KULTURMILJÖINVENTERING I JOMALA INFÖR DELGENERALPLANEN 2011

KULTURMILJÖINVENTERING I JOMALA INFÖR DELGENERALPLANEN 2011 INGBY, PRESTGÅRDENBY, JETTBÖLE, MÖCKELBY, DALKARBY Utsikt mot kyrkbyn från Klockargatan i Prestgårdenby på hösten 2011. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån, Aino-Maria Niemelä 2011

Rapportens framställning De inventerade byarna beskrivs var och en för sig. I början ges en översiktlig beskrivning av byn. Gamla vägsträckningar och landskap som länge påverkats av odling och boskapsskötsel uppmärksammas. Därpå följer beskrivning av de kulturhistoriskt intressanta bebyggda områdena. Objekt som har bedömts vara av särskilt kulturhistoriskt värde beskrivs närmare. Ett urval fotografier av representativa och i vissa fall sällsynta miljöer och byggnader har tagits med. Slutligen följer en sammanfattande värdering av områden som bör speciellt beaktas vid planering, märkta på en tillfogad karta. Urvalet av objekt Inventeringen omfattar bebyggelsen före 1970, som i exteriören har bevarat den tidstypiska karaktären eller som genom sin höga ålder är kulturhistoriskt intressant. Såväl offentliga byggnader, affärsfastigheter, bostadshus och uthusbyggnader har tagits med. Kulturhistorisk värdering av bebyggelse Värdering av kulturhistoriskt intressant bebyggelse är alltid i viss mån beroende av personliga synsätt, preferenser och kunskaper av dem som utför värderingsarbetet. Också dokumentationens grundlighet påverkar resultatet inom ramen för kulturmiljöinventering inför delgeneralplanen kan inte en djupare analys genomföras. Värdering ger ändå riktlinjer för bevarandet och förvaltning av bebyggda miljöer och lyfter fram byggnadsobjekt med stora kulturhistoriska värden. Eftersom det inte finns särskilt många gårdshelheter från 1800-talet och tidigt 1900-tal bevarade, har speciellt sådana bevarade uppmärksammats i värderingen, även om det skulle finnas enskilda byggnader bland gårdsbebyggelsen som inte annars skulle ha ett stort kulturhistoriskt värde. Fältarbetet har utförts på våren och sommaren 2011 av etnolog Conny Andersson och vik. byggnadsantikvarie vid museibyrån Aino-Maria Niemelä som båda har tagit fotografier i rapporten. Rapporten är skriven på hösten 2011 av Aino-Maria Niemelä. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån, Aino-Maria Niemelä 2011

Allmänna rekommendationer Bevarandet av de kulturhistoriska värdena förutsätter att speciell hänsyn till de specifika värdena tas vid planering av området och att reparationsåtgärder av enskilda objekt utförs varsamt. Kulturmiljöns förmåga att berätta historier är i stor grad beroende av bevarandet av enskilda byggnader och gårdsmiljöer. För att upprätthålla en mer objektiv uppfattning av ett samhälles historia bör man eftersträva att bevara inte bara ståtliga och speciella byggnader utan även vanliga bostads- och ekonomibyggnader. Vid möjlig nybyggnation och förtätning i en gammal kulturmiljö skall man undvika att miljön splittras. Ny bebyggelse skall ta hänsyn till de tidigare byggnadsperioderna och anpassa sig till den lokala byggnadstraditionen i fråga om läge, proportioner och material. En levande kulturmiljö skapas av byggnader från olika tider som respekterar områdets särskilda kvaliteter, byggnadstraditionen såväl som landskapets naturliga former. Den äldre bebyggelsen som står kvar efter århundraden och årtionden har byggts med material av hög kvalitet på naturens villkor med hänsyn till väderstreck och marksluttningar. De är bra mål även vid nybyggandet för att åstadkomma hållbara miljöer där man lever bra. Urgammalt åkerlandskap mellan Prestgårdenby och Möckelby norr om Klockargatan. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån, Aino-Maria Niemelä 2011

INGBY Ingby är geografiskt störst av de inventerade byarna. En stor del av byn utgörs av skog och berg, en ännu större del av öppen åkermark som har gamla anor. Kännetecknande för Ingby än idag är de gamla bondgårdarna Markusas, Karlas och Södergårds med manbyggnadernas gavlar mot vägen, samt de gamla gårds- och åkermarkerna som öppnar nere i öster. Askallén utmed vägen har planterats på 1800-talet; en del av träden har dock fällts under årens lopp. På Ingbyberget, som av byborna egentligen kallas Storberget, finns bronsåldersrösen och stenåkern Knapplarna. På berget eldade man majbrasor och dansade under midsommar. Den stora bergsprickan som även kallas för grottan har tidigare fått namnet trollkyrkan. Enligt sägnen har rövare hållit till här i forna tider och överfallit folk på vägen, och under stora ofreden lär en gumma och en ko ha bott i grottan. 1 Askallén vid Backas mot norr. Radbyn med de gamla bondgårdarna Enligt en karta från 1738, reviderad 1751, fanns redan fem gårdar i rad mellan landsvägen och byvägen, vilka finns kvar ännu idag det är dock oklart om de exakta sträckningarna är desamma genom århundradenas lopp. Även gårdarna finns kvar, men de har dock flyttat högre upp intill den nuvarande landsvägen. På kartan korsar Jomalabyvägen landsvägen och fortsätter sydvästerut i skogen, möjligtvis där Solvalla ligger idag. Odlingsmark sträckte sig redan på 1700-talet långt intill byns norra gräns, likaså söderut mot Prestgårdenby. Till gårdarna hör under senare tid inget fiskevatten. 2 På en lantmäterikarta från etthundra år senare, 1838-39, syns åtminstone Klemes, Karlas och Södergårds gårdsplaner. De var då fortfarande anlagda vid byvägen nere vid åkrarna, medan Markusas och Backas låg närmare landsvägen. Byggnader, vars verksamhet utgjorde en brandrisk, såsom rökbastur och smedjor, placerades dock längre bort från gårdsplanerna väster om landsvägen. Vägarna till Jomalaby och Karrböle urskiljs på kartan som de är ännu idag; Karrbölevägens nya infart finns dock vid nya landsvägen.

