I flera län har vi nu den absurda situationen att det är svårare för en vapenägare att få en förnyad femårslicens än att få en helt ny licens, vilket lett till att vapenägare överlåter sina vapen till en handlare för att i ett senare skede köpa tillbaka samma vapen och få nya licenser. Det är inte handläggarna hos polismyndigheterna som förtjänar kritik. De utför ett otacksamt arbete eftersom de slits mellan sitt eget sunda förnuft och den maktutövning som en del anställda jurister utövar på dem. Många handläggare har därför slutat och sökt sig andra arbeten vilket lett till att man fått nyanställa stor del av sin personal. Den kunskapsbrist som detta lett till är mycket stor. Det skulle till och med kunna vara en fördel om en ny ansvarig myndighet övertog en del av den personalstyrka som idag handlägger vapenlicenser. Polismyndigheten har länge klagat över att man har alltför hård arbetsbelastning. Detta ger Polismyndigheten mindre utrymme för brottsbekämpande insatser. Att överföra en av deras administrativa arbetsuppgifter till annan myndighet skulle således frigöra resurser som kan användas på effektivare sätt. 80% av alla licensärenden rör jaktvapen. Sådana ärenden skulle kunna skötas av en ny myndighet, Viltmyndigheten, alternativt Naturvårdsverket eller möjligen länsstyrelserna. Att administrera övriga 20% skulle knappast medföra några större svårigheter. Domstolars roll. Att få en myndighet som följer svensk lagstiftning innebär också mindre belastning på våra förvaltningsdomstolar (där för övrigt kunskapen om jakt, skytte, vapensamlande och vapenlagstiftning är bristfällig). Domar avkunnas med tyckande och allmänna råd som grund, helt i strid med grundlagen (Regeringsformen 1 kap 1 ) och detta sträcker sig tyvärr ända upp till Högsta Förvaltningsdomstolen. För att följa svensk lag på ett rättssäkert sätt är den bästa lösningen att se till att ärendena aldrig behöver överklagas utan handläggande myndighet tar beslut med lag som grund. Tyvärr brister det idag alltför ofta på denna punkt. Vid inträdet i EU ändrades rutinen för överklagande av myndighetsbeslut eftersom det var ett krav från EU att man skulle kunna få sin sak prövad i två instanser. Då uppfyllde Sverige också kravet man hade både Länsrätten och Kammarrätten att få sin sak prövad hos. Bara något år senare ändrades dock detta. Då infördes krav på prövningstillstånd i Kammarrätten (vilket ofta nekas). Yrkande Fram tills att en ny myndighet tar över ansvaret för vapenlicenser begär vi att man återinför den tidigare instansen för överklagande, Länsstyrelsen, som ett förled innan förvaltningsdomstolarna. Då skulle Sverige åter uppfylla EU:s grundkrav och man skulle med all säkerhet också avlasta förvaltningsdomstolarna en stor del av arbetet. Länsstyrelserna åtnjöt stort förtroende hos de legala vapenägarna eftersom dessa tillämpade lag och inte tyckande i sina beslut i överklagade ärenden.
Vi kräver med detta brev att man ser till att det utan dröjsmål blir en ändring i det nuvarande systemet med tillståndsgivning av vapenlicenser genom att en ny myndighet omgående utses att ta hand om dessa. SVERIGES VAPENÄGARES FÖRBUND Ragnar Skanåker Ordförande Bil.
Bilaga till brev 1. Handläggningstider Polismyndigheten har centralt gått ut med en pressrelease att det numera ska ta lika lång tid i alla delar av landet. Som en följd därav skyfflar man ärenden från län med lång handläggningstid till sådana med relativt kort handläggningstid. Om man inte undanröjer grundorsaken till de långa handläggningstiderna permanentar man myndighetens ineffektivitet. Det är inte handläggningen i sig som tar tid utan polismyndigheternas kösystem. Den mesta tiden ligger ärendet orört i en mapp och väntar på sin tur. (Bilaga 1 a: pressrelease från Polismyndigheten) 2. Godtycklighet i bedömning av aktivitet Begreppet aktiv saknar definition i vapenlagstiftningen. Föreningsintyget intygar ATT den sökande är aktiv. Detta uppfyller lagkravet och ska räcka. Polismyndighetens grundinställning att föreningsintyg är kompisintyg visar att man inte tar intyget på lika stort allvar som skytterörelsen. Uttalad misstro mot intyg är en ren ärekränkning. (Bilaga 2 a: Kammarrätten i Göteborg, dom 2015-05-19 mål 6288-14) (Bilaga 2 b: Intyg presenterat i ärende 1400-VAP-551-16142/13, Västra Götaland) 3. Förnekande av grundlagsstadgad äganderätt Flera polismyndigheter har förklarat att den som inte får ny femårslicens på sitt vapen inte heller har rätt att sälja vapnet, t.ex. till en vapenhandlare. Motiveringen har varit att licensens giltighetstid har hunnit gå ut (oftast beroende på handläggande polismyndighets långsamma handläggning samt i vissa fall tid för prövning i domstol). (Bilaga 3 a: mail mellan säljare, köpare och SVF) (Se även bilaga 6 d: SVFs brev till Justitieutskottet) En f.d. domare vid Förvaltningsrätten i Göteborg har skrivit en uppsats om besittning och äganderätt. (Bilaga 3 b: f.d. rådman Claes Linders analys av äganderätten) 4. Krav att ägaren begår brott Sedan november 2010 har polismyndigheten i Västra Götaland (och även andra län) konsekvent krävt att vapenägaren, vid ansökan om ny femårslicens, förvarar vapnet hemma även efter giltighetstidens utgång och under hela handläggningstiden. Man har dock inte velat ge denna instruktion skriftligen utan endast muntligen.
