Kapitel 4. Beskrivning av projektet SWE

Kapitel 4 Beskrivning av projektet

Contents Sida 4 Beskrivning av projektet 95 4.1 Inledning 95 4.1.1 Omfattning av verksamheter inom projektet 95 4.1.2 Projektöversikt 97 4.1.3 Tidplan planering och genomförande 99 4.2 Rörledningssträckning 103 4.2.1 Förarbetet kring rörledningssträckningen 103 4.2.2 Detaljerad beskrivning av rörledningssträckningen 104 4.2.3 Rörledningssträckningen i Ryssland 107 4.2.4 Rörledningssträckningen i Finland 108 4.2.5 Rörledningssträckningen i Sverige 109 4.2.6 Rörledningssträckningen i Danmark 110 4.2.7 Rörledningssträckningen i Tyskland 111 4.3 Detaljprojektering 113 4.3.1 Teknisk konstruktion 113 4.3.2 Rörledningens materialkonstruktion och korrosionsskydd 115 4.4 Logistik 126 4.4.1 Logistikkoncept 126 4.4.2 Transport av rör och beläggningsmaterial till viktbeläggningsanläggningar 127 4.4.3 Anläggningar för betongbeläggningsanläggningar och mellanlager 129 4.4.4 Rörleveranser till havs 132 4.4.5 Transport av material för stenläggning 135 4.5 Anläggning 136 4.5.1 Undersökningar om sträckning, konstruktion och anläggning 136 4.5.2 Anläggningsarbeten på havsbotten 143 4.5.3 Korsningar av befintlig infrastruktur (kablar och andra rörledningar) 165 4.5.4 Anläggningsprocesser, fartyg och utrustning 170 4.5.5 Fältskarvar 181 4.5.6 Landföringar 186 4.6 Avtestning och kontroll före idrifttagning 207 4.6.1 Vattenfyllning, rensning och mätning 208 4.6.2 Provning av systemtryck och fältskarvning 210 4.6.3 Tömning utsläpp av vatten 211 4.6.4 Torkning 212 4.7 Idrifttagande 212 4.8 Driftkoncept 213 4.8.1 Rörsystemets viktigaste utrustningssystem 213 4.8.2 Segmenterat konstruktionstryck i rörledningarna 214 4.8.3 Kontrollsystem för rörledningen 216 4.8.4 Normal drift 220 4.8.5 Transport/drift 221 4.8.6 Underhåll 221 4.8.7 Bemanningsfilosofi 223 4.9 Avveckling 224 4.10 Referenser 226

95 4 Beskrivning av projektet 4.1 Inledning Syftet med det här kapitlet är att ge en ingående beskrivning av Nord Stream-projektet som tydligt anger projektets omfattning och alla potentiella källor till påverkan, inklusive alla källor till gränsöverskridande påverkan. 4.1.1 Omfattning av verksamheter inom projektet Verksamheter inom projektet som ingår i denna MKB-rapport enligt Esbokonventionen framgår av Figur 4.1. Här görs en distinktion mellan verksamheter inom projektet Nord Stream som (1) omfattas av denna MKB-rapport, (2) hör samman med miljökonsekvensbeskrivningen men inte bedöms i denna MKB-rapport och (3) inte omfattas av denna MKB-rapport. MKB-rapporter enligt Esbokonventionen omfattar i allmänhet alla verksamheter inom projektet som genomförs till havs i ursprungsländerna samt verksamheter som hör samman med ledningarnas anslutningar på land. I fotnoterna till Figur 4.1 förklaras varför vissa verksamheter med anknytning till projektet inte bedöms vid detta tillfälle. Det bör dock beaktas att vissa av dessa verksamheter nämns i den beskrivning av det föreslagna projektet Nord Stream som av fullständighetsskäl ges i detta avsnitt, även om de inte behandlas vidare i denna rapport.

96 Figur 4.1 Verksamheter inom projektet som ingår i MKB-rapporten enligt Esbokonventionen

97 4.1.2 Projektöversikt Nord Streams rörledning kommer att utgå från Portovajabukten nära staden Viborg på den ryska Östersjökusten, genom Finska viken och Östersjön till Lubmin i Greifswaldområdet på Tysklands norra kust. Rörledningens sträckning framgår av Figur 4.2 och karta PR. Figur 4.2 Sträckningen för Nord Streams rörledningar genom Östersjön. Den mörkgröna linjen motsvarar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar gränserna mellan de ekonomiska zonerna för länderna kring Östersjön. De gröna linjerna representerar gränserna mellan ländernas territorialvatten. Den prickade röda linjen anger mittlinjen mellan Danmark och Polen Nord Streams rörledning kommer att bestå av två 1200 mm stålrörledningar. Rörledningarna kallas den nordvästra rörledningen och den sydöstra rörledningen efter deras riktning i förhållande till varandra. Varje rörledning har en total längd till havs på cirka 1 220 km. De två rörledningarna kommer att anslutas mot det ryska och europeiska gasnätet vid anordningar vid ryska och tyska landföringen. Landbaserade rörledningar i Tyskland (ca 0,5km)

98 och i Ryssland (ca 1,5 km) kommer att ansluta de havsbaserade rörledningarna till anläggningarna vid landföringarna. Rörledningarna kommer att anslutas till en kompressorstation med mät- och tryckkontrollutrustning vid den ryska landföringsanläggningen i Viborg. I Tyskland kommer rörledningarna att anslutas till en mottagningsterminal i Greifswald som också kommer att ha mät- och tryckkontrollutrustning. Rörledningarnas driftförhållanden och främsta karakteristik framgår av Tabell 4.1 nedan. Rörledningarna kommer att ha tre trycksegment till havs som är anpassade till det tryckfall som uppstår på grund av friktionsförluster längs ledningen. Det förklaras närmare i Avsnitt 4.8.2. Med kilometerpunkt (KP) avses placeringen längs rörledningen med start vid den ryska landföringen på KP 0. Tabell 4.1 Driftparametrar Egenskap Kapacitet Gas Konstruktionstryck (1) Konstruktionstemperatur till havs Driftstemperatur till havs Värde (intervall) 55 miljarder kubikmeter/år (27,5 miljarder kubikmeter/år per rörledning) Torr, renad naturgas KP 0 till KP 300: 220 bar (g) KP 300 till KP 675 (tidigare KP 800): 200 bar (g) KP 675 (tidigare KP 800) till KP 1 222: 170 bar (g) -10 till 60 C -10 till 40 C Rörledningarna kommer att bestå av sammansvetsade stålrör med korrosionsskyddsbeläggning och betongbeläggning. Rörledningarnas innerdiameter kommer att vara konstant längs hela sträckningen för att underlätta underhållsarbeten. Rörväggens tjocklek varierar i anpassning till tryckfallet längs ledningarna, vilket innebär att det kommer att finnas tre olika tjocklekar på rörledningsdelarna (34,6, 30,9 och 26,8 mm). Sektionerna nära land (~ 0,5 km) och landbaserade rörledningar kommer att ha en tjocklek på 41,0 mm i Ryssland och 30,9 mm i Tyskland. (1) I tidigare studier ingick en mellanliggande serviceplattform (ISP) för vilken konstruktionstrycksektioner fastställdes. Serviceplattformen har därefter tagits bort från Nord Streams rörledningsprojekt och konstruktionstrycksektionerna har fastställts på nytt. Det innebär att gränsen i designtryck som tidigare låg vid KP 800 har flyttats till KP 675.

