TEOLOGISKA HÖGSKOLAN STOCKHOLM Programmet i mänskliga rättigheter och demokrati, 180hp Kandidatuppsats, VT 2015 Våldtäkt i krig En granskning av den internationella rättens bestämmelser Författare: Helén Lind Handledare: Mona Samadi Ämnesord: Våldtäkt i krig, ICC, ad hoc tribunaler, våld mot kvinnor, kvinnors rättigheter
2(49) Tack! Jag vill främst tacka min handledare Mona Samadi som genom uppmuntrande ord, konstruktiv kritik och inte minst imponerande kunskap inte bara inspirerat mig utan även gjort denna uppsats möjlig. Tusen tack! Jag vill även tacka Dennis, Hanna och Juni för allt ert tålamod, stöd och kärlek. Utan er vore ingenting möjligt Jag älskar er! Sist men inte minst vill jag tacka mina föräldrar som ställt upp med uppbackning när tiden inte räckt till. För ert villkorslösa engagemang är jag er evigt tacksam! Solna 24/5-2015
3(49) Abstract This study deals with rape in war with the focus on women s vulnerability. The study uses a legal dogmatic approach and a feminist perspective to examine the regulation and the definition of the crime of rape in international law. The offence has always been characterized by impunity. Moreover, it has long had a marginal status within the public international law since the perception of violence against women has been considered a private matter. Cases from the United Nations ad hoc tribunals is also examined and analyzed as they played an important role for the development of the view of rape as an offence. The study concludes that there has been a huge development of the view of rape as offence and the regulation is in many ways widespread and found in many of the international law regulations. However, much work remains to fulfill women s rights. It is noted that the definition of rape differs between the legal sources. This is problematic since a strong prohibition and a harmonized definition of the offence in international law is of great importance in all areas of the law to abolishing impunity. The definition should also be consent-based, which would respond to fundamental principles. English title: Wartime rape- An examination of international law.
4(49) We have women who may be living among us and who are victims of (wartime) rape. But if you re not recognized and feel like a victim again, it is easier for you to stay quiet. So everyone stays silent about it. And that is the most distressing side of it, when everyone is silent. 1 Stanojka Tresic, Forum zena Bratunac, intervjuad av Amnesty International 2012 1 Amnetsy International, When everyone is silent, Reperation for survivors of wartime rape in republica srpska in Bosnia and Herzegovina, Amnetsy International publications, 2012, s 3.
5(49) Innehållsförteckning 1 Inledning... 7 1.1 Syfte och frågeställning... 11 1.2 Metod och avgränsning... 11 2 Internationell rätt... 13 2.1 Genèvekonventionerna och dess tilläggsprotokoll... 13 2.2 Romstadgan och den internationella brottsmålsdomstolen... 19 2.2.1 Rättsfall... 23 2.2.1.1 Prosecutor v. Jean-Paul Akayesu... 24 2.2.1.2 Prosecutor v. Anto Furundzija... 25 2.2.1.3 Prosecutor v. Kunarac, Kovac and Vukovic... 27 2.2.2 Tortyr och principen om icke-diskriminering... 29 2.3 Säkerhetsrådets resolutioner... 32 2.3.1 Resolution 1325... 32 2.3.2 Resolution 1820... 33 2.3.3 Resolution 1888, 1889 och 1960... 34 2.3.4 Resolution 2106 och 2122... 36 2.3.5 Resolutionerna- avslutande kommentar... 36 3 Analys... 38 3.1 Slutsats... 43
6(49) 4 Litteraturförteckning... 44
1 Inledning 7(49) Krig har alltid varit en del av mänsklighetens historia och under dessa har våldtäkt alltid varit närvarande. 2 Kvinnor betraktades som regel under förgångna krig utgöra krigsbyte som tilldelades segraren över erövrade områden. 3 Våldtäkt mot fiendens kvinnor ansågs ha varit ett sätt för de stridande parterna att visa sin överlägsenhet gentemot varandra genom den förnedring som våldtäkterna åsamkade. 4 Under andra världskriget var alla inblandade parter delaktiga i massvåldtäkter. 5 Under de två sista veckorna av kriget utfördes 100,000 våldtäkter enbart i Berlin. Tyska nazister förgrep sig på tusentals judiska kvinnor i gettona. Detta skedde ofta i sadistiska tecken då det bland annat var vanligt att sexuella stympningar och mord avlöste våldtäkterna. 6 En trolig anledning till att kvinnor dödades i anslutning till brottet var att försäkra sig om att den ariska rasen inte riskerade att hotas. 7 I Italien utsattes många kvinnor av franska och marockanska soldater som fått tillstånd uppifrån att våldta. Likaså begick de sovjetiska styrkorna systematiska våldtäkter på de tyska kvinnorna. Dessa brott kunde bland annat utspela sig på förlossningsavdelningar och i flyktingläger och förklarades som hämndaktioner. 8 Asien var inget undantag under kriget. Den japanska militären tvingade många tusentals kvinnor från ett flertal länder, däribland Korea och Filipinerna in i sexuellt slaveri där de tjänade som militärens ägodelar. 9 De hölls fångna på platser där de var tvungna att utföra sexuella tjänster åt anlända japanska soldater. 10 I förordningarna till rättegångarna efter andra världskriget i Nürnberg och Tokyo saknades hänvisningar till sexuellt våld. Detta trots att det i århundraden funnits 2 Brownmiller, Susan, Against our will- man, woman and rape, Ballantine Books, New York, 1975, s 49, Dawn Askin, Kelly, War Crimes Against Women: Prosecution in International War Crimes Tribunals, Kluwer Law International, The Hague, 1997, s 1, Lockwood, Bert B, Women s Rights- A Human Rights Quarterly Reader, Johns Hopkins, Baltimore, 2006, s 288. 3 Dawn Askin, 1997, s 21. 4 Coomaraswamy, Radhika, Sexual Violence during Wartime, Durham, Helen, Gurd, Tracey, Listening to the Silences: Women and War, Martinus Nijhoff Publishers, Boston, 2005, s 54. 5 UN, Sexual Violence and Armed Conflict: United Nations Response, Department of Economic and Social Affairs, 2000, s 3. 6 Dawn Askin, 1997, s 53. 7 Ibid, s 57. 8 Ibid, s 61. 9 Lockwood, 2006, s 243. 10 Ibid, s 246.
