Stadsbyggnadsnämnden Vägledning för strandskyddsbedömning

Stadsbyggnadsnämnden Vägledning för strandskyddsbedömning

Innehållsförteckning INLEDNING 3 STRANDSKYDDSLAGSTIFTNINGEN 4 Strandskyddslagstiftningen kort återblick 4 Vad säger strandskyddslagstiftningen 5 ANNAN LAGSTIFTNING 9 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH BEFINTLIGA MILJÖER OCH VÄRDEN 10 Fornlämningar på land och i vatten 10 Riksintressen 11 Skyddade områden 12 Sociala värden 12 Ekologiska tjänster i kustmiljöer 13 Påverkan från arbeten i vatten 14 Miljöer med särskilt höga värden 14 HANINGE KOMMUNS RIKTLINJER FÖR BEDÖMNING 19 Huvudsyftena 19 Särskilda skäl 21 Vanligt förekommande åtgärder inom strandskyddat område 22 Referenser och litteraturhänvisningar 27 Bilagor 27 2

INLEDNING I Haninge kommun finns några av regionens mest attraktiva kust- och skärgårdsområden. Stränderna intar här en särställning. Det är väsentligt att deras olika värden och funktioner tas tillvara långsiktigt. Kust- och skärgårdsområdet i regionen är av riksintresse och ostörd natur är av stor betydelse för de människor som bor och verkar i och kring Stockholm (Regionplanenämnden). Stadsbyggnadsförvaltningens bygglovsenhet har på uppdrag av Stadsbyggnadsnämnden tagit fram vägledning för Haninge kommuns prövning av strandskyddsdispenser. Vägledningen vänder sig både till en intresserad allmänhet som till kommunens tjänstemän och politiker. Syftet med vägledningen är denna ska utgöra ett underlag för tillämpningen av lagstiftningen i de ärenden som hanteras av kommunens tjänstemän och politiker. Haninges vägledning för strandskyddsbedömning har beslutats av Stadsbyggnadsnämnden 2011-05-25. Haninge kommun Medverkande tjänstemän är Cecilia Granström, Lolita Törnblom och Jan Öström från Stadsbyggnadsförvaltningens bygglovsenhet. Från kommunstyrelseförvaltningen har Erik Wijnblad deltagit. Fotografier på framsidan visar bebyggelse på Huvudskär samt en undervattensbild av Ålgräsäng som är ett exempel på mjukbottenvegetation som är mycket betydelsefull för fisk och annan fauna Fotografi sid 10 Haninge kommuns hemsida Fotografier sid 15, 16 och 18 Erik Wijnblad Fotografier övriga: Lolita Törnblom, Cecilia Granström Kartmaterial: Ulla Pettersson Stadsbyggnadsförvaltningen 3

STRANDSKYDDSLAGSTIFTNINGEN Strandskyddslagstiftningen kort återblick Den första strandskyddslagen infördes 1952. Syftet var att bevara allmänhetens möjligheter till friluftsliv vid stränderna. Strandskyddsbestämmelserna skärptes något och överfördes till naturvårdslagen 1965. Skyddet visade sig dock otillräckligt. 1975 infördes därför ett generellt förbud mot nybyggnad nära vattnet. Länsstyrelsen kunde i och med det ange strandområden där särskilt tillstånd krävdes för att bygga nytt. Generellt strandskydd 100 meter in på land och ut i vattnet infördes och gäller i princip samtliga stränder vid vattendrag, sjöar och hav. Länsstyrelsen kan besluta om utvidgat strandskydd upp till 300 meter inom till exempel områden av riksintresse eller områden som i övrigt är särskilt värdefulla för friluftslivet eller växt- och djurlivet. Strandområdena i Haninge kommun omfattas till största delen av utvidgat strandskydd om 300 meter. 1994 ändrades lagen så att syftet nu också är att bevara goda livsvillkor för växt- och djurliv på land och i vatten. Stränderna bedömdes som särskilt värdefulla för djur- och växtliv av flera skäl. Många arter övervintrar i strandnära zoner och övergången mellan land och vatten bedöms som mycket värdefulla. Områden kan vara ointressanta för det rörliga friluftslivet men utgöra mycket viktiga livsmiljöer för växter och djur. Från och med den 1 juli 2009 gäller ny strandskyddslagstiftning vilket regleras i Miljöbalken (MB). Syftet med den nya lagen är att öka det lokala och regionala inflytandet över strandskyddet. Lagen innebär ett fortsatt generellt strandskydd i hela landet men med ett ökat ansvar för kommuner och länsstyrelser. Olika aktörer och deras roller i strandskyddsfrågor Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets roll är att på ett nationellt plan övervaka utvecklingen och att vägleda länsstyrelser och kommuner i deras arbete med strandskyddet. Naturvårdsverket har möjlighet att överklaga Länsstyrelsens beslut till Miljödomstolen. Boverket. Boverket ska vägleda länsstyrelserna och kommunerna i deras arbete med att tillämpa det nya regelverket i de delar som rör planprocessen, framförallt när det gäller översiktsplanering. Kommunerna. Kommunerna har rätt att besluta om strandskyddsdispens i de flesta fall. De kan om förutsättningarna finns peka ut områden i sina översiktsplaner som kan vara lämpliga för landsbygdsutveckling. Kommunerna ska ansvara för tillsynen över strandskyddsområden med några undantag. Länsstyrelsen. Länsstyrelserna ska vägleda kommunerna i deras arbete enligt det nya regelverket. Länsstyrelserna ska granska de kommunala besluten och ska upphäva dessa om förutsättningar för dispens saknas. Länsstyrelserna ska vägleda och granska de kommunala översiktsplanerna när det gäller utpekanden av områden för landsbygdsutveckling. De ansvarar för dispenser och upphävanden liksom tillsynen av strandskyddsområden när det gäller försvarsanläggningar, allmänna vägar och järnvägar samt områden som skyddas av staten enligt kap 7 Miljöbalken. Vägledning för strandskyddet Naturvårdsverket och Boverket har tillsammans utarbetat en ny vägledning till länsstyrelser och kommuner. Denna ligger till grund för Haninge kommuns vägledning för strandskyddsbedömning.. Strandskydd en vägledning för planering och prövande, HANDBOK 2009:4, Naturvårdsverket 2009. www.naturvardsverket.se 4

