Orkesterkonsert: Lekfullt och dramatiskt Fredag 30 mars 2012 kl 19.00, Sjöströmsalen

Transkript

1 Orkesterkonsert: Lekfullt och dramatiskt Fredag 30 mars 2012 kl 19.00, Sjöströmsalen Swedish National Orchestra Academy och studenter från kandidatutbildningen med klassisk inriktning Dirigent: Eri Klas Solister: Sofia Eklund, violin, Harro Ruijsenaars, cello, Ekaterina Skidanova, oboe, Ida Svensson, fagott

2 Program Antonín Dvořák ( ) Karneval, uvertyr op 92 Joseph Haydn ( ) Sinfonia Concertante B-dur (Hob I/105) Allegro Andante Allegro con spirito paus Dmitrij Sjostakovitj ( ) Symfoni nr 5 d-moll op 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo Kom ihåg att stänga av din telefon! Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten!

3 Eri Klas, dirigent Eri Klas började sin karriär 1964 då han dirigerade West Side Story på Estlands Nationalteater i Tallinn. Sedan dess har han lett de flesta av de stora nordamerikanska orkestrarna som Los Angeles Philharmonic, Cleveland Orchestra och Chicago Symphony. I Europa har Eri Klas varit gästdirigent hos Berliner Philharmoniker, Münchner Philharmoniker, Tonhalle Orchester Zürich, Kungliga Filharmonikerna m.m. Sedan 2006 är han chefdirigent för Novaya Opera Theatre i Moskva. Utöver detta uppdrag är Eri Klas konstnärlig ledare för Tallinn Philharmonic i Estland. Säsongen 2010/2011 dirigerade han dansföreställningen Eroica på GöteoborgsOperan. Eri Klas är välkänd för sitt intresse för nutida komponister. Han har bl a dirigerat världspremiärer med verk av Alfred Schnittke och Henryk Górecki. Som ett betydelsefull sändebud av estnisk musik har han haft nöjet att dirigera urpremiärer av Pärt, Tamberg, Tormis, Tubin och Eller. Eri Klas engagerar sig starkt i utbildning av unga musiker. Han har lett Estlands ungdomsorkester, Sibeliusakademins orkester, Irish Youth Orchestra och Asian Youth Orchestra. Han har också varit professor i dirigering vid Sibeliusakademin och vid Estlands Musikakademi. Erik Klas har bl a blivit tilldelad Nordstjärneorden och är goodwill ambassadör för UNICEF. Sofia Eklund, Violin Sofia Eklund har en kandidatexamen i violin från Högskolan för scen och musik och går nu sin sista termin på Swedish National Orchestra Academy. Harro Ruijsenaars, cello Harro Ruijsenaars är verksam som solocellist sedan Sedan dess har han bl a framfört cellokonserter av Elgar, Haydn, Vivaldi och Brahms med Kungliga Concertgebouworkestern i Amsterdam, där han varit solocellist/stämledare. Med Göteborgs Symfoniker har han framfört verk av Saint Saëns, Krzysztof Penderecki och Sofia Gubaidulina började Harro Ruijsenaars undervisa i cello och kammarmusik på dåvarande Musikhögskolan. Under åren har han även haft pedagogiska uppdrag i Amsterdam, Haag, Bryssel och Århus. Ekaterina Skidanova, oboe Sedan 2008 studerar Ekaterina Skidanova på Högskolan för scen och musik. Hon har tidigare spelat i Kaliningrad Symfoniorkester och har vunnit priser i St. Petersburg, Kiev och Moskva. Ida Svensson, fagott Ida Svensson har en kandidatexamen i fagott från Högskolan för scen och musik och går nu sin sista termin på masterutbildningen i orkesterspel. Mellan dessa två utbildningar studerade hon ett år vid Royal Northern College of Music i Manchester.

