handbok om euromatti Mörttinen Leena Paldán (red.)

handbok om euromatti Mörttinen Leena Paldán (red.)

Textförfattarna Matti Mörttinen, som är journalist vid tidningen Aamulehti, har specialiserat sig på integrationsfrågor. Han har utbildat journalister i EU-frågor vid högskolor och andra läroinrättningar och redigerat boken Mitä EU:sta? (Sitra och Atena kustannus, 1996) Leena Paldán, magister i samhällsvetenskaper, är utbildningskoordinator vid Medita Communication Oy. Hon har utbildat journalister i EU-frågor vid flera högskolor. Antti Heinonen, pol.lic., är chef för avdelningen för sedlar vid Europeiska centralbanken ECB. Han har tidigare arbetat på olika avdelningar vid Finlands Bank, senast som chef för betalningsmedelsavdelningen. Teemu Lehtinen, pol.dr, är verkställande direktör för Skattebetalarnas Centralförbund. Han har tidigare bland annat varit specialforskare vid finansministeriet och Statens ekonomiska forskningscentral. Juhana Vartiainen, pol.dr, är nationalekonom och arbetar för närvarande som koordinator för arbetsmarknadsforskningen vid Löntagarnas forskningsinstitut. Vartiainen var forskningssekreterare för den av statsministern tillsatta EMU-arbetsgruppen 1997. Han har också medverkat i boken Rahaliitto ja Eurooppa (Sitra och PS-kustannus, 1999). PS-kustannus PB 303 40101 Jyväskylä www.ps-kustannus.fi asiakaspalvelu@ps-kustannus.fi Besöksadress Kekkolantie 11 B 40520 Jyväskylä Kundservice tfn (014) 67 87 09 fax (014) 67 87 19 Helsingforsredaktion Stora Robertsgatan 9 C 27 00120 Helsingfors Producent Pekka Santalahti tfn (014) 63 88 48 fax (014) 63 88 94 pekka.santalahti@ps-kustannus.fi Handbok om euro Översättning till svenska Christina Tallberg Layout Mika Särkijärvi/Medita Communication Oy www.medita.fi Finansministeriet och Europeiska unionen har beviljat bidrag till projektet. textförfattarna och PS-kustannus, 2001 I en serie rapporter som Sitra ger ut publiceras resultat av forskning, undersökningar och analyser speciellt för sakkunniga. Rapporter kan besällas från Sitra, telefon (09)618 991, e-post publications@sitra.fi. Sitras rapporter 18. ISSN 1457-5728 (URL: www.sitra.fi) ISBN 951-563-409-1 (URL: www.sitra.fi) ISBN 952-451-044-8

HANDBOK OM EURO Matti Mörttinen Leena Paldán (red.) PS-kustannus

Innehåll Förord...6 Övergången till euro Antti Heinonen: Stor reform på några veckor och i 12 länder på en gång...9 Euron är......13 Tidsplanen för den monetära unionen och Finlands övergångsplan 14 Kostnader för övergången till euro i Finland...16 Penningförsörjningen vid övergången till euro...18 Finland...18 Hela euroområdet...19 Sedlarnas egenskaper...22 Myntens egenskaper...23 Äkthetsdetaljer förhindrar förfalskningar...26 Den offentliga förvaltningen och övergången till euro...27 Staten...27 Kommunerna...27 Penningautomater...29 Övergångspraxis i andra länder i euroområdet...30 Euron och den stora allmänheten Teemu Lehtinen: Sexans multiplikationstabell kommer att behövas... 33 Bankkunderna och euron...36 Posten och euron...38 Beskattningen och euron...39 Personbeskattning...39 Företagsbeskattning...40 Andra skatter...40 Konsumenterna, handeln och euron...41 Euromärke...43 Konsumentkampanj för uppföljning av europriserna...44 Företagen och övergången till euro...46 Finländska företags beredskap för euron...46 Företagens minneslistor...47 Arbetsmarknaden och euron...50 EMU-buffertar...50 Kollektivavtal...51 Den sociala tryggheten och euron...53 Aktiespararna, småplacerarna och euron...56 Specialgrupper och euron...58 Bakgrunden till euron och innehållet i den monetära unionen Juhana Vartiainen: Ekonomiska argument, men politiska orsaker... 61 Varför euro?...65 Vad är pengar?...66 Den monetära unionens och eurons historia...67 Hur besluten om penningpolitiken fattas i euroområdet...70 Handbok om euro 4