Vad säger strandskyddslagstiftningen Sedan 1 juli 2009 och 1 februari 2010 gäller nya bestämmelser beträffande skyddet av stränderna. Strandskyddet, som gäller vid alla kuster, vid sjöar och vattendrag är ett generellt skydd som gäller över hela landet på ett likartat sätt. Bestämmelserna gäller oavsett om det är glest- eller tätt bebyggt och naturen behöver inte vara extra skyddsvärd för att beröras. (7 kap 13 MB) Strandskyddets syfte Strandskyddet har två syften. 1. Det ena är att långsiktigt trygga invånarnas förutsättningar till att få allemansrättslig tillgång till stränderna. 2. Det andra är att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. (7 kap 13 MB) Strandskyddets areella omfattning Strandskyddet gäller inte bara i skärgården utan innefattar alla typer av sjöar och vattendrag såväl på fastlandet som på öar. I den strandnära zonen ger övergången mellan land och vatten utrymme för olika värdefulla livsmiljöer och funktioner. Ur ett biologiskt perspektiv är stränderna, både i vatten och på land, hemort fört många rödlistade arter. Strandområdena är också mycket viktiga för invånarnas rekreation och friluftsliv. De speciella naturmiljöerna som skiftar från tät skog till öppna landskap bidrar till attraktionen. Hela Haninges kust och skärgårdsområden är av riksintresse för friluftslivet. Det generella strandskyddet är 100 meter på land och 100 meter i vatten, även undervattensmiljön inkluderas. Länsstyrelsen kan utvidga strandskyddet till 300 meter. (7 kap 14 MB) Strandskyddet är en förbudslagstiftning Strandskyddet är en förbudslagstiftning som innebär att man inom ett strandskyddat område inte får : uppföra nya byggnader ändra användning av byggnader eller utföra anläggningar eller anordningar som förhindrar eller avhåller allmänheten att beträda ett område där man annars fått färdats fritt göra grävnings- eller andra förberedelsearbeten för byggnader, anläggningar eller anordningar göra åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter (7 kap 15 MB) Förbuden gäller inte byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för arella näringar som jordbruk, fiske och skogsbruk om de för sin funktion måste ligga inom strandskyddsområde och som inte avser att tillgodose bostadsändamål. Näringen får inte vara av marginell betydelse, den skall ge ett tillskott av betydelse för att undantag från prövning skall gälla. (7 kap 16 MB) Även andra åtgärder är undantagna tex verksamheter eller åtgärder som tillåtits av regeringen, allmänna vägar enligt väglagen eller järnvägar enligt lagen om byggande av järnväg. (7 kap 16 MB) Länsstyrelsen har möjlighet att meddela föreskrifter att förbuden under vissa omständigheter inte skall gälla kompletteringsåtgärder till huvudbyggnad. (7 kap 17 MB). Särskilda skäl som anges i lagtexten I vissa fall kan man få dispens från förbudet att bygga strandnära om man har särskilda skäl. De särskilda skälen innebär dock inte automatiskt att dispens kan medges. Åtgärden måste också vara förenlig med strandskyddets båda syften dvs. att förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet inte försämras och att livsbetingelserna för djur- och växtlivet inte påverkas på ett oacceptabelt sätt. Detta gäller även vid upphävande av strandskydd i samband med detaljplan.(7 kap 26 MB) 5