4 Swedish National Orchestra Academy och musikerutbildningen Musikerutbildningen med klassisk inriktning är en treårig grundutbildning som sätter kammarmusik och instrumentalstudier i fokus. Swedish National Orchestra Academy är en tvåårig masterutbildning i orkesterspel vid Högskolan för scen och musik i ett samarbete med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan. Studenterna får möta professionella musiker både i undervisningen och i orkesterproduktioner. Nästa orkesterkonsert är den 28 april under ledning av dirigenten Roland Kluttig. Då spelar orkestern Schuberts nionde symfoni, PRISMA av kompositionsstudenten Jonas Müthing samt Percepcions Percutides av Salvador Brotons med slagverkstudentern Sofia Gustavsson och Alberto Garcia de Leon Fernandez som solister. Programkommentarer Antonín Dvořák: Karneval, uvertyr op 92 Sommaren 1891 stod Antonín Dvořák på toppen av sin karriär. Han hade uppnått den mognad som får en människa att börja reflektera över livet och dess andliga dimensioner. Ett konstnärligt resultat av dessa funderingar blev en trilogi av konsertuvertyrer som han gav det gemensamma namnet Natur, Liv och Kärlek. Den första uvertyren kallade han helt enkelt för I Naturen op 91, och den skildrar den högtidliga tystnaden en sommarnatt. Den sista kallade han Othello, och den kretsar naturligtvis kring Shakespeares tragiska rollgestalt, fylld av den starka kärlekens lidelse, förgiftad av svartsjuka. Den 8 september firade han sin femtioårsdag, och då var han mitt uppe i arbetet med den andra av dessa tre uvertyrer (28 juli 12 september), den eldigt passionerade, ungdomligt levnadsglada och färgrika Karneval op 92. Den är formad i sonatform, och den fulltaliga orkestern kommer genast till tals. Verket rymmer också några ömsinta poetiska reflektioner, som ska ses som ett tack till den högre makt som gett oss människor rätt till lycka. Alla dessa tre uvertyrer har tematiskt släktskap, men har fått mycket olika karaktär. Först på sin ålderdom skrev Dvořák några symfoniska dikter med uppenbart berättande innehåll, men i en tidig skiss avslöjas att han tänkt på ett berättande innehåll redan i uvertyren Karneval : En ensam, tankfull vandringsman kom nattetid till en stad, där det är karneval. Instrumenten klingar, man hör glada rop, och den lössläppta befolkningen ger luft åt sina känslor i sång och dans. Verket dedicerades i manuskriptet till Praguniversitetet, som just utnämnt honom till hedersdoktor.

