Skog till nytta för alla Skogsbränslegallring
Biobränslen och kretsloppet Biobränsle från skogen är ett viktigt inslag i ett kretsloppsanpassat samhälle. Men för att inte uttagen ska försämra skogsmarkens produktionsförmåga och orsaka skada på natur- och kulturmiljön behöver de göras med omsorg. Ett acceptabelt andrahandsalternativ Skogsbränslegallring är en form av gallring i ca 8-12 m hög, tät och många gånger oröjd eller lätt röjd skog där hela eller delar av uttaget går till energiändamål. Åtgärden möjliggör en acceptabel beståndsutveckling i så kallade eftersatta bestånd, samtidigt som den bidrar med biobränsle som kan ersätta fossilt bränsle. Att låta bli att röja ungskogen för att kunna ta ut biobränsle i en skogsbränslegallring är dock ingen bra målsättning eftersom det ökar risken för snö- och vindskador samt leder till att trädens dimensionsutveckling hålls tillbaka. Men glöm inte miljöhänsynen! Miljöhänsyn ska alltid tas, det är bl.a. viktigt att lämna grövre träd som sparats vid tidigare skogsbruksåtgärder. Det är inte ovanligt att man vid skogsbränslegallring också avverkar träd i angränsande områden, till exempel i vägkanter, i olika bryn eller på igenväxande jordbruksmark. Avverkning invid skogsbilvägar kan normalt ses som gott vägunderhåll Att ta bort träd på igenväxande jordbruksmark och i bryn kräver däremot ofta särskild hänsyn till befintliga miljövärden.
Låggallra med stickvägar Skogsbränslegallring sker vanligen med skördare, utrustad med ett ackumulerande fällaggregat d.v.s. den hanterar flera stammar i taget. Den arbetar selektivt från stickväg och lämnar de avverkade träden i högar som sedan transporteras ut med skotare. Skogsbränslegallring bör utföras som låggallring, d.v.s. inriktningen bör vara att avverka de mindre träden och lämna grövre och förväxande träd. Det minskar risken för snö- och vindskador. Det är viktigt för produktionen att kvarlämnade träd har förhållandevis stor grönkrona. Skapa värdeutveckling... En förutsättning för en bra värdeutveckling i skogsbeståndet är en fortlöpande skötsel med röjning och gallring. Avverkning av klena träd är kostsam men kan genom uttag av skogsbränsle betala sig eller till och med ge ett överskott. Efter en skogsbränslegallring får man jämfört med en konventionell gallring räkna med att tillväxten blir något nedsatt, på grund av att lättnedbrytbart kväve förs bort. Tillväxtnedsättningen kan motsvara upp till ett par års förlängd omloppstid. Tar man ut grovkvistade träddelar blir mycket av näringen kvar men då blir också skogsbränsleuttaget något mindre.
Bestånd innan skogsbränslegallring. Beståndet är lätt förröjt. Bestånd efter skogsbränslegallring....och främja biologisk mångfald Foto: Jan Bengtsson Dra nytta av det stora lövinslag som ofta förekommer i eftersatta röjningar. Sälg, rönn och asp är exempel på trädslag som bör lämnas och huggas fram i en skogsbränslegallring. Man kan också återskapa lövrika kantzoner och bryn mot vattenmiljöer och öppen betes- och odlingsmark. Bestånd, eller delar av bestånd, som är helt lövträdsdominerade och där självgallring har börjat kan vara mycket värdefulla för biologisk mångfald, särskilt om de ansluter till lövskogar med höga naturvärden. I dessa bestånd produceras rikligt med död ved som är viktig för många insekter, mossor, lavar och svampar, vilka i sin tur kan utgöra föda åt till exempel fåglar. Självgallrande lövskog.
Kör inte sönder mark, vattendrag och kulturmiljöer Vid skogsbränslegallring är bestånden, till skillnad från väl röjda bestånd, ofta täta och därmed svårare att se igenom. Det innebär en jämförelsevis större risk att exempelvis kulturmiljöer, surdråg och stigar körs sönder. Körskador på mark och rötter kan undvikas eller minskas om tillräckligt med fällda träd eller träddelar lämnas i stick- och basvägar. Ris (t.v.) och träddelar (t.h.) motverkar körskador. Öka framkomligheten i skogen Om röjningsvirket också tas tillvara blir framkomligheten i skogen lättare. Vid rastplatser och andra målpunkter i landskapet kan skogsbränslegallring öka platsernas tillgänglighet och rekreationsvärde. Återför aska för att motverka försnurning Biologisk försurning är en naturlig process som innebär att marken blir surare vart efter träden växer på grund av att rötterna utsöndrar sura vätejoner. När träd och träddelar dör och bryts ned neutraliseras denna försurning. Om träddelar skördas som biobränsle sker en nettoförsurning av marken, vilket på sikt även kan innebära att sjöar och vattendrag på-
verkas negativt. Hur stor försurningen blir beror till stor del på hur stora uttag som görs under beståndets omloppstid. Om man för tillbaka aska motverkas försurningen. Askåterföring kan göras när som helst under omloppstiden. Skogsskyddet Skogsvårdslagens regler för skogsskydd gäller också vid skogsbränslegallring. Klena träd och träddelar av alla trädslag utom gran fungerar som insektsskydd då de används för att täcka vältor med grövre tall eller gran. Det är en metod som då den är väl utförd ger ett bättre skydd än täckning med papp. Rennäringen Skogsbränslegallring kan vara positivt ur rennäringens perspektiv. Genom att bestånden glesas ut gynnas produktionen av lav på lavmark. För mer information Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring Mer information finns i Skogsstyrelsens rekommendationer (Meddelande 2008:2) som kan laddas ned från bokhandeln på Skogsstyrelsens hemsida. www.skogsstyrelsen.se/bokhandeln Skogsstyrelsen www.skogsstyrelsen.se Min skog www.minskog.se KUNSKAP DIREKT www.kunskapdirekt.se SkogsSverige www.skogssverige.se Skogsstyrelsen, Jönköping 2011 Författare: Jenny Stendahl Redaktör: Royne Andersson Omslagsfoto: Jenny Stendahl Grafisk form: Annika Fong Ekstrand Upplaga: 10 000 ex Tryck: Elanders Sverige AB, Mölnlycke