Anton - bowlingkung i Sofia Sverige tog hem fyra medaljer

Årgång 49 ISSN 1404-2223 Nr 4 sep 2013 Anton - bowlingkung i Sofia Sverige tog hem fyra medaljer

ledaren Nu kan vi lägga Deaflympics åt sidan för den här gången. Och jag har gjort mitt sista Deaflympics som redaktör. Det som gjorde mig riktigt glad var att dövsporten från Sofia fick stor plats i de svenska tidningarna. Även i de stora tidningarna, radiosporten. Det lovar gott inför framtiden att de numera vet vad Deaflympics och svensk dövsport står för. Alla Deaflympics-upplagor jag har fått glädjen att bevaka sedan 1999 har lämnat positiva spår efter sig. Då tänker jag bara inte på antalet medaljer. Det är inte alltid guldmedaljer som har betytt mest men jag förstår glädjen hos de som lyckas att kliva upp högst på prispallen. 1957 i Milano är däremot ingenting som man vill bli påmind om. Det var sommarspelen som inte gav oss EN ENDA MEDALJ, vi blev helt enkelt lottlösa. Låt mig gå tillbaka och lite snabbt minnas tillbaka. 1999 som sagt fick vi vår första individuella guldmedalj då Torbjörn Svenningsson vann sitt första skidguld. 2001 i Rom var det skytten Lars Petersson som lade an och sköt hem vårt enda guld. 2003 i Sundsvall fick vi inte mycket att skryta med. En bronsmedalj blev det, inget mer. 2005 i Melbourne blev det fyra guld. Två av dom tog Alexandra Polivanchuk. Som 14-åring. 2007 i Salt Lake City lyste de finaste medaljerna med sin frånvaro. Ett brons fick vi nöja oss med. 2009 i Taiwan blev någonting stort att komma ihåg, fem guld och ett fantastiskt arrangemang att minnas för evigt. Pernilla Kile fick sitt guld efter en sen sprakande spurt. 2011 blev det som bekant inställt av skäl som ni känner till. Det var meningen att tävlingarna skulle gå i Vysoke Tatry men vi fick ställa in. 2013 såg också ut att vara i farozonen då Grekland sa nej i sista stund. Nu blev det Sofia som ställde upp och räddade spelen. Tack för det!i I det här Deaflympics-numret har vi skrivit om massörer, handbollsdomare, besök på generalkonsulat. Läs och ha det bra! nr 4 2013 innehåll Ledaren 3 Sverigetruppen 4 Våra tre medaljörer i Sofia 6 Deaflympics: Invigningen 8 Bordtennis 10 Bowling 12 Cykel 16 Fri idrott 27 Simning 30 SDI inbjudna till generalkonsuln 31 Kongressen 32 Sportchefen tycker 34 Calle summerar 37 Jonny historisk domare 38 Bruno och Danne populära massörer 39 Farväl Sofia 40 Pristävlingen 42 Omslagsfoto Hans Rimberg OFFICIELLT ORGAN FÖR SVENSKA DÖVIDROTTSFÖRBUNDET REDAKTION / REDAKTÖR Tidningen Dövsport Sten Sundberg Svenska Dövidrottsförbundet Idrottens Hus Södra Fiskartorpsvägen 15 A-H 114 33 Stockholm E-post: sten.r.sundberg@telia.com Osignerade artiklar är skrivna av Sten Sundberg LAYOUT AA-Media Anders Dysholm ANSVARIG UTGIVARE Kjell Gunnå PRENUMERATIONSPRIS 2011 Prenumerationspris: 200 kronor per år. Tidningen utkommer med sex nummer per år. Prenumerationen görs genom insättning av beloppet på bankgiro 366-2277 Glöm inte namn och adress. Kontaktperson: therese.rollven@dovidrott.se texttelefon: 08-669 60 99 ADRESSÄNDRING Vid adressändringar för medlemmar: Vänd dig till din klubb först och be dem meddela Svenska Dövidrottsförbundet så både klubb och förbund vet om ändringen. Prenumeranter och annonsörer: Svenska Dövidrottsförbundet, Idrottens Hus, 114 73 Stockholm eller e-post: info@dovidrott.se TRYCKERI OCH ANNONSERING Pabpress Box 7065, 402 32 Göteborg Telefon: 031-84 04 93 Bankgiro: 784-2610 Redaktionen för Dövsport påpekar att tidningens artiklar och annan t ext inte nödvändigt behöver spegla gemensamma uppfattningar inom Svenska Dövidrottsförbundets styrelse eller dess kommittéer. Artiklarnas innehåll och utformning står i princip helt för respektive författares räkning. Tryck: Ale Tryckteam UTGIVNINGSPLAN 2013 Sten Sundberg Redaktör Nr Manusstopp Utg dag 1 31 januari 28 februari 2 15 mars 15 april 3 31 maj 30 juni Nr Manusstopp Utg dag 4 15 augusti 10 september 5 15 oktober 10 november 6 20 november 15 december nr 4 2013 Dövsport 3

Heja Sverige! Bordtennis: Sebastian Fridh-Rosenhed, Lund, Patrik Thalin (ledare), Bowling: Anton Elofsson, Fredric Flink, Anders Nordell, Pierre Wilhelmsson, A-C Dahlberg, Eva Ulfsparre, Ann-Louise Lindström och Anne Tränare och ledare: Maths Blyh, Jessica Magnhammar,Lars-Eric Carlsson Fri idrott: Theodor Thor, Otto Kingstedt,. Tränare och ledare: Arto Thor, Alenka Horvat, Anders Kingstedt. Simning: Alexandra Polivanchuk. Tränare: Martin Törnblom Cykel: Tommy Hammarström, Göteborg Tränare: Torsten Hammarström. Staben: Carl Rasmussen SDC-ordförande, Joachim Sundström sportchef, Arne Lundquist ordförande/kongressen, Kristian Obbarius SDC Christer Hovergren förbundskassör. Massörer: Bruno Zetterström, Dan Andersson 4 Dövsport 2013 nr 4

lie Karlsson. -ledamot, nr 4 2013 Dövsport 5

Fyra medaljer tre medaljörer Fjorton aktiva tävlade i Deaflympics och medaljskörden blev fyra (ett guld, ett silver, två brons). Sannerligen en bra utdelning med tanke på den lilla truppen vi skickade iväg. Och det fanns faktiskt bud på ytterligare guld. Thedor Thor ledde spjutfinalen länge och såg ut som en vinnare innan han blev nedputtad till tredje plats. Anton Elofsson hade dominerat eftertryckligt i bowlingen och var på god väg att vinna stegfinalen. Men oturen grinade honom i ansiktet och segern gick nu till Korea. Det är lätt att bli för patriotisk vid såna här stora idrottstillfällen men i Sofia var det faktiskt otur att vi inte fick ytterligare två guld. Övriga medaljörer, resultat från tävlingarna hittar du på; www.2013sofia.com och Deaflympics.com 6 Dövsport 2013 nr 4 Text: Sten Sundberg Foto: Hans Rimberg 6 Dövsport 2013 nr 4

