Nr 5 Maj 2012 Bitidningen Olika sätt att göra avläggare Omvälvande riksförbundsmöte Slipp svärmar Parningsstationerna 2012 Bihusesyn 2012 Bitidningen 5 2012 1
125-års Jubileum! 1887-2012 5-år i nya butiken firar vi med Öppet hus 12 Maj 8. 30-14. 00 Lennart Nilsson / Kristianstad kommer och berättar om sin biodling kl. 11. 00 Korv o glass finns till alla. Erbjudanden utlovas Exempelvis: Biredskap 2012 Joel Svenssons Vaxfabrik Tel: 0431-43 00 55 www.joelvax.se Katalog 2012 Meddela oss, så får Du den fritt! Du som inte kan komma kan beställa via vår hemsida under v.19 Joel Svenssons Vaxfabrik, Skälderhus, 266 94 Munka-Ljungby Tel: 0431-43 00 55, Fax: 0431-43 18 55, Beställ gärna Dina varor i förväg. Hemsida: www.joelvax.se, E-mail: info@joelvax.se Semesterstängt: Pingstafton samt lördagar i Juli samt v.30 o 31. Frakt o exp. avgift tillkommer 2 Bitidningen 5 2012
Ledaren Lycka till i arbetet! Nu har jag gjort mitt sista riksförbundsmöte. Det känns skönt men också lite vemodigt. Det första som jag deltog på var i Växjö, vilket år har jag glömt men det var nog på 80-talet. Genom åren har jag fått många vänner som man såg kanske bara vid dessa tillfällen. Det var ingalunda så att vi alltid var överens, tvärtom men det behöver inte inkräkta på respekt och vänskap. En jag tänker på är Birger i Boden som för första gången sedan Växjö inte fanns på plats i år. Arne Johansson Styrelseledamot stenatorp@hotmail.com Sista året eller åtminstone halvåret har jag sett oroande tecken i SBR. SBR är en gammal organisation med en gammaldags moral som säger hur föreningsdemokratin ska fungera och vilka roller styrelse och andra organ har. En i föreningslivet accepterad rollfördelning har åsidosatts vilket gett upphov till otillbörlig påverkan av styrelsen och jag beklagar att riksförbundsmötet inte tog tydligt avstånd från detta. Men det kanske är jag som är en dinosarie, en kvarleva från en annan tid och en annan moral. Jag hoppas att den nya styrelsen har styrka och integritet nog att klara de utmaningar den kommer att ställas inför, och inte falla tillföga inför varken hot eller smicker. Uppgiften är att bevara SBR. som en fri, obunden och självständig organisation med plats för både stora och små biodlare och som alla kan känna stolthet i att tillhöra. Jag önskar nya styrelsen lycka till i sitt arbete! Jag vet hur mycket tid och krafter det tar, och jag har sett hur arbetsinsatsen har ökat kraftigt på senare år. Till sist vill jag tacka för förtroendet under de gångna åren och sända en hälsning till alla mina biodlarvänner i hela Sverige. Är det något nummer av Bitidningen du inte fått? Kontakta SBR:s expedition, 0735-233100, sbr@biodlarna.se Årgång 111 Redaktion: Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: 0735-233126 E-post: erik.osterlund@biodlarna.se Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid 47. Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgivningsdagen. Tryck: V-TAB Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN 0006-3886 Bitidningen 5 2012 Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Marita Delvert, Grevgatan 35, 11453 Stockholm. Telefon: 070-6924577. Epost: marita.delvert@biodlarna.se Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 47. Fax: 0142-828 59 Plusgiro: 8685-0. Bankgiro: 413-6149. E-post: sbr@biodlarna.se Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors 08.00-16.00. Fre 08.00-14.00 Webbplats: www.biodlarna.se Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3
I detta nummer MAJ 2012 Uttalande till skydd för bina 5 I bigården 6 Omvälvande riksförbundsmöte 10 Hur jag gör mer bin, del 2 12 Avläggare från de bästa 14 Du vill slippa svärmar 16 Bihusesyn 17 Bihälsa 33 Nordbiprojektet stretar på 34 Buckfastparning på Dartmoor 35 Historiskt depåmöte i Mjölby 36 Parningsföreståndarträff 38 Parningsstationer sommaren 2012 40 Brev till redaktionen 41 SBR:s statistik 42 Vi minns, Almanackan 44 10 Nästa nummer (6 juni-nr) utkommer i slutet av maj. MANUSSTOPP: 1 maj. Numret därpå (7/8-12) i slutet av juni. Manusstopp: 1 juni. 16 Manusstopp : Nr 1/2-1 dec, nr 3-1 feb, nr 4-1 mars, nr 5-1 apr, nr 6-1 maj, nr 7/8-1 juni, nr 9-1 aug, nr 10-1 sep, nr 11/12-1 okt Omslagsbilden: Honung är bästa godiset i Patagonien också. Foto: Thomas Dahl 17 i:et på omslaget påminner om att drottningen märktes gul i år. 4 Bitidningen 5 2012
Biodlarna värnar om sina bin! Uttalande antaget vid Sveriges Biodlares Riksförbunds kongress den 1 april 2012 i Alingsås Våra bin är en av de viktigaste aktörerna i den svenska naturen och vår känsliga miljö. Biet är en garant för biologisk mångfald. Våra tambin är förmodligen det viktigaste husdjuret i lantbrukssamhället, för att övriga djur ska få tillgång till foder. Vidare är bina en viktig pollinatör för frukt, bär och inte minst för vilda bär. Bina är samtidigt våra minsta husdjur, i alla fall för SBRs medlemmar. Lantbrukarna är i mycket stor utsträckning beroende av bina för sin skörd. Särskilt stort pollinieringsbehov föreligger för bl a raps och den övergripande biologiska mångfalden på gården, vilket man i de flesta fall inte tänker på. Vi har under många år tagit del av olika forskningsrapporter som pekar på eller försöker förklara den så kallade bidöden. Alla forskare är dock överens om en sak att bidöden beror på många olika orsaker! Många larmrapporter finns också som tydligt beskriver sambanden mellan kemikalieanvändningen inom jordbruket och fruktodlingen, som i sin tur leder till bidöd, bisjukdomar och svårigheter för bina att orientera sig. De senaste forskarrapporterna, från Frankrike och England publicerade i tidskriften Science, beskriver en särskild typ av betnings- och besprutningsmedel (insektsdödare) kallade NEONIKOTINOIDER. Som används bl a vid odling av potatis, sockerbetor, säd och raps. När bina exponeras för eller ges foder med