Dalälvens Vattenvårdsförening

Dalälvens Vattenvårdsförening Samordnad recipientkontroll i Dalälven Vattenkemi, växtplankton och metaller i fisk Fryksta 2016

Dalälvens Vattenvårdsförening Samordnad recipientkontroll i Dalälven Vattenkemi, växtplankton och metaller i fisk Fryksta 2016

ISSN 1403-3127. Rapport för Dalälvens Vattenvårdsförening utformad av Mats Tröjbom, Mats Tröjbom Konsult AB och Lennart Lindeström, Svensk MKB AB. Böril Jonsson, Allumite AB, har tagit alla fotografier. Omslagsbild: Dalälven ovan Långshytteåns utlopp. I denna rapport kan Du översiktligt läsa om resultaten från års undersökningar i Dalälven. Ytterligare uppgifter och detaljer finns i ett antal underlagsrapporter som Du finner på föreningens hemsida, www.dalalvensvvf.se/. År har varit ett normalt undersökningsår i den meningen att det omfattat undersökningar av vattenkemi, växtplankton i sjöar och Bottenhav, samt metaller i fisk i några enstaka sjöar. Vissa år undersöks även kiselalgsamhällen, sediment och bottenfaunasamhällen samt genomförs provfisken, vilket senast skedde 2012. Vi som genomfört undersökningarna presenteras på rapportens baksida. Förutom normala redovisningar av årets undersökningsresultat finner Du i rapporten i år även beräknade ämnestransporter längs Dalälvens huvudfåra. Statistiska analyser visar att transporten av flera ämnen ökat i älven sedan DVVF:s undersökningar startade 1990, medan andra minskat. Förändringar kan i flera fall förklaras med vidtagna lokala åtgärder, medan andra beror på storskaliga fluktuationer som åtminstone delvis kan ha naturliga förklaringar. Flertalet av oss som svarar för års undersökningar i Dalälven har varit med sedan starten 1990, medan några hoppat på uppdraget under resans gång. Detta är vår sista årsrapport, dvs den 26:e i ordningen. Det är sannolikt unikt att samma personer svarat för alla provtagningar, planktonanalyser och projektledarskap/rapportering i samma vattenområde under en så lång tidsperiod. För flera stationer har även samma laboratorium anlitats under hela perioden. Detta borde rimligen borga för en kontinuitet och enhetlig hantering som ökar undersökningsmaterialets tillförlitlighet, exempelvis när eventuella förändringar ska utvärderas. Vi tycker alla att det har varit väldigt intressant att vara med och följa utvecklingen under ett kvarts sekel i Sveriges intressantaste vattendrag, och tackar föreningen för visat förtroende! Vi önskar samtidigt Alcontrol lycka till med kommande års mätningar enligt ett nytt kontrollprogram, med start i januari 2016. Föreningen är huvudman för Dalälvens Vattenråd som finansieras med medel från Bottenhavets Vattendistrikt. Under de fem år som Dalälvens Vattenråd har drivits av föreningen har det anordnats ett antal vattendagar med teman kopplade till olika vattenverksamheter. En styrgrupp med bred representation har bildats. Vattenrådet är en arena där olika intressenter ska kunna få och ge information och framföra synpunkter på hur Dalälven och dess avrinningsområde bör förvaltas. Läs mer om vattenrådet på www.dalalvensvvf.se/ Slutligen vill vi hänvisa till skriften Så mår Dalälvens sjöar där Du finner en översiktlig beskrivning av våra undersökningsresultat. I rapporten kan Du läsa om vilken betydelse variationer i vattenkvalitet, omgivningsförhållanden och mänsklig påverkan har för växt- och djurlivet i älvens sjöar. Sammanställningen gjordes 2011 men är fortfarande högst aktuell. Skriften finns att ladda ner från www.dalalvensvvf.se/. Fryksta 2016-08-24 Falun 2016-08-26 Lennart Lindeström Svensk MKB AB Kenneth Collander DVVF:s ordförande Svensk MKB Miljökonsekvensbeskrivning AB Fryksta, Olles väg 4, 665 91 KIL Tel: 070-564 09 13, epost: lennart.lindeström@svenskmkb.se

Innehåll Årsrapportering... 1 DVVF:s webbplats... 2 Årets väder och vattenflöde... 3 Vattenkemi... 5 Noterade händelser och avvikelser... 6 Uppföljning av notiser i tidigare årsrapporter... 11 Syreförhållanden i sjöar... 11 Ämnestransporter i Dalälven 1990-... 13 Växtplankton i Dalälvens sjöar och Bottenhavet... 19 Metodik och omfattning... 19 Resultat för sjöar... 20 Resultat för Bottenhavet... 22 Metaller i fisk... 25 Bilagor 1. Vattenkemi Rinnande vatten 2. Vattenkemi Sjöar 3. Vattenkemi Bottenhavet 4. Kartor över provtagningsstationer

Samordnad recipientkontroll i Dalälven - undersökningsresultat Årsrapportering I denna årsrapport sammanfattas DVVFs mätningar under i Dalälvens vattendrag, sjöar och berörda del av Bottenhavet. Utöver de vattenkemiska mätningarna redovisas också årets väder och vattenflöden, samt de årliga plankton- och fiskundersökningarna översiktligt. Årsrapporten finns även att tillgå på webbplatsen www.dalalvensvvf.se tillsammans med ytterligare material (Tabell 1). En tryckt version av årssammanställning distribueras huvudsakligen till föreningens medlemmar. Redovisningen av vattenkemin fokuserar på avvikelser och förändringar i ett relativt kort perspektiv. En detaljerad redovisning av enskilda mätvärden återfinns i tabellbilagorna tillsammans med medelvärden, avvikelser och andra statistiska beräkningar. Avvikande observationer och noterbara händelser eller förändringar under året lyfts fram och kommenteras i texten. I denna rapport redovisas även transporterade mängder av flertalet analyserade ämnen i några centrala mätpunkter längs älvens huvudfåra. I de återkommande temarapporterna utvärderas långsiktiga trender och samband, exempelvis om metaller (1999), närsalter (2002), ämnestransporter (2004) och Dalävens sjöar (2010). Figur 1. Vi tackar för oss efter 26 år med provtagning, analys och utvärdering av Dalälvens vatten. Från vänster Lennart Lindeström, projektledning och rapportering 1990-, Mats Tröjbom, datahantering och rapportering 2000-, Böril Jonsson, provtagning 1990-, Roland Uhrberg, vattenanalyser 1990-2008. Lajos Hajdu, som inte är med på bilden, har svarat för planktonanalyser 1990-. 1

DVVF:s webbplats Tyngdpunkten för årsrapporteringen ligger sedan några år på föreningens webbplats www.dalalvensvvf.se (Figur 2). Webbplatsen uppdateras kontinuerligt med såväl aktuell information om föreningen som annan information av intresse för undersökningsverksamheten. Här hittar du också allmänna uppgifter om föreningen och dess medlemmar. Dessutom finns kortfattad information om Dalälven, mätdata, och föreningens publikationer, samt för föreningens medlemmar även dagordningar, protokoll etc. Figur 2. Sidan med kontaktuppgifter på DVVF:s webbplats. I Tabell 1 sammanfattas vilka delar som ingår i den tryckta årsrapporten och vilka delar som enbart återfinns på föreningens webbplats. Vissa uppgifter som rör program, metodik, specifika artlistor m.m. finns enbart på webbplatsen. Växtplanktonundersökningarna och provfiskena är översiktligt beskrivna i den tryckta årsrapporten, medan en mer utförlig redovisning finns tillgänglig på hemsidan. Tabell 1. års rapportering på DVVF:s webbplats respektive tryckt rapport. Huvudmoment Delmoment Rapport Webplats Årsrapport X X Aktuellt kontrollprogram Metoder Vattenkemi Växtplankton Metaller i fisk Mätosäkerhet Fältiakttagelser Vattenkemi - huvudtext Bilaga 1 - Vattendrag Bilaga 2 - Sjöar Bilaga 3 - Bottenhavet Jonbalans Växtplankton i sjöar och Bottenhavet Taxonomisk lista för sjöar Taxonomisk lista för Bottenhavet Kartbilaga Bilaga 4 X X A En förkortad version redovisas i den tryckta årsrapporten och en utförligare version återfinns på webbplatsen. X X X X X X X X X X X X X X X X 2