Anton var en grym leverantör nr 4 2013 Dövsport 7

Invigningen En stolt Eva Ulfsparre bar flaggan Svensk glädje under defileringen Vi idrottsälskare hade väntat länge, och nu var den här: Den 22:a upplagan av Deaflympics förklarades invigd i inomhusarenan Arena Armeec i Sofia. 3 500 aktiva från 85 länder paraderade förbi en entusiastisk publik. Varje land hade tre representanter som representerade sitt land inför närmast fullsatta läktare: för Sverige var det Eva Ulfsparre, Tommy Hammarström och Alexandra Polivanchuk. Heja Sverige friskt humör Den svenska flaggan bars av Eva Ulfsparre som debuterade i Deaflympics redan 1997. Det var stort och hedrande att bära den svenska fanan, berättar Eva. 8 Dövsport 2013 nr 4

Alexandra och Tommy var också stolta över att få gå för Sverige. Det var förstås Frankrike som defilerade som första nation, Det uppdraget följer i varje upplaga av Deaflympics då Frankrike var spelens första arrangör 1924. Många uppträdanden följde och supportrarna till de olika länders aktiva gjorde allt för att ge all support. Vi fick i programmet följa en rad idrottskultur-ministerpersoner som betonade vikten av solidaritet och gemenskapen inom idrotten. Och önskade förstås alla lycka till på tävlingsarenorna. Allmän glädje Den f d presidenten i ISCD, Craig Crowley, förklarade spelen som öppnade men ville samtidigt tacka Bulgarien för att de på så kort varsel, 10 månader, lyckades arrangera denna stora idrottsbegivenhet. Applåderna som följde räckte länge. Alla förstår att Bulgarien har gjort ett stort jobb. Deaflympics-elden bars fram av Bulgariens f d mästerbrottare Angel Kremov som vi fick en kort pratstund med. Han berättade att han deltagit i Deaflympics tre gånger och tagit medalj i samtliga. Han avslöjade att han hade deltagit i tre upplagor av Deaflympics och tagit medalj i samtliga. Mer allmän glädje över att få vara med om invigningen Mästerbrottaren Angel Kremov från värdlandet var en av de som bar facklan nr 4 2013 Dövsport 9

Bordtennis Sebbe för framtiden 17-årige lundensaren Sebastian Fridh-Rosenhed debuterade i Deaflympics. Han räckte inte till för att gå vidare i turneringen men han efterlämnade ett gott intryck. Sebbe är helt klart en framtidsman i sporten. Han spelade både dubbel och singel. Men det blev som sagt och skrivet inget avancemang för honom. Första speldagen förlorade han mot Ho Ting Wie, Hongkong med 3-1. Mot tysken Thomas Baehr, rutinerad före detta världsetta förlorade han med 3-2 efter att ha legat under med 2-0. I singelspelet fortsatte han med match mot meriterade Che-Wei Chu från Taipei. Sebbe tog sensationellt första set men sen tog Chu över och vann med 3-1. I den andra matchen var det polacken Adrian Szeliga att möta. Det blev en tuff femsetare som togs hem av Sebbe sedan han vänt ett 2-0-underläge. -Det var skönt att vinna sista matchen, sa Sebbe efter matchen. Det var min backhand som gav mig segern. Även om jag annars mest får mest utdelning på min forehand. Sebbe vann sista matchen mot Adrian Szeliga 10 Dövsport 2013 nr 4

Sebbe spelar på Coachen och Sebbes dubbelpartner Patrik Thalin tyckte det var skönt att han fick vinna sista matchen. -Jag tror på honom i framtiden. Det är några bitar som vi jobbar på: bland annat att han inte ska hålla bollen så länge utan försöka avgöra tidigare i matcherna. Men det kommer med tiden, det är inte lätt möta världsspelare. Patrik lägger upp taktiken Närmast väntar nu Örebro dit Sebbe flyttar inom kort. Då är det meningen att han ska träna med den hörande klubben Safir och där skaffa sig ytterligare hårdhet och rutin. Och så ställer vi in oss på att spela EM i Österrike i maj 2015. nr 4 2013 Dövsport 11

Bowling Svensk bowling står sig stark Anton tog Sveriges första men inte sista medalj Efter stor dramatik fick Sverige sin första medalj. Jag vill naturligtvis alltid vinna, men så här efteråt så var det inte så tokigt med ett brons. Det är ju i alla fall Deaflympics och där är ju de bästa i världen. Anton slog 107 motståndare, bra att veta. Anton hade andraplatsen inom räckhåll efter fyra serier av sex, men sen föll han ner till tredjeplatsen. Jag är nöjd med att jag prickade formen perfekt till Deaflympics. Har kört hårt med mycket mängdträning och det tycks ha gjort nytta. Få se nu vad fortsättningen ger, jag skall göra mitt bästa för att slåss om nya medaljer. Maths Blyh, svensk coach, var förstås nöjd med inledningen av Deaflympics. Det var en viktig start av oss, det här ger ju alla andra nödvändiga kickar för fortsättningen. Anton agerade stabilt och höll en hög lägsta nivå tävlingen igenom. Jag tycker att Fredric Flinks femteplats var klart godkänt. Annelie sjua med mersmak Annelie Karlsson, Jönköping, låg på andra plats i bowlingens singelspel när halva tävlingen hade pågått. Det blev en sjundeplacering med mersmak för Annelie. Det var nämligen bara 20 poäng som skiljde från en bronsmedalj. Så nära var det. Annelie var nöjd med spelet. Hade bara en genomskärare ( ett hål ) under de sex serierna och det tycker jag var bra. Jag fick även fin utdelning på spärrarna. Coachen Jessica Magnhammar hade förstås helst sett att det blev medalj. Men jag tycker att slutresultatet blev bra ändå. De tre bästa: Annelie sjua, Lotta tolva och Ann-Louise femtonde tjej, betyder ju att de har fått en bra start i jakten på Masters-slutspelet Lotta och Annelie stred tappert så länge orken höll 12 Dövsport 2013 nr 4

Vilken uppvisning i två-manna Sverige har vunnit sitt första guld i Deaflympics. Det var bowlarna Anton Elofsson och Fredric Flink som vann på ett mycket imponerande sätt. Grabbarna kunde också notera ett prydligt Deaflympics-rekord. Första rutan i tvåmanna gav tillsammans 545 poäng och det betyder rekord. Rekordet över sex serier behålls dock fortfarande av USA som i Deaflympics i Rom gjorde 2843. Sverige får vackert nöja sig med 2686. Det var en fantastisk uppvisning som de Guldkillarna svenska grabbarna bjöd på. Det började redan i första rutan. Anton och Fredrik inledde med sex raka strajkar var. Anton fortsatte att strajka, elva på raken innan han avslutade serien med en nia och slutligen 299 poäng. Visst hade det varit roligt med en 300-serie, säger Anton. Men 299 får duga. Fantastiskt underhållande att få uppleva bowlingsporten när den är som allra bäst. Det blev en svensk uppvisning som framkallade jubel och applåder. Fredric slog 246 i första serien, med åtta strajkar i rad. Redan under uppvärmningen såg man att grabbarna var i toppform. Det var länge sedan spelet flöt på så här fint, sa Fredric efter matchen. Att få visa upp det här spelet i Deaflympics är förstås extra häftigt. Vi spelade för varandra, uppmuntrade varandra hela vägen och då fick vi de kickar vi behövde för att göra bra resultat. Coachen Maths Blyh var förstås extra glad: Det var stor bowling vi fick se. Jag unnar att alla hade fått se Sverige spela hem guldet. Jubel i svensklägret Värmen knäckte Sverige damernas tvåmanna Sverige låg bra till efter fyra serier och det fanns faktiskt hopp om medaljer i det läget. Men sen blev värmen för svår och det gick inte att hålla spelet uppe. Sveriges lag blev sjua och tolva till slut. Anders Nordell hade en något sämre dag, se käglorna Sveriges damer (Lotta och Annelie) (Eva och Ann-Louise) öppnade mycket bra och såg efter fyra serier ut som forts nästa sida nr 4 2013 Dövsport 13