De särskilda skälen som kan tillämpas vid en prövning är om området: 1. redan tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, 2. är genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen, 3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området, 4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området 5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller 6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse. (7 kap 18c MB) Haninges kommentarer till de särskilda skälen finns på sidan 19. Landsbygdsutveckling Inom vissa områden i landet kan man som särskilt skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av, eller dispens från, strandskyddet också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden (7 kap 18d, 18e MB). Lagstiftningen tillåter ej att kust- och skärgårdsområden pekas ut för landsbygdsutveckling i Haninge kommun. Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d ett område som, enligt 7 kap. 18e punkt 4, inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden. Detaljplan och upphävande av strandskydd Kommunen får enligt plan- och bygglagen bestämma att strandskyddet enligt miljöbalken ska upphävas för ett område i en detaljplan om det finns särskilda skäl. Intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen ska väga tyngre än strandskyddsintresset. De särskilda skälen som kan åberopas är lika som vid vanligt dispensförfarande. Även regeln om fri passage ska tillämpas. Ett område mellan strandlinjen och byggnaderna ska inte omfattas av upphävande av strandskydd så att fri passage för allmänheten och goda livsvillkor för växt- och djurliv kan bevaras. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. I planprocessen har länsstyrelsen skyldighet att under samrådet verka för att strandskyddet inte hävs i strid med strandskyddsreglerna enligt 7 kapitlet 18 c-g Miljöbalken. I Plan- och bygglagen regleras själva förfarandet för upphävandet av strandskyddet. De lagliga förutsättningarna för att upphäva strandskyddet i detaljplan regleras i Miljöbalken. Upphävande av strandskydd i detaljplaner som gäller försvarsanläggning, allmän väg, järnväg eller som skyddas enligt andra bestämmelser i 7 kapitlet Miljöbalken och där skyddet har beslutats av någon annan än kommunen beslutas av Länsstyrelsen. (7 kap 18 MB) Strandskyddet gäller åter Där strandskyddet upphävts i områdesbestämmelser och detaljplaner enligt plan- och bygglagen återinträder strandskyddet automatiskt när detaljplanen eller områdesbestämmelserna upphör eller ersätts med ny detaljplan (7 kapitlet 18 g MB). För detta krävs inget särskilt beslut. Det strandskydd som gällde innan man beslutade om upphävandet gäller igen vilket kan innebära att även ett utvidgat strandskydd kan återinträda. 6

Strandskydd i äldre detaljplaner före 1975 Strandskydd i viss omfattning ligger enligt beslut av länsstyrelsen kvar i detaljplaner som fastställts före 1 juli 1975. Detta avser alltid strandskydd i vatten med 100 meter och strandskydd på land 100 meter där det finns allmän platsmark, till exempel vägar och parkmark. Beslut om dispens När en dispens från strandskyddet beslutas skall det särskilda skälet preciseras. Strandskyddets båda syften måste alltid vara uppfyllda. En fri passage för allmänheten och för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skall anges i varje dispensbeslut. Området skall förläggas mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna. Om användningen av området närmast strandlinjen blir omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion behöver man inte ange en fri passage. (7 kap 18f MB) Tomtplatsavgränsning eller i vilken utsträckningen marken får användas för det avsedda ändamålet måste också anges i beslutet. (7 kap 18f MB) Vid ett beslut om dispens kan även villkor för dispensen bestämmas. (16 kap 2 MB) Dispensen upphör att gälla om inte åtgärden som dispensen avsåg påbörjas inom två år och avslutas inom fem år från det beslutet vann laga kraft. (7 kap 18h MB) Vilka beslutar om dispens Kommunen beslutar i de flesta ärendena men inte där länsstyrelsen har dispensrätt. (7 kap 18a MB) Länsstyrelsen beslutar i de enskilda dispensärenden som berör byggande av försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg. Man beslutar även inom skyddade områden som är beslutade av andra än kommunen. Exempel på sådana områden är naturreservat, kulturreservat, nationalpark, naturminne, biotopskyddsområde, djur- och växtskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, Natura 2000. (7 kap 18a MB) 7

Överträdelse/tillsyn Den som med uppsåt eller av oaktsamhet begår ett brott mot områdesskydd och bryter mot förbudet att bygga och göra andra åtgärder utan dispens inom strandskyddat område kan dömas till böter eller fängelse i högst 2 år (29 kap 2 MB). Tillsynsmyndigheten, kommunen eller Länsstyrelsen, måste alltid göra en åtalsanmälan vid misstanke om brott mot strandskyddet (26 kapitlet 2 MB). Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att strandskyddslagstiftningen skall efterlevas eller att föreskrifter, domar och andra beslut skall följas (26 kapitlet 9 MB). Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite (26 kapitlet 14 MB) Länsstyrelsens överprövning av kommunernas dispenser Länsstyrelsen skall överpröva kommunens dispensbeslut om man bedömer att det inte finns några förutsättningar för dispens eller om det finns brist i ärendets handläggning som haft betydelse. Beslut om överprövning skall ske senast tre veckor från det kommunens dispensbeslut inkommit till Länsstyrelsen (19 kap 3b MB). Överklagande Om kommunen eller länsstyrelsen beslutar att avslå eller meddela dispens från strandskyddet kan beslutet i det enskilda fallet överklagas av den det angår - den sökande, eller av den som är berörd av beslutet i egenskap av markinnehavare eller särskild rätt till mark (16 kapitlet 12 MB). Kommunens och länsstyrelsens beslut att meddela dispens kan också överklagas av ideella föreningar som har till ändamål att tillvarata naturskydds-, miljö-, eller friluftsintressen, detta gäller dock ej försvarets anläggningar. (16 kap 13, 14 MB) Överklaganden av kommunens beslut hanteras av Länsstyrelsen i första hand. Om länsstyrelsen beslutar att upphäva eller fastställa kommunens dispensbeslut kan detta överklagas till Miljödomstolen och sedan vidare till Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolens dom går ej att överklaga Hällmarker på Nåttarö 8