Av radbyns mangårdsbyggnader på 1800-talet har Backas och Klemes rivits; Backas hade gaveln invid vägen, medan Klemes gamla manbyggnad låg längre österut men såsom andra med långfasaden mot söder. Klemes gamla stenmagasin och lillstuga finns fortvarande kvar på den gamla gårdsplanen vid åkergatan. Karlas nyligen restaurerade manbyggnad har bäst bevarat 1800-talskaraktären, medan gårdens andra byggnader har rivits. På Södergårds finns lillstuga, härbre och kvarn från 1800-talet kvar utöver mangårdsbyggnaden. Markusas gamla rökbastu finns mittemot Klemes invid landsvägen; Klemes rökbastus spisgrund finns också kvar sydväst om Markusas rökbastu. Kanske var Klemes gamla manbyggnad placerad längre neråt från vägen för att inte ha närkontakt med rök och gnistar. Både Markusas och Karlas hade även smedja. 3 Intill landsvägen fanns även ett mangellider. Vägen nedanför gårdarna har fått namnet skitgatan eftersom all smuts rann dit. Vägen vände västerut och korsade Backas gård för att kopplas ihop med landsvägen, som kallades även kyrkvägen. 4 Namnet Ingby kyrckväg förekommer också på en karta över Prästgårdenby från 1776. I en tidigare beteshage på Backas gård nedanför vägskälet till Jomalaby har ett höggravfält med femtiotal gravar samt två husgrunder från yngre järnåldern hittats. Åkergatan, tidigare kallad skitgatan, nedanför gårdarna. Fotot är taget mot norr. Utsikt mot åkrarna i sydöst från Markusas. Åkergatan t.h.

Centrala Ingby på en karta från år 1738, reviderad 1751. Ålands Landskapsarkiv. Av äldre lämningar i radbyn som fortfarande är synliga kan nämnas stengrunder såsom Markusas gamla ladugård söder om nuvarande gården samt någon av Södergårds gamla gårdsbyggnader öster om nuvarande gården nära Jomalabyvägen. Alldeles intill vägskälet till Jomala by ligger båtmanstorpet Fridhem som enligt tradition på gården härstammar från tiden före Stora ofreden. Fridhem vars grundplan är en parstuga, ursprungligen troligtvis en enkelstuga har bebotts året om ända till första hälften av 1900- talet. Till torpet hör också ett gammalt härbre och avträde på landsvägens östra sida.

Kartan från år 1838 verkar indikera att manbyggnaderna har koncentrerats längs med landsvägen först sedan 1800-talets mitt. Ålands Landskapsarkiv. Landsvägen i Ingby på ca 1950-talet. T. h. Backas ladugård. Vägskälet till Jomalaby syns norr om ladugården. Fotot tillhör Alf-Erik Eriksson.

Bebyggelse från 1900-1970 Fastigheten Högvalla uppfördes i början av 1900-talet strax norr om torpet Fridhem, alldeles liksom dess norra granne Tallbo. I Högvalla bostadshus norra del drev Dorty och Rafael Stenlund livsmedelsaffär på 1950-talet. Rafaels bror, Holger Stenlund, byggde Solvalla söder om Karrbölevägen år 1934 och drev en snickeriverkstad i en gårdsbyggnad från 1950-talet fram till 1980. Brödernas far, Verner Jansson, var målare och son till den kända Målar-Gabriel. Vid Karrbölevägen, som ursprungligen började invid Fridhem, har det inte funnits någon bebyggelse söder om Ingbyberget före 1970-talet då ett antal bostadshus uppfördes vid vägen. Ett intressant socialhistoriskt inslag i Ingby är de två små gårdarna på åsen väster om vägen. De styckades ut på 1920-talet från Karlas av så kallade Amerikaåtervändare. Torpet Sandkulla har bevarat sin 1920-talskaraktär. Hildas eller Tallbacka lär från början ha varit ett gammalt torp som renoverades av Hilda Jansson efter hemkomsten från Amerika. På gården fanns även väster om torpet en annan 1800-talsbyggnad, men denna har senare rivits; stenkällaren finns kvar söder om bostadshuset som renoverades på 1990-talet. Även från Backas var flera systrar i Amerika; den som stannade på gården byggde det på 1920-talet moderna hönshuset i cementtegel och lidret med mansardtak vid vägen. Hildas sett från sydöst. Byns östra del längs Jomalabyvägen har varit obebodd fram till 1920-talet då gården Rudevalla byggdes invid de stora åkrarna. För att utsmycka huvudbyggnadens sockel användes kullerstenar från Ingbyberget. Kalksten har samlats in på åkrarna i Ingby, och på Rudevallas mark i skogen fanns kalkgropar. Intill Backas nuvarande tork fanns en timmerbyggnad med halmtak, kallad kalklidret, där kalksten samlades. 5 Södra Ingby har enligt äldre kartor varit obebyggd ända fram till 1900-talets första decennier då gårdarna Sandbacka och Sveden uppfördes. På Sandbacka fanns ett bostadshus med gaveln invid landsvägen och ett lider, men båda är numera borta. Sydöst om Sandbacka har funnits en minkfarm. Sveden byggdes i början av 1930-talet invid byagränsen med Prestgårdenby. Söder om Solvalla byggdes Tallhöjden, ett lågt bostadshus, i början av 1960-talet.

Spåren efter första och andra världskriget Inför första världskriget började ryssarna kartlägga Åland. Området mellan Ytterby, Ingby och Mariehamn mättes upp, och en mittsten restes 1908 vid Markusas i Ingby. Stenen kom att bli en sevärdhet för bland annat åländska skolgrupper långt fram i tiden. Under första världskriget bodde många ryska soldater i byn. Chefen bodde vid Södergårds. Soldater bodde i salen på Markusas och Karlas, och det finns uppgifter om att de skulle ha bott även i Klemes gamla manbyggnads sal. På golvbräder i Karlas sal syns spår efter soldaternas vedhuggning. På takbräderna i salen kan man läsa en anteckning: Remonteras Efter Ryssarna / Ålands plåg å ris / år 1919 21/8. Tre stora stall uppförda under första världskriget för den ryska arméns hästar fanns vid landsvägen nära byagränsen mot Prestgårdenby. Två stall fanns väster om vägen. Det ena fanns söder om det nuvarande servicehuset Rönngården, det andra, över etthundra meter långt, delvis bakom nuvarande Solvalla och Tallhöjden. På Tallhöjdens tomt finns fortfarande sällsynta växter som troligtvis härstammar från ryska tiden. Tredje stallet låg öster om vägen, mittemot nuvarande Rönngården. Även ryska matkök fanns i Ingby. Byggnadsmaterialet från stallen såldes i auktion efter kriget. Klemes stenmagasin användes enligt uppgift som krutförråd redan under första världskriget. Ammunition förvarades där även under andra världskriget. Man kan fortfarande se vaktmanskapets initialer inskurna på dörren. Under andra världskriget var luftövervakningscentralen med tillhörande telefoncentral förlagd i Backas manbyggnad. Skyttevärn grävdes i området. Klemes stenmagasin från norr.