möjliga medaljaspiranter. Men sen blev det tufft både för Sverige och deras konkurrenter. Värmen var olidlig och toppbowling var inte möjlig att genomföra, det blev tungt till slut. Lotta/Anneli slutade sjua med 2171 poäng och Eva och Ann-Louise blev tia med noteringen 2149. Lotta suckade efter tävlingen och beklagade tappet till slut. Det var omöjligt att prestera i den bakugnshetta som rådde, det var bara chanslöst helt enkelt. Coachen Jessica Magnhammar var mycket nöjd med tjejernas insatser. Och hon vet vad hon pratar om, tredubbel svenskmästarinna i lag i Örgryte som hon är. Vi hade vittring på riktigt ädla medaljer, rentav guld efter fyra serier. Men det var omöjligt att spela i hettan, det var tillräckligt jobbigt att bara sitta och titta på. Då förstår ni hur det var ute på banan. Jessica njuter av spelet när det luktade medalj lång väg Herrarnas fyrmanna glömmer vi bort Sverige tappade i fyrmanna. Efter guldet i två-manna så hade vi förstås förhoppningar om en framskjuten placering i fyrmanna. Men det lossnade aldrig ordentligt. Det blev stolpe-ut istället för stolpe-in. Visst hade vi räknat med Sverige högt upp idag i fyrmanna. Men tyvärr så spelade våra fyra svenska spelare under normal standard. Fredric Flink, Anton Elofsson, Anders Nordell och Pierre Wilhelmsson höll bitvis spelet väl uppe men tyvärr så bar det inte hela vägen och vi hamnade utanför medaljerna. Vann gjorde suveräna Sydkorea. Maths Blyh är ingen glad coach idag. Nej, det här var inte bra. Det är klart att den tuffa värmen gjorde sitt till att vi inte kunde levererera fullt ut. Men det är tydligen så här ibland, upp och ner. Fredric Det vi däremot kan glädjas åt är att Anton och Fredric har kvalificerat sig för Masters-slutspelet. Pierre debuterade i Deaflympics med blandade framgångar 14 Dövsport 2013 nr 4

Det började så bra I Sveriges fyrmannaspel i bowling för damer så fanns det också chans på medaljer. Bra öppning och det luktade medaljutdelning lång väg. Men sen föll spelet och Sverige fick nöja sig med en sjätteplats. Jag vet inte vad som inte fungerade från fjärde serien och till det tråkiga slutet, berättar Jessica Magnhammar. Att hela laget tappade farten var en besvikelse. Det där ska jag titta lite närmare på. Mor och dotter i samma idrottsgren. Unikt värre. Två damer går vidare till Masters-slutspelet. Och det blir en ren familjeaffär: Annelie och Ann-Louise. Unikt så det förslår att mor och dotter spelar Deaflympics. Har det hänt tidigare? Dramatisk stegfinal Anton tog sin tredje medalj, nu blev det silver i stegfinalen. Stegfinalen blev en riktig publikmatch där koreanen Seongjo An,25, kunde avgöra med 459 mot 443. Anton mötte en mycket välmeriterad motståndare: han vann Deaflympics 2009, blev världsmästare 2011. Men det kunde lika gärna ha blivit svenskt guld, så oviss blev nämligen finalen. Det fanns lägen i både första och andra serien där Anton hade kunnat avgöra men han fick darr på käglorna istället för strajkar. Anton var förstås låg efter matchen, närmast otröstlig där han satt ihopsjunken på en stol. Hade åkt hit för att vinna, det känns tomt nu när jag inte gick hela vägen. I går och idag var jag hur bra som helst när jag gick till stegfinalen som etta. Men jag fick inte in det rätta flytet helt enkelt. Jag vet inte hur jag mår i morgon bitti då jag får distans till det hela. Tre medaljer är ju trots allt inte så dåligt i Deaflympics, men just nu känns det tungt. Maths Blyh: Marginalerna är små på den här höga nivån. Idag var det koreanen som höll ihop det något bättre. Jag lider med Anton efter hans dominans i Masters där han slutade etta. Den andra svenske representanten i Masters var Fredric Flink och han slutade femma. -Jag levererade för dåligt, sa han själv efter turneringen och då gick det som det gick den här gången. De svenska damerna Annelie Karlsson och Ann-Louise Lindström slutade 13:e och 14:e. Men de var nöjda ändå. Vi satte upp som mål att gå till Masters och det gick vi i land med. Mer kan man kanske inte begära i den tuffa konkurrens vi stötte på. Taiwan och Korea som tog de tre första platserna är för bra helt enkelt. Vann gjorde Jieun Kim, Korea, tvåa Shu Min Huang, trea TzuL Lin Hsiang. Glädje på hög nivå. Allt är inte medaljer. Anton fick vackert nöja sig med ett silver till slut. nr 4 2013 Dövsport 15

Cykel Tuffa förutsättningar i tempoloppet Före start synar han strumporna In mot mål Tommy Hammarström slutade 12:a i dagens individuella tempolopp över 38 km i Deaflympics. Det var tuffa förutsättningar i stekhet miljö. Under dessa förutsättningar gjorde Tommy ett godkänt lopp. Det började bra för Tommy i loppet där man gick ut med en minuts mellanrum mellan åkarna. Tommy cyklade förbi två åkare, en från Venezuela och en från Japan. Och det såg mycket bra ut. I den följebil vi satt i kunde Tommys tränare Torsten konstatera att grabben höll farten. Det gick uppför första biten mellan två till elva kilometer. Här var det viktigt att man sparade krafterna till nerförskörningen. Före målet fanns det en ny brant stigning som kostade mycket kraft. Där blev Tommy lite trött och tappade farten. Vi hade hoppats på topp-tio, men en tolfte plats får anses vara bra. Det här loppet och distansen är ju inte Tommys bästa gren. Loppet var en viktig genomkörare inför kommande lopp. Jag behöver det här loppet för att få upp snabbheten, sa Tommy efter loppet. 16 Dövsport 2013 nr 4

