ELENA FIRSOVA (f 1950) Beyond the Seven Seals op 119 (12 )

Transkript

1

2 Michail Jurowski tillhör en mycket musikalisk familj. Han är son till tonsättaren Vladimir Jurowski och far till de internationellt uppmärksammade dirigenterna Vladimir och Dmitri Jurowski. Han växte upp i kretsen kring internationellt uppmärksammade artister som David Ojstrach, Mstislav Rostropovich, Leonid Kogan och Emil Gilels. Tonsättaren Dmitri Sjostakovitj var en nära vän till familjen, vilken den unge Michail både samtalade och spelade fyrhändigt piano tillsammans med. Det är lätt att inse att Jurowski i dag betraktas som en av de ledande tolkarna av Sjostakovitjs musik. Under dirigentstudierna var Jurowski assistent till Gennadi Rozhdestvensky vid Radions och Televisionens Symfoniorkester i Moskva. Under Sovjettidens sista år dirigerade han föreställningar på Bolsjojteatern, men redan 1978 blev han en regelbundet återkommande gästdirigent vid Komische Oper i Berlin lämnade Jurowski Sovjetunionen med sin familj och erbjöds en fast tjänst vid Semperoperan i Dresden. Han har därefter innehaft chefspositioner vid en rad tyska operahus och orkestrar ibland annat i Leipzig, Köln och Berlin. Som gästdirigent har han framträtt med de främsta europeiska orkestrarna och i de ledande operahusen inklusive Deutsche Oper Berlin och La Scala Milano. Speciellt stolta är vi på SON över de inspelningar vi gjort tillsammans av Rangströms och Peterson-Bergers alla symfonier. Andrej Power började spela violin redan som fyraåring, och kom som femtonåring in på Musikhögskolan i Stockholm för att studera för professor Henryk Kowalski, med vilken han sedan fortsatt studera fram till i dag tog han examen med högsta omdömen vid högskolan för konst och teater i Zürich. Andrej har fått ta emot en lång rad stipendier, bland andra dr. Anders Walls kulturstipendium och Musik på slottet-stipendiet som kung Carl XVI Gustaf överlämnade personligen. Redan sommaren 2007 erövrade han andra pris i Stradivarius International Violin Competition i Salt Lake City. Han har deltagit i många festivaler, som Music Academy Switzerland med Seiji Ozawa, Bashmet Festival i Ryssland och Verbier Festival i Frankrike, där han tilldelades publikens pris vann han Ljunggrenska tävlingen för unga musiker i Göteborg. Andrej har haft tillfälle att ge konserter i USA, Kina och runt om i Europa med orkestrar som Hovkapellet i Stockholm, Utah Symphony, Jalta Symphony, Beijing National Opera, Solti Chamber Orchestra, Göteborg Symfonikerna och Moskvas filharmoniska orkester. Andrej spelar på en Mattio Goffrillerviolin tillverkad i Venedig 1695, vänligen utlånad av en anonym sponsor, och en Dominic Peccattestråke utlånad av dr. Anders Wall. Senast fick han en stor framgång med Bruchs violinkonsert tillsammans med Radiosymfonikerna i Berwaldhallen. Andrej är 1:e konsertmästare i SON sedan 2011 och f n tjänstledig för motsvarande tjänst i Kgl Filharmonin. ELENA FIRSOVA (f 1950) Beyond the Seven Seals op 119 (12 ) Elena Firsova föddes i Leningrad, men flyttade till Moskva vid sex års ålder och började där komponera när hon var elva. I Moskva skaffade hon sig gedigna kunskaper i komposition, musikteori och instrumentering i nära samarbete med tonsättaren Edison Denisov. Hennes musik uppmärksammades redan på 1970-talet i resten av världen och från 1990 har hon London som bas för sin verksamhet. Firsova har varit hustonsättare vid Bard College i USA, St John s College i Cambridge och Dartinton Hall Devon var hon gästprofessor vid Keele University och senare vid Royal Northern College of Music i Manchester. Hon är en mycket produktiv tonsättare med långt över hundra verk i en rad olika genrer på sin opuslista, och hon har fått beställningar från legendariska ensembler som Fotografering och bandupptagning ej tillåten

