FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade. Utges genom Täby Hembygdsförenings fornminnessektion. NYTT ISSN 2001-3493 Nr 1 Årgång 5 januari 2013 Text, bild, ansvarig utgivare: Leif Grönwall Valla - en mycket gammal gård Täbys försvunna sjöar Missa inte Lars Anderssons föredrag
T Valla, ensamgård eller följegård? RAÄ 411 iden är ca år 100 före vår tideräknings början. Platsen vi står på är vid kanten av en sjö. Här på en svag sluttning mellan två insjöar anlades under äldre järnåldern en gård. Säkert växte runt sjöarna frodiga strandängar som gav djuren gott bete samt fanns säkert marker runt gården gynnsamma för odling. Gården bestod av ett, eventuellt två mindre treskeppiga långhus samt ytterligare några mindre ekonomibyggnader, ev. lador. Den lilla ensamgården kom att bebos och brukas under nästan 600 år. En bit in på 400-talet e Kr upphör gården Sjöar vid gårdens tillblivelse lagda på dagens satellitkarta. OBS Sjöarnas exakta placering får tas med en nypa salt men ungefär så här gick strandlinjerna vid år 0. Nuvarande Valla gård ses strax söder om den gamla som markerats med en röd ring. Inget gravfält har hittats som kan knytas till gården vilket väcker frågor. Var gården en följegård under någon större gård i närheten? Hur var gårdarna i trakten organiserade och hur förändrades detta under tidens gång? Sexhundra år är en
lång tid, tänk er själva tillbaka 600 år från nu. Gården upptäcktes i samband med utredningar inför Norrortsledens byggande. Före dessa utredningar tydde ingenting på att en gård skulle ligga just här, inga stensträngar, inget höjdläge, inget gravfält. Ägodelningskarta från 1719 med undersökningsområdet inringat Eftersom platsen för gården var brukad åkermark var de flesta anläggningarna skadade av plogen. Oftast var endast bottnar av stolphål och härdar kvar. 102 bedömda stolphål noterades. Man har delat in gårdens historia i två faser, fas 1 sträcker sig fram till ca 300 e Kr, gården ändrar då karaktär (fas 2) för att sedan upphöra ca 400-500. Vad hände sedan? Flyttade gården till dagens läge för Valla? När gården anlades hade den en öppen struktur, bestående av två långhus ca 30
meter från varandra samt en eller fler ekonomibyggnader. Kanske har ännu äldre hus funnits här, äldsta dateringar från härdar går tillbaka till 400 f Kr. Fas 1 Det största huset (hus 3)var ett treskeppigt boningshus, ca 14,5 meter långt bestående av fem bockar. Bockbredden varierade mellan 1,5-1,8 meter och spannlängden varierade från 2-5,0 meter. Träkol från ett av stolphålen, dock inte ett takbärande, kunde bestämmas till tall och dateras till intervallet 170 f Kr-70 ekr. Det andra huset (hus 5) var ett mindre treskeppigt eller enskeppigt hus. Huset var 10 meter långt och sex meter brett. Huset bestod av tre bockar med en bockbredd på 2,9-3,1 meter och spannens längd var 3 respektive 5 meter. Träkol från ett av stolphålen daterades till 100 fkr-90 ekr. Makrofossil från från huset visade fröer från emmervete, en, säd (ospec), timotej samt kottefjäll från tall. I anslutning till hus 5 framkom härdar skärvstensflak och ett kulturlager. I härdarna hittades träkol av tall, brända ben, bränd lera och rikligt med keramik. Träkolet daterades till 400-200 f Kr.
Kulturlagret verkar ha fyllts på fram till ca 10 ekr. Stolphål grävda rakt igenom kulturlagret (tall) tyder på att något byggts här ca år 0. De olika skärvstensflaken i kulturlagret hade delvis olika fyndsammansättning, i vissa förekom slagg, i andra rikligt med keramik, lerklining, brända ben mm. Ben från får/get samt häst hittades. Långhuskonstruktion med lite termer. Bild från Långhus i Gene, Lena Edblom, Umeå universitet. Valla under förromersk-romersk järnålder (fas1 ca 100 f.kr 300 e.kr) Gården som anläggs någon gång under förromersk järnålder är vad man kan kalla en ensamgård. Byggnaderna har bestått av ett treskeppigt boningshus samt en, kanske fler mindre ekonomibyggnader. Gårdens sophögar (kulturlager) hittar man i anslutning till hus 5. Vid flera tillfällen har man här deponerat skräp från olika aktiviteter, bl a slagg, trasiga kärl och utrensade härdar. Samtidigt har man utanför husen haft minst två större härdar i vilka man också lämnat keramik och brända ben. Gårdens ekonomi har troligen baserats på jordbruk och djurhållning. Man har odlat emmervete, vanligt vete och korn. Djuren på gården har varit nötboskap, får/get och häst. Bild från utgrävningsplatsen 2004. Foto:Christina Lindgren.