99 Ytterdiametern kommer att variera på grund av stålrörens olika väggtjocklek (som bestäms av högsta tillåtna driftstryck) och den varierande tjockleken på viktbeläggningen av betong längs rörledningarnas sträckning (som bestäms av kraven på stabilitet på botten). Rörledningarnas ytterdiameter kommer att vara högst cirka 1,4 m. Rörledningsdimensionerna framgår av Tabell 4.2. Tabell 4.2 Rörledningsdimensioner Egenskap Stålrörets innerdiameter Stålrörets väggtjocklek Betongbeläggningens tjocklek Total längd (per rörledning) Värde (intervall) 1 153 mm Sektion 220 bar: 34,6 mm Sektion 200 bar: 30,9 mm Sektion 170 bar: 26,8 mm 60 till 110 mm ~1 222 km Nord Streams rörledning har en beräknad livslängd på 50 år. 4.1.3 Tidplan planering och genomförande De viktigaste verksamheterna under rörledningssystemets olika faser beskrivs i följande avsnitt och inkluderar: Förstudie Förprojektering Tekniska undersökningar och inventering av krigsmateriel Detaljerad rörledningskonstruktion Miljöstudie, riskbedömning och miljötillstånd Uppbyggnad av infrastruktur och logistik Förläggning av rörledningarna omfattande: - Undersökningar (för att samla in specifika uppgifter om rörledningskorridorerna) - Arbeten på havsbotten (för att säkerställa att rörledningarna har ett stabilt underlag på havsbotten)

100 - Anläggningsarbeten vid landföringarna i Tyskland och Ryssland - Korsningar av befintliga kablar och ledningar till havs - Rörläggning till havs inklusive fältskarvar för de olika offshoresektionerna Avtestning och kontroll (spolning, rengöring, måttkontroll, provtryckning, tömning och torkning av rörledningssystemet med havsvatten) Idrifttagande (rörledningarna fylls med gas) Drift, vilket inbegriper inspektion och underhåll av rörledningen och miljöövervakning Avveckling av rörledningssystemet Projektet inleddes 1998 med en förstudie (1), som innebar att internationella konstruktionsföretag, ryska forskningsinstitut och det rysk-finska företaget North Transgas Oy genomförde undersökningar och marin forskning i Östersjön. Undersökningarna till havs bekräftade att projektet var tekniskt genomförbart. Utifrån denna studie utformades ett principförslag för rörledningarna. Den tekniska detaljplaneringen påbörjades 2006 samtidigt med miljöstudier och internationellt samråd om miljökonsekvensbeskrivningarna. Man började även ta fram en infrastruktur för logistik och valde ut lämpliga hamnar för projektet. I enlighet med Esbokonventionen skickades ett informationsdokument om de planerade rörledningarna i Östersjön ut till ansvariga miljömyndigheter i Danmark, Finland, Tyskland, Ryssland och Sverige. Dokumentet skickade ut den 14 november 2006, som ett underlag för det internationella samrådet om miljökonsekvensbeskrivningar. Under förutsättning att alla tillstånd ges inom de förväntade tidsramarna kommer utläggning av rörledningarna att påbörjas i april 2010. För närvarande beräknas varaktigheten av de totala anläggningsarbetena för båda rörledningarna till tre år. I Figur 4.3 anges en tidplan för Nord Stream-projektet. (1) Ramboll. April 1999. North European Gas Pipeline Feasibility Study for North Transgas OY.

101 Figur 4.3 Tidplan för Nord Stream-projektet. Tidsåtgången för de olika delarna är preliminära och kan komma att ändras Installationen inleds med att bygga anläggningarna vid de två landföringsanläggningarna. De kommer att anpassas för båda rörledningarna samtidigt, för att minimera miljöpåverkan. Arbeten på havsbotten som förberedelse för utläggning kommer också att genomföras för båda rörledningarna i början av anläggningsfasen. De två rörledningarna till havs kommer att anläggas var för sig, vid olika tidpunkter, beroende på begränsningen i tillgång på rörläggningsfartyg. Den nordvästra ledningen kommer att vara klar för gasleverans i september 2011 och den sydöstra ledningen beräknas tas i drift i november 2012. Enligt den aktuella tidplanen kommer de olika momenten i anläggningsarbetet att ha följande tidsramar: Anläggningsarbetena vid de två landföringarna i Ryssland och Tyskland beräknas ta fyra och en halv respektive nio månader Utläggning av den nordvästra rörledningen kommer att ta cirka 11 månader och den sydöstra rörledningen cirka 14 månader. Utläggning av den nordvästra rörledningen tar kortare tid på grund av att delar av den läggs ut av två djupvattensfartyg samtidigt. För den sydöstra rörledningen ska enligt planerna bara ett utläggningsfartyg för djupt vatten

102 användas. Ett utläggningsfartyg för grunda vatten kommer att användas vid den tyska landföringen Arbete på havsbotten, vilket omfattar arbeten både före och efter utläggningen (t.ex. "jordarbeten" före och efter utläggningen), ska enligt planerna genomföras under hela anläggningsfasen. Arbeten före utläggning kommer att ta cirka fem månader per rörledning, och omfattar fundament vid fältskarvarna vid KP 300 och KP 675. Arbeten efter utläggning kommer att utföras både före och efter avtestning och kontroll, före idrifttagning. De kommer att pågå under en period av 14 månader för den nordvästra rörledningen och 21 månader för den sydöstra Avtestning och kontroll före idrifttagning beräknas ta cirka fem månader för varje rörledning. Detta omfattar cirka två veckor för varje fältskarv och en månad för utsläpp av vatten från provtryckningar för varje rörledning Att ta rörledningen i drift, inklusive att fylla den med gas, kommer att ta cirka en månad för varje rörledning Tidplanen för anläggningsarbetena i Figur 4.3 motsvarar ett generellt scenario. De angivna tiderna med start i april 2010 och slutförande i november 2012 kommer att ligga fast, men de olika faserna däremellan kan komma att justeras på grund av optimering under detaljutformning och konstruktion. Tidplanen tar hänsyn till olika tidsmässiga fördröjningar/restriktioner vid anläggningen av de olika sektionerna längs rörledningens sträckning. Detta framgår närmare i Tabell 4.3 nedan.

