2013-02-14 En bok för alla ABs och Föreningen En bok för allas vänners remissvar till SOU 2012:065 Läsandets kultur Remissvaret behandlar endast Litteraturutredningens kapitel 14.2 Ett läslyft för Sverige s 398-415. I texten nedan kallas både föreningen och förlaget En bok för alla. Sammanfattning En bok för alla stöder utredningens förslag på Ett läslyft för Sverige och målsättningen för denna. Vi tror också att en parlamentarisk beredning med föreslagen sammansättning är bra. Vår uppfattning är att Läslyftet inte ska utformas som en kampanj med avslut 2018. Uthållighet och integration av läsfrämjande åtgärder i vardaglig verksamhet är nödvändigt för att få långsiktigt hållbara effekter; välkomnar förslaget om läsombud i förskolan men menar att utbildningen av läsombud bör genomföras av annan utförare än Centrum för lättläst, det vill säga en utförare med kompetens inriktad på förskolebarn; stöder förslagen om kunskaps- och kompetensutveckling av lärare i förskola, grund- och gymnasieskola; stöder förslagen på kompetent bemannade skolbibliotek och utvärdering av verksamheten; avvisar att statsbidraget för inköpsstöd och stöd till lokal/regional läsfrämjande verksamhet samt till litterära evenemang tas bort och att resurserna för lokal/regional läsfrämjande verksamhet kanaliseras genom kultursamverkansmodellen; föreslår att statsbidraget för inköpsstöd förstärks och vidgas till att omfatta även inköp av böcker till alla nyfödda barn; avvisar att administration och utvecklingsarbete på centrala och regionala myndigheter finansieras genom en omfördelning av statsbidraget för inköpsstöd och lokal/regional läsfrämjande verksamhet; föreslår att fokus för Ett läslyft för Sverige bör ligga på barnen i förskoleåldern och att barnhälsovårdens och bibliotekens samarbete med bokutdelning och föräldrainformation bör vara en rättighet och jämställas med den allmänna förskolan, vilket kräver ökad kompetens; stöder förslaget att folkbildningen tas med i det läsfrämjande arbetet för att den via sitt nätverk av organisationer kan nå fram till andra samhällsområden där läsunderskottet är stort, och att förvärvade erfarenheter kan föras över och anpassas till dessa områden; betonar att läsning är en sammansatt process där samspelet mellan vuxna och barn spelar stor roll. Ett läslyft för Sverige ska också riktas till vuxna; föreslår att regering och riksdag ger En bok för alla ett förnyat läsfrämjande uppdrag och ger resurser till att fullgöra detta uppdrag; föreslår att stödet till läsfrämjande verksamhet förstärks med 10 miljoner kronor.
2 Ett läslyft för Sverige övergripande En bok för alla välkomnar Litteraturutredningens analys om läsningens och läsfärdighetens utveckling och ambitionen att vända den negativa trenden. Vi ser läsfärdigheten som ett fundament både för den enskildes utveckling och för demokratin. En bok för alla instämmer i Litteraturutredningens förslag att Regeringen för riksdagen ska lägga fram övergripande mål för Ett läslyft för Sverige vi välkomnar också förslaget om en parlamentarisk beredning sammansatt av folkvalda och experter som följer Läslyftet och ges förslagsrätt till ytterligare åtgärder för att nå målen. Denna beredning baserad på vetenskaplighet och representativitet ger Ett läslyft för Sverige den tyngd och dignitet som problemet kräver. Finansiering En bok för alla avvisar Litteraturutredningens förslag att de riktade statsbidragen till inköp av barnoch ungdomslitteratur, lokala och regionala läsfrämjandeprojekt och huvuddelen av stödet till litterära evenemang upphör. Kultursamverkansmodellen innebär att staten delar ut regionala bidrag till landstingen som de sedan delar ut i sin tur. Stödet ska delas mellan sju konstområden. Nu föreslås att även läs- och litteraturfrämjande ska ingå i de kulturplaner landstingen ska ta fram. För att förstärka stödet till kultursamverkan vill man ta 17 miljoner som nu fördelas av Statens kulturråd till inköp av barn- och ungdomslitteratur, till lokala och läsfrämjandeprojekt och till litterära evenemang. Man skriver att folkbiblioteken arbetar i ökad utsträckning aktivt läsfrämjande. De