Fas 2 Under denna tid får gården en mer halvsluten karaktär med hus 1 och hus 4 byggda i vinkel. Hus 1 var ett treskeppigt långhus, minst 15 meter långt. Bockbredd 2,0 meter med spannlängd varierande mellan 2,3-5,7 meter. Tre av stolphålen var stenskodda, flera av stenarna var skärviga(brand). Obränt trä från andra stolphål analyserades till tall. I ett bockstolphål påträffades en malsten (underliggare), i ett annat en malstenslöpare. Centralt i huset fanns en grop 1 meter i diameter och 0,25m djup fylld med skärvsten och obränt trä. I gropen påträffades ytterligare en löpare. I husets östra del, i mitten av det längsta spannet fanns en härd med sot och kol i fyllningen samt en större sten i norra kanten. Två av stolphålen har daterats till 240-410 ekr. I vinkel med hus 1 påträffades hus 4 ett rektangulärt fyrstolpshus alt. Ett mindre treskeppigt hus, 6,3 x 2,5 meter. Alla stolphålen var stenskodda. I ett av stolphålen hittades överkäken från en ko.
Huset C14-daterades till 210-420 ekr, alltså samtida med hus 1. Runt hus 4 fanns också ett 8x12 meter stort kulturlager med fynd av keramik och bränd lera. Hus 6 Är det största och kanske sista huset som byggdes. Tyvärr kunde det ej dateras. Huset var ett treskeppigt långhus 20-25 meter långt och gissningsvis 6 meter brett. Huset bestod av fem bockar, bockbredd 1,8 2,3 meter och spannlängden varierade mellan drygt två och nästan sju meter. I fyllningen till en av stolparna hittades ett sandstensbryne. Hus 2 var ett kvadratiskt fyrstolphus. De fyra stolphålen hade en diameter på 0,4-0,5meter, två var stenskodda. Avståndet mellan stolparna var 2,4 meter. En teori är att det rör sig om en stacklada, kanske samtida med hus 6. Stenskott stolphål. Man börjar med att gräva ett profilschakt. Från förundersökningen. Foto Ingela Harrysson Stockholms läns museum. Valla under romersk järnålder-folkvandringstid (fas2) Under 300-talet sker en omstrukturering av gården. Fortfarande har den karaktären av ensamgård men nya hus anläggs. Gården får en halvsluten struktur genom att byggnaderna placeras i vinkel (1 och 4). Ett senare härdområde daterat till folkvandringstid-vendeltid och ett större långhus kan indikera att gården kanske omstrukturerades ytterligare en gång och att den kanske expanderade. Det 20-25 meter nya långhuset ökade betydligt gårdens kapacitet under folkvandringstid. Det finns inga spår av organiserad avfallshantering som sophögen under den tidigare perioden. Fyndfattigheten under den här perioden förbryllar. En tydlig aktivitetsyta syns i anslutning till hus 4, där flera rektangulära härdar finns. Har avfallet mer effektivt bränts här? Gården förefaller vara mer specialiserad under denna period. Vetet får en ökad betydelse medan andelen korn minskar. Likaså förefaller nötboskap bli den vanligaste djurarten. Ett annat exempel på specialisering är avsaknaden av spår efter smide under denna tid. Gården vid Valla förefaller upphöra någon gång under folkvandringstid/vendeltid. Hur övergavs den? Mängden lerklining (bränd lera) i anslutning till de yngre husen
är försvinnande liten. Flera av stolphålen i hus 1 innehöll obränt trä från de takbärande stolparna. Kanske är det så att gården inte övergivits genom att den brunnit ner utan att man medvetet rivit gården för att flytta till någon annan plats. Ett hett tips är då till platsen för nuvarande Valla gård. Karta med tre imponerande stensträngssystem ritade i blått. Valla i relation till omgivande stensträngslandskap, samtida grannboplatser och gravfält. Karakteristiskt för boplatserna i södra Uppland är att de oftast sätts i samband med två andra fornlämningskategorier: Gravfält och stensträngar. Valla saknar både ett eget gravfält och runt boplatsen finns få stensträngar bevarade. Eftersom gården förefaller vara en mindre ensamgård och dessutom ligger inom en s.k. stensträngsbygd kan man dock anta att gården ingått i någon form av samverkan i t. ex. hägnadslag med andra gårdar. Rektangulär härd. Foto; Christina Lindgren Antingen finns ett litet gravfält i närheten under någon av de outforskade åkerholmarna fyllda med röjningssten eller (mer troligt), har man begravts på annan plats. Oavsett vilket av alternativen som man anser mest trovärdigt så leder diskussionen till frågan om fria och ofria gårdar.