rester av neonikotinoider, inträffar någon av följande effekter: död inom 2 minuter, långsam död, vilsenhet så de inte hittar tillbaka till kupan eller försvagade så att de lättare angrips av sjukdomar eller parasiter. Vi ser med förskräckelse att EU och svenska myndigheter godkänt användning av just neonikotinoider. Företag genomför, trots riskerna för bina, en intensiv marknadsföring av och uppmanar till ökad användning av neonikotinoider, framförallt vid odling av raps. Mot bakgrund av ovanstående kräver vi, Sveriges Biodlares Riksförbund, att ett nationellt förbud mot användning av neonikotinoider omedelbart införs i Sverige. Långsiktigt kräver vi också, att för ALLA bekämpningsmedel som används inom odling, ska riskerna för bin och andra pollinerande insekter, som t ex humlor, omvärderas i riskanalyser, så att dessa viktiga aktörer inte skadas, dödas eller utrotas. Detta uttalande är antaget av Riksförbundsmötet i Alingsås april 2012. För ytterligare information kontakta: - Jonas Eriksson, förbundssekreterare Sveriges Biodlares Riksförbund, jonas.eriksson@biodlarna.se Mobil:0735-233 121 - Lars Hellander, styrelseledamot Sveriges Biodlares Riksförbund, ekolasse@gmail.com Mobil: 070-216 33 90 Bitidningen 5 2012 5
PASAGA RAMIC I bigården Arbete i bigården Vårutveckling Redan 2 mars såg jag att bina hämtade pollen i föreningsbigården i Örebro. Det är mycket för tidigt. På grund av denna avvikelse från det vanliga kan man inte titta på datum i kalendern när man ska utföra arbete i bigården. Man måste titta i naturen och se hur den utvecklas. De växter som kommer först på våren påverkar binas utveckling. I en bigård med 10-15 bisamhällen utvecklas alla olika. De har olika bistyrka. Utjämning Bisamhällen som har övervintrat bra och kommit ut ur vintern med mycket bin utvecklas mycket snabbare än samhällen som har tappat mycket bin och blivit Se upp! Bina kan behöva fodertillskott tidigt i år! Ett Apifondapaket är en livförsäkring och en lagom drivfodring. Jag är pensionär och har två hobbies, biodling och sportfiske. Jag startade min egen biodling1964. Antal bisamhällen har varierat mellan 40 och 120. När kriget började i Bosnien hade jag 70 bisamhällen och ett bibliotek med ca 200 böcker om biodling. Allting plundrades och är borta. 1996 flyttade jag till Örebro och fick en svärm på min balkong mitt i stan. Idag har jag bigård och en liten snickeriverkstad i Karlslund i Örebro. Vad skriver jag om? Lite om Binas biologi och anatomi Binas bostäder Binas produkter Binas sjukdomar Mest om Praktiskt arbete i bigården svaga. På grund av detta behöver något samhälle fler lådor och några behöver förstärkning av bin och/eller yngelramar för att komma ikapp. Nästan alla biodlare vill ha bisamhällen med ungefär samma styrka. Det vanligaste sättet att förstärka ett svagt bisamhälle är att tillsätta en eller två ramar med yngel från ett starkt samhälle. Det hjälper ofta men det är enligt min uppfattning inte ett bra sätt. Bin som är svaga får fler larver att mata och det är en belastning till för dem att mata upp mer yngel. Om man tycker att ett samhälle behöver förstärkas är det bättre att tillsätta Foto: Ullabritt Jonsson bin. Man behöver tillsätta ambin därför att små samhällen saknar sådana bin. Man kan skaka bin från några yngelramar från ett starkt bisamhälle framför flustret på ett svagt. Bina kryper in i det svaga samhället. Effekten kan komma väldigt snabbt. Några undrar om det blir strid mellan det svaga samhällets bin och nykomlingarna. Detta sker inte på våren. Jag har själv gjort det många gånger. En annat sätt är att byta plats på ett svagt och ett starkt samhälle. Utökning Ofta undrar man när det är tid att tillsätta nya lådor. Det beror av styrkan hos bisamhället. Man måste kolla och göra en bedömning själv. Om översta lådan är full med bin då är dags. Man behöver kolla bistyrkan var 10:e till var 14:e dag. Vid undersökningen måste man ta hänsyn till mängden yngel. Varje ram yngel kräver två nya ramar i utrymme. Svärmning och avläggare Redan i maj behöver man åtgärda svärmlusten. Då är dags att utöka antalet bisam- En fyrling. Parningskupa med fyra små avläggare på halvls-ramar. Kan användas till mycket. 6 Bitidningen 5 2012
hällen. Enklast och det mest använda sättet är att klyva bisamhällen. På det sättet får man ett nytt bisamhälle och svärmning förhindras. Enligt min uppfattning är detta det sämsta sättet att göra avläggare och hindra svärmning. Med en sån metod får man drottningar från nödceller. Man menar att sådana drottningar inte kan bli av bra kvalitet. Man tappar också en stor del av honungsskörden på grund av att man försvagar modersamhället. Det finns flera sätt att förhindra svärmning och bättre sätt att göra avläggare på. Några förhindrar svärmning genom att spärra den gamla drottningen så att hon inte kan flyga ut och när hon är död öppnas flustret så att den nya drottningen kan flyga ut och para sig. Den metoden har nackdelar som sämre arbetslust hos bina och ganska ofta inträffar det att den nya drottningen inte parar sig och börjar puckla, dvs lägger bara obefrukatade ägg som det blir drönare av. Drottningodling Maj månad är tid när man kan börja odla drottningar. Jag själv väntar tills maskrosen blommar. I mitt område händer det vanligen 5-15 maj. Då har bina säker tillgång till pollen som är väldigt viktigt för drottningodlingen. För att få larver av samma ålderanvänder jag NC-ramen. För att få bina att bygga viseceller använder jag s k snabbkokare (starter). För mig är det den bästa metoden. Ulf Gröhn har skrivit om den i sin bok Drottningodling för vanligt folk. Till parningen av ungdrottningarna använder jag tre olika typer av parningskupor: enramskassetter, Apideor och Rasfus parningslåda med fyra avdelningar. Min favorit är Rasfus parningslåda. Den har många fördelar, särskild då man vill producera nya bisamhällen. Ordning i bigården Biodlare behöver hålla ordning på de verktyg man använder. Det är bäst att snickra en verktygslåda. I den kan man ha: rökpust, kupkniv, biborste, trädgårdssax, skruvmejsel, förstoringsglas, några skruvar, lite spik, maskeringstejp, tuschpenna, bränsle för rökpust, tändare mm. Även själva bigården behöver hållas i ordning. Mina bikupor står på bockar som är snickrade av impregnerat virke. Bockarna är långa 180 cm, 40 cm breda och 35 cm höga. På en bock står två kupor, en på varje sida. I mitten finns mellanrum där man kan sätta avställnings-/arbetsskiva. Varje bigård har också ett arbetsbord. När man jobbar med bisamhällena behöver man anteckna vissa saker. Jag brukar använda maskeringtejp klistrad på en täckbräda. Bitidningen 5 2012 7
