Redovisning av uppdrag om kastrering av smågrisar

1(27) REDOVISNING Dnr 5.2.17-10135/13 2013-10-24 Redovisning av uppdrag om kastrering av smågrisar Regeringen har gett Jordbruksverket detta uppdrag i Regleringsbrev för budgetåret 2013 avseende Statens jordbruksverk 1 : Jordbruksverket ska medverka till att kastrering av smågrisar utan bedövning fasas ut. De alternativa metoder och system som utvecklas ska vara kostnadseffektiva. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Landsbygdsdepartementet) senast den 1 november 2013. Det här dokumentet är Jordbruksverkets redovisning av uppdraget. Sammanfattning Kastrering av smågrisar utan bedövning är ett djurvälfärdsproblem. Både i Sverige, i EU och i andra länder pågår intensiv verksamhet för att hitta lösningar på problemet. Olika länder provar olika lösningar, men målet är detsamma att komma bort från kastrering utan bedövning. Från och med år 2016 är kastrering av gris utan föregående bedövning förbjuden i Sverige, efter en ändring i djurskyddsförordningen. I EU-kommissionens frivilliga deklaration från 2010 står att kirurgisk kastrering av grisar helt bör upphöra senast år 2018. Hittills finns det tre alternativ till kastrering utan bedövning som kan användas i den svenska grisuppfödningen: kastrering med bedövning, vaccinering mot galtlukt och uppfödning av okastrerade hangrisar. Kastrering med bedövning utförs av allt fler. Sverige har ett unikt system som tillåter djurskötare att själva ge bedövningen. Verksamhet med kurser där djurskötare lär sig bedöva grisarna pågår, och kurserna kostnadsfria för deltagarna även under år 2014. Vaccinering mot galtlukt har tagit ett litet steg framåt, då två uppfödare har börjat leverera vaccinerade grisar till ett slakteri under året. Också i Norge har några uppfödare börjat vaccinera sina grisar. De norska uppfödarnas och slakteriernas utvärdering efter ett år med vaccinering är positiv. Jordbruksverket betalar ut ett stöd för vissa kostnader till de djurhållare som ger grisarna bedövning och smärtlindring vid kastreringen, eller till dem som vaccinerar mot galtlukt. Hittills är det mycket få som har utnyttjat stödet. Därför kommer vi att vara mer aktiva med att informera om stödet under år 2014. 1 L2013/2002/EV Jordbruksverket 551 82 Jönköping 036-15 50 00 www.jordbruksverket.se jordbruksverket@jordbruksverket.se

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 2(27) Den svenska grisnäringen tar ett allt större ansvar för att komma bort från den obedövade kastreringen. Nu är det viktigt att utvecklingen inte stannar av. Jordbruksverket lägger stor vikt vid samtal och möten med företrädare för djurhållare och näring. Vid dessa tillfällen kan vi tillsammans lyfta frågor som rör alternativ till obedövad kastrering av gris. Vi kan hjälpas åt att hitta lösningar på eventuella problem och på så sätt fortsätta föra utvecklingen framåt. Innehåll Sammanfattning... 1 Innehåll... 2 Erfarenheter, aktiviteter och resultat under året 1 november 2012 1 november 2013. 3 Ekonomisk ersättning till djurhållaren för mindre smärtsam kastrering... 3 Intervjuer ger goda exempel på alternativa metoder... 5 Många grisuppfödare har utbildats i att lägga en bra bedövning... 5 Lövsta Kött första slakteriet som slaktar vaccinerade grisar... 6 Lång väg kvar innan könssorterad galtsperma kan användas... 7 Mätmetoder on-line en nyckel för flera av alternativen... 8 Målsättning inför 2014... 8 Varför behövs ett uppdrag om griskastrering?... 9 Alternativa tekniker och system... 10 Kirurgisk kastrering... 11 Bedövning och smärtlindring före kirurgisk kastrering... 12 Vaccinering mot galtlukt (immunokastrering)... 14 Uppfödning av okastrerade hangrisar... 18 On-line detektion... 20 Könssorterad sperma... 20 Kemisk kastrering... 21 Lösningar i andra länder... 21 Lagstiftningen som berör griskastrering... 24 Referenser... 25

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 3(27) Vad är skillnaden mellan bedövning och smärtlindring? Läs mer på sid 12-14 Erfarenheter, aktiviteter och resultat under året 1 november 2012 1 november 2013 Grisbranschen har under några år dragits med kritiskt dåliga ekonomiska förutsättningar. Läget har under året ljusnat något men är fortfarande kärvt. För varje åtgärd som övervägs måste vi därför tänka på hur den påverkar ekonomin. Två dokument påverkar åtgärder som rör griskastreringen mer än andra. Det är dels EU-deklarationen, där man har kommit överens om att ge grisarna smärtlindring från 2012. Från 2018 vill man försöka komma bort från kirurgisk kastrering helt och hållet. Det andra är den svenska djurskyddsförordningen, som säger att grisar från och med 2016 ska få bedövning vid kirurgisk kastrering. Ekonomisk ersättning till djurhållaren för mindre smärtsam kastrering Från och med år 2016 gäller en ändring i 25 djurskyddsförordningen som innebär att kastrering av smågrisar utan bedövning förbjuds. För många grisuppfödare innebär förbudet att de måste ändra sina nuvarande arbetsrutiner. Förändrade rutiner medför ofta ökade kostnader, t.ex. för läkemedel eller mer arbetstid. Med ökade kostnader följer alltid en risk för att svensk grisköttsproduktion utsätts för konkurrens från billigare importerat griskött. För att minska den risken beslutade regeringen att grisuppfödarna kan söka ersättning för de ökade kostnaderna. 2 Ersättningen kallas Stöd för vissa kostnader i samband med kastrering av grisar eller för vaccinering mot galtlukt. Den som har smågris- eller slaktsvinsproduktion har kunnat söka ersättningen sedan den 1 september 2012. Jordbruksverket gjorde första utbetalningen den 15 februari 2013, och fortsätter nu betala ut ersättning två gånger årligen till och med år 2017. Sista ansökningsdag varje år är den 15 februari och den 15 augusti. För att få ersättningen har grisuppfödaren två alternativ: bedöva och smärtlindra före kastreringen, eller vaccinera mot galtlukt. 1) Bedövning och smärtlindring: För att få ersättning ska djurhållaren ge både bedövning och smärtlindring till grisarna. Det går alltså inte bara att bedöva utan att smärtlindra eller smärtlindra utan att bedöva. Kostnaderna som ersätts är läkemedel för bedövning och smärtlindring (ersätts mot kvitto), foto: Monica Hansson 2 Förordning (2012:540) om stöd för vissa kostnader i samband med kastrering av grisar eller för vaccinering mot galtlukt