Årets väder och vattenflöde År hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige under det senaste århundradet, efter 2014 och 1934. Året inleddes med en januarimånad som var varmare än normalt i praktiskt taget hela Sverige, vilket även gällde våren som helhet. Det varierande vädret gjorde att sommaren blev rätt normal i stora delar av landet både vad gäller temperatur och nederbörd. Hösten utmärktes av mycket torrt väder under oktober och ovanligt varmt väder under november. I Dalälvens avrinningsområde var luftmedeltemperaturen 1,6 till 2,4 grader högre jämfört med perioden 1961-1990 a. Vattentemperaturerna i Dalälven var trots det relativt normala de flesta av årets månader (Figur 4). Inledningen av var för Sverige som helhet nederbördsrik. Under sommaren föll normala mängder nederbörd, medan hösten på många håll var torrare än normalt. Nederbörden i Dalälvens avrinningsområde var i genomsnitt cirka 20% högre än normalt i den västra delen, medan den var något lägre än normalt i den östra a. I Särna och Falun föll ovanligt mycket regn under maj, juli och september, medan övriga månader var torrare än normalt. Under oktober föll knappt någon nederbörd alls vid dessa stationer (Figur 4). Vid Näs Bruk i Dalälvens huvudfåra var medelvattenföringen under ovanligt hög jämfört med genomsnittet för perioden 1985-2014 (Figur 3). Jämför man årsavrinningen per ytenhet mellan de nedre delarna av Dalälven (Näs Bruk och Älvkarleby), med Västerdalälven (Mockfjärd) respektive Österdalälven (Gråda), kan man konstatera att avrinningen var ovanligt hög i samtliga delar av avrinningsområdet (Tabell 2). Under året kännetecknades perioden januari-september av markant högre vattenföring än normalt i både Rotälven och Dalälvens huvudfåra vid Gysinge, medan medelflödet var lägre än normalt under oktober-december (Figur 4). 600 Vattenföring vid Näs Bruk 1986-500 471 512 400 444 380 382 387 413 381 401 385 419 430 408 Årsmedel (m 3 /s) 300 200 297 329 305 302 341 297 209 302 330 337 260 226 258 228 340 310 231 100 0 Figur 3. Vattenföring vid Näs bruk. Årsmedelflöden för perioden 1986-. a Beskrivning från Årets väder, www.smhi.se. 3

Tabell 2. Medelvattenföring och avrinning vid fyra stationer i Dalälvens huvudfåror b. Årsmedelvattenföring (m 3 /s) Årsavrinning (mm/år) 1969-2014 1969-2014 Mockfjärd 119 155 438 571 Gråda 154 214 397 549 Näs bruk 327 408 383 478 Älvkarleby 349 441 381 480 Nederbörd - Särna Nederbörd - Falun 160 160 140 120 1961-1990 140 120 1961-1990 mm/mån 100 80 60 mm/mån 100 80 60 40 40 20 20 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Månad Månad Vattenflöde - Näs Vattenflöde - Oreälven 700 80 m 3 /s 600 500 400 300 200 1920-2014 m 3 /s 70 60 50 40 30 20 1931-2014 100 10 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Månad Månad Vattentemperatur - Rotälven Vattentemperatur - Gysinge 25 25 20 1990-2014 20 1990-2014 15 15 C C 10 10 5 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Månad Månad Figur 4. Överst - månadsnederbörden i Särna och Falun under (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden 1961-90 (uppgifter från SMHI). Mitten Månadsvattenföringen vid Näs Bruk och Oreälven (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden 1920/1931-2014 (uppgifter från SMHI). Nederst - vattnets temperatur som månadsmedelvärden i Rotälven och i nedre Dalälven vid Gysinge under (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden 1990-2014. b Data från SMHI 4

Vattenkemi I det här avsnittet beskrivs de vattenkemiska provtagningar som utförts i sjöar, vattendrag och Bottenhavet under. Redovisningen är fokuserad på avvikelser och trender i ett relativt kort perspektiv. Samtliga mätresultat för redovisas per station i bilagorna i denna rapport. På webbplatsen finns kompletterande sammanställningar av vattenkemiska data, till exempel jonbalanser i vattendrag och mätosäkerheter. Det varma och relativt nederbördsrika vädret påverkade vattenkemin i sjöar och vattendrag under. De höga vattenflödena under alla utom årets två sista månader medförde att vissa ämnen uppträdde i lägre koncentrationer eftersom de späds ut, medan andra istället tillfördes i större mängd till följd av riklig nederbörd. På grund av det varma vädret och de osäkra isförhållandena kunde flertalet sjöar inte provtas i mars som kontrollprogrammet föreskriver c utan istället någon gång under perioden februari till maj. Även föregående år medförde de dåliga isförhållandena att många sjöar provtogs i april eller maj istället för i mars. Som beskrivits i tidigare årsrapporter har bytet av analyslaboratorium medfört systematiska mätskillnader för ammoniumkväve och fosfatfosfor jämfört med tidigare mätningar när haltnivåerna är låga d. Utöver detta har också rapporteringsgränserna för några mätvariabler justerats något, vilket har betydelse för tolkningen av mätningarna vid låga haltnivåer. Rapporteringsgränsen för fosfatfosfor har ökat från <0,5 till <4 µg/l, för ammoniumkväve från <2 till <4 µg/l, medan den har sänkts från <5 till <3 µg/l för nitratkväve. Många av de förändringar som syns i källflödena för dessa analysvariabler under, till exempel i Hyttingsån, kan förklaras av dessa systematiska förändringar. Figur 5. Högt vattenflöde i Hyttingsån. c S8, S9, S10, S11, S12, S13, S14, S15, S16a, S16b, S16c, S17, S18, S19, S20, S22, S23, S24, S25, S26, S28, S30 provtogs i februari, S2, S3 och S29 i mars, S4a, S4b, S4c och S27 i april och S5, S6 och S7 i maj. Se bilaga 4 för förklaring av stationsbeteckningarna. d Se DVVF årsrapport 2012, Länsstyrelsen i Dalarna rapport 2013:17. 5

Noterade händelser och avvikelser Här redovisas översiktligt de noterade avvikelser och trender som registrerats i sjöar, vattendrag och Bottenhavet under. Dessa avvikelser kan bero på klimatvariationer, förändrade utsläpp, eller genomförda åtgärder i vattendrag och sjöar. Halter av närsalter i Görälven, Fulan och Västerdalälven vid Sälen I Västerdalälven vid Sälen observeras vintertid ibland förhöjda halter av närsalter, inte minst i form av ammoniumkväve. I mars registrerades en totalkvävehalt på 1500 µg/l vid mätstationen vid Sälen. Mer än hälften av kvävet utgjordes av organiskt bundet kväve, cirka 20% av ammoniumkväve och en mindre del (6%) av nitratkväve (Figur 6). Även i Görälven som passerar Stötenområdet finns exempel på förhöjda ammoniumhalter vid några få tillfällen den senaste 5-årsperioden. Eftersom provtagning sker varje månad vid Sälen men endast varannan månad i Görälven och Fulan är det möjligt att halttoppar som registrerats vid Sälen missats vid de båda andra stationerna. 1800 600 Totalkväve (µg/l) 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 Sälen (2A) Görälven (1B) Fulan (2) Ammoniumkväve (µg/l) 500 400 300 200 100 0 0 2011 2012 2013 2014 2016 2011 2012 2013 2014 2016 700 60 600 50 500 40 Nitratkväve (µg/l) 400 300 Totalfosfor (µg/l) 30 20 200 100 10 0 0 2011 2012 2013 2014 2016 2011 2012 2013 2014 2016 Figur 6. Halter av närsalter i Görälven (1B), Fulan (2) och i Västerdalälven vid Sälen (2A). En trolig orsak till de förhöjda halterna av framförallt ammoniumkväve är skidturismen i området som belastar vattenrecipienten med avloppsvatten vintertid. Förklaringen stöds av att inga halttoppar av ammoniumkväve registrerats i Fulan, som är relativt opåverkad av punktutsläpp från skidturism. I kombination med de normalt låga vattenflödena denna årstid ger närsaltstillförseln upphov till halttoppar som ibland fångas vid provtagningen. De förhöjda totalkvävehalterna i både Grövlan och Fulan i januari, indikerar dock att de förhöjda totalkvävehalterna också kan ha naturliga orsaker, till exempel det ovanligt varma vädret i början av. De observerade kvävehalterna utgör inte något lokalt problem eftersom fosfor i regel är det begränsande näringsämnet i dessa typer av vatten. Halterna av toxisk ammoniak till följd av ammoniumhalterna är dessutom cirka 50 gånger lägre än begränsningsvärdet för inlandsvatten e. e Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS :4 6