Binas bostäder Bikupor och bigången Det finns över 300 olika slags bikupor i världen. Alla moderna bikupor som har rörliga ramar har en egenskap gemensam. De har den sk bigången runt ramar och mellan lådor. Ramarna varierar i utseende, kvadratiska, rektangulära, triangulära, cirkelformade osv. Storleken varierar också. Det finns låga ramar som t ex Farrar (3/4 Langstroth) eller höga ramar som Svearamen. Vanliga bikupor har två avdelningar, yngelrummet och skattutrymmet. I visa bikupor med höga ramar i yngelrummet har man ofta låga ramar i skattlådorna. Det finns olika modeller på bikupor med namn efter deras uppfinnare, som Langstroth, Dadant, Farrar, Znirdasnic och Zander. Det verkiar inte vara någon ände på alla kupmodeller som uppfinns. Visa biodlare tycker att det är bättre att ha höga ramar i yngelrummet på grund av att bina kan ha stort vinterförråd över sig och på det sättet övervintra bättre. Men ibland händer att bina förbrukar maten på ramarna de sitter på och kan inte flytta sig åt sidan till andra foderramar. På grund av den risken menar andra biodlare att det är bättre att ha låga ramar i yngelrummet. Jag har själv haft både och, men jag tycker inte om att ha olika ramstorlekar i yngelrum och skattlådor. Det underlättar biskötseln att ha en ramstorlek i sin biodling. Bigången får man med olika slags hjälpmedel. Vissa har kammar spikade på rambärarna i lådorna. Andra har avståndsstift på ramarna. Man kan ha spikar som avståndsstift på olika platser på sidolisterna. Man kan istället ha s k Hoffmanramar. Sådana ramar har avståndet inbyggt i trävirket i ramen genom att överdelen av sidolisterna är litet bredare än överlisten. Hoffmanramar är vanliga världen över och man menar att ramarna sitter stadigare vid vandring så att bina inte skadas. Många menar också att sådana ramar är lättare att hantera i biskötseln. Modellen passar inte så bra för höga ramar då nederdelen av sidolisten inte har någon avståndshjälp. Vanligast i världen är att bikupor är byggda av trä. Numera finns ganska många bikupor och ramar som är gjorda av plast. Lådor tillverkade av polyuretan eller cellplast är välisolerade men det händer ibland att de blir för mjuka och sköra. Bina kan gnaga sönder dem och också orsaka Avståndsstift t v eller avståndshållare inbyggd i sidolisten på båda sidor, s k Hoffmanramar. hål. Hackspettar har lättare att hacka hål i dem men de är lättare att lyfta. En mycket viktig del av bikupan är bottnen. Den skall ge ventilation, hjälpa till med värmeregleringen, underlätta Binas produkter Drottninggelé Honung, pollen och propolis hämtar bina från naturen. Drottninggelé, vax och bigift producerar de från egna körtlar. Drottninggelé utsöndrar bina ur mjölkkörtlar. Dessa finns i binas huvud. Bin som är mellan 4 och 15 dagar kallas också ambin. Då är deras mjölkkörtlar mest aktiva. Första 3 dagarna matas alla larver med bara drottninggelé. De som ska bli arbetbin eller drönare matas med en blandning av nektar och pollen efter 3 dagar men de som utvecklas till drottningar matas med endast drottninggelé hela tiden. En larv som utvecklas till drottning blir 300 gånger tyngre under de första 5-6 dagarna. En larv som blir ett arbetsbi ökar sin vikt 150 gånger under samma period. Den kemiska sammansättningen av drottninggelé är mycket komplicerad. Forskare har ännu inte lyckats upptäcka alla ingredienser som finns i den. Kemisk analys visar att drottninggelé innehåller 57-70 % vatten, proteiner och aminosyror 17-52 %. Man har hittat över 20 olika aminosyror, mineraler 2-3 %, vitaminer, hormoner, enzymer, antibakteriella ämnen mm. På grund av sitt innehåll är drottninggelé nyttigt för människor som hälsotillskott. Drottninggelé sägs stärka blod, minne, kondition, sexualitet och många andra funktioner i kroppen. Det finns varroabekämpning, osv. Det finns många modeller av bottnar. Man får välja en som man tycker bäst passar binas och biodlarens behov. många hälsotillskottspreparat som innehåller drottninggelé. Ren drottninggelé kan man äta i mindre mängder, t ex genom att lägga litet under tungan. Men det är mycket surt. Man skall nog inte ta för mycket åt gången. Att samla drottninggelé är mycket arbetskrävande. Man startar en cellbyggare för drottningodling. När drottningcellerna har någon dag kvar till täckning tar man bort larven och skördar drottninggelén. Kineserna producerar mest drottninggelé och japanerna använder mest. Drottninggelé förvaras bäst genom att frystorka det. Då blir det till ett pulver. Det kan också förvaras fryst i sluten behållare utan kontakt med luft. Det oxiderar annars ganska snabbt. Bidrottninggelé skördas med en träspatel. 8 Bitidningen 5 2012