När SVF påpekat det brottsliga i detta har man genmält att man inte kommer att lagföra någon för sådant brott. Dvs ytterligare ett avsteg från lagen, eftersom polismyndigheten har skyldighet att lagföra brott som de får kännedom om. (Bilaga 4 a: ärende 1400V01-Av-12459/2007-01, Västra Götaland) I en del fall har man efter att Högsta Förvaltningsdomstolens beslut presenterats sökt åtala vapenägaren för det fåtal dagar som förflutit mellan HFD:s beslutsdatum och att vapnet har lämnats in till polisstationen. Åtalen har inte tagits upp av åklagare. För nya ärenden har denna skandal eliminerats eftersom licensens giltighetstid i de flesta fall automatiskt förlängs men det finns fortfarande äldre ärenden som inte är helt avgjorda ännu. 5. Krav om inlämning för skrotning Polismyndigheten krävde att vapenägaren skulle lämna in sina 5 vapen värda 50.000 kr för skrotning. Efter domstolsbeslut fick man ge sig och acceptera att vapnen inlämnades för förvaring. (Någon månad senare sålde vapenägaren alla vapnen till en handlare, sökte nya licenser och har idag åter sina 5 vapen.) (Bilaga 5 a: Ärende 2500V10-Av-551-00474/2013, Luleå) Köparen fick inte licens i inom säljarens giltighetstid pga polisens långsamma handläggning. Säljaren pressades att skrota vapnet, annars åtal för vapenbrott. (Bilaga 5 b: säljaren i ärende A114.561/2015) Köparen fick rätt i Förvaltningsrätten. (Bilaga 5 c: köparen i ärende A114.561/2015, Förvaltningsrättens dom 2015-07-08 mål 6744-15) En del polismyndigheter har ansett att även köparen måste hinna få licens före utgångsdatum på säljarens licens. Detta är utom medborgarens kontroll. (se Bilaga 6 b: ärende A316.247/2014, Västra Götaland) 6. Krav att sälja sina vapen innan beslut och/eller juridisk prövning Pga lång handläggningstid kan licensen ha gått ut innan beslut meddelas. (Bilaga 6 a: ärende 1302V05-Av-551-00064/2013, Halland) (Bilaga 6 b: ärende A316.247/2014, Västra Götaland) (Bilaga 6 c: ärende 1400V08-Av-557-00087/2011, Västra Götaland) Vapenägare som inte fått förnyad femårslicens har fram till hösten 2014 fått 3 månader på sig att själva sälja (rekommenderat i RPS Fap 551-3) men sedan hösten 2014 har i varje fall Västra Götaland nekat detta.
