University of Gothenburg Symphony orchestra Fre 16 nov 2012 kl 19, Artisten, Sjöströmsalen Lör 17 nov 2012 kl 15, Musikhögskolan i Malmö, Rosenbergsalen Dirigent: Petri Sakari Solister: Vlad Stanculeasa, violin och Johan Stern, cello
Program Franz Berwald (1796 1868) Uvertyr till Estrella di Soria Johannes Brahms (1833 1897) Konsert för violin och cello a-moll op 102 Allegro Andante Vivace non troppo paus Jean Sibelius (1865 1957) symfoni nr 2 D-dur op 43 Allegretto Tempo andante ma rubato Vivacissimo Finale: Allegro moderato Kom ihåg att stänga av din telefon. Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten.
Petri Sakari, dirigent Petri Sakari inledde sin dirigentkarriär med Vasa Stadsorkester. Sedan 1988 har han samarbetat med Islands Symfoniorkester som chefdirigent, konstnärlig ledare och gästdirigent. Tillsammans har de spelat in alla Leevi Madetojas och Sibelius symfonier samt verk av bl a Alfvén, Grieg och isländska tonsättare på skiva. 1995-97 var han förste gästdirigent för Svenska Kammarorkestern och 2000-04 var chefdirigent och konstnärlig ledare för Gävle Symfoniorkester. 2007-12 var han chefdirigent för Åbo Filharmoniska Orkester. ledande orkestrar. Han fick strålande recensioner för sin debut i Musikverein i Wien, då han med kort varsel fick inbjudan att komma och dirigera österrikiska radions symfoniorkester. Detta ledde till flera engagemang såväl i Musikverein som i Wiens konserthus. Petri Sakari har även dirigerat orkestrar i Tokyo, Singapore, Mexico City och Sao Paolo. Han har dirigerat opera- och balettföreställningar vid Finlands Nationalopera, Kungliga Operan i Stockholm och operahusen i Göteborg, Malmö, Island och St. Gallen. Petri Sakari har dirigerat alla större orkestrar i Finland samt flera av Skandinaviens och Europas Vlad Stanculeasa, violin Vlad Stanculeasa är alternerande förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker och gästande konsertmästare i Basels kammarorkester. Han har vunnit priser i flera internationella tävlingar och deltagit i mästarklasser med kända violinister som Ana Chumachenco, Thomas Brandis, Valery Gradov och Andrew Manze. Vlad Stanculeasa spelar på en Sanctus Seraphinviolin från 1739 som tillhört George Enescu och Yehudi Menuhin. Johan Stern, cello Johan Stern är stämledare i Göteborgs Symfoniker och lärare vid Högskolan för scen och musik. Han är även medlem i Gageego! Göteborgsensemblen för ny musik - med vilken han uruppfört ett flertal soloverk. Som kammarmusiker och lärare har Johan Stern deltagit i en rad internationella festivaler och framträtt tillsammans med profiler som Bobby McFerrin, Daniel Müller- Schott och Levon Chilingirian. University of Gothenburg Symphony Orchestra Orkestern består av studenterna vid den tvååriga internationella masterutbildningen i symfoniskt orkesterspel vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. Läsåret 2012/13 deltar studenter från tretton länder. Den unika utbildningen bedrivs i samverkan med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan med syfte att förbereda studenterna för arbetet som professionella orkestermusiker i internationell miljö. Förutom teoretiska ämnen, kammarmusik och lektioner på det egna instrumentet innehåller masterutbildningen varje läsår åtta orkesterproduktioner med sammanlagt ca. femton offentliga konserter. Till dessa engageras internationellt välkända dirigenter och solister. På senare tid har t ex Shao-Chia Lü, Olaf Henzold, Shi-Yeon Sung, Christian Badea, Roland Kluttig, Eri Klas och Christian Zacharias gästat orkestern. Bland solisterna märks bl a Roland Pöntinen, piano, Malin Broman, violin och sångerskorna Monica Groop och Kristina Hansson. V.g. vänd!