samarbetar ofta med skolor, förskolor, BVC och andra aktörer. Men de samordnar inte sina insatser i tillräckligt stor utsträckning. Är verkligen den samordningen viktigare för det läsfrämjande arbetet än att förse barn och ungdom med böcker? Barnen är ju lokala, det finns inga regionala barn. Hur stor del av medlen går till administration när stödet först ska fördelas till regionerna och sedan av landstingen till kulturprojekt som i sin tur ska samordnas? Hur mycket blir det över till själva det läsfrämjande arbetet? I en artikel i Dagens Nyheter den 10 januari i år kan man läsa att Stockholms stad ställer sig avvisande till samverkansmodellen. Man vill inte ha en ren administrativ reform, säger ordföranden i landstingets kulturnämnd. Det är just vad som sker i andra delar av landet, personal har anställts för att möta ökade administrativa krav. Pengar som kunde ha gått till kulturverksamhet. Litteraturutredningens förslag innebär en överföring av medel från pågående läsfrämjande verksamhet till administration genom samverkansmodellen. Dessutom anser vi att detta är en omväg för en del av resursfördelningen i en nationell satsning som Ett läslyft för Sverige utgör. En rak väg för resursfördelning till lokal/regional nivå är att föredra av flera skäl. Främst för att markera läsningens och kampanjens betydelse för demokratin. Men även av praktiska skäl. Det är lättare att kanalisera resurser till prioriterade verksamheter, liksom att genomföra utvärderingar av måluppfyllelse och effekter. En bok för alla reagerar också starkt emot att flytta 16 miljoner kr från inköpsstöd och pågående läsfrämjande aktiviteter till Kulturrådet. Denna resursreducering på kommun- och landstings/regionnivå är också det ett kraftigt ingrepp i pågående verksamhet och kan få svårreparabla konsekvenser som strider mot Läslyftets målsättningar. Ta inköpsstödet som exempel. Inköpsstödet till barn- och skolbibliotek är kopplat till villkoret att kommunerna inte sänker sina
3 anslag till bokinköp. Vad händer när stödet försvinner? Sjunker bokanslaget? Får de nyfödda barnen någon välkomstbok? En konsekvensanalys måste göras innan man genomför denna förändring. Utformningen av Ett läslyft för Sverige kräver resurser nationellt. Litteraturutredningen föreslår att Statens kulturråd ges i uppdrag att ta initiativ till, samordna och följa upp läsfrämjande insatser av nationellt strategiskt intresse. ( ) bör Kulturrådet efter samråd med andra berörda parter även ta fram ett handlingsprogram för det läsfrämjande arbetet utanför skolan som kan ligga till grund för prioriteringar. En bok för alla välkomnar detta och menar att det är rätt att lägga administration och utveckling hos Statens kulturråd, som har bäst överblick av den läsfrämjande verksamheten. Men finansieringen av detta måste ske genom att nya resurser tillförs eller genom en omfördelning inom Statens kulturråds anslagsram för administration. En bok för alla konstaterar tillskottet på 30 miljoner kr till läsfrämjande från Folkbildningen, men ser ett problem med detta. Studieförbunden har en läsfrämjande potential genom sina nätverk som når fram till grupper som läser lite eller inte alls. Men beordrad omfördelning av resurser inom Folkbildningen kan få konsekvensen att denna möjlighet går förlorad. Vi vill betona att Ett läslyft för Sverige inte ska ses som ett tidsbegränsat projekt med 2018 som slutdatum. Läslyftet skall vara uthålligt och syftet måste vara att målen integreras i den vardagliga verksamheten i kommunen. Idag har enligt bibliotekslagen Kungliga Biblioteket samordningsansvaret för Sveriges folkbibliotek. Litteraturutredningen vill lägga det nationella ansvaret för läsfrämjande till Statens kulturråd och förhandlingsansvaret för ersättningen för utlåning av e-böcker läggs på Sveriges kommuner och landsting. Utredningen har goda skäl för sin fördelning. Men genom uppdelningen riskerar det övergripande ansvaret över den kommunala bibliotekssektorn att bli diffust. Det är önskvärt att regering och riksdag bevakar frågan. Ett läslyft för Sverige för barn före skolan En bok för alla gillar att Litteraturutredningen