Bebyggelse av kulturhistoriskt intresse: - Markusas. Gamla mangårdsbyggnaden är byggd med gaveln mot vägen och tillsammans med Karlas och Södergårds manbyggnader skapar den en radby som är kännetecknande för Ingby. Lillstugan och gamla gårdsbyggnader har rivits förutom rökbastun som ligger väster om vägen och hör numera egentligen till Klemesbacka. Svinhuset är från 1930-talet, ladugård och antagligen även tork samt garage från 1950-talet. Manbyggnaden har i början av 1900-talet byggts till med en lång veranda med dekorsågade takfotlister. Under senaste åren har byggnaden renoverats utvändigt, bl. a. har de gamla fönstren bytts ut. 1800-talets karaktär och en del invändiga byggnadsdetaljer finns dock kvar. Värdering: Manbyggnaden och rökbastun har ett stort byggnadshistoriskt, miljöskapande och kontinuitetsvärde. Ekonomibyggnader från 1930- och 1950-talet är viktiga led i gårdens historia. Markusas sett över åkrarna från öst. Markusas någon gång vid början av 1900-talet. Lillstugan har senare ersatts av ett modernt bostadshus. Målningen tillhör Jörgen och Ingegard Ekström. Foto Conny Andersson.

Manbyggnaden på Markusas från sydväst. Markusas rökbastu från landsvägen. Klemes från sydöst.

- Klemes. Bostadshuset är byggt 1922 enligt ritningar av Bruno Gunell (fasaden avviker dock från ritningen). Stenmagasinet och lillstugan finns kvar på den gamla tomten nere vid åkrarna och hör numera till Markusas. Stenmagasinet är uppfört av rödgranit under svartglaserade taktegel. På dörren finns inristningar från andra världskriget. Väster om magasinet finns en gammal stenlagd brunn. Lillstugan är en parstuga vars östra ände har uppenbarligen använts som vagnslider. I lillstugan finns ålderdomliga inner- och ytterdörrar med smidda beslag samt munblåsta fönsterglas. Stugan har inte använts på länge och den är i mycket dåligt skick. Värdering: Gården hör till de äldsta i byn. Fortfarande finns spår av 1800-talets bebyggelse kvar, bl. a. ladugårdens grundstenar söder om stenmagasinet. Stenmagasinet som visar den gamla gårdens plats har bl. a. byggnadshistoriskt och historiskt värde. Bostadshuset är viktigt i bymiljön genom att den ger kontinuitet som ett inslag från 1920-talet. Husets vackra utformning med originaldörrar och -fönster har ett estetiskt och arkitektoniskt värde. Klemes stenmagasin och lillstuga sedd från åkergatan. Karlas sett från öst från den gamla gårdsplanen.

- Karlas. Mangårdsbyggnaden är uppförd enligt uppgift år 1877 med gaveln mot vägen. Den äldre slutna gårdsplanen fanns nere vid åkrarna. Där låg även ladugården som revs 1921 uppkörsbron finns kvar och vagnslidret som brände ner. Kvarnen och lillstugan revs på 1970-talet. Stenkällaren finns kvar men den är i dåligt skick. En stenbelagd brunn finns på den gamla gårdsplanen. Manbyggnaden har restaurerats varsamt både ut- och invändigt, bl. a. har de gamla munblåsta fönsterglasen bevarats. Värdering: Karlas manbyggnad bildar den traditionella radbyn tillsammans med Markusas och Södergårds. Byggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde som förstärks av autenticiteten och patinan i byggnadsdetaljer. Karlas manbyggnad från sydöst. - Södergårds. Mangårdsbyggnaden med gaveln mot vägen, lillstugan och härbret bildar en halvsluten gårdsmiljö vid landsvägen. Väderkvarnen den enda bevarade i Ingby, dock utan vingar står nedanför mangården tillsammans med ett gammalt avträde. En stengrund av någon gårdsbyggnad, troligtvis ladugård, finns längre österut i sluttningen. En vacker brunn med brunnslock finns framför lillstugan. Manbyggnadens veranda är nyuppförd enligt gammal förlaga. Härbret har släta hagknutar och har troligtvis varit panelklätt. Under de senaste årena har ett garage byggts norr om manbyggnaden. Värdering: Gården tillsammans med Markusas och Karlas bildar radbyn. Gårdshelheten är byns bäst bevarade och kvarnen är den enda som finns kvar i byn. Den gamla bebyggelsen har ett stort byggnadshistoriskt, samhällshistoriskt, miljöskapande, identitets- och kontinuitetsvärde. Förstärkande bevarandemotiv är pedagogiskt värde och representativitet. Den ovan nämnda stengrunden i hagen kan också ses som en del av den värdefulla bondgårdsmiljön. Södergårds sett från öst.

Manbyggnaden på Södergårds. Backas från söder. Det nya bostadshuset byggdes på gamla gårdsplanen. Hönshuset och lidret uppförda på Backas från sydväst. Byggnaderna hör numera till Nybackas.

- Backas. Gamla manbyggnaden revs efter att det nya bostadshuset var färdigt i början av 1960-talet. Manbyggnaden hade gaveln mot vägen såsom på Södergårds och den låg norr om det nya huset. Hönshuset och lidret med mansardtak från 1920-talet har renoverats på 2000-talet. Ladugården i vitt cementtegel, även den från 1920-talet, finns kvar som en del av den tillbyggda maskinhallen söder om Jomalabyvägen. Torken från efterkrigstiden ligger vid åkern nedanför ladugården. Värdering: Gården ligger i en historiskt intressant miljö med forngravar och lämningar från ryska tiden i närheten. Ladugården, lidret och hönshuset förmedlar en kontinuitet som kan ses viktig för bebyggelsemiljö vid den gamla landsvägen. En gammal gårdsväg nedanför Backas mot Södergårds. - Fridhem. Båtsmanstorpet härstammar enligt muntlig berättelse från tiden före stora ofreden. Lärarinna Lydia Nordenfeldt som dog på 1940-talet var den sista som bodde i torpet året om. Byggnaden är troligtvis en tillbyggd enkelstuga; den norra delen lär ha byggts till. Ett nytt filttak har lagts och skorstenen ommurats på 1990-talet. Ett rödmyllat härbre med utknutar och ett gammalt avträde ligger på landsvägens östra sida. Härbrets tegeltak läcker och byggnaden kräver omedelbart underhåll. Värdering: Båtmanstorpet har ett stort byggnadshistoriskt värde pga. dess höga ålder samt autenticiteten i byggnadsdetaljer som finns bevarade både utvändigt och invändigt. Byggnaden har även ett traditionsvärde genom att skriftliga och muntliga berättelser placerar en tragisk händelse på 1800-talet i torpet. Båtsmanstorpet är omistligt i bymiljön och vid den gamla landsvägen. Det gamla härbret förmedlar också byns historia och skall ses som en väsentlig del av den bevarade 1800-talsbebyggelsen i byn.

