Livsmedelshandlarnas remissvar skickas (i enlighet med regeringskansliets önskemål) endast i elektronisk form, både i Word- och PDF-format till: s.registrator@regeringskansliet.se s.fst@regeringskansliet.se Livsmedelshandlarnas yttrande avseende Socialdepartementets remiss S2015/738/ SOU2015:6 Mer gemensamma tobaksregler 1. Om Livsmedelshandlarna Livsmedelshandlareförbundet bildades 1931 för att samla handlare i konkurrensneutral samverkan. Livsmedelshandlarna organiserar handlare från söder till norr. De egna handlarna står idag för knappa 60 procent av all dagligvaruförsäljning i Sverige. Våra medlemmar har varumärken som ICA, Hemköp, Tempo, Handlar n på butiken. Som branschorganisation har Livsmedelshandlarna i uppgift att verka för en livsmedelshandel präglad av livskraftigt entreprenörskap, mångfald och sund konkurrens som ger marknaden ett bra produktutbud med hög kvalitet och service samt rimliga priser. För detta krävs att de egna handlarna kan driva sina verksamheter på ett långsiktigt, rationellt och kostnadseffektivt sätt. Livsmedelshandlarna verkar också för bättre möjligheter för att långsiktigt kunna bedriva livsmedels handel i glesbygd samt enklare regelverk kring egentillsyn för livsmedelshygien, tobak och receptfria läkemedel 2. Utgångspunkter för remissvaret Genom remiss S2015/738/ har Livsmedelshandlarna som en av 100 remissinstanser inbjudits att lämna synpunkter på förslagen eller materialet i betänkandet. Livsmedelshandlarna begränsar sitt remissvar till dels de produkter som medlemsföretagen säljer, dels till de förslag som direkt eller indirekt påverkar medlemsföretagens förutsättningar för försäljning genom att avvika från nuvarande regler och praxis för övriga livsmedel som medlemmarna saluför. Utifrån denna
utgångspunkt har vi valt att framförallt begränsa oss till synpunkter vad gäller dels konsekvensanalysen, dels förslagen avseende snus. Livsmedelshandlarna har full förståelse för syftet med tobaksdirektivet. Rökning är ett tobaksbruk som leder till betydande folkhälsoproblem, vilket i sin tur medför avsevärda sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. Därför stöder Livsmedelshandlarna en stringent och på vetenskaplig grund framtagen produktreglering för innehållet i tobaksprodukter. Livsmedelshandlarnas ansvarstagande samhälleliga grundsyn gäller givetvis alla tobaksprodukter, också de rökfria produkterna. Att dessa enligt WHO och vetenskapliga bedömningar är långt mindre skadliga än cigaretter innebär inte att man för den skull på EU-nivå skall avstå från gemensamma regler. Det är både från folkhälsoskäl och för EU:s gränsfria inre marknad principiellt förståeligt att man harmoniserar regelverket. Och då framförallt att man anpassar Tobaksdirektivet de till att även omfatta nya produkter (t ex e-cigaretter örtmediciner etc.) som hittills inte alls varit eller är föremål för EU-gemensamma regler. Utifrån SSLF:s värdegrund och samhällsansvar förordas sålunda en ändamålsenlig och effektiv produktreglering som fokuserar på innehållet i tobaksprodukterna. Det ovan framförda innebär att Livsmedelshandlarna välkomnar konsumentskydd genom stringent innehållsreglering. När det gäller snus är det, enligt direktivet, en svensk nationell angelägenhet att besluta om innehållet. Detta sagt vill Livsmedelshandlarna framhålla att handlarerfarenheterna är att kunderna förväntar sig att korrekt och relevant information finns på förpackningarna. Det gäller för alla livsmedel, det gäller också för snus. Att Livsmedelshandlarna vill se en korrekt information om produktens egenskaper handlar alltså om trovärdighet och konsumentservice. Det handlar alltså inte om någon allmän positiv attityd till tobak. 3. Synpunkter på den konsekvensanalys som utredningen redovisar - Utredningen redovisar på sida 164 en konsekvensanalys: Bestämmelserna i tobaksproduktdirektivet riktas sig inte i första hand till detaljistledet utan till tillverkare och importörer av tobaksvaror. På sida 165 slår utredningen vidare fast att: Vår bedömning är att detaljister endast i begränsad omfattning och på ett sätt som knappast kommer att innebära ökade kostnader kommer att påverkas av de förslag som nu läggs fram. Reglerna blir inte heller mer komplexa för detaljistledet. Livsmedelshandlarna delar inte alls utredningens bedömning av att konsekvenserna av EU:s nya tobaksdirektiv inte påverkar dagligvaruhandeln påtagligt. Tvärtom innebär direktivet särskilt med den tolkning som utredningen gör av hur det bör genomföras i Sverige att reglerna blir just mer komplexa för livsmedelshandeln. Faktum är att det faktiskt blir livsmedelshandlarna som i praktiken tvingas ta konsekvenserna av de förändrade märkningsreglerna.