103 Tabell 4.3 Restriktioner längs Nord Streams rörledning (uppskattat för tidsplanen) Zon Från KP Till KP Restriktioner Period Landföring i Ryssland 0 7,5 Restriktioner på grund av lekperiod Mitten av april mitten av juni Restriktioner på grund av väder December april Zon 1 7,5 300 Restriktioner på grund av väder December april Zon 2 300 675 Inga restriktioner längs rörledningens sträckning Zon 3* 675 1196 Restriktioner för Januari mitten av anläggningsarbeten i havsdelen av maj Natura 2000-område Restriktioner för Landföring Januari mitten av 1196 1222 anläggningsarbeten i havsdelen av Tyskland maj Natura 2000-område *Det svenska Fiskeriverket har begärt att inga anläggningsarbeten genomförs under torskens lekperiod (1 maj till 31 oktober) norr om Bornholm (ungefär vid KP 950 1020,5). Begäran kommer att hörsammas under förutsättning att det är praktiskt möjligt. 4.2 Rörledningssträckning I det här kapitlet beskrivs utvecklingen och optimeringen som utförts för rörledningens sträckning under det senaste decenniet, samt den föreslagna sträckningen i detalj. 4.2.1 Förarbetet kring rörledningssträckningen Att fastställa den bästa sträckningen för rörledningen har varit en fortlöpande process. Den ursprungliga sträckningen byggde på studier av tidigare dokumentation, geofysiska rekognoseringsundersökningar genomförda under 2005 samt detaljerade geofysiska prover, geotekniska prover och miljöprover tagna under 2006. Studierna utgick från den undersökning och förstudie som North Transgas genomförde 1998 1999. Ytterligare en rekognoseringsundersökning genomfördes 2007 för att bedöma möjliga alternativa sträckningar och för att utöka delar av 2005 års undersökningskorridor. Den planerade rörledningssträckningen bygger på dessa omfattande undersökningar. Under 2007 och 2008 har valet av sträckning diskuterats i samråd med myndigheterna i de fem länder genom vars territorium rörledningen går (upphovsländerna). Fler detaljerade geofysiska

104 undersökningar, ett geotekniskt provtagningsprogram, mätningar på plats och miljöprover har utgjort stöd för beslutet om sträckning. Den detaljerade projekteringen och de ovan nämnda undersökningsprogrammen har resulterat i ett antal potentiella optimeringar av sträckningen för att i ännu högre grad minimera arbetena på havsbotten. Ett grundvillkor vid valet av sträckning har varit att minimera arbetena på havsbottnen av ekonomiska, tekniska och miljömässiga skäl: ju mindre material som placeras eller flyttas på havsbottnen, desto mindre blir miljöpåverkan. Dessutom krävs färre ekonomiska och tekniska resurser för att utföra anläggningsarbetet. Dessa hänsyn ligger bakom den sträckning som presenteras nedan. Sträckningen kan komma att optimeras ytterligare (genom detaljprojektering och ytterligare undersökningar), men motsvarar i stora drag den föreslagna rörledningssträckningen. Tidigare diskuterade alternativ för sträckningen beskrivs i Kapitel 6. 4.2.2 Detaljerad beskrivning av rörledningssträckningen Nord Streams rörledning sträcker sig genom de ekonomiska zonerna (EEZ) tillhörande Ryssland, Finland, Sverige, Danmark och Tyskland. Rörledningen går även genom territorialvatten (TW) tillhörande Ryssland, Danmark och Tyskland. Detaljerade beskrivningar av sträckningen finns i Tabell 4.4 och Tabell 4.5 samt karta PR-1. Tabell 4.4 Detaljer om den nordvästra rörledningens längder i upphovsparterna. Längderna är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Nordvästra ledningen Klassificering Sektionslängd [km] Nationell längd [km] Ackumulerad KP [km] Lands-/ havssektion [km] Landssektion 1,5 1,5 1,5 Ryssland TW 121,8 EEZ 1,4 123,2 123,2 Finland EEZ 375,3 375,3 498,5 Sverige EEZ 506,4 506,4 1 004,9 1 223,1 EEZ 49,4 Danmark 137,1 1 142,0 TW 87,7 EEZ 31,2 Tyskland TW 49,9 81,1 1 223,1 Landssektion 0,5 0,5 0,5

105 Tabell 4.5 Detaljer om den sydöstra rörledningens längder i upphovsparterna. Längderna är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Klassificering Sektionslängd Nationell Ackumulerad Lands-/ Sydöstra [km] längd KP [km] havssektion ledningen [km] [km] Landssektion 1,5 1,5 1,5 Ryssland TW 122,5 123,7 123,7 EEZ 1,2 Finland EEZ 374,3 374,3 498,0 Sverige EEZ 506,1 506,1 1 004,1 1 222,2 EEZ 49,5 Danmark 137,1 1 141,2 TW 87,6 EEZ 31,2 81,0 1 222,2 Tyskland TW 49,8 Landssektion 0,5 0,5 0,5 Rörledningarnas djupprofiler i Östersjön från Ryssland till Tyskland framgår av Figur 4.4 och Figur 4.5. Rörledningarna kommer att ligga djupast vid KP 508, med ett djup på -213 m för den nordvästra ledningen och -210 m för den sydöstra.

106 Figur 4.4 Djupprofil för den nordvästra ledningen. Djupen är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Figur 4.5 Djupprofil för den sydöstra ledningen. Djupen är ungefärliga och ska optimeras ytterligare

107 Rörledningarna kommer att löpa i stort sett parallellt längs Östersjöns botten, med ett inbördes avstånd på i genomsnitt 100 m. Sträckningens anpassning efter ojämnheter i havsbotten kan dock innebära att avståndet kan variera längs ledningarnas längd. Avstånden mellan de två rörledningarna framgår av Figur 4.6. Det minsta avståndet kommer att vara 6 m vid den tyska landföringen och det största avståndet 2 950 m vid KP 134 i finska EEZ. Figur 4.6 Avstånd mellan de två rörledningarna. Avstånden är ungefärliga och ska optimeras ytterligare 4.2.3 Rörledningssträckningen i Ryssland Nord Streams sträckning i ryska vatten framgår av Figur 4.7. Nord Streams rörledning sträcker sig cirka 123 km genom ryskt territorium. Från landföringen i Portovajabukten tar rörledningen en sydvästlig riktning ut ur bukten och viker sedan av i mer västlig riktning för att passera norr om Gogland nära den rysk-finska gränsen mellan de ekonomiska zonerna och territorialvattnen.

108 Figur 4.7 Nord Streams sträckning i ryska vatten. Den mörkgröna linjen representerar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar de ekonomiska zonerna och de gröna linjerna gränserna mellan ländernas territorialvatten 4.2.4 Rörledningssträckningen i Finland Nord Streams sträckning i den finska ekonomiska zonen framgår av Figur 4.8. Sträckningens längd i den finska EEZ är cirka 375 km. Sträckningen går utanför finskt territorialvatten, nära gränsen för Finlands och Estlands EEZ. Sydöst om Kalbådagrund går sträckningen söderut runt de geologiska formationerna Kalbådagrund, nära gränsen för den finska EEZ. På så vis undviker man att sträckningen går nära grunda områden.

