SVENSKAN I FINLAND 14

14 Oulun yliopisto Humanistinen tiedekunta University of Oulu Faculty of Humanities Kosunen, Lepistö & Rossi (red.) ISBN 978-951-42-0463-5 ISSN 1796-4725 Studia humaniora ouluensia Riitta Kosunen, Kirsi Lepistö och Paula Rossi (red.) SVENSKAN I FINLAND 14 SVENSKAN I FINLAND 14 K A N SI R A I MO A H O N E N

STUDIA HUMANIORA OULUENSIA 14 RIITTA KOSUNEN, KIRSI LEPISTÖ OCH PAULA ROSSI (RED.) SVENSKAN I FINLAND 14 OULUN YLIOPISTO, OULU 2014 Copyright 2014

Studia humaniora ouluensia 14 Editor-in-chief: lecturer Santeri Palviainen Editorial Board: Professor Paula Rossi Professor Harri Mantila Professor Sari Kunnari Academy research fellow Heini Hakosalo University lecturer Janne Ikäheimo Doctoral student Noora Hirvonen Doctoral student Matti Leiviskä Publishing office and distribution: Faculty of Humanities Linnanmaa P.O. Box 1000 90014 University of Oulu Finland ISBN: 978-952-62-0463-5 ISSN: 1796-4725 Electronic version: ISBN: 978-952-62-0464-2 Typesetting: Sanna Lipkin Cover Design: Raimo Ahonen OULU UNIVERSITY PRESS OULU 2014

Förord Fjortonde sammankomsten för Svenskan i Finland ägde rum på konferenshotellet Lasaretti i Uleåborg den 11 och 12 oktober 2012. Konferensen samlade drygt 40 deltagare. Dessa kom främst från olika universitet i Finland, men även från Sverige. Som värd för konferensen stod ämnet nordisk filologi vid Uleåborgs universitet. Inbjudna plenarföreläsare var professor emeritus Erling Wande från Sverige och professor Camilla Wide från Åbo universitet. Erling Wande talade om temat Från finsk dialekt till meänkieli om språkpolitik i norra Sverige under två århundraden och Camilla Wide om Språkkontakt och interaktion. I föredragen, som presenterades i tre sektioner, behandlades ett vitt spektrum av språkliga frågor. Utöver detta ingick en visning av postrar. På första konferensdagen hölls ett professorsmöte i ämnet. På kvällen samlades vi i restaurang Rauhala för middag. I denna konferensvolym publiceras ett av plenarföredragen och sjutton av de föredrag som hölls vid konferensen. Artiklarna är refereegranskade. Camilla Wides plenarföredrag inleder volymen och de övriga artiklarna står i alfabetisk ordning efter författarnamnet. Publikationen har redigerats enligt de instruktioner som Acta-serien vid Uleåborgs universitet följer. Denna publikation finns tillgänglig även i elektronisk form på nätet. Vi tackar plenaristerna Erling Wande och Camilla Wide samt de övriga föredragshållarna. Refereerna tackar vi för ett gott samarbete. Vårt tack riktas även till vår egen personal och våra studerande som hjälpt till att anordna konferensen. Särskilt vill vi tacka FM Anniina Tasala, som hjälpte till med att förbereda redigeringen av volymen. Vi överlämnar ordet och ansvaret till Tammerfors som arrangerar femtonde sammankomsten för Svenskan i Finland den 8 och 9 maj 2014. Uleåborg mars 2014 Riitta Kosunen, Kirsi Lepistö och Paula Rossi 3

4

Innehåll Förord 3 Camilla Wide Språkkontakt och interaktion 9 Ullamaija Fiilin, Jaana Jokinen & Johanna Vaattovaara Akademisk expertis på två språk utveckling av språkkunskaper inom tvåspråkig kandidatexamen 33 Ludvig Forsman Svensk etnicitet utan svenskt språk i Gammalsvenskby 47 Bodil Haagensen Motiverade studenter med hjälp av dialogundervisning? Svenskstuderande utvärderar dialogundervisning 61 Anne Huhtala Metaforiskt om svenskan universitetsstuderande beskriver svenskan som språk 73 Charlotta af Hällström-Reijonen Regionala finlandismer i samtida finlandssvenskt tidningsspråk 87 Zea Kingelin-Orrenmaa Tammerfors som en dynamisk svensk språkö Varför väljer familjer Svenska samskolan i Tammerfors till skola för sina barn? 101 5