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 4(27) sprutor och kanyler som djurhållaren använder vid bedövning och smärtlindring (ett uträknat belopp på 0,26 kr för varje behandlad gris), och kostnad för extra arbete som uppstår vid behandlingarna (ett uträknat belopp på 4,45 kr för varje behandlad gris). 2) Vaccinering mot galtlukt: Vanligtvis behandlas grisarna vid två tillfällen. Ibland kan dock någon gris behöva en tredje behandling, t.ex om tiden mellan andra behandling och slakt blir för lång. Djurhållaren kan få ersättning för två till tre behandlingar. Kostnaderna som ersätts är vaccinet (ersätts mot kvitto), säkerhetssprutan som ska användas vid vaccinering (ersätts mot kvitto), och kostnad för extra arbete som uppstår vid behandlingarna (ett uträknat belopp på 2,90 per behandlingstillfälle och gris). Djurhållaren kan söka ersättning till och med år 2017 eller tills takbeloppet, 7500 euro under en treårsperiod, är uppnått. Ersättningen för veterinärresor till avlägset boende är samma typ av stöd som kastreringsstödet (ett så kallat de minimis-stöd). Därmed ska de båda stöden räknas ihop när djurhållaren kontrollerar om takbeloppet har uppnåtts. Vid de två utbetalningar som gjorts under år 2013 har 20 besättningar sökt och fått ersättning för bedövning och smärtlindring. Av dessa är det bara en besättning som har sökt vid båda tillfällena. Två besättningar har sökt och fått ersättning för vaccination mot galtlukt. I figur 1 kan du se fördelningen över landet av de besättningar som hittills har ansökt om ersättning. Du kan också se ungefär hur många grisar som har behandlats i varje besättning. Det finns totalt ca 740 besättningar med smågrisproduktion i Sverige. 3 Endast 22 av dessa har alltså ansökt om ersättningen. Vid en genomgång av ansökningarna om ersättning för bedövning och smärtlindring har det visat sig att t.ex. flera ekologiska och KRAV-anslutna besättningar, som måste kastrera grisarna med bedövning, inte har sökt den ersättning de kan få. Strax innan stödet infördes, sommaren 2012, fig. 1 Besättningar som fått stöd för vissa kostnader i samband med kastrering under 2013 Länsvis fördelning och ungefärligt antal behandlade grisar per besättning. 3 SCB Jordbruksstatistisk årsbok 2013

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 5(27) skickade Jordbruksverket information om det till alla smågrisproducenter. Syftet med ersättningen är att stimulera grisuppfödare att använda sig av de alternativa metoderna. När inte ens de som redan kan få ersättningen söker den, är det tydligt att det behövs mer information. För att öka kunskapen om och intresset för ersättningen har Jordbruksverket därför skrivit en informationsartikel i augustinumret av tidningen Grisföretagaren. 4 Dessutom har ansökningsblanketter och information nyligen skickats till de KRAV-anslutna grisuppfödarna. Intervjuer ger goda exempel på alternativa metoder Med tiden kommer det att vara nödvändigt för alla grisuppfödare att göra ett aktivt val för att ersätta kastrering utan bedövning. Kunskap om hur alternativen fungerar i praktiken, och hur man kan gå tillväga för att ändra sina rutiner kan underlätta ett sådant val. Therése Ahlström och Maria Gometz, studenter vid Etologi och djurskyddsprogrammet vid SLU i Skara, har i varsitt studentarbete 5 intervjuat grisuppfödare som använder sig av alternativa metoder såsom bedövning, vaccinering och uppfödning av okastrerade hangrisar. Jordbruksverket har funnits med som bollplank då arbetena utformades. Vi kommer att utgå från intervjuerna, som beskriver hur just dessa djurhållare har gjort, för att ta fram informationsbroschyrer som kan delas ut till grisuppfödare. Många grisuppfödare har utbildats i att lägga en bra bedövning Sedan 2011 har det varit möjligt för svenska grisuppfödare att själva ge grisarna lokalbedövning i samband med kastreringen. För att få göra det måste personalen som ska bedöva gå någon av de särskilda utbildningar som anordnas av Svenska Djurhälsovården, Lundens Djurhälsovård, Distriktsveterinärerna och Ilmars Dreimanis. Totalt sedan hösten 2011 har ca 450 djurhållare och djurskötare från ca 150 olika besättningar utbildats. Utbildningarna och bedövningen som metod har varit en positiv överraskning för många av kursdeltagarna. Även om inte alla som gått utbildningen börjar bedöva direkt, så har användningen ökat. Företrädare för den svenska grisnäringen har också fått frågor från sina kollegor från andra länder som är nyfikna på den svenska modellen med bedövning utförd av djurhållare. Bedövningsutbildningarna har hittills varit gratis för kursdeltagarna, och kommer att vara det även under år 2014. Därefter får deltagarna troligtvis betala kursavgifterna själva. Då djurhållare själva behandlar grisarna med läkemedel sker det genom så kallad villkorad läkemedelsanvändning; Veterinären får lämna läkemedel hos djurhållaren, som själv kan påbörja vissa behandlingar. Den villkorade läkemedelsanvändningen får bara användas under vissa villkor. Ett av villkoren är att veterinären ska komma till besättningen var femte vecka och kontrollera behandlingsjournaler och djurhållning. Vilka är de alternativa metoderna? Läs mer på sid 10-21 4 Andersson 2013 5 Ahlström 2013, Gometz 2013

