BROMMA STADSDELSFÖRVALTNING SOCIALTJÄNST OCH FRI TID TJÄNSTEUTLÅTANDE SID 1 (6) 2011-02-24 SDN 2011-03-24 Handläggare: Solveig Blid Telefon: 508 06 158 Till Bromma stadsdelsnämnd Rapport om barnfamiljer i Stockholms stad 2010 som saknar stadigvarande bostad Förvaltningens förslag till beslut Nämnden godkänner förvaltningens redogörelse och lägger den till handlingarna. Bitte Davidsson stadsdelsdirektör Lotta Wigen verksamhetsområdeschef Sammanfattning Dåvarande Socialtjänst- och arbetsmarknadsförvaltningen (SAF) gjorde under 2010 en kartläggning av antalet barnfamiljer som saknade stadigvarande bostad och hade kontakt med stadens socialtjänst. Rapporten som sammanställts bygger på uppgifter om 225 familjer med sammanlagt 445 barn. 8 familjer bodde i Bromma. I redovisningen saknas uppgifter om flera familjer som bodde på hotellhem under mätperioden. I rapporten var flyktingfamiljer överrepresenterade. Den vanligaste orsaken till boendesituationen var att ett boende under asyltiden, t.ex. inneboende, andrahandsboende eller eget boende, upphört. Separation och familjevåld var andra vanliga orsaker. Av de svenska familjer som ingick i kartläggningen hade 25 % blivit avhysta. 96 % av familjerna med ursprung utanför EU hade aldrig varit etablerade på Stockholms bostadsmarknad. En av slutsatserna är att det tar lång tid att etablera sig på bostadsmarknaden i Stockholm. Förvaltningens erfarenhet är att familjer som blir bostadslösa i regel bor i andrahandsboenden. När det upphör hittar familjen ingen ny bostad. Ofta är det familjer med invandrarbakgrund där någon eller båda föräldrarna är utan arbete. Box 15017, 167 15 Bromma. Gustavslundsvägen 151 G Telefon 508 06 000 bromma@stockholm.se www.stockholm.se
SID 2 (6) Ärendets beredning Ärendet har beretts inom verksamhetsområde Socialtjänst och Fritid. Rapporten om barnfamiljer i Stockholms stad 2010 som saknar stadigvarande bostad har sammanställts av Socialförvaltningen. Bakgrund SAF gjorde under hösten 2010 en kartläggning av antalet barnfamiljer som saknade stadigvarande bostad och hade kontakt med stadens socialtjänst. Liknande kartläggningar gjordes 2004 och 2008. Familjerna i 2010 års kartläggning hade när kartläggningen gjordes barn under 18 år, bodde i osäkra boendeförhållanden och var aktuella inom stadens socialtjänst, Kartläggningen gjordes genom att handläggare vid stadsdelsförvaltningarna fyllde i en webbenkät. Uppgifterna har därefter bearbetats och sammanställts. Barnfamiljer som saknar stadigvarande bostad definierades enligt följande: Familjer eller ensamstående med hemmavarande barn under 18 år som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande andrahands- eller inneboendeförhållande och därför är hänvisade till tillfälliga boendealternativ. Dessutom familjer eller ensamstående med barn som tillsammans vistas på institutioner, i familjehem eller annan vårdinrättning och inte har någon ordnad bostad vid utskrivning I de kartläggningar som gjordes 2004 och 2008 ingick inte familjer som bodde i genomgångsbostäder för flyktingar. I den senaste kartläggningen som gjordes 2010 ingick även familjer som bodde i Stiftelsen Hotellhems (SHIS) särskilda genomgångsbostäder för barnfamiljer och familjer som bodde i försökslägenheter. De familjerna ingår i den undersökta gruppen eftersom de boendeformerna inte är permanenta boendelösningar även om familjerna inte definieras som bostadslösa enligt ovan. Uppgifterna i 2010 års kartläggningar är därmed inte helt jämförbara med tidigare kartläggningar. För att få boende inom SHIS krävs en remiss från stadsdelsförvaltningarna, familjen får inte ha någon social problematik, förutom den osäkra bostadssituationen, och ska vara aktivt bostadssökande. Enligt rapporten saknas i redovisningen uppgifter om flera familjer som bott på hotellhem. Rapporten omfattar 75 familjer som bott på hotellhem under den aktuella perioden, men ytterligare 95 familjer borde ha ingått i kartläggningen eftersom samtliga 170 lägenheter inom hotellhem var uthyrda, under den aktuella