Jaana Kolu Allmängods och nykomlingar i svenskt ungdomsspråk och svensk slang 115 Sarah Kvarnström Vad kännetecknar Helsingforssvenskan? En studie av några helsingforsares uppfattningar om sitt eget språk 127 Jan Lindström Uppringaren öppnar samtalet. Svenska, finlandssvenska och finska konventioner 137 Nina Martola Är man passivare på finlandssvenska? En kontrastiv undersökning av tidningsspråk 151 Eeva-Liisa Nyqvist Species och artikelbruk hos finska grundskolelever en analys av IL-kontexterna 159 Jaana Puskala Krookintie blir väl Krookvägen och Koukkutie blir Krokvägen? Om namnkommitténs arbete inför sammanslagningen av Vasa och Lillkyro 171 Maud Rantala Två språk i finlandssvenska ungdomsromaner läsarrespons 181 Sirpa Sipola Har aldrig prata svenska so mycket och regelbundet. Det var uppmuntrande att märka hur väl flickorna förstod vad jag menade. Om språksamarbetet mellan Vasa universitet och Åbo Akademi i Vasa 193 6

Anders Stendahl Negationsförstärkande nominalfraser i svenska texter från 1300-talet 203 Pirjo Söderholm Prototypiska färgsammansättningar i skönlitterär finlandssvenska 215 Susanna Vuorimaa Berättelsestruktur i svenska L1- och L2-texter 229 7

8

Språkkontakt och interaktion Camilla Wide 1 Inledning Att kontakten med finska lämnar spår i finlandssvenskt språkbruk är ofrånkomligt och naturligt. Det finska inflytandet på svenskan i Finland är en central fråga bland annat inom finlandssvensk språkvård. Ofta är det påverkan på ordförrådet och det grammatiska systemet som diskuteras. Fokus i denna artikel ligger däremot på språkkontakt och interaktion. Jag kommer att diskutera några kommunikativa mönster i finlandssvenskt språkbruk som uppvisar olikheter gentemot sverigesvenskt språkbruk men likheter gentemot finskt språkbruk. Kommunikativa mönster som är typiska för finlandssvenska samtal har diskuterats främst av Mirja Saari (t.ex. 1995; 1997). Enligt Saari (1995) karakteriseras finlandssvenskt språkbruk oftare av indirekthet och negativa artighetsstrategier än sverigesvenskt språkbruk. De direkta paralleller som kan iakttas mellan svenskan och finskan i Finland i fråga om kommunikativa mönster ser Saari som ett utslag av en gemensam talgemenskap (eng. speech community, Gumperz 1972 [1968]). Medan informaliseringen av det svenska samhället har lett till en intimisering av språkbruket är formellt beteende i offentliga sammanhang fortfarande vanligt i Finland, även om utvecklingen är på väg åt samma håll i Finland som i Sverige. Detta avspeglas bland annat i att man gärna drar sig tillbaka i Finland och uttrycker sig opersonligt då man i Sverige uppmärksammar varandra med tilltal och vädjan. Komplimanger är också mindre vanliga i Finland än i Sverige. Saari har i ett antal artiklar visat hur till exempel motsvarande diskurspartiklar och demonstrativa pronomen används på ett liknande sätt i finlandssvenska och finska samtal (se t.ex. Hakulinen & Saari 1995; Saari 2000). I denna artikel ska jag lyfta fram några pågående eller relativt nyligen avslutade studier som liksom Saaris studier visar hur vissa skillnader mellan finlandssvenskt och sverigesvenskt språkbruk kan relateras till kommunikativa mönster som är gemensamma för svenskan och finskan i Finland. Jag inleder med att diskutera ett grammatiskt fenomen som är mer utbrett i Finland än i Sverige, bruket av satsinitialt inte (J. Lindström 2009). Efter det diskuterar jag 9