8(49) ett förbud mot våldtäkt inom lagar för väpnade strider. 11 I Nürnberg fanns bevis och vittnen tillgängliga men åtal gällande våldtäkt lyste med sin frånvaro då andra brott ansågs vara av större vikt. 12 I dagens väpnade konflikter har det skett en ökning av alla former av våld mot kvinnor, däribland våldtäkt. 13 Under inbördeskriget i Rwanda (1994) var våldtäkt mer regel än undantag. Dessa var systematiska och användes som vapen vilket har konstaterats av Förenta Nationerna (FN) med hänsyn till antalet offer och dess tillvägagångssätt. 14 Gruppvåldtäkter var vanligt förekommande och så grova i sin natur att kvinnan oftast avled efteråt. Ett annat vanligt förfarande bestod av påtvingad incest. Många offer utsattes även för sexuella stympningar där olika tillhyggen användes för att förstöra könsorgan. 15 I inbördeskriget var våldtäkter även ett sätt att avsiktligt föra över hiv-smitta i syfte att garantera en utdragen död. 16 Under kriget i det forna Jugoslavien (1992-95) utfördes våldtäkter dels av enstaka grupper av individer i samband med plundring av hem. Dessa händelser, som var etniskt riktade, skedde i början av konflikten innan strider brutit ut. 17 Våldtäkter inträffade även i samband med att soldater övertog byar och ägde rum antingen i hem eller på offentliga platser. 18 Efter övertaget av byarna, skickades utvalda kvinnor till särskilda förläggningar. På dessa ställen kunde soldater, paramilitärer, vakter eller civila anlända för att välja ut kvinnor som de tog med sig med avsikt att våldta för att sedan antingen döda eller återlämna dem. Detta var oftast gängvåldtäkter som inkluderade misshandel och tortyr. 19 Alla parter i kriget gjorde sig skyldiga till våldtäkter i massiv skala varav den serbiska sidan använde dessa för att uppnå etnisk rensning. 20 Kvinnor våldtogs då i syfte att 11 UN, Sexual Violence and Armed Conflict: United Nations Response, Department of Economic and Social Affairs, 2000, s 4. 12 Dawn Askin, 1997, s 125. 13 Further Actions and Initiatives to Implement the Beijing Declaration and Platform for Action, UN Doc. A/RES/S-23/3, 16 November 2000, para 19, UN Doc. S/RES/1820, 19 June 2008, s 2. 14 UN Doc. E/CN.4/1996/68, 29 January 1996, para 16, FN beräknar att mellan 250.000-500.000 våldtäkter ägde rum. 15 Ibid, para 18. 16 Ibid, para 20. 17 UN Doc. S/1994/674, 27 May 1994, para 245. 18 Ibid, para 246. 19 Ibid, para 247. 20 Ibid, para 251 och 253.
9(49) uppnå havandeskap med avsikt att påverka den etniska gruppens sammansättning. Övergreppen skedde på regelbunden basis där offren hölls inspärrade tills graviditeten nådde en tidpunkt då det var för sent att utföra abort. 21 Det fanns även kvinnor som hölls fångna på exempelvis hotell med enda syftet att sexuellt underhålla soldater. Dessa kvinnor löpte störst risk att dödas. 22 Många samhällen har svårt att acceptera kvinnor efter att de blivit våldtagna vilket bland annat leder till social utfrysning. Att utföra våldtäkter i krig är av den anledningen ett effektivt sätt att förstöra familjer och samhällen. Detta då offren många gånger upplever den sociala utfrysningen som det värsta traumat. 23 Men trots den omfattande och brutala närvaron av våldtäkt i väpnade konflikter har brottet många gånger betraktats som en biprodukt av krig och inte som könsdiskriminering eller som ett krigsbrott i sig 24 vilket bland annat rättegångarna efter andra världskriget vittnar om. 25 Likaså, 1979 års internationella konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) behandlar uttryckligen inte våld mot kvinnor även om kvinnokommittén i sin general comment nummer 19 påvisar att en ratificering innebär ett ansvar att motarbeta detta. 26 En anledning till att CEDAW trots det är svag i detta avseende har att göra med att synen på våld mot kvinnor länge ansetts vara en privat angelägenhet. 27 Denna syn har även präglat brottet våldtäkt i krig som inom folkrätten haft en marginell status. 28 I och med deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor som 1993 definierar våldet och kräver särskilda åtgärder började synen sakta förändras. 29 Kraven från kvinnoorganisationer, som i deklarationen innefattar ett erkännande om våldtäkt i krig, får gehör. När den internationella krigstribunalen för Rwanda skapas 1994 21 Ibid, para 248. 22 Ibid, para 249. 23 UN Doc. E/CN.4/1996/68, 29 January 1996, para 22, UN Doc. S/1994/674, 27 May 1994, para 250 b. 24 Eriksson, Maria, Defining Rape Emerging Obligations for States under International Law? Örebro University, 2010, s 11. 25 UN, Sexual Violence and Armed Conflict: United Nations Response, Department of Economic and Social Affairs, 2000, s 4. 26 Amneus, Diana, Kvinnor och mänskliga rättigheter Gunner, Göran, Namli, Elena, Allas värde och lika rätt, Studentlitteratur AB, Lund, 2005, s 163. 27 Ibid, s 166. 28 Eriksson, 2010, s 11-12. 29 Amneus, Gunner, Namli, 2005, s 164.
10(49) av FN:s säkerhetsråd innehåller dess stadga våldtäkt som åtalspunkt. 30 Peking deklarationen som kom till efter den fjärde kvinnokonferensen 1995 har även den varit av betydelse för brottets erkännande inom folkrätten. Dokumentet erkänner att kränkningar av kvinnor under krigstid utgör kränkningar av folkrättens fundamentala principer. Det fastställs även att våldtäkt ska ses som krigsbrott, brott mot mänskligheten under särskilda omständigheter samt som en del av folkmord. 31 I förarbetena påtalades att våldtäkt i krig inte enbart skulle hänvisas till som systematiska med risk för att det framgår som att det endast då utgör ett allvarligt brott, vilket finns inskrivet i dokumentet. 32 Vidare erkänns att kvinnors lika tillgång till deltagande och fulla medverkan i arbetet med att förhindra och lösa konflikter är av oumbärlig vikt för att bevara och arbeta för fred. 33 Det fastställs även att kvinnor drabbas av sexuellt våld i krig av anledningen att de är kvinnor och att konfliktens parter alltför ofta förblir ostraffade. 34 FN har benämnt våldtäkt i krig för historiens äldsta och minst fördömda brott. 35 Dock råder det än idag en kultur av straffrihet som signalerar att våldtäkt i krig är acceptabelt. 36 30 Inal, Tuba, Looting and rape in wartime: Law and change in international relations, University of Pennsylvania Press, Pennsylvania, 2013, s 149-150. 31 Beijing Declaration and Platform for Action, Fourth World Conference on Women, UN Doc. A/CONF.177/20, 15 September 1995, para 131. 32 Ibid, para 131, Inal, Tuba, 2013, s 150. 33 Ibid, para 134. 34 Ibid, para 135. 35 Bangura, Zainab Hawa, UN Secretary-Generals Special Representative for sexual violence in conflict, Unprecedented momentum to end sexual violence in conflict, 10 June 2014. 36 Ibid.