109 Figur 4.8 Nord Streams sträckning i finska vatten. Den mörkgröna linjen representerar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar de ekonomiska zonerna och de gröna linjerna gränserna mellan ländernas territorialvatten 4.2.5 Rörledningssträckningen i Sverige Nord Streams sträckning i svenska vatten framgår av Figur 4.9. Sträckningen är cirka 506 km. Rörledningen kommer in i den svenska ekonomiska zonen nordost om Gotland. Sträckningen passerar öster om Gotland, alldeles utanför territorialgränsen men fritt från huvudfarleden öster om Gotland. Söder om Gotland går sträckningen genom det grunda området vid Hoburgs bank. Söder om Hoburgs bank vrider sträckningen mot sydväst och korsar Norra Midsjöbankarna och huvudfarleden innan den löper in i danska vatten.

110 Figur 4.9 Nord Streams sträckning i svenska vatten. Den mörkgröna linjen representerar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar de ekonomiska zonerna och de gröna linjerna gränserna mellan ländernas territorialvatten 4.2.6 Rörledningssträckningen i Danmark Nord Streams sträckning i danska vatten framgår av Figur 4.10. Sträckningen löper öster och söder om Bornholm. Sträckningen är cirka 137 km, varav 88 km går genom danskt territorialvatten. Nord Streamsträckningen kommer in i danska vatten norr om en dumpningsplats för kemiska stridsmedel öster om Bornholm. Den följer en sydvästlig riktning för att undvika riskområdena på dumpningsplatsen, löper in i territorialvattnen, vrider mot syd-sydväst och passerar Christiansö.

111 Vid södra spetsen av Bornholm, Dueodde, vrider sträckningen mot sydväst och går söder om Bornholm för att lämna territorialvattnen och fortsätta till Tyskland i en sträckning parallellt med Rönne Banke. Sträckningen lämnar Danmark sydost om Adlergrund. Figur 4.10 Nord Streams sträckning i danska vatten. Den mörkgröna linjen representerar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar de ekonomiska zonerna och de gröna linjerna gränserna mellan ländernas territorialvatten 4.2.7 Rörledningssträckningen i Tyskland Nord Streams sträckning i tyska vatten framgår av Figur 4.11. Sträckningen är cirka 81 km, varav 50 km går genom tyskt territorialvatten.

112 Sträckningen går in i den tyska ekonomiska zonen sydost om Adlergrund och fortsätter norr om Oderbanken. Nordväst om Oderbanken löper den in i de tyska territorialvattnen och fortsätter i en sydvästlig riktning till de grunda vattnen i Greifswalder Bodden dit landföringen förläggs. Figur 4.11 Nord Streams sträckning i tyska vatten. Den mörkgröna linjen representerar rörledningens sträckning. De röda linjerna representerar de ekonomiska zonerna och de gröna linjerna gränserna mellan ländernas territorialvatten

113 4.3 Detaljprojektering I det här kapitlet beskrivs relevanta delar av Nord Stream-projektets tekniska utformning av konstruktion och materialval och den oberoende certifiering som kommer att äga rum. 4.3.1 Teknisk konstruktion Kriterier för konstruktion Nord Stream-projektet följer tillämpliga nationella lagar och bestämmelser i de olika upphovsländerna (se Avsnitt 4.2.2). I allmänhet innehåller nationella lagar och bestämmelser mycket få specifika tekniska krav för havsrörledningar. De hänvisar istället till internationellt erkända normer och standarder. Normer och standarder Nord Streams rörledning är konstruerad och kommer att användas i enlighet med DNV OS- F101, Submarine Pipeline Systems, utfärdat av Det Norske Veritas (DNV), Norge. Det är år 2000 års utgåva med tilläggen och korrigeringarna från år 2003 som kommer att tillämpas. DNV OS-F101 innehåller kriterier och riktlinjer för konstruktion, material, montering, tillverkning, installation, avtestning, idrifttagande, drift och underhåll av rörledningssystem. DNV OS-F101 kompletteras av andra internationella regelverk och följande riktlinjer från DNV: Riktlinje F102 - Beläggning av svetsfogar för rörledningar och fältreparationer av beläggningar Riktlinje F103 Katodiskt skydd av undervattensrörledningar med galvaniserade anoder Riktlinje F105 Rörledningar med fritt spann Riktlinje F106 Fabriksapplicerad utvändig beläggning som korrosionsskydd på rörledningar Riktlinje F107 Utvärdering av rörledningsskydd baserad på riskbedömningar Riktlinje F110 Total deformering av undervattensrörledningar Riktlinje F111 Störningar mellan trålutrustning och rörledningar Riktlinje E305 Utformning av undervattensrörledningar för stabilitet på havsbottnen De normer och riktlinjer som har utarbetats av Det Norske Veritas behandlar ingående en lång rad ämnen och har därför vunnit vidsträckt användning. Under de senaste årtiondena har det varit en etablerad praxis konstruktionsföretag till havs att använda DNV:s normer. DNV-normen för undervattensrörledningar, DNV OS-F101, används i dagsläget för all konstruktion för marina

114 rörledningar i danska och norska olje- och gasprojekt i Nordsjön. Den används dessutom allt mer internationellt. DNV OS-F101 har även använts vid studier inför andra projekt i delar av Östersjön. Utvecklingen av utgåvorna för undervattensrörledningar DNV OS-F101 från år 2000 (med ändringar från år 2003), följer tidigare utgåvor: DNV 1976, DNV 1981 och DNV 1996. Kraven för rörledningar i DNV OS-F101 baseras på ISO-standarden 3183-3 Petroleum and natural gas industries Steel for pipelines. Projekteringskonsult Det italienska företaget SES (Saipem Energy Services, tidigare Snamprogetti S.p.A. som hör till Eni-gruppen) har utsetts till att hantera konstruktionsarbetet för detaljprojekteringen av Nord Stream-projektet. Eni-gruppen är en av de största underleverantörerna i olje- och gasindustrin och har ansvarat för den tekniska konstruktionen av både gasledningen Langeled mellan Norge och Storbritannien och Blue Stream mellan Ryssland och Turkiet. Riskreducerande konstruktion Vid planering av rörledningsprojektet Nord Streams sträckning och konstruktion har man tagit hänsyn till omständigheter som framkommit vid tidigare rörledningsdragningar, samråd, miljökonsekvensbeskrivningar och riskbedömningar, och principförslaget har kontinuerligt anpassats. I Kapitel 6 (Alternativ) beskrivs de alternativ för sträckning och konstruktion som har lett fram till det nuvarande konceptet som presenteras i det här kapitlet. Oberoende kontroll och certifiering Nord Stream AG har utsett oberoende experter som ska bevittna, granska och delta i alla delar av projektets konstruktion och genomförande. Företagen DNV och SGS/TÜV har utsetts till att utföra oberoende tredjepartskontroller under konstruktionsfasen av Nord Stream-projektet, dvs. att kontrollera kvaliteten på konstruktionsarbetet. Övervaknings- och kontrollåtgärder i samband med tillverkning, installation och åtgärder inför idrifttagande har också tilldelats en oberoende part, i samverkan med representanter för Nord Stream AG om det är tillämpbart. Vidare kommer DNV att medverka vid all övervaknings- och inspektionsverksamhet samt utfärda slutlig certifiering av att hela rörledningssystemet uppfyller alla krav. SGS/TÜV kommer att medverka vid all övervakning och inspektion av den tyska delen av rörledningen. De oberoende parterna kommer att övervaka alla aktiviteter och utfärda ett så kallat Certificate of Compliance, certifikat om överensstämmelse, som fastställer att relevanta normer och standarder har följts vid projektering, tillverkning, installation, avtestning och kontroll före idriftsättning och överlämning.