Tommy och hans cykel Trött men nöjd Starten har gått och Tommy har fått en bra start Spurt in över mål som nia i den tuffa konkurrensen Stekhett i linjeloppet Loppet över 10 mil var krävande i bakugnshettan. Den slutliga nionde platsen var klart godkänt. 40 åkare kom till startplatsen för att tävla. 10 mil skulle avverkas (fem mil per varv) och det lev tidigt hård körning därframme. Efter 1.15 kom cyklisterna för varvning och man följde spänt vilka som fanns i första klungan. Det var 15 åkare där och en av dom var vår egen Tommy Hammarström. Åkarna gick nu på andra varvet och en dryg timme senare skulle avgörandet falla.spekulationerna inom den svenska gruppen som var på plats kom igång: skulle Tommy fortfarande vara med i den första gruppen?. väntade med spänning utanför målområdet. Fortsatt väntan. Minuterna tickade vidare. Spänning i luften. Skulle Tommy rentav vara en av de första i mål? Optimismen flödade i värmen och blåsten. Så kom ledarbilen och då visste man att åkarna var på ingång. Men Tommy var inte synlig i den träffen. Först in var åkaren från Nya Zeeland, vi uppfattade en ryss, en amerikan i hastigheten och så en rad andra namn. forts nästa sida nr 4 2013 Dövsport 17

Tommy sa i intervjun att han var nöjd med sin insats Så kom då Tommy med en fin avslutning till en nionde plats bland de fyrtio startande. Jag är mycket nöjd med loppet, sa Tommy. Jag orkade hela vägen och det var ett bra styrkebesked inför mountain-bike-loppet. Fyra åkare låg därframme en kilometer kvar och hade ett ointagligt försprång. Då provade jag Supportrarna tyckte att Tommy åter hade gjort ett bra lopp och en spanjor att rycka från det övriga fältet och försöka komma in som femma och sexa. Uppför gick det bra men när jag kom på slätkörningen så tappade jag. Jag är ju ingen slätåkare. Det var bitvis en dålig väg och jag slog igenom i ett hål vid ett tillfälle som så när hade betytt punktering. Tack och lov så klarade jag mig den här gången. Tommy blev uppvaktad av de svenska supportrarna efter loppet som ville tacka för ett väl genomfört lopp. Dessa svenska supportrar är trogna i alla väder och dyker upp på alla platser i världen. Tack för det! Krävande bana i MTB loppet Tommy Hammarström gjorde vad han kunde i MTB-loppet i Gorno Banski. Men de medaljförhoppningar vi ställde på honom försvann tidigt, det blev en nionde plats till slut. Det var det tuffaste MTB-lopp jag har kört, utförskörningen var ingen lek och jag kom aldrig till i loppet, sa Tommy efter loppet. Att jag körde 10 mil i går gjorde också sitt till att det blev lite för tungt. Jag trodde att jag skulle klara att dubblera men det kanske inte var så klokt ändå. Det var som sagt en mycket tuff och krävande bana. Speciellt utför. Den kanske blev för tuff för många. Det fanns de cykelintressereade som memorerade banan före tävlingen och ansåg att den på sina ställen, speciellt utför, var för smal och stenig. Att det skulle ställa stora, ibland omöjliga, krav på åkarna. Banan mätte 6 km och skulle köras fyra gånger. Fyra kilometer uppför och två kilometer nerför. En del klarade banan galant, andra inte. Det var flera som tvingades bryta loppet. Efter första varvet kom Tommy in som sjua. Då hade man ju hoppats på att han skulle komma in i loppet allt efter hand. Men det visade sig vara en för svår uppgift denna dag. Det blev tre åkare därframme som gjorde mästerskapet till sitt eget. Efter andra varvet hade Tommy en åttondeplacering. Efter tredje varvet var han 10:a och i mål blev han nia. 18 Dövsport 2013 nr 4

nr 4 2013 Dövsport 19

26 Dövsport 2013 nr 4

Friidrott Theodor Thor bäst i spjutkvalet Med ett mäktigt kast i tredje och sista omgången i spjutkvalet noterade sig Theo för 62,70 och det gav honom segern. Världsrekordhållaren Jesus Garcia Abreau från Venezuela blev nerknuffad till andra platsen. Spjutkvalet i Deaflympics såg länge ut som om Jesus skulle kasta längst. Att hans 62,55 skulle räcka till vinst. Men så kom Theo igång i sista kvalomgången och visade vad som gällde med sina 62,70. Det var ett bra styrkebesked, sa Theo efteråt. I de två första kasten fick jag inte igång tekniken och då kom inte de önskade kastlängderna. Men så lossnade det i tredje och det kändes riktigt skönt. forts nästa sida nr 4 2013 Dövsport 27

Guldet blev till brons Den unge spjutkastarentheodor Thor, 20, från Örebro hade guldet i sin hand långt in i finalen i Deaflympics. Hans 63,05 såg ut att bli guld värt. Men Theo förlorade på mållinjen och fick nöja sig med ett brons. I går vann Theo spjutkvalet i Sofia på ett bra sätt och tippades av många i finalen som en vinnare av Deaflympics. Det såg länge ut som Theos alla förespråkare skulle få rätt när han tidigt Världsrekordhållaren Jesus Abreau i aktion kastade 63,05. Det såg länge ut som ett segerresultat. Men så kastade världsrekordhållaren Jesus Garcia Abreau från Venezuela 64,44 och gick förbi. Men det var inte slut med det. I det näst sista kastet så fick ryssen Kirill Tsybizov till ett tekniskt fulländat kast och noterade sig för 64,59. Från ingenstans slog han till och blev guldmedaljör. Theo var förstås besviken efter tävlingen men det fanns en anledning till förlusten. Jag var förkyld och kunde inte göra mitt bästa. När jag kastade 63,05 så kändes det okej, tekniken satt där den skulle. Men i de resterande kasten fungerade det inte. Jag blev trött och tappade de tekniska bitarna. Synd att Theo inte fick vara frisk i hans så viktiga tävling. Theo på prispallen 28 Dövsport 2013 nr 4

På trötta ben kommer han i mål på nytt juniorvärldsrekord Otto förbättrade sitt eget världsrekord Otto Kingstedt har gjort sin debut på 10 000 meter. Det blev en tuff uppgift för Otto på en mycket krävande distans. Att sedan tre överlägsna kenyaner totaldominerade gjorde inte det hela bättre. Otto blev femma i mål. Kenyanerna gick omedelbart till attack och lade sig som etta, tvåa, trea. Sen växeldrog trion efter eget behag och gjorde sitt eget lopp. De slutade också etta, tvåa och trea i mål. Otto började som femma-sexa och försökte sedan hänga med så gott det gick. Blev det lite för hårt för honom i sin debut i Deaflympics? Att debutera på en tuff distans kostar på. Otto gjorde så gott han kunde och någonstans måste man ju börja. Att känna på hetluften i dubbel bemärkelse har sitt pris. Ändå måste vi ge Otto godkänt, och notera att han förbättrade sitt eget tidigare satta junior-världsrekord. 17-årige Otto Kingstedt sprang även 5 000 meter där han slutade åtta och sprang på 15.55. Någonstans måste man börja som sagt och det har Otto gjort. Det ska bli intressant att se honom i framtiden. Det finns utveckling i den unga stockholmsgrabben. Otto ser sammanbiten ut när starten går nr 4 2013 Dövsport 29