Binas sjukdomar Bisjukdomar Säckyngel uppträder vanligast på våren. Sjukdomen orsakas av ett virus. Larver dör efter att ynglet förseglats. Larver går att ta ut med en pincett och den liknar en genomskinlig säck fylld med vatten. Sjukdomen dödar inte samhället men påverka bistyrkan och orsakar en minskning av honungsskörden. Man kan förväxla den med amerikansk yngelröta. Om man är osäker är det bäst att man lämna prov till ett laboratorium för att vara säker på diagnosen. Yngelramar med angrepp kan vara bra att elda upp. Det finns inget pålitligt botemedel, men de som haft problem med denna sjukdom påstår att fodring med sockerlösning med 2 gram C-vitamin per liter hjälper. Majsjuka är också en sjukdom orsakad av virus. Den uppträder mest på våren och vissa forskare påstår att orsaken är brist på pollen och vatten. Bina verkar som förlamade, darrar med vingarna men kan inte flyga. Sjukdomen försvinner av sig själv och väldigt sällan orsakar den bisamhällets undergång. De som haft problem menar att också majsjuka lindras av fodring med sockerlösning med 2 gram C- vitamin per liter. Trakékvalster (Acarapis Woodi) angriper vuxna bin. De förökar sig i andningsvägarna, trakéerna och kan göra att bina får svårt att andas. Sjukdomen kan i värsta fall döda ett bisamhälle och är väldigt smittsam. Denna parasit har inte påvisats i Sverige. Den har fått skulden för stora skador i England i början på 1900-talet och orsakade stor bidöd i USA på 80- och 90-talen. Myrsyra är ett effektivt medel mot trakékvalster. Biologi och anatomi Binas mellankropp Binas mellankropp består av fyra segment. På mellankroppen är fästade två par vingar. Framvingarna är större än bakvingarna. Bina kan klara upp till 200 vingslag per sekund och kan flyga upp till 40 km i timmen. Vingarna är förstärkta med ådror. Dessa bildar vinklar som varierar mellan individerna. Hos olika rasgrupper dominerar olika uppsättningar vinklar. Man använder detta förhållande för att bedöma till vilken rasgrupp olika bin tillhör. På mellankroppen är fästade tre par ben. Varje benpar har speciella uppgifter förutom att gå med. Med frambenen rensar bina mun och ögon, med mellanbenen rensas kroppen och de används för att samla pollen, bakbenen har korgar i vilka bina transporterar pollen till kupan. Inne i mellankroppen finns salivkörtlar och en stor åder aorta för hemolymfan. Det mesta av utrymmet är fyllt med muskler för vingar och ben. Tre olika slags bin Bisamhälle består av tre olika slags bin. Största antalet är sterila honor som kalllas arbetsbin. Bara en hona är normalt fullt utvecklad och befruktad. Hon kallas drottning eller vise. Under en del av året framför allt under sommaren finns hanar som kallas drönare. De olika bina har olika uppgifter. Arbetsbin gör allt eller nästan allt arbete: städar kupan, matar larver, bygger vaxkakor, hämta pollen och nektar, bearbeta nektar och förvandla det till honung, hämtar vatten, reglerar temperatur och fuktighet, försvarar bisamhället mm. Drottningens uppgift är att lägga ägg och hålla ihop bisamhället med sina feromoner mm. Drönare befruktar ungdrottningar, hjälper till att värma yngel och avsöndrar också en del feromoner. Vissa menar att de också deltar i en del andra uppgifter. Bo Malmgren På mellankroppen är fästade vingarna och de tre benparen. Binas utveckling Ägget som drottning har lagt kläcks efter 72 timmar och en larv kommer ut. Hos bin kommer hanliga medlemar från obefruktade ägg. Denna egenskap kallas Partenogenes. Första tre dagarna matas alla larver med fodersaft (drottninggele). Fjärde dagen får de larver som ska utvecklas till arbetsbin och de som ska bli drönare en blandning av nektar och pollen. Larver som utvecklas till drottningar matas hela tiden med fodersaft. Drottningen utvecklas från ägg till färdigt bi på ca 16 dagar, arbetsbin på ca 21 dagar och drönare på ca 24. Drottningen kan i sällsynta fall leva i 7 år (vanligt i Sverige om bina får bestämma är nog 3 år), arbetsbin upp till 7 månader under vinterperioden men under sommar 6-7 veckor. Drönare lever längre än arbetsbin men när draget slutar och vintern närmar sig kastar bina ut drönare. Normalt finns de inte i bisamhället under vintern. spottkörtel aorta flygmuskler Trakékvalster i binas andningsvägar. Foto:USDA. Återgivning av de tre olika slags bin som finns i bisamhället, i Langstroth on The Hive and the Honey-Bee utgiven 1853. matstrupe Biets mellankropp buknerv Lauri Routtinen Bitidningen 5 2012 9
Omvälvande val på riksförbundsmötet ERIK ÖSTERLUND Efter en extremt tidig vår på 59:e breddgraden med rensningsflygning det tidigaste jag känner till, 29 februari, har vintern försökt återta lite mark. Men solen står för högt. Dock känner jag med bina därför att de inte kommer åt det fina sälgpollenet. Men hasselpollen fick de detta år. Detta och annat satt jag ock tänkte på då jag kl 6 på söndagsmorgonen var själv på vägen till Alingsås där årets riksförbundsmöte avhölls. Det var fler plåtpoliser (fartkameror) än bilar. Tyvärr kunde jag inte delta på riksseminariet. Jag hörde mycket gott om fina Det blev en lång väntan då valsedlarna till styrelsevalet räknades om och om igen för säkerhets skull. Foton: Erik Österlund LP:s biodling var på plats med intressanta diskussionsämnen. Cellplastkupa med valfria lådstorlekar dadant, langstroth, 3/4 langstroth och shallow (halvdadant). Pollenfälla och pollentork för den mindre biodlaren, liten biblås samt låda och tratt för att göra skaksvärmar var ett urval. Vilka handskar är bäst? föredrag. Jag borde ha varit där. Men nästa år är det dags igen. Vi ses då hoppas jag. Alingsås är en mysig småstad med massor av gamla och nya konditorier. Riksmötet flyttar runt i Sverige. Nästa år blir det någon annanstans. Riksseminariet och riksmötet hölls på ett konferenshotell mindre än hundra meter från järnvägsstationen och GPS:en förde bilen till parkeringsplatsen just utanför entrén. I år missade jag tyvärr lördagen också, men riksmötet var välfyllt med delegater som bestämde SBR:s framtid. För det är så det är. Riksförbundsmötet är högsta beslutande organ. SBR är biodlarnas organisation och det är vi som bestämmer genom våra utsedda delegater, kom ihåg det. Ordföranden Jonny Ulvtorp inledde med att peka på en del positiva trender i förbundet. För tredje året i rad har medlemsantalet ökat med ca 100 om året. Vi närmar oss 10000 totalt sett. Det ekonomiska resultatet såg mycket bra ut med drygt 670000 i överskott. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och första dagen avslutades med en utförlig presentation av 10 Bitidningen 5 2012