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 6(27) I Norge slaktas också vaccinerade grisar. Läs mer på sid 22-23 Riktigt små besättningar som vill bedöva har problem med att kostnaderna för de regelbundna veterinärbesöken blir för höga då företagens omsättning är liten. Djurhållare som inte har råd med veterinärkostnaden fortsätter istället kastrera som vanligt. I Jordbruksverkets översyn av föreskrifterna om bl.a. villkorad läkemedelsanvändning finns därför ett förslag att en veterinär ska få skriva ut bedövningsmedel till en grisproducent utan att det finns ett avtal om villkorad läkemedelsanvändning. I praktiken betyder det att djurhållaren inte måste gå en särskild utbildning om hantering av läkemedel (men utbildningen för att lägga en bra bedövning är fortfarande ett krav), och att veterinären inte måste besöka besättningen var femte vecka. Förslaget har i skrivande stund skickats på remiss. Lövsta Kött första slakteriet som slaktar vaccinerade grisar Vaccin mot galtlukt är ett godkänt läkemedel, och vaccineringen har använts under ett drygt decennium i bl.a. Australien och Nya Zeeland. Men för att de svenska grisuppfödare som vill prova ska kunna vaccinera sina grisar, måste det givetvis finnas möjlighet att leverera grisarna till slakt. Jordbruksverket erbjöd den 28 november de slakterier som rapporterat fler än 2000 slaktade grisar under 2011 ett forum för att ta fram en gemensam handlingsplan för hantering av vaccinerade grisar. De inbjudna slakterierna sade sig dock inte ha behov av en sådan handlingsplan. Vaccinering mot galtlukt är det mest kontroversiella alternativet till obedövad kastrering. Skälen till det är flera, och därför är en öppen diskussion i alla led av produktionen en nödvändighet. Diskussionerna tog fart i början av året med anledning av att en uppfödare och slakteriet Lövsta Kött i ett samarbete började slakta vaccinerade grisar. Vaccineringen av grisarna i december 2012, och den första slakten i februari 2013 uppmärksammades i media. Grisuppfödaren fick, som första uppfödare att rutinmässigt vaccinera djuren, ta emot en belöning via Djurskyddet Sverige. Slakteriet fick Djurskyddet Sveriges hedersomnämnande. Maria Lundesjö Ahnström, vice VD för Lövsta Kött, säger att slakten av de vaccinerade grisarna har gått bra. Hittills har ca 2100 grisar som vaccinerats mot galtlukt från två uppfödare slaktats. På slaktlinjen kontrollerar personalen att behandlingen har haft effekt genom att bedöma storleken på de slaktade grisarnas testiklar. Om den som bedömer grisen är tveksam, så tas fettprov ut för skatolanalys. Provtagningen för skatol har ökat för de två uppfödarna; För den ena uppfödaren har den provtanga andelen av det totala antalet levererade grisar ökat från 0,56 % till 1,1 %. För den andra har andelen ökat från 0,87 % till 3,5 %. Maria Lundesjö Ahnström säger att personalen fortfarande ovan att bedöma grisar med testiklar och skickar in prover för säkerhets skull. Trots den ökade andelen provtagningar har inte något prov varit positivt med förhöjda värden av skatol. Personalen upplever att vissa av grisarna från en av leverantörerna har större testiklar som är svårare att bedöma trots att grisarna har vaccinerats på rätt sätt. Eftersom det rör sig om få grisar relativt sett, så går det ännu inte att dra några Varför är vaccinering mot galtlukt kontroversiell? Läs mer på sid 14-17

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 7(27) slutsatser av den upplevelsen. Maria Lundesjö Ahnström menar att det kan vara bra att oftare göra kontroll av grisarnas beteende i slakstallet. Om både beteendet och testikelstorleken kontrolleras, så minskar osäkerheten. Den 4 mars 2013 hade radioprogrammet P1 Morgon ett inslag om vaccinering mot galtlukt. Den vaccinerande grisuppfödaren intervjuades, och Ingemar Olsson (Sveriges Grisföretagare) och Lotta Andersson (Jordbruksverket) frågades ut om metoden att vaccinera mot galtlukt. Jordbruksverket har inte fått några reaktioner, varken negativa eller positiva, från allmänheten efter programmet. En bredare diskussion om vaccinering mot galtlukt blev det den 26 april, under SLU:s seminarium Vaccination mot galtlukt erfarenheter av ett alternativ till smågriskastration. Alla led i produktionskedjan, från grisuppfödare till livsmedelshandel, fanns representerade. På plats fanns också intresseorganisationer för bl.a. djurskydd och konsumenter. Av diskussionen vid seminariet, och av efterföljande debattserie i Svensk Veterinärtidning, drar Jordbruksverket slutsatsen att om användningen av vaccination ska öka, så måste det ske efter önskemål från produktionskedjans ytterkanter från grisuppfödare eller från konsumenter. Jordbruksverket tycker det är mycket positivt att ett slakteri har tagit steget att slakta grisar som vaccinerats mot galtlukt. Därigenom öppnas en möjlighet för den enskilde grisuppfödare som vill prova vaccineringen som alternativ. Lång väg kvar innan könssorterad galtsperma kan användas Om suggan kan insemineras med enbart spermier som bär på X-kromosomer, så kommer hon bara att föda spädgrisar av honkön som inte behöver kastreras. Möjligheten att därmed helt slippa kastrera gör att många tycker att detta är det bästa alternativet. I synnerhet vore det värdefullt för ekologiska besättningar att få ett alternativ till kastreringen. I december 2012 fick Jordbruksverket slutrapporten för det treåriga forskningsprojektet Alternativ till kirurgisk kastration av gris 6, som har fått pengar genom Jordbruksverket för djurskyddsbefrämjande forskning. Projektet har försökt finna en metod för könssortering av galtsperma som ska kunna hantera stora mängder sperma. Detta är en förutsättning för att metoden ska vara ett alternativ att räkna med, eftersom varje sugga behöver semineras med en stor dos spermier. I försöket centrifugerades spermierna genom en specifik lösning. I teorin är X- kromosombärande celler något tyngre, vilket gör att de vandrar snabbare genom lösningen och kan sorteras ut. Metoden fungerade dock inte så bra som förväntat. Försök gjordes att komplettera metoden med bindning av könsspecifika proteiner på spermiecellens yta, och sortera hopklumpade spermieceller från dem som inte klumpar sig. På så sätt kunde forskarna öka andelen X-kromosombärande spermier något. Dock är det osäkert om de antikroppar som användes för att binda ytproteinerna kommer att finnas tillgängliga fortsättningsvis. Hur får man kastrera med ekologisk produktion? Läs mer på sid 24 6 Dnr 31-4862/11, Jane Morrell, Avd. f. Reproduktion, SLU

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 8(27) Forskarna hoppas att den kombinerade metoden ska kunna utvecklas för att könssortera galtspermier, men vägen till praktisk användning i grisbesättningarna är fortfarande mycket lång. Mätmetoder on-line en nyckel för flera av alternativen Om man snabbt och kostnadseffektivt kan hitta slaktkroppar som avger galtlukt, så underlättar det för slakt av både okastrerade hangrisar och grisar som vaccinerats mot galtlukt. Inom ramen för EU-överenskommelsen om alternativ till kirurgisk kastrering av grisar har kommissionen beslutat att finansiera bl.a. projekt som kan ta fram snabba on-line-metoder, alltså mätmetoder på slaktlinjen. Projekt har tilldelats pengar, men har nyss påbörjat verksamheten. Jordbruksverket har stora förhoppningar på projektet, eftersom vi ser on-linemätningen som en nyckel till framsteg för alternativa metoder på slakterierna. Med hjälp av en snabb och säker mätmetod som kan hitta slaktkroppar med galtlukt, så kan okastrerade och vaccinerade hangrisar slaktas utan risk för att kött med galtlukt kommer ut i butikerna. Fortfarande måste dock kött med galtlukt kunna användas i produkter där lukten inte stör för att det inte ska bli ett kostbart svinn. Då danska slakterier provade att slakta okastrerade hangrisar på 1990-talet fick 5-9 % av slaktkropparna sorteras ut p.g.a. galtlukt. Målsättning inför 2014 Det övergripande målet är att fasa ut kastrering utan bedövning med hjälp av kostnadseffektiva alternativ. Verksamheten för att nå målet påverkas mycket av de samtal och möten Jordbruksverket har med företrädare för djurhållare och näring. Vid dessa tillfällen kan vi tillsammans lyfta frågor som rör alternativ till obedövad kastrering av gris, och hitta punkter där Jordbruksverket kan hjälpa till att lösa eventuella problem. Djurskyddsförordningens förbud mot obedövad kastrering träder i kraft år 2016. Men djurhållarna behöver tydligare information om lagändringen. Det finns nämligen en uppfattning att förbudet kommer att rivas upp efter valet, och vissa djurhållare avvaktar därför med att införa nya rutiner vid kastrering. Stöd för vissa kostnader i samband med kastrering av grisar eller för vaccinering mot galtlukt var bl.a. tänkt som en morot för att få djurhållare att redan innan 2016 foto: Markus Tiburzi prova alternativa metoder. Hittills har ersättningen inte haft den funktionen. Självklart ska de djurhållare som redan nu använder sig av bedövning och smärtlindring eller vaccinering mot galtlukt uppmanas att söka ersättning för detta. Men vi kommer också att på olika sätt sprida kunskapen om ersättningen och arbeta för att ännu fler djurhållare provar