115 4.3.2 Rörledningens materialkonstruktion och korrosionsskydd Nord Streams rörledningar kommer att byggas av stålrör som svetsas samman fortlöpande under utläggningen. Rörsektionerna beläggs invändigt med ett epoxibaserat material. Syftet med beläggningen är att minska friktionen och därmed förbättra flödesförhållandena. Stålrören får en utvändig beläggning av polyeten i tre skikt för att förhindra korrosion. Offeranoder av aluminium och zink kommer att användas för att ge ytterligare korrosionsskydd. Offeranoderna utgör ett självständigt skydd som komplement till korrosionsskyddsbeläggningen. Utanpå rörens utvändiga rostskyddsbeläggning så kommer en betongbeläggning med järnmalm att appliceras. Det främsta syftet med betongbeläggningen är att öka stabiliteten på botten, men betongbeläggningen ger också ett extra skydd mot yttre påverkan från exempelvis fiskeredskap. Nedan beskrivs aktuell status (oktober 2008) för specifikationerna av ovan nämnda material och vilka mängder som förväntas behövas till Nord Streams rörledningar. Specifikationerna kan komma att optimeras ytterligare under detaljprojekteringen. Rör Rörledningarna konstrueras av stålrör med en längd av 12,2 m som svetsas samman. Rören kommer att vara pulverbågssvetsade SAWL 485 I FD (1) -kolstålsrör med en enda längsgående söm, i enlighet med DNV OS-F101 (se Avsnitt 4.3.1 Normer och Standarder) med en nominell diameter på 48 tum och en konstant innerdiameter på 1 153 mm. Tjockleken på rörväggen baseras på det högsta tillåtna driftstrycket och varierar därför mellan fyra tjocklekar från 26,8 till 41,0 mm. Fördelningen av tjockleken framgår av Tabell 4.6 och Tabell 4.7. (1) Beteckningen för rörmaterialets specifikation: SAWL = tillverkningsprocess (bågsvetsning submerged-arc welding, en längsgående svetsfog); 485 = specificerad minsta sträckgräns (SMYS), i MPA; I = nivå på oförstörande provning.

116 Tabell 4.6 Fördelning av väggtjocklek (VT) i nordvästra rörledningen. Längderna är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Från KP [km] Till KP [km] Längd [km] Rörets väggtjocklek [mm] 0,0 0,5 0,5 41,0 0,5 300,0 299,5 34,6 300,0 675,0 375,0 30,9 675,0 1 222,6 547,6 26,8 1 222,6 1 223,1 0,5 30,9 Tabell 4.7 Fördelning av väggtjocklek (VT) i nordvästra rörledningen. Längderna är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Från KP [km] Till KP [km] Längd [km] Rörets väggtjocklek [mm] 0,0 0,5 0,5 41,0 0,5 300,0 299,5 34,6 300,0 675,0 375,0 30,9 675,0 1 221,7 546,7 26,8 1 221,7 1 222,2 0,5 30,9 Rörförstärkning För att undvika risken för rörbrott under utläggningen kommer förstärkningar på rören att monteras på bestämda avstånd i utsatta områden. Rörförstärkningen kommer att svetsats fast på rören i sådana områden där det finns risk för att rörbrott kan fortplanta sig, dvs. i djupare vatten. Risken för rörbrott föreligger endast under installationen.

117 Rörförstärkningarna kommer att tillverkas av samma stållegering som rören och ha samma längd som dem. De kommer dock att ha tjockare väggar, med maskinbearbetade tunnare ändar som passar mot det anslutande stålröret, se Figur 4.12. Figur 4.12 Princip för rörförstärkning. Förstärkningen har tjockare väggar än intilliggande rörsektion Rörförstärkning kommer att behövas längs en 305 km lång sträcka av rörledningen, närmare bestämt från KP 420 till KP 520, från KP 550 till KP 610, från KP 675 till KP 800 och från KP 1000 till KP 1020. Mellanrummet mellan rörförstärkningarna kommer att vara 927 m (motsvarande 76 rörlängder). Svetsning av stålrör Vid svetsningen används material som liknar och passar ihop med stålet i rören. Svetsfogen kommer att ha minst samma stålkvalitet rörledningen. Inget annat material tillförs under svetsningen. Invändig rörledningsbeläggning Rörledningarna beläggs invändigt för att uppnå ett högre flöde i rörsystemet. Rörledningens invändiga beläggning illustreras i Figur 4.13. Beläggningen kommer att vara en rödbrun högglansig epoxifärg.

118 Figur 4.13 Den invändiga beläggningen i rören kommer att vara en friktionsreducerande, epoxibaserad beläggning Epoxin kommer att bestå av följande komponenter: Epoxibas (epoxiharts, pigment, fyllmedel, tillsatser och organiskt lösningsmedel) Vulkmedel (alifatisk/cykloalifatisk amin eller polyamid) Beläggningen har en tjocklek på ~90 150 µm och täcker hela rörlängderna invändigt, med undantag för de sista ca 50 mm vid ändarna, för att möjliggöra värmeöverföring vid svetsning. Denna del kvarstår utan beläggning efter svetsningen. Den invändiga beläggningen appliceras på fabriken där rören tillverkas. Utvändigt korrosionsskydd En utvändig beläggning läggs på rörledningarna för att förhindra korrosion. Det utvändiga korrosionsskyddet utgörs av polyeten i tre skikt (3LPE). Beläggningsprincipen framgår av Figur 4.14 nedan.

119 Figur 4.14 Utvändigt korrosionsskydd i form av 3-lagers polyeten (3LPE). Beläggningen består av ett innerlager smältbunden epoxi (mörkgrönt), ett mellanlager bindemedel (ljusgrönt) och ett ytterlager av polyeten (svart) Den utvändiga korrosionsskyddsbeläggningen består av: Inre skikt: smältbunden epoxi (FBE) Mellanskikt: bindemedel Yttre skikt: högdensitetspolyeten (HDPE) med tillsatser Beläggningen kommer att vara minst 4,2 mm tjock och täcka hela rörlängderna, utom de sista 200 250 mm vid ändarna, för att underlätta vid svetsning och inspektion. Även den utvändiga beläggningen för korrosionsskydd kommer att appliceras på fabriken där rören tillverkas. Beläggning med betong Rörledningarna kommer även beläggs utvändigt med betong. Betongbeläggningen appliceras över korrosionsskyddsbeläggningen, se Figur 4.15. Betongbeläggningen ger rörledningarna den tyngd som krävs för att de ska ligga stabilt på havsbotten under installationsfasen och när rörledningarna har tagits i drift. Rörändarna ska vara fria från betongbeläggning för att fogarna ska kunna svetsas på utläggningsfartyget. Rörändarna kommer att rostskyddsbehandlas efter svetsningen (se Avsnitt 4.3.2 Beläggning av svetsfogar)..