användningen av demonstrativa pronomen som diskurspartiklar (Etelämäki & Wide 2012), som inte överhuvudtaget förekommer i Sverige. Sist diskuterar jag skillnader i mer övergripande kommunikativa mönster som hälsning och identifiering i telefonsamtal och tilltal i läkare-patientsamtal (Norrby, Wide, Lindström & Nilsson 2012; Wide, Lindström, Nilsson & Norrby 2012). 2 Satsinitialt inte En av de studier som utfördes inom projektet Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv (Svenska litteratursällskapet 2003 2006, Wide & Lyngfelt 2009) rörde bruket av satsinitialt inte i finlandssvenskt språkbruk (J. Lindström 2006, 2007a, 2007b, 2009). Enligt SAG (4: 175 f.) kan negerande adverbial placeras i fundamentet endast i vissa fall, till exempel vid emfas och kontrast (Inte har det regnat här, men väl i Stockholm) eller i invändningar då innehållet redan är aktuellt ( 0 Inte ska du stå här och skala potatis). Regionalt, i nordsvenska och finlandssvenska, kan satsinitialt int(e) emellertid förekomma även i andra fall. J. Lindström (2009) indelar bruket av satsinitialt inte i svenska i tre övergripande kategorier: additiv negation, interrogativ negation och responsiv negation. Vid additiv negation ställs flera negerade sakförhållanden explicit eller implicit emot varandra, till exempel Och inte har jag hunnit handla heller. Negationen är då betonad och uttrycker emfas. (SAG 4: 175 f.; J. Lindström 2009: 164) Uttryckssättet är mer stilistiskt neutralt än de två andra typerna som typiskt förekommer i dialogiska kontexter. Exempel (1) visar ett sverigesvenskt belägg på interrogativ negation i en dialogisk kontext. 10 (1) Samtal mellan barnmorska (B) och gravid kvinna (K) (GRIS:TemaK:BU3; J. Lindström 2009: 169 f.) 01 B: du ha ingen syster eller nåt som (.) kan komma upp 02 (eller ner)? 03 K: ä min syster e dagmamma. 04 B: a: 05 K: så att hon jobbar ju. 06 B: å inte (.) har du nån (0,8) nån bekant här stan eller 07 nåt som 08 (0,8) 09 K: a ja har en beka:nt som ska få ett (.) ett barn

10 samti:digt som ja Två av de totalt fyra sverigesvenska beläggen på satsinitialt inte i Lindströms sverigesvenska samtalsmaterial (ca 120 000 ord) är interrogativa. De två andra beläggen är responsiva, det vill säga förekommer i yttranden där talaren antingen kommenterar något som någon annan har sagt eller orienterar sig responsivt i förhållande till något hen själv har sagt i det föregående (J. Lindström 2009: 173). I de finlandssvenska samtalen i J. Lindströms material (ca 70 000 ord) finns det betydligt fler belägg på satsinitialt inte, totalt 92 belägg. En övervägande del av beläggen är responsiva. I cirka hälften av beläggen är det fråga om en fördröjd respons där talaren gör ett tillägg till något hen nyss sagt själv. Exempel (2) visar ett sådant fall. (2) Vardagssamtal, Syföreningsmöte (SAM:V2; J. Lindström 2009: 171) 01 M: han har viss humor den där 02 A: njo:: å nu har han nu e han slagfärdi 03 M: mm:m 04 A: men att int [sku ja 05 M: [han pa- e- e- 06 A: int sku ja ha honom på närmare håll Också i de skönlitterära texter som J. Lindström (2009) excerperat är satsinitialt inte mer frekvent i de finlandssvenska texterna än i de sverigesvenska. Skillnaden i frekvens är mindre än i samtalsmaterialet men beläggen uppvisar en intressant skillnad vad gäller fördelningen mellan dialog och berättande. I det finlandssvenska materialet är beläggen fler i dialogen medan förhållandet är det motsatta i det sverigesvenska materialet. Hälften av beläggen i det sverigesvenska materialet består av intensifierande upprepningar, det vill säga additiv negation, som inte är typisk för talat språk utan snarare kunde ses som ett stildrag i skrivet språk (J. Lindström 2009: 172). Det finns sålunda både en kvantitativ och kvalitativ skillnad i bruket av satsinitialt inte i finlandssvenskt och sverigesvenskt språkbruk. I sin närmare analys av det typiskt finlandssvenska bruket av satsinitialt inte med responsiv funktion urskiljer J. Lindström (2009) fyra typer: invändning ( inte x utan y ), medgivande ( inte (helt) x, men (dock) x ), vädjan ( inte ju x ) och avståndstagande ( inte vet jag ). Exempel (3) visar ett belägg på den första typen, som uppvisar likheter med de exempel på obetonat inte med invändande funktion 11