SID 3 (6) perioden. Rapporten bygger därför på uppgifter som lämnats om 225 familjer men det totala antalet familjer som under den aktuella perioden saknade stadigvarande bostad bör ha varit minst 320. I rapporten ingår 445 barn. Information från kartläggningen Den vanligaste familjen i kartläggningen är ensamstående kvinnor med barn (60 %), följt av par med barn (30 %) och ensamstående män med barn (10 %). Jämfört med tidigare kartläggningar har andelen kvinnor med barn minskat och andelen män med barn har ökat. Om beräkningen görs på samma sätt som vid tidigare kartläggningar har antalet barn och familjer med osäkra boendeförhållanden minskat mellan åren 2008 och 2010. Av de familjer som hade sitt ursprung utanför EU var 18 % från Irak, 30 % från Somalia och 8 % från Eritrea. Övriga 44 % var relativt jämnt fördelat på 30 olika nationaliteter. Av de familjer som kom från övriga EU-land (utanför Norden) hade hälften polskt ursprung. Av familjerna som härstammade från länder utanför EU hade 51 % vistats i Sverige mer än 3 år efter uppehållstillstånd. Den vanligaste orsaken till familjernas boendesituation var att ett tillfälligt boende, såsom inneboende, andrahandsboende eller eget boende under asyltiden upphört. Separation och familjevåld var andra vanliga orsaker. Avhysningar var orsaken till mindre än 10 % av samtliga avhysningar. Av de svenska familjer som ingick i kartläggningen hade 25 % blivit avhysta från ett förstahandskontrakt. Av familjerna med ursprung utanför EU hade 96 % aldrig etablerat sig på bostadsmarknaden i Stockholm. För 81 % av familjerna hade socialtjänsten planerat insatser för att avhjälpa bostadssituationen. Andelen familjer med försörjningsstöd ökade något mellan 2008 (74 %) och 2010 (77 %). Av familjerna hade 36 % insats enbart i form av försörjningsstöd eller introduktionsnersättning. Andelen familjer med ytterligare insatser från socialtjänsten minskade med 11 % mellan 2008 och 2010. Nära hälften av familjerna bodde inom Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta stadsdelsförvaltningars upptagningsområden, 8 familjer bodde i Bromma. 2008 var majoriteten av familjerna fördelade över fem ytterstadsförvaltningar. Slutsatser i rapporten Flyktingfamiljer är överrepresenterade i kartläggningen. Mer än hälften av familjerna har efter tre år eller mer inte etablerat sig på bostadsmarknaden och andelen har ökat sedan 2008. Det tar lång tid att etablera sig på bostadsmarknaden
SID 4 (6) i Stockholm och trenden är att det tar allt längre tid. Den osäkra boendesituationen för flyktingfamiljer beror främst på brist på bostäder. För svenska familjer handlar det i större omfattning om familjer med komplex social problematik, varav flera blivit avhysta. Många av dem har insatser från socialtjänsten. Andelen familjer med en osäker boendesituation som orsakats av separation eller familjevåld minskar, men utgör fortfarande en betydande andel. Den osäkra boendesituationen försenar introduktionen i samhället och arbetslivet. Barnens möjlighet till trygghet och stabil skolsituation påverkas, vilket tillsammans med föräldrarnas utanförskap, utgör en riskfaktor för ogynnsam utveckling. Om familjerna inte har hyresskulder och det finns särskilda skäl kan socialtjänsten medverka till ansökan om förtur till bostad, hos bostadsförmedlingen. Om familjen saknar fast inkomst kan de trots det nekas kontrakt. Försöks- och träningslägenheter används i särskilda fall när familjens problem inte primärt är ett bostadsproblem. När kartläggningen gjordes bodde 41 familjer i försöks- och träningslägenheter. Vräkningsförebyggande arbete är endast en del av lösningen eftersom de flesta av de familjer som ingår i kartläggningen aldrig har etablerat sig på bostadsmarknaden. Förvaltningens kommentarer Förvaltningens erfarenhet är att de familjer som blir bostadslösa i regel bor i andrahandsboenden som av någon anledning upphör och familjen har svårt att därefter omgående hitta en annan bostad. I många fall handlar det om familjer med invandrarbakgrund där någon eller båda föräldrarna är utan arbete. Ofta har de inga andra sociala problem. Förvaltningens erfarenhet är att familjerna löser sin akuta bostadsfråga ganska snart. Ärenden med barnfamiljer som riskerar att blir vräkta handläggs i regel av Enheten för arbete och försörjning. Om familjen har en hyresskuld förekommer det att ekonomiskt bistånd beviljas till hyresskulden, för att undvika vräkning. Hyresvärdar godtar i regel inte avbetalning när det gått så långt som till uppsägning. Förvaltningen brukar ge råd och stöd för att hitta en bostad och vid behov bevilja ekonomiskt bistånd till förmedlingsavgiften för andrahandslägenheter. Förvaltningens erfarenhet är att det är svårt att få ett