120 Figur 4.15 Betongbeläggning utanpå rostskyddsbeläggningen i tre lager Betongen består av en blandning av cement, vatten och tillsatser (inerta fasta föremål såsom krossad sten, sand, grus). Betongbeläggningen kommer att armeras med stålstänger som svetsas till burar med en minsta stångdiameter på 6,0 mm. Dessutom används järnmalmstillsats för att öka beläggningens densitet. I Figur 4.16 illustreras hur beläggningen appliceras. Figur 4.16 Betongbeläggningsprocess Den cement som används för betongen kommer att vara Portland-cement som är lämplig för marint bruk. Portland-cementen som används ska uppfylla kraven enligt ASTM C 150 typ II.

121 Inga tillsatser kommer att användas i cementblandningen, men silikastoft (1) kan tillsättas upp till 10 % av cementvikten. Den högsta kloridhalten i blandningen kommer att vara mindre än 0,4 %. Inga tillsatser eller härdare kommer att användas. Betongbeläggningens tjocklek kommer att vara 60 110 mm och densiteten högst 3 040 kg/m 3. Järnmalm utgör 70 % av beläggningens vikt. Övriga 30 % är betong (cement och betongråvaror). Betongbeläggningen kommer att appliceras med en besprutningsprocess vid särskilda beläggningsanläggningar. Mer information finns i Kapitel 4.4. Ett visst antal rörlängder kommer att ha anoder fastsatta under betongbeläggningsprocessen (se Avsnitt 4.3.2 Katodiskt skydd). Beläggning av svetsfogar Betongbelagda rörlängder kommer att transporteras till utläggningsfartyget där de svetsas samman. För att fylla ut utrymmet mellan betongbeläggningarna på båda sidor av svetsfogen och för att skydda fogen mot korrosion så kommer svetsfogen att beläggas utvändigt innan utläggningen påbörjas. Beläggningen av svetsfogen kommer att vara cirka 0,8 m 2 lång, vilket motsvarar ungefär 7 % av hela rördelen. Figur 4.17 visar en svetsfog innan beläggningen har applicerats. (1) Silikastoft (eller mikrosilika) är en biprodukt från reduktionen av kvarts med hög renhet med kol i elektriska ugnar i produktionen av kisel- och ferrokisellegeringar. Silikastoft uppstår även som biprodukt vid produktionen av andra kisellegeringar såsom ferrokrom, manganjärn, ferromagnesium och kalciumsilkon. (2) Längden på svetsfogarnas beläggning kommer att variera i områden med nedläggningshuvuden och rörförstärkningar.

122 Figur 4.17 Normal svetsfog före beläggning. Korrosionsskyddsbeläggningen i tre lager och betongbeläggningen syns på rören Svetsfogbeläggningen består av en krympkrage av polyuretan med hög densitet. Den svetsade fogen hettas upp innan krympkragen appliceras. Krympkragens består av ett tvärbindande material, vilket ger den elastiska egenskaper och gör att den sluter tätt mot svetsfogen. Tvärbindningen gör att materialet dras samman till sin ursprungliga längd när det kyls ned och därför sluter kragen helt tätt kring svetsfogen och man undviker veckbildning. Eftersom krympkragen inte är tillräckligt tjock för att fylla ut hela området mellan betongen på var sida om svetsfogen kommer en kolstålsplåt eller polyetenfolie att monteras runt svetsfogen. Kolstålsplåten eller polyetenfolien kommer att överlappa betongbeläggningen och fästas permanent av kolstålsband (för kolstålsplåtar) eller svetsad polyeten (för polyetenfolie). Ett tvåkomponents polyuretanskum kommer att sprutas in i utrymmet mellan krympkragen och stålplåten genom en öppning längst upp. Skummet fyller ut fogen och stelnar. Skummet tål stötar från trålningsredskap. Figur 4.18 visar passningen av fyllnadsmaterialet på stationen för svetsfogbeläggning på utläggningsfartyget, och en svetsfog med beläggning.

123 Figur 4.18 Inpassning av beläggningsformen vid fältskarvstationen (vänster) och en normal fältskarv efter beläggning (höger). Svetsfogsbeläggningen och betongbeläggningen är i det närmaste i linje med varandra Krympkragen kommer att vara cirka 2 mm tjock och ha en densitet på cirka 900 kg/m 3. Polyuretanskummets densitet kommer att vara cirka 160 kg/m 3 när det har anbringats. Svetsfogsbeläggningen kommer att vara i linje med betongbeläggningen. Katodiskt skydd För att säkerställa gasledningarnas hållbarhet under hela sin livslängd finns ett sekundärskydd mot korrosion bestående av offeranoder av galvaniskt material. Sekundärskyddet är självständigt och skyddar rörledningarna om den yttre korrosionshindrande beläggningen skulle skadas. Det katodiska skyddet är utformat med hänsyn till parametrar specifika för Nord Streams rörledning såsom rörläggningsaktiviteterna, rörledningens livslängd och möjlig nedbrytning av beläggning på grund av miljön i Östersjön. På så sätt säkerställer man att skyddet är tillräckligt under rörledningarnas totala livslängd. Hållbarheten hos olika legeringar med offeranoder i Östersjöns miljövillkor har utvärderats genom särskilda tester utförda av DNV (Section for Failure Investigation and Corrosion Management). Testerna har visat att havsvattnets salthalt har stor effekt på det elektrokemiska beteendet hos aluminiumlegeringar. En viktig iakttagelse som man gjorde och rapporterade om var att låg salthalt minskar drastiskt den elektrokemiska aktiviteten i testproverna. Testerna visade ingen större effekt på den elektrokemiska aktiviteten på grund av H 2 S (d.v.s. syrefria förhållanden). Der finns närvaro av H 2 S i sedimenten och i havsvattnet i vissa av de partier av Östersjön som rörledningen kommer att passera (se Kapitel 8, Nulägesbeskrivning).

124 Mot bakgrund av testresultaten valdes zinklegering för delar av rörledningssträckningen där salthalten i genomsnitt är mycket låg. Det gäller delar av de ryska, finska och svenska ekonomiska zonerna. I alla andra delar kommer indiumaktiverat aluminium att användas. Det katodiska skyddet kommer alltså att bestå av: Klämringsanoder av zink och indiumaktiverat aluminium (två halvor per anod) Elkablar till anoderna (två kablar per halva) Patron/material som krävs för att utföra kabelsvetsningen mellan anoder och rör Figur 4.19 visar en anod monterad på en rörledning. Figur 4.19 En offeranod som har monterats direkt mot röret i ett mellanrum i betongbeläggningen Anodernas dimensioner beror på olika parametrar såsom rörledningens mått, betongbeläggningens tjocklek, rörledningens livslängd, typen av beläggning, miljövillkor och anodmaterialet. Avsikten är att använda aluminiumanoder av sju olika slag och zinkanoder av fyra olika slag. Aluminiumanodernas tjocklek kommer att variera från 50 100 mm och deras längd från 400

125 520 mm. Vikten kommer att vara 199,9 459,9 kg per anod. Zinkanodernas tjocklek kommer att vara 50 100 mm och deras längd 408 494 mm. Vikten kommer att vara 529,2 1 177,7 kg per anod. Förutom aluminium och zink kommer anoderna att innehålla små mängder av andra metaller och orenheter. Båda typerna av anoder innehåller kadmium (< 0,01 %), och zinkanoderna innehåller dessutom bly (< 0,01 %). Antalet anoder som kommer att monteras i varje upphovspart och motsvarande mängder aluminium- och zinklegeringar finns uppräknade i Tabell 4.8. Anoderna kommer att monteras med 5 12 rörlängders avstånd. Tabell 4.8 Antalet anoder som ska monteras i de fem upphovsparterna. Antalet är ungefärligt och ska optimeras ytterligare Typ Enhet Ryssland Finland Sverige Danmark Tyskland Aluminium [antal] 58 2 980 8 326 2 457 1 773 Zink [antal] 2 206 3 111 891 0 0 Total materialförbrukning Den förväntade materialförbrukningen för rördelarna i vart och ett av de fem upphovsparterna summeras i Tabell 4.9 nedan. Tabell 4.9 Total materialförbrukning i upphovsparterna. Mängderna är ungefärliga och ska optimeras ytterligare Material Ryssland Finland Sverige Danmark Tyskland Totalt Total längd för 2 rörledningar (km) 246,9 749,7 1 012,4 274,1 162,1 2 445,2 Stål (t) (inkl. rörförstärkningar) 250 530 715 275 833 810 213 800 127 000 2 140 415 Invändig epoxibeläggning (t) 247 749 1 014 274 163 2 447 Extern 3LPEbeläggning (t) 5 162 15 615 21 006 5 672 3 366 50 822 Betongbeläggning (t) 193 755 714 064 1 042 494 289 531 211 162 2 451 006 Anoder

126 Aluminium (t) 14 1 011 3 436 936 825 6 222 Zink (t) 1 673 2 845 1 126 0 0 5 644 Svetsfogbeläggning Lager 1: Krympkrage 101,2 307 415 112 67 1 003 (t) 698,4 2 522 3 716 1 044 673 8 653 Lager 2: PU (t) 4.4 Logistik Storskaliga anläggningsarbeten till havs ställer stora krav på serviceanläggningar på land, som betongbeläggningsanläggningar och mellanlager. Förutom betongbeläggning och lagring av rördelar ska serviceanläggningarna utgöra allmänt förråd för förbrukningsartiklar för arbetet till havs, och kontor för ledningen från Nord Stream AG och deras entreprenörer. Det kan också behövas helikopterstöd både i anläggningsfasen och i driftfasen. I det här kapitlet beskrivs Nord Stream-projektets logistik mer ingående. 4.4.1 Logistikkoncept Konceptet har utvecklats särskilt för projektet och omfattar: Transport av korrosionsskyddade rör och betongbeläggningsmaterial till betongbeläggningsanläggningar Transport av betongbelagda rör till mellanlager Transport av betongbelagda rör till utläggningsfartyg från viktbeläggningsanläggningar och mellanlager Transport av material för stenläggning från stenbrott till utplaceringsplatserna Tanken bakom logistikkonceptet är att minska transporterna på land och till havs. I första hand har man valt att utnyttja befintliga anläggningar för att undvika nybyggnation. Vid utvecklingen av logistikkonceptet har fokus framförallt varit att minimera miljöpåverkan och minska kostnaderna. I följande kapitel beskrivs aktuell status (november 2008) för den planerade logistiken. Det ska nämnas att man ännu inte har bestämt leverantör för den andra rörledningen (den sydöstra rörledningen). Logistikplanen kan därför komma att ändras. Konceptet bygger också på att anläggningarna är tillgängliga och i beredskap.

127 Man kommer att söka tillstånd i respektive land för att upprätta serviceanläggningarna och man kommer att följa nationella lagar och regler. Information om anläggningarna har inkluderats här för att ge en bättre förståelse över projektets logistik. 4.4.2 Transport av rör och beläggningsmaterial till viktbeläggningsanläggningar Rör till den nordvästra rörledningen kommer att tillverkas på rörfabriker i Ryssland och Tyskland. På fabrikerna kommer de att få en invändig ytbehandling och en extern korrosionsskyddsbeläggning innan de transporteras till anläggningar för betongbeläggning i Kotka i Finland och Sassnitz-Mukran i Tyskland där betongbeläggningen appliceras. Anläggningarna för betongbeläggning framgår av Figur 4.24. Rören till den nordvästra rörledningen kommer att tillverkas av Europipe i Tyskland (75 %) och OMK i Ryssland (25 %), som ett resultat av ett internationellt anbudsförfarande. Kontrakt för tillverkning av den sydöstra rörledningen har ännu inte skrivits. På grund av rörens stora diameter och väggtjocklek kan endast ett fåtal rörfabriker i världen tillverka dem. En övervägande mängd rör kommer att transporteras direkt med tåg från fabrikerna till betongbeläggningsanläggningarna. Tågleveranserna (till den nordvästra rörledningen) till Kotka inleddes i juni 2008 och kommer att pågå till oktober 2009. Leveranserna till den sydöstra rörledningen kommer att pågå mellan januari 2010 och mars 2011. Tågen med rör anländer till Sassnitz-Mukran (i Tyskland) löpande från maj 2008 till december 2011 (nuvarande uppskattning för båda rörledningarna). En liten del av rören som tillverkas i Tyskland (motsvarande 34 fartygslaster, eller 10 % av rörledningens längd) kommer att transporteras med fartyg från Bremen eller Mukran till Kotka. Avlastningen i Kotka kommer att pågå mellan oktober 2008 och mars 2009 för den nordvästra rörledningen. För den sydöstra rörledningen har tidsperioden ännu inte fastställts. Material till betongbeläggningen, som cement och sand, kommer att levereras med tåg till beläggningsanläggningarna från i första hand lokala leverantörer. Järnmalm kommer att transporteras med fartyg liknande det i Figur 4.20. Cement och sand kommer att levereras löpande till beläggningsanläggningen i Kotka från november 2008 till juni 2011 och till Sassnitz- Mukran från januari 2009 till mars 2012.

128 Figur 4.20 Fartyg för järnmalmsfrakt (MS Splittnes) Järnmalmen fraktas från Narvik i Norge till Kotka med stora lastfartyg. Leveranserna till Sassnitz-Mukran kommer att gå direkt med mellanstora lastfartyg. Det är även möjligt att leverera järnmalm med stora lastfartyg till Rostock och sedan lasta över järnmalmen till mindre fartyg. Hamnen i Rostock har möjlighet att lagra järnmalmen vid behov. Det kommer uppskattningsvis att behövas totalt 10 fraktfartyg till Kotka och 35 fraktfartyg till Sassnitz-Mukran (totalt för båda rörledningarna). Alla rör kommer att lagras i upplag nära beläggningsanläggningarna och sedan transporteras till anläggningarna där den stålförstärkta armerade betongen appliceras. Figur 4.21 visar det första lagret av rör vid anläggningen i Kotka.

129 Figur 4.21 Exempel på det första lagret rör i Kotka När betongen har applicerats lagras rören igen nära anläggningen. De transporteras sedan därifrån direkt till utläggningsfartyget eller till mellanlager i Finland och Sverige som ligger närmare rörledningsträckningens mittsektion. Därmed minimeras avståndet till havs till utläggningsfartygen. 4.4.3 Anläggningar för betongbeläggningsanläggningar och mellanlager Platserna för betongbeläggningsanläggningar och mellanlager (se Figur 4.24) valdes efter en noggrann analys av en rad faktorer för att minimera transportkraven på land och till havs och därigenom minimeras miljöpåverkan. Nord Stream AG och aktuella entreprenörer valde slutligen ut fem platser från en lista på över 68 hamnar i Östersjöområdet. Hamnarnas lämplighet utvärderades utifrån faktorer som avstånd till rörtillverkningsfabrikerna, tågförbindelser och annan infrastruktur, hamnens vattendjup, annan industriell användning av området och avstånd till rörledningssträckningen, i första hand för att minska transportavstånden i alla steg. Hamnområdena kommer att anpassas av lokala entreprenörer. Uppdraget att bygga anläggningarna för betongbeläggning och tillhörande infrastruktur har tilldelats EUPEC, ett franskt företag med över 40 års erfarenhet av rörbeläggning. EUPEC kommer även att driva anläggningarna för betongbeläggning i Kotka och Sassnitz- Mukran, och uppdraget kommer att omfatta omlastning, hantering och lagring av rör i hela Östersjöområdet. Den planerade logistiken kan komma att ändras av EUPEC om det behövs, t.ex. vid: Kalla vintrar (is) Fel på utrustningen

130 Materialbrist Beläggningsanläggningarna kommer även att användas som upplag för rören före och efter beläggningsprocessen. Utformningen för Sassnitz-Mukrans kombinerade beläggningsanläggning och upplag visas i Figur 4.22. Figur 4.22 Planerad anläggning för betongbeläggning och upplag i Sassnitz-Mukran i Tyskland Beläggningsanläggningarna med tillhörande upplag i Kotka och Sassnitz-Mukran kommer att ha en area på 35 hektar respektive 50 hektar. På beläggningsanläggningarna kommer man att applicera beläggning på cirka 100 000 rör per rörledning. Anläggningen i Kotka beräknas ha en total produktionskapacitet på 35 000 rör till den nordvästra rörledningen. Sassnitz-Mukran beräknas ha en total produktionskapacitet på 65 000 rör. Produktionskapaciteten per vecka kommer att vara i genomsnitt 1 000 rör. Anbudsförfaranden för rören till den sydöstra rörledningen kommer att genomföras i ett senare skede av projektet. Som tidigare nämnts kommer de betongbelagda rören till rörledningens mittsektion att transporteras med kustfartyg till mellanlager av logistiska skäl. De planerade platserna för mellanlager är: Hangöområdet i Finland Slite (Gotland) i Sverige Karlskrona i Sverige Platserna för mellanlager framgår av Figur 4.24.

131 Tabell 4.10 visar en översikt över skeppningen av rör mellan beläggningsanläggningarna och mellanlagren. Tabell 4.10 Förväntade perioder för in- och utlastning från betongbeläggningsanläggningarna (Kotka och Sassnitz-Mukran) och mellanlagren (Hangö, Slite och Karlskrona) Plats Nordvästra rörledningen Sydöstra rörledningen Inlastningsperiod Utlastningsperiod Inlastningsperiod Utlastningsperiod Start Slut Start Slut Start Slut Start Slut Kotka 1 sep 15 nov 1 maj 17 juli 2010 2010 2011 2011 15 nov 20 dec 2010 2010 Hangö 1 okt 15 jan 4 nov 20 jan 1 juli 31 okt 17 juli 10 nov 2010 2011 2010 2011 2011 2011 2011 2011 Slite 1 juli 31 okt 20 aug 4 nov 1 okt 1 apr 11 nov 1 apr 2010 2010 2010 2010 2011 2012 2011 2012 1 jan 29 mars 20 jan 29 mars 2011 2011 2011 2011 Karlskrona 1 maj 15 aug 1 juni 20 aug 1 mars 31 maj 1 apr 1 juni 2010 2010 2010 2010 2012 2012 2012 2012 Mukran 1 apr 1 juni 1 juni 29 juli 2010 2010 2012 2012 De betongbelagda rören kommer att lastas från kustfartygen till lagren med mobila hamnkranar. På lagren lastas rören med kranar, frontlastare och truckar. Rören lastas sedan om med hamnkranar från mellanlagren till fartygen för vidare transport. Olika typer av utrustning för lyft och förflyttning av rören visas i Figur 4.23.

132 Figur 4.23 Rör på ett mellanlager in-/utlastning från ett rörfraktfartyg (överst) och hantering på land (nederst) 4.4.4 Rörleveranser till havs Platserna för betongbeläggningsanläggningarna och mellanlagren framgår av Figur 4.24. Avståndet från anläggningarna och lagren till rörläggningsfartyget är alltid < 100 nautiska mil (nm). Det har visat sig vara det optimala avståndet, eftersom ett försörjningsfartyg då kan färdas från mellanlagret till rörläggningsfartyget och tillbaka på en dag. Med ett avstånd på högst 100 nm krävs det bara tre fartyg för att försörja utläggningsfartygen med rör till inom rimlig tid.

133 Figur 4.24 Lokalisering och verksamhetsområde (cirka 100 nautiska mil) för de kombinerade anläggningarna för betongbeläggning och lager (Kotka och Mukran-Sassnitz) samt de tre mellanlagren (Hangöområdet, Slite och Karlskrona) Baserat på verksamhetsområdena från de olika lagren så utformas logistiken för rörleveranser att följa planen i Figur 4.25 nedan. Figur 4.25 gäller endast för den nordvästra rörledningen, de två landföringarna och en reserv. Återstående arbeten (dvs. offshoredelen av den sydöstra rörledningen) har inte tagits med.