som SAG (4: 175) nämner. På rad 5 bestrider M det som L har sagt, det vill säga att träningsdräkten (verraren) var vinröd, och påpekar att den var lite ljusare rö(d). (3) Vardagssamtal, Herrmiddag (SAM:V1; J. Lindström 2009: 173) 01 O: ja kommer ihåg att ja ännu följande da yra omkring i 02 Åbo me min satans verrare 03 L: int den där vinröda väl 04 O: ja just den 05 M: int va den vinrö utan den va lite av ljusare rö De tre andra typerna av responsiv negation är mindre typiska för sverigesvenskt språkbruk (J. Lindström 2009: 177), till exempel den medgivande användningen av satsinitialt inte som exempel (4) illustrerar. I exemplet avvärjer patienten (P) parentetiskt en ofördelaktig tolkning av varför hon ställer en fråga till läkaren (L). (4) Samtal mellan läkare (L) och patient (P) (INK; J. Lindström 2009: 174) 01 P: ja >bara funderar.h alltså< finns de int (.) 02 int int efterlyser >ja mediciner för int e ju de man 03 e ute [efter me]n<.h (.) 04 L: [nä ] 05 P: men finns de ingenting som sätter fart. (.) sprätt på 06 b- blodcir kulation I äldre sverigesvenskt språkbruk verkar satsinitialt inte emellertid ha varit mer frekvent. J. Lindström (2009) konstaterar att flera användningar som i dag är typiska för finlandssvenskt språkbruk förekommer i dramerna i korpusen Svensk dramadialog (1725 2000). Ett belägg på detta visar exempel (5) där Thore vill avvärja sig mot en oönskad tolkning, det vill säga att han tänker avslöja Nils hemlighet. (5) Den Lyckelige Banqueroutieren, 1753 (SDD:1E; J. Lindström 2009: 181) 12 THORE: Si, go dag, Nils! (Tar honom i hand) Hwart ska du gå? NILS: Ja ska gå bort åt den Herren, som ja plär löpa ärender åt. THORE: Hwart? NILS: Å ja får inte säjat. THORE: Du kan sakta säjat for mäj; inte ska ja ränna kring stan mäat. NILS: Jo, ja ska gå på Söder bort te Munkens trapper.

Intressant nog är frekvensen för satsinitialt inte högst under perioden 1875 1950 i den historiska dramakorpusen. Men bruket av satsinitialt inte var sannolikt mer utbrett i finlandssvenska än i sverigesvenska redan under denna period. Fenomenet kommenteras bland annat av Bergroth (1917: 168). En kompletterande förklaring till det frekventa bruket av satsinitialt inte i finlandssvenskt språkbruk kan därför stå att finna i kontakten med finska där negationen ofta står i satsinitial position (Savijärvi 2001; J. Lindström 2009: 183). Detta beror på att negationsverbet ei inte liksom andra verb i finska ofta står i initial position i svar på polära frågor, se exempel (6) och (7). (6) Onko se äiti kotona? On. (ISK: 1147; J. Lindström 2009: 184) Är mamma där hemma? Är [böjt i tredje person singularis]. (= Ja, det är hon). (7) Soititko justiin? En soittanut. (ISK: 1147; J. Lindström 2009: 184) Ringde du nyss? Inte [böjt i första person singularis] ringde. (= Nej, det gjorde jag inte). Också i finska har satser med negationen i initial position emellertid en speciell funktion. J. Lindström (2009: 184) konstaterar att initiala negationer är reaktioner på en presupposition i det föregående draget, varvid responsen försöker avvärja den tolkning av sakförhållanden som lagts fram av den andre. Exempel (8) visar ett belägg på detta. (8) Vardagligt telefonsamtal (Sg S08 A01; U = uppringare, A = uppringd; J. Lindström 2009: 184 f.) 01 A: Aliisa Valorinta? 02 U: no Miia tässä mo[i nå det här är Miia hej 04 A: [no hei nå hej 05 U: säot tullu. du har kommit (0,4) 06 A:.hhh tullu m:istä, hh kommit varifrån 07 U: maalta. från landet 13