1.1 Syfte och frågeställning 11(49) Uppsatsen syftar till att granska hur våldtäkt i krig regleras enligt den internationella rätten, vilket innefattar att fastställa rådande lagstiftning samt dess definition av brottet. En historia av straffrihet gör denna granskning särskilt angelägen i synnerhet då denna problematik fortfarande görs gällande. Detta i ett sammanhang där brottet i många krig och konfliktsituationer dessutom anses öka. I och med att brottet fått ett sent erkännande inom folkrätten, till följd av att synen på våld mot kvinnor länge ansetts vara en privat angelägenhet, är även frågan om dess definition ny. Enligt Brottsmålsdomstolens definition av våldtäkt sker kränkningen när en förbrytare inkräktar på en annan människas kropp och där beteendet leder till någon form av penetration. Penetrationen sker med ett könsorgan i någon del av offrets eller förbrytarens kropp. Det kan även ske med ett föremål, vilket som helst, eller någon annan kroppsdel i offrets anala eller genitala öppning. Denna kränkning sker med våld eller hot om densamma eller tvång. Vilket förorsakas av den utsattes rädsla för olagligt tvång, våld, fångenskap, mentalt förtryck eller maktmissbruk mot offret eller tredje person eller genom att utnyttja en hotfull situation. Kränkningen sker även om en individ inte är kapabel att utrycka sitt fria och sanna samtycke. 37 Denna granskning ämnar likaså till att se om ovan presenterad definition är förenlig med uppsatsens övriga definitioner av samma brott. Ett starkt förbud mot våldtäkt i krig inom den internationella rätten är av stor betydelse då det även ger stater ett tydligare åtagande att straffbelägga brottet. Frågeställning: Hur regleras våldtäkt i krig enligt gällande internationell rätt? 1.2 Metod och avgränsning Valet av metod är den rättsdogmatiska med avsikt att fastställa gällande rätt, de lege lata, gällande brottet våldtäkt i krig enligt den internationella rättens bestämmelser. Flera vetenskapliga inriktningar är användbara i syftet att studera mänskliga rättigheter som en del av folkrätten. Valet av en rättsdogmatisk metod i denna uppsats faller sig dock naturligt då granskningens huvudsyfte är att fastställa gällande rätt. Konventioner, deklarat, allmänna rättsgrundsatser (universella rättsprinciper som är giltiga inom all världens rättsområden), praxis samt doktrin kommer att användas som material med avsikt att fastställa de lege lata. Dessa kommer presenteras i en följd som har till syfte att belysa brottets historiska utveckling från och med 1940-talet. Uppsatsen presenterar även i sin 37 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, Crime against humanity of rape, artikel 7(1)(g)-1, International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, War crime of rape, artikel 8(2)(b)(xxii)-1.
12(49) slutsats förslag på en framtida reglering, de lege ferenda, baserat på granskat material. Uppsatsen kommer likaså tillämpa ett feministiskt perspektiv. Författare som bland annat Hilary Charlesworth och Diana Cooper anser att rättigheter är skapade av män och därmed har konstruerats utefter vad män fruktar mest. 38 Vilket den internationella rättens historiska exkludering av frågor som är betydande för kvinnor är ett bevis på, däribland frågan om brottet våldtäkt i krig. 39 Det feministiska perspektivet har inte till uppgift att fastställa rådande lagstiftning samt definitionen av brottet som är syftet med granskningen. Utan ämnar till att kritiskt analysera regleringens betydelse för kvinnor i relation till deras utsatthet gällande våldtäkt. Detta perspektiv är även av betydelse i denna uppsats av skälet att den nuvarande uppfattningen inom internationell rätt gällande brottet starkt influerats av feminismen (vilka ett flertal av rättskällorna i denna uppsats kan påvisa). 40 Uppsatsen behandlar våldtäkt som brott mot kvinnor och utelämnar därmed reglering av samma brott till skydd för män och barn. Den inriktar sig på reglering gällande straff och förebyggande arbete och inte på rehabilitering. Fokus ligger på brottet våldtäkt som en del av sexuellt våld och utesluter andra brott som ryms inom samma definition. 38 Charlesworth, Hilary, Chinkin, Christine, The boundaries of international law- A feminist analysis, Manchester University Press, Manchester, 2000, s ix, Cooper, Diana, Gender, conflict society and human rights, Marchetti, Rafaele, Tocci, Nathalie, Civil society: Conflicts and the Politisaziation of Human Rights, Levantesi, New York, 2011, s 165, Inal, 2013, s 184, Eriksson, 2010, s 227, Amneus, Gunner, Namli, 2005, s 153. 39 Charlesworth, Chinkin, 2000, s ix. 40 Inal, 2013, s 175.
2 Internationell rätt 13(49) 2.1 Genèvekonventionerna och dess tilläggsprotokoll Efter andra världskrigets fasor ansåg det internationella samfundet att den internationella rätten krävde nya lagar som var bättre ämnade att skydda civila. 41 1949 års omgjorda och utarbetade Genèvekonventioner samt dess tilläggsprotokoll utgör idag underlaget för den internationella humanitära rätten. 42 Dess grundprinciper syftar till att specifikt skydda den mänskliga värdigheten av krigets offer utan åtskillnad av något slag. 43 Enligt den fjärde Genèvekonventionens artikel 27 ska alla människor som faller under kategorin skyddade personer respekteras utefter sin värdighet som människa, vilket bland annat inbegriper skydd mot våld. 44 Med skyddade personer menas those who, at a given moment and in any manner whatsoever, find themselves, in case of a conflict or occupation, in the hands of a Party to the conflict or Occupying Power of which they are not nationals. 45 Det fastställs därefter ett förbud mot våldtäkt mot kvinnor, vilken görs gällande under alla omständigheter och på alla platser. Förbudet gäller oberoende av kvinnans ras, nationella tillhörighet, religiösa övertygelse, ålder samt politiska åsikt. Detta syftar till att på alla sätt skydda kvinnans heder varav våldtäkt anses utgöra ett särskilt hot mot hennes anseende. Detta i förhållande till påtvingad prostitution och olämpligt närmande som även det ryms inom skyddet. 46 Förbudet mot våldtäkt inkluderas som en del av att respektera familjens rättigheter. 47 41 Inal, 2013, s 93. 42 Forsythe, David P, Human Rights International Relations, 3rd edition. Cambridge University Press, London, 2012, s 57. 43 Eriksson, 2010, s 395. 44 Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in time of War of 12 august 1949, Part III Status and Treatment of Protected Persons, Section 1, Provisions Common to the Territories of the Parties to the Conflict and to Occupied Territories, artikel 27. 45 Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in time of War of 12 august 1949, Part I General provisions, artikel 4. 46 Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in time of War of 12 august 1949, Part III Status and Treatment of Protected Persons, Section 1, Provisions Common to the Territories of the Parties to the Conflict and to Occupied Territories, artikel 27. 47 Convention (IV) relative to the protection of Civilian Persons in Time of War, Geneva 12 august 1949, Commentary Art. 27, para 1c.