Vid Valltorpsskolan finns ett pampigt gravfält, RAÄ 85. Här finns också flera delar av ett stensträngssystem bevarat. Någonstans under eller omkring skolan har det troligen legat en större gård. Är det på RAÄ 85 vi även kan hitta brukarna av vår lilla gård? Omkring 300 e Kr skedde en förändring av Valla, både vad gäller anläggandet av nya hus och en intensifierad spannmålsodling. En ny sedvänja på Valla är också att lägga löpare/underliggare i långhusets stolphål, något som tidigare satt i samband med reproduktionsritualer. Är förändringarna ett resultat av att gårdens status som fri/ofri ändras? Bilden av äldre järnålderns ensamgårdar som representativa för den självägande bonden har under senare år ifrågasatts och man måste vara öppen för förekomsten av trälar. Man kan fråga sig om omstruktureringen omkring 300 e.kr. vilket bl.a. tar sig uttryck i ekonomisk intensifiering, medfört att man i större utsträckning blivit beroende av ofri arbetskraft. Hus 4 vilket tolkats som en ekonomibyggnad från den senare fasen, har i ett av stolphålen en nedlagd kokäke precis som löpare/underliggare i långhuset, från samma tid. Var det vi kallar ekonomibyggnader även ett hem för någon? Vill du fördjupa dig i utgrävningen av den lilla gården så hittar du daffarna på den imponerande adressen: http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/daffar/uv_mitt_daff/uv_mitt_daff_2005/ dm2005_15_txt.pdf ARKEOLOGISKA PERIODER STENÅLDER Paleolitikum - 9500 f.kr Mesolitikum 9500-3900 f.kr Tidigneolitikum 3900-3300 f.kr Mellanneolitikum 3300-2300 f.kr. Senneolitikum 2300-1800 f.kr. BRONSÅLDER Äldre bronsålder 1800-1100 f.kr Yngre bronsålder 1100-500 f.kr JÄRNÅLDER Förromersk järnålder 500 f. kr - 0 Romersk järnålder 0-400 e.kr. Folkvandringstid 400 e.kr. - 550 e.kr. Vendeltid 550-800 e.kr. Vikingatid 800-1050 e.kr. MEDELTID 1050-1500 e.kr. Känner du någon som kan vara intresserad av Fornminnesnytt så skicka det gärna vidare. Vill du få Fornminnesnytt direkt i din egen dator? Allt som behövs är din e-postadress. Maila till: leif@gronwall.transit.se Tidigare nummer hittar du på www. täbyhembygdsförening.se Fornminnesnytt finns också att läsa i pappersformat på Täby Huvudbibliotek. NYARE TID 1500 e.kr - nutid
Täbys insjöar under romersk järnålder. Hemmagjord karta. Som underlag har jag använt en strandlinjekarta beräknad med en numerisk modell utvecklad vid Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Landskapet av idag skiljer sig på väsentliga punkter från landskapet under äldre järnålder. De insjöar som noterats för kartbilden gällande århundradena kring Kristi födelse, har troligen till stor del även funnits kvar under yngre järnålder och tidig medeltid. Sjöarna har således utgjort en klart begränsande faktor inför uppodlingen av nya marker. För bete och fodertäkt av strandängarna har de å andra sidan varit gynnsamma resurser. Förutsatt att den hydrografiska kartbilden ger en riktig bild av sjösystemen, kan man också konstatera att de lågt liggande ängarnas areal under äldre järnålder betydligt överskattats. (Essen och Ramström UV Mitt, Rapport 2005:25 Norrortsledens landskap) Lägg därtill åar, träsk och kärr i ett fullständigt odränerat landskap.
Missa inte Lars Anderssons föredrag 3:e februari kl 19.00: PASSA OCKSÅ PÅ! Fynd och resultat från grävningarna i maj-juni 2012 och tankar om framtiden Arkeolog Lars Andersson, Stockholms läns museum, redovisar resultaten från grävningarna vid Broby bro. Plats: Viggbysalen, Södervägen 30 i Viggbyholm. Fritt inträde. Parkera lämpligen vid Bergtorpsskolan. PASSA PÅ! Den, vid det här laget, mycket omskrivna boken Guide till Runriket kommer att finnas till försäljning. Boken har efter två inställda take offs fått en flygande start med recension i Populär Arkeologi samt har vid två tillfällen presenterats och avbildats på DN- Stockholms förstasida som ett julklappstips. Ni som inte tidigare fått boken som medlemsbok eller köpt den: Ta tillfället i akt! Jag vågar påstå att ingen hembygdsförening, eller förlag för den delen, har lyckats samla en liknande skara författare i en och samma bok! Maja Hagerman, Kristina Svensson (Ekero Eriksson), och Dick Harrison, välkända författare samt Lars Andersson, John Hamilton och Richard Grönwall,välkända arkeologer. Boken innehåller även massor av bilder utvalda av författarna. Har du inte möjlighet att komma kan Guide till runriket köpas eller beställas hos Stockholms läns museum. Vill du köpa Täby i Vikingatid så mejla mig! 152 sid. Pris: 95,- 105 sid. Pris 150,-