08 A: em mä ollu maalla, inte var jag på landet Många av finskans responsiva användningar, inte bara avvärjande av ofördelaktiga tolkningar, utan också till exempel vädjande (Etkö tulisi jo takaisin? Inte skulle du redan kunna komma tillbaka?, ISK: 1573) verkar ha en motsvarighet i det finlandssvenska bruket av satsinitialt inte. J. Lindström (2009: 185) konstaterar därför att de typiska användningarna av satsinitialt inte i dagens finlandssvenska talar för att finskan högst sannolikt påverkat benägenheten att spetsställa inte i både påstående och frågande satser i talad finlandssvenska. Satsinitialt inte kan sammanfattningsvis ses som ett potentiellt arkaiskt språkdrag som bevarats och utvecklats i finlandssvenskt språkbruk på grund av kontakten med finska där benägenheten att inleda vissa typer av yttranden med negation är större än i svenska. Som framgått av presentationen av Jan Lindströms studie av satsinitialt inte utgör mönstret en kommunikativ resurs i finlandssvenskt språkbruk. Bruket av satsinitialt inte kan sålunda ses som ett resultat av växelverkan mellan språkkontakt och interaktion. I nästa kapitel ska jag diskutera ett annat fenomen där språkkontakt och interaktion är nära anknutna till varandra: bruket av demonstrativa pronomen som diskurspartiklar. 3 Demonstrativa pronomen som diskurspartiklar Likheterna i användningen av diskurspartiklar i finlandssvenska och finska har diskuterats i ett flertal studier. (Jag gör ingen skillnad mellan diskurspartiklar och sekundära diskursmarkörer här utan använder endast termen diskurspartikel.) Lehti-Eklund (1992) relaterar bruket av den frekventa och mångfunktionella partikeln nå i finlandssvenska till bruket av no i finska (Raevaara 1989) och Hakulinen & Saari (1995) visar hur nu/nog respektive nyt används på ett liknande sätt i finlandssvenska och finska samtal. Likheterna mellan konjunktionerna att och että med diskursfunktion lyfts fram bland annat av Lehti-Eklund (2002) och Merzlufft & Wide (2013). En typ av diskurspartiklar som inte alls förekommer i sverigesvenskt språkbruk men är frekvent i finlandssvenskt och finskt språkbruk är demonstrativa pronomen med partikelfunktion. Exempel (9) och (10) visar två korta belägg på detta från Etelämäki & Wide (2012). 14 (9) så då (.) delades de ut (0.6) dedär en liten sån här flaska brännvin

(10) mun ois tarvinnu ottaa tota toi idealside mu- mukkaani jag borde ha tagit den där idealbindan med mig I sverigesvenska (och finlandssvenska) kan demonstrativa pronomen användas vid ordsökning då man till exempel letar efter ett namn som i Kan du inte ringa till den där... {Lindberg/vad det nu är han heter}? (SAG 2: 317). Trots att talaren i sådana fall kan avbryta sig projicerar pronomenen ett namn eller ett substantiv i bestämd form. De ingår alltså i en syntaktisk struktur. Detta är inte fallet i exempel (9) och (10) där de distala demonstrativa pronomenen den där (i neutrum) och tuo (i partitiv: t(u)ota) står mitt i eller före en nominalfras som de inte utgör en grammatisk konstituent i. Pronomenen syftar inte på någon eller något som nämnts i samtalet eller är känd eller känt sedan tidigare. Snarare har pronomenen en talplanerande funktion: de fokuserar ett centralt element i sammanhanget (se närmare analys vid exempel (15) och (16) nedan). I finska används endast det distala pronomenet tuo som diskurspartikel i den talplanerande funktion som exempel (9) och (10) illustrerar. I finlandssvenska kan också det proximala pronomenet den här användas som planeringspartikel. Någon skillnad i funktion verkar inte förekomma mellan de två pronomenen när de används med partikelfunktion. Som jag visat i Wide (2011) finns det däremot regionala skillnader i fråga om vilket av de två pronomenen som föredras som partikel. I östra Nyland är frekvensen för den här med partikelfunktion låg medan den här är mer frekvent än den där i vissa delar av Österbotten. Belägg på båda pronomenen med partikelfunktion förekommer dock på alla svenskspråkiga områden i Finland (eventuellt med undantag av Åland). Det bör dock påpekas att det finns stora individuella skillnader i bruket av pronomenen som planeringspartiklar. Vissa talare använder endera pronomenet eller båda pronomenen mycket frekvent medan andra talare använder pronomenen sparsamt som planeringspartiklar. Med undantag av att det endast är det distala pronomenet t(u)ota som används som planeringspartikel i finska, uppvisar bruket av demonstrativa pronomen som planeringspartiklar i finlandssvenskt och finskt språkbruk stora likheter. Bruket av dedär och t(u)ota uppvisar också intressanta likheter med partikeln uh(m) i engelska (Schegloff 2010). Både dedär/dehär och t(u)ota kan användas i snarast vilken position som helst: i början av episoder, i början av turer, i början av nya led i längre turer, vid reparationer, vid överlappande tal och vid ordsökning i samkonstruerade turer (Etelämäki & Wide 2012). I exempel (11) och (12) inleder dedär respektive tota nya sekvenser. Exempel (11) är från en 15