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 9(27) alternativen och utnyttjar den. Jordbruksverket kommer också att fortsätta handlägga de ansökningar om ersättningen som kommer in under året. Jordbruksverket kommer att informera djurhållare om olika alternativa metoder, hur de fungerar i praktiken och vad som krävs för den grisuppfödare som vill byta metod och ändra sina rutiner vid kastreringen. Till exempel kommer en informationsbroschyr att framställas som ger exempel på hur djurhållare kan ändra sina rutiner. Vi vill också engagera konsumenterna för att få veta vilken inställning den som ska köpa köttet i butiken faktiskt har till de olika alternativa metoderna. Som ett första steg kommer vi att ta upp frågan om olika behandlingsmetoder mot galtlukt i Jordbruksverkets Konsumentråd. Jordbruksverkets frågor och svar om vaccinering mot galtlukt kommer att ses över. Dokumentet är åtkomligt för allmänheten på webb-platsen www.jordbruksverket.se. För vissa frågeställningar kan vi behöva ta hjälp av externa experter. Vi kommer att följa utvecklingen av on-line-metoder noga. Bl.a. kommer Jordbruksverkets representant att delta vid en workshop i Girona i december 2013, där olika on-line-metoder och forskning runt dem ska diskuteras. Verket följer även de övriga projekt som finansieras av EU-kommissionens arbetsprogram med verksamhet som rör alternativ till kirurgisk kastrering av grisar. Vi bevakar förstås också utvecklingen av fler alternativ till obedövad kastrering av smågrisar som kan vara användbara i svensk grisuppfödning. Jordbruksverket deltar i de möten som anordnas inom ramen för European Partnership on Pig Castration genom EU-kommissionen. På så sätt kan den svenska utvecklingen i kastreringsfrågan jämföras med lösningar i andra länder inom EU. Varför behövs ett uppdrag om griskastrering? De allra flesta hangrisar som ska födas upp till slakt kastreras utan bedövning när de är yngre än 7 dagar. Så gör grisuppfödare både i Sverige och i resten av Europa. I Sverige kastreras ca 1,4 miljoner hangrisar varje år på det sättet genom en operation utan bedövning. Hos hangrisar som inte kastreras förekommer det att köttet man får från dem efter slakt luktar illa när det värms upp vid tillagningen. Detta kallas för galtlukt, och de som kan känna lukten beskriver den ungefär som en kombination av svettigt omklädningsrum och ostädad offentlig toalett. Om konsumenter köper sådant kött i butiken finns det en överhängande risk att de slutar äta griskött. Det är framför allt de båda ämnena androstenon och skatol som är orsak till galtlukten. Ämnena bildas naturligt i grisen, och når sin högsta halt då grisen blir könsmogen. Androstenon bildas i testikeln. Skatol bildas i tarmen hos både han- och hongrisar, men hanliga könshormoner påverkar nedbrytningen av skatol

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 10(27) så att halten blir högre hos okastrerade galtar. Genom att ta bort testiklarna, som man gör vid kastreringen, försvinner risken för galtlukt i köttet nästan helt. Att grisarna kastreras utan bedövning är ett djurskyddsproblem som det inte går att blunda för. Därför behöver vi hitta sätt att minska risken för galtlukt i köttet som är bättre för grisen. Men alternativen måste givetvis också fungera för grisuppfödarna och accepteras av konsumenterna. Inte bara i Sverige utan också internationellt arbetar grisbranschen, forskare, politiker, konsument- och djurskyddsorganisationer tillsammans för att utveckla tekniker och system som kan ersätta den obedövade kastreringen. Jordbruksverket (och dessförinnan Djurskyddsmyndigheten) har under många år fått uppdraget från regeringen att medverka till att kastrering av smågrisar utan bedövning fasas ut. 7 Under den tid som gått sedan uppdraget gavs första gången har det hittills utkristalliserat sig tre alternativ till kastrering utan bedövning som kan användas i produktionen: Kastrering med bedövning Vaccinering mot galtlukt Uppfödning av okastrerade hangrisar Varje enskild grisbesättning har sina egna förutsättningar för att använda de olika alternativen till den obedövade kastreringen. Valet av alternativ kan t.ex. påverkas av besättningsstorlek, personal, arbetarskydd och ekonomi. Vi vill underlätta för grisuppfödarna att göra självständiga, aktiva val bort från kastrering utan bedövning. De tre alternativa metoderna börjar sakta men säkert användas i allt fler svenska grisbesättningar, och näringen tar ett allt större ansvar. Men det är viktigt att bevaka utvecklingen så att den inte stannar av. Kastrering av smågrisar utan bedövning ska ha fasats ut till år 2016. Alternativa tekniker och system De metoder som beskrivs i detta avsnitt har alla till syfte att minska eller helt ta bort risken för galtlukt/-smak. Galtlukt orsakas framför allt av ämnena androstenon och skatol, och odören är som starkast när köttet värms upp. Förekomsten av galtlukt i slaktkroppar varierar i olika studier från 10 % upp till 75 %. 8 Androstenon är en steroid som bildas i testikeln. Androstenonnivån ökar med stigande ålder och då grisen blir könsmogen. Eftersom androstenon är lipofilt, d.v.s. är mycket fettlösligt, lagras cirkulerande androstenon i galtens fettvävnad. Ämnet anses ge köttet en urinliknande odör. Skatol bildas i tarmen av aminosyran tryptofan. En del av det skatol som bildas i tarmen tas upp i blodet, och resten utsöndras i avföringen. Skatol är också lipofilt och lagras i fettvävnad. Skatol kan bildas hos sogrisar och kastrerade hangrisar, men 7 Djurskyddsmyndigheten 2005, Djurskyddsmyndigheten 2006, Jordbruksverket 2007, Jordbruksverket 2008, Jordbruksverket 2009, Jordbruksverket 2010, Jordbruksverket 2011, Jordbruksverket 2012 8 EFSA 2004