För tobak som andra dagligvaror - först och främst att det är produktens innehåll som skall regleras. Detta utifrån vetenskapliga riskbedömningar. Att reglera innehållet i produkten är ett långt bättre sätt än att lagstiftaren godtyckligt ska detaljstyra exakt hur och var i butiken tobaken ska säljas. Därför tror Livsmedelshandlarna inte på att ett exponeringsförbud är en framkomlig väg för att värna om folkhälsan. Tvärtom kan ett sådant förbud riskera bli kontraproduktivt, och framförallt konkurrenssnedvridande mellan städer och landsbygd - stora och små butiker. 4. Sammanfattning av Livsmedelshandlarnas synpunkter Ändamålsenlig produktreglering - Livsmedelshandlarna välkomnar den av Livsmedelsverket föreslagna skärpta regleringen av innehållet i snus och tuggtobak - Med förslaget har Livsmedelsverket tagit fasta på att det på objektiv grund har påvisats att det är förekomsten av oönskade ämnen(tex nitrosaminer) i snuset dvs. som kan försämra hälsan om förbrukningen överstiger de av WHO rekommenderade gränsvärdena.. - Lagstiftaren bör begränsa sig till just produktens innehåll och undvika att på subjektiv grund överväga förbud framöver av vissa smaker. - Utredningen bör anamma Livsmedelsverkets regleringsförslag eftersom det vilar på fast vetenskaplig grund och utifrån WHO/EFSA- riskbedömningar. - Utredningen bör följaktligen härutöver inte föreslå någon ytterligare innehållsreglering av snus. - Det är väl belagt vetenskapligt att snus är avsevärt mindre hälsovådligt än rökning. - Snus och cigaretter bör därför behandlas separat i det kommande betänkande som utredningen planerar. - Villkoren för tillverkning och konsumtion av snus är till skillnad från röktobak att jämföra med andra livsmedel - Därför bör fortsatt Livsmedelsverket svara för själva produktregleringen av snus. - Märkning - Det finns ingen konsumentnytta med att förbjuda märkning av smak och nikotinhalt i snus - Att för snus förbjuda den - för alla livsmedel obligatoriska märkningsinformationen är både olyckligt och direkt vilseledande Givet att produkten stoppas i munnen förväntar sig konsumenternas samma information som för all mat, eller för den delen tuggummi och andra liknande produkter som stoppas i munnen utan att sväljas - Ofullständig innehållsförteckning strider mot god konsumentomsorg, vilket svenska myndigheter bör värna om, ej underminera. - Det är ett starkt konsumentintresse att veta vad snus liksom alla livsmedel innehåller, inklusive smak.
- För snus tillkommer att många konsumenter vill kunna välja bort produkter med hög nikotinhalt- borde vara ett samhällsintresse att korrekt information om produkterna finns på förpackningarna. Särskilt när det faktiskt rör sig om en beroendeframkallande produkt. - Att just för snus förvägra myndiga konsumenter saklig faktainformation om innehållet vore att helt och hållet gå emot den övergripande principen om konsumentens rätt till ett fritt, upplyst och informerat produktval. - Vid märkningsförbud på snusdosan övervältras informationsbördan från lagstiftaren och tillverkarna till butikerna, och det är inte butikernas roll att ge produktspecifik information om just en produktgrupp tobak till konsumenterna. - Det finns många tillverkare, risken med informationsmörker är att butikerna tvingas välja enbart de stora tillverkare som har resurser att informera via hemsidor, foldrar etc. För små SME-tillverkare blir detta en konkurrensnackdel, vilket hämmar en sund konkurrens tillverkarna emellan. - På samma vis som butikspersonalen varken kan eller skall ge råd om de receptfria läkemedel som saluförs är det varken rimligt eller samhälleligt önskvärt att övervältra informationsbördan till enskilda butiker. Däremot är det högst rimligt att produktinformation fortsatt lämnas av tillverkaren genom märkning av förpackningen. - Tobak är en beroendeframkallande produkt. Lagstiftaren och tillverkarna har ett särskilt ansvar. Det är orimligt att enskilda livsmedelshandlare ska behöva informera om beroendeskapande produkter. - Livsmedelshandlarna delar inte alls utredningens bedömning om att detaljhandeln ej påverkas nämnvärt eller att komplexiteten inte ökar för detaljhandeln. - Tvärtom blir det - de facto - butikerna som får bära konsekvenserna av att försäljningen i butik av ett lagligt sortiment försvåras genom att tillverkarna inte får redogöra för produktens innehåll och egenskaper. - Det är viktigt att det blir lika spelregler för alla aktörer på marknaden och att det bakom politiska besluten verkligen finns en gedigen konsekvensanalys, av hur både kunderna och handlarna påverkas. - När det gäller det fortsatta utredningsarbetet vill Livsmedelshandlarna framhålla att ett ev. exponeringsförbud i butik skulle slå hårt mot de mindre handlarna och inte heller här ger lagtvång någon konsumentnytta. Inom handeln sker, för större butiker, en utveckling mot automathantering (vendingmaskiner) men denna utveckling bör fortsatt få ske på frivillig grund. 5. Tankegångarna bakom Livsmedelshandlarnas synpunkter avseende ändamålsenlig nationell reglering När det gäller snus är det, enligt direktivet, en svensk nationell angelägenhet att besluta om innehållet.