5 Joseph Haydn: Sinfonia Concertante B-dur (Hob I/105) Det finns 104 numrerade symfonier av Joseph Haydn, och i musikforskaren Anthony van Hobokens katalog över Haydns alla kompositioner har den nu aktuella Sinfonia Concertante i B-dur för oboe, fagott, violin, cello och orkester getts nummer I/105. I står för gruppen symfonier. Haydn komponerade åtskilliga solokonserter, men med några undantag (de båda cellokonserterna och trumpetkonserten) har de inte blivit lika framgångsrika som symfonierna, eller som Mozarts solokonserter. När det gäller hans enda Sinfonia Concertante blev han mer uppskattad, för ett sådant verk ligger närmare symfoniformen, och det är ju bland symfonierna den listades. Samtidigt är den med sina många solister en wienklassisk motsvarighet till barockens Concerto grosso. Anledningen till att just detta verk blev skrivet är att Haydns impressario i London, Johann Peter Salomon, 1792 uttryckligen bett honom om det. Tonsättaren Ignaz Pleyel hade haft stor framgång med ett liknande verk strax innan, och mästaren Haydn kunde naturligtvis inte vara sämre än sin gamle elev. Trots att partituret avslöjar med vilken snabbhet musiken skrevs ner så lyckades han skapa ett väl genomtänkt och fulländat mästerverk. Premiären den 9 mars 1792 hölls i Hanover Square Rooms i London, och blev en så lyckad tillställning att man krävde att musiken spelades på nytt efter två månader, och ännu en gång under Haydns andra besök i London ett par år senare. Det finns många fina melodier i den här musiken, och några av dem i yttersatserna föregriper oratoriet Skapelsen (1798), medan det ädla Andantet är helt i klass med de långsamma satserna i någon av de sena så kallade Londonsymfonierna (nr ), där han nådde höjdpunkten i sitt symfoniska skapande. Det är elegant och utåtriktad musik som på ett genialt sätt blandar kammarmusik med orkestermusik. Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 5 d-moll op 47 I början av 1936 hade den sovjetiska partitidningen Pravda pekat ut Sjostakovitj som en dekadent tonsättare som var på väg in i en helt felaktig musikstil. Ja, han kallades rent av folkfiende, och eftersom Pravda var Stalins förlängda arm, var angreppet ytterst allvarligt. Sjostakovitj var inte stort mer än trettio år gammal, men redan det hetaste och största namnet på den sovjetiska tonsättarhimlen. Detta var inte alls någon garanti för att han skulle skonas. Han hade haft stora framgångar med sin första symfoni, men den andra och tredje hade ansetts alltför radikala, och operan Lady Macbeth, som gått segrande fram och tagits upp av åtskilliga operahus, fann Stalin plötsligt vara så pervers att den bokstavligen försvann från teatrarna över en natt. Sjostakovitj drog därför för säkerhets skull tillbaka sin fjärde symfoni direkt efter generalrepetitionen, förvissad om att den inte skulle vinna förståelse. Han hade till stor del komponerat den i depressionen över tidens påhopp, och musiken hade blivit personligt tragisk, mörk och krävande. Den rymde med andra ord allt annat än den folkliga optimism som de socialrealistiska kulturbyråkraterna förordade. Sjostakovitj kände kravet att presentera ett nytt verk eftersom tystnaden lätt kunde missförstås. Han påbörjade därför sin femte sym V.g. vänd!

6 foni den 18 april Tonsättaren själv fann många likheter mellan den fjärde och femte symfonin, och många av hans protester har gått vidare till den femte. Men han uttryckte sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin blev han åter allmänt uppskattad, kanske för att han bifogat en brasklapp: en sovjetkonstnärs svar på en rättvis kritik. Om dessa ord var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet är svårt att i efterhand avgöra, men faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en symfoni i den stora ryska traditionen. Den är mäktig, gripande och grandios. Uruppförandet togs omhand av Leningradfilharmonikerna och dirigenten Jevgenij Mravinskij och ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska revolutionens tjugoårsdag. Musiken hyllades med långa ovationer. Sjostakovitj hade komponerat en symfoni i traditionell form, men den över femton minuter långa, långsamma första satsen bryter mönstret. Det är en grandios inledning med bred dramatik, men det är samtidigt en kompromisslös musik som är kemiskt fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen rymmer raffinerad parodi och den tredje är patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage att skriva sådan abstrakt och subjektiv musik, och egentligen är det märkligt att den blev så framgångsrik. Förmodligen var det finalen som lurade makthavarna. De hörde segerrikt stöveltramp. Men den känsliga delen av premiärpubliken grät, för den hörde maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet, in i en tragedi utan återvändo. Väntan på avrättningen är ett av de teman som hela livet plågat mig, skrev Sjostakovitj i sina (kanske fejkade) memoarer, och orden passar bra in även här. Femte symfonin återupprättade Sjostakovitjs rykte och blev hans mest spelade i såväl öst som väst. Nog måste man ha undrat vart den fjärde tog vägen. Den uruppfördes inte förrän under det politiska tövädret nyåret Programkommentarer: Stig Jacobsson Medverkande Violin I Irene Fitzgerald-Cherry, SNOA, konsertmästare Amna Khawaja, SNOA Felix Bäckström, MuKk Louise Andersson, MuKk Sofia Hallberg, SNOA Helena Åberg, interpretation Emelie Molander, SNOA Sofie Börjesson, MuKk Victoria Stjerna, MuKk Andreas Nyberg, SNOA Lajos Kaldewey, MuKk Laura Rubio, Barcelona Violin II Nadezda Galaktionova, SNOA Isa Hammarsten, MuKk Rocio Vilaplana, SNOA Kristin Freidlitz, MuKk Linnea Fredriksson, MuKk Gaianeh Pilossian, SNOA Diana Lewtak, SNOA Sara Skansholm, Malmö Lovisa Kowalczyk, Malmö Matthew Jøssing, MuKk