Mönstret för totalfosfor är mindre tydligt, men i både Görälven och vid Sälen förekommer halttoppar på närmare 20 µg/l, vilka saknas i den mer opåverkade Fulan (Figur 7). Den ekologiska statusen med avseende på övergödningspåverkan har för Görälven (vattenförekomst SE680229-133743) klassats som god baserat på undersökningar av påväxt av kiselalger f, vilket tyder på att påverkan från eventuell fosfortillförsel är begränsad. Motsvarande undersökningar saknas i Västerdalälven vid Sälen. Figur 7. Görälven vid Stöten (vänster), och Fulan vid Husvallsgölen (höger). I föregående årsrapport redovisades att ovanligt låga vattenflöden observerats vid provpunkten i Görälven g. SMHIs vattenföringsmätningar h vid Ersbo i Görälven visar att flöden i intervallet 10-20 m 3 /s är vanligt förekommande under vintern och att flödet inte vid något tillfälle 2014-15 understeg 10 m 3 /s (Figur 8). Samtidigt visar modellerade vattenflöden i från SMHI för samma period att flöden runt 1 m 3 /s skulle kunna förekomma. Detta väcker frågor om hur tillförlitliga pegelmätningarna är vid Ersbo när vattenflödet understiger 10 m 3 /s och om uttaget av vatten för snötillverkning j kan vara en bidragande orsak till de observerade låga flödena. 140 Vatteföring m 3 /s 120 100 80 60 40 Medel 1912 2012 2013 2014 20 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 8. Medelvattenföring i Görälven vid Ersbo. Data från SMHIs vattenwebb. f VISS Vatteninformationssystem Sverige, www.lansstyrelsen.se g Böril Jonsson observerade i mars 2014 ett extremt lågt flöde som uppskattades till < 1m 3 /s h http://vattenwebb.smhi.se/station/. Mätdata för station 654 Ersbo i http://vattenwebb.smhi.se/modelarea/. Modellerade vattenflöden för avrinningsområde 13829. j Enligt Mark- och Miljödomstolens dom M 5319-09 har Stöten i Sälen AB tillstånd för ett vattenuttag motsvarande 0,33 m 3 /s när flödet i Görälven överstiger 4,5 m 3 /s. 7

Återgång till normala kadmiumhalter i Amungen och Långshytteån Under perioden 2009 till 2014 har förhöjda kadmiumhalter uppmätts i både Långshytteån och sjön Amungen i Hedemora. Källan till detta kadmium är okänd och den har uppskattats till cirka 10 kg per per år k. Redan 2014 kunde vi konstatera att halterna minskat något och under har i princip inga förhöjda kadmiumhalter uppmätts i varken Långshytteån eller sjön Amungen. I Amungens bottenvatten var halterna fortfarande en aning förhöjda i januari och under sommaren, vilket skulle kunna vara en effekt av kvardröjande kadmium. Det verkar alltså som att punktkällan som årligen tillfört en relativt konstant mängd kadmium under sex års tid, i det närmaste har upphört. 0,35 Kadmium i Långshytteån och Amungen 0,30 Kadmiumhalt (µg/l) 0,25 0,20 0,15 Långshytteån (30) Amungen (S19), ytvatten Amungen (S19), bottenvatten 0,10 0,05 0,00 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2016 Figur 9. Kadmiumhalter i Långshytteån och sjön Amungen i Hedemora. Under perioden 2009-2014 har kraftigt förhöjda kadmiumhalter uppmätts vid samtliga mättillfällen, men under verkar källan ha upphört. Den okända kadmiumkällan har uppskattats till cirka 10 kg per år. Minskade klorofyllhalter i Bottenhavet Vid stationerna i Bottenhavet observerades ovanligt låga halter av klorofyll i de ytliga vattenlagren. Klorofyllhalten är ett mått på mängden växtplankton och speglar näringstillgången i vattnet. De låga värdena ingår i ett mönster av minskande klorofyllhalter utanför Dalälvens mynning under de senaste 15 åren. Klorofyllhalterna i Bottenhavet utanför Dalälvens mynning samvarierar på alla mätstationer och bestäms i hög grad av klimatfaktorer och storskaliga trender i Östersjön. Överlagrad dessa variationer syns dock en minskande trend som skulle kunna spegla en över tiden minskande påverkan från Dalälven. Särskilt vid stationen Billudden, som är den mätstation som är starkast påverkad av Dalälvens vatten på grund av det dominerande strömningsmönstret i östlig riktning, syns ett tydligt mönster av minskade klorofyllhalter relativt referensstationen vid Eggegrund (Figur 10). Detta mönster sammanfalk DVVF årsrapport 2013 8

ler med att halterna av totalfosfor har minskat i Dalälvens utflöde vid Älvkarleby under samma period. Det går inte att avgöra om orsaken till de minskade klorofyllhalterna är minskad tillförsel av växtplankton från Dalälven eller om det är en effekt av minskad växtplanktonproduktion utanför mynningen till följd av minskad tillförsel av näringsämnet fosfor från Dalälven. Tillväxten av växtplankton i Bottenhavet är i regel fosforbegränsad så en minskad tillgång på fosfor leder normalt till en lägre produktion av växtplankton. 10 9 8 7 6 5 Klorofyllhalt kvot mot referensstationen Eggegrund Billudden (B1) Långsandsörarna (B2) Skutskärsverken (B3) 4 3 2 1 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 30 Totalfosforhalt (µg/l) i Dalälven vid Älvkarleby 25 20 15 10 5 juni augusti årsmedel 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 10. Överst - klorofyllhalt vid stationerna i Bottenhavet redovisade som kvoten mot referensstationen Eggegrund som är opåverkad av Dalälvens vatten. En kvot på 1 innebär att klorofyllhalten vid den aktuella stationen är den samma som vid referensstationen, medan en högre kvot innebär att klorofyllhalten och därmed mängden växtplankton är högre än vid referensstationen. Klorofyllhalterna samvarierar för de fyra DVVF stationerna i Bottenhavet på grund av klimatvariationer och storskaliga variationer i Östersjön och överlagrat dessa variaitoner finns en möjlig påverkan från Dalälven vid framförallt stationen vid Billudden. Nederst totalfosforhalt i Dalälven vid Älvkarleby. 9

Notiser i korthet Vid Idre (station 9) observerades en ammonium- och fosfattopp i januari. I Forsån (stationerna 34A och 34) uppmättes de högsta sulfathalterna sedan mätningarna startade. Även konduktiviteten har gradvis ökat den senaste 10- årsperioden. I Siljan, Österviken, (S4D) observerades förhöjda fosforhalter i bottenvattnet i både april och augusti. I Finnhytte-Dammsjön (station S22) har halterna av nitrat, zink och kadmium minskat sedan några år. I sjön Molnbyggen (station S29) har siktdjupet möjligen minskat något de senaste åren. Figur 11. Överst till vänster - Forsån vid lågt vattenflöde under sommaren, överst till höger Älvrosfjorden Idre, nederst Österviken i Siljan. 10