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 11(27) hanliga könshormoner påverkar nedbrytningen av skatol så att halten blir högre hos de okastrerade hangrisarna. Skatol anses ge köttet en gödselliknande odör. Det finns fler ämnen som man antar kan bidra till galtlukt, men i mindre utsträckning än androstenon och skatol. Sådana ämnen är t.ex. indol, androstenol och kortkedjiga fettsyror. Inte alla människor kan känna galtlukt. I olika tester har kvinnor haft lättare än män att känna lukten. Dessutom skiljer det sig mellan olika länder och kontinenter hur väl befolkningen kan känna galtlukt (se figur 2). I en studie 9 utförd i sju europeiska länder visade statistiken att folket i Storbritannien var minst känsligt för galtlukt, medan folket i Tyskland och Sverige var mest känsliga. Det är viktigt att de slaktkroppar som sorteras bort på grund av galtlukt inte måste kasseras, utan kan användas för att framställa t.ex. bacon, rökt korv eller andra kryddade produkter där galtlukten kan maskeras. Om produkten värms upp ökar dock risken för att odören åter tränger igenom, och riktigt känsliga personer kan känna galtlukt även i kalla, maskerade produkter. fig. 2 Procent av befolkningen som inte känner lukten av androstenon. Röda staplar är kvinnor, blå staplar är män. Efter Gilbert och Wysocki, 1987 Kirurgisk kastrering Kirurgisk kastrering, d.v.s. att testiklarna opereras bort, är den metod som används idag på så gott som alla hangrisar som ska födas upp till slakt. Den stora fördelen med att operera bort testiklarna är att det är näst intill ingen risk för galtlukt på slaktkroppen. Dessutom blir kastrerade hangrisar lugnare och lättare att hantera. Kirurgisk kastrering innebär i de allra flesta fall att någon som inte är veterinär, oftast djurhållaren själv eller en djurskötare, opererar grisen utan bedövning. En förutsättning är att grisarna är yngre än sju dagar då de kastreras. 10, 11 Även äldre grisar får kastreras, men då ska operationen göras av en veterinär och med bedövning och smärtlindring. Den vanliga kastreringen utan bedövning går mycket snabbt, men gör ont på grisen; Smågrisen hålls fast i knäet eller placeras i en speciell kastreringsvagga (se bilden). Med ett vasst skalpellblad eller en särskild tång görs 9 Bonneau et al. 2000 10 25 djurskyddsförordningen (1988:539) 11 Bilaga 1, kap. 1, punkt 8 rådets direktiv 2008/120/EG foto: Marie Sterning, SLU

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 12(27) ett eller två snitt i pungen. Testiklarna dras fram och skärs bort vid de sädesledare och blodkärl som går in i bukhålan. Såret sys inte utan får läka ihop av sig självt. Bedövning och smärtlindring före kirurgisk kastrering Bedövning och smärtlindring är inte samma sak, utan två helt olika behandlingar. Båda behandlingarna kan minska smärta, men i olika skeden av kastreringen. Vid bedövning före kirurgisk kastrering blir själva operationen mycket mindre smärtsam. Smärtlindring kan minska smärtor som uppkommer efter operationen. vävnad nerv ryggmärg hjärna l Smärtlindring NSAID lokalbedövning ryggmärgsbedövning narkos Bedövning Bedövning - anestesi fig. 3 En förenklad bild av på vilken nivå smärtimpulser kan hejdas eller stoppas En bedövning innebär att de elektriska nervsignalerna (impulserna) från skadad vävnad stoppas innan de når hjärnan. Om bedövningen är lyckad upplever vi inte smärta. Impulserna kan stoppas på olika nivåer i kroppens nervsystem. Vid lokalbedövning används läkemedel direkt på eller i den vävnad där skadan kommer att uppstå. Den vanligaste substansen lidokain blockerar impulsernas väg från skadan. På så sätt leds inga smärtsignaler vidare uppåt i nervsystemet till hjärnan. Vid lokalbedövning av gris före kastrering brukar läkemedlet antingen sprutas in (injiceras) i testiklarna, eller både i testiklarna och i huden runt pungen 12. Den högsta koncentrationen av lidokain runt sädessträngen kan uppmätas tre minuter efter injektion i testikeln. Efter mer än tre minuter börjar koncentrationen falla 13. I Sverige finns hittills ett godkänt läkemedel för lokalbedövning: Xylocain (med den aktiva substansen lidokainhydroklorid). Med särskilt tillstånd (licens) får även läkemedlet Lidokel (med samma aktiva substans) användas. I EU:s förordning 14 med gränsvärden för läkemedelsrester i livsmedel (MRLvärden Maximum Residue Limit), finns gränsvärden för lidokainhydroklorid bara fastställda för häst, inte för gris. Men för att undvika att djur utsätts för onödigt lidande är det tillåtet att i undantagsfall använda läkemedel som foto: Monica Hansson 12 PIGCAS 2008, Fredriksen och Nafstad 2006 13 Ranheim et al. 2005 14 Kommissionens förordning 37/2010/EU

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 13(27) godkänts för ett annat djurslag, om det inte finns något alternativ. 15 Om ingen fastställd karenstid (den tid som måste förflyta efter behandling) finns för läkemedlet, ska den enligt lagstiftningen vara minst 28 dagar för slakt 16. Jordbruksverket, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket har tillsammans gjort bedömningen att det är möjligt att använda sig av detta undantag för att bedöva grisar med lidokainhydroklorid. Vid ryggmärgsbedövning stoppas smärtsignalerna vid ryggmärgen. Eftersom ryggmärgen är en knutpunkt för signaler, så bedövas en större del av kroppen. Denna behandling används inte vid kastrering av smågrisar. Vid narkos (sövning, allmän anestesi) slås medvetandet ut och hjärnan förhindras att registrera smärtsignalerna. Detta innebär att narkos med full effekt kan göra hela kroppen bedövad. En fördel vid narkos med gas (t.ex. isofluran eller koldioxid) är att effekten försvinner snabbt då man andas ut gasen. Dock är detta samtidigt en nackdel, eftersom även bedövningseffekten försvinner. I Nederländerna har grisar sövts med koldioxid vid kastreringen. Men koldioxiden gör att grisen upplever kvävningskänslor och kraftig stress. Om koldioxiden blandas med lite syre fungerar det bättre, men specialister anser att effekterna fortfarande är så pass negativa att de inte kan rekommendera metoden. 17 I Schweiz används istället isofluran. Isofluran är skonsammare för grisen, men är dyrare. Från och med år 2016 ska alla grisar som kastreras kirurgiskt i Sverige först få bedövning. Redan nu måste alla med ekologisk produktion bedöva före kastreringen. Oavsett vilken av de tre bedövningsmetoderna man vill använda, så måste nyttan (smärtfrihet vid operationen) vägas mot kostnaden (i vilket mått behandlingen i sig orsakar stress och smärta). Till exempel innebär hantering av grisarna innan bedövningen och uppvakning efter narkos ett stressmoment. Injektion av lokalbedövningsmedel kan göra ont. Forskare är dock överens om att en bedövning som ges på rätt sätt har en tydlig positiv effekt 18. Smärtlindring - analgesi Då en kroppsdel skadas uppstår smärtimpulser som ansluter till receptorer (mottagningsstationer) som finns lokalt vid skadan. Receptorerna överför impulserna till signaler som skickas till hjärnan. Vid smärtlindring dämpas överföringen av smärtimpulser vid skadan, men den stoppas inte helt. Smärtlindring kan därför inte ersätta bedövningen vid en operation. Däremot kan smärtlindringen göra så att bedövningen får bättre effekt, och den gör också att smärtan efter operationen minskar. 19 15 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84) om läkemedel och läkemedelsanvändning 16 Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:3) om karenstider 17 Association of Veterinary Anaesthetists 2009 18 Kluivers-Poodt et al. 2007, Jäggin et al. 2008, Hansson et al. 2010 m.fl. 19 Hansson et al. 2010, Zonderland & Verbraak 2007