Torpet Fridhem från nordöst. - Sandkulla. Det lilla bostadshuset byggdes av en Amerikaåtervändare på 1920-talet på mark som härstammar från Karlas, väster om landsvägen. Trädgården med vedlidret finns väster om huset. Nära huset skall en vattenkälla finnas. I tiden lär en skomakare ha bott i huset. Värdering: Byggnaden är ett exempel på en företeelse som var rätt vanlig på Åland hur man startade livet på Åland på nytt efter åren i Amerika. Byggnaden har samhällshistoriskt och även byggnadshistoriskt värde eftersom den har i huvudsak bevarats i ursprunglig form. Sandkulla. Bostadshuset från sydöst. - Tallbo. Bostadshuset ligger i sluttningen ett stycke väster om landsvägen. Huset uppfördes 1901 och har tillbyggts och ombyggts på 1970-80-talet. En låg stenkällare samt ett lider finns väster om huset invid den gamla Karrbölevägen. Värdering: Bebyggelsen har främst samhällshistoriskt och kontinuitetsvärde i bymiljön.

Tallbo. Bostadshuset sett från landsvägen - Högvalla. Bostadshuset uppfördes 1900 av gamla stockar som flyttades från Karrböle. På 1970-talet belades fasaderna med mineritskivor; den ursprungliga panelen finns kvar under skivorna. Huset har tillbyggts mot väster och de ursprungliga T-fönstren har bytts ut på 1970-talet. Ett annat bostadshus byggdes på gården vid mitten av 1900-talet då en livsmedelsaffär fanns i det gamla husets norra ände. Lidret vid Karrbölevägen byggdes troligtvis på 1930-talet. Värdering: Det gamla bostadshuset har en intressant användningshistoria och byggnaderna från 1900-talets första hälft tillsammans med bebyggelsen på granngården Solvalla ger kontinuitet och identitet i den urgamla bymiljön. Högvalla sett från landsvägen i sydöst. Målning av Ture Malmberg från 1943 och fotot taget på våren 2011. Målningen tillhör Matts Stenlund. Foto Conny Andersson.

Lidret på Högvalla vid den gamla Karrbölevägen. Karrbölevägen sett vid Solvalla. Snickeriet t.v. och garaget vid vägen. Snickeriet på Solvalla.

Solvalla bostadshus från norr. - Solvalla. Bostadshuset byggdes 1934 strax söder om Karrbölevägens början. Under följande år byggdes gårdsbyggnaderna. Snickeriet byggdes 1948 och drevs ända fram till 1980. Grindstolparna vid landsvägen kommer från Geta prästgård. Värdering: Byggnaderna från 1934-1950 har underhållits på ett varsamt sätt och gårdshelheten är ett kulturhistoriskt värdefullt exempel från denna tid. Snickeriet som har många intressanta byggnadsdetaljer från verksamhetens tid har ett stort lokalhistoriskt värde. - Rudevalla. Gården ligger intill det öppna åkerlandskapet i östra Ingby. Bostadshuset från 1921 lär ha utgjort stomme till ett ryskt bageri i Dalkarby under första världskriget. Stommen står på plintar av grågranit. Sockeln mellan plintarna och trappan samt skorstenen är prydda med kullerstenar hämtade från Ingbybergen. De ursprungliga T-fönstren har bytts ut och fönstrenas placering förändrats på västra fasaden. I den gamla ladugården, byggd 1922, finns takkonstruktionen för halmtak kvar under det nuvarande taket. Det timrade hönshuset kommer ursprungligen från Ödanböle. Som kuriosa kan nämnas att Ingby bys gamla budkavel finns förvarad på Rudevalla. Värdering: Gårdens gamla byggnader har ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde i det öppna åkerlandskapet. Bostadshuset är mycket speciellt med vackert belagda kullerstenar på fasaden och har ett estetiskt och kuriosavärde, men huset har även en intressant förhistoria i ryska tiden. Ladugården med gamla takkonstruktionen är byggnadshistoriskt värdefull. Rudevalla sett från Jomalabyvägen från sydväst.

Bostadshuset på Rudevalla från nordöst. - Sveden. Tomten ligger nära Prästgårdenby vid gamla landsvägen. Det gamla bostadshuset från 1931 är i stort sett i originalskick. Ladugården, avträdet och lidret, som är en f.d. smedja flyttad från Södersunda, är också bevarade. Mellan bostadshuset och vägen finns trädgården. Äldre infarten till gården finns söder om huset. Det nya bostadshuset har byggts 1991 invid det gamla. Värdering: Gårdens ursprungliga bebyggelse bidrar till en historiskt intressant miljö på det annars moderna bostadsområdet. Autenticiteten som bostadshusets exteriör har är sällan påträffad. Det är önskvärt att byggnaderna underhålls varsamt så att de får förmedla sin tids byggnadsskick även i framtiden. Överst: Bostadshuset på Sveden från väst. Nederst: Lidret på Sveden från nordväst.

VÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER Bebyggelsemiljö i Ingby berättar fortfarande tydligt om markanvändningen under olika tider, om gamla bystrukturen och om olika företeelser på 1900-talet. Samhällshistoriskt värde finns såväl i radbyns gamla bebyggelse som i amerikaåtervändarnas små hus och i husen där en livsmedelsaffär och ett snickeri fungerade i mitten av 1900-talet. Bebyggelse från första hälften av 1900-talet ger miljön historisk kontinuitet och identitet och fortsätter den gamla radbyn söderut. Genom att byn tydligt förmedlar en radbys struktur är den även pedagogiskt värdefull. Förutom alla historiska värden har radbyn med askallén även ett estetiskt upplevelsevärde. Det är ytterst viktigt att bevara radbyns gamla struktur synlig. Marken mellan gårdarna skall inte styckas i mindre tomter, och de gamla ursprungliga gårdstomterna som fortfarande kan urskiljas med kvarlämnade stengrunder kan skötas varsamt med hjälp av betesdjur för att även framledes kunna vittna om hur markanvändningen har förändrats i radbyn under seklens lopp. Markusas gamla rökbastu har ett extravärde i radbyn genom att den berättar om gårds- och bystrukturen på 1800-talet då byggnader med högre brandrisk skulle placeras längre bort från övrig bebyggelse. Intill vägen fanns även smedjorna. Landsvägen som har urgamla anor i Ingby är en väsentlig del av byn. Den kan inte förändras utan att hela miljön påverkas. Skriftliga källor: Nyman, Valdemar. På åländska vägar till lands och till sjöss. Söderström & c:o förlags AB, Borgå 1982. 1 Nyman 1982, 26. 2 Jörgen Ekström, intervju 2.5.2011. 3 Ibid 4 Alf-Erik Eriksson, intervju 16.9.2011. 5 Jörgen Ekström, intervju 2.5.2011.