14(49) Dessutom ska brottet på alla sätt förhindras för att respektera kvinnans försynthet. 48 På liknande sätt förbjuds våldtäkt enligt konventionernas tilläggsprotokoll. I dessa fastställs att kvinnor ska erkännas särskild respekt och därmed måste skyddas mot våldtäkt. 49 Bestämmelsen ämnar även att skydda individens värdighet i syfte att värna personen mot förödmjukelse och förnedring. 50 Genèvekonventionen är det första rättsliga dokument som uttryckligen benämner ordet våldtäkt. 51 Sett till sin tid utgör ett erkännande av handlingen, som ett oacceptabelt förfarande, en stor framgång. 52 Dock är förbudet komplext då en definition av brottet saknas. 53 Att våldtäkt ses som ett brott mot kvinnans anseende har mött stark kritik. 54 Genom att ordet heder relateras till våldtäkt innebär det ett misslyckande att erkänna brottets brutala natur. Istället för att kvinnan som person anges som motiv till rättsskyddet används en värderingsladdad term. Vilket i sin tur anses konkretisera idén om kvinnan som någons egendom. 55 FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor har uttalat att heder är ihopkopplat med begrepp såsom oskuld, renhet och kyskhet. Att förena denna term med våldtäkt vidmakthåller således en stereotyp bild av kvinnlighet. 48 Convention (IV) relative to the protection of Civilian Persons in Time of War, Geneva 12 august 1949, Commentary- Art. 27, para 2. 49 Protocol additional to the Geneva Conventions of 12 august 1949, and relating to the protection of victims of International armed conflicts (Protocol 1) 1977, Section III, Chapter II Measures in favor of women and children, artikel 76.1. 50 Protocol additional to the Geneva Conventions of 12 august 1949, and relating to the protection of victims of non-international armed conflicts (Protocol II) 1977, Section II, Part II Human Treatment, artikel 4.2 e. 51 Inal, 2013, s 98. 52 Ibid, s 92. 53 Eriksson, 2010, s 396. 54 Askin, Kelly D, Prosecuting Wartime rape and Other Gender-Related Crimes under International Law: Extraordinary Advances, Enduring Obstacles, Barkeley Law Scholarship Repository, 2003, s 17, Inal, 2013, s 93, Copelon, Rhonda, Toward Accountability for Violence Against Women in War: Progress and Challenges, Heineman, Elizabeth D, Sexual Violence in Conflict Zones: From the Ancient World to the Era och Human Rights, Univerity of Pennsylvania Press, Philadelphia, 2011, s 236, Durham, Helen, International Humanitarian Law and the Protection of Women, Durham, Helen, Gurd, Tracy, Listening to the Silences: Woman and War, Martinus Nijhoff Publishers, Boston, 2005, s 97. 55 Niarchos, Catherine N, Women War and Rape: Challenges Facing the International Tribunal for the former Yugoslavia, Human Rights Quarterly nr 17, 1995, s 671-676, Charlesworth, Chinkin, 2000, s 314.
15(49) Detta föringar inte bara våldsbrottet utan främjar även samhällets syn på offren som smutsiga och förstörda samt offrets egna känslor av skam. 56 Samtidigt måste bestämmelserna som konstruerades på 1940-talet beaktas utifrån dess historiska kontext. Med hänsyn till att många män och kvinnor lever sina liv och uppfostras utifrån hedern som en livsregel innebär att betydelsen av termen är mer komplex. Det kan därför anses felaktigt att endast referera ordet heder till en värderingsbeteckning. 57 Valet av denna term har även motiverats med att stater inte godkänt bestämmelsen om en annan formulering tillämpats. 58 Detta med hänsyn till att alla världens länder ratificerat Genèvekonventionerna. 59 Det kan i dess historiska kontext därför till och med anses vågat att våldtäkt över huvud taget nämns som en oacceptabel handling. 60 Artikel 27 kan dessutom som helhet förstås som en laglig garanti för respekt av värdighet för alla i kategorin skyddade personer. Vilka innefattar både män, kvinnor och barn utan åtskillnad av något slag. Bestämmelsen var därmed avsedd att ge ett så brett skydd som möjligt mot all slags våld. Det specifika skyddet för kvinnor hade därutöver till syfte att stärka denna bestämmelse med fokus på sexuellt våld. 61 Dessutom definieras heder som en själslig och sociabel egenskap. Rätten att som människa bli respekterad för sitt anseende innebär en rättighet som bygger på synen att människan är begåvad med ett samvete och förnuft. 62 Detta resonemang är inte helt olikt dagens syn på autonomi som ofta hänvisas till när skador av sexuellt våld diskuteras inom rättsvetenskapen. 63 Dock kan bestämmelsens formulering gällande kopplingen mellan våldtäkt och heder orsaka svårigheter med staters förpliktelser. 64 Det framgår att kvinnor kräver extra skydd för att deras heder inte ska vanäras och att våldtäkt utgör ett särskilt hot mot deras anseende i förhållande till påtvingad prostitution och 56 UN Doc. E/CN.4/1998/54, 26 January 1998, para 11. 57 Lindsey, Charlotte, The Impact of Armed Conflict on Women, Durham, Helen, Gurd, Tracey, Listening to the Silences: Women and War, Martinus Nijhoff Publishers, Boston, 2005, s 33. 58 Inal, 2013, s 97. 59 International Committee Red Cross, Treaties and states parties to such treaties, 2015. Dock har inte alla länder ratificerat dess tilläggsprotokoll. 60 Inal, 2013, s 97. 61 Lindsey, Durham, Gurd, 2005, s 33. 62 Geneva Convention IV relative to the Protection of Civil Persons, in the Time of War, Commentary, artikel 27. 63 Eriksson, 2010, s 397. 64 Inal, 2013, s 93.