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 14(27) Det vanligaste sättet att smärtlindra är att behandla med NSAID-preparat (Non- Steroidal Anti-Inflammatory Drugs ickesteroida antiinflammatoriska läkemedel). Några vanliga NSAID-preparat som används till människa är t.ex. Magnecyl eller Ipren. Det finns flera NSAID-preparat som är godkända för användande till gris. Två preparat (Metacam och Melovem, båda innehåller meloxikam) har godkänts specifikt för lindring av smärta efter operationen i samband med bl.a. kastration. Sedan april 2011 finns en svensk branschöverenskommelse om att smågrisar ska ges smärtlindring inför kastration. Sveriges Grisföretagare, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Djurhälsovården samt Kött- och Charkföretagen uppmanar i sitt policydokument Sveriges alla grisföretagare att ge smågrisarna NSAID-preparat inför kastrationen. Kött- och Charkföretagen införde dessutom en så kallad tredjepartscertifiering för grisproducenter som vill leverera griskött till den svenska marknaden. Ett krav på smärtlindring i samband med kastrering ingår i certifieringen sedan år 2012. foto: Monica Hansson Vaccinering mot galtlukt (immunokastrering) Vaccinering mot galtlukt innebär att galtarna vaccineras med en konstgjord kopia av proteinet GnRH (Gonadotropin-releasing hormone) som finns naturligt i kroppen. GnRH:s funktion är att sätta igång en speciell hormonproduktion som bl.a. styr könsmognaden. I vaccinet finns GnRH-kopian bunden till ett bärarprotein som hjälper till att få en reaktion från grisens immunförsvar. När vaccinet sprutas in börjar immunförsvaret därför bilda antikroppar mot GnRH-kopian, som också fungerar mot grisens eget GnRH. När GnRH har inaktiverats, så stannar hormonproduktionen som styr könsmognaden av. Liksom vid många andra vaccineringar är effekten reversibel, d.v.s. går tillbaka med tiden, då antikroppshalten minskar. Ett läkemedel för vaccinering mot galtlukt är godkänt för användning inom EU och tillåtet att använda i Sverige sedan år 2009. Den konstgjorda GnRH-kopian skapar ett riktat immunsvar, men har ingen egen hormoneffekt 20. Två injektioner med 2 ml vaccin per behandling är nödvändigt för att uppnå en kastreringseffekt. Innan den andra behandlingen måste djurhållaren räkna med att grisarna fungerar som okastrerade hangrisar. Djurhållaren kan ge grisen den första injektionen tidigast vid 8 veckors ålder, enligt läkemedelstillverkarens beskrivning. Den andra injektionen som ger kastreringseffekten bör djurhållaren ge 4-6 veckor före slakten. Det måste gå minst fyra veckor mellan de båda injektionerna. Den 20 Clarke et al. 2008 foto: Pfizer Animal Health

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 15(27) vanligaste rutinen (och läkemedelstillverkarens rekommendation) är att djurhållaren injicerar grisarna 8 och 4 veckor före slakt. I Sverige, där grisarna slaktas vid ca 24 veckors ålder, innebär det vaccinering vid ca 16 och 20 veckors ålder. För att få en tydligare bild av när det kan vara lämpligt att vaccinera grisarna, kan du titta på figur 4. fig. 4 Två exempel på strategier vid vaccinering mot galtlukt tidig vaccinering och vaccinering enligt tillverkarens rekommendation. Den gula kurvan visar en ungefärlig tillväxt för slaktgrisar. Med hjälp av kurvan kan du se hur tunga grisarna kan vara då djurhållaren ska hantera dem vid vaccineringen. foton: Ulf Nylén och Per G Norén Den kirurgiska kastreringen utförs av uppfödaren i grisningsstallet under grisens första levnadsvecka. Vid vaccinering mot galtlukt behandlas grisarna istället i slaktsvinsstallet då grisarna är både äldre och tyngre. Behandlingen för att undvika galtlukt, med de arbetsmoment och kostnader den medför, flyttas alltså fram ett produktionsled vid vaccination. Forskare vid SLU har visat att det är möjligt att vaccinera grisarna vid en låg ålder, och föda upp dem som kastrerade. 21 Grisarna i försöket vaccinerades mot galtlukt redan vid insättning i slaktsvinsstallet, d.v.s. vid 10 och 14 veckors ålder, jämfört med den rekommenderade behandlingen vid 16 och 20 veckors ålder. Resultaten visade ett tydligt avstannande av könsmognaden som kunde mätas på flera sätt, bl.a. i beteendet, blodvärden och könskörtlarnas storlek. Full effekt av behandlingen fanns kvar så länge som 22 veckor efter andra injektionen. 22 Okastrerade grisar och grisar som vaccinerats enligt läkemedelstillverkarens rekommendation kan ibland ha testiklar som är ungefär lika stora. I ett sådant fall kan kontrollanten på slakteriet bli osäker på om grisen vaccinerats på rätt sätt. Hos de tidigt vaccinerade grisarna däremot, var t.ex. testikelvikten i de allra flesta fall tydligt mindre än hos okastrerade grisar. 21 Brunius 2011 22 Zamaratskaia et al. 2008a