Varje år samarbetar orkestern också med operautbildningen vid Högskolan för scen och musik. De senaste operaproduktionerna har varit Figaros bröllop av Mozart och Den italienska halmhatten av Nino Rota. Konstnärlig och pedagogisk ledare för utbildningen är professor Kjell Ingebretsen, hovkapellmästare och tidigare bl a chef för GöteborgsOperan. Orkestern är en ambassadör för Göteborgs universitet som stöder konsert- och turnéverksamheten. Vid varje konsertproduktion kompletteras orkestern med andra studenter för att nå den storlek som behövs för den aktuella produktionen. Idag deltar studenterna från kandidatutbildningen inriktning klassisk musik. Den treåriga studietiden fokuseras på kammarmusikspel och individuell utveckling på instrumentet men varje läsår deltar studenterna också i ett eller flera orkesterprojekt tillsammans med masterutbildningen. Programkommentarer Franz Berwald: Uvertyr till Estrella di Soria Liksom så många andra operor från 1800-talet lider även Franz Berwalds Estrella di Soria av ett uselt libretto. Han var väl inte heller någon lyckad operatonsättare, även om han utbildat sig som musiker i Kungliga Hovkapellet, och således medverkat vid åtskilliga operaföreställningar i Stockholm. Han visste förstås att snabbaste vägen till lycka och framgång gick över operascenen men då krävdes att man hade något alldeles extra att erbjuda publiken. Berwalds operor saknar dessvärre symfoniernas och kammarmusikens spontana originalitet, och därför får vi sällan ta del av dem. Drottningen av Golconda uruppfördes ju inte förrän till hundraårsminnet av hans död, och höll sig bara kvar på spelplanen i tjugoen föreställningar. Operetterna Jag går i kloster och Modehandlerskan antogs av Kungliga Teatern när de var nya, men den förstnämnda upplevde endast sex föreställningar trots att Jenny Lind var dragplåster i huvudrollen, och den sistnämnda lades ner redan efter första repetitionen. På sextiotalet gavs båda operetterna i radio, mest som en historisk manifestation, men inte utan partier av genialitet. Liksom de ovan nämnda scenverken lever även Estrella di Soria kvar i minnet enbart tack vare den lysande uvertyren. Den bygger på melodier ur operan och de har fogats samman med typisk berwaldsk kraft och egensinne. Det svepande andra temat är hämtat från Estrellas stora aria i första akten. Det är en praktfull och härlig musik som denna märkliga tonsättare komponerade i Wien 1841, där han var verksam som framgångsrik ortoped! Uruppförandet av hela operan lät vänta på sig i tjugo år, och fram till 1946 hade den inte visats mer än tretton gånger men nu finns ett stort utdrag tillgängligt på cd.
Johannes Brahms: Konsert för violin och cello I ett brev till förläggaren Simrock skrev Johannes Brahms i augusti 1887: Sedan måste jag berätta om min senaste dumhet. Det är nämligen en konsert för violin och cello! Särskilt med tanke på mitt förhållande till Joachim ville jag ge upp hela historien, men det hjälpte inte. I konstnärliga frågor står vi ju som alltid på god fot, jag hade emellertid inte tänkt mig att vi ännu en gång skulle träffas. Brevet kräver kanske några förklaringar. Joseph Joachim var sin tids främste violinist, och Brahms hade varit en nära vän sedan tjugoårsåldern. De hade samarbetat nära i Brahms violinkonsert och i en rad kammarmusikverk. När Joachim var på väg att skilja sig, ställde sig emellertid den rättrådige Brahms på hustruns sida, och brytningen var ett faktum. Just vid den här tiden hade cellisten i Joachimkvartetten, Robert Hausmann, uruppfört Brahms andra cellosonat op 99 med tonsättaren själv vid pianot och Hausmann hade blivit så förtjust att han på stående fot beställde en cellokonsert av Brahms. Själv hade Brahms börjat skriva på en femte symfoni, men han kände hur åldern började ta ut sin rätt, och för att komma från alla förväntningar