Den nya styrelsen samlades efteråt för konstituering. Då blev de fast för ett foto. Fr v Sture Käll, Annika Brohammer-Lönngren, Rasudin Becirbegovic, Monica Larsson, Hanne Uddling, Marita Delvert, Olle Boman, Ingmar Wahlström och Lasse Helander. valberedningens kandidater till styrelsen. Motionerna gicks igenom andra dagen. Vad som beslutades där kommer i ett senare nr av Bitidningen när protokollet är klart. Mesta tiden upptogs sedan av valen och ett pressutskick om lantbruksgifternas farlighet för bina. Årsavgiften till Riksförbundet 2013 är oförändrad. Nästan hela styrelsen hade avsagt sig omval och en del avgick i förtid. Valberedningen redovisade att detta året var det första då de fick in många förslag och mycket hjälp i arbetet. Jonny Ulvtorp föreslogs trots att han avsagt sig. Han tackade för förtroendet men stod fast vid sin avsägelse. Marita Delvert som varit med i styrelsearbetet ett tag nu blev vald till SBR:s första kvinnliga ordförande! Vi önskar drottningen lycka till! Tre ledamöter på två år i enlighet med valberedningens förslag blev valda. Sture Käll, Hanne Uddling och Ingmar Wahlström. Sen blev det fyllnadsval på ett år för tre ledamöter. Föreslagna var Sören Diberg, Olle Boman och Monica Larsson. Lotta Fabricius Kristiansen blev föreslagen av mötet, tackade för förtroendet, menn avstod med motiveringen att hon tror att hon kan fortsätta att göra stor nytta för SBR genom anställningsuppdrag. Sedan föreslogs Lasse Hellander från biodynamikerna. Då vidtog ett noggrant röstningsförfarande med flera omräkningar då röstetalen låg så nära varandra. Olle Boman fick 53 röster, Monica Larsson 41, Lasse Helander 36 och Sören Diberg 35. Tre nya ledamöter på ett år blev alltså Olle Boman, Monica Larsson och Lasse Hellander. I enlighet med valberedningens förslag blev Annika Brohammer-Lönngren och Rasudin Becirbegovic suppleanter, men kommer att delta i styrelsearbetet. Åke Fredriksson och Conny Persson blir kvar som revisorer. Jörgen Kragh och Christina Bjurlöf revisorsuppleanter. Det har varit en hel del diskussion om styrelsen och valberedningen under året. Valberedningen har varit ungefär densamma i flera år så nu tyckte mötet att det var dags för förändringar och de två som suttit längst fick lämna plats för två nya. Kent Törnkvist blev sammankallande, Gunilla Ivehag, Lennart Fält och Stig Hansson ytterligare ordinarie ledamöter i valberedningen. Lena Carneland och Sören Ohlsson suppleanter. Nu väntar en spännande arbetsperiod för styrelsen och en ny säsong för biodlarna och våra bin. Vi blir fler! Är detta årets modefärg på bioverallen? Lotta Fabricius-Kristiansen provade sin nya overall från BBwear. Bitidningen 5 2012 11
Hur jag gör mer bin, del 2 STIG ÅKE GERDVALL I marsnumret hade jag den första artikeln om hur jag gör avläggare. Jag berättade då om det material som behövs och att det då var rätt tid att tillverka det man eventuellt behöver komplettera med. Denna gång vill jag berätta hur jag gör avläggarna. Det är inte komplicerat, men ibland behöver man ändå förklara det som är enkelt. Jag kom att tänka på den gamla historien om furiren som sa till sina mannar: Grabbar, ni tror det här är lätt! Vänta bara tills jag har förklarat det. Jag hoppas att min förklaring inte skall bli ofattbar för någon. Vänta inte för länge Det vanligaste felet är att man väntar för länge med att göra avläggarna. Normala år gör jag huvuddelen av mina avläggare i mitten av maj. Men då finns det ju inga drönare, brukar man säga. Nej, men när drottningarna i början av juni är färdiga att para sig, så finns det gott om drönare. Om allt går bra brukar jag kunna leverera avläggarna före midsommar och då skall de ha täckt yngel. Som en ungefärlig regel kan man räkna med att det tar en månad från det att jag gjort avläggaren tills det går en äggläggande drottning där. Övervintringsduglig avläggare När det gäller avläggare till försäljning, så är naturligtvis mitt mål att de skall växa till ett bra övervintringsdugligt samhälle. Då menar jag en proppfull låda med 10 ramar LN. För att få en sådan avläggare räcker det med två yngelramar, om man gör den i mitten av maj. Det har hänt under gynnsamma år att avläggaren växt till så att den bör övervintra på två lådor. Gör man avläggaren några veckor senare Den här avläggaren drar inte upp drottning själv utan har fått en odlad cell. Den är också gjord i standardlåda för 10 ramar. En tredje olikhet med hur jag normalt gör är också att istället för packram av madrass är utrymmet utfyllt med mellanväggar. Den fjärde att lådan är av cellplast istället för av oisolerat trä. Det går således att göra avläggare som det passar ens möjligheter bäst. Bina brukar anpassa sig till det mesta. måste man öka på med en yngelram eller flera. Det finns alltså ett ofrånkomligt samband mellan tiden och storleken på den avläggare man gör. Ställ iordning materialet Jag brukar ställa upp det antal lådor som motsvarar det antal avläggare jag kan göra från ett samhälle, om jag nu inte väljer att bara göra en. Sedan letar jag upp drottningen om det är en bra drottning som jag vill behålla. Snabbast går det om man struntar i att leta upp drottningen, eftersom det kan ta längre tid att hitta drottningen än att göra avläggarna. Om drottningen skulle hamna i en avläggare, så visar det sig efter några dagar. Jag kan då välja att flytta tillbaka avläggaren och låta den bli det ursprungliga samhället igen, eller sälja den omgående. Välj ut ramar Jag