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 16(27) SLU:s forskare har också testat både tidig vaccinering och vaccinering enligt tillverkarens rekommendation i vanliga grisbesättningar. 23 Forskarna menar att vaccinering kan ersätta kirurgisk kastrering. Metoden innebär mindre lidande för grisen samtidigt som den effektivt minskar halten av galtluktsämnen. Djurhållaren som vill vaccinera sina grisar måste fundera över när det passar att behandla grisarna i besättningen, med de förutsättningar som finns just där. Tiden mellan andra injektionen och slakt bör dock inte överstiga 10 veckor, eftersom effekten av vaccinet avtog på vissa grisar även vid tidig vaccinering. Även om vaccinet är relativt dyrt, betalade det sig i studien genom bättre produktionsresultat hos de vaccinerade grisarna. Tidig vaccination kan innebära fördelar under vissa förhållanden, men forskarna poängterar att det behövs mer forskning med andra grisraser och inhysningssystem. Det är också viktigt att tänka på att varje förskrivande veterinär är ansvarig för läkemedelsbehandlingar som är annorlunda än i den beskrivning som tillverkaren lämnade då läkemedlet godkändes. Vad tycker konsumenterna om metoden att vaccinera mot galtlukt? Det är en fråga som har fått stort fokus både i Sverige och i övriga Europa. I undersökningar 24,25 har konsumenter fått svara på frågor om bl.a. griskött, vanlig kirurgisk kastrering och vaccinering mot galtlukt. Enligt resultaten föredrar konsumenterna vaccineringen framför den obedövade kirurgiska kastreringen. I en stor norsk studie 26 var många av de svarande skeptiska till vaccinering mot galtlukt. Det berodde framför allt på rädsla för restsubstanser i mat och vad det i så fall kan innebära för hälsan. Vissa trodde att vaccineringen innebär någon sorts hormonbehandling, vilket kändes negativt. Några av de svarande tyckte dock att det var positivt att vaccineringen är en human kastreringsmetod. Trots att de flesta svarande kände sig negativt inställda till vaccinering mot galtlukt, så uppgav ändå de flesta att deras konsumtion av griskött inte skulle ändras om behandlingen används. Om den norska myndigheten för livsmedelsfrågor godkänner användande av vaccinet, så litar de svarande i studien på att det är säkert. Foto: Lena Clarin I figur 5 kan du se de svarandes inställning till olika kastreringsmetoder i den norska studien. 23 Andersson et al. 2011 24 Lagerkvist et al. 2006 - Sverige 25 Vanhonacker et al. 2008 - Belgien 26 Fredriksen et al. 2011 - Norge

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 17(27) Ingen kastrering Vaccinering mot galtlukt Kastrering med bedövning Kastrering utan bedövning 5 17 10 15 51 67 27 77 23 40 10 22 16 3 8 8 0% 20% 40% 60% 80% 100% Helt acceptabel Acceptabel med tvekan Inte acceptabel Vet ej fig. 5 Svar på frågan Anser du att var och en av dessa metoder är helt acceptabel, acceptabel med tvekan, inte acceptabel eller vet du inte? i en kvantitativ webb-enkät till konsumenter i Norge. Efter Fredriksen et al. 2011 a Det är viktigt att vi konsumenter och andra kan få sakliga och oberoende svar på frågor om vaccinering mot galtlukt. Därför har Jordbruksverket gjort en sammanställning av frågor och svar som finns att läsa på vår webb-plats. 27 Den aktiva substansen i vaccin mot galtlukt är ett protein. Då man äter proteiner bryts dessa ner i mag-tarm-kanalen och tas upp i form av aminosyror. Aminosyrorna används byggstenar till nya proteiner i kroppen. Även de antikroppar som bildas hos grisarna är stora proteiner som inte tas upp direkt från mag-tarmkanalen utan bryts ner. Vaccinering mot galtlukt påverkar därför inte livsmedelssäkerheten. Vissa av grisuppfödarna som ska behandla grisarna med vaccinet är oroliga över säkerheten för den som ska vaccinera; Vaccinet påverkar inte konsumenter genom livsmedel, men om Improvac injiceras direkt i en människa har det samma effekt som på gris. Om den som behandlar grisarna av misstag råkar sticka sig själv, finns det en risk för att förmågan att fortplanta sig minskar. Även om det krävs två injektioner för en sådan effekt, och även om effekten går över med tiden, så kan risken självklart vara oroande för somliga. Risken är densamma för både män och kvinnor. Tillverkaren rekommenderar att gravida kvinnor (eller kvinnor som kan vara gravida) inte alls arbetar med vaccinering mot galtlukt, för att inte överhuvudtaget riskera att något händer med fostret. För att förebygga att någon sticker sig själv av misstag ska den som vaccinerar grisar mot galtlukt använda en särskild säkerhetsspruta. Den som vaccinerar håller sprutan på rätt ställe bakom örat på grisen, och trycker in den gröna avtryckaren. Då dras nålskyddet tillbaka. När nålen och hela sprutan trycks mot grisen, skjuts det bakre handtaget in och vaccinet sprutas in i grisens nackmuskel. foto: Orion Pharma Animal Health 27 www.jordbruksverket.se

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 18(27) Uppfödning av okastrerade hangrisar Okastrerade galtar har en förmåga att utnyttja fodret väl, så att de växer mer per mindre mängd foder än kastrerade eller hongrisar. Slaktkroppen från en okastrerad hangris har en annan fördelning mellan kött och fett, med en högre procent kött. Detta gör att produktionskostnaderna totalt sett blir lägre. Å andra sidan är avräkningspriset (den betalning uppfödaren får från slakteriet) för okastrerade hangrisar endast hälften av priset för vanlig slaktgris. Anledningen till det är att köttet som har en annan sammansättning måste användas till andra typer av köttprodukter. Slakterierna menar att det inte finns någon stor efterfrågan från handeln på sådana produkter. Den okastrerade hangrisen får en kroppsbyggnad och ett beteende som styrs av hanliga könshormoner. Grisen kan visserligen utöva ett naturligt, hanligt beteendena men detta blir ett problem då grisarna blir könsmogna. Eftersom man inte vill att sogrisar som ska gå till slakt ska bli dräktiga, hålls grisarna i könssorterade grupper. Detta medför att galtarnas rang- och könsbeteende riktas mot andra hangrisar i boxen. Det blir en ständig oro i en box med könsmogna galtar som slåss och rider på varandra. Galtbeteendet leder till djurskyddsproblem, bl.a. i form av sårskador och allvarliga skador som benbrott och ryggradsbrott. Gruppering De största problemen med galtbeteende uppstår när grisarna blir könsmogna. Åldern då könsmognaden inträder skiljer sig från gris till gris. Några faktorer som påverkar tidpunkten för könsmognad är, enligt forskare, grisens vikt och hur gruppen de hålls i är sammansatt. Uppgifter om när könsmognaden kan inträda varierar stort; Enligt en studie startar könsmognaden inom ett åldersintervall på 22-25 veckor (med ett ungefärligt viktintervall på 100-150 kg) 28. En annan rapport uppger att bildandet av fungerande spermier börjar vid ca 18 veckors ålder, men att könsmognaden kan starta redan vid 14-15 veckors ålder. 29 Det är möjligt att en aktiv djurhållare, som iakttar och arbetar med grisarna och gruppernas sammansättning, kan få grisarnas könsmognad att fördröjas något. I så fall kan androstenonhalten hos grisarna hållas på en lägre nivå och risken för galtlukt minska. Om grisarna får vistas i samma grupp från födsel till slakt utan att grupperna delas kan halterna av både androstenon och skatol hållas på en lägre nivå. Detta kan möjligen bero på att grisarna slipper ett stressmoment. De ämnen som frisätts i kroppen vid stress kan gynna bildandet av androstenon och skatol. 30 foto: Ingemar Hansson 28 Zamaratskaia et al. 2004 29 EFSA 2004 30 EFSA 2004