PRESTGÅRDENBY Prestgårdenby har varit en av de viktigaste platser på Åland under medeltiden. Jomala kyrka är en av Finlands första stenkyrkor, byggd på 1200-talet intill socknens största järnåldersgravfält. Ett tjugotal husgrunder från tidig medeltid ligger norr om fornlämningar, strax öster om kyrkan och antas höra till den äldsta prästbolen i Jomala. Prästgården flyttades söderut till Dalkarbyträsket efter att den gamla prästgården hade brunnit ner, vilket hade sannolikt hänt under senmedeltiden. 1 En karta från 1776 antyder att vägen mellan kyrkan och prästgården slingrade sig på åsen, öster om den nuvarande vägen, och fortsatte till Jettböle som landsvägen till Lembland. Enligt samma karta fanns Dalkarby kyrckoväg söder om den nuvarande Klockarsgatan och vägen ledde då västerifrån till prästgården. Bebyggelsen har begränsats på de högre markerna i nordsydlig riktning, och väster och öster om bebyggelsen finns odlingsmark. Åkrarna sydväster om kyrkan har odlats i hundratals år. På kartan från 1735 heter åkern Prästgårdens Kyrkåker. Kyrkan hade även åkermark som kallades för Kopparåker där De gamlas hem nu ligger. 2 Öster om kyrkan fanns Prästgårdens Storäng. Ängsmarker fanns då även vid Prästträsket. Norr om prästgården fanns en kohage kallad Korshaga ännu i början av 1900-talet. På efterkrigstiden planterades området med tallskog, och under de senaste decennierna har bebyggelsen tagit över området norr om Önningebyvägen. Före utbyggnaden av bostadsområdet hittades även här två mindre höggravfält från yngre järnåldern. Genom att de moderna bostadsområdena började byggas på 1960-talet, har byn tydligt fått en tätortsprägel. Utmed landsvägen har dock gårdarna legat tätt intill varandra åtminstone sedan tidigt 1900-tal. Trafiken har fram till 1920-talet, före Jomalarakan byggdes, tagit sig söderut via Klockarsgatan och Dalkarbyvägen. Allén fram till prästgården blev därmed en ständigt trafikerad led först under 1900-talet. Efter att den nya landsvägen på sträckan Dalkarby-Ingby färdigställdes 1989, har gamla vägen tjänat främst lokaltrafik. Allén vid kyrkan från nordväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 1

Kyrkmiljön Sankt Olofs kyrka skymtar idag till intilliggande landsvägen bland lummiga askar. Kyrkan ger fortfarande en inblick av medeltida byggnadskonst, oavsett rivningar och tillbyggnaden av tvärarmen på 1800-talet. Kyrkans närmiljö har förändrat relativt kraftigt under 1900-talet. De tiotals kyrkstallarna som på 1800-talet fanns utmed vägarna både norr, väster och söder om kyrkan har rivits och endast ett bevarats, och istället har anlagts parkeringsplatser för moderna fordon. Det vida fornlämningsområdet bakom kyrkan med medeltidshuset och vandringsstigen ger dock utrymme för äldre historia. Norr om kyrkan, vid landsvägen nära byagränsen med Ingby, fanns uppenbarligen Skräddare huus och Klåckare huus på 1700-talet enligt en karta från 1738. På en karta från 1781 som finns i museets fotosamlingar syns murmakars torp närmare kyrkan väster om vägen. Av 1800-talets bebyggelse finns endast Åsgårdens bostadshus kvar; den ombyggdes till livsmedelsaffär på 1950-talet och affären har drivits av familjen Mattsson fram till 2011. Under första världskriget var ett ryskt infanteriregemente förlagt på Åland, och regementets centrala funktioner koncentrerades till trakten runt Jomala kyrka. Folkskolan, där Kommunalgården ligger idag, användes till inkvartering, och söder om skolan på gårdsplanen uppfördes flera stora byggnader, bl.a. mjölförråd, bageri och utrustningsförråd. 3 Väster om kyrkan byggdes 1922 Jomala Nya Andelsmejeri som blev ett av Ålands största mejerier. Det övertogs 1967 av Ålands Centralsandelslag som byggde det nya mejeriet på samma ställe 1977. 4 I kyrkbyn uppfördes på 1950 60-talen ålderdomshemmet, församlingshemmet och kommunhuset som alla har renoverats och tillbyggts på 1990-talet. De täta bostadsområden norr och söder om kyrkan är byggda från och med 1965, flesta av bostadshusen på sent 1970- tal och tidigt 1980-tal. Skräddare huus och Klåckare huus på kartan över Ingby 1738, reviderad 1751, finns nära byagränsen invid landsvägen, norr om kyrkan. Ålands landskapsarkiv. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 2

Åsgården där butiken finns idag vid början av 1900-talet. Ålands museum. Postkort med kyrkan och folkskolan vid början av 1900-talet. Björn Cederhvarfs samling. Ålands museum, fotonr. 45431. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 3

Jomala folkskola vid mitten av 1900-talet sett från vägen. Fotot tillhör Ulla Gustavsson. Bebyggelse av kulturhistoriskt intresse norr om kyrkan: - Kyrkstallet norr om kyrkan är det enda bevarade av tiotals kyrkstall som fanns i kyrkans omgivning fram till första hälften av 1900-talet. Stommen är av bilade stockar med utknutar och har rödmyllats, halmtaket har senast lagts på 1970-talet. Både stommen och halmtaket har länge varit i dåligt skick. Vägen invid stallet har blivit hög och orsakat röta i nedersta stockar. Därför beslöt man att flytta stallet några meter bort från vägen i samband med restaureringen av stommen som gjordes på hösten 2011. Som takmaterial skulle råghalm vara mer autentiskt än vass som har främst använts närmare kust. Värdering: kyrkstallet är skyddsvärt som relikt i den centrala kulturmiljön av 1800-talets kyrkliga miljö. Det har ett stort historiskt och byggnadshistoriskt värde - även om andra bevarade kyrkstall skulle förknippa det mer förståeligt till kyrkområdets historia. - Förrådet vid kyrkan härstammar troligtvis från sent 1800-tal eller sekelskiftet. Stommen är antagligen av både liggande och stående stockar och har belagts med pärlspontpanel. Gaveln mot väster med stora panelklädda portar pryds av ett oxöga. Avträden har byggts till av regelverk både på södra och norra sidan. Falsad takplåt är antagligen ursprunglig liksom fönstren med blåst glas. Byggnaden är i behov av underhåll. Värdering: Förrådet hör till kyrkans närmiljö på ett omistligt sätt som ett inslag från tiden kring sekelskiftet 1900. Det har inte genomgått större förändringar, och fina ursprungliga byggnadsdetaljer såsom oxögat med munblåst glas samt dekorerade takpojkar och falsad takplåt finns kvar. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 4

Kyrkstallet invid landsvägen. Åsgårdens vita bostads- och affärshus syns t.v. från vägen. Förrådet norr om kyrkogärdesgården sett från nordväst. Åsgårdens bostads- och affärshus sett från öst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 5