3 Brodsky Quartet, Schubert Ensemble och Concertgebouw Orchestra. Hennes symfoniska verk Beyond the Seven Seals fick sitt uruppförande i september 2010 i franska Toulouse, och titeln har sitt ursprung i Bibeln, men har i Ryssland också kommit att användas om mysterier som man inte kan förstå. I noterna citeras inledningen av en dikt av Omar Khayyam: Var kommer vi ifrån? Vart är vi på väg? Vilken mening har våra liv? Vi kan inte förstå det Verket inleds med dessa tre frågor, ställda av harpan. Därpå följer en fras som består av sju delar som hänger ihop med den sista radens symbolik: Vi kan inte förstå det Svaret på våra frågor finns bakom de sju slöjorna. Man försöker förstå något, men allt hänvisas till det sjunde inseglet. Verket slutar med sju ackord i hela orkestern. MAX BRUCH ( ) Violinkonsert nr 1 g-moll op 26 (23 ) Prelude: Allegro moderato Adagio Finale: Allegro energico När man talar om Bruchs violinkonsert menar man alltid den första, den i g-moll med det berömda adagiot. Men Bruch skrev faktiskt tre violinkonserter, och det är synd att de inte blivit lika uppskattade allihop. Ja, i själva verket är det synd att Max Bruchs musik inte spelas oftare över huvud taget. Sant är att han tillhörde en mycket konservativ skola av senromantiker, men när man lärt känna denna mångsidiga och spännande tonsättare lite närmare möter man en lysande begåvning, som redan i tonåren komponerade de mest förtjusande verk. Han slog igenom 1864 med en stor dramatisk kantat, Frithiof, för kör och orkester, och den bygger mycket riktigt på den svenske diktaren Esaias Tegnérs Frithiofs saga. Att Bruch dessutom skrev konsertscenen Frithiof på sin faders grav, Svenska danser (alternativt för piano, eller violin och piano, eller stråkorkester) samt det omfattande oratoriet Gustaf Adolf, gör honom ju knappast mindre intressant för oss svenskar. I sin konsert för altfiol, klarinett och orkester citerar han stora delar av Värmlandsvisan. Under en lång levnad hann Bruch komponera mycket musik: förutom de tre violinkonserterna och många andra verk för violin och orkester, även tre symfonier och oräkneliga andra kompositioner, inte minst operor och andra stora vokala verk. Av allt detta är det väl bara den första violinkonserten som tveklöst hör till den i dag levande repertoaren. Detta är inte bara Bruchs mest spelade verk, det är även en av de mest spelade violinkonserterna i hela konsertrepertoaren. Dessvärre är det ju inte alltid lyckat när en tonsättare tidigt i sin karriär Fotografering och bandupptagning ej tillåten

4 skriver sitt mest framgångsrika verk. Han var ännu inte fyllda trettio, och hade inte de erfarenheter som skulle ha kunnat göra hans liv mer behagligt. Naivt nog accepterade han nämligen ett engångsgage för denna konsert, vilket alltså innebar att han gick miste om alla de royalties som denna ofta spelade konsert hade kunnat inbringa. Sommaren 1864 hade Bruch lämnat Mannheim och han såg sig nu om efter ett nytt arbete. Han vände ögonen mot Coblenz, där den preussiska drottningen Augusta hade ett slott. Hon var mycket intresserad av musik och hade sett till att musiklivet i staden blomstrade. Året därpå erhöll han posten som stadens musikdirektör, och han stannade ytterligare två framgångsrika år. Här väcktes idén att komponera en violinkonsert, men det var förbaskat svårt, skrev han senare i ett brev till förläggaren Fritz Simrock. Mellan 1864 och 1868 skrev jag om min konsert åtminstone ett dussin gånger och konfererade med X violinister innan den fick den slutgiltiga form i vilken den blivit känd över hela världen och spelats överallt. I själva verket spelades konserten från manuskriptet redan våren 1866, men Bruch blev då så missnöjd med vad han åstadkommit att han skickade noterna till Joseph Joachim, tidens främste virtuos med en bön om råd. Med tiden kom också Joachims svar. Han önskade träffa tonsättaren för att under några timmar rätta till solostämman, men han var på det hela taget mycket nöjd, och de ändringar han föreslog brydde sig Bruch sedan inte så mycket om. Konserten är romantiskt mjuk och lyrisk, den flödar över av melodier och i synnerhet andra satsen (Adagio) har blivit en liten känslosam pärla, som även spelas separat ibland. Finalen är en frisk och rytmisk musik med goda tillfällen för solisten att visa sin skicklighet. Joseph Joachim uruppförde konserten vid en musikfest i Köln 1868, och därefter har den ständigt stått på såväl violinisternas som publikens favoritlista. DMITRIJ SJOSTAKOVITJ ( ) Symfoni nr 5 d-moll op 47 (45 ) Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo I början av 1936 hade den sovjetiska partitidningen Pravda pekat ut Sjostakovitj som en dekadent tonsättare som var på väg in i en helt felaktig musikstil. Ja, han kallades rent av folkfiende, och eftersom Pravda var Stalins förlängda arm, var angreppet ytterst allvarligt. Sjostakovitj var inte stort mer än trettio år gammal, Fotografering och bandupptagning ej tillåten