Simning I Sofia blev det inga medaljer I Melbourne 2005 tog hon hem två guld, och i Taiwai 2009 blev det medalj på nytt. Men i Sofia blev det inga medaljer, inte ens en enda finalplats. Vi hade hoppats så mycket men det var bara att konstatera att det här blev inte Axxas OS. Alexandra i aktion. (arkivbild) Vi planerade att bevaka det ena finalpasset efter det andra. Men vi behövde aldrig rycka ut. Tyvärr. Vi led med henne, tyckte det var tungt för den ambitiösa simmartjejen. dan från april satte ner hennes form och hon kunde inte träna tillräckligt mycket. Även löpträningen blev lidande. Hon kom inte ikapp helt enkelt Det började med 50 meter rygg i Spartak Aquatic Centre. Utslagen. Alexandra fick inte till det från start, hon kom mycket dåligt till. Hon slutade på 19:e plats. Tränaren Martin Törnblom minns loppet: Alexandra kom för sent iväg, hon gick helt enkelt upp för tidigt och sen var den dagen förstörd. Det gick inte bättre på 100 m bröst. Utslagen. Och även på hennes tidigare favoritdistanser 50 och 100 m fjäril fungerade det inte. Det skulle som sagt följas av mindre goda insatser. Nej, det blev inte Axxas Deaflympics. Och jag skriver det igen: tyvärr. Vi hade önskat henne nya stora framgångar. Men den hårdnande konkurrensen blev för mycket och simningen har alltid hållit hög klass så man måste vara helt på topp för att kunna utmana om medaljer. Tränaren Martin Törnblom till Dövsport: Hon gjorde sitt bästa men hon räckte inte till. Knäska- 30 Dövsport 2013 nr 4

SDI fick lyckönskningar av Generalkonsuln i Sofia Generalkonsuln Göran Svensson pratade cykel med Torsten Hammarström Sveriges generalkonsulat i Sofia bjöd in det svenska dövidrottslandslaget med aktiva och ledare för att önska truppen lycka till i Deaflympics. Generalkonsuln Göran Svensson önskade alla aktiva och ledare ett rejält lycka till inför de stora mästerskapen. Göran Svensson, välkomnade delegationen och besvarade en massa frågor om Bulgarien.Den svenska Deaflympics-delegationen fick också träffa representanter från Bulgariens sportministerium, De dövas riksförbund, svenska företag i Sofia och svenskkolonin. Och det blev förstås medaljer till Sverige, fyra för att vara exakt. Göran Svensson visade sig vara mycket idrottsintresserad och kom tidigt in en spännande diskussion med bland annat Torsten Hammarström. Carl Rasmussen, ordförande i Sveriges Deaflympics kommitté, tackade för konsulatets inbjudan och lovade att hela laget skulle kämpa och göra sitt bästa. Den svenska gruppen hälsade på Det blev även idrottssnack inför den kommande friidrotten nr 4 2013 Dövsport 31

Kongressen Revansch för Valery Rukhledev i presidentvalet Den 44:e ICSD- kongressen avslutades med något av en storsensation: Ryssen Valery Rukhledev vann över sittande ordföranden Craig Crowley med klara siffror. Arne Lundquist och Kjell Gunnå på plats i kongressen Efter första omgången då amerikanen Joel Barish från USA bara fick åtta röster mot 34 respektive 32 för Crowley and Rukhledev var spänningen stor inför den avgörande omgången.. Vem skulle få USA-rösterna? Lite var till mans hade vi nog på känn att det skulle kunna gå vägen för ryssen som nu för tredje gången ställde upp för presidentskapet för ICSD och det blev en fullständig revansch för denne. Med mer än tio rösters skillnad vann denne valet igår. Lyckan var nu fullständig. För fyra år sedan i Taipei förlorade Rukhledev mot Crowley med en enda röst. Vice presidenter för Deaf World Sport blev Chang från Taipei och Lanesman från Israel som behöll sin andra vice presidentpost för World Deaf Youth Sports Rebecka Adam från Australien behöll sin styrelseplats och blev enda kvinna i styrelsen. Sista platsen togs av Mario Lusic, Kroatien. Sverige lyckades mycket väl i sitt lobbyarbete och vi räknar med att få lite kommissionsposter i Rukhledevadministrationen. Ryssarna har ett gott öga till oss svenskar nu. Vår ordförande Arne Lundquist kom på fjärdeplats i röstningen, en bra placering i sammanhanget. Det var tajt mellan tvåan-trean och fyran, bara ett fåtal röster skiljde så Arne ska ha all heder av sin insats när han presenterade sig och sitt framtida program. Noteras bör att alla de fyra Confederationerna från Afrika, Amerika, Asien Pacific och Europa alltid har en representant med i ICSD-styrelsen men utan rösträtt. Av Kjell Gunnå 32 Dövsport 2013 nr 4

Nye presidenten Valerly Rukhledev Arne Lundquist skriver om den nye presidenten Valery Rukhledev Ryssen Valery Rukhledev blev till sist vald till president för Deaflympcis i Sofia, Bulgarien på kongressen innan spelen började. Ryske ambassadören i Sofia åkte på blixtbesök till kongressen för att gratulera Valery. Jag fick även se president Vladimir Putins gratulationstelegram då jag intervjuade honom på sitt hotell. Valery har som bekant försökt flera gånger tidigare att bli president i ISCD: 2005 i Australien och förlorade med en röst mot Craig Crolewy i Taipei år 2009. Valery föddes år 1943 i Odessa, Sibirien. Han har kämpat i flera år som sagt, han har behållit kylan och aldrig förlorat tron på sig själv och sina möjligheter att nå den eftertraktade posten som president. Han gick på dövskola, han fortsatte att studera på universitetet i samma hemtrakt innan han flyttade till Moskva. Valery var framträdande i sin sport judo- och grekiskromersk brottning. Han tillhörde tio-i topp bland de hörande idrottsmännen. Han tog hem ädla medaljer under en rad Deaflympics. Inte att undra på att Rukledev och Putin möttes i olika sammanhang vid sportsliga ärenden i hemlandet. Som bekant är Valery ordförande för Ryska Dövidrottsförbundet och även samma befattning för motsvarande SDR i Sverige. Jag bad om Valerys vision om ICSD:s framtid. Hans strävan genom sina kontakter via IOC:s ryska ledare och andra viktiga personer i Schweiz att få en stationär lokal i Lausanne nära IOC:s högkvarter. Där vill Valery se en egen generalsekreterare och en ekonom vara anställda som arbetar på full tid för ICSD och helst genomföra ett namnbyte från ICSD till Internationella deaflympics`comitté IDC efter ett svenskt förslag som godkändes år 2003 i Sundsvall i samband med Vinterdeaflympics. Men Valery menade vidare att han även ska ha ett eget kontor i pampiga Dövas Hus-center i Moskva för att fokusera på nya förändringar som ska lyfta upp Deaflympics ytterligare ett par klasser. Vi får önska Valery med sin nya styrelse lycka till i framtiden med sitt betydelsefulla arbete för Deaflympics. Från svenskt håll vill vi också tacka Craig Crowley för sitt svåra arbete de fyra senaste åren Men låt oss hoppas att alla hjälps åt att marknadsföra starkt och med all kraft Deaflympics mot nya mål och höjder. Arne Lundquist Kongressbild Foto: Hans Rimberg nr 4 2013 Dövsport 33