Uppföljning av notiser i tidigare årsrapporter I det här avsnittet följs notiser i tidigare årsrapporter upp, antingen för att situationen förbättrats sedan föregående beskrivning, eller för att de, oftast oförklarade avvikelserna, har observerats även under det gångna året. Under några år har försämrade syrgasförhållanden observerats i Brunnsjön (station S20). I Broån (station 31) som rinner från sjön har samtidigt förhöjda halter av totalfosfor och fosfatfosfor uppmätts. Den troliga förklaringen är att fosfor frigjorts från bottensedimenten i sjön, som i sin tur är en effekt av de försämrade syreförhållandena i sjön. Under var syreförhållandena i bottenvattnet fortsatt ansträngda i februari men bättre i augusti. Under året har inga onormalt förhöjda fosforhalter uppmätts i Broån. Det är för tidigt att säga om det har varit fråga om en tillfällig försämring i sjön under några år, eller om vädret under tillfälligt bidragit till att förbättra situationen. Under 2014 observerades en avvikande hög totalfosforhalt i Sundbornsån (station 27), men var alla halter åter normala jämfört med tidigare års mätningar. I Grycken i Falun (station S12) var syreförhållandena i bottenvattnet fortsatt något ansträngda, medan inga förhöjda halter av några ämnen observerades. Även i Vikasjön (station S15) var syreförhållandena i bottenvattnet fortsatt ansträngda jämfört med perioden före 2010. I augusti uppmättes en hög ammoniumkvävehalt på 1430 µg/l vilket tyder på låga syrgashalter. Inga förhöjda halter av närsalter uppmättes i Gruvbäcken (station 22D) under. Under perioden 2003 till 2014 har förhöjda halter av framförallt ammoniumkväve uppträtt sporadiskt. var syreförhållandena återigen ansträngda i Gruvsjöns bottenvatten (station S23), men trots det syntes inga markant förhöjda halter av ammoniumkväve eller järn, vilket tidigare varit fallet i både Gruvsjön och vid Herrgårdsdammen nedströms sjön. Under observerades fortsatt sämre syreförhållanden i bottenvattnet vid station S16A i den nordvästra delen av Runn. Orsaken till den förändrade situationen i bottenvattnet är oklar eftersom det inte finns några tydliga kopplingar till övriga vattenkemiska variabler. På senare år har dock halten organiskt kol (TOC) och konduktiviteten gradvis ökat i bottenvattnet vid stationen, vilket skulle kunna vara kopplat till de försämrade syreförhållandena. Vid Yttermalung (station 5) i Västerdalälven observerades inga förhöjda metallhalter under. Sedan 2002 har framförallt halterna av koppar och zink vissa år varit temporärt förhöjda under vintern. Syreförhållanden i sjöar År var syreförhållandena under vinterperioden överlag något sämre än 2014 men bättre än 2013 med låga syrgashalter i bottenvattnet i sammanlagt 5 sjöar. Både 2014 och karaktäriserades av svaga eller tidvis obefintliga isar, vilket kan ha bidragit till att förbättra syreförhållandena i vissa sjöar vintertid. En ytterligare faktor dessa år kan ha varit att provtagningen i vissa fall skedde andra vintermånader än normalt. Under sommaren var syrgassituationen relativt normal jämfört med tidigare år, med sammanlagt 9 sjöar med halter understigande 1 mg/l i bottenvattnet (Tabell 4). 11