Vapenlagen 7 kap 1-2 talar bl.a. om vapen man fått genom arv, bodelning eller testamente. Om man nekas licens har man 3 månader på sig att sälja. Lagtexten har inte hängt med i utvecklingen. Vad det handlar om är att man nekas licens men är juridisk ägare till vapnet. Samma situation som uppstår om man nekas ny femårslicens på sitt vapen. F.d. domaren har ansett det vara parallellfall och att även den som nekas ny femårslicens ska ha 3 månader på sig att sälja. Läser man lagparagraferna separat är inte parallellen mellan dem uppenbar. Tidigare lagtext hade en uppenbar koppling men det har ändrats. Idag kan man tolka 2 som att det gäller alla avslag, inte bara om man fått vapnet via arv, bodelning eller testamente. (Bilaga 6 d: SVFs brev till Justitieutskottet) 7. Krav på samförvaring Två sambor har vardera mindre än 20 poäng men tillsammans över 20 poäng. Krävs på samförvaring i värdeskåp trots vapenlagstiftningens tal om personligt ansvar. De bor i lägenhet och får inte värdens tillstånd att installera tungt värdeskåp, således en orimlig begäran som de inte har möjlighet att uppfylla. (Bilaga 7 a: Ärende A082.428/2015, Östersund) Liknande fall men han innehar ett helautomatiskt vapen vilket hon absolut inte får ha tillgång till. Ändå krävs de på samförvaring i värdeskåp. (Bilaga 7 b: Ärende 0201V06-Av-556-09533/2013, Stockholm) 8. Omöjliga krav på aktivitet Polismyndigheten accepterar endast externa tävlingar som aktivitet. Begär sådana av sökande som inte innehar egna vapen. Begär detta i slutet av säsongen när tävlingar i området är slut. (Bilaga 8 a: Ärende 2300-VAP-551-00478/13, Östersund) (Bilaga 8 b: Brev från Svenska Pistolskytteförbundet om externa tävlingsmöjligheter) 9. Sökt vapen prövas emot redan innehavda Polismyndigheten har att specifikt pröva behovet av ett sökt vapen. Om man misstänker att sökanden inte använder något av sina övriga vapen har man att i ett nytt ärende ifrågasätta den licensen och i så fall ge ett överklagbart beslut om återkallelse av den licensen. (Bilaga 9 a: Ärende A194.807/2015, Västra Götaland) (Bilaga 9 b: Överklagande av ärende A194.807/2015, Västra Götaland)
10. Rätt att avgöra lämplighet Polismyndigheten hävdar rätt att avgöra lämpligheten av visst vapen. Inget sådant bemyndigande finns i vapenlagstiftningen. Ett uttalande om olämplighet är oftast baserat på tyckande och ej på t.ex. genomförda tester. (Se bilaga 11 d: cirkulär från Rättsavdelningen Stockholm) 11. Bojkott av visst vapen Naturvårdsverket har två gånger uttalat att ett visst halvautomatiskt vapen är godkänt enligt deras föreskrifter. Detta har redan efter första gången lett till domstolsavgörande och sökanden fick licens. Nu efter andra uttalandet har Polismyndigheten centralt gått ut med information till alla lokalavdelningar att man ska neka licens på detta vapen. Som grund anges en del hypoteser om vad man KAN göra med vapnet i ombyggnadshänseende samt ett icke styrkt påstående att vapnet lär ha dålig träff-säkerhet. Vapnet tillverkas av en välkänd fabrik i Italien. (Bilaga 11 a: NVV yttrande 2012-04-23) (Bilaga 11 b: Kammarrätten Stockholm beslut 2014-12-08 i mål 4167-14, sökanden fick licens) (Bilaga 11 c: NVV nya yttrande 2015-05-05) (Bilaga 11 d: cirkulär från Rättsavdelningen Stockholm) 12. Byte av vapen Flera polismyndigheter hävdar att man först måste sälja sitt vapen för att kunna få ett annat vapen i byte. Lagrum saknas. Betydelsen av ordet byte är en samtidig handling. Inte två på varandra följande handlingar. Då blir det att man får det nya vapnet som ersättning för det sålda. (Bilaga 12 a: ärende A180.933/2014, Västra Götaland, ansökan återkallades) 13. Föreskrifter för halvautomatiska gevär tillämpas på icke halvautomatiska gevär (Bilaga 13 a: ärende A466.513/2014, Halland) (Bilaga 13 b: sökandens svarsbrev) 14. Beslut tas med allmänna råd som grund Det uppställs en mängd krav som endast finns som allmänna råd i Fap 551-3. (Se bilaga 6 a: ärende 1302V05-Av-551-00064/2013, Halland) Enligt Kammarrätten i Jönköping kan allmänna råd inte läggas till grund för beslut.
(Bilaga 14 a: Kammarrätten i Jönköping dom av 2014-03-19 i mål 774-13) 15. Samlingsvapen nekas med allmänna råd som grund Det existerar inga lagregler annat än att samling är ett godtagbart ändamål. RPS har skrivit 2,5 sidor allmänna råd om samling. Dessa uppfattas av polismyndigheterna som lagtext. Den som vill börja samla vapen har 1% chans att få licens på ett samlingsvapen. Ofta nekas med motivering att sökanden inte har visat att han är en seriös samlare. Hur ska man kunna visa det från sitt första licenspliktiga samlarvapen? (Bilaga 15 a: ärende 2400V09-Av-55-09761/2013, Västra Götaland) (Bilaga 15 b: sökandens beskrivning av tilltänkt samling) Dessutom ifrågasätter man egna tidigare beslut vilket leder till att den som tidigare har fått en samlingsinriktning accepterad plötsligt inte längre får fortsätta med denna utan nekas licens med motiveringen att samlingsområdet är alltför stort. (Bilaga 15 c: ärende 1400V01-Av-551-06834/2012, Västra Götaland)