Brott som välfärdsproblem Felipe Estrada mot en ökad polarisering 223? Det är ett välkänt faktum att brottsligheten ökat kraftigt efter andra världskriget både i Sverige och i övriga Västeuropa. Mer oklart är dock hur denna ökning sett ut. Är det frågan om en kontinuerlig och linjär ökning eller har det skett en avmattning och stabilisering under senare år? Hur fördelas brottsligheten? Vi vet att brott inte drabbar alla grupper lika mycket men hur har den ojämlika utsattheten utvecklats? Detta är frågor av stor betydelse för såväl dagens kriminalpolitik som för våra bedömningar framåt i tiden. Ett självklart problem för framtidsstudier är att vi aldrig vet något helt säkert om framtiden förrän den inträffat. Vad vi kan göra är att analysera dagens synliga utvecklingsmönster och därigenom leverera en solid empirisk grund för bedömningar av möjliga framtidsscenarier. Vi vet att brottslighet har blivit ett av de mest uppmärksammade samhällsproblemen i dagens offentliga debatt, och inget tyder på att det blir annorlunda i framtiden. Ytterligare en sak vi kan vara säkra på är att huvuddelen av den brottslighet som människor i Sverige utsätts för år 223 kommer att utgöras av stöld- och våldsbrott. Den kanske mest intressanta, och svåraste, frågan är om fler eller färre människor kommer att få sina liv negativt påverkade av brott och straff. Vad kan vi se för tendenser? Vad ser mer respektive mindre hoppfullt ut? Hur ter sig livet och brottsligheten för dagens nyfödda, de som blir myndiga 223? Nedan beskrivs de viktigaste trenderna i den svenska brottsutvecklingen. Därefter behandlas vad som kännetecknar människor som begår de flesta brotten respektive dem som oftast utsätts för brott. Att brottsligheten ökat kraftigt de senaste femtio åren är välkänt. Detta Vi befinner oss just nu i en situation som tydligt bryter mot tidigare förväntningar och gör det i positiv bemärkelse. är inte unikt för Sverige utan gäller samtliga jämförbara länder i västvärlden. Mindre uppmärksammat i den allmänna debatten är att denna ökning stannat av det senaste decenniet. Som framgår av diagram 1 styrs den generella brottsutvecklingen i stor utsträckning av tillgreppsbrott snatteri, bilstölder, stöld ur motorfordon och inbrott. De tre sistnämnda brottstyperna har hög anmälningsbenägenhet. Därför kan vi också vara tämligen säkra på att antalet anmälningar återspeglar en verklig avmattning av denna typ av brottslighet. Resultaten från Statistiska centralbyråns (SCB) årliga intervjuundersökningar om befolkningens levnadsförhållanden ger ytterligare bekräftelse på att det handlar om en verklig avmattning. Åren 1978 1989 ökade andelen människor som blivit utsatta för någon typ av stöld eller skadegörelse. Från och med 199 upphör dock 1 Framtider 3/25
ökningen. Denna stabilisering bryter mot farhågorna om en ständigt ökande brottslighet som så ofta ventileras i det offentliga samtalet. Unga människors missbruk och brottslighet är en fråga som länge engagerat forskare, politiker och allmänhet. Ungdomen ses som både hot och löfte om framtiden. I diagram 2 redovisas antalet ungdomar som dömts för stöld respektive misshandel 1913 23. Den officiella juridiska termen för dömd är lagförd, men notera att detta inte behöver betyda att en person verkligen är dömd i domstol. Även åklagarbeslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande ingår i termen. Åtminstone två frågor framstår som intressanta utifrån diagrammet: Har efterkrigstidens kraftiga ökningstakt brutits så att vi i dagsläget inte har fler kriminella ungdomar än i början av 197-talet? Har ungdomsvåldet ökat dramatiskt sedan mitten av 198-talet? MYCKET TALAR FÖR ATT det handlar om ett reellt trendbrott. Även med hänsyn tagen till att risken för