Utredningen har därför fått ett särskilt uppdrag: Utredningen ska analysera och vid behov lämna förslag på en ändamålsenlig nationell reglering av snus och tuggtobak samt förslag till reglering av innehållet i snus. Livsmedelshandlarna har uppmärksammat att efter att SOU-utredningen lämnade in sitt betänkande till Socialdepartementet har Livsmedelsverket tagit fram ett förslag till ny föreskrift om snus och tuggtobak. Livsmedelsverket föreslår att specifika gränsvärden för de främmande ämnena bens(a)pyren på max 0,003 milligram/kg (räknad på torrvikt) och de tobaksspecifika nitrosaminerna NNN och NNK på max 2 milligram/kg (räknad på torrvikt) införs i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2012:6) om snus och tuggtobak Livsmedelsverket föreslår att polyvinylpyrrolidon (PVP) tillåts som livsmedelstillsats i snus och tuggtobak till en maximihalt som uppgår till 30,0 g per kg. Utan den föreslagna utbyggda innehållsregleringen riskerar, som Livsmedelsverket framhåller, snus och tuggtobak på den svenska marknaden innehålla skadligt höga värden av cancerogena ämnen. Eftersom det idag finns snusfabrikat på marknaden som innehåller höga halter TSNA och B(a)P är det inte tillräckligt med de frivilliga standarder som många tillverkare valt att ansluta sig till eller följa. Det huvudsakliga syftet är att minska exponeringen av cancerogena ämnen i snus och tuggtobak genom att anpassa gränsvärden i enlighet med de värden WHO har tagit fram och den riskvärdering Livsmedelsverket gör. Regleringen skapar konkurrensneutralitet genom att gränsvärdena införs för samtliga tillverkare och importörer. Livsmedelshandlarna stöder fullt ut denna produktreglering då den bygger på god vetenskaplig grund (EFSA och WHO liksom Livsmedelsverkets egna undersökningar) och har tillkommit av folkhälsoskäl. Livsmedelshandlarna anser att genom den av Livsmedelsverket föreslagna skärpta regleringen av innehåll så har Sverige faktiskt fullgjort uppgiften om att ta fram en ändamålsenlig nationell reglering av snus och tuggtobak samt förslag tillreglering av innehållet i snus. Utredningen bör i den fortsatta konsekvensanalysen begrunda det faktum att om man begränsar produktutvecklingen genom nya smakrestriktioner då cementerar man bara en marknad där ett fåtal större företag med sedan decennier kända varumärken dominerar. Det vore olyckligt om lagstiftaren inför smakrestriktioner som snedvrider konkurrenssituationen. Särskilt eftersom nya, mindre snustillverkare ofta (som tex Gotlandssnus) etablerat sig på marknaden genom att möta konsumentefterfrågan på produktutveckling, där nya smaker ofta är ett kännemärke. 6. Märkningsmörker underminerar produktutveckling som möter myndiga konsumenters smakpreferenser försvårar valfrihet, snedvrider konkurrensen På sida 133 tar utredaren upp att en en fråga i sammanhanget är hur konsumenters intresse av att veta vad produkten innehåller kan tillgodoses. Bestämmelserna om produktpresentation tar sikte på märkningen av förpackningar till tobaksvaror. Tillverkare och importörer har därför möjlighet att på andra sätt än genom sådan märkning informera konsumenter om