Tabell 4. Registrerade syrgashalter (mg/l) i sjöarna inom Dalälvens avrinningsområde. Värdena i tabellen utgörs av minimivärden för vinter- (november-maj) respektive sommarperioden (juni-oktober). Syrgashalter lägre än 1 mg/l är gulmarkerade. Vinter Station 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 S1 Venjansjön 9,0 0,3 1,0 5,1 4,2 8,4 8,8 14 8,2 0,6 7,1 0,7 9,8 3,5 2,2 0,2 0,4 1,1 2,0 3,6 8,5 1,4 5,0 0,0 10 10 S2 Idresjön 5,2 2,7 3,2 4,6 1,3 0,1 0,9 1,2 0,5 1,3 0,7 4,5 4,6 6,8 0,5 1,2 0,6 1,7 2,9 0,7 0,7 0,9 1,0 0,0 11 0 S3 Särnasjön 12,4 3,2 2,5 2,5 10,5 1,8 0,9 9,8 7,7 7,0 7,7 7,5 8,4 5,5 4,3 7,5 6,1 9,8 6,7 5,0 6,3 3,1 6,7 3,9 12 2,1 S4A Siljan, Solviken 12 12 10 12 13 13 11 11 12 11 12 11 11 11 12 12 11 12 13 13 12 11 11 9,4 12 11 S4B Siljan, Storsiljan 10 11 9 12 9 11 9 10 11 10 11 11 10 9 11 13 11 11 13 10 11 9,6 12 9,5 12 12 S4C Siljan, Rättviken 11 12 11 12 11 12 12 9 12 11 12 11 11 12 11 13 12 12 13 11 12 12 12 9,6 12 12 S4D Siljan, Österviken 11 12 12 12 9 12 12 9,9 12 11 12 11 11 11 11 12 11 11 13 11 7,9 11 12 10 12 11 S5 Skattungen 11 6,0 8,3 5,9 11 2,1 9,8 7,4 9,7 9,8 9,8 10 2,7 11 5,8 3,9 3,4 12 12 8,7 9,4 11 12 0,0 11 10 S6 Orsasjön 12 7,7 4,2 6,8 8,0 8,2 5,8 9,1 2,9 7,7 8,1 7,6 9,5 8,2 9,6 6,9 7,6 11 9,4 7,2 9,7 5,0 9,8 7,6 12 10 S7 Amungen, Rättvik 11 5,9 3,4 7,7 4,0 6,8 9,8 9,1 7,8 9,4 7,6 10 9,9 3,7 9,2 8,1 6,3 10 7,2 8,5 8,1 6,9 10 3,7 11 12 S8 Stora Ulvsjön 9,7 7,9 11 10 8,0 8,5 8,0 10 7,6 7,2 8,4 8,5 9,3 6,3 9,6 8,7 14 10 9,4 10 8,9 8,6 10 7,2 10 9,3 S9 Långsjön, Romme 0,0 0,3 8,2 5,4 11 7,3 15 8,9 4,3 1,2 6,9 5,3 7,4 5,2 6,0 8,6 6,0 8,4 6,6 4,6 1,7 4,9 3,6 3,8 8.0 6,9 S10 Rällsjön 4,3 4,0 5,0 5,5 2,4 6,5 1,7 9,1 4,0 4,3 5,9 11,3 5,3 3,5 7,7 5,2 5,4 8,8 8,5 5,8 6,7 3,0 9,0 0,7 11 7,4 S11 Gopen 8,3 7,4 7,0 4,3 3,7 7,8 0,7 6,6 5,2 1,1 6,9 6,0 8,2 3,1 7,3 2,5 7,4 6,7 5,7 5,4 5,4 1,2 7,3 0,6 11 2,3 S12 Grycken, Falun 2,9 3,9 4,9 1,2 2,4 2,7 5,4 9,0 1,4 3,0 3,7 3,4 4,5 1,3 5,5 7,9 1,7 4,9 2,7 1,6 5,4 2,5 3,5 0,4 9,3 4,2 S13 Rogsjön 11 11 12 9,9 9,7 8,4 8,9 9,4 8,7 8,3 8,8 6,6 10 8,6 11 8,8 8,7 10 10 13 8,2 7,6 9,7 8,6 11 9,1 S14 Svärdsjön 12 4,3 1,1 2,1 1,9 3,9 2,9 5,0 8,7 4,9 5,6 7,3 7,2 3,1 5,4 5,1 4,1 5,0 4,3 5,5 6,2 4,3 7,1 0,2 11 0,5 S15 Vikasjön 5,0 1,0 4,9 4,3 2,6 3,4 2,0 1,3 3,3 2,5 3,0 3,6 4,4 1,1 3,9 2,4 4,4 13 5,8 4,6 1,4 0,1 5,5 0,0 0,0 0,4 S16A Runn, Nv 6,3 11 10 9,4 13 12 12 13 13 13 13 13 13 13 13 13 13 12 13 13 11 4,0 11 5,2 2,4 3,7 S16B Runn, C 11 6,0 9,2 6,9 0,6 2,4 1,2 4,7 5,9 4,6 4,2 7,7 6,6 6,0 9,4 6,0 6,0 11 8,0 7,9 5,7 6,1 8 0,0 11 5,7 S16C Runn, S 9,2 7,9 9,2 10 6,9 7,4 4,4 9,8 6,9 9,2 7,6 9,0 10 7,0 10 9,0 9,6 12 9,5 13 10 8,9 10 4,3 11 3,3 S17 Ljustern 13 1,7 4,3 7,2 4,4 4,0 0,9 2,9 1,7 1,7 6,6 5,8 2,8 3,2 7,0 4,0 14 7,9 6,3 5,2 4,8 6,6 7 0,0 12 6,6 S18 Grycken, Hedemora 12 3,8 7,3 2,8 3,8 4,4 0,9 7,1 3,1 4,4 2,7 7,4 5,5 4,2 5,0 5,3 6,0 5,8 6,7 5,0 6,3 2,9 4,0 0,0 6,5 6,1 S19 Amungen, Hedemora 0,2 2,9 0,5 1,6 0,8 0,7 0,8 0,6 0,6 0,4 0,6 2,9 1,5 0,7 3,0 1,6 3,4 4,0 2,6 2,4 3,7 1,7 1,7 0,1 10 0,8 S20 Brunnsjön 6,3 3,4 10 9,2 1,4 1,2 0,6 3,7 4,9 1,0 1,7 2,9 3,8 2,1 4,4 3,1 2,5 7,6 9,6 5,8 6,2 2,2 1,9 0,0 10 0,7 S21 Rafshytte-Dammsjön 4,5 3,2 5,0 3,3 1,1 3,5 1,5 2,1 4,8 1,0 5,8 3,3 4,0 3,2 5,8 3,5 5,1 6,1 4,9 S22 Finnhytte-Dammsjön 7,5 6,3 9,9 10 9,9 10 8,5 9,0 8,1 7,5 8,8 9,1 9,7 7,9 9,1 11 10 7,6 8,4 8,5 4,7 5,9 8,3 4,9 11 8,2 S23 Gruvsjön 5,2 2,4 1,0 5,6 0,5 0,7 0,7 4,7 2,1 3,1 1,9 2,4 2,5 2,4 2,5 3,1 3,3 7,9 2,6 5,8 3,0 2,2 2,7 0,0 5,8 2,8 S24 Åsgarn 2,0 4,0 4,3 5,6 1,8 0,3 6,1 4,7 1,7 1,2 4,6 4,7 1,8 4,5 5,1 3,7 3,3 4,2 2,9 9,0 5,3 3,3 3,9 3,2 10 5,1 S25 Forssjön 8,2 10 10 4,8 9,4 10 8,1 9,5 7,6 6,4 9,3 10 10 8,2 9,7 10 9,3 11 11 10 7,6 8,2 10,0 8,7 10 5,3 S26 Bollsjön 5,1 0,0 1,7 1,3 0,0 0,6 0,0 0,0 1,0 0,0 3,8 0,7 1,6 3,0 2,2 0,7 1,5 4,1 2,7 3,4 2,0 3,5 4,6 0,2 3,9 3,4 S27 Bäsingen 14 13 13 14 12 13 12 13 13 13 13 13 13 13 13 14 13 13 13 14 11 7,8 12,4 6,4 12 11,6 S28 Rossen 6,3 4,9 5,3 5,5 4,2 3,7 3,8 4,1 2,7 4,6 5,5 5,0 1,8 1,6 2,8 0,9 1,0 5,4 3,2 1,2 1,4 1,7 4,8 0,2 10 4,1 S29 Molnbyggen 6,5 6,0 12 6,7 8,2 6,9 7,1 7,7 6,9 5,5 6,0 1,7 8,1 6,4 12 6,5 S30 Långsjön, Tuna H. 4,0 6,9 6,7 6,4 6,6 4,4 7,0 7,9 6,3 7,4 0,9 11 7,5 Sommar Station S1 Venjansjön 5,3 5,9 5,0 3,6 5,9 6,1 5,4 5,9 5,8 5,3 3,8 5,0 5,7 6,0 4,7 4,9 5,6 5,2 5,8 5,2 5,1 5,6 5,4 5,3 6,6 5,3 S2 Idresjön 1,0 0,0 9,4 8,1 1,4 1,7 2,9 0,6 0,6 1,6 5,5 7,1 0,6 0,5 1,2 1,2 2,5 0,7 0,5 0,3 0,4 0,1 0 3,3 0,6 S3 Särnasjön 7,8 3,8 9,3 8,1 6,5 6,4 6,7 4,1 4,0 5,1 9,1 6,5 3,9 2,8 5,3 5,3 6,8 4,6 5,2 8,9 3,6 8,7 1,5 6,7 7,1 4,6 S4A Siljan, Solviken 12 11 10 12 11 12 11 12 12 12 11 11 11 11 11 12 11 11 12 11 11 11 9,6 10 10 10 S4B Siljan, Storsiljan 9,4 9,4 9,3 10 10 11 11 11 11 11 10 10 11 11 10 11 11 10 11 12 11 11 10 11 10 S4C Siljan, Rättviken 11 11 11 12 11 11 11 12 11 11 11 10 11 11 11 12 11 11 11 11 11 11 6,8 10 10 8,0 S4D Siljan, Österviken 11 11 12 10 11 11 12 12 12 11 11 11 11 11 11 12 11 11 11 11 11 11 9,6 10 10 10 S5 Skattungen 9,3 9,8 ## 9,5 9,7 9,8 9,2 9,9 9,6 9,6 9,0 8,7 9,2 9,6 9,5 9,8 9,1 9,5 9,3 9,2 9,4 10 8,4 8,3 9,5 9 S6 Orsasjön 9,3 9,8 10 9,8 10 10 10 10 10 9,8 9,9 10 10 10 10 9,8 10 10 9,7 10 10 9,1 8,7 10 9,0 S7 Amungen, Rättvik 8,2 8,1 7,4 6,6 8,2 8,1 6,7 8,5 7,6 7,2 6,7 7,4 7,4 7,3 7,4 8,0 7,4 7,5 8,2 7,6 7 7,2 6,9 6,1 8,1 S8 Stora Ulvsjön 6,1 6,1 6,9 6,9 6,2 7,8 5,5 5,8 5,0 6,2 5,8 5,9 6,8 6,3 6,3 6,2 6,6 6,2 6,6 5,2 6,8 5 5,4 6,5 4,2 5,9 S9 Långsjön, Romme 0,4 9,2 11 8,7 11 9,7 3,8 13 8,8 7,1 14 12 7,5 13 10 16 13 13 12 11 5,4 3 12 12 12 13 S10 Rällsjön 7,0 6,4 7,8 7,4 7,1 9,0 8,6 8,2 8,7 8,3 8,6 9,2 9,5 8,7 9,1 9,2 9,0 9,9 9,8 9,6 9,7 8 5,6 7,9 5,5 8,9 S11 Gopen 5,6 3,7 4,4 4,6 3,9 7,2 4,3 4,7 4,5 4,8 3,8 5,3 4,8 3,7 3,9 4,2 4,9 4,7 4,5 3,7 6,3 3,0 0,2 4,6 4,1 2,8 S12 Grycken, Falun 0,3 0,1 0,5 0,3 0,3 3,4 0,3 0,8 0,3 0,7 0,3 0,9 1,2 0,3 0,6 0,3 0,5 0,5 0,5 0,4 2,2 0,3 0,2 0,2 1,0 0,2 S13 Rogsjön 11 11 11 11 10 11 11 11 11 10 9,6 11 11 11 10 10 10 10 10 11 10 10 9,9 9,3 10 9,0 S14 Svärdsjön 1,0 1,2 1,5 1,6 1,3 4,6 1,3 2,0 2,6 2,1 1,2 1,2 1,9 2,5 1,4 1,6 2,0 1,9 1,9 1,4 3,1 3,7 1,4 0,7 2,6 3,1 S15 Vikasjön 0,2 0,3 0,7 1,2 0,0 0,5 0,5 0,2 0,5 0,2 0,5 0,7 0,3 0,2 0,2 1,4 0,1 0,5 0,6 0,3 0,1 1 0,6 0 0.0 0,1 S16A Runn, Nv 1,9 7,5 9,0 8,8 8,7 8,9 6,2 8,1 8,8 7,8 8,1 7,7 7,7 8,7 8,5 9,5 8,7 8,3 7,0 8,5 3,5 3 0,3 0,6 0,3 3,2 S16B Runn, C 4,2 5,5 5,1 4,0 3,5 5,3 3,7 3,9 2,2 2,7 2,1 5,1 7,1 5,5 5,8 5,8 3,3 5,6 5,5 5,4 6,5 4,5 4,9 6,4 5,2 5,2 S16C Runn, S 4,5 4,4 4,6 3,7 3,2 4,6 3,6 3,8 1,7 2,7 2,2 3,2 4,8 3,7 4,3 4,3 5,4 4,4 3,8 2,8 11 5,8 3,6 5,9 4,2 4,3 S17 Ljustern 5,3 5,2 5,7 6,0 6,1 7,0 6,0 6,6 4,6 4,6 5,0 6,0 6,8 5,0 6,7 6,5 6,7 6,0 5,9 5,6 6,5 4,4 5,4 5,4 6,3 5,7 S18 Grycken, Hedemora 0,0 1,9 1,3 0,5 1,1 1,8 1,1 1,3 0,7 1,8 0,5 1,1 1,8 1,3 0,6 0,5 1,7 0,7 0,7 0,5 1,3 0,6 0,2 0,3 0,2 S19 Amungen, Hedemora 0,3 0,6 0,2 0,0 0,0 0,5 0,2 0,4 0,3 0,0 0,2 0,2 0,3 0,0 0,3 0,0 0,2 2,7 6,0 0,2 0,3 11 0,2 0,2 0,2 S20 Brunnsjön 9,9 11 8,7 9,5 9,1 7,1 8,6 9,1 5,5 3,1 8,6 8,1 2,0 7,3 2,4 7,0 5,2 1,8 7,8 8,6 9,6 7,8 10 0,4 0,5 7,4 S21 Rafshytte-Dammsjön 7,5 8,8 9,0 9,1 1,4 8,3 1,4 1,4 7,4 7,5 7,7 8,3 2,7 0,2 5,9 8,0 5,2 8,6 8,0 S22 Finnhytte-Dammsjön 4,6 4,2 4,4 4,3 4,1 6,3 7,1 6,1 5,0 3,6 4,5 4,4 5,9 4,6 5,8 5,1 5,4 6,0 6,0 5,1 5,3 4,7 5,0 6,0 5,8 3,5 S23 Gruvsjön 1,6 3,2 0,0 3,6 1,7 0,9 2,4 1,9 0,4 0,3 0,5 1,9 2,1 0,3 1,0 0,6 0,7 3,4 2,3 1,1 1,4 1,2 0 2,6 0 S24 Åsgarn 3,3 0,0 0,9 3,6 0,0 0,4 0,9 0,0 1,8 0,4 1,3 0,7 0,2 0,0 0,4 2,1 0,3 2,3 1,4 0,3 1,4 0,8 0,1 0,2 0,1 0,6 S25 Forssjön 6,0 7,6 0,4 6,6 5,8 4,3 0,7 0,2 6,0 5,8 4,1 7,7 0,2 2,1 2,4 5,6 5,6 6,2 6,9 1,0 5,3 7,0 4,5 5,5 0,2 4,8 S26 Bollsjön 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,2 0,0 0.0 0,1 S27 Bäsingen 0,3 0,0 7,0 10 0,5 0,6 0,8 0,4 8,8 0,4 9,4 0,6 8,4 0,7 0,4 2,6 0,7 0,6 1,9 8,8 8,4 4,5 6,1 0 0.0 9,2 S28 Rossen 0,5 1,4 0,5 0,3 1,4 2,2 1,7 0,6 1,3 0,4 5,6 1,2 1,2 0,7 0,7 0,9 1,0 0,5 0,9 1,3 1,0 0,3 0,2 0 0,1 0,2 S29 Molnbyggen 5,4 5,7 6,9 6,0 6,7 5,3 5,2 4,7 6,0 4,8 4,9 4,5 4,8 4,1 4,9 4,8 S30 Långsjön, Tuna H. 6,2 6,1 5,4 2,4 7,1 6,0 6,9 6,4 6,0 4 5,8 4,2 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 12