SID 5 (6) förstahandskontrakt efter att man blivit vräkt. Förvaltningen känner inte till någon barnfamilj som blev vräkt från förstahandskontrakt under 2010. De familjer som blivit av med sitt andrahandsboende står i regel långt bak i bostadskön, om de överhuvudtaget är inskrivna. I dagsläget är det mycket svårt att få en förtursansökan till bostad beviljad. Flera familjer har genom förvaltningen fått hjälp till boende genom SHIS eller fått boende i jour- eller försöks och träningslägenhet. Ett boende i jour- eller försöks och träningslägenhet är en biståndsbedömd insats. Några familjer har enbart försörjningsstöd som insats. Boende inom SHIS är ingen biståndsbedömd insats. Drygt 10 familjer med barn bor f.n. i förvaltningens jourlägenheter (4), försöks (3)- och träningslägenheter (3) eller i stödboende (1) på grund av att deras boende inte kunnat ordnas på annat sätt. Någon har sitt ursprung utanför EU land och andra kommer från Sverige eller andra skandinaviska länder. De flesta familjer är ensamstående kvinnor med barn. I något fall har personen själv sagt upp sin lägenhet och kan därmed inte beviljas förtur samt har i och med den egna uppsägningen hamnat längst bak i bostadskön. I några familjer har det förekommit våld i familjen och föräldern saknar kontakter eller ekonomiska möjligheter att flytta till en annan lägenhet. Att hyra i andra hand går inte heller p.g.a. att hyran då blir för hög. Ett fall handlar om en förälder som efter separation placerats med sitt barn i jourhem, som skydd för barnet, och ansökan om förtur till bostad har avslagits. Ett annat fall gäller en flyktingfamilj som saknar uppehållstillstånd. Ett antal familjer bor inom SHIS boenden, 10 familjer i genomgångsbostäder och 3 familjer med stadsdelskontrakt. Genomgångsbostäder är en boendelösning i avvaktan en permanent boendelösning. Familjen har eget kontrakt men har inget besittningsskydd och får inte ha inneboende. Boendetiden är i normala fall begränsad till fyra år och målsättningen är att familjen därefter ska flytta till ett boende inom den ordinarie bostadsmarknaden. Tidigare var benämningen på boendet genomgångsbostäder för flyktingar. Stadsdelskontrakt omfattar personer som av något skäl inte kan få en permanent bostad. SHIS anläggningar, som ligger utanför Bromma stadsdelsområde, är det boende som kan erbjudas i avvaktan annat boende. Stadsdelskontrakt gäller företrädesvis stora barnfamiljer, där Bromma stadsdelsförvaltning behåller ärendeansvaret trots att familjen bor utanför Bromma stadsdelsförvaltnings upptagningsområde. I ett stadsdelskontrakt står förvaltningen som garant för hyran gentemot SHIS.
SID 6 (6) I vanliga SHIS boenden, när det rör sig om ensamstående personer, behåller förvaltningen ärendet i tre månader, innan det överförs till den nya stadsdelsförvaltningen. Förvaltningens målsättning med arbetet med bostadslösa barnfamiljer är, om inte behov finns av insatser till skydd och stöd för barnen eller ekonomiskt bistånd etc., att lösa det akuta behovet av bostad. Förvaltningen har inga resurser att i ett längre perspektiv lösa boendefrågan. Familjer som bor inom SHIS boende och de som bor i tränings- och försökslägenheter bedöms inte av förvaltningen som akut bostadslösa. De som bor i tränings- och försökslägenheter kommer, om planeringen följs, så småningom att få överta hyreskontraktet. Förvaltningen anser att det är en riskfaktor för barn att leva i och växa upp under otrygga boendeförhållanden. Att otrygga boendeförhållanden främst kan drabba barn i familjer med begränsade resurser, sämre etablering inom den svenska boendemarknaden och i det svenska samhället, ser förvaltningen allvarligt på. Bilaga Rapport från Socialförvaltningen