väljer ut två fina yngelramar med påsittande bin. Det skall vara ramar med mycket täckt yngel, men även lite öppet, spätt yngel och ägg. Risken är liten att det inte finns några späda larver och ägg som de kan dra upp en drottning på. Jag låter alltså bina göra sin egen drottning om de inte har dåliga arvsanlag eller är arga. I så fall brukar jag sätta i en puppa som jag odlat fram. Har man inga kläckningsfärdiga drottningpuppor, så kan man vänta en vecka och sedan riva alla drottningceller och skära in en kakbit med späda larver från ett bra samhälle så får de dra upp en drottning från den. Jag tar sedan två ramar ytterligare utan yngel men med påsittande bin. Den ena bör vara en tung foderram. Man får beräkna så att man får med tillräckligt med bin. Om det var lite glest med bin på ramarna man plockat ned i avläggarlådan, så får man skaka ned mer. Det skall vara bin så att de fyra ramarna är fulla. Är det en 5-ramarslåda jag gör avläggaren i, så stoppar jag ned en ram till, gärna en outbyggd. Är det en 7-ramarslåda sätter jag en avdelningslucka bakom ramarna och en packram av skumgummi. Sedan snabbt på med locket så att de inte flyger ut. Nu kan vän av ordning fråga: Blir det 12 Bitidningen 5 2012
inte sämre drottningar om bina drar upp dem själva? Det kanske det blir. Jag känner inte till någon undersökning som tar upp produktionsförmågan hos ett bisamhälle med en s k nöddrottning. I vilket fall som helst är min erfarenhet att det måste bli tillräckligt bra drottningar, eftersom jag inte ser någon skillnad. Och det är enklare. När bina drar upp en egen drottning gör de ofta fler än en drottningcell. Då kan det bli en ungdrottningsvärm från avläggaren om den är gjord stark och trångt och om modersamhället börjat fundera på svärmning. Men är avläggaren gjord på endast två yngelramar i maj inträffar detta sällan, även om man inte river alla celler utom en efter en vecka. Flytta avläggaren till sin plats Jag har ingen ventilation i mina lådor, de klarar sig någon timma om de står i skuggan. Men dröjer det längre får man se till att de får luft eller att man ställer upp dem där de skall stå. Bra är att ha ett ventilationsgaller i botten av lådan, så behöver man inte oroa sig att de blir överhettade. Om allt går bra och vädret är gynnsamt, så bör man ha äggläggande drottningar i avläggarna en månad senare. Jag flyttar alltid den nygjorda avläggaren till en ny plats, mer än 3 km från den plats där de stod tidigare. Vill man inte göra det, så blir det lite svårare att beräkna bimängden. Man måste i så fall skaka ned extra bin från 3-4 ramar för att kompensera de flygbin som flyger tillbaka till sin gamla kupa. Efter ett par dagar kan man kontrollera bimängden och eventuellt justera med mer bin om det behövs. I nästa artikel tar jag upp de problem som kan uppstå och hur jag sköter avläggarna. Två yngelramar till en avläggare. Den övre är nästan för bra. Moget krypande yngel på nästan hela ramen. Det blir mycket bin. Då behöver den andra ramen inte vara lika bra som den som visas t h. Den har nästan lika bra med yngel. Men den har öppet yngel och ägg också. Det är viktigt om avläggaren ska dra upp egen drottning. Drottningen lär enligt vissa bli av bättre kvalitet om äggen och de späda larverna inte är lagda i svart gammalt vax. Bina ska lätt kunna bita ner cellkanterna och förstora cellbasen för den larv som ska bli drottning. Man kan fakltiskt hjälpa till att skrapa bort cellkanterna under några ägg och späda larver man tycker bina ska välja. Bitidningen 5 2012 13
Avläggare från de bästa ANDERS BERG I Bitidningens juninummer 2011 skrev jag om att göra avläggare från de sämsta bisamhällena. Nu avser jag skriva om att göra avläggare på de bästa bisamhällena. Metoden lämpar sig bäst i trakter där huvuddraget normalt slutar i slutet av juli månad och att huvuddraget inte är på höstoljeväxter. Dessutom krävs en planering med drottningodling redan på försommaren. Således finns det många sätt att göra avläggare, och här kommer ytterligare ett tillvägagångsätt att utöka antalet bisamhällen. I början på juni är det dags att sätta igång med första momentet, nämligen att få fram ett antal nya drottningar. Dessa drottningar skall vara äggläggande när bildande avläggarna påbörjas. En grundregel är, att vill du ha bra bin i din bigård och dessutom veta, varifrån de härstammar, måste du med jämna mellanrum byta drottning i dina bisamhällen. Du vill kanske också med hjälp av avläggare utöka din biodling. I båda fallen behöver du unga drottningar. Drottningodling för eget bruk Första momentet blir att få fram ett odlingssamhälle. Det kan ske på flera sätt. Jag avser att beskriva två sätt! Om man i början juni träffar på ett bisamhälle som har dragit upp viseceller och förbereder svärmning, tar man bort drottningen. Samtidigt tar man bort samtliga drottningceller. Efter åtta dagar går man igenom samhället och river samtliga uppdragna viseceller. Samhället har nu ingen möjlighet att dra fram nya drottningceller. Vi har nu bildat ett odlingssamhälle! Det andra sättet att få fram ett odlingssamhälle är genom avläggarebildning. Jag tar ett starkt bisamhälle (från en utbigård) och spärrar i en skattlåda 5 ramar öppet yngel. Drottningen får inte följa med de spärrade ramarna i skattlådan! Efter åtta dagar går jag igenom yngelramarna och river eventuellt uppdragna viseceller. Yngelramarna placeras i en tio ramars låda med botten. Man tar dessutom en ram med honung och en ram med pollen. Dessutom skakar man bin från skattlådorna till avläggaren. Avläggaren skall innehålla mycket bin. En avdelningslucka placeras Ett starkt samhälle kan både vara ett samhälle man tar larver ifrån och ett samhälle, med vars hjälp man odlar fram drottningar. i lådan och sedan transporteras avläggaren till hembigården. Man har nu fått fram ett odlingssamhälle genom att göra en avläggare utan drottning, och som saknar möjlighet att ta fram en ny egen drottning. Det är roligt att odla drottningar. Ibland blir många larvade celler antagna. Ibland litet färre. Det är ett bra sätt att förmera arvet av ett bra samhälle. Odling av drottning Min grundregel är att utgå från så renrasigt avelsmateriel som möjligt. Dessutom odlar jag endast efter två- och treåriga drottningar. Jag vill testa samhället ett år innan jag beslutar om samhället är bra ur avelssynpunkt. Man kan odla drottningar efter bågsnittsmetoden eller genom omlarvning. Jag nöjer mig att beskriva översiktligt i korthet omlarvningsmetoden. Mera i detalj framgår i våra moderna biböcker. 14 Bitidningen 5 2012