upptäckt förmodligen minskat (detta går att beräkna utifrån den minskande andel av de anmälda brotten som klaras Anmälda brott 1 4 1 2 1 8 6 4 2 195 1955 196 1965 Diagram 1. Anmälda brott i Sverige 195 24. Källa: Brå, Kriminalstatistik, www.bra.se upp av polisen) kvarstår faktum: ungdomsbrottsligheten har stabiliserats de senaste decennierna. Denna bild bekräftas av studier där vanligtvis skolungdomar tillfrågas om sina egna erfarenheter av olika typer av brott (så kallade självdeklarationsundersökningar). Antalet ungdomar som uppger att de begått brott har inte ökat. Tendensen är snarare att ungdomar tar mer avstånd från brottsligt beteende. Även här är trenden att ungdomsbrottslighetens utveckling i Sverige liknar andra länders. Men hur är det med våldsbrotten? Den mediala och politiska debatten kännetecknas av beskrivningar om ett ständigt ökande våld, inte minst bland unga. Våldet sägs också bli allt grövre genom att vapen används i större omfattning än tidigare. Fullt så enkelt är det nog inte, visar kriminologisk forskning. En detaljerad Dagens ungdomar är inte mer brottsliga än 197-, 198- eller 199-talets unga. De första åren på 2-talet visar dessutom en minskande ungdomsbrottslighet. Anmälda brott Brott enligt brottsbalken Stöld 197 1975 198 1985 199 1995 2 analys ger en ganska splittrad bild. Våldsbrottens omfattning är nämligen inte helt lätt att analysera. Tumregeln bland forskare är att ju lindrigare våldet är, desto svårare att korrekt avgöra dess omfattning och utveckling. Den bild som framträder utifrån kriminalstatistiken är tämligen entydig i såväl Sverige som flertalet andra europeiska länder våld som lett till polisanmälan har ökat kraftigt. Samtidigt visar forskning att det skett en utvidgning av vad som ska betraktas som så allvarligt våld att det bör anmälas till polisen. Ett par exempel är barnmisshandel inom familjen respektive våld mellan ungdomar i skolmiljön. Därför är det viktigt att jämföra kriminalstatistiken med fyra andra källor. I de välfärdsundersökningar som SCB genomfört sedan 1978 uppger människor i Sverige i vilken mån de själva utsatts för våld eller hot under det senaste året. De kraftigt ökande våldsbrotten enligt kriminalstatistiken bekräftas inte alls av dessa så kallade offerundersökningar, och detta gäller speciellt för det grövre våldet (diagram 3). Tendensen är likartad i de övriga nordiska länderna. Självdeklarationsundersökningar bland skolungdomar visar att ungas utsatthet för våld inte har ökat. Det är inte heller fler unga än tidigare som uppger att de sett någon bli slagen, och inte fler ungdomar som rapporterar att de utsatt andra för våld. Alla skador som behandlas inom den slutna sjukvården identifieras i Framtider 3/25 11
Lagförda per tusen invånare 35 3 25 2 15 1 5 1913 1918 1923 1928 1933 1938 1943 1948 lagförda stöld lagförda misshandel lagförda rån 1953 1958 1963 1968 1973 1978 1983 1988 1993 1998 Diagram 2. Antal lagförda ungdomar (15 17 år) per tusen invånare, 1913 23. Källor: Hofer, Crime and Punishment in Sweden 175 2; Brå, Kriminalstatistik. 23 Människors uppväxt- och boendeförhållanden har betydelse. Forskningstemat Marginalisering och uppväxtvillkor vid Institutet för Framtidsstudier kommer bland annat att undersöka den ökade segregationens betydelse för brottsligheten. Patientregistret. Antalet vårdtillfällen orsakade av våld har inte ökat under perioden 1974 22. Statistiken över dödligt våld är en säker indikator. Dödsorsaksstatistiken visar att det dödliga våldet inte ökat under de senaste decennierna vare sig i Sverige eller i andra nordiska länder. Dessa fyra källor ger en tämligen samstämmig bild. Speciellt intressant är att sjukhusdata över våld som föranlett vårdbesök stämmer väl överens med den