7 Viola Sebastian Lee, SNOA Alma Möller, MuKk Alette Beier-Fangen, interpretation Iina Hirvonen, SNOA Karin Wallmyr, SNOA Louise Berggren, MuKk Cecilia Tammo, MuKk Joel Andersson, interpretation Cello Anja Strautmanis, SNOA Johanna Niederbacher, MuKk Maja Molander, MuKk Vincent Wistrand, MuKk Ruth Spargo, SNOA Leo Yngvesson, MuKk Irene Alvar Rozas, SNOA Kontrabas Michael Carlqvist, SNOA Marcus Bengts, MuKk Mattias Hanskov-Palm, Lund Eric Nilsson, MuKk Jonas Carlsson, Malmö Flöjt Rebecca Björkund, SNOA Helen Benson, SNOA Anna Melander, MuKk Edit Barocsai, MuKk Amalia Beauregard Camp, MuKk Oboe Ekaterina Skidanova, SNOA Sofia Hinnersson, MuKk Ivan Nylander, MuKk Jonas Albrektsson, GO Klarinett Paula Bereijo López, SNOA Richard Stråhle, MuKk Carl Lundin, MuKk Cathrine Kullbrandt, MuKk Fagott Pedro Pérez Conejero, SNOA Nicolas Macorison, SNOA Erik Strandberg, MuKk Johan Vikström, MuKk Harpa Alida Fabris, SNOA Piano och celesta Johan Lekemo Möller, MuKk Horn Virginia Simon Monje, SNOA Tora Moe Fause, SNOA Martino Torquati, SNOA Alice Loft Månsson, MuKk Mattias Jansson, MuKk Trumpet Jonas Larsson, SNOA Niklas Åslund, MuKk Sara Arrhenius, MuKk Senni Hakkarainen, MuKk Trombon Hanne Småvik, MuKk Sho Matsuzaki, SNOA Ivar Nilsson, SNOA Tuba Erik Wallin, MuKk V.g. vänd!

8 Pukor och slagverk Andreas Vettefors, SNOA Angelina Mangs, MuKk Fia Forslund, MuKk Joakim Spogardh, MuKk Alberto Garcia de Leon, interpretation Förklaringar GO: GöteborgsOperan Interpretation: Interpretation for foreign students MuKk: Musikerutbildningen SNOA: Swedish National Orchestra Academy Orkesterkoordinator Maria Andersson Orkestervaktmästare Robert Gustavsson, Jenny Haraldsson Kommande föreställningar och konserter Seminarium: Kameran i lärande och forskning Måndag 2 april kl , Valand, Glashuset Öppet heldagsseminarium på temat Kameran i lärande och forskning. Seminariet arrangeras av Kollegiet för konstarter och lärande i samarbete med Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning (CUL). Fri entré, anmälan krävs INSTÄLLT! Slagverk - från kitsch till Cage Måndag 2 april Utflykter och tillflykter Tisdag 3 april kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen En annorlunda konsert med stråkorkestern Musica Vitae där ett av verken får omsluta de andra. Tonsättaren Ole Lützow-Holm har skrivit musik som sammanlänkar programmet till en helhet. Med korta mellanspel sätts de övriga verken i relief. Konsertidén är ett samarbete mellan tonsättaren och dirigenten Staffan Larson, med kopplingar till ett forskningsprojekt kring musikalisk tolkning. Benjamin Britten: Variations on a Theme of Frank Bridge Charles Ives: Hymn (Largo cantabile) Paul Dessau: Musik für 15 Streichinstrumente Ole Lützow-Holm: exposition repris Entré: 20: Med reservation för ändringar! Besöksadress Artisten, Fågelsången 1, bakom Konstmuseet Postadress Box 210, Göteborg Biljetter biljett@hsm.gu.se, eller mån fre INFORMATION