- Åsgården är byns äldsta bevarade bostadshus norr om kyrkan; stommen härstammar från 1800-talet. Byggnaden, som sedan 1950-talet har rymt även affärsverksamhet, är omständligt renoverad och tillbyggd mot väster i slutet av 1960-talet. Ladugården fanns bakom bostadshuset var nu finns garage. Lillstugan syns norr om gårdsplanen i fotot från 1900-talets början. Den revs antagligen på 1960-talet. Värdering: Bostads- och affärshuset är ett intressant led i kyrkbyns historia. Oavsett fasadförändringar kan det påminna, för den som vet, om 1800-talets bystruktur med självständiga gårdar. I fall om renovering eller rivning borde den gamla stommen och bevarade byggnadsdetaljer dokumenteras noggrant. Kulturmiljön vid Prästgårdsallén Vägsträckan mellan kyrkan och prästgården kantas av askar samt björkar som planterades av skriftskolelever omkring sekelskiftet 1900. Bostadshusen från tidigt 1900-tal ligger närmare vägen än de nyare bostadshusen från mitten av århundradet. Byggnadernas långsida är mot vägen. Infarten är ofta kantad av stenpelare, till exempel på Kantorsgården, Granebo och Granlid, och tomter har gränsats mot vägen med staket, tidigare även med prydliga portar. Karta över Prästgårdenby 1781. Den raka vägen mellan kyrkan och prästgården finns redan ritad på kartan. Ålands museum, fotonr. 1492. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 6

Av 1800-talets bebyggelse finns endast ett hus kvar mellan kyrkan och prästgården, Klockarstorpet som har använts även som bankkontor. Andra små bostadshus har funnits vid vägen men de har rivits för att ge plats för ny bebyggelse. Ett torp fanns på den så kallade Bomanstomten, ett annat torp fanns ett tjugotal meter sydöster om Klockarstorpet. 5 På tomten där nu ligger Ålandsbankens kontor, fanns tidigare ett litet bostadshus från 1953 med ladugård, kallat Sandtorp. Byggnaderna söder om Klockarstorpet är främst från tiden 1942-61, oavsett några nyare bostadshus och garagen. De tre sydligaste bostadshusen byggdes av dem som arbetade på Ålands Telefon. De äldre bostadshusen från tjugoårsperioden är fortfarande timmerhus, antigen rappade eller panelklädda, med två våningar och murade källarvåningar, medan husen från 1960-talets början har modern karaktär med en bostadsvåning. Prästgårdens stall fanns förr i tiden nära korsningen med Önningebyvägen, enligt uppgift på den s.k. Vainios tomt invid landsvägen. En hel del hästskor har hittats på området. I alléns södra ände finns Jomala prästgård som nu skymtar till landsvägen bland lindgrenar. Prästgårdsbyggnadens företrädare var byggt 1776. Trädgården under den äldre prästgårdens tid finns ritad på en lantmäterikarta från 1771. 6 Endast lite finns kvar idag av det som på 1800- talet utformade en trädgård. Infarten från landsvägen via den egentliga prästgårdsallén markeras av granitpelare. På prästgårdens tomt har funnits flera byggnader fram till mitten av 1900-talet. Bebyggelse av kulturhistoriskt intresse (från norr söderut): - Kantorsgården. Gården är den enda söder om kyrkan som ligger väster om landsvägen vid åkrarna. Bostadshuset byggdes 1946 av timmer och har renoverats i två omgångar. Ursprungliga byggnadsdelar är utbytta. Ladugården vid tomtens norra gräns är en mångsidig ekonomibyggnad med stående timmerstomme i ladugårdsändan och regelverk i den andra ändan avsedd för vagnar och maskiner. Ladugården behöver omedelbart underhåll. Norr om bostadshuset finns även ett förråd från samma period. Värdering: Ladugården har byggnadshistoriskt, socialhistoriskt och miljöskapande värde i den centrala byn samt patina som förmedlar tidsdjup och som inte skall förloras vid önskvärt renovering. Kantorsgården från nordväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 7

- Granebo. Bostadshuset byggdes 1942 på tomten söder om brandkåren. Stommen i två våningar med frontespis mot väster och öster är byggd av trä och fasaden är rappad med spritputs, sockeln är av kalkcementtegel. Ursprungliga sexdelade tvåluftsfönster och paneldörrar finns kvar. Ladugården är riven. Vid vägen har även funnits ett garage som har rivits. Ett litet rödmyllat lider finns kvar söder om huset. Mellan vägen och bostadshuset finns äppelträd i rader. Värdering: Det tidstypiska bostadshuset har ett byggnadshistoriskt och kontinuitetsvärde i bymiljön, och den ursprungliga karaktären är bevarad. Det är viktigt att även bebyggelse från tiden kring andra världskriget bevaras vid den gamla landsvägen vid sidan om äldre bebyggelse. - Laines (Kyrkoby XXVII). Bostadshuset byggdes 1932 på arrendetomt från prästgårdsbostället. Kyrkvaktmästare och timmerman Arvid Laine bodde i huset fram till 1950-talet. Huset har renoverats 1969 och 1998. Ladugården som sedermera har rivits stod där ett bostadshus från 1978 beklätt med tegel står idag, sydöst om den gamla bostadsbyggnaden. Värdering: Det gamla bostadshuset som är utvändigt renoverat har främst estetiskt och kontinuitetsvärde i den centrala bymiljön på liknande sätt som Granebo. Bostadshuset på Granebo från nordöst. Bostadshuset på Laines från sydväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 8

- Granlid. Den rödmyllade gammalmodiga manbyggnaden uppfördes 1921 precis invid allén. Granitstolpar markerar den gamla infarten vid husets södra ända, och mot allén finns smalare grågranitstolpar med hål för staketet, nu täckta av syrenhäcken. Granhäck har tidigare avgränsat gården mot norr. I husets södra ända drev husets tidiga ägare, bonde och orgeltrampare Ode-Gunnar Eriksson, en livsmedelsaffär på 1930-talet. Ladugården från 1924 finns kvar vid tomtens östra gräns. Den behöver omedelbart underhåll. Värdering: Både bostadshuset och ladugården har i stort sett bevarats i ursprungligt skick och de berättar om byns ekonomiska och sociala struktur under 1900-talets första hälft. Byggnaderna ger kontinuitet och lokalhistoriskt djup åt byn och har ett stort miljöskapande värde. Gården med byggnaderna är skyddsvärd. Bostadshuset på Granlid sett från vägen. Granlids ladugård med tillbyggt lider från sydväst. - Skogstorp. Bostadshuset i sen villastil ritades av Anders Öström och byggdes 1922 av kantor och lärare Theodor Mattsson. Det har en helt annan utformning och färgsättning än det norra grannhuset Granlid. Den öppna verandan mot vägen bär kännetecken från jugendperiod. Huset är totalrenoverat vid mitten av 1980-talet. Även på Skogstorp finns ladugården kvar. Den är uppförd av stående timmer i norra och södra ände och regelverk emellan. Värdering: Gården ligger centralt vid vägskälet till Möckelby och det vackra bostadshuset har ett stort estetiskt och miljöskapande värde. Tillsammans med granngården Granlid bidrar Skogstorp till en mångsidig uppfattning om livet på mellankrigstiden i den centrala byn och har därför ett samhälls- och socialhistoriskt värde. Byggnaderna är omistliga. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 9