5 men redan det hetaste och största namnet på den sovjetiska tonsättarhimlen. Detta var emellertid inte alls någon garanti för att han skulle skonas. Han hade haft stora framgångar med sin första symfoni, men den andra och tredje hade ansetts alltför radikala, och operan Lady Macbeth, som gått segrande fram och tagits upp av åtskilliga operahus, fann Stalin plötsligt vara så pervers att den bokstavligen försvann från teatrarna över en natt. Sjostakovitj drog därför för säkerhets skull tillbaka sin fjärde symfoni direkt efter generalrepetitionen, förvissad om att den inte skulle vinna förståelse. Han hade till stor del komponerat den i depressionen över tidens påhopp, och musiken hade blivit personligt tragisk, mörk och krävande. Den rymde med andra ord allt annat än den folkliga optimism som de socialrealistiska kulturbyråkraterna förordade. Sjostakovitj kände kravet att presentera ett nytt verk eftersom tystnaden lätt kunde missförstås. Han påbörjade därför sin femte symfoni den 18 april Tonsättaren själv fann många likheter mellan den fjärde och femte symfonin, och många av hans protester har gått vidare till den femte. Men han uttryckte sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin blev han åter allmänt uppskattad, kanske för att han bifogat en brasklapp: en sovjetkonstnärs svar på en rättvis kritik. Om dessa ord var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet är svårt att i efterhand avgöra, men faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en symfoni i den stora ryska traditionen. Den är mäktig, gripande och grandios. Uruppförandet togs omhand av Leningradfilharmonikerna och dirigenten Jevgenij Mravinskij och ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska revolutionens tjugoårsdag. Musiken hyllades med långa ovationer. Sjostakovitj hade komponerat en symfoni i traditionell form, men den över femton minuter långa, långsamma första satsen bryter mönstret. Det är en grandios inledning med bred dramatik, men det är samtidigt en kompromisslös musik som är kemiskt fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen rymmer raffinerad parodi och den tredje är patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage att skriva sådan abstrakt och subjektiv musik, och egentligen är det märkligt att den blev så framgångsrik. Förmodligen var det finalen som lurade makthavarna. De hörde segerrikt stöveltramp. Men den känsliga delen av premiärpubliken grät, för den hörde maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet, in i en tragedi utan återvändo. Väntan på avrättningen är ett av de teman som hela livet plågat mig, skrev Sjostakovitj i sina (kanske fejkade) memoarer, och orden passar bra in även här. Femte symfonin återupprättade Sjostakovitjs rykte och blev hans mest spelade i såväl öst som väst. Nog måste man ha undrat vart den fjärde tog vägen. Den uruppfördes inte förrän under det politiska tövädret nyåret Text: Stig Jacobsson Fotografering och bandupptagning ej tillåten