Omlarvningsmetod Man börjar med att gjuta cellkoppar. Jag använder en avrundad pinne som finns att köpa i våra biredsskapsfabriker. Pinnen doppas i smält vax till ett djup av 6 mm. Pinnen måste ha stått i vatten tidigare och avkyls i vatten efter varje doppning i vaxet. De färdiga cellkoppana löds fast med smält vax på en list. Vill man efter täckning sätta visecellerna i kläckningsskåp måste man löda fast cellkopparna på en liten träplugg som passar i en kläckningsbur. Nu är det dags att börja med omlarvningen. De tidigare rivna visecellerna från odlingssamhället har nu fodersaft till förfogande. Med en liten tändsticka eller liten sked tillverkad av en järntråd förses varje cellkopp meden liten portion fodersaft. Det är viktigt att ingen fodersaft hamnar på cellens kanter. Fodersaftdosen bör vara i storleksordningen som hälften av ett tändstickshuvud. Leta nu upp en kaka med späda larver från ditt avelssamhälle, som har de rasegenskaper som du är nöjd med. I varje cellkopp placeras en larv som till storleken inte bör överskrida 2 mm. Larven överförs med en omlarvningsnål. Larven stryks av i fodersaften och får inte vändas. Metoden kallas för våt omlarvning. Ramen med de omlarvade cellerna placeras nu i odlingssamhället, som du tidigare under dagen har förberett enligt ovan. Det är viktigt att ramen placeras mitt i yngelklotet i odlingssamhället och samhället bör ha en ram med kakmellanvägg. Detta för att slippa vildbygge på de odlade visecellerna. Efterkontroll Efter två dagar görs en kontroll av resultatet. När cellerna är täckta kan man flytta över dem i ett kläckningsskåp eller låta dem vara kvar i odlingssamhället. Två dagar före kläckning är det dags att flytta över cellerna till små avläggare. En cell får vara kvar i odlingssamhället eller så odlar man en serie till. Ett tredje alternativ är att återförena det med ursprungssamhället igen. Man har då bara lånat bina ett tag. Bilda små avläggare Varje liten avläggare får en yngelkaka och en foderram. Jag brukar använda en 5-ramarslåda med botten och tak. Lite extra bin skakas i lådan och en avdelningslucka sätt i. När jag har gjort de antal små avläggare som jag har odlade celler till, så Bitidningen 5 2012 Lugna bin. Drottningen lägger i godan ro trots att ramen är upptagen för inspektion. transporteras dessa till hembigården. Det är viktigt att inte drottningen följer med. Jag brukar dessutom ta bin från flera samhällen från mina utbigårdar. Detta för att inte ta för mycket bin i varje samhälle. Jag vill ha en bra honungsskörd från samtliga mina samhällen. Hemkomst med avläggarna Sprid gärna ut avläggarna. Det sista som återstår är att placera en odlad cell i varje avläggare. Jag använder alltid cellskyddare, så att bina inte gnager sönder visecellen. Efter tre dagar kontrollerar jag att en drottning har krupit ut och en utbyggd ram tillsätts. Därefter låter jag avläggarna var i fred i fjorton dagar. Möjligen att jag utökar avläggarna ytterligare med en utbyggd ram. Efter fjorton dagar bör avläggaren vara äggläggande och en femte ram sätts dit. Bilda de stora avläggarna I slutet av juli är lämplig tidpunkt. Från dina starkaste samhällen tar du ungefär 5 ramar yngel med bin samt en kaka med foder. Ramarna placeras i en tioramars låda med botten. Skaka gärna i lite extra bin. Se till att drottningen inte följer med. Gör de antal som du har parade drottningar till! Vid denna tidpunkt finns det massor med bin och täckta yngelkakor i dina bästa samhällen. Detta under förutsättning att bisamhället inte har svärmat. Transportera avläggarna minst 3 kilometer. Sammanslagning På kvällen förenar man ihop den lilla avläggare med drottning med den stora avläggaren som saknar drottning. Använd tidningspapper som du gör små hål i. Efter en vecka görs en kontroll. Nu har avläggaren hela augusti på sig utvecklas. Se till foder och utrymme! I september brukar avläggarna vara fullt invintringsdugliga, och moderkuporna har hunnit återhämta sig med en yngelsättning under augusti månad. Avslutning Den beskrivna metodens slutresultat brukar vara goda. Du får fullt övervintringsdugliga samhällen, som sedan kan användas nästa års bisäsong fullt ut. Däremot om huvuddraget börjar redan i maj månad (höstoljeväxterna) rekommenderar jag att använda metoden avläggare från de sämsta samhällena. Se bitidningen juni 2011. Det krävs jättesamhällen vid invintring för att kunna få bra skörd från ett sådant tidigt drag! Bisamhällena måste vara mycket bistarka redan vid starten på våren. De trakter där huvuddraget inte startar förrän när vildhallonen blommar, har en betydligt längre startsträcka på våren! 15