Ämnestransporter i Dalälven 1990-26 års mätningar redovisas här i form av en sammanställning och analys av de mängder av några ämnen som transporterats per år längs Dalälvens huvudfåra. Västerdalälven och Österdalälven representeras av stationerna Mockfjärd och Gråda strax innan sammanflödet vid Forshuvud, och Dalälvens huvudfåra av stationerna Torsång, Långhag, Näs Bruk, Gysinge och Älvkarleby. Ämnestransporter har beräknats för zink, koppar, bly, kadmium, totalkväve, totalfosfor, samt totalt organiskt kol, TOC (Figur 12). 300 Zink 25 Koppar 250 1990 1994 1996 2000 20 1990 1994 1996 2000 200 2011 15 2011 ton/år 150 100 ton/år 10 50 5 0 8 18 23 29 35 37 38 0 8 18 23 29 35 37 38 6 Bly 300 Kadmium 5 1990 1994 1996 2000 250 1990 1994 1996 2000 4 2011 200 2011 ton/år 3 kg/år 150 2 100 1 50 0 8 18 23 29 35 37 38 0 8 18 23 29 35 37 38 6000 5000 4000 1990 1994 1996 2000 2011 Totalkväve 200 180 160 140 120 1990 1994 1996 2000 2011 Totalfosfor 120000 100000 80000 1990 1994 1996 2000 2011 TOC ton/år 3000 2000 ton/år 100 80 60 ton/år 60000 40000 1000 40 20 20000 0 8 18 23 29 35 37 38 0 8 18 23 29 35 37 38 0 8 18 23 29 35 37 38 Figur 12. Ämnestransporter längs Dalälvens huvudfåra. Medelvärden för perioden 1990-1994, 1996-2000 och 2011- för zink, koppar, bly, kadmium, totalkväve, totalfosfor och totalt organiskt kol (TOC). 13