förvandlade han symfoniskisserna till en konsert för violin och cello på så sätt kunde förhållandet till Joachim förbättras, samtidigt som Hausmann fick vad han önskade. Detta blev Brahms sista orkesterverk, och han skrev det under den andra av de tre somrar han tillbringade vid den vackra Thun-sjön i Schweiz. Den lantliga idyllen och utsiktens skönhet speglas i musiken. Det blev en traditionell tresatsig konsert, men de båda kontrasterande solisterna krävde sin speciella formbehandling. Det var ett ovanligt och annorlunda projekt, med betydande svårigheter att skapa balans och klarhet. Särskilt första satsens presentation av solisterna fordrade omtanke, men Andantets melodiska skönhet flöt lättare, och i den snabba finalen blommar det ut vilda zigenarrytmer. Det blev en symfoniskt upplagd konsert, precis som den andra pianokonserten. Men samtiden var inte säker på att Brahms lyckats. Till och med hans nära vänner (Joachim, Clara Schumann, kritikern Eduard Hanslick) tvivlade på att konserten skulle bli långlivad. Vi kan bara glädjas åt att de hade helt fel. Jean Sibelius: Symfoni nr 2 Tidigt på våren 1901 befann sig Jean Sibelius i den lilla staden Rapallo på Italiens västkust, och det var där han påbörjade sin andra symfoni. Senare på hösten skrev han färdigt symfonin hemma i Finland och han dirigerade själv uruppförandet i Helsingfors den 8 mars 1902. Mottagandet på hemmaplan blev så entusiastiskt att symfonin inom kort måste spelas på nytt tre gånger. Kritikerna menade att en sådan tonsättning har aldrig tillförne klingat hos oss. Symfonin betydde en viktig vändpunkt i Sibelius liv. Hittills hade han gärna hämtat sitt stoff från Finlands sagoomspunna forntid och inspirerats av det finska folkeposet Kalevala. Men nu vände han sig ut mot Europa och sin egen samtid. Han gick även in i sig själv, analyserade sitt liv och fann i sin egen personlighet nytt material för sitt skapande. Men det finns också de som tolkat in alldeles för mycket i symfonin: första satsen skildrar det lugna livet som finnarna på landet lever, V.g. vänd!
ostörda av tanken på förtrycket. Andra satsen är uppfylld av patriotiska känslor, men tanken på den brutala överheten, som förtrycker folket, gör sinnet oroligt. Tredje satsen skildrar det vaknande nationella medvetandet och en önskan om att samla sig till försvar av folkets rättigheter. Finalen berättar om det hopp, som tänts i hjärtana, och om tron på att det skall komma en befrielses timma. Några gick så långt att de kallade symfonin för Befrielsesymfonin, men allt detta måste betraktas som efterkonstruktioner. Visserligen kämpade Sibelius intensivt för finskt självstyre och frigörande från Ryssland, men han hävdade alltid att allt han skrivit saknade politiskt, litterärt eller berättande innehåll. Några har på grund av ovan antydda romantiskt nationalistiska fantasier tolkat andra symfonin som en patriotisk protestdikt i toner, direkt riktad mot det ryska förtrycket. Symfonin betraktades på det viset som en mer omfattande parallell till tondikten Finlandia (1899), något som Sibelius helt säkert inte alls avsett. Allt i symfonin är inte heller allvar och kamp, här finns förvisso också ljus och idyll, så det förvånar inte att detta blivit Sibelius oftast spelade symfoni. Hans arbetsstudio i Rapallo var inbäddad i prunkande grönska, och detta har säkert påverkat tonspråket. Bakom musiken anar man ett trotsigt, obändigt temperament som hastigt och oberäkneligt skiftar mellan drömmar och lidelsefulla utbrott. Man kan tycka att flera av satserna bara består av en lång rad obesläktade fragment. Men med mästarens starka musikaliska logik samlar han ihop alla infall och fragment till ett förtätat och suggestivt konstverk. Som alltid när det gäller personlig och ärlig musik som inte kopierar föregångaren, mottogs Sibelius andra symfoni med