Sportchefens rapport Joachim Sundström om Deaflympics 2013 Jag är nöjd med insatserna i Sofia Jag har fått uppleva Deaflympics på mycket nära håll, flera gånger om dessutom. Både som aktiv hockeyspelare i Winter Deaflympics var jag med 1995, 1999, 2003 och 2007. Som anställd och tjänsteman har jag varit med och servat svenska truppen i Sommar Deaflympics sedan Rom 2001. Enda undantaget var i Melbourne 2005 då jag fungerade som ledare för svenska supportergruppen. Varje gång kommer jag hem med många fina minnen och upplevelser. Det blev inte mindre av den sorten den här gången heller efter spelen i Sofia. Visst var arrangemanget inte av samma kaliber som tidigare gånger, men jag måste ändå berömma våra bulgariska vänner för väl genomförda tävlingar. Det var också det som var menat. Själva tävlingarna skulle de försöka lägga all fokus på. Invigningen, transporter och avslutningen var inget som de la värst mycket krut på. Men det mesta fungerade även om det fanns vissa brister i träning- och tävlingssammanhang. Skönt att Deaflympics genomfördes efter den turbulenta tiden om vem som skulle åta sig arrangörskapet. En stor eloge till Sofia som tog på sig spelen efter oroligheterna i Atén och sedan Budapest. Vi fick också veta att den omtalade Jaromir Ruda dömdes av den slovakiska domstolen till 13 år bakom galler. Att han lyckades lura en hel idrottsvärld i skandalen i Winter Deaflympics 2011 är fortfarande ofattbart. Sverige reste till Sofia med en mindre trupp än vanligt. 14 aktiva i enbart individuella idrotter som simning, cykel, friidrott, bordtennis och bowling. Svenska Deaflympicskommittén tog emot det tråkiga beskedet från Svensk Dövbasket i våras att de regerande dammästarinnorna inte deltar i basketturneringen. Det var ett stort avbräck och det blev också ovant att inte heja fram en lagsport som man fått göra i tidigare Deaflympics. Jag är mycket nöjd med de flesta insatser i Sofia. Alexandra Axxa Polivanchuk i simning kunde dock ha gjort bättre ifrån sig. Jag saknade den där glöden i ögonen som hon haft i tidigare mästerskap. Hon var kanske för ensam. Hade systern Anna varit med hade de kanske sporrat varandra till bättre resultat i bassängen. Men man måste träna hårt och visa resultat om man vill komma med till Deaflympics. Så är det bara. Man lever inte på gamla meriter längre. Jag följde simningen och kunde konstatera att nivån höjts. Många fler duktiga tjejer från bland annat Ryssland och Kina som simmar som snabba fiskar i vattnet. Det går av bara farten, och har man då varit borta från de stora tävlingssammanhangen ett eller två år, så är det väldigt lätt att tappa. Glappet blir större och större med tiden. Det gäller verkligen att hänga med. Visst blev vår Axxa besviken, men jag tror också hon och hennes tränare Martin Törnblom inser att satsningen borta i USA inför Deaflympics kanske inte var tillräcklig. Jag hoppas innerst inne att hon kommer tillbaka, och jag drömmer om att få se en vältränad Anna tillbaka i VM och Deaflympics igen. Hon har en tävlingsinstinkt som få har. Annas världsrekord rök i Sofia. Dock behöll Pernilla Kile sitt världsrekord på 50 m fjäril från Taipei 2009. Tommy Hammarström i cykel. Behöver man presentera honom närmare? Den killen har kondition som en häst. En väldigt trevlig och lättsam person. Att han har tränat hårt och verkligen fokuserat sig på sin sport som han älskar så mycket går inte att ta fel på. Hans tränare tillika pappa Torsten är lika engagerad och gav hundra procent inför tävlingarna. Linjeloppet och Mountainbike loppet var roliga att följa. En svensk supporterskara på sex man följde Tommy på landsväg 10 mil. Vid halva loppet efter fem mil låg Tommy på en åttonde plats och var med i första klungan. Det gick snabbt och de susade förbi. Timmen efter hoppades vi få se Tommy i första klungan i mål, men han hade halkat efter något. Han kom in som nionde man och ska ha en stor applåd för sin insats. Det syns att Tommy har blivit starkare än i Taipei 2009. Då kom han inte ens i mål, efter en olycklig vurpa. Så visst är det en enorm utveckling för hans del. I mountainbike kom han också in som nionde man. Där hade vi hoppats på en medalj, men det var ett par som såg starka ut redan efter första varvet. Ryssen höll hela vägen och drog ifrån fransmannen och amerikanaren som fick nöja sig med silver respektive brons. Det skall tilläggas 34 Dövsport 2013 nr 4