Ämnestransporterna baseras på DVVFs månatliga haltmätningar i vattendragen och medelvattenflöden per dygn från SMHI l. För att lättare åskådliggöra eventuella förändringar i tiden har materialet delats upp i tre 5-årsperioder, nämligen 1990-94, 1996-2000 och 2011-. För perioden 2011- redovisas de genomsnittliga ämnestransporterna per år även i Tabell 3. Ämnestransporter har tidigare beräknats av DVVF i temarapporten Ämnestransporter i Dalälven 1990-2003 m, samt av datavärden SLU fram till 2011 n. Tabell 3. Genomsnittliga ämnestransporter per år i Dalälvens huvudfåra 2011-. Västerdalälven och Österdalälven bildar Dalälvens huvudfåra uppströms Torsång. Stationsnummer Totalt organiskt kol Mätplats kton/år ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år kg/år Västerdalälven, Mockfjärd 8 42 1315 45 8,8 1,4 0,7 26 Österdalälven, Gråda 18 36 1660 31 8,4 2,0 0,3 23 Dalälven, Torsång 23 84 3587 98 34 4,9 1,4 66 Dalälven, Långhag 29 87 3808 97 77 10 1,6 111 Dalälven, Näs Bruk 35 92 4366 119 78 11 2,0 136 Dalälven, Gysinge 37 100 4733 132 87 13 2,6 146 Dalälven, Älvkarleby 38 104 4921 151 104 16 4,0 182 Totalkväve Totalfosfor Zink Koppar Bly Kadmium För samtliga ämnen ökar den transporterade mängden längs med huvudfåran genom en successiv tillförsel, från såväl naturliga som mänskliga diffusa källor och punktkällor. Mönstret ser olika ut för olika tidsperioder vilket beror på att källorna har förändrats över tid. Beroende på källornas fördelning i avrinningsområdet uppvisar olika ämnen också olika tillförselmönster längs med älven. För zink och kadmium och i viss mån koppar sker stora tillskott nedströms Torsång där tillflödet från Runn och Faluområdet når älven. Blytransporten är dock markant störst i nedre delen av älven. För närsalterna kväve och fosfor, samt för totalt organiskt kol (TOC) sker en relativt sett mindre del av tillförseln i de nedre delarna av avrinningsområdet jämfört med metallerna. I följande avsnitt visas med en statistisk trendanalys i vilken grad det har skett långsiktiga förändringar av de transporterade mängderna. Därefter redovisas arealspecifika transporter som ger en bild av om det finns områden där ämnestillförseln per ytenhet är avvikande jämfört med avrinningsområdet som helhet. l Ämnestransporterna har beräknats genom att dygnvattenflöden multiplicerats med linjärinterpolerade halter. De skattade dygnstransporterna har därefter summerats till årliga transporter. Vattenflödesdata har hämtats från SMHI, vattenwebb.smhi.sem och för samtliga stationer utom Torsång har uppmätta mätdata för provpunkten använts. Vattenflödet vid Torsång har beräknats genom arealproportionalisering mot uppmätt flöde vid Forshuvud. m Ämnestransporter i Dalälven 1990-2003, Länsstyrelsen i Dalarna rapport 2004:22. n Datavärden SLU, www.ma.slu.se, redovisar transporter för stationerna Mockfjärd, Gråda, Näs Bruk och Älvkarleby fram till och med år 2011. De små skillnaderna som syns mellan de olika skattningarna beror främst på skillnader i hanteringen av saknade data och interpolationsmetoder. 14

Förändringar över perioden 1990- En trendanalys över hela perioden 1990- visar att halterna av totalt organiskt kol generellt sett har ökat vid alla stationer i Dalälvens huvudfåra (Tabell 4). Detta samband har uppmärksammats i andra sammanhang och har förklarats vara en effekt av långsiktiga och cykliska klimatvariationer som påverkar utflödet av humus från markerna o. För kväve visar analysen att mängderna generellt sett inte har minskat under perioden, medan fosfor uppvisar minskande trender, varav en signifikant minskning i Österdalälven vid Gråda. Nedströms Torsång har mängderna av framförallt zink och kadmium minskat kraftigt till följd av de åtgärder som genomförts i området kring Falu gruva p. För samtliga metaller är trenderna minskande (negativa koefficienter, men inte enskilt signifikanta), vilket troligen återspeglar den generellt sett minskade metalltillförseln via atmosfärisk deposition q. De tydligaste långsiktiga trenderna över hela perioden 1990- syns för zink vid Långhag och TOC vid Älvkarleby (Figur 13). Tabell 4. Trendanalys av årliga transporter över perioden 1990-. I tabellen redovisas Pearson korrelationskoefficienter mot år, samt signifikanta samband markerade med orange (ökande) eller blå (minskande) färg (p<0,05, Spearman icke-parametrisk korrelation). Stationsnummer Totalt organiskt kol Mätplats Västerdalälven, Mockfjärd 8 0,48 0,15 0,16 0,12 0,45 0,19 0,01 Österdalälven, Gråda 18 0,50 0,12 0,54 0,45 0,26 0,10 0,49 Dalälven, Torsång 23 0,43 0,33 0,01 0,10 0,04 0,30 0,39 Dalälven, Långhag 29 0,47 0,32 0,13 0,85 0,19 0,32 0,72 Dalälven, Näs Bruk 35 0,46 0,01 0,39 0,78 0,41 0,02 0,41 Dalälven, Gysinge 37 0,46 0,26 0,23 0,81 0,29 0,33 0,61 Dalälven, Älvkarleby 38 0,52 0,17 0,19 0,75 0,25 0,10 0,02 Totalkväve Totalfosfor Zink Koppar Bly Kadmium ton/år 350 300 250 200 150 100 50 0 Zink vid Långhag (29) 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 kton/år 160 140 120 100 80 60 40 20 0 TOC vid Älvkarleby (38) 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 13. Zink vid Långhag och TOC vid Älvkarleby uppvisar de tydligaste långsiktiga trenderna över perioden 1990-. o Information från SLU, se exempelvis http://info1.ma.slu.se/ima/publikationer/brochure/vattnens_farg.pdf p Efterbehandling av gruvavfall i Falun 1992-2008. Sammanfattande slutrapport för Faluprojektet. Naturvårdsverket rapport 6398. q http://www.ivl.se/sidor/omraden/luft/luftovervakning/nationell-overvakning/metaller-i-mossa.html 15

Mängderna zink minskade stadigt fram till 2003 och därefter har de årliga mängderna stabiliserats på en relativt konstant nivå. Mönstret är tydligt för samtliga stationer nedströms Långhag. Men för kadmium, som också minskat tydligt vid Långhag enligt trendanalysen, syns ingen minskande trend vid Älvkarleby. Det antyder att kadmium påverkas i hög grad av olika processer längs huvudfåran, till exempel fastläggning. Ökningen av TOC följer inte något gradvis mönster, utan verkar snarare bero på att antalet år med särskilt stora transporter blivit allt vanligare. Till exempel utmärker sig det ovanligt blöta året 2000, samt den senaste 10-årsperioden som kännetecknas av ett antal ovanligt varma år, såsom 2014 och. Arealspecifika transporter längs Dalälvens huvudfåra Om de transporterade mängderna relateras till avrinningsområdets storlek fås arealspecifika transporter som ger ett mått på mängden ämne som tillförts vattendraget per arealenhet och år. Detta mått underlättar jämförelser mellan olika områden och gör det möjligt att identifiera till exempel punktkällor eller områden med avvikande diffus tillförsel. I Tabell 5 redovisas de arealspecifika transporterna per älvsträcka, det vill säga hur mycket av ämnet som tillförs per arealenhet mellan två mätstationer. I tabellens nedre del jämförs också de nedre älvsträckorna i förhållandena till Väster- och Österdalälven, vilket underlättar jämförelser mellan olika ämnen och områden. Tabell 5. Överst - Arealspecifika ämnestransporter för delavrinningsområden kopplade till specifika älvsträckor avseende perioden 2011-. För Väster- och Österdalälven avses hela avrinningsområdet uppströms stationerna Mockfjärd respektive Gråda, medan övriga älvsträckor representerar skillnaden i ämnestransport mellan två mätstationer relaterat till arealen mellan stationerna. Nederst arealspecifik transport i relation till medelvärdet för Väster- och Österdalälven. Denna tabell visar alltså hur mycket mer av ämnet som tillförs per arealenhet längs Dalälvens huvudfåra jämfört med källflödena, samt hur källflödena förhåller sig till varandra. Delavrinningsområde Totalt organiskt kol Älvsträcka kg/km 2 år kg/km 2 år kg/km 2 år kg/km 2 år kg/km 2 år kg/km 2 år kg/km 2 år Västerdalälven, Uppströms Mockfjärd 8 4865 154 5,3 1,0 0,16 0,08 0,003 Österdalälven, Uppströms Gråda 18 2909 135 2,5 0,7 0,16 0,03 0,002 Dalälven, Mockfjärd & Gråda Torsång 23 (8+18) 5980 554 20 15 1,4 0,30 0,016 Dalälven, Torsång Långhag 29 23 935 70 0 13 1,6 0,06 0,014 Dalälven, Långhag Näs Bruk 35 29 2702 305 12 0,9 0,72 0,25 0,014 Dalälven, Näs Bruk Gysinge 37 35 7406 316 11 7,2 1,0 0,48 0,009 Dalälven, Gysinge Älvkarleby 38 37 4641 216 22 20 3,7 1,64 0,041 Totalkväve Totalfosfor Zink Koppar Bly Kadmium Areal (km 2 ) Arealspecifik transport i relation till Västerdalälven och Österdalälven (%) Västerdalälven, Uppströms Mockfjärd 8543 125% 106% 135% 120% 99% 150% 125% Österdalälven, Uppströms Gråda 12271 75% 94% 65% 80% 101% 50% 75% Dalälven, Mockfjärd & Gråda Torsång 1105 154% 383% 502% 1788% 875% 557% 631% Dalälven, Torsång Långhag 3138 24% 49% 7% 1566% 1017% 117% 585% Dalälven, Långhag Näs Bruk 1831 70% 211% 307% 108% 443% 461% 551% Dalälven, Näs Bruk Gysinge 1161 191% 219% 288% 834% 619% 878% 346% Dalälven, Gysinge Älvkarleby 870 119% 150% 557% 2306% 2285% 3005% 1682% De arealspecifika ämnestransporterna är generellt sett större i Västerdalälven än i Österdalälven. Det är mest uttalat för bly och fosfor som i hög grad fastläggs i sjöar och ma- 16