bild som framkommer i offerundersökningarna. Ingen av de fyra statistikserierna bekräftar kriminalstatistikens bild av ett kontinuerligt ökande våld sedan 197-talet. Inte heller bekräftas att det skulle ha skett en ökning de allra senaste åren. ETT AV KRIMINOLOGINS grundläggande faktum är att brottslighet i stor utsträckning är ett manligt fenomen. I ett historiskt perspektiv har andelen kvinnliga gärningsmän varit mindre än tio procent av de anmälda för misshandel och tjugofem procent av de anmälda för stöldbrott. Generellt gäller att ju grövre brottslighet, desto större andel brott begås av vuxna män. Finns då något som pekar på att bilden blir väsentligt annorlunda i framtiden? För att besvara frågan kan det vara intressant att studera dagens brottsmönster bland ungdomar. Kriminalstatistiken visar att pojkar i åldern 15 till 17 år oftast registreras för olovlig körning, inbrott, bilstölder och misshandel, medan flickor anmäls för snatteri, bedrägeri och narkotikabrott. Flickornas andel av det totala antalet misstänkta minskar påtagligt ju allvarligare och ju fler brott den misstänkta personen gjort sig skyldig till. De stora könsskillnaderna enligt kriminalstatistiken bekräftas av de nämn- De polisanmälda misshandelsbrotten ökar i Sverige. Andra indikatorer pekar dock på att människors utsatthet för våld inte ökat på senare år. 12 Framtider 3/25
FOTO ANETTE NANTELL/PRESSENS BILD. Andel utsatta (procent) 18 16 14 12 1 8 6 4 2 1978 1979 198 1981 1982 1983 1984 oro för våld våld eller hot hot synlig skada sjukvård 1985 1986 1987 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 Diagram 3. Andel 16 74-åringar som är utsatta för eller är oroliga för våld eller hot under åren 1978 23. Källa: Statistiska centralbyrån. 23 da självdeklarationsundersökningarna bland svenska skolungdomar. Under senare år finns dock en viss tendens att skillnaderna mellan pojkars och flickors registrerade och självdeklarerade brottslighet minskat. Detta beror framför allt på att pojkars brottslighet rört sig nedåt, och alltså närmat sig flickornas nivåer. Kriminologisk forskning visar vidare att människors uppväxtvillkor och levnadsförhållanden har betydelse för brottslighetens omfattning och struktur. En större andel ungdomar vars föräldrar är arbetare jämfört med jämnåriga vars föräldrar är högre tjänstemän rapporterar sålunda att de själva begått brott. Vad gäller allvarligare brottslighet som fortsätter efter ungdomsåren och som präglar levnadsförhållandena i vuxen ålder är skillnaderna mellan olika sociala grupper än mer påtaglig. Tidigare forskning har lärt oss att risken att bli dömd för något brott enligt svensk brottsbalk är tre gånger så stor för ungdomar från arbetarklasshem jämfört med jämnåriga från överklasshem och drygt fyra gånger så stor när det handlar om våldsbrott. Eftersom klassbakgrund är ett trubbigt mått på individers uppväxtvillkor kan vi vara säkra på att riskerna är betydligt högre för barn som har mer allvarliga välfärdsproblem under sin uppväxt. Forskning visar också att ekonomisk fattigdom hänger samman med en mängd andra sociala problem. Ekonomiska bekymmer ligger till exempel inte sällan bakom en hel del av de för barn så destruktiva konflikter och slitningar som inträffar i familjer. Utöver familjens egna ekonomiska förutsättningar framstår det sociala stödet som en grundläggande resurs. Föräldrar kan också ha mer allvarliga Brottsligheten är ojämlikt fördelad med avseende på kön, klass och etnisk tillhörighet och det finns tecken på en ökad polarisering. Framtider 3/25 13