att Tommy på sin första tävling i Sofia kom in på en 12:e plats i sprinten. Han har framtiden för sig och jag tror på Tommy till de kommande mästerskapen. I bordtennisen fick vi följa wild-card sonen Sebastian Frid-Rosenhed. En ung kille som är helt oprövad i de stora mästerskapen. Det visade sig att vi inte gjorde fel att ta med honom. Han spelade mycket bra och vände i två matcher ett underläge med 2-0 i set till 2-2. Dock förlorade han mot den forna världsettan från Tyskland med 3-2 i set. I den sista gruppspelsmatchen mot Polen vann han med 3-2. i Det var kul att se hans upphämtning. Hans coach Patrik Thalin var mycket nöjd med Sebbes insats. Sebbe gick inte vidare från gruppen utan slutade trea. Inför singelspelet spelade Sebbe och Patrik dubbel tillsammans och gjorde även där bra ifrån sig. Det var ett smart drag att låta Sebbe gå in i turneringen tidigt i dubbelspelet för att bli varm inför singelspelet. Sebbes nervositet släppte. Nu är det nya mål upplagda och Sebbe har lovat att han ska träna hårt inför kommande mästerskap Anton Elofsson visade sig bli Sveriges kung i Sofia. Han tog guld i 2-manna laget med Fredric Flink i bowlingen. Han tog också brons i singelspelet och silver i stegfinalen (masters). Antons största framgång någonsin i Deaflympics. Han levererade vilket var kul att se. Övriga bowlare som gjorde fina resultat var Fredric Flink och damerna Annelie Karlsson och dottern Ann- Louise Lindström. Det gick lite sämre för Anders Nordell, Pierre Wilhelmsson, Eva Ulfsparre och Ann-Charlotte Dahlberg. Korea fanns överallt på bowlingbanorna. Deras herrar och damer spelade riktigt bra och tog sig till många finaler med medaljer som följd. Bowlingen har alltid varit framgångsrika i stora mästerskap och så kommer det säkert även att förbli. Men jag måste ändå säga att jag är lite orolig över damernas konkurrensnivå. Vi måste få fram fler tjejer och lyfta nivån för att kunna bli ännu mer internationellt konkurrenskraftiga i framtida Deaflympics. En liten besvikelse var också att både herrarna och damerna inte räckte ända fram i 4-manna laget. Där hade vi hoppats på varsin medalj. Men som sagt, bowlingen levererar och de tog tre medaljer av svenska truppens fyra. Med framgång kommer kanske också lite ökade krav, men det tror jag bowlingen bara ser som positivt. Ledaren Lars-Erik Carlsson och coacherna Maths Blyh och Jessica Magnhammar gjorde en mycket fin insats I friidrotten fick vi följa Theodor Thor i spjuttävlingen. Kvalet vann han ganska övertygande. I finalen ledde han efter halva omgången, tre kast. Sen när vi satt på läktaren och skulle uppdatera våra mobiler i facebook och twitter kom det oväntade. En ryss klev fram och kastade över 64 m. Han tog guldet framför världsrekordhållaren från Venezuela. Theodor höll sig väl framme och kunde hålla de andra kastarna borta från medaljstriden. Theodor tog brons på 63,05. Hans personbästa är 69,14 m. Världsrekordet ligger på ca 73 m. Så det var inte monstergränser som uppnåddes i Sofia. Kanske berodde det på värmen eller formen. Men vi ska också komma ihåg att Theo haft problem med en stukad fot. Han fick behandling av massörerna Bruno och Dan. Det räddade nog bronset. Våra trotjänare Bruno och Dan är ovärderliga i sammanhanget och håller än. De medför så mycket positiv energi till truppen och tillför väldigt mycket till alla inblandade med sina kunskaper om idrottskador, mediciner och hälsotips. Otto Kingstedt i löpningen var intressant att följa. Han går in för uppgiften och har en härlig inställning till sin idrott. Han strök sig från 1.500 m loppet i inledningen. Detta eftersom final loppet skulle ligga bara halvtimmen före 10.000 m finalen. Eftersom Otto är regerande världsrekordhållare på 10.000 m för juniorer valde han att fokusera sig på den distansen. Ett beslut som kanske blev rätt trots allt. Han sprang in på en ny rekordtid och slutade på en femte plats i loppet. En bra placering som heter duga. Hans pappa tillika tränare Anders Kingstedt var nöjd med prestationen. Han får nya chanser framöver i VM och Deaflympic. På 5.000 m kom han in på en åttonde plats. Åt kenyanerna på 10.000 m och 5.000 m var inget att göra. Att man kan springa så fort är ofattbart, men jag förstår att det ligger tusentals timmars träning bakom allt. Offrar man får man chansen att i rampljuset stå. Kristian Obbarius i staben har varit en frisk fläkt och jobbat stenhårt under Deaflympics. Hans twittrande har varit ovärderligt. Med Twitter och Facebook inläggen tillsammans med vår hemsida har vi nått stora delar av den svenska befolkningen om hur det gått för våra aktiva i Sofia. Sociala medier är livsviktigt idag. Sten Sundberg har med sina kontakter med lokala tidningar fått dessa att publicera resultat och notiser om de svenska framgångarna. Det tackar vi för! Jag vill också tacka staben och SDC:s ordförande Carl Rasmussen för gott arbete och alla coacher/ledare. Ni gör ett fantastiskt jobb, glöm inte det! Och till mediafolket vill jag rikta ett stort tack. Fina bilder och reportage på vår hemsida www.dovidrott.se. Fortsätt och följ sidan under vårt 100 års firande i år! Tack också till våra fyra tolkar som gjorde en fin insats tillsammans med den svenska truppen. Jag vill också framföra ett tack till Frida Carlsson och supportergruppen som följde oss i Sofia. Den svenska klacken är helt enkelt bäst! Våra blå-gula flaggor vajade vackert på läktarplats vid alla tävlingar. När jag frågade Bruno och Dan innan vi skiljdes åt på Arlanda om han kunde tänka sig att vara med i Turkiet 2017. Svaret fick jag med en glimt i ögat jajamensan, Jocke. Vi kör. Ett alldeles underbart svar. Tack för era insatser Joachim Sundström Sportchef Svenska Dövidrottsförbundet nr 4 2013 Dövsport 35

Svenska Dövidrottsförbundet SDI:s Landslag OBS! Besöket måste bokas i förväg hos SDIs kansli. Adress: Svenska Dövidrottsförbundet Idrottens Hus Södra Fiskartorpsvägen 15 A-H 114 33 Stockholm Växel: 08-699 60 00 Ordförande Arne Lundquist SMS 070-667 81 30 e-post: arne.lundquist@dovidrott.se Kassör: Christer Hovergren SMS: 070-725 08 49 e-post: christer.hovergren@dovidrott.se Bankgiro: 366-2277 Förbundssekreterare: Kjell Gunnå e-post: kjell.gunna@dovidrott.se Bildtelefon: kjell.gunna@sip.omnitor.se Utvecklingssamordnare: Therese Rollvén e-post: therese.rollven@dovidrott.se Bildtelefon: therese.rollven@sip.omnitor.se Mobil: 0735-343 338 SMS och videosamtal Sportchef: Joachim Sundström e-post: joachim.sundstrom@dovidrott.se Örebrokansliet: Svenska Dövidrottsförbundet Idrottens hus, Karlsgatan 28-30, 700 15 Örebro. Bildtelefon: joachim.sundstrom@sip.omnitor.se 3 mobil: 073-505 47 74 SMS, tal och videosamtal SDI:s hemsida: www.dovidrott.se Badminton/Åke Malmheim e-post:badminton@dovidrott.se Basket/Christian Boklund och Novica Matic e-post: basket@dovidrott.se Bordtennis/Henrik Örneland e-post: bordtennis@dovidrott.se Bowling/Lars-Erik Carlsson e-post: bowling@dovidrott.se Budo/Marie Lindbäck e-post: budo@dovidrott.se Cykel/ Torsten Hammarström e-post: cykel@dovidrott.se Friidrott/Alenka Horvat e-post: friidrott@dovidrott.se Futsal herrar / damer Sven-Emil Karmgård / Joel Thillenius e-post: fotbollfutsal@dovidrott.se Golf/Jonnie Hammenfors och Stefan Wahlgren e-post:golf@dovidrott.se Ishockey/Sigvard Segelöv e-post: ishockey@dovidrott.se Minigolf/Bengt-Åke Malmberg e-post: minigolf@dovidrott.se Simning/Martin Törnblom e-post: simning@dovidrott.se Sportskytte/Daniel Johansson e-post: sportskytte@dovidrott.se SDI:s distrikt Dövidrott Mellersta Ordförande Hans Risberg e-post: hans.risberg@sdrf.se Hemsida: www.dovidrott.se/mellersta Dövidrott Norra Ordförande: Isac Abrahamsson e-post: isac.abrahamsson@gmail.com Hemsida: www.dovidrott.se/norra Dövidrott Södra Distriktskonsulent Anette Örlegård e-post: anette.orlegård@dovidrott.se Hemsida: www.dovidrott.se/sodra Dövidrott Västra Distriktskonsulent Annette Rundgren e-post: annette.rundgren@dovidrott.se Hemsida: www.dovidrott.se/vastra Dövidrott Östra Distriktskonsulent Sven-Emil Karmgård e-post: sven-emil.karmgard@dovidrott.se Hemsida: www.dovidrott.se/ostra Valberedningen Susanne Berg, Edith Steiner och Christy Kristensson e-post: vb@dovidrott.se 36 Dövsport 2013 nr 4