Vilken roll har EU:s politiska beslutsfattande organ i den monetära unionen?...73 Hur fungerar Eurosystemet?...75 Penningpolitiska instrument...76 Hur ekonomin utvecklats under den tid euron varit i bruk...78 ECB:s räntebeslut...78 Prisstabiliteten i euroområdet...79 Utvecklingen av eurons yttre värde...79 Utanför euroområdet...80 Euroområdet och övriga Europa...80 Euron i världsekonomin...82 Var finns information om euron och EMU? ECB och information om penningpolitiken...84 Information om övergången till eurosedlar och euromynt...85 Webbplatser för information om euron...87 Tryckt information om euron...89 På svenska...89 På finska...89 På engelska...90 Periodiska tidskrifter...90 Finska markens historia...91 Euroord...93 Förkortningar...96 I korthet De oåterkalleligen låsta omräkningskoefficienterna för euroområdets myntenheter 13 Regler för omräkning och avrundning under övergångsperioden 14 Även gamla sedlar och mynt kan bytas ut 15 Orsaken till kostnaderna för övergången till euro 16 Exempel på övergångskostnaderna inom handeln 17 En aldrig tidigare skådad transportruljangs 18 Hur skrivs och förkortas euro 19 En dunkel faktor: stora sedlar och den grå ekonomin 26 Principen om avtalskontinuitet 27 Ännu rätt få eurokonton 36 Lunchsedlar 38 Naturaförmåner och skattefria resekostnadsersättningar 40 Fördelar och nackdelar för handeln 42 Förmåner omvandlas till euro 52 Hälsocentralsavgifter 53 Exempel: så här gör man i husbolag 55 Penningväsen 66 ECB-direktionens sammansättning 71 En penningpolitik 15 ekonomiska politiker? 73 Finlands Banks ställning i Eurosystemet 75 Tvåpelarstrategin (inflation/penningmängd) 76 Förklaringar till att euron försvagats 79 5 Handbok om euro

Förord Euron är på många sätt ett tudelat projekt. Den är å ena sidan ett historiskt steg i en hel världsdels ekonomiska historia och politik, och hotar, å andra sidan, att trassla till det i våra plånböcker. För företag som bedriver utrikeshandel, för placerare och för beslutsfattare inom den offentliga ekonomin skedde den stora förändringen redan i början av 1999. Först när kontantvalutan i mark och penni ersätts av euro och cent i början av 2002 ställs löntagarna och pensionärerna, skattebetalarna, konsumenterna och överhuvudtaget gemene man inför denna förändring. Stora förändringar är alltid förknippade med ett stort behov av information. När beslutet om att Finland skulle gå med i den monetära unionen fattades, och man förberedde sig för de förändringar det första skedet förde med sig, tog man till och med hjälp av en arbetsgrupp bestående av professorer för att leta fram och dela ut information. När vi nu står inför det andra reformskedet, som är av större praktisk betydelse, finns det en risk för att informationen endast koncentreras till två saker: att en euro är ungefär 5 mark och 95 penni, och att de nya sedlarna och mynten tas i användning den 1 januari 2002. Det är klart att euron underlättar livet på många sätt när vi vant oss vid den. När vi reser utomlands behöver vi t.ex. inte alla gånger växla valuta. Men inte ens från början av 2002 får den stora allmänheten del av alla de fördelar som blev tillgängliga för företagen redan 1999. Den vanliga medborgaren kan till exempel inte lyfta pengar utomlands med sitt bankkort, inte heller kan han eller hon vid sin dator betala en räkning direkt till ett annat euroland. Euron borde inte försätta folket och eliten i olika ställning. Därför har vi ansett det vara nödvändigt att samla viktig information om euron i en handbok, som ger koncentrerad information, såväl om bakgrunden till den monetära unionen EMU som om de praktiska förändringar som följer den nya valutan i spåren. Eftersom all information inte ryms i en bok, har vi försökt visa på bra källor som kan ge ytterligare upplysningar. Boken är indelad i fyra kapitel som är fristående helheter. I slutet av det Handbok om euro 6

sista kapitlet Bakgrunden till euron och innehållet i den monetära unionen finns en ordlista och förklaringar av förkortningar, som vi hoppas skall klargöra begrepp som används i texten. Boken har sammanställts utgående från befintliga skriftliga och andra källor. Vi har också gjort ett flertal intervjuer för att få med så färsk information som möjligt. Vi riktar ett tack till alla personer vi intervjuat. Ett speciellt tack går till de tre sakkunniga, som i inledningarna till de tre första kapitlen ger värdefulla upplysningar om övergången till euron och bakgrunden till euron och EMU. Vårt tack går till pol.lic. Antti Heinonen, chef för avdelningen för sedlar vid Europeiska centralbanken, pol. dr Teemu Lehtinen, verkställande direktör för Skattebetalarnas Centralförbund och pol.dr Juhana Vartiainen, forskningskoordinator vid Löntagarnas forskningsinstitut. