trots det är de noga med att arbetet får ske i Guds takt, efter hans vilja. TEXT OCH FOTO: ALBIN LARSSON Vi har knappt hunnit landa innan samtalet om svårnådda montenegriner är i full gång. Jag har planterat flera kyrkor i Sydafrika och trodde jag kunde köra samma koncept här, men där har jag fått tänka om, säger Phil i taxin på väg från flygplatsen mot turistparadiset Kotor. Vårsolen lyser starkt och om bara några veckor kommer Kotorbukten vara full av lyxiga båtar och turister från hela världen. Sedan 2013 har Phil och paret Kulesh bedrivit missionsarbete här. Det är ett tufft folk att nå. Jag vet inte varför, men det är svårt att leda dessa människor till tro. Om det inte hade varit för Gud, hade jag inte varit kvar, säger Phil. Eftersom Phil tidigt upptäckte att de metoder han använt i Sydafrika inte fungerade i Montenegro, har Guds ledning varit avgörande för arbetets utformande. När team kommer på besök och undrar vad de ska göra, frågar Phil alltid vad de upplever att Gud vill att de ska göra. Vi är alla skapade olika, med olika gåvor. Gud kanske leder dem att göra något som han inte har lett mig till, säger Phil. 8»VI ÄR ALLA SKAPADE OLIKA, MED OLIKA GÅVOR. GUD KANSKE LEDER DEM ATT GÖRA NÅGOT SOM HAN INTE HAR LETT MIG TILL.«Kaféet i gamla stan är ett tydligt exempel på hur Gud har lett arbetet. Via ett irländskt par som kom till tro under semestern, fick pionjärteamet tillgång till en lokal där hundratals turister passerar varje dag. När team kommer delar de ofta ut biblar och bjuder på fika där. Biblarna som delas ut har en historia i sig. En dag när Phil satt och funderade på att ta fram ett enkelt traktat på montenegrinska, hörde en person helt apropå av sig och berättade om ett förråd i Montenegro med 80 000 Gideonitbiblar. Det tog inte lång tid innan Phil och Aleks packat en hyrbil full med biblar och åkt landet runt för att dela ut dem. Sedan dess har de gjort flera sådana resor och bland annat delat ut på skolor, sjukhus och fängelser. - Jag vet att människor blivit kristna genom att läsa dem. Sedan finns det de som har ringt och varit arga, berättar Phil. Det är söndag förmiddag. Vi promenerar de fem kilometerna längs med strandpromenaden in till centrum. Phil hejar glatt på kypare, affärsmän och pensionärer. Vi slår oss ner vid ett av stadens många kaféer för att prata om deras lilla församlingsgemenskap som är i ständig förändring på grund av turister som kommer och går. I perioder MONTENEGRO Invånare: 625 000 Huvudstad: Podgorica Geografi: Domineras av berg. Montenegro betyder svarta berget. Religion: Majoriteten tillhör ortodoxa kyrkan, även om det finns stora muslimska grupper i södra och östra Montenegro. Politik: Deklarerade sin självständighet från unionen Serbien och Montenegro 2006. KÄLLA: WIKIPEDIA Ljus i Öster nr 4 maj 2015

Det bor cirka 13 500 människor i Kotor, men på sommaren är staden full av turister. Gideonitbiblar på montenegrinska. HALLÅ DÄR Marko, född och uppvuxen i Montenegro. Bor granne med Phil, Aleks och Ksenja. Vad jobbar du med? Jag är i turistnäringen. Jag ordnar utflykter, transporter och så vidare. Lokalbefolkningen tar gärna fram metspöet. har de haft flera hemgrupper igång, just nu inga. Ända sedan starten har söndagens gudstjänstfirande varit en hörnpelare i församlingsgemenskapen. För Phil är det viktigt att gudstjänsten firas på en offentlig plats och därför hyr de in sig i ett av stadens många hotell. Om vi skulle hålla till i våra hem tror folk att vi är en sekt. Jag vill göra det enkelt för människor att hitta oss, säger han. Församlingen i Kotor är inte pionjärteamets enda. 6 mil från Kotor ligger kuststaden Bar och där finns en liten, evangeliskt kristen gemenskap som Phil och teamet leder. Efter att den serbiska pastorn, som tidigare ledde församlingen, hamnat i personliga svårigheter blev pionjärteamet erbjudna att ta över ledarskapet. Även där möts de till gudstjänst i ett hotell och målet är att ha möten där varje söndag framöver. Den här söndagen är det 10 personer som hittat till hotellet i Kotor. En person från Bar, två lokalbor, två amerikaner, två svenskar och så teamet själva. Lovsång och predikan följs av gemenskap i hotellets lobby. Phil har många drömmar för framtiden. En av dem är att erbjuda Kotors barn kristen undervisning. Människor här saknar de kristna grunderna. Missionsarbete är långsiktigt arbete och där är kristen undervisning ett av de bästa verktygen att nå ett folk. maj 2015 Ljus i Öster nr 4 Här i Gamla stan har pionjärteamet fått tillgång till en lokal där de kan dela ut biblar och bjuda på fika. Be för Fler medarbetare till pionjärteamet. Att människor som får ett Nya testamente och läser det får möta Jesus. Ett gott verk för det team från Ljus i Öster som besöker Montenegro i slutet av juni. Hur skulle du beskriva Montenegro? Det är det förlovade landet, ett gömt paradis. Det investeras mycket pengar här. Hur skulle du beskriva Kotor? Det är en vacker plats. Det är en liten grupp människor som bor här, så alla känner varandra. Jag vet vad grannen åt till lunch. Det har såklart både sina för- och nackdelar. Hur skulle du beskriva montenegrinerna? Det är ett stolt och ärligt folk. Samtidigt är vi montenegriner lata. Vi arbetar ungefär sex månader om året och vill bara ha chefspositioner. Varje år kommer det 25 000 serber hit och arbetar som servitörer, barnvakter och så vidare. Genetiskt är vi världens näst längsta folk efter masajerna. Är montenegrinerna religiösa? Inte särskilt. De flesta går i kyrkan någon gång om året. Tror du på Gud? Jag har aldrig sett Gud, men jag tror på honom. Jag respekterar alla religioner och det viktiga är att göra gott mot varandra. 9

MONTENEGRO Mötet på flygplatsen blev starten på vänskap MONTENEGRO Ett ungt vitryskt par och en medelålders sydafrikansk man finner varandra i lilla Montenegro. Hur gick det till? TEXT OCH FOTO: ALBIN LARSSON 2003. Phil Smythe har varit med om en fruktansvärd bilolycka, där 5 personer omkommit och han själv mirakulöst överlevt. I sjukhussängen talar Gud till Phil om att ha en nära, förtrolig relation med honom. Ett avgörande tilltal i Phils liv. Samma år går en 20-årig Aleks på vitrysk bibelskola, men känner att den kunskap han får inte riktigt tillfredställer honom. Innan vi fortsätter historien, låt oss backa bandet några år. Phil Smyhte växer upp med en alkoholiserad och frånvarande far. 1975 gifter han sig ung, men äktenskapet är skakigt eftersom han själv har problem med alkoholen. En dag frågar han sin chef på elbolaget varför han är så glad och får till svar att jag har Jesus. Phil bestämmer sig för att be Gud att visa sig och i en våningssäng kommer den helige Ande över honom så att han gråter och skrattar om vartannat. Phils liv förändras radikalt vilket hans fru inte riktigt kan hantera och skiljer sig. Phil gifter sig senare med sin nuvarande fru Tanya och de startar en kristen camping i ett våldsdrabbat område. Ett år senare startar Phil upp ett företag som snabbt växer och har stora ekonomiska framgångar. Han tar flygcerifikat och flyger mellan de olika lokalkontoren i landet. Och så, 2003 inträffar olyckan som ska visa sig ge livet en ny riktning. gammal var Aleks när han tog emot Jesus på ett 15Så ungdomdsmöte. Aleks Kulesh växer upp med en styvfar som inte behandlar Aleks och hans bror väl. När styvfadern av sina affärspartners blir inbjuden till en pingstkyrka, får Aleks följa med. Som 15-åring, under ett ungdomsmöte i huvudstaden Minsk, inser han att Jesus faktiskt dött för just honom och tar beslutet att bli kristen. Pastorn i den lokala pingstförsamlingen betyder mycket för Aleks de kommande åren och efter att ha slutat skolan går han en bibelskola. Aleks är inte helt nöjd med skolan och söker sig vidare till musikhögskolan där han går fyra år. Men Aleks är fortfarande inte nöjd med livet och när pastorn berättar att han vill starta en missionsbibelskola (i samarbete med Ljus i Öster) hakar Aleks på. Praktiken går till Montenegro. Olyckan och tilltalet om en nära Gudsrelation 2003 leder till att Phil förutom att vara före- REGERINGAR SAMARBETAR Det är inte bara Phil, Aleks och Ksenja som har ett vitryskt-sydafrikanskt samarbete. Även ländernas regeringarna har under många år samarbetat och håller just nu på att utveckla detaljerna i framtida ekonomiska förbindelser. KÄLLA: BELARUS NEWS Ryska Victorias möte med Jesus ledde MONTENEGRO Efter en livskris i början av 2000-talet är den ryska mäklaren Victoria idag en del av församlingsgemenskapen i Bar. Hur hon hamnade där vet hon knappt själv. Året är 2002 och Victoria har under flera månader arbetat i det ryska konsulatet i Belgien och ska äntligen tillbaka hem till Ryssland för att träffa sin familj. Väl hemma får hon beskedet att hennes make har dött och Victoria kastas 10 ner i de mörkaste av tankar. Samtidigt rasar hennes personliga ekonomi och hon tvingas sälja sina dyrt inköpta barnkläder från Belgien genom tidningsannonser. En kvinna som gick i en pingstkyrka hörde av sig och bad att få kläderna gratis eftersom hon inte hade råd att köpa dem. Jag skickade två lådor med kläder till henne och kvinnan bjöd då in mig till kyrkan och frågade om hon fick be för mig. Det krävdes inte många besök i den nystartade kyrkan i Moskva innan Victoria blivit kristen. En dag satt hon och pratade med en väninna om framtidsplaner. Plötsligt hör jag mig själv säga att man kanske skulle åka till Montenegro. Trots att jag inte hade en tanke på att åka dit. Efter den konversationen släppte Victoria tanken på Montenegro men väninnan tjatade om att de skulle åka, så till slut gav de sig iväg på en semesterresa. När vi kom ut ur tunneln som går mellan Podgorica och Bar, hör jag mig själv säga att där uppe på kullen ska jag Ljus i Öster nr 4 maj 2015

Montenegros flagga antogs år 2000 och har en symbol av en dubbelörn och ett lejon i centrum. tagare även blir pastor, startar en församling och öppnar flera kristna skolor. 2006 blir han erbjuden att åka på segelsemester med en vän från Kroatien till Montenegro. När de styr in i Kotorbukten får Phil ett tilltal om att han ska gå ut i hela världen. 2008 upphör hans affärsverksamhet och samma år gör han flera kortare resor till Montenegro. 2010 får han kontakt med pingstkyrkan i huvudstaden Podgorica och i januari 2012 bestämmer sig hela familjen för att flytta till Montenegro. Bara Phil lyckas dock få visa, vilket har lett till att familjen sedan dess lever på två olika kontinenter. Samma år, 2012, kommer Aleks tillbaka från praktiken frustrerad över kulturkrockarna i Montenegro. Samtidigt är det något som berör honom med landet och när ledarskapet i vitryska pingstunionen frågar om han vill åka tillbaks, tackar han ja. När Aleks landar på flyplatsen står en medelålders sydafrikan där för att hämta upp honom. Sedan dess har de båda hängt ihop och numera även Ksenja sedan hon och Aleks gift sig. - Jag är här för att hjälpa Phil. Han har lärt mig väldigt mycket och öppnat upp bibeln för mig, säger Aleks. - Jag är kallad hit till Kotor och jag är glad att få lärjungaträna Aleks. Jag är inte här för att skapa ett nytt samfund, utan för att bygga Guds rike, säger Phil. Aleks och Phil har utvecklat en vänskap som de båda är mycket tacksamma för. henne hela vägen till