Calle summerar Ordförande Svenska Deaflymics kommittén Calle Rasmussen, ordförande i Svenska Deaflympics kommittén, summerar Sofia Visst kunde det här blivit en medalj till, kanske rentav två till...man funderar alltid. Det blev fyra medaljer och det är faktiskt bra gjort av Sverige med tanke på att vi skickade iväg en sån liten trupp, bara 14 aktiva idrottare. Och jag är nöjd med det hela och alla har svarat för fina prestationer. Man kan bara göra sitt bästa och det har de aktiva svarat för. Anton Elofsson som är vår bäste idrottare just nu och tog tre medaljer till Sverige. Han är nyfyllda 21 år och en sån fantastisk idrottsindivid, alltid lugn och sansad. I masterfinalen mot koreanen var det ytterst spännande och de flesta ur den svenska truppen var där för att stötta Anton. Sen har vi tre ytterligare duktiga ungdomar att skriva om. Sebastian debuterade i bordtennis och spelade långa stunder bra. Löparen Otto Kingstedt har gjort två fina lopp, på 10.000 och där förbättrat juniorvärldsrekordet och på 5.000 meter var han helt okej. Spjutkastaren Theodor Thor som haft lite skadeproblem och var förkyld tog ändå ett brons med 63.05 är stark gjort. Dessa ungdomar kommer vi att säkert att få se mer av i framtiden och säkert närvara år 2017 i Deaflympis i Ankara Tommy Hammarström, äntligen lossnade det för honom på ett bra sätt. Han fullbordade sina tre lopp (cykel och MTB) mycket bra och är en riktig kämpe. De flesta i truppen som varit med i Bulgarien kommer säkert att tävla i Turkiet, Ankara år 2017, det är jag övertygad om. Man får vara tacksam att Bulgarien verkligen tog det Calle Rasmussen tycker att alla i den svenska truppen är guld värda ansvaret och ville arrangera Deaflympics på så kort tid. Vissa arrangörsmissar har uppstått men de har lyckats på ett bra sätt, trots allt. Mitt i detta har svenska truppen visat tålamod, behållit lugnet och trivseln i gemenskapen och där är vi GULD värda. Poänger Basketbomber I idrott är allting möjligt och omöjligt. En av dövidrottsvärldens största sensationer inträffade i basketen då USA:s herrar förlorade mot Venezuela med 88-85. Det var som sagt och skrivet en riktig sensation. USA har nämligen alltid vunnit Deaflympics sedan man deltog första gången. Men nu hände det som sagt och USA fick nöja sig med brons. Även bland damerna kan det ibland bli överraskningar. Som när Litauen besegrades av Ukraina. Det hade ingen räknat med, inte ens den vildaste optimist. Sverige så in i Norden bra Sverige blev bäst i Norden med sina fyra medaljer i Sofia. Norge tog två guld. Danmark, Finland och Island blev utan medaljer den här gången. nr 4 2013 Dövsport 37

Jonny unik handbollsdomare Dövsport följde hans världspremiär. Jonny Gustavsson är unik i dövidrottsvärlden. Han blev det under Deaflympics i Sofia då han inledde med att döma matchen Ungern-USA. Det var nämligen första gången en döv fick chansen som handbollsdomare i Deaflympics. Det var en spännande utmaning, tyckte Jonny efter matchen. Men han blev aldrig nervös, han tog det här uppdraget som vilket som helst. Vi var förstås på plats och bevakade den historiska matchen i handbollshallen. Vi kunde snabbt konstatera att Jonny var vuxen den stora uppgiften. Han höll i domarskapet på ett imponerande sätt, med små rörelser och stor auktoritet. Spelarna fick snabbt respekt för den debuterande svensken, det såg man tydligt. Men så har också Jonny stor erfarenhet av domarskapet på hemmaplan. Han har dömt div II-handboll i Göteborg och det står sig bra. Han är snart inne på sitt 17:e år som domare. Han vet också hur spelet går. Han var ju med i det svenska dövlandslaget som vann guld i Christchurch 1989. Så han vet även hur passningarna går. 38 Dövsport 2013 nr 4

Bruno och Dan De mest givna i truppen, massörerna Här på rum 603 hittade man de båda massörerna i aktion När den svenska Deaflympics-truppen tas ut så finns det alltid två namn som ofta blir uttagna först och det är våra populära och duktiga massörer Bruno Zetterström och Dan Andersson från Trollhättan. De vet hur man tejpar, använder laser och akupunktur, masserar och sköter om de aktiva. Att ställa till en skadad idrottsutövare är vardagsmat för dessa två duktiga massörer. De vet hur man gör efter många år i branschen. Att dom sen är trevliga och har glimten i ögat gör ju inte det hela sämre. Ett och annat skämt förgyller också till- Dan i massagetagen varon. Genom åren är det flera aktiva som har tagit plats på massagebänkarna många gånger och blivit omskötta som barn. Redan 1999 stötte jag på grabbarna i Davos. Det har gått många Deaflympics sedan dess och massörerna har glädjande nog fortsatt med sina åtaganden. Det är klart att vi trivs, säger Bruno och Dan och skrattar. Att arbeta med dövidrottare gör oss glada, vi pratar samma språk. Det var 1976 s o m B r u n o kom i kontakt med dövidrotten för första gången. Under ett fotbollsläger inför NM i Köpenhamn i Trollhättan. Det var Leffe Kroon Bruno har inte svårt att le, inte ens under arbetet som knackade på och behövde hjälp, minns Bruno. Och på den vägen är det. Året därpå fick Bruno en förfrågan om han skulle tänka sig att ställa upp på Världsspelen i Bukarest. Och det sa jag ja till. 1985 dök Danne Andersson upp i bilden och sen blev det ett oslagbart par. Sedan dess har de båda parhästarna travat på. Frånsett 1989 i Christchurch har de skött om sina aktiva på bästa sätt. Mitt tips är att de dyker upp till Ankara 2017. Eller möjligen 2033. Vi måste vara rädd om våra guldklimpar. nr 4 2013 Dövsport 39

Avslutningen Farväl Sofia! Väl mött i Ankara 2017 Glatt viftande svenska deltagare på Vasil Levski Stadium i Sofia. Den 22:a upplagan av Deaflympics är över och om fyra år är det dags för nr 23 i raden. Nu i Ankara, Turkiet. Ryssland i närbild 40 Dövsport 2013 nr 4

Svenska supportrar Danmark Australien nr 4 2013 Dövsport 41