Bostadshuset på Skogstorp sett från vägen. Ladugården på Skogstorp från sydöst. Klockartorpet sett från sydväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 10

- Klockartorpet byggdes enligt uppgift 1892. Namnet kan hänvisa till platsen där klockare har bott; frågan är dock oklar. Ett femtiotal meter söder om Klockartorpet har funnits ett annat torp som har rivits 1995. Klockartorpet har en ovanlig historia för ett litet torp eftersom det användes som Sparbankens kontor från 1981 till 1993. Byggnaden har förändrats omständligt under de senaste årtionden; endast stommen finns kvar av det gamla. Härbret som fanns öster om huset har rivits. Ett garage har byggts vid husets sydöstra hörn. Värdering: Klockartorpet är den enda bevarade byggnaden från 1800-talet utmed allén mellan kyrkan och prästgården och har därför ett historiskt dokumentvärde oavsett förändrade fasader och gårdsmiljön. Byggnaden är omistlig i den centrala kulturmiljön. - Apelängen. Fastigheten innefattar två byggnader, ett bostadshus från 1942 och ett bostads- och affärshus från 1953 invid vägen, båda uppförda av familjen Andersson. Det äldre bostadshusets timmerstomme är reveterad på en grund av träflis blandat med bruk; reveteringen är av spritputs med röd granitkross. Huset är renoverat år 2000 och t. ex. gamla fönster är utbytta. Framför huset finns äppelträd planterade i rader och vid vägen står granitpelare med hål för staket. Affärshuset vid vägen byggdes ursprungligen för att användas som lastbilsgarage för mjölkbilen. Linnea Andersson öppnade butiken kring 1960 och den hölls öppen in på 1990-talet då nya ägare övertog driften. En tillbyggnad från 1963 på södra sidan innehöll postkontor. På övre våningen byggdes en lägenhet. Nedre våningens stomme består av tegelväggar med luftspalt, tillbyggnaden på södra sidan av lecablock. På övre våningen byggdes lägenheten i med en timmerstomme från en gammal ladugård. Byggnaden har renoverats sist 2011. Värdering: Det äldre bostadshuset har bevarat karaktären av ett 1940-talshus med flera tidsenliga byggnadsdetaljer kvar och har ett byggnadshistoriskt och kontinuitetsvärde. Affärshuset har främst ett lokalhistoriskt och miljöskapande värde. Apelängens bostadshus från sydväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 11

Affärs- och bostadshuset på Apelängen från sydväst. Bostadshuset på Lindebo från väst. - Lindebo. Bostadshuset byggdes 1944 i samma stil som Apelängen ett stycke från landsvägen. Stommen är reveterad med spritputs förutom frontespisen mot väst som har lockpanel. En senare tillbyggnad med en våning finns mot öst. Vid tomtens södra gräns finns ett rödmyllat avträde med valmat tak från början av 1900-talet. Värdering: Byggnaden har bevarat sin vackra 1940-talskaraktär oavsett tillbyggnaden på baksidan och har framför allt ett estetiskt och kontinuitetsvärde i bymiljön. Avträdet är vackert och värt att bevara även för sin ålder. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 12

- Vinklebo ligger vid Önningebyvägens korsning och bostadshuset syns från flera håll. Det enkelt utformade bostadshuset med lågt topptak är telefonisthus liksom grannhusen i norr och byggt 1961 ett stycke från korsningen. Husets reglade stomme med tidstypiska cementförstärkta träullskivor är rappad med spritputs. Garaget är inbyggt i källaren på husets västra sida. Verandan är tillbyggd senare på 1960-talet. Fönstren som är utbytta ligger tidstypiskt invid hörn. Den formgjutna trappan till entrédörren är av samma smäckra modell som trappan på Telefonandelslagets ca 30 år äldre bostadshus. Värdering: Byggnaden har bevarat väl sin ursprungliga karaktär. Den är ett vackert exempel av sin tids byggande och har även ett socialhistoriskt och kontinuitetsvärde på området. Vinklebo från väst. - Prästgården är byggt 1848 i empirestil efter ritningar från 1836 av Pehr Johan Gylich som var stadsarkitekt i Åbo. Verandan som ger norra fasaden dess karaktär ritades 1901 av ålandsfödde arkitekt Torsten Montell. Verandan ersatte den av Gylich ritade förstugukvisten. Byggnaden som är uppförd av timmer renoverades 1938. Garage finns inbyggd i källarvåningens östra ände. Omfattande restaurering utfördes 1975 varvid ursprungliga målningar i interiörer togs fram och exteriören återställdes i stort sett i ursprunglig form. Ny takplåt lades 2010. Symmetriskt ordnade uppfartsvägar framför byggnaden är asfalterade. Trädgården på byggnadens södra sida är delvis vildvuxen och lövträd växer nära västra gaveln. Bl. a. fridlyst pestrot har växt i ett dike på gården enligt Valdemar Nyman. Den stora stenkällaren finns söder om trädgården med gaveln mot träsket. Stora lindar växer invid källaren som är redan gömt av grenar. Ett förråd har byggts 1948 och senare ett litet garage öster om karaktärsbyggnaden. Prästgårdens ekonomibyggnader har funnits både norr- och österut om gården. Värdering: Karaktärsbyggnaden är skyddsvärd. Den har ett stort arkitekturhistoriskt, byggnads- och samhällshistoriskt, estetiskt, symbol- och identitetsvärde. Stenkällaren är omistlig i helheten och i sig och har ett stort byggnadshistoriskt dokumentvärde. Trädgården och allén har stora kulturhistoriska värden, bl. a. miljöskapande och kontinuitetsvärden. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 13

Allén till prästgården. Prästgården med asfalterad gårdsväg. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 14

Prästgården från söder. Lidret och garaget t.h. Prästgårdens stenkällare från sydväster. Kulturmiljön vid Önningebyvägen Vägen mot Önningeby är antagligen mycket gammal. Den syns på kartan från 1776 och den var huvudleden på land till Lemland. Området vid början av Önningebyvägen användes som äng enligt samma karta. Senare har det möjligen använts som betesmark liksom på Jettböles sida. På norra sidan av vägen vid skogsbryn byggdes tre småbrukargårdar på 1900-talets första hälft. Roos gamla torp från början av seklet har rivits i slutet av 1980-talet, medan Backebo och Björkebo från 1930-talet finns kvar med ladugårdar. Vägen har senare flyttats söderut; den gamla vägen slingrade nordvästerut vid Backebo. Gårdarna Kantors och Fridhem ligger på Jettböles sida söder om vägen. Ålands Telefonandelslags bostads- och telefoncentralhus och bussägare Wilhelmssons bostadshus från 1947 nuvarande Williams Buss kontorshus byggdes på arrendejord från prästgårdsbostället liksom flera andra hus norr om prästgården. Mittemot Telefonandelslaget söder om vägen finns idrottsplan och Vikingahallen som uppfördes i början av 1980-talet på området där tidigare fanns bland annat prästgårdens ladugård. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 15