dialektinspelning där intervjuaren ställer frågor till informanten. Exempel (12) är från ett vardagssamtal. (11) Friidrott (SLS 2006: 33; Wide 2011: 269) 01 Int: *nå jå:h* 02 Inf:.hh 03 Int: dedä du sa: att du fri:i:dråtta va: uhm (0,7) 04 hu lenge höll du på: me de [å (12) Mikko (Glögi, Sg 355) 01 M: [tota:, mimmonen se poika on, se Mikko, hurdan är den där pojken, den där Mikko ((14 rader utelämnade)) 02 M: mutta mää en tiä, >tiä minkä näköne, vai, men jag vet inte, vet inte hur han ser ut eller 03 [mää oon sen kanssa puhunu -- jag har talat med honom Både dedär/dehär och t(u)ota förekommer också i partikelkedjor tillsammans med andra partiklar och konjunktioner. Exempel (13) visar ett belägg på partikelkedjorna att dedär och så att dedär i en dialektinspelning där intervjuaren har ställt en fråga om hur informanten och hans familj firar högtider. (13) Julen är julen. (SLS 2008: 83; Wide 2011: 286) 01 Inf: att dedär 02 (0,5) 03 Int:.mm-m 04 (1,0) 05 Inf: ju:len e ju:len 06 (1,5) 07 Inf: de-e (.) kåmmär it man vel så hemst långt ifrå:n 08 så att dedä 09 (0,4) 10 Int: hu fi:rar ni ju:len I exemplet står partikelkedjorna med dedär i final position, som är en klart mindre frekvent position för diskurspartiklarna dedär/dehär än initial och medial position (Wide 2011: 281 ff.). De flesta beläggen på dehär/dedär i final position finns just 16

i partikelkedjor, men också belägg på ensamt dehär/dedär förekommer (se Wide 2011: 287 ff.). Exempel (14) visar ett belägg på ensamt tota i final position. (14) Tiimari (Pesukone.puh, Sg112a1; Etelämäki & Jaakola 2009: 199) 01 V:.hh mutta me tultiin nyt Tiimariin tota, men vi är nu vid Tiimari dedär 02 M: ai jaa? no mut< menkääs [sinne. jaha, ah men gå dit då 03 V: [mitä sä teet tänää, vad gör du i dag? I exempel (13) och (14) används dedär och tota i situationer där talaren överlåter det till mottagaren/mottagarna att avgöra hur samtalet ska fortsätta. I exempel (13) låter informanten intervjuaren ta ställning till om julen fortfarande ska diskuteras och i exempel (14) som är från ett telefonsamtal låter talare M talare V besluta om samtalet ska avslutas eller inte (Etelämäki & Jaakola 2009: 199). Som framgår på rad 10 i exempel (13) ställer intervjuaren en specificerande fråga om julen efter en 0,4 sekunder lång paus. I exempel (14) uppmanar talare M talare V att gå in i butiken Tiimari. Efter det börjar V förhandla om när M och hon ska ses nästa gång, vilket är en typisk avslutningsrutin (Etelämäki & Jaakola 2009: 199). Demonstrativa pronomen med partikelfunktion tenderar sålunda att användas i liknande situationer i finlandssvenska och finska samtal. För att få en klarare bild av likheterna och också de skillnader som förekommer jämför Marja Etelämäki och jag i en pågående studie bruket av dedär respektive t(u)ota i så jämförbara samtal som möjligt på finska respektive svenska (i Finland). Tabell 1 visar antalet belägg på tota och dedär i fyra vardagliga samtal som vi analyserat i Etelämäki & Wide (2012). 17