Montenegro ha mitt hus. Och där bor jag nu, skrattar Victoria. Det tog dock några år innan den slutgiltiga flytten gjordes 2006. Under de två första åren hittade Victoria ingen kyrka att gå till men 2008 fick hon reda på att en serbisk pastor med sin familj flyttat in i samma område ett år tidigare. Både hon och pastorsfamiljen hade bett om att möta likasinnade. En kvinna donerade sedan ett hus till oss och under flera år möttes vi där som församling. maj 2015 Ljus i Öster nr 4 Förra året tog Phil över pastorsrollen och nu möts de istället i ett hotell. Victoria arbetar även i Montenegro som fastighetsmäklare och ser som sin största uppgift att stötta församlingsplanteringen ekonomiskt. Förutom via de fyra ryska, kristna teve-kanalerna hon kan se på i hemmet, är Phil den som ger henne undervisning. - Jag är väldigt tacksam för församlingen och för Phil. Han har lärt mig mycket och gett mig nya uppenbarelser kring vad bibeln lär. TEXT OCH FOTO: ALBIN LARSSON Ryska Victoria har bott i kuststaden Bar sedan 2006 där hon är engagerad i församlingen. 11

LJUS I ÖSTER Till de onådda. Rauli Lehtonen är ansvarig för Ljus i Östers missionsavdelning och ger här en bild av de utmaningar och möjligheter som Ljus i Öster har framför sig de närmaste åren. TEXT: RAULI LEHTONEN Det finns över 60 officiella språk i Kina och OSS (Oberoende Staters Samvälde) som ännu saknar en bibelöversättning. Av 1 000 etniska grupper i Kina och Ryssland kommer omkring 100 snart inte längre att finnas kvar om utvecklingen fortsätter i samma riktning. Bara i Ryssland dör över 100 000 människor årligen av narkotikamissbruk, 50 000 barn lämnar sina hem för att fly ut på gatan och i OSS och Nordkorea förföljs tiotusentals kristna på grund av sin tro. Detta är några av de stora utmaningarna Ljus i Öster kommer att prioritera under de kommande åren. Under den senaste 25-årsperioden har det funnits utomordentliga möjligheter att utbreda evangeliet i forna Sovjetunionen. Det har varit en tid av öppenhet och omdaning, som lett till att tusentals av Rysslands 158 000 tätorter fått sina första kristna kyrkor. Under samma tidsperiod har antalet kristna i Kina troligen fördubblats och tjugotalet nya språk har fått tillgång till hela Bibeln på sitt eget modersmål i de områden där ateismen och kommunismen tecknat konturerna för samhället. Sedan 1989, då flera av våra målområden öppnades för evangelium, har våra gåvogivare varit med och underhållit över 1 000 missionärer. Det är ett stort glädjeämne. Flera av de nationella arbetarna har fått betyda mycket för missionsinsatserna i öst under det senaste kvartseklet och många folkgrupper har fått nationella kyrkor med regelbundna gudstjänster på sina språk trots problem med förföljelser. Några exempel på detta är: adzjarer, avarer, jakuter, bosnjaker, kazaker (i Kina), karakalpaker, komier, tadzjiker, tuviner, turkar (i östra Turkiet), udmurter och uigurer. En del av dessa folk och språk saknar dock ännu hela Bibeln och självutbredande kyrkor. Därför behöver flera av dem ännu stöd från trossyskonen utifrån. Vid sin sista tid med lärjungarna fick Jesus frågan om tecknet för hans återkomst och för tidens slut. Bland det sista han nämnde var att budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. Grundtextens ord för folk, ta ethne och etnos, syftar till etniska grupper. Utifrån ett socialt perspektiv kan detta grundord för folk relateras till människor med samma språk, kultur och 12 traditioner. Därför är det av yttersta vikt även för Ljus i Öster att vi som missionsorganisation kan ge allt det stöd som våra samarbetspartners behöver för att förkunna evangeliet till alla etniska grupper och därmed slutföra missionsuppdraget. Vid sidan av den etniska aspekten finns det emellertid