Bebyggelse av kulturhistoriskt intresse: - Ålands Telefons gamla telefoncentral och bostadshus har byggts antagligen på 1930- talet av två bröder från Ytterby som hade kommit hem från Amerika. Huset innehöll tre lägenheter för telefonister samt ett telefoncentral som användes åtminstone fram till 1950- talet då systemet automatiserades; idag finns kvar två lägenheter. Norr om bostadshuset finns telefonandelslagets central- och kontorsbyggnad som har tillbyggts i flera omgångar; den äldsta delen i mitten byggdes som garage på 1940 50-talet. Värdering: Det gamla bostadshuset har varit modernt i sin tid och möjligen en förebild till andra hus i byn. Byggnaden har vackra proportioner och ursprungliga byggnadsdetaljer. Den är en intressant del av Telefonandelslagets historia och har en miljöskapande betydelse vid början av Önningebyvägen. Tyvärr kommer byggnaden att rivas. Telefonandelslagets bostadshus från sydöst. - Backebo. Bostadshuset byggdes 1939 med fasaden vid den äldre Önningebyvägen. Ladugården byggdes antagligen samtidigt. Ladugårdens östra ände är av stående timmer. Bostadshusets timmerstomme har någon gång delvis tätats med skum. Ursprungliga sexdelade fönster finns kvar förutom två. En brunnstimra och äppelträd finns söder om huset. Värdering: Gården tillsammans med granngården Björkebo (tidigare även Roos) berättar om sin tids omständigheter, då arbetare hade eget småbruk i byns utkanter. Byggnaderna har ett samhälls- och socialhistoriskt värde samt ett stort miljöskapande och kontinuitetsvärde. Ladugården är viktig för förståelse om gårdens historia. - Björkebo ligger mellan Backebo och Roos. Bostadshuset byggdes av timmer 1936 och ladugården antagligen samtidigt. Den höga ladugården är delvis byggt av resvirke liksom på Backebo och dess norra sida har beklätts med bräder och annat trämaterial av varierande mått. På gården finns även ett lider och ett avträde från ca 1960 70-talet. Syrenbuskar växer vilt intill bostadshuset. Vinbärsbuskar finns vid gårdsvägen och bakom huset. Värdering: Byggnaderna har ett stort samhälls- och socialhistoriskt samt miljöskapande och kontinuitetsvärde. Ursprungliga byggnadsdetaljer såsom fönster och dörrar finns bevarade; bostadshusets entrépardörr med överljuset är antagligen äldre än huset. Ladugården är viktig för historisk förståelse om gården och dess lappade och lagade norra sida är kulturhistoriskt mycket speciell. Byggnaderna är omistliga som en del av kulturmiljön vid Önningebyvägen. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 16

Backebo. Bostadshuset från väst. Ladugården på Backebo från sydöst. Björkebo från sydväst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 17

Bostadshuset på Björkebo från öst. Ladugården på Björkebo från öst. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 18

VÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER Kyrkbyns betydelse som vardaglig miljö har inte avsevärt förminskat genom att den nya landsvägen byggdes längre västerut. Nya vägen har däremot medfört att kyrkan får en ännu synligare plats i landskapet då den syns längre ifrån vägen. Den öppna odlingsmarken mellan gamla och nya vägen är oerhört viktigt att bevaras från ytterlig bebyggelse. Att bygga lågt är inte en lösning på ett område som har så stora kulturmiljövärden. Jomala kyrka är en av de allra äldsta i Finland, och kyrkmiljön har ett stort kulturhistoriskt värde även i riksperspektiv. Kyrkans dominerande figur i landskapet bör bevaras. Det öppna åkerlandskapet väster om allén är ytterligt viktigt att hållas fritt från bebyggelse även i framtiden. Det som är genuint på ett traditionellt sätt i Prestgårdenby, som annars är en tätort, är just den tydliga skillnaden mellan bebyggt och odlat område som vägen skiljer. Det hela urgamla odlingslandskapet mellan Prästgårdenby, Möckelby och Dalkarby har ett oersättligt kulturvärde och dess bevarande borde tillförsäkras. Kyrkstallet har omistliga kulturhistoriska värden och det skulle gärna förses med information om de tiotals kyrkstallen som har funnits tidigare invid vägarna. Den röda förrådsbyggnaden norr om kyrkan är ett inslag antagligen från sent 1800-tal och borde likaså uppmärksammas. Forngravsfältet med medeltida husgrunder öster om kyrkan skulle kunna förses med mer information och tydliggöra stigen från vägen. Den över hundraåriga ask- och björkallén är viktig för hela miljön och såväl för byborna som för dem som åker genom byn. Träden bör skötas och föryngras varsamt. De äldsta gårdarna utmed allén är i en hög grad oreversibla och för en del av byggnader är det önskvärt att ge skydd i planen för att bevara synlig kulturhistoria och tidsdjup i byn. Även om byggnaderna inte är särskilt speciella i sig, har de ett stort miljö- och identitetsskapande samt kontinuitetsvärde eftersom de ligger vid den ständigt trafikerade vägen. Nyare bebyggelse har främst koncentrerats på åsens östra sluttning, vilket har hjälpt bevara den äldre bebyggelsen i centrala bymiljön. I fortsättningen är det tillrådligt ur kulturmiljösynpunkten att tomterna vid allén inte tätas för mycket och att ny bebyggelse ges en utformning som anpassar sig till den gamla bebyggelsens dimensioner och proportioner. Bymiljön med bostadshus från olika decennier, även ett par bevarade ladugårdar samt trädgårdar skapar en trivsam och intressant vardagsmiljö med historisk djup. De tre småbrukarställena norr om Önningebyvägen ger insikter om hur miljön har använts under första hälften av 1900-talet, en byggnationsperiod som ofta underskattas ännu idag. För gårdarnas samhällshistoriskt, miljöskapande och kontinuitetsvärde i den urgamla kulturmiljön skulle det vara viktigt att både bostadshusen och ladugårdarna på Backebo och Björkebo kan bevaras. På Björkebo finns den ursprungliga karaktären bäst bevarad. Prästgården i Jomala, såväl karaktärsbyggnaden som trädgården och allén, har stora kulturhistoriska och estetiska värden. Karaktärsbyggnaden och stenkällaren skall få ett lagskydd och gårdsmiljön med spår av den gamla trädgården skall skötas värdigt och med respekt för den tidiga växtligheten som med specialkunskap skulle kunna rekonstrueras. Prästgården har anlagts på ett vackert ställe och den har blivit allt mer synlig i kulturmiljön genom att Jomalarakan byggdes förbi. Kulturmiljöinventering i Jomala, Museibyrån 2011 Prestgårdenby 19