lyfter fram läsfrämjande insatser utanför skolan. Grunden för ett framgångsrikt och långsiktigt läsfrämjande arbete är att sätta fokus på barnets språkutveckling och läsförberedelse i förskoleåren. Om detta råder idag stor enighet inom forskningen och biblioteksvärlden. Bokutdelning genom bvc/bibliotek Sedan 1989 har En bok för alla varit på olika sätt engagerat i bokutdelning till nyblivna familjer genom barnhälsovården/biblioteken. Vi har sett denna verksamhet växa och utvecklas. Verksamheten omnämns i Litteraturutredningen tillsammans med liknande projekt i några andra europeiska länder. Enligt den enkätundersökning (redovisad i februari 2013) som Regionbibliotek Halland med stöd från Kulturrådet har gjort inom projektet Samverkan BVC-bibliotek för barns språkutveckling uppger 251 av 253 svarande kommuner (290 kommuner i Sverige) att de samarbetar med BVC. 86 % av dessa delar ut gåvoböcker. En infallsvinkel kan bokförlaget En bok för alla AB bidra med. Samma år, 2012, sålde förlaget drygt 40.000 ex av De små barnens bok och Barnens första bok till kommuner/regioner. 2007 såldes drygt
4 60.000 ex Barnens första bok i samma syfte. På marknaden finns givetvis fler förlag som också säljer böcker för utdelning men någon uppgift om omfattningen finns inte. Som jämförelse så föddes 2007 ca 107.000 barn och ca 113.000 beräknas ha kommit till världen i fjol. Det är inte orimligt att anta att mer än hälften av nyfödda i Sverige får del av denna verksamhet. Även om bokutdelning kanske pågår i majoriteten av landets kommuner, så är den sårbar. En del fakta tyder på att den är på tillbakagång i stället för att följa befolkningsutvecklingen. Den har blivit mer kostsam för kommunerna. Sedan statsbidraget till lågprisutgivningen drogs in 2008 för En bok för alla, har förlaget förutom stora kostnadsnedskärningar också tvingats höja priserna med 60-65 % på ovan nämnda titlar, vilket minskat volymen av bokspridningen. Det är mot denna bakgrund som vi i remissvaret med emfas varnar för att dra in på inköpsstöd och resurser till läsfrämjande. Tillgång till böcker i hemmet är enligt vissa undersökningar en positiv faktor för barns språk- och läsutveckling. Gåvoboken är en markering av detta. Den stund då boken överlämnas till föräldern utgör fokus i ett antal läsfrämjande projekt som Med språket framför sig (2007), X5000-Läståget och Dags att höja ribban!? (2012). Vilken information om böcker och barns språk- och läsutveckling, högläsning med mera ska spridas? Hur kan tillfället förlängas så att mer blir sagt? Var ska det ske och vem har bäst förutsättningar att informera: bvc-personal eller barnbibliotekarien? I handledningen Kohkoinen A: Baby + bok = glädje (En bok för alla 2008) beskrivs en metod att skapa god stämning för små barn och föräldrar med hjälp av bokprat. Det finns andra metoder, att samtidigt som man håller kvar de små barnens uppmärksamhet, vinna tid att ge föräldern information. En bok för alla anser att kommunernas utdelning av gåvoböcker i kombination med föräldrasamtal är den läsfrämjande insats som ska ges högsta prioritet. Den bör bli generell inom alla kommuner och ges samma status som den allmänna förskolan. Det innebär ett fortsatt stöd till kommunerna angående bokinköp och stöd till fortbildning av personal vid barnhälsovården och biblioteken. I flera kommuner har ytterligare ett eller två utdelningstillfällen under förskoleåren med följande föräldrasamtal införts. Det ger fler tillfällen att förmedla kunskap och erfarenheter av läsning och böcker till föräldrarna. Det finns också kommuner som delar ut böcker till barnen via förskolan i samband med ett fördjupat arbete med böckerna. En förutsättning är att det finns tillgång till billiga bilderböcker av god kvalitet. Omfattningen av verksamheten bör kartläggas och utvärderas. Förslagen ovan är tänkta att vara generella. Dessa måste kompletteras med verksamheter som riktas till dem som läser lite eller inte alls. I en del kommuner har man föräldrautbildningar. Ofta det finns inslag om barns språkutveckling och läsförberedelse i dessa utbildningar. Här kan studieförbunden