Tabell 1. Belägg på dedär och tota i två finlandssvenska och två finska vardagssamtal Längd Ensam I partikel- Bel. tot. Bel./min. (min.) partikel kedjor Finlandssvenska Syffamöte 90 20 27 47 0,52 (SAM:V2) Herrmiddag 45 12 9 21 0,47 (SAM:V1) Totalt 135 32 36 68 0,50 Finska Glögi (Sg 355) 60 32 52 84 1,40 Viini-ilta (Sg 396) 60 40 16 56 0,93 Totalt 120 72 68 140 1,17 Som framgår av tabellen är frekvensen för tota (belägg per minut) klart högre i de finska samtalen än frekvensen för dedär i de finlandssvenska samtalen. Det bör dock beaktas att belägg på dehär som diskurspartikel inte inkluderats i tabellen. Räknar man med beläggen på dehär (4 i Syffamöte, 8 i Herrmiddag) blir frekvensen för demonstrativa pronomen med partikelfunktion i de finlandssvenska samtalen 0,57 respektive 0,64 och 0,59 totalt. I det finska materialet är frekvensen för tota 1,4 respektive 0,93 och 1,17 totalt. Också i fråga om antalet olika typer av partikelkedjor uppvisar det finska materialet en större bredd. Tabell 2 visar samtliga partikelkedjor i det finlandssvenska materialet och en del av de partikelkedjor som förekommer i det finska materialet. Med undantag av partikelkedjan för att dedär förekommer motsvarigheter till alla de finlandssvenska partikelkedjorna i de finska samtalen. Flest belägg i båda materialen har kombinationer med konjunktionen och; kombinationerna med och är dock mer dominerande i de finlandssvenska samtalen. Kombinationerna med näst flest belägg är desamma i båda materialen (att dedär (att), så dedär respektive että tota, niin tota) men beläggen i det finlandssvenska materialet är få, vilket gör det svårt att dra mer långtgående slutsatser utifrån detta. 18

Tabell 2. Förekomster på dedär och tota i partikelkedjor (Etelämäki & Wide 2012) tota Antal belägg dedär Antal belägg ja tota 12 å dedär (å) 19 että tota 10 att dedär (att) 4 niin tota 10 så dedär 4 niin että tota 1 så att dedär 2 mutta tota 6 men dedär 2 no tota 1 nå dedär 2 för att dedär 1 ja tota niin å dedär så 3 muuten tota förresten dedär 3 sitte tota sen dedär 2 niinku tota så som dedär 1 tota noin ni dedär så som 1 ja tota noin och dedär så 1 ku tota niin när dedär så etc. 1 För att kunna utesluta påverkan från andra partiklar eller konjunktioner har vi inlett vår närmare analys med förekomster av ensamt dedär och tota. Vi har vidare avgränsat analysen till belägg i medial position inom satser. En genomgång av beläggen har visat att en gemensam funktion för dedär och tota i denna position är att rikta uppmärksamheten på något centralt i sammanhanget, till exempel i en berättelse. I exempel (15) berättar G om sin farbrors upplevelser vid fronten: på julen fick de som var yngre än 20 år gamla varm choklad i stället för brännvin. När han introducerar brännvin, som är ett centralt element för poängen i berättelsen, använder han dedär medialt i en sats: så då (.) delades de ut (0.6) dedär en liten sån här flaska åt varenda en solttu (rad 10 11). (15) Julafton på fronten (SAM: Herrmiddag) 01 G: [ja: (.) de kommer ja ihå ((harklar sig)) 02 (1.2) Ben min farbror han hamna i (.) han (.) han hade just 03 fyllt arton så han hamna nu riki (0.5) i krigets slutskede 04 (1.0) på hösten (0.6) sen när de ble jul å dom va där i (1.8) 05 etu[linjat va heter de (.) riktit vi» 06 [((någon hostar)) 07 G: =[(0.7) ]långt fram vi [fronten (0.9) ] 08 E: [e de hett] 09 L: [de+e gott gott gott ((skrattar)) ] 19