ANNAN LAGSTIFTNING Strandskyddet har även kopplingar till annan lagstiftning vilken ibland beslutas av andra än kommunen. Detta kan få till följd att två parallella beslut gäller och att ett beslut om dispens från strandskyddet inte kan utnyttjas om inte beslut enligt den andra av lagstiftningarna kan ges och vice versa. Plan och bygglagen De flesta åtgärder som omfattas av strandskyddsbestämmelserna är även lovpliktiga enligt Plan- och bygglagen 8 kapitel 1, 2, 3, 6 och 9. Vid planläggning omfattas följande paragrafer av strandskyddsbestämmelserna: 4 kap 1,2,9, 5 kap 7a, 22,26, 12 kap 1, 13 kap 6. Miljöbalken, områdesskydd Områden som är skyddade enligt 7 kapitlet Miljöbalken, naturreservat, kulturreservat, nationalpark, naturminne, biotopskyddsområde, djur- och växtskyddsområde, miljöskyddsområde kräver beslut både avseende sina skyddsbestämmelser och strandskyddslagstiftningen. www.lansstyrelsen.se Miljöbalken, miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Enligt 9 kapitlet Miljöbalken ska ansökan om miljöfarlig verksamhet enligt huvudregeln prövas av miljödomstol. Vissa verksamheter prövas av länsstyrelsen, generalläkaren eller av kommunen. Med miljöfarlig verksamhet menas verksamhet som kan medföra utsläpp eller andra störningar från mark, fast egendom eller fasta anläggningar på ett sätt som kan innebära olägenhet för människors hälsa eller miljön. Exempel på en miljöfarlig verksamhet är uppläggning av muddermassor, vindkraftverk och avloppsanläggningar, vilka normalt handläggs av Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund. www.smohf.se Miljöbalken, vattenverksamhet Arbeten i eller nära ett vattenområde, exempelvis muddring eller anläggande av en brygga eller pir betraktas enligt 11 kapitlet 2 Miljöbalken som vattenverksamhet. Vattenverksamheter kräver tillstånd från miljödomstolen. För vissa mindre verksamheter räcker det dock med en anmälan till länsstyrelsen. Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena behövs varken tillstånd eller anmälan enligt 11 kapitlet 12 Miljöbalken. www.lansstyrelsen.se Fastighetsbildningslagen Enligt 3 kapitlet 2 2 Fastighetsbildningslagen ska fastighetsbildning ske så att den inte motverkar syftet med naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, till exempel strandskyddsbestämmelser. Lantmäterimyndigheten prövar frågor kring fastighetsbildning. www.lantmateriet.se Kulturminneslagen När strandskyddet hävts eller dispens meddelats inom ett område där fasta fornlämningar, skeppsvrak eller andra fornlämningar under vatten är kända, alternativt framkommer vid arbetsföretaget, ska länsstyrelsen tillämpa bestämmelserna i Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Lagen omfattar även byggnadsminnen, kyrkor, kyrkotomter och begravningsplatser vilka delvis hanteras av Riksantikvarieämbetet vid sidan av Länsstyrelsen. www.lansstyrelsen.se www.raa.se Ledningsrättslagen och Anläggningslagen Inom strandskyddat område kan flera olika typer av ledningar/kablar finnas. Exempel på sådana är kraftledningar, telekablar och vattenledningar. Vid planerade arbeten inom strandskyddat område måste man därför först ta reda på om några sådana är aktuella innan man planerar sin åtgärd. Speciellt viktigt är detta i vattenområden där det kan bli nödvändigt att den ledningshållande parten märker ut ledningarnas läge så att dessa inte skadas vid ett byggnadsåtgärd. Exempel på ledningshållare i Haninge kommun är Vattenfall eldistrubution AB, Stadsbyggnadsförvaltningen VA-avdelning och Telia AB. 9

FÖRUTSÄTTNINGAR, BEFINTLIGA MILJÖER OCH VÄRDEN Fornlämningar på land och i vatten Haninge kommun utgör en kulturbygd där fornlämningar finns både på land och i vatten. Fornlämningar är skyddade i enlighet med bestämmelser i Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. och får inte skadas. I lagen anges vad som är en fast fornlämning, vilken utbredning en sådan har och hur tillståndsprövningen går till. Länsstyrelsen beslutar om fornlämningar och Riksantikvarieämbetet beslutar om fornfynd. Den som på något sätt vill ändra en fast fornlämning måste ha länsstyrelsens tillstånd. Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. I lagen räknas följande kategorier upp: 1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser, 2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar, 3. kors och minnesvårdar, 4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål, 5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång, 6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk, 7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter, 8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak. Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult. Alla ovan uppräknade fornlämningstyper kan finnas inom strandskyddat område. Det är därför viktigt att man först tar reda på om några fornlämningar finns på platsen eller i vattnet innan man planerar sin åtgärd. Riksantikvarieämbetet, www.raa.se, har en informativ söktjänst som kallas Fornsök vilken omfattar fornlämningar på både land och i vatten. Om man under arbetenas gång påträffar en ny fornlämning måste man ta kontakt med Länsstyrelsen innan man går vidare med projektet. Resta stenar är exempel på fast fornlämning 10