även en territoriell dimension i evangeliets utbredning. För Paulus var det en ära att inte förkunna evangelium där Kristi namn redan var känt (Rom. 15:20). Han ville inte heller bygga på en grund som var lagd av någon annan. Därför är det av yttersta vikt för Ljus i Östers samarbetskyrkor i öst att även sprida det glada budskapet om Jesus till obrutna områden, där evangeliet inte fått fotfäste. Det bästa exemplet utgör de 29 000 (kanske fler) orterna i enbart Ryssland, som saknar både protestantiska, katolska och ortodoxa kyrkor. I Kina är antalet ännu betydligt större, men även i centrala och östra delarna av vårt Europa finns tusentals med orter, där kristna församlingar eller arbetare helt saknas. De stora frågorna för oss är: Vad kan vi göra för dem som ännu inte har hört? Vem kan vi sända? Hur kan vi frigöra mer resurser till att plantera nya församlingar? Under den senaste tiden har den politiska situationen förändrats dramatiskt i flera av våra målområden. Man kan säga att den evangeliska rörelsen har fått en mer begränsad rörelsefrihet i de flesta länderna i OSS. När spänningsfälten ökat i det politiska spelet mellan öst och väst har den protestantiska rörelsens felaktigt identifierats som en trojansk häst för västliga intressen. Rörelsen anses utnyttjas för att infiltrera den slaviska kulturen för att sedan användas som en språngbräda i det politiska spelet mot makthavarna i öst. Detta har bland annat lett till att flera ukrainska missionärer nu fått återvända från Ryssland tillbaka till Ukraina, då misstänksamheten mot dem i den eskalerande politiska krisen mellan länderna försämrat ett fortsatt samarbete. Därför vidgar nu den ukrainska baptist- och pingstunionen sin verksamhet till Balkan, Centraleuropa och flera av Europas storstäder, där de slaviska invånarnas antal hela tiden ökar. Redan för ett par år sedan påbörjade Ljus i Öster insatserna i det området tillsam- Ljus i Öster nr 4 maj 2015

För de förföljda. mans med våra partners från Vitryssland och nu tyder allt på att även flera ukrainska missionärskandidater har fått länder som Bosnien, Kroatien, Montenegro, Polen, Serbien och Tjeckien på sitt hjärta. Ljus i Öster vill vara med och stödja våra partners insatser i detta område, eftersom flera av Europas mest onådda folkgrupper finns i Östeuropa. Detta kommer att ske i samarbete med kyrkor i regionen, samt med svenska församlingar, som har ett intresse för området. Men även Kaukasien, det turkiska bältet och norra Iran har blivit allt viktigare för våra partners. Enligt nya undersökningar, som publicerats av International Society for Human Rights, är maj 2015 Ljus i Öster nr 4 80 procent av alla dem som idag drabbas av religiös förföljelse i världen kristna. Den dystra rapporten från institutet tyder på att blodiga självmordsaktioner mot kyrkor och kristna, ofta genomförda av fanatiska jihadister, blir allt fler. En stor del av världens flyktingar lämnar i dag sina hemländer av den enkla anledningen att de är utsatta för förföljelse på grund av sin kristna tro. Lars Adaktusson hävdade redan förra året i en debattartikel, som publicerades i Dagens Nyheter att var elfte minut, sju dagar i veckan, 365 dagar om året, dödas en person till följd av sin kristna tro. I 139 av världens länder förnekas sammanlagt tvåhundra miljoner kristna den religionsfrihet, som garanteras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Flera av våra kristna trossyskon bor i dessa länder. Därför vill vi fortsätta att stå vid deras sida, dessa kristna som är beredda att betala ett pris för sin övertygelse. Ljus i Öster kommer att fortsätta sin långa tradition från sovjettiden och stödja dem som förföljs för Kristi namns skull i Centralasien, Kaukasien och i de slaviska områdena. De behöver vår hjälp nu, mer än kanske någonsin tidigare. 13