10 G: så då (.) delades de ut (0.6) dedär en liten sån här flaska 11 brännvin åt varenda en solttu men han va arton å där va 12 några andra artonåringar (0.7) dom va för unga så dom fick 13 ställe choklad 14 (1.2) 15 (G): ((skrattar)) 16 (M): *m+hm* 17 G: å de+e de att de+e de här (0.6) dubbelmoralen [(0.6)= 18 ( ): [mm 19 G: =[nog duga ti krig men inte dricka brännvin 20 ( ): [*mm* 21 L: *jå*= 22 G: =man måste va tjugu för å få brännvin 23 (1.1) Exempel (16) visar ett belägg på tota i en situation där talaren (M) riktar uppmärksamheten på en referent för att motivera det hon redogör för: att hennes hand verkligen är öm och att det hon säger bör tas på allvar. När hon på rad 11 17 konstaterar att hon borde ha tagit med sig en idealbinda använder hon partikeln tota medialt inom en sats: mun ois tarvinnu ottaa tota toi idealside mumukkaani jag borde ha tagit med dedär den där idealbindan. (16) Öm hand (Glögi, Sg 355) 20 01 M: mun on käteni kippee.= min hand är öm 02 J: =noh?, 03 M: varmaa jännetupetulehdus, säkert ledbandsinflammation 04 J: se on turvoksissaki, och den är svullen också 05 M: nii: se on ja tossa on tommonen möttiki ja och den är och där är en sådan där knöl 06 viälä kaiken lis[äks, ännu till på köpet 07 J: [haluaksää vill du 08 siihee ny illaks semmose rannetuen,

ha ett sådant där handledsstöd för den i kväll 09 [ mulla olis, heh heh jag skulle ha 10 Mik: [haluaa, >se haluaa [semmosen juu, vill ha, hon vill ha ett sådant ja 11 M: [no kum mää nå när jag 12 [juur sanoi kato precis sade serdu 13 J: [(nauha,) band 14 M: matkalla että på vägen hit att 15 [mun ois tarvinnu ottaa jag borde ha tagit med 16 J: [ja, noi, och de där 17 M: [tota toi idealside den där idealbindan 18 J: [missähän se on, var är den riktigt? 19 M: mu- mukkaani et[tä mä, me- med mig att den här 20 J: [ >katok ku serdu för 21 mää olen semmosen ostanu,< = jag har köpt en sådan 22 M: =.hh [eilen nimittäin ku i går nämligen när 23 J: [ missähän se on, var kan den vara ((7 rader utelämnade)) 24 M: [oltii siä pikkujouluissa ja siä vi var på den där lillajulsfesten och där 25 J: [se oli kalliski. den var dyr också 21

26 M: mahkilaiset on nii kauheita kätteleen. Mahkiborna är så ivriga på att skaka hand ((3 rader utelämnade)) 27 M: sisältä saakka sattu kun:, det gjorde ont ända inifrån när 28 ((en tur utelämnad)) 29 M: [joku, någon 30 [joku tota puristi, kädestä [...] när någon klämde, min hand Även om kontexterna i exempel (15) och (16) inte är helt jämförbara kan man skönja en likhet i hur ensamt dedär och tota i satsmedial position används för att rikta uppmärksamheten på något centralt i sammanhanget. Sammanfattningsvis kan man konstatera att demonstrativa pronomen med partikelfunktion utgör en kommunikativ resurs i finlandssvenska samtal som saknas i sverigesvenska men har en snarlik motsvarighet i finska. Bruket av demonstrativa pronomen med partikelfunktion verkar emellertid vara mer frekvent och mångfasetterat i finska (jfr tabell 2). Samtidigt kan både den där och den här användas som planeringspartiklar i finlandssvenska medan endast tuo har denna funktion i finska. Med tanke på att finska och svenska typologiskt skiljer sig åt som språk är det även sannolikt att en närmare analys kommer att visa att det finns vissa strukturella skillnader i bruket av dedär och tota. I följande kapitel riktar jag uppmärksamheten på några mer övergripande kommunikativa mönster i finlandssvenska som skiljer sig från motsvarande sverigesvenska mönster men uppvisar likheter med kommunikativa mönster i finska. 4 Mer övergripande kommunikativa mönster I det nystartade forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk Kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska (IVIP) jämförs svenskan i Finland och svenskan i Sverige med avseende på interaktion och pragmatik. Fokus ligger på institutionella samtal inom service, lärande och vård. Programmet, som finansieras av Riksbankens jubileumsfond 2013 2020, är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Helsingfors universitet, Åbo 22