diametralt motsatta åsikter. Amerikanen Virgil Thomson skrev i sin allra första recension i The New York Herald Tribune 1940 att symfonin är vulgär, självgod och provinsiell bortom all mening. Men många ur samtiden blev djupt gripna av detta mästerverk. En tid efter det första framförandet av denna symfoni i Stockholm 1903 sände den svenske tonsättaren Wilhelm Stenhammar ett hänfört brev till Sibelius: Du härliga människa, det är ju hela fång av under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas djup. Det som jag anade har besannats: Du står denna stund för mig som den främste, den ende, den outgrundlige. Du har ruskat i mig så att jag inte kan glömma det. Med tiden skulle Sibelius skriva ytterligare fem storslagna och betydelsefulla symfonier, alla med sin egen speciella karaktär. Eller skrev han kanske rentav sex till? Det finns flera vittnesmål om en åttonde symfoni. Dirigenten Jussi Jalas som stod Sibelius mycket nära, hävdade med bestämdhet att han haft partituret till denna mytiska symfoni i sin hand. Man vet att åtskilliga sidor skickades till kopisten för renskrivning. Men idag finns inga spår av detta verk. Brände han upp det? Låste han in det i ett bankvalv? Kände han att förväntningarna på den nya symfonin var så stora att han inte förmådde leva upp till dem? Frågor hopar sig, och håller mystiken kring Sibelius skapande vid liv. Programkommentarer: Stig Jacobsson
Medverkande Violin I Sofia Hallberg, konsertmästare Diana Lewtak Isa Hammarsten Annie Svedlund Hanna Nilhammer Natalia Cid Iriarte Linnea Fredricson Maria Gonzales Bence Toth Isak Ríkhardsson Sofie Börjesson Maria Ekvall Violin II Rocio Vilaplana Henriette Lindstad Petersen Elise Marie Endresen Emelie Molander Lajos Kaldewey Gudbjartur Hakonarson Alexandra Liubomirova Eva-Maarja Forslund Bolor Tumur-Ochir Gaianeh Pilossian Viola Björn Stensen Sebastian Lee Urzsula Lechowicz Cecilia Tammo Lovisa Berggren Alette Beier-Fangen Mika Svensson Martin Cederstrand Cello Ruth Spargo Irene Alvar Rozas Gonzalo Meseguer Vincent Wistrand Katarzyna Martynkiewicz Julie Peat Hrafnhildur Marta Gudmundsdottir Leo Yngvesson Kontrabas Joel Larsson Marcus Bengts Fanni Hoppari Michael Carlqvist Eric Nilsson Flöjt Marta Barroso Aurore Dyé Edit Barocsai Amalia Beauregard Camp Oboe Sandra Simon Monje Ivan Nylander Sofia Hinnersson Klarinett Francisco Javier Martín Moreno Roberto Sánchez Barreiro Lucy Rugman Paula Bereijo López V.g. vänd!
Fagott Samer Massaad Pedro Pérez Conejero Nicolas Macorison Xavier Vidal Aleman Johan Wikström Jon Bergstedt Horn Virginia Simon Monje Tora Moe Fause Martino Torquati Per Textorius Alice Loft Månsson Alexander Hambleton Trumpet Kristine Aukner Sara Arrhenius Gustav Thoursie Trombon Sho Matsuzaki Karoline Vogt Jakob Florea Nöstvik Tuba Fraser Russell Pukor Angelina Mangs Orkesterkoordinator Maria Andersson Orkestervaktmästare Staffan Abrahamsson, Bjarne Jakobsson, Mattias Jansson, Tobias Kjerstadius Kommande föreställningar och konserter Duell för blåskvintetter Tisdag 20 november kl 12.15, Artisten, Ohlinsalen En blåskvintett från Högskolan för scen och musik möter en blåskvintett från Guildhall School of Music and Drama i London. Förutom Neuf Pièces Caractéristiques av Jean Françaix för dubbelblåskvintett får vi höra musik av Samuel Barber, Carl Nielsen och James MacMillan. Entré: 20: Claude Debussy 150 år Tisdag 20 november kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen Pianostudenterna firar Claude Debussy med en jubileumskonsert. Här får vi framförallt njuta av hans soloverk men kanske spelas även något fyrhändigt. Entré: 20: Med reservation för ändringar! Besöksadress Artisten, Fågelsången 1, bakom Konstmuseet Postadress Box 210, 405 30 Göteborg Biljetter biljett@hsm.gu.se, www.hsm.gu.se eller 031-786 4001 mån fre 11 12 INFORMATION 031-786 4043 www.hsm.gu.se