komplettera med allsidiga föräldrakurser och genom sina nätverk av medlemsorganisationer nå ut till dem som inte läser alls. Läs för mej, pappa! är en föräldrautbildning som En bok för alla utvecklat i samarbete med studieförbundet ABF och ett antal LO-förbund. Genom fackförbundens engagemang har vi nått ut till män med kort utbildningstid och med en skeptisk attityd till böcker och läsning. Drivkraften för deras deltagande är viljan att vara en god förälder. Genom kursen får de insikter om barns språk och läsning. I samtalet med en författare har deras skeptiska inställning många gånger vänts till ett intresse för litteratur. Läs för mej, pappa! har fått ett bra genomslag inom fackföreningsrörelsen. Metoden bör efter anpassningar även fungera i bostadsområden, inom föreningar etc. En handledning är tillgänglig för Läs för mej, pappa! (http://www.enbokforalla.se/upload/lfmp!handledning.pdf)
5 Förskolorna (sid 402) Förslaget att utbilda läsombud för förskolorna ser En bok för alla mycket positivt på. Erfarenheter från de kommuner där detta redan finns bör tas tillvara som exempelvis Läslustombud i Norrland som de fyra länsbiblioteken startade år 2000. Emellertid ställer vi oss frågande till tanken att Centrum för lättläst skulle svara för utbildningen av läsombud till förskolorna. Centrum för lättläst riktar ju sin verksamhet mot människor med begåvningsmässigt funktionshinder och anpassar texter till deras behov vilket är en viktig och angelägen verksamhet men det är en helt annan sak än arbetet med att öka läslusten och läsförmågan hos den stora populationen av barn och andra nya läsare som behöver möta alltmer avancerad och givande text, alltmer komplicerade och stimulerande berättelser. Studieförbund, läsfrämjande organisationer och folkbibliotek är betydligt bättre alternativ för den viktiga insatsen att utbilda läsombud än Centrum för lättläst. Erfarenheterna om läsombuden bör generaliseras och sammanställas för att snarast starta läsombud i alla förskolor. Här vill vi betona att läsombuden inte bara verkar tillsammans med barnen utan även får utbildning i att stödja och stimulera föräldrar att läsa tillsammans med sina barn. I En bok för allas utgivning av handledningar finns Widerberg, G: Inte bara läsvila (2008). Den beskriver erfarenheterna från Västra Götalands projekt Alfons, Ellen, Kotten och alla de andra profilförskolor med barnlitteraturen i centrum. En läsfrämjande verksamhet som pågår på ett antal förskolor runt om i landet är Föreningen Allas Barnbarns aktiviteter med högläsning och berättande för förskolebarn. Där har Studieförbundet Vuxenskolan gått in med utbildning av högläsarna efter en handledning (Ekström, S: Läs och berätta En bok för alla 2004). Föreningens verksamhet, som är väl beprövad och har en genomtänkt form, sker i samarbete med förskolan och kommunbiblioteket. Föreningens insatser har utöver ett ökat läsande också skapat kontakter och relationer mellan barn och den äldre generationen. Föreningen Allas Barnbarn är en viktig resurs i Ett läslyft för Sverige och bör få resurser för sin verksamhet. Ett läslyft för Sverige i skolan (sid 404-406) En generell satsning på barnen i förskoleåldern kommer att på sikt ge fler och bättre förberedda barn som snabbare lär sig läsa när det är dags för skolan. Därmed inte sagt att Litteraturutredningens förslag om kunskaps- och kompetensutveckling av lärare i förskola, grund- och gymnasieskola är onödiga liksom förslagen på kompetent bemannade skolbibliotek och utvärderingen av deras verksamhet. Förslagen har vårt fulla stöd. De lokala folkbibliotekens kompetens och erfarenheter av läsfrämjande arbete bör användas. Ett läslyft för Sverige med folkbildningen (s 413) Litteraturutredningens förslag att stärka folkbildningens roll i det läsfrämjande arbetet öppnar fler vägar att nå fram till dem som läser lite eller inte alls. Studieförbunden med sina medlemsorganisationer har kontaktytor med fackförbund som organiserar korttidsutbildade, med etniska organisationer, med organisationer för boende såväl i städernas miljonprogramsområden som i glesbygd, med idrottsrörelsen med flera.