problem som ytterligare höjer riskerna att barnen ska påverkas negativt. Det handlar om uppväxtförhållanden präglade av föräldrars missbruk, kriminalitet, misshandel och sexuella övergrepp. En speciellt sårbar grupp är barn som växer upp i fosterhem och som har omfattande kontakter med de sociala myndigheterna under sina tidiga uppväxtår. I debatten uppmärksammas inte sällan att det finns en överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund. Eftersom människors uppväxt- och levnadsförhållanden är kopplade till deras brottslighet är detta precis vad man kan vänta sig. Barn och unga med utländsk bakgrund växer i dag upp under mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden än andra barn gör. I studier där forskarna tar hänsyn till såväl individuella som strukturella skillnader i levnadsförhållanden mellan olika etniska grupper försvinner i princip skillnaderna i brottslighet mellan grupperna. Dessutom finns nyare forskning som tyder på att en del av överrepresentationen beror på diskriminerande myndighetsutövning från polisen och rättsväsendet. Medierna och kriminalstatistiken ger bilden av ett ständigt ökande våld i samhället, men bilden motsägs av andra källor. DET ÄR SAMMANTAGET en rimlig framtidsprognos att flertalet människor som år 223 sitter i fängelse eller fastnat i långvarigt missbruk har haft en uppväxt präglad av bristande sociala resurser och detta oavsett om de är svenskar eller invandrare. Även människors utsatthet för brott är ojämlikt fördelad. Forskning visar ett tydligt samband, där de ekonomiskt mest utsatta grupperna också är de som oftast utsätts för våldsbrott. Eftersom vi vet att utvecklingen de senaste decennierna kännetecknats av ökande skillnader i levnadsstandard mellan olika samhällsgrupper blir det naturligt att ställa frågan: Har dessa ökade skillnader sin motsvarighet i ökad ojämlikhet vad gäller människors utsatthet för brott? En aktuell rapport från Institutet för Framtidsstudier visar att även om utsattheten för brott inte ökat när man räknar antal drabbade personer, så har situationen förvärrats för marginalgrupper. Detta tyder på en framtid där brottsproblemet, såväl i fråga om gärningsmän som om offer, i ännu högre grad än i dag koncentreras till de socioekonomiskt svagaste grupperna i samhället. Nästa steg i Institutets forskningstema Marginalisering och uppväxtvillkor blir dels att undersöka den ökade segregationens betydelse för brottsligheten, dels att belysa de långsiktiga konsekvenserna av en utpräglat negativ barn- och ungdomstid. Vilka är vägarna ut från en uppväxt fylld av sociala problem? Brottsutvecklingen är sammanfattningsvis kanske inte så mörk som vi trodde för bara tio år sedan. Ungdomsbrottsligheten ökar inte, och de ungas inställning till brottsligt beteende visar inte på någon hotande moraluppluckring. Folkflertalet i Sverige rapporterar en stabil eller till och med minskande utsatthet för brott under de senaste tio femton åren. Mer problematisk i ett framtidsperspektiv är i stället tendensen att brottsligheten i ännu större utsträckning koncentreras till grupper som redan är socialt och ekonomiskt ansatta. Hur ska vi se på en sådan utveckling? Felipe Estrada är forskare vid Institutet för Framtidsstudier. LITTERATURTIPS Brå (24), Brottsutvecklingen i Sverige. Stockholm: Brå. (www.bra.se) Estrada, Felipe (25), Våldsutvecklingen i Sverige. (Arbetsrapport/Institutet för Framtidsstudier; 25:4) (www.framtidsstudier.se) Hofer, Hanns von (23), Crime and Punishment in Sweden 175 2. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. (www.crim.su.se) Häll, Lars (24), Offer för vålds- och egendomsbrott 1978 22. Stockholm: Statistiska centralbyrån. (www.scb.se) Nilsson, Anders och Felipe Estrada (25), Den ojämlika utsattheten. Utsatthet för brott bland fattiga och rika 1984 21. (Arbetsrapport/Institutet för Framtidsstudier; 25:8) (www.framtidsstudier.se) FOTO: PRESSENS BILD. 14 Framtider 3/25