16(49) olämpligt närmande. Denna särskiljning kan förmedla budskapet om att stater inte anses vara skyldiga att, i lag, förebygga våldtäkt mot kvinnor. Utan att de snarare uppmuntras till att försöka skydda dem från tillämpningen. 65 Detta kan ge intrycket att konventionens artikel 27 skapades som en moralisk bestämmelse och inte som ett förbud med syfte att avskräcka och bestraffa. 66 Emellertid har formuleringen angående våldtäkt som en kränkning mot en kvinnas heder inte följt med i förbudet mot samma brott i tilläggsprotokollens bestämmelser. 67 Här omfattar skyddet även alla individer som berörs av en konflikt och begränsas därmed inte. 68 Kritik har även riktats mot att förbudet mot våldtäkt inte ryms inom bestämmelsernas grövsta brott. Brottet har då tilldelats en mindre status som krigsbrott som lett till begränsad förekomst av åtal. 69 De stater som ratificerat den fjärde Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll har ett ansvar att vidta erforderliga åtgärder gällande lagstiftning för att kunna verkställa straffpåföljd mot en person som själv begått eller berett någon annan människa order om att utföra allvarliga överträdelser av konventionens nämnda artiklar. 70 Staternas ansvar innebär här att spana efter individer som enligt ovan anklagats för allvarlig överträdelse samt att oavsett individens nationalitet ställa denne inför nationell domstol. Staten är även skyldig att överlämna personen till annan stat med avsikt att där döma personen förutsatt att den andra staten har till avsikt att följa bestämmelsen om allvarlig överträdelse samt har den rättsliga kapaciteten att utföra åtal. Stater har en skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att stoppa alla handlingar som står i strid med konventionens regler som faller under kategorin allvarliga överträdelser. 71 Till dessa bestämmelser räknas handlingar som begåtts mot personer som platsar in i kategorin skyddade personer. Det inbegriper gärningar såsom att avsiktligt döda en annan människa, tortera eller utföra omänsklig behandling i egenskap av biologiska experiment. Medräknat som allvarlig överträdelse gör även handlingar som avsiktligt förorsakar svårt lidande eller svår skada av kropp eller av det kroppsliga 65 Inal, 2013, s 98. 66 Ibid, s 93. 67 Lindsey, Durham, Gurd, 2005, s 33. 68 Protokoll nr I, artikel 9, Protokoll nr II, artikel 2. 69 Durham, Helen, O Byrne, Katie, The dialogue of difference: gender perspectives on international humanitarian law, International review of the Red Cross, 2010, s 35. 70 Convention (IV) relative to the protection of Civilian Persons in Time of War, Geneva 12 august 1949, artikel 146. 71 Ibid, artikel 146.
17(49) välbefinnandet, otillåten förflyttning eller deportation av person, omhändertagande av gisslan eller olovligt fängsligt förvar av annan människa i kategorin skyddad person. Allvarliga överträdelser innebär även handlingar som berövar personer deras rätt till opartisk och rättvis rättegång eller att tvinga en person till arbete inom den fientliga statens tjänstgöring. 72 Regelverket kring bestämmelserna om allvarlig överträdelse är användbart oavsett var någonstans brottet begicks. De kan även tillämpas på stater som inte är förbundna av konventionerna och dess tilläggsprotokoll vilket innebär att bestämmelserna utgör sedvanerätt åtminstone när det handlar om internationella väpnade konflikter. 73 Under arbetet med konventionen uttalade skaparna behovet av sanktionsmöjligheter om bestämmelserna ska respekteras av stater. Utan dessa kommer reglerna, även om dessa är hårt övervakade, inte vara till någon nytta. Därför är reglerna om allvarlig överträdelse viktiga med hänsyn till staters skyldighet att i lag implementera konventionen som en del av det internationella regelverket. 74 Det juridiska dokumentet innehar även en viktig roll i beaktandet av befogenhet till överflyttning då stater förpliktigas att välja mellan att själva ställa ansvariga inför rätta i egen domstol eller lämna över för åtal i utländsk domstol. Dock omfattas inte artiklarna gällande förbudet mot våldtäkt av konventionens allvarliga överträdelser. Sett till förarbetena av bestämmelserna fanns det heller inget som pekar på att så önskades. 75 Att inte erkänna våldtäkt som ett av de grövsta brotten har setts som ett stort misslyckande vilket tilldelar brottet en mindre status inom den internationella humanitära rätten. 76 Av anledningen till att våldtäkt inte faller under konventionens allvarliga överträdelser samt att något sådant övervägande heller inte ägde rum under förarbetena kan anses signalera att brottet våldtäkt i krig i konventionen inte tas på allvar. Bestämmelsen gällande våldtäkt kan därför bedömas innehålla brister i skyldighets och tillförlitlighetsaspekter liksom i överlåtelse av beslutsrätt. Kritik har därför yttrats om att brottet våldtäkt i krig ligger öppet för manipulation. Vilket visat sig varit tydligt genom politisk och rättslig straffrihet under många av efterkrigstidens väpnade konflikter. 77 Det har 72 Convention (IV) relative to the protection of Civilian Persons in Time of War, Geneva 12 august 1949, artikel 147. 73 UN Doc. E/CN.4/Sub.2/1998/13, 22 June 1998, para 86. 74 Inal, 2013, s 95. 75 Ibid, s 102. 76 Copelon, Heineman, 2011, s 236-237. 77 Inal, 2013, s 104.
18(49) emellertid konstaterats att våldtäkt faller under benämningen allvarlig överträdelse genom tolkning trots att brottet inte nämns explicit. 78 Det har då påvisats att språket gällande bestämmelserna om allvarlig överträdelse i dokumentet är avsiktligt formulerad med vidd och att det finns en överenskommelse att den ska tolkas därefter. 79 1992 uppgav även internationella kommittén för röda korset att våldtäkt utgör en grov kränkning av den internationella humanitära rätten samt att detta brott faller under allvarlig överträdelse som en handling med uppsåt att orsaka svårt lidande eller svår skada av en persons hälsa och kropp. 80 78 Charlesworth, Chinkin, 2000, s 316. 79 Dawn Askin, 1997, s 310. 80 International Committee of the Red Cross, Aide- Memoire, 3 December 1992, para 2 & 3.
19(49) 2.2 Romstadgan och den internationella brottsmålsdomstolen År 2002 trädde Romstadgan för den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i kraft. Dess syfte är att ställa ansvariga för förbrytelserna folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott samt i framtiden aggressionsbrott inför rätta. 81 Till skillnad från den internationella domstolen i Haag (ICJ) som endast har befogenhet att döma i fall mellan stater kan ICC även åtala individer. 82 Domstolen får inte överta en prövning från en medlemsstat om det inte påvisats att dennes nationella domstol inte redan har väckt åtal eller inte längre innehar möjligheten eller viljan att fortgå den rättsliga utredningen. 83 Dessutom får inte åtal väckas mot individer som beskylls för brott begångna innan stadgan trädde i kraft. 84 Brottsmålsdomstolen styrs av dess stadga men kompletteras även av två separata dokument som behandlar bevis och förfarandet av brott. Genom dessa skrifter definieras för första gången, i ett traktat, på internationell nivå en rad sexualbrott. 85 Dokumenten har till syfte att guida domstolen och är därför inte bindande för densamma. 86 När det kommer till regleringen av våldtäkt erkänns det som ett brott mot mänskligheten, krigsbrott samt som en del av folkmord. 87 Folkmord innebär att vålla individer tillhörande en folkgrupp av antingen etnisk, religiös, nationell eller raslig karaktär, enligt ett av brottets element, svår mental och fysisk skada. 88 I enlighet med tilläggsdokumentet innefattar det även våldtäkt. 89 Brottet måste ha till syfte att förinta en hel eller delar av en folkgrupp för att kunna klassas som folkmord. 90 För att våldtäkt ska anses utgöra ett brott 81 Förenta nationernas regionala informationskontor i västeuropa, internationella brottsmålsdomstolen ICC, 2013. 82 Falk, Richard, Achieving Human Rights, Routledge, New York and London, 2009, s 122. 83 Rome Statute of the International Criminal Court, 2002, Part II Jurisdiction, admissibility and applicable law, artikel 17. 84 Falk, Richard, 2009, Achieving Human Rights, Routledge, New York and London, s 124. 85 Eriksson, 2010, s 462. 86 Copelon, Heineman, 2011, s 248. 87 Eriksson, 2010, s 462. 88 Rome Statute of the International Criminal Court, 2002, Part II Jurisdition, admissibility and applicable law, artikel 6 b. 89 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, Genocide by causing serious bodily or mental harm, artikel 6 b, fotnot 3. 90 Rome Statute of the International Criminal Court, 2002, Part II Jurisdition, admissibility and applicable law, article 6.
20(49) mot mänskligheten ska kränkningen vara en del av ett extensivt eller systematiskt angrepp mot civilbefolkningen där förbrytaren innehar kännedom om denna attack. 91 Våldtäkt utgör även krigsbrott i synnerhet om det utförs som en del av en strategi eller politiskt mål likväl som en del av ett omfattande uppdrag. 92 Våldtäkten ska ha ägt rum i ett sammanhang av och varit kopplad till en konflikt varav förbrytaren varit medveten om konfliktens sak omständigheter. 93 Våldtäkt definieras enligt följande: The perpetrator invaded the body of a person by conduct resulting in penetration, however slight, of any part of the body of the victim or of the perpetrator with a sexual organ, or of the anal or genital opening of the victim with any object or any other part of the body. The invasion was committed by force, or by threat of force or coercion, such as that caused by fear of violence, duress, detention, psychological oppression or by abuse of power, against such person or another person, or by taking advantage of a coercive environment, or the invasion was committed against a person incapable of giving genuine consent. 94 För första gången definieras tillvägagångssättet av brottet våldtäkt på internationell nivå. Definitionen är könsneutral på så sätt att den inte nämner kön på förövare respektive offer. Valet av begreppet inkräkta var ämnat till att belysa dess könsneutralitet. 95 Även då de flesta våldtäktsoffer under krigstid är kvinnor är det viktigt att komma ihåg att våldtäkter likaså utförs där män både utgör offer och förbrytare eller där kvinnan begår övergrepp på mannen. Vilket bland annat konstaterades under utredningar efter inbördeskriget i Sierra Leone. Våldtäkt kan även begås av att offret tvingas penetrera förbrytaren. Penetration kan förutom könsorgan utgöras av andra kroppsdelar såsom fingrar, tunga eller dessutom av helt andra objekt. Som föremål för penetration innefattas alla 91 Rome Statute of the International Criminal Court 2002, Crimes against humanity, artikel 7.1 g. 92 Rome Statute of the International Criminal Court 2002, War crimes, artikel 8.2 b xxii resp e vi. Skillnaden mellan paragraferna är att i den första anses konflikten vara av internationell karaktär varav den andra paragrafen avser konflikter utan internationell karaktär men fortfarande inom den folkrättsliga ramen. 93 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, War crime of rape, artikel 8(2)(b)(xxii)-1 resp (e) (vi)-1. 94 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, Crime against humanity of rape, artikel 7(1)(g)-1, International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, War crime of rape, artikel 8(2)(b)(xxii)-1. 95 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, Crime against humanity of rape, artikel 7(1)(g)-1, fotnot 15.
21(49) kroppsdelar och inte endast de vaginala, anala och orala. Delar såsom öron och ögon kan därmed tolkas in, vilket belyser definitionens bredd. 96 I fallen Bemba och Ntaganda dömdes de båda åtalade för krigsbrott samt brott mot mänskligheten bland annat på grund av våldtäkter. De åtalade ansågs i de båda fallen ha orsakat våldtäkter med insikt att angripa civilbefolkningen genom systematiska attacker, vilket skedde under en väpnad konflikt. 97 Våldtäkterna refererades till att ha inkräktat på offren genom gärningsmännens könsorgan vilket resulterat i vaginal och anal penetration som utfördes under omständigheter av våld, eller hot om våld eller tvång. 98 Kritik har riktats mot att våldtäkt i romstadgan inte utgör ett eget brott utan istället faller in under krigsbrott, folkmord och brott mot mänskligheten. Vilket betyder att våldtäkt som brott i sig inte faller under åtal. För att gärningen ska anses utgöra ett internationellt brott måste andra detaljer bevisas. Brottet måste exempelvis ha en viss kvantitet och ett visst syfte för att kunna räknas som ett grovt brott. Kritiker menar då att om brottet ska nå den grad av allvar inom den internationella rätten som den förtjänar bör den utgöra en egen kategori. Detta för att förbättra möjligheter till att åtala förbrytare då detta i nuläget är svårt på grund av de ytterligare beviskraven. Det anses även att den sexuella aspekten av brottet i det enskilda fallet förminskas om våldtäkten måste relateras till yttre omständigheter. Detta med beaktande av att konsekvenserna för våldtäktsoffren inte skiljer sig om brottet exempelvis begås som en del i ett systematiskt anfall eller om det begås som enskilda isolerade gärningar. Om våldtäkten istället sågs som ett brott i sig skulle det inte bara vara enklare att döma förövaren utan det skulle även innebära ett uppfyllande av att ge offret rättvisa. 99 På samma sätt har regleringen gällande folkmord även kritiserats för att förespråka kollektiva rättigheter framför individuella. Detta då våldtäkter anses utgöra en kränkning av den specifika gruppens rättigheter istället för en kränkning av den enskilda kvinnans. 100 Däremot är anledningen till att specifikationerna gällande kategorierna av brotten limiterade för att kunna begränsa åtal för de allvarligaste brotten, oavsett om dessa brott sker som en del av en systematisk attack eller har ett politiskt mål. Omständigheterna kring våldtäkten är då viktiga för att kunna väcka åtal mot ansvariga. 101 Det bör dock likaså tas i beaktande att ny forskning 96 Eriksson, 2010, s 484. 97 Prosecutor v Jean-Pierre Bemba Gombo, Case No: ICC-01/05-01/08, 15 June 2009, para 282 & 188, Prosecutor v Bosco Ntaganda, Case No: ICC-01/04-02/06, 9 June 2014, para 36. 98 Bemba, 2009, para 165, Ntaganda 2014, para 49. 99 Eriksson, 2010, s 463. 100 Cooper, Marchetti, Tocci, 2011, s 174. 101 Eriksson, 2010, s 463.
22(49) påvisat att soldater många gånger inte alls begår våldtäkter som ett svar på militär befallning. Social frustration och normalisering av våld i krigstid pekas istället ut som bakomliggande orsak än närvaron av disciplin och makt. 102 För att våldtäkt ska utgöra krigsbrott måste följaktligen handlingen uppfylla vissa kriterier. 103 I bestämmelsens första paragraf står att: [t]he Court shall have jurisdiction in respect of war crimes in particular when committed as part of a plan or policy or as part of a large-scale commission of such crimes. 104 Domstolen får alltså åtala individer för krigsbrott i synnerhet när deras handlingar är en del av omfattande och taktiska uppdrag. Rhonda Copelon påpekar att formuleringen gällande in particular innebär att ICC:s mandat att utreda krigsbrott inte är begränsat till att endast innefatta planmässiga och omfattande våldssituationer. 105 Hon exemplifierar att en person teoretiskt sett kan utnyttja sin militära status och begå en vanlig kriminell handling utanför stridigheterna och ändå rättfärdigt dömas för krigsförbrytelse. Domstolen har däremot för avsikt att prioritera situationer där det förekommit massivt våld. 106 I fallet Bemba analyseras även där begreppet och tolkas som att domarna inte är tvungna att utreda huruvida krigsbrotten varit en del av en plan eller strävan att nå ett politiskt mål eller inte. Det fungerar därmed som vägledning och inte som ett krav anser de. 107 I ICC:s tilläggsdokument påtalas att det inte finns något krav att bevisa att förbrytaren var medveten om sak omständigheterna till konflikten. Det väsentliga är att gärningen inträffat i ett sammanhang och varit kopplad till en konflikt. 108 I definitionen angående våldtäkt nämns begreppet icke-samtycke. Denna term åsyftar till att skydda en viss kategori av människor som har svårigheter att fatta riktiga beslut gällande sin sexuella autonomi, vilket innebär friheten att själv bestämma över sin egen sexualitet. Till dessa räknas exempelvis barn och gamla 102 Eriksson Baaz, Maria, Stern, Maria, Sexual Violence as a Weapon of War? Perceptions, Prescriptions, Problems in The Congo and Beyond, Africa Now, Uppsala, 2013, s 5. 103 Rome Statute of the International Criminal Court 2002, War crimes, artikel 8.2 b xxii. 104 Ibid, artikel 8.1. 105 Copelon, Heineman, 2011, s 315. 106 Ibid, s 248. 107 Bemba, 2009, para 211. 108 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, War crime of rape, artikel 8 (b) och (c).
23(49) samt de med naturlig oförmåga. 109 Icke-samtycke har ingen ledande betydelse utan syftar till att komplettera de viktigaste aspekterna av tvång och våld. Med hänsyn till att denna kategori av människor inte är kapabla att fatta genomtänkta beslut gällande sin sexuella autonomi och därmed riskerar att utsättas för våldtäkt utan att tvång eller våld behövs användas ska dessa ändå vara skyddade mot brottet. Huruvida människor överlag samtycker eller inte granskas inte förutom det som relateras till våld eller tvång. 110 Det fastställs att frågan om samtycke inte är domstolens obligatoriska ansvar att utreda. Det är istället en möjlighet för försvaret att behandla, vilket innebär att bevisbördan då även hamnar hos dem. 111 Men för att kunna använda sig av bevis gällande samtycke i utredningen krävs ett test där domstolen avgör om huruvida detta bevis är relevant för utredningen eller inte. 112 Arbetet med definitionen av våldtäkt tog lång tid och utgjorde en av de mest omtvistade bestämmelserna i stadgan. Detta på grund av länders skilda kulturella, filosofiska och rättsliga underlag. 113 Särskilt svårt att nå konsensus var det gällande samtycke. Ett flertal stater ansåg att bevis måste presenteras i form av fysiskt eller verbalt motstånd innan frågan om samtycke var möjlig att utredas. En del länder ansåg att samtycke bör inneha en central roll i definitionen då det är det enda elementet som kan avgöra om sexuellt umgänge mellan vuxna utgör ett brott eller inte. Detta argument mötte kritik av andra ombud som istället menade att en avsaknad av icke-samtycke aldrig kan utgöra en del av våldtäkt med hänsyn till dess kontext av väpnad konflikt. Medan andra svarade med att frågan om samtycke är inkluderat i avseendena gällande våld eller hot om våld. 114 2.2.1 Rättsfall De internationella krigstribunalerna för forna Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) skapades av FN:s säkerhetsråd 1993 respektive -94 i syfte att åtala ansvariga för krigsbrott, folkmord och brott mot mänskligheten. 115 Dessa 109 International Criminal Court, Elements of Crimes, 2010, Crime against humanity of rape, artikel 7(1)(g)-1, fotnot 16. 110 Eriksson, 2010, s 486. 111 International Criminal Court, Rules of Procedure and Evidence, 2002, Principles of evidence in cases of sexual violence, Rule 70. 112 Ibid, Rule 72 (2). 113 Eriksson, 2010, s 488. 114 Ibid, s 489. 115 Forsythe, David P, Human Rights international Relations, 3 rd edition. Cambridge University Press, London, 2012, s 63.
24(49) tribunaler är liksom ICC styrda av stadgor varav ICC:s är den enda domstol som drivs genom ett multilateralt avtal. Tribunalernas förordningar är å andra sidan endast styrda av FN. 116 Regleringen och även definitionen gällande våldtäkt i Romstadgan och dess kompletterande dokument har influerats av domar från de båda ad hoc tribunalerna. 117 2.2.1.1 Prosecutor v. Jean-Paul Akayesu I detta fall från ICTR fastställdes för första gången att våldtäkter utgjorde folkmord. 118 Den åtalade dömdes även för att genom våldtäkter begått brott mot mänskligheten. 119 Jean Paul Akayesu arbetade som borgmästare i Rwanda när han gjorde sig skyldig till sammanlagt 12 åtalspunkter gällande folkmord, krigsbrott samt brott mot mänskligheten. 120 Angående brotten mot våldtäkt dömdes han för att ha låtit dem ske på det kommunala kontoret under hans närvaro. Akayesu bidrog till brotten genom uppmuntrande ord som även förmedlade en anda av acceptans för militären att våldta. 121 Tutsikvinnor våldtogs ofta av flera förbrytare och inför åskådare för att sedan i de flesta fall dödas. 122 Det fastställdes att det sexuella våldets konsekvenser utgör allvarliga skador. I Rwanda våldtogs många människor samtidigt vilket bedömdes ha i syfte att förgöra en grupp av människor som i detta fall var tutsier. 123 Skadorna som våldtäkterna åsamkade utvidgades här till att inte bara omfatta den enskilde individen utan också kollektivet. Därför konstaterades att ett omfattande och systematiskt anfall hade ägt rum och riktats mot den etniska civila folkgruppen tutsier vilket definierades som brott mot mänskligheten. 124 Tutsikvinnor våldtogs av den enkla anledningen att de var tutsier med avsikten att förgöra den etniska gruppen. 125 På grund av detta skäl fastställdes att våldtäkt även utgjorde 116 Eriksson, 2010, s 410. 117 Durham, O Byrne, Katie, 2010, s 47, Ad hoc tribunaler inrättas av FN:s säkerhetsråd i syfte att åtala individer för internationella brott som begåtts i länder av krig, UN Rule of Law, Tribunals & other mechanisms, 2015. 118 Prosecutor v Jean- Paul Akayesu, Judgement of 2 September 1998, case No. ICTR-96-4-T, para 731. 119 Ibid, para 695. 120 Ibid, para 417. 121 Ibid, para 693. 122 Ibid, para 731 och 733. 123 Ibid, para 732. 124 Ibid, para 695. 125 Ibid, para 732.
25(49) folkmord. Det ansågs att om avsikten är att förgöra en grupp, eller delar av den kan våldtäkt liksom andra handlingar utgöra folkmord. Detta beaktades med bakgrund av att tutsikvinnor, deras familjer och samhällen på grund av våldtäkterna fysiskt och mentalt bröts ner. 126 Denna definition utgjorde underlaget för att våldtäkt kom att inkluderas som en del av folkmord i ICC. 127 Vid denna tidpunkt fanns ingen enhetlig internationell definition av våldtäkt och därför ansågs en sådan vara av vikt. 128 Här fastställdes att gärningen ska ses som ett uttryck för aggression där de fundamentala elementen inte kan förklaras i en enformig skildring av objekt och kroppsdelar. 129 Våldtäkt utgör därutöver one of the worst ways of inflict harm on the victim as he or she suffers both bodily and mental harm. 130 Både kvinnor och män kan här falla offer för våldtäkt vilket gör definitionen könsneutral på samma sätt som Romstadgans. Våldtäkt utgörs även av att någon använder andra föremål än kroppsliga i syfte för penetration, vilket tidigare inte heller innefattats i nationella definitioner, men som nu ryms i ICC. 131 Gärningen definieras dessutom as a physical invasion of a sexual nature, committed on a person under circumstances which are coercive. 132 FN:s special rapportör om våld mot kvinnor har uttalat att definitionen går ifrån synen på våldtäkt som ett brott mot en kvinnas kyskhet eller en familjs heder. Istället erkänns den som en attack på den individuella kvinnans privata säkerhet. 133 2.2.1.2 Prosecutor v. Anto Furundzija I detta fall från ICTY dömdes den åtalade för brott mot krigets lagar där för första gången våldtäkt utgjorde den enda anklagelsen. 134 En muslimsk bosnisk kvinna grips i Bosnien Hercegovina i samband med stridigheter och förs till en polisstation för förhör. 135 I närvaron av Anto Furudzija våldtas kvinnan ett flertal gånger. Den åtalade deltar inte fysiskt i övergreppen men uppmuntrade andra till 126 Akayesu, 1998, para 731. 127 Copelon, Heineman, 2011, s 248. 128 Akayesu, 1998, para 686. 129 Ibid, para 687. 130 Ibid, para 731. 131 Ibid, para 686. 132 Ibid, para 688. 133 UN Doc. E/CN.4/2001/73, 23 January 2001, para 38. 134 Prosecutor v. Anto Furundzija, Judgement of 10 December 1998, Case No: IT-95-17/1-T, para 276. 135 Ibid, para 72.
26(49) att delta. 136 Trots att mannen inte aktivt deltog ansågs han skyldig till tortyr samt våldtäkt som förklarades utgöra en kränkning av den inneboende värdigheten. 137 Det fastställdes att underlättande av kränkningar samt planläggning, utformning, organisering eller vållande till brottet våldtäkt likväl som aktivt deltagande är förbjudna. 138 Våldtäktsoffret var här ensamt vilket exemplifierar att våldtäkt inte behöver ske på ett omfattande och systematiskt tillvägagångssätt för att utgöra ett grovt brott enligt internationell rätt. 139 Det fastställdes att påtvingat oralsex utgör våldtäkt vilket har influerat definitionen i romstadgan. Denna handling utgör alltid ett allvarligt brott och kan likväl som penetration av anal eller vaginal sort förorsaka stor förnärmelse och traumatisk upplevelse för den utsatta. 140 Vidare fastställs att forced penetration of the mouth by the male sexual organ constitutes a most humiliating and degrading attack upon human dignity. 141 Det hänvisas till att skyddet av alla människors inneboende värdighet är den mest fundamental kärnan av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Respekten för den principen är dessutom den primära grund som utgör den internationella humanitära rättens och mänskliga rättigheters existensberättigande. 142 Med hänvisning till påtvingat oralsex och principen om skyddet för människans inneboende värdighet fastställs ytterligare att denna princip måste utgöra utgångspunkten när våldtäkt ska definieras. 143 Däremot ansågs det inte att alla kategorier av sexuella övergrepp, kopplat till den inneboende värdigheten, kan inräknas som våldtäkt. Exempelvis utvidgas inte definitionen till att omfatta tunga eller fingrar som föremål för penetration, vilket kan tydas i Akayesu och som kom att bli ett tydligt element i romstadgan. 144 Frågan om samtycke togs upp men utgjorde inget underlag i domen. 145 Istället ansågs det att en handling som ska utgöra våldtäkt måste innehålla inslag av 136 Ibid, para 81. 137 Ibid, para 276. 138 Ibid, para 187. 139 Eriksson, 2010, s 429. 140 Furudzija, 1998, para 184. 141 Ibid, para 183. 142 Ibid, para 183. 143 Ibid, para 184. 144 Eriksson, 2010, s 432. 145 Furudzija, 1998, para 271.