6 En bok för alla har i ett mångårigt samarbete med studieförbunden ABF och Vuxenskolan utvecklat former för bokdistribution, utbildning av ombud, skönlitteratur i studieverksamhet och genomfört ett stort antal läsfrämjande projekt. Denna verksamhet kan få en nystart och utvidgas genom Ett läslyft för Sverige. Tillsammans med ABF och flertalet LO-förbund har En bok för alla också varit med om att starta och utveckla arbetsplatsbibliotek, bokombudsutbildningar, projekt med skönlitteratur i studieverksamhet med mera. Mest uppmärksammat är initiativet Läs för mej, pappa! som bidragit till att många män med en kort utbildningstid bakom sig, insett betydelsen av böcker och läsning för sina barn men också för egen del. Detta målinriktade läsfrämjande har gröpts ur ekonomiskt, först genom att statsbidraget till En bok för alla försvann, sedan genom slopandet av medel genom Kultur i arbetslivet. Om ytterligare bidrag till läsfrämjande skulle dras in skulle den arbetsplatsbaserade verksamheten försvinna. Det skulle inte bara skada de pågående aktiviteterna utan också störa en pilotverksamhet bland grupper som läser lite eller inte alls och som kan utgöra förebild för och anpassas till andra samhällsområden där läsunderskottet är stort. I detta remissvar ligger tyngdpunkten på åtgärder som är riktade till barn i förskoleåldern. Att utveckla läsandet är dock en sammansatt process där samspelet mellan barn och vuxna spelar stor roll. Vuxnas läsande är lika viktigt som deras ambition att vara bra föräldrar för sina barn. Det läsfrämjande arbete som riktas till vuxna idag är värdefullt. Ett läslyft för Sverige utan En bok för alla? En stor del av det som Litteraturutredningen föreslår och bejakar i kapitlet 14.2 återspeglar En bok för allas tidigare verksamhet. Trots det saknar utredningen en konsekvensbeskrivning av beslutet av det indragna statsbidraget till En bok för alla. När riksdagsmajoriteten på regeringens förslag 2007 förde över det till Skapande skola öppnade man för högre kostnader för bokutdelning på bvc/biblioteken. Man slog också undan benen för förlagets läsfrämjande verksamhet och utgivning av handledningar som beskriver erfarenheter av arbete med böcker och läsning inom olika samhällssektorer. Idag är En bok för alla ett förlag bland flera andra som ger ut böcker. Vi månar om vår kvalitetsutgivning och strävar efter en låg prisprofil. En del av En bok för allas läsfrämjande kompetens och verksamhet gick förlorad 2008 när medarbetare tvingades lämna förlaget. Trots detta finns idag en potential av läsfrämjande kompetens och erfarenhet och ett intakt nätverk med läsfrämjare inom kommuner, studieförbund och andra föreningar både inom förlaget En bok för alla och i Föreningen En bok för allas vänner. Detta borde också vara en tillgång i Ett läslyft för Sverige. Vi föreslår därför att regering och riksdag ger En bok för alla ett förnyat läsfrämjande uppdrag och resurser till att genomföra detta. Ett läslyft för Sverige med mer resurser En bok för alla anser att Ett Läslyft för Sverige behöver ett resurstillskott för att kunna genomföra sina intentioner. Omfördelning av resurser inom den givna ekonomiska ramen leder antingen till att pågående verksamhet måste avbrytas eller att förslag inte kan genomföras. Vi förordar ett tillskott på 10 miljoner kronor.