LITAUEN Katoliken som blev pingstvän LITAUEN Från ritualer till frihet. Så beskriver Kristina Vrubliaskaité det som hänt i hennes liv. Hon bor i det katolska Litauen, men har blivit pingstvän och är mycket engagerad i församlingens barn- och ungdomsarbete. TEXT OCH FOTO: ÅKE LAGER När Kristina Vrubliaskaité var liten tog hennes mamma med sig henne till katolska kyrkan. Som tonåring gick hon i kyrkan nästan varje vecka, biktade sig och tog nattvarden. Jag biktade mig ofta. Jag ville vara en duktig flicka, men jag var en notorisk lögnare och mitt förhållande till min mamma var allt annat än problemfritt. Jag ville ju att Gud skulle acceptera mig, men jag tröttnade på att gå till prästen och bikta mig. Vad var meningen med det om jag inte förändrades. En gång när jag biktade mig satt jag och grät över mina tillkortakommanden. Då blev prästen konfunderad, men gav mig som vanligt några böner jag skulle be. Hon knäböjde vid altaret och bad bönerna. Hon grät och lättade sitt hjärta för Gud, och efter det kände hon sig lättad och förlåten, bördan lyftes av. Kristina nästan flög ut från kyrkan och undrade varför det var så annorlunda den här gången. Jag var verkligen ledsen över mitt sätt att handla och ville verkligen ha förlåtelse. Men det var inte bikten och bönerna jag bett som betydde något, det var min attityd. Jag fick på något sätt direktkontakt med Gud och han förlät mig. Efter det kände Kristina det som om bikten och prästen var överflödig så hon slutade gå på bikt. Däremot fortsatte hon att ta nattvarden. Det här skedde i de övre tonåren. När hon sedan började på universitetet slutade hon nästan helt gå i kyrkan och relationen till Gud gick lite på sparlåga, för att då och då flamma upp. Jag höll på att bli klar med mina studier till 14»JAG GICK DIT OCH BLEV LITE ÖVERRAS- KAD. DE SPELADE VERK- LIGEN ROCK OCH INTE POP SOM DE FLESTA LITAUISKA ROCKBAND.«psykolog år 2001. Framtiden skrämde mig. Vad hade jag att lita på? Jobb? Tänk om jag inte trivs med det? Vänner? Jag hade smärtsamma erfarenheter av vänner som svikit. Familj? Jag kom från en brusten familj, där mina föräldrar inte kunnat hålla ihop. Barn? Förhållandet mellan mig och min mamma hade ju varit en katastrof. Jag hade inget att luta mig mot, allt var instabilt. Det var som om mattan drogs bort under mina fötter. Då kom en tanke in i mitt huvud: Det enda stabila är Gud! Jag började tacka Gud, men jag kände ju honom inte. Presentera dig, Gud, bad jag. Hon fortsatte sina studier med en mastersutbildning i huvudstaden Vilnius. Där fick hon kontakt med en evangelisk studentorganisation. De arrangerade en konsert med ett kristet rockband. Jag gick dit och blev lite överraskad. De spelade verkligen rock och inte pop som de flesta litauiska rockband. Efter konserten började Kristina gå på samlingar där man studerade Bibeln och talade engelska. Fast det var att få tala engelska som var huvudskälet. Bibeln hade jag aldrig läst och var inte så intresserad av heller, men när jag öppnade den stod det klart för mig att den innehöll sanningen. Efter det började Kristina söka efter en församling och hon bad Gud om ledning. Den lutherska kyrkan ordnade en konsert med det kristna rockband Kristina tyckte om. Efter det gick hon till biblioteket och läste vad Luther hade skrivit. Whaoh! Det var frihet från ritualer och fångenskap. Jag älskade det. Kristina började regelbundet gå i den lutherska kyrkan. Hon reste på ungdomskonferenser, LITAUEN Huvudstad Vilnius Drygt 3 miljoner invånare Självständigt 1990 Medlem i EU sedan 2004 84 % litauer, 6,6 % polacker, 5,8 % ryssar 77 % katoliker, 4 % ortodoxa, 0,6 % evangelikaler KÄLLA: WIKIPEDIA Ljus i Öster nr 4 maj 2015