innehållet. Exempelvis kan tillverkare och importörer hålla sådan Information tillgänglig på sina webbplatser eller på särskilda informationsblad. Konsumenter kan också få information om innehållet i tobaksvaror på Folkhälsomyndighetens webbplats, eftersom myndigheten har en skyldighet att där offentliggöra de rapporter om vilka ingredienser som en tobaksvara innehåller och som tillverkare och importörer har lämnat in (se avsnitt 7.3.4). Det kommer alltså att finnas goda möjligheter för konsumenter att, även med de ändringarna som vi nu föreslår, få reda på vad olika tobaksvaror innehåller. Livsmedelshandlarna noterar utredningens bedömning. Utan att vilja gå i polemik eller ifrågasätta vilka försäljningserfarenheter denna bedömning grundar sig på så kan vi bara utifrån våra handlares mångåriga erfarenhet av sin kärnverksamhet varuförsäljning - notera att märkningsinformation som inte direkt knyter an till produktförpackningen har svårt att långsiktigt bli effektiv och trovärdig. Man kan visserligen genom att skylta upp med foldrar och diverse flankerande stödinsatser nå ut med ett budskap, men det är svårt att långsiktigt nå ut till den majoritet av konsumenterna som inte aktivt kommer söka information. En del tobaksbrukare torde nog vara ovana, kanske också rent av obenägna, att söka sig till Folkhälsomyndighetens webbplats. För handlarnas/butikernas trovärdighet är det avgörande att de produkter som saluförs har en märkning som konsumenterna efterfrågar. Det gäller definitivt smak. Men inte bara. Många tobakskunder eftersträvar att välja produkter som man uppfattar som mindre farliga eller beroendeframkallande än andra. Därför är exempelvis det viktigt att information om nikotinhalt fortsatt får anges på förpackningen. Om det framöver blir förbjudet att ange sådan information minskas incitamentet att produktutveckla fram snus med lägre nikotinhalt, varvid man riskerar en utveckling mot mer beroendeskapande produkter (nikotinbomber) Konsumentinformationen fyller ett värde genom transparens, och många konsumenter vill veta hur man kan välja produkter som minskar nikotinberoendet. Det är denna typ av frågor som butikerna kan komma att få, och som personalen varken har utbildning för eller i uppgift att besvara. Och butikerna vill undvika en situation där konsumenternas missnöje går ut över handlarna. Detta pga. att nikotinfyllda produkter säljs utan att det ens i varningstexten, än mindre i märkningen, anges att det finns nikotin i produkterna. Livsmedelshandlarna har noterat att riksdagen framförde att subsidiaritetsprincipen borde vara tillämplig för snus (särskilt eftersom snus enbart får säljas i ett enda EU-lan, Sverige). Mot denna bakgrund bör man säkerställa en adekvat produktmärkning, helst genom lagkrav men om det inte är möjligt pga. skrivningarna i direktivets märkningsbestämmelser måste rimligen en märkning möjliggöras på frivillig grund. Det går inte att överlåta informationsansvaret till enskilda butiker. Livsmedelshandlarna har inte alls samma kunskap som tillverkarna, och även om så hade varit fallet varken vill, kan eller får Handlarna som har tiotusentals andra artiklar i sortimentet ta sådant produktspecifikt ansvar för en specifik - dessutom beroendeframkallande - produktgrupp. Återigen noterar Livsmedelshandlarna vad utredningen slår fast på sida 165: Vår bedömning är att detaljister endast i begränsad omfattning och på ett sätt som knappast kommer att innebära ökade kostnader kommer att påverkas av de förslag som nu läggs fram. Reglerna blir inte heller mer komplexa för detaljistledet.
Livsmedelshandlarna förväntar sig nu att det kommande betänkandet 2016 lever upp till denna utredningsbedömning, och att den oro stillas som våra medlemmar nu känner för konsekvenserna av märkningsmörkret 7. Avslutande kommentar Livsmedelshandlarna noterar att lagändringarna ska träda i kraft den 20 maj 2016. Det betänkande som vi nu har yttrat oss över är det första av två betänkanden, och det andra betänkandet ska redovisas senast den 1 september 2015. Livsmedelshandlarna står till utredningens förfogande vad gäller möte eller ytterligare informationsutbyte, om utredningen så bedömer motiverat. Pär Bygdeson VD för Livsmedelshandlarna