I Huvudskärsarkipelagen finns riksintressen för kulturmiljövård, friluftsliv och naturvård samt naturreservat Riksintressen Mark- och vattenområden ska enligt miljöbalkens 3 och 4 kapitel användas för ändamål de är mest lämpade för och som från allmän synpunkt ger en god hushållning med resurser. Vissa områden kan ha så stora värden att de är av vikt för hela landet. Området förklaras då som ett riksintresse. När man utför förändringar i ett sådant område ska riksintressets värden ges företräde framför motstående intressen, förutsatt att inte även dessa är av riksintresse. Områden som är av riksintresse för: naturvård, kulturmiljövård, friluftsliv och totalförsvar ska skyddas mot åtgärder som innebär påtaglig skada. I prövning av strandskyddsdispens ska bland annat riksintressena ligga till grund för bedömningen. För utförligare information om riksintressena för kulturmiljön i Haninge se bilaga 6. Se även www.raa.se om riksintresseområden generellt. 11

Skyddade områden Länsstyrelsen beslutar om strandskyddsdispenser inom skyddade områden som är beslutade av andra än kommunen. Exempel på sådana områden är: naturreservat, kulturreservat, nationalpark, naturminne, biotopskyddsområde, djur- och växtskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, Natura 2000. I Haninge finns inga kulturreservat men de andra kategorierna av skyddade områden finns representerade. Sociala värden Stränder och vatten är en viktig del av de naturområden som finns i den storstadsnära regionen, som Haninge kommun är en del av. Många människor vistas i dessa områden för att finna lugn, rekreation eller äventyr och möjlighet till upptäcksfärder. Enligt förarbetena till strandskyddslagstiftningen gäller skyddet inte bara den fysiska tillgången till strandområden utan även allmänhetens uppfattning av möjligheterna att vistas i och i närheten av strandområden. Är området tillgängligt eller kan en åtgärd uppfattas som avvisande och därmed verka inskränkande på tillgängligheten för allmänheten? Hur en åtgärd påverkar strandskyddet skall bedömas ur ett långtidsperspektiv. 12

Ekologiska tjänster i kustmiljöer Kustområdet i Haninge är en del av Östersjöns unika ekosystem och hyser en mängd olika miljöer, eller biotoper där olika djur och växter från salt och sötvatten lever. Den största mångfalden och den största biologiska produktionen finns i grunda områden, långgrunda vikar, blåstångsbälten m.m. Organismerna och biotoperna har inte bara ett värde i sig utan är direkt nyttiga för oss människor, de utför så kallade ekologiska tjänster. Nedan beskrivs några exempel på ekologiska tjänster: Erosionskontroll Växterna i strandzonen, både på land och i vatten, bygger med sina rötter en tät väv genom grus, sand och sedimentstränder. Rötterna binder samman bottenmaterialet och skyddar stränderna vid isskjuvning, vågor och avrinning från land vid regn. Vass, som har större delen av sin biomassa under vatten, skapar mycket kraftiga rotmattor. Tas vassen, eller andra växter bort, riskerar inte bara stranden sakta eroderas bort utan det kan också leda till att sedimentpåverkan på vattenområdena utanför ökas kraftigt. Det i sin tur kan leda till att de förekommande biotoperna påverkas negativt eller försvinner. Upptag av näringsämnen Strandzonen är mycket produktiv (det växer mycket vilket ger föda åt djur) och tar därför upp mycket näringsämnen från sediment men framförallt från avrinning från land. Detta gäller både växterna på land men också sjögräs eller alger i vattnet utanför. Försämras växternas förutsättningar eller om de tas bort, kommer läckaget av näring från avrinningen från land nå längre ut i havet (eller sjön) och bidra till negativa övergödningseffekter, exempelvis algblomning. Sedimentbuffert Med avrinning från land kommer förutom näringsämnen även stora mängder partiklar. Partiklarna fastnar effektivt i tät vegetation och sedimenterar på grund av de svaga vattenströmmar som är i tät vegetation. Tas vegetation bort ökar uppgrumlingen i vattenområdena utanför vilket kan leda till försämrade ljusförhållanden och därmed försämrade livsmiljöer på bottnarna med negativa ekologiska följdeffekter. Häckning för fåglar Strandvegetationen, särskilt vassområden och liknande miljöer har stor betydelse för fåglar, för häckning med också som födosök och gömställe. Minskad strandvegetation minskar därmed fågellivet i ett område. Lekplats för fisk Ett sextiotal fiskarter finns i norra Östersjön och är mer eller mindre vanliga. De har olika krav på lekmiljöer men en stor del är knutna till kustmiljöerna. Gäddor leker välbekant i vassar och andra mycket grunda områden, abborrar och strömming lägger ofta sin rom i vegetation som är lite djupare. Sjuryggen, en ovanlig fisk i Östersjön, behöver ostörda miljöer i den exponerade kusten. Det är svårt att peka på enskilda viktiga miljöer men ofta behövs naturliga kustmiljöer med vegetation eller lite sedimentation. Försvinner dessa miljöer, eller förändras, riskerar kustfisken minska ytterligare. Uppväxtområden och födokälla för fisk Vegetationsklädda bottnar är tveklöst de mest artrika biotoperna i kusten; här skapas miljöer för snäckor, musslor, räkor, anemondjur och andra ovanliga djurgrupper. Dels skapas här komplexa födovävar men de utgör också ett skafferi för fiskar men också gömställe för fiskarter under sin yngelfas. Vegetationen är viktig både för arter som kläcks här men också för fiskarter som t.ex. torsk som förökar sig långt ut i havet. På så vis är de vegetationsklädda bottnarna inte bara viktiga för kusten utan för hela Östersjöns ekosystem. 13

Biologisk mångfald och produktion De grunda miljöerna har hög biologisk mångfald men också mycket stor biologisk produktion. Biologisk produktion är uppenbar i vegetationsklädda bottnar men även kal botten är täckt av lager med encelliga alger som kan ha lika stor produktion som synliga växter. Kustmiljön anses stå för upp till 25% av all produktion i Östersjön trots att den står för en mycket liten ytandel. Påverkan på kustmiljö kan alltså få konsekvenser för hela Östersjöns ekosystem. Påverkan från arbeten i vatten Förändrade strömningsförhållanden Konstruktioner i vatten påverkar vattenströmmarna. I skyddande områden med liten vattenomsättning kan strömmarna bromsas ytterligare med ökad sedimentation som följd. Det kan få negativa konskvenser, t.ex. ökad syreförbrukning med syrebrist som följd, försämrade ljusförhållanden för växter med konsekvenser för biologisk produktion och betydelsen som substrat för andra organismer. Fysisk störning Konstruktioner kan naturligtvis orsaka att biotoper försvinner. Nya konstruktioner kan också leda till återkommande störningar genom ökad båttrafik, rörelser i konstruktionen (bryggan) m.m. Det kan leda till dåliga förhållanden för vegetation, att fiskar och fåglar undviker området. Ökade halter av gifter och sediment i vattnet Vid muddring och konstruktionen av en anläggning riskerar sediment att röras upp. Dels har sedimentet en skuggande effekt som kan pågå ganska länge beroende på vattenrörelser och sedimentets beskaffenhet och dels kan ämnen bundna i sedimentet frisättas. I tidigare exploaterade områden finns risk att gifter eller olja frisätts, i naturområden frisätts syrekonsumerande material och näringsämnen. Ljud och förändringar av ljusförhållanden På samma sätt som den direkta fysiska störningen kan anläggningar, både under konstruktion och efter uppförande, orsaka störningar i form av ljus eller ljud för fiskar. Bryggor, och andra skuggande anläggningar försvårar för växter i vattnet och minskar produktion och möjligt utnyttjande av andra organismer. Miljöer med särskilt höga värden I Haninge kommun finns i lag skyddade och särskilt utpekade områden med höga värden. Det är områden som naturreservat, djurskyddsområden, Natura 2000-områden m.m. Vattenmiljöer i kustområden I vattenmiljöer är värdena knutna till områden med hög biologisk mångfald, och produktion; områden med betydelse för många olika organismgrupper. Dessa områden finns framförallt i grunda områden, i första hand vegetationstäckta områden ned till ca 10 meter. Nedan har de biotoper som bedömts ha störst värde listats. Områdesindelningarna följer Naturvårdsverkets indelning (Naturvårdsverket 2009) med tillägg för rev och sandbankar som är utpekade Natura 2000-biotoper (Naturvårdsverkets webbplats). Mynningar, deltan och estuarier (bräckvattenområden) Detta är miljöer som bland annat har stor betydelse för fisk och fågelliv. I kommunen finns i första hand mynningar (åmynningar), t.ex. Vitsån och Husbyåns mynningar i havet. 14

Laguner och flador samt grunda skyddade havsvikar Detta är mycket skyddade vikar, ibland nästan helt avsnörda vikar. Vikarna har en speciell miljö; de är ibland mycket påverkade av sötvatten vilket ger speciell livsmiljö för vattenorganismerna. De har ofta hög biologisk produktion och stor betydelse för fisklek, men även för fågellivet. En skyddad högproduktiv vik i mellanskärgården (Björkö) med vass och mycket tät blåstång Rev och sandbankar Rev och sandbankar är geologiska eller biologiska formationer, där berg, eller bankar av sand, grus eller block sticker upp ur den omgivande botten. Här finns ofta en zonering av flora och fauna och reven kan ha stor betydelse för fiskpopulationer. Områden för fiskars reproduktion Områden utpekade av länsstyrelse eller Fiskeriverket som viktiga för fiskars reproduktion m.m. Grunda hårdbottnar med vegetationsbälten Grunda hårdbottnar är ofta beväxta med brun-, röd och grönalger som kan bilda bälten på olika djup, med blåstångsbälten som karaktäristisk art för Östersjöns hårda bottnar. Algerna i allmänhet och blåstången i synnerhet bilder en struktur som fungerar som gömställe, källa för mat, livs- och rekryteringsmiljö för olika andra organismer. De är de mest artrika miljöerna i kusten och mycket viktiga för fiskar som lekplats och uppväxtmiljö. Blåstångsbälte med påväxtalger utanför Fjärdlång 15

Grunda mjuka bottnar med vegetation Detta är artrika miljöer som är ganska vanligt förekommande i kommunen, framförallt i inner- och mellanskärgården. De är mycket produktive, artrika och har mycket stor betydelse för fiskars lek, men också som uppväxtmiljöer för fiskarter som leker i andra miljöer. Musselbankar Blåmusslan filtrerar, och därmed tar upp, stora mängder näringsämnen. Den lever i huvudsak på hårda bottnar ned till ca 20 m djup och förekommer lokalt i mycket stora mängder. Musselbankar utgör nödvändiga lokaler för mat för sjöfåglar som dyker ned och äter musslor. Musslor utgör också viktigt källa till mat för flera fiskarter. Musselbankar kan vara rev beväxta med musslor över en viss täckningsgrad. Landmiljöer Naturligt öppna stränder Naturligt öppna stränder till följd av isrivning eller isskjutning eller vattenståndsfluktuationer, öppna naturmarksstränder med låg eller ingen betesintensitet. Hävdade, öppna strandängar och sjöstränder Oftast mycket flacka och friska (fuktiga) stränder med vegetation av kortväxt gräs eller halvgräs, till exempel intensivt betad mark med gräsvegetation kortsnaggad ned till vattnet. Havsstrandängar Vegetationen på havsstrandängarna är ofta artrik. På grund av en varierande översvämningpåverkan delas ängarna upp i olika zoner med olika miljö där allt från att vass och sävarter till starr och storvuxna örter kan hittas. I de grunda vattnet trivs bl.a. många insektsarter som i sin tur blir föda åt de fåglar som använder havsstrandängarna som häckningsplats. Hit räknas tex. vadare, måsar och tärnor. Hävdade strandängar ger också goda lekmöjligheter för bl.a. brushanar. Betande kor på en strandäng, Ålö Sandstränder Floran på sandstränder är ofta specialiserad för att klara av den hårda miljön. Arterna som finns här är ovanliga och förekommer annars enbart på sandmark i inlandet. Miljön på sandstränder är ofta väldigt saltpåverkad. Detta gör att de växter som finns här måste vara anpassade till den uttorkande effekten som den höga salthalten har. Man ser ofta att växterna har tjocka blad och stjälkar eller vaxartad yta på 16

bladen för att minska vattenförlusten. En del växter har även förmågan att utsöndra överskott av salt. Sandstränderna är också hem för många grävande organismer. Speciellt värdefulla är sandstränder längs meandrande vattendrag, där stor variation av olika lutningar, fraktioner och exponeringsgrader finns representerade inom korta strandavsnitt. Minerogena stränder vid sjöar och vattendrag med naturliga vattenståndsfluktuationer Biotopen utgörs relativt snabbt eroderande stränder (där jordarten består av berg- och mineralpartiklar) där vattenståndsfluktuationerna orsakar relativ snabb erosion. De kan utgöras av bankar längs vattendrag eller revlar i bakvattenpartier. Livsmiljön förekommer också i stora sjöars bränningszon eller i anslutning till grustag och grusgropar. De är en viktig livsmiljö för många hotade insektsarter som delvis lever nedgrävda och hotade mossor är knutna till denna livsmiljö Strandbrinkar Strandbrinkar, erosionszoner längs sjöar och vattendrag med blottade branter utgör livsmiljö för t.ex. fågelarter som strömstare. Ravinskogar Pga sitt svåravverkade läge är dessa skogar ofta opåverkade av avverkning. Skogarna har också ofta stort inslag av död ved. Detta gör att de fungerar som refuger för arter som är beroende av skogar med lång kontinuitet och död ved. Strandskogar Strandskogar är ofta artrika med avseende på många organismgrupper. Flertalet lövträdsarter trivs i de fuktiga skogarna vilket i sin tur gör att man kan hitta många vedlevande svampar här. Strandskogarna innehåller ofta en hög andel död ved. Detta är inte enbart till gagn för svampar, utan även för fåglar som lever av insekterna i den döda veden. Antalet arter av lever- och bladmossor är ofta högre här än i omgivande skogar. Våtmarker i anslutning till sjöar och vattendrag Våtmarker fungerar som ett reningsverk där näringsämnen som fosfor och kväve binds. Dessa skulle annars ha förts direkt ut i sjöar och hav och bidragit till övergödning och algblomning. Våtmarkerna förhindrar även att sediment förs ut i vattnet där det annars skulle haft en negativ inverkan på alger och andra organismer. Förutom detta är våtmarkerna viktiga häckningsområden för flertalet fågelarter bl. a., kornknarr och brushane. Sjöar och vattendrag Områden som är särskilt viktiga för fågellivet eller fiskförekomsten Vitsån och Husbyån och deras tillflöden utgör två vattensystem där öring leker. Vitsån anses som den viktigaste lokalen för öringen i Stockholms Län. Områden som till minst 50 procent består av obebyggt strandskyddsområde Områden som utgörs av obebyggda öar, uddar och näs som till mer än 50 procent består av obebyggt strandskyddsområde Naturliga, oreglerade hela vattendrag och stränder Forsar och vattenfall Forsar och vattenfall är viktiga områden för bl.a. syrekrävande arter av ryggradslösa djur, för födosökande fåglar och däggdjur och som vinteruppehållsplats. Många växtarter som kräver mycket 17

fukt trivs i närheten av forsar och vattenfall. I kommunen finns exempel på forsar i Vitsåns nedre lopp vid Berga i den sk. Bergaravinen. Vattendrag som ansluter till åsar Rullstensåsar är viktiga för vår dricksvattenförsörjning eftersom de håller goda grundvattentillgångar. För att förhindra föroreningar eller en lägre vattentillförsel bör därför vattendrag som ansluter till åsar skyddas. Klarvattensjöar med kransalger Klarvattensjöar är näringsfattiga sjöar med låg produktion och utan större mängder humusämnen. Den låga produktionen leder i sin tur till en låg nedbrytning och en god syretillgång. Detta gör att solljuset kan ta sig långt ner i sjön och fotosyntesen kan därför ske på relativt stora djup. Kransalger har höga krav på livsmiljöer och flera är rödlistade. Fisktomma sjöar och vattensamlingar Naturligt fisktomma sjöar är framförallt mindre sjöar och/eller högt belägna. Sådana sjöar, men också mindre vattensamlingar utan fisk har stor betydelse för grod- och kräldjur, men också för vattenlevande insekter då fisk ofta utgör predatorer för dessa arter. Naturligt näringsrika sjöar Naturligt näringsrika sjöar är känsliga för förändringar av vattennivån. En sänkning av vattennivån kan leda till att den naturliga processen som leder till igenväxt går snabbare. Sjöarna är dessutom känsliga för en förändring i de naturliga variationerna av vattenståndet som sker under året. Förändras dessa kan te.x. vassbältet sprida ut sig. Naturlig sandstrand på södra Nåttarö 18

HANINGE KOMMUNS VÄGLEDNING FÖR STRANDSKYDDS BEDÖMNING Naturvårdsverket och Boverket har i sin vägledning utgiven år 2009 gett riktlinjer till hur olika strandskyddspliktiga åtgärder skall hanteras och hur olika begrepp skall tolkas. Dessa riktlinjer ska alltid utgöra kommunens prövningsgrund. Nedan följer en uppställning över de två huvudsyftena, de särskilda skälen och vanligt förekommande åtgärder inom strandskyddat område i Haninge kommun. I de fall Naturvårdsverket har angivit riktlinjer för åtgärdernas hantering redovisas dessa i förkortad text. För full text hänvisas till www.naturvardsverket.se. I de fall Haninge kommun vill förtydliga eller ytterligare fördjupa Naturvårdsverkets riktlinjer eller där sådana saknas redovisas även Haninge kommuns kompletterande vägledning. De två huvudsyftena Huvudsyften Naturvårdsverkets vägledning Haninges förtydligande långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden Inte bara den fysiska tillgången till strandområdet utan även allmänhetens rätt eller upplevelse att vistas i strandområdet eller deras uppfattning av möjligheterna att vistas i strandområdet (sid 64 Naturvårdsverket) Om allmänhetens tillgång till strandområdet påverkas på ett oacceptabelt sätt får man inte ge dispens. Områden som idag inte har några speciella värden kan med tiden utveckla långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten höga värden. (sid 64 Naturvårdsverket) Om de biologiska värdena påverkas på ett oacceptabelt sätt får man inte ge dispens. Områden som idag inte har några speciella värden kan med tiden utveckla höga värden. (sid 64 Naturvårdsverket) Man bör normalt aldrig ge dispens i och vid följande områden och naturtyper: områden som omfattas av områdesskydd eller som är särskilt utpekade enligt lag (nationalpark, naturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, växt- och djurskyddsområden, Natura 2000- områden riksintressen för natur och friluftsliv) Områden i nära anslutning till skyddad natur Områden som har redovisats i ängsoch betesamarksinventeringen och våtmarksinventeringen eller andranationella bevarandeplaner Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt enligt skogsvårdsstyrelsens inventering Sjöar och sjösystem områden som är särskilt viktiga för fågellivet elle fiskförekomsten områden som utgörs av obebyggda öar, uddar och näs som till mer än 50 procent består av obebyggt strandskyddsområde områden som till minst 50 procent består av obebyggt strandskyddsområde naturliga, oreglerade hela vattendrag och stränder (sid 73 Naturvårdsverket) 19 Restriktiv bedömning.

Huvudsyften Naturvårdsverkets vägledning Haninges förtydligande Fortsättning från föregående sida. Restriktiv bedömning. långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten vattendrag som ansluter till åsar källpåverkan klarvattensjöar med kransalger fisktomma sjöar naturligt näringsrika sjöar och näringsrika stränder Strandområden naturligt öppna stränder hävdade, öppna strandängar och sjöstränder havsstrandängar sandstränder minerogena stränder vid sjöar och vattendrag med naturliga vattenståndsfluktuationer sanddynsområden flacka landhöjningsstränder strandbrinkar Våtmarker och skogar ravinskogar strandskogar våtmarker i anslutning till sjöar och vattendrag Havsområden mynningar, deltan och estuarier laguner och flador grunda skyddade havsvikar grunda mjuka bottnar med vegetation grunda bottnar med vegetationsbälten musselbankar (sid 73 Naturvårdsverket) 20