Du vill slippa svärmar men har ingen plats för avläggare, en mellanbotten kan hjälpa SEBASTIAN SPIEWOK Snart börjar svärmperioden. Den som inte bedriver svärmbiodling bör se till att åtgärda sina samhällen i tid. Men det är naturligtvis inte alla som har plats för en avläggare. De som bedriver biodling i städerna är oftast glada om de lyckats hitta någonstans att ställa upp några få bisamhällen. Vad kan man då göra om man inte vill riskera att bli osams med grannen på grund av svärmande bin? Naturligtvis skulle man kunna erbjuda andra biodlare att bilda avläggare ur ens samhällen. Det finns dock en annan möjlighet att bilda avläggare på litet utrymme och utan att lämna ifrån sig bin: En toppavläggare som skapas med hjälp av en mellanbotten. Den här metoden innebär att bisamhället delas upp för en tid med hjälp av en mellanbotten, men samhällets lådor står fortfarande kvar staplade på varandra. Det finns passande mellanbottnar till de flesta typer av bikupor. De motsvarar i princip en skiva som passar mellan två lådor och har ett eget fluster. Steg 1 Om ett samhälle visar tecken på att vilja svärma ställer man skattlådan på bottnen och byter ut en honungsram mot en yngelram med öppet yngel. Honungsramen hänger man alltså i yngelrummet och vice versa. Ovanpå skattlådan placerar man så mellanbottnen och därpå de båda yngelrummen. Steg 2 Efter ca 7-9 dagar river man drottningcellerna på yngelramen i skattlådan och ställer en av yngelrumslådorna (utan drottningen) under skattlådan. Ovanpå dessa två har man så kvar mellanbottnen och den yngelrumslåda som drottningen befinner sig i. Steg 3 Om man inte vill ha en ny drottning i samhället river man alla drottningceller i den understa yngelrumslådan efter ytterligare 7-9 dagar. Vill man ha en ny drottning låter man istället en cell vara kvar och tar bort den gamla drottningen ur den översta yngelrumslådan. Därefter ställer man tillbaka alla lådorna i den ordning de hade från början. Vanedjur När man genomfört steg 1 samlas de gamla dragbina i skattlådan eftersom de använder sig av sitt gamla fluster. Därmed blir det färre bin i yngelrummen vilket dämpar binas lust att svärma. Det är viktigt att utföra arbetet när det är bra flygväder, för om de äldre bina inte flyger ut ur yngelrummen kan svärmdriften i värsta fall till och med förstärkas. En del experter rekommenderar att man hoppar över steg 2 och ställer tillbaka lådorna i den ursprungliga ordningen redan efter en vecka. Dr Sebastian Spiewok Detta leder dock ofta till att det återförenade samhället snabbt kommer i svärmstämmning igen och arbetet är förgäves. Vad gäller foderförsörjningen av yngelrummen behöver man i regel inte bekymra sig: Vanligtvis räcker förråden i honungscellerna och på ytterramarna till och dessutom utvecklas allt fler bin till dragbin. Honungsskörden påverkas inte märkbart av den här metoden. Om man i steg 2 inte vill göra sig besväret att leta reda på drottningen i yngelrummet kan man i steg 1 lägga ett spärrgaller mellan yngelrumslådorna. I steg 2 ställer man sedan den yngelrumslåda som inte har några ägg underst. Detta underlättar visserligen arbetet, men inskränker i viss mån rörligheten i yngelrummet i onödan. Omständligt men säkert Att skapa en temporär avläggare med hjälp av en mellanbotten är en relativt säker metod för att förebygga svärmning. Det är dock en ganska omständig procedur eftersom man måste flytta runt alla lådor vid varje moment. Artikeln är tidigare publicerad i Deutsche Bienenjournal nr 5 2011. Översättning från tyskan: Mia Mårtensson. För att hindra så många flygbin som möjligt att hitta drottningens nya fluster i steg 1 kan det översta flustret vändas bakåt. 16 Bitidningen 5 2012
Bitidningen 5 2012 1 17
Sveriges Biodlares Riksförbund, Mantorp 2012 Layout: Erik Österlund Bilder: Catherine Engman, Bengt Esplund, Bo Lundberg, Bengt Nyrén och Erik Österlund Tryck: V-TAB, Vimmerby 2 18 Bitidningen 5 2012
Innehållsförteckning Bihusesyn Utgåva 7 INLEDNING Uppgifter om verksamheten...4 Biodlaren producerar ett livsmedel...4 Primärproduktion...4 Vad är Bihusesyn?...5 Hur genomförs Bihusesynen?...5 EGENTILLSYN - BIHUSESYN 1. Miljö- och hälsoskyddslagstiftning...6 2. Arbetsmiljölagstiftning...6 3. Livsmedelslagstiftning...7 4. Bisjukdomslagstiftning...8 FAKTADEL 1. Miljö- och hälsoskyddslagstiftning...9 2. Arbetsmiljölagstiftning...9 3. Livsmedelslagstiftning...10 4. Bisjukdomslagstiftning...12 BILAGOR Honung...13 Lista över lagar, förordningar, Föreskrifter och allmänna råd som Bihusesynen hänvisar till...14 Bitidningen 5 2012 3 19
Uppgifter om verksamheten Vem har genomfört Bihusesynen (för- och efternamn) Adress Postnummer och ort Telefon E-post Ev medlemsnummer i biodlarorganisation Datum för genomförd Bihusesyn Biodlaren producerar ett livsmedel All produktion av livsmedel ska ske på ett för konsumenten hygieniskt och säkert sätt. Bihusesynen ska vara ett hjälpmedel för biodlaren att genomföra en egenkontroll för att följa gällande lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer och på så vis få en produkt som är säker i hela produktionskedjan, från kupan fram till att honungen står på bordet hos konsumenten. Biodlaren ska leva upp till skyldigheten att leverera säkra livsmedel och omfattas alltid av kravet på spårbarhet om något skulle inträffa med honungen. Primärproduktion Produktion och hantering av honung i anslutning till biodlingen (biodling, honungsuppsamling, slungning, tappning och förpackning) räknas som primärproduktion. Annan verksamhet utanför biodlingen, till exempel smaksättning av honung för försäljning, är inte en primärproduktion och då gäller andra regler och krav som inte är beaktade i checklistan för Bihusesyn. Biodlare kan, utan krav på registrering av verksamheten, leverera i genomsnitt 1000 kg primärprodukter från den egna biodlingen per år utan att betraktas som livsmedelsföretagare, oavsett om leveransen sker direkt till konsumenter, till lokala detaljhandelsanläggningar som i sin tur levererar till konsumenter, till andra led i livsmedelskedjan än detaljhandelsanläggningar, t ex tappstation eller till livsmedelsindustrin, eller till en kombination av ovanstående, förutsatt att den sammantagna levererade mängden inte överstiger små mängder och att verksamheten i övrigt inte kan betraktas som livsmedelsföretag. 4 20 Bitidningen 5 2012