6

7 NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER Chefdirigent Michael Francis Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen Andrej Power (tjl) Alt konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman (tjl) Josep Esteve (vik) Carina Becket Matts Eriksson Sarah Dodd Falkebring Lars Hedborg Magnus Ivarson Ingrid Olsson Tanja Orraryd Anders Törnqvist Kristina Lindholm Vahllöf Johanna Tafvelin Vakant Nina Söderberg (vik) Violin 2 Ruth Anderberg* Fredrik Anderberg** Håkan Jonsäll** Lars Andersson Antun Baldun Boel Bengtsson Karin Engström Anne Holmer Åsa Holm Larsson Jin Hägerström Richard Michelin Sonja Vrieze Carin Öjebo Viola Lennart Falkebring* Gunnar Enbom** Vakant** Nanako Akai Karin Svanberg Ancker Erika Gabrielsson Backlund Björn Carlén Thomas Hall Pernilla Rönnlund Marku Sorri Vakant Cello Solo-cellist Niklaas Veltman Bo-Göran Christians* Fredrik Lindström** Sofia Petersen** Torstein Dalene Agneta Fredljung Leif Vahllöf Kerstin Widengård Ingrid Åkerblom Kontrabas Björn Malmqvist* Jan Duda** Anna-Cecilia Yman** Emma Josefsson Daniel R Thomas Roine Uddfeldt Vakant Flöjt Anja Stukalenko-Kreuzer* Annica de Val** Anders Bleckman Oboe Pelin Lius* (tjl) Thomas Bodin** (vik*) Hanna Edqvist (vik) Klarinett Johnny Jannesson* Lars Paulsson** Bo Pettersson Fagott Linus Berglund* Eva Pettersson Veltman** Per Jonsson Gille Valthorn Lennart Langer* Anna Ahlenius** Jan Lejonclou Lars Thapper Elisabeth Åkervall Trumpet Brynjar Kolbergsrud* (tjl) Elias Svanberg** (vik*) Scott Natzke (vik**) Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson* Lars Ivarsson (vik**) Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd* Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd* Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin* * Stämledare ** Alt stämledare Tuttimusiker är angivna i alfabetisk ordning. Orkesteruppställningen presenterar ordinarie musiker.

8 Kommande konserter vintern 2015 SPORTLOVSORKESTERN ONSDAG 18 FEBRUARI kl Crusellhallen Linköping TORSDAG 19 FEBRUARI kl De Geerhallen Norrköping Familjekonsert Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Cecilia Rydinger Alin På sportlovet samlas musicerande ungdomar från hela länet och bildar Sportlovsorkestern i De Geerhallen. SON-musiker coachar ungdomarna och arbetet leds av dirigent Cecilia Rydinger Alin. Hårt repetitionsarbete resulterar i en härlig konsert! Konserten pågår ca 1 timme. OLLE PERSSON SJUNGER FRANSKA SÅNGER TORSDAG 26 FEBRUARI kl De Geerhallen Norrköping Introd kl med Lennart Stenkvist Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Michael Francis Solist Olle Persson baryton SATIE Parade Ballet Réaliste sur un thème de Jean Cocteau SATIE Sånger för baryton och orkester STRAVINSKY Petrusjka vers ÖPPEN REPETITON MED MARTIN FRÖST TISDAG 3 MARS kl De Geerhallen Norrköping Fri entré Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Martin Fröst Hör SON och Martin Fröst repetera torsdagens konsert. Under ca en timmes tid får du följa orkesterns arbete, när det är två dagar kvar till konsert. Välkommen till oss mitt i vardagen! FRÖST PÅ PULTEN MED KONTRABASKONSERT TORSDAG 5 MARS kl De Geerhallen Norrköping Introd kl med med Tanja Orraryd Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Martin Fröst Solist Björn Malmqvist kontrabas SCHUMANN Stücke im Volkston för klarinett och orkester RAUTAVAARA Angel of Dusk, konsert för kontrabas och orkester SIBELIUS Valse triste ALBENIZ Suite Española Martin Fröst väger alltid sina program på guldvåg! Med känsligt sinne för vad som hör ihop kan han kombinera Läs mer om konserterna på norrkopingssymfoniorkester.se sådant som till en början ser ovanligt ut. Schumanns fem stycken i folkton har en sorts nordisk grundton som passar utmärkt med en av den finske samtidstonsättaren Rautavaaras många himmelska stycken med änglar i titeln och Sibelius Valse triste förlorar aldrig sin fräschör. På detta nordiska svårmod kan behövas lite iberisk hetta: Albeniz Suite Española. Konsertlängd ca 2 timmar. KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ MICHAIL JUROWSKI FOTO: OKÄND ANDREJ POWER FOTO: SEBASTIAN ÖRNEMARK SON FOTO: MARCO BORGGREVE MARTIN FRÖST FOTO: NIKOLAJ LUND ÖVRIGA FOTO: BRITA NORDHOLM NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTERS SPONSORER Guldpartners Ericsson AB, Holmen AB, Fastighets AB LE Lundberg Silverpartner Henry Ståhl Fastigheter AB ABB, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Ehlert Kurt och Brita, Ernst & Young AB, Foster Wheeler Energi AB, Gunnar Gunnarsson Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Kinnarps Interior Norrköping AB, Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, SMHI, Swedbank, Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse, donation Tack för ert stöd! SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. VD/Konstnärlig ledare, ansvarig utgivare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas symfoniorkester@son.norrkoping.se