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 19(27) Hygien Skatol från avföring tas upp genom skinnet på grisarna. Genom att hålla boxen ren minskas givetvis risken för att grisarna förorenas med gödsel. Rena boxar minskar därför även risken för slaktkroppar med galtlukt orsakad av skatol. Utfodring Det går till viss del att styra hur mycket skatol som bildas i tarmen; Skatol bildas då tarmens bakterier bryter ned födan i grovtarmen. Genom utfodringen kan man påverka bakterierna. Ett fodermedel med hög energihalt ökar halten av skatol. Utfodring med svårsmälta kolhydrater kan istället minska bildandet av skatol i tarmen p.g.a. att bakteriefloran i tarmen ändras. Till exempel har utfodring med potatisstärkelse de två sista veckorna före slakt visat sig ha mycket god effekt. Blötutfodring, fri tillgång till vatten och mindre fiberrikt foder är andra utfodringsstrategier som kan minska skatolhalten. Lägre ålder vid slakt Om galtarna skickas till slakt vid en lägre ålder, då de ännu inte har hunnit uppnå könsmognad, är chansen god att androstenonhalten är låg. I Storbritannien kastreras inte grisarna alls. Där väger grisarna i genomsnitt 98 kg då de skickas till slakt. 31 Som en jämförelse väger de svenska slaktgrisarna 116 kg i genomsnitt. Könsmognadsåldern varierar som tidigare nämnts mycket mellan individer. Lägre slaktålder är därför inte en helt säker metod att undvika galtlukt i slaktkroppen. Lättare slaktkroppar innebär ju dessutom mindre inkomster från köttet. Avel Det finns en skillnad i androstenon- och skatolnivåer mellan grisar av olika ras. Det finns dessutom en skillnad mellan olika individer. Orsaken är att androstenon- och skatolnivåerna till viss del styrs av grisens gener. Arvbarheten för androstenon är hög, medan den är något lägre för skatol. I studier har forskare tagit fram avelsprogram för att välja bort individer som nedärver höga androstenonnivåer. Men att styra egenskaper genom avel är ingen lätt sak vid avel genom urval finns alltid en risk för oönskade bieffekter. Då forskarna har lyckats sänka nivån av androstenon hos grisarna, har hittills också nivån av andra könshormoner sjunkit. Detta har lett till att avlesdjuren har fått sämre könsfunktioner, vilket ju inte är hållbart på lång sikt. Forskarna har därför fortsatt med att leta efter mer detaljerade genetiska mekanismer som styr nivåerna av androstenon, skatol och andra komponenter i galtlukt. Sedan några år använder man sig inom aveln av en metod som kallas genomisk selektion. Den innebär att forskare har gjort en karta över gener som styr det man vill uppnå med aveln. Den tilltänkta avelsgaltens gener jämförs med kartan. Galtarna som har den genkombination som stämmer kan snabbt väljas ut, och man behöver inte som tidigare vänta in och pröva deras avkommor. Med hjälp av genomisk selektion hoppas forskarna kunna nå snabbare framsteg inom aveln. 31 EFSA 2004

Jordbruksverket 2013-10-18 Dnr 5.2.17-10135/13 20(27) On-line detektion För att inte slaktkroppar med galtlukt ska komma ut i butikerna, är det nödvändigt att hitta dem redan på slaktlinjen. Det finns mätmetoder för att hitta slaktkropparna med galtlukt. 32 Vissa metoder bygger på att direkt påvisa själva lukten. Dessa kallas sensoriska metoder. Ett exempel är Human Nose (mänsklig näsa) vilket, precis som det låter, är känsliga personer som luktar på upphettade fettprover. De luktande personerna får gradera förekomsten av galtlukt t.ex. på en skala 0-4, där de två högsta klasserna sorteras ut. Ett annat exempel är Elektronisk näsa som med hjälp av ett system av sensorer och en analysator mäter förekomsten av galtlukt. Metoden är snabb, men särskiljer inte på om lukten orsakats av skatol eller androstenon. Andra metoder analyserar sönderdelade fettprover för att hitta androstenon eller skatol. Dessa kallas indirekta metoder. Analyserna är oftast säkra, men de utförs på laboratorium och det kan ta ganska lång tid att få svar på proverna. Några exempel på indirekta metoder: Immunologiska metoder innebär att speciella antikroppar som fäster till den substans man söker får möta det sönderdelade fettprovet i agargel. Om fettprovet innehåller den sökta substansen bildas en rand då den möter antikropparna. Metoderna är säkra men långsamma. Högupplösande vätskekromatografi, HPLC, utnyttjar det faktum att olika substanser har olika polaritet (laddning). Genom att låta det sönderdelade fettprover passera ett analysfilter kan man hitta och särskilja både skatol, indol och androstenon. Metoden har utvecklats med tiden och är nu relativt snabb. Vid Spektrofotometri färgas det sönderdelade fettprovet. Olika substanser tar åt sig olika mycket färg. Genom att mäta hur mycket ljus som absorberas av den infärgade lösningen kan förekomsten och nivån av skatol avgöras. Spektrofotometri är den metod som oftast används bl.a. av svenska och danska slakterier. Könssorterad sperma Det är möjligt att könssortera sperma för artificiell insemination. I praktiken skulle detta medföra att enbart sogrisar föds upp till slakt (fortfarande skulle dock sannolikt många besättningar att ha kvar galtar, t.ex. för att betäcka gyltgrupper). Vid en insemination av en sugga behövs en dos med ca 2,5-4 miljarder spermier för ett bra dräktighetsresultat. Den metod för att könssortera sperma som kan användas idag är flödescytometri, d.v.s. X- och Y-kromosombärande spermier skiljs åt med hjälp av infärgning av cellernas DNA. Genom flödescytometri kan man sortera 15 miljoner spermier per timma. Detta innebär att det tar ungefär två veckor att ta fram en spermiedos till en sugga. I de flesta svenska grisbesättningar seminerar en utbildad djurskötare suggorna. Spermadosen hälls med hjälp av en tunn slang in i suggans slida. Det är möjligt att placera spermierna längre in, innanför livmoderhalsen eller längre upp i 32 Larsson 2010, Haugen 2010