gasin, vilket tyder på att skillnaden kan vara en effekt av fastläggning i bl.a. Siljan snarare än en skillnad mellan delavrinningsområdena för Väster- och Österdalälven. För metallerna zink, koppar och kadmium utmärker sig området mellan Torsång och Långhag där metaller från Faluområdet tillförs Dalälvens huvudfåra via Runns utflöde. Även området kring Borlänge som ligger mellan stationerna Gråda/Mockfjärd och Torsång uppvisar förhöjda arealspecifika transporter för samtliga metaller, vilket sannolikt indikerar olika former av diffus tillförsel av metaller även i det här området från till exempel historiskt avfall. Mellan Långhag och Näs Bruk, där bland annat Forsån mynnar, syns också förhöjda arealspecifika transporter för koppar, bly och kadmium, men inte för zink. I Borlängeområdet sker även stora arealspecifika tillskott av kväve, fosfor och totalt organiskt kol (delavrinningsområdet mellan Mockfjärd/Gråda och Torsång). I området finns både flera tätorter och en för regionen stor andel jordbruksmark. Den förhöjda tillförseln av kväve och fosfor härrör sannolikt från källor som enskilda avlopp, avloppsreningsverk, näringsläckage från jordbruksmark och djurhantering. I de stora fjärdarna i den nedre delen av Dalälven, mellan Näs Bruk och Älvkarleby, sker enligt beräkningen en relativt sett stor tillförsel av samtliga metaller, och i synnerhet av bly. Den arealspecifika tillförseln av bly är cirka 30 gånger större mellan Gysinge och Älvkarleby jämfört med Väster- och Österdalälven. Det finns inga kända stora punktkällor för metaller längs denna älvsträcka, där älven bl.a. passerar Färnebofjärdens nationalpark. Även fosfor uppvisar ett liknande mönster i detta område med förhöjd arealspecifik transport, men få kända punktkällor. Vi kan idag inte presentera någon förklaring till dessa tillskott i nedre delen av älven. Osäkerheter i till exempel vattenflödesmätningarna kan inte förklara de stora tillskotten av bly i dessa områden r. Figur 14. Älvkarlebyfallen vid Kungsådrans fiskfälla. r En första fråga som måste ställas är med vilken precision vattenflödet bestäms på de nedre stationerna Långhag, Näs Bruk, Gysinge och Älvkarleby. Eftersom delavrinningsområdena mellan dessa stationer är relativt små, kan även mindre avvikelser i vattenflödesberäkningarna leda till stora skillnader i mängdtillskott. Den arealspecifika avrinningen mellan stationerna är 0,011, 0,012 och 0,014 m 3 /(km 2 s). 17

Om istället ämnenas koncentration mellan Näs och Älvkarleby betraktas för perioden 1990- (medelhalter baserat på ca 320 mätningar) så kan det konstateras att inga haltförändringar förekommer för flertalet ämnen. Smärre haltökningar uppvisar koppar (ca 7 %) och fosfor (knappt 20 %), medan blyhalten nästan fördubblas mellan Näs och Älvkarleby (ökar med 86 % i genomsnitt). Haltökningen för bly verkar ske successivt i den nedre älven (medelvärden 1990-: Näs 0,21 µg/l, Gysinge 0,28 µg/l resp. Älvkarleby 0,39 µg/l). Det kan därmed betraktas som fastställt att det sker ett relativt sett betydande tillskott av framför allt bly till Dalälven nedströms Näs Bruk från en eller flera källor som vi idag inte kan identifiera. Om man tillåter sig att spekulera i frågan framträder följande möjliga förklaringsgrunder: Haltökningen beror på frisättning från fjärdarnas sediment av tidigare fastlagd metall från framför allt den historiska gruvhanteringen i området uppströms. Haltökningen beror på en oxidering av svavelhaltiga postglaciala finkorniga sediment som avsattes när området utgjorde havsbotten. En eventuell förekomst av sådana sediment bör ha bundit till sig utlösta metaller från de uppströms liggande mineraliserade markerna. Oxideringen skulle i sin tur kunna bero på såväl landhöjning som tillämpad regleringsamplitud. Haltökningen mellan Näs och Älvkarleby beror på en kombination av båda skeendena. Av Figur 15 framgår att blytillförseln framför allt sker under sommarhalvåret. Samtidigt kan en stark korrelation mellan bly och mangan konstateras, vilket kan ge ledning om de processer som styr frisättningen av metallerna. Den infällda figuren visar att bly ökar något före mangan under maj, men att koncentrationerna i övrigt följer varandra. Förhoppningsvis kan en närmare analys av dessa, och eventuella andra samband ge en förklaring till de mönster som observerats för metallerna i Dalälvens nedre delar. Normerade koncentrationer Halter vid Älvkarleby Bly Mangan Normerade koncentrationer Mn Pb 0 50 100 150 200 250 300 350 Dag på året 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2016 Figur 15. Bly samvarierar starkt med mangan i älvens vatten när det passerar Älvkarleby. Halterna har normerats till samma medelvärde och varians för att underlätta jämförelser. Den infällda bilden visar samma data som tidsserien, fast mot dagens nummer under året. 18

Växtplankton i Dalälvens sjöar och Bottenhavet Metodik och omfattning Växtplanktonundersökningar genomförs i augusti månad i samtliga sjöar som ingår i DVVF:s provtagningsnät, 29 st. fr.o.m. 2009. Samma månad tas även prov på växtplankton på de fyra stationerna i Bottenhavet. Provtagningarna genomförs med vedertagna limnologiska metoder enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (BIN PR 061 & 066 resp. SS-EN 15204:2006). Prov tagna med planktonhåv (maskstorlek 25µm) och konserverade med formalin används endast för kvalitativa, kompletterande undersökningar. För kvantitativa bestämningar uttas fytoplanktonprover med s.k. Ruttnerhämtare från varje meter inom det omrörda produktiva skiktet i sjöarna (dvs från ytan till c:a dubbla siktdjupet). Blandprov bildas av prover från olika djup och fixeras med standard Lugol blandning (JKJ). Det produktiva skiktets djup varierar markant mellan sjöarna, från över 10 meter i Skattungen till 0,6 m i Brunnsjön. I havet bildas samlingsprov av vatten från de översta 10 metrarna (på vilket även klorofyll analyseras). Algförekomsten har bestämts kvantitativt, vilket bl.a. gjort det möjligt att beräkna algsamhällenas diversitet (ett mått på mångfald där hänsyn tas både till antalet arter och individer). Den kvantitativa fytoplanktonanalysen utförs med hjälp av omvänt mikroskop enligt Uthermöls metod. För dominerande arter beräknas även biomassan. Artbestämning görs såväl från jod- som från formalinfixerade prover. För beräkning av diversitet och gruppering av prover används ett egenutvecklat FORTRAN program (L. Hajdu). Resultaten har för sjöar framställts som kvantitativa artlistor respektive uppdelat på viktigare alggrupper. Figur 16. Pansarflagellaten Ceratium hirundinella påträffades i drygt hälften av sjöarna. I sjön Åsgarn svarade denna alg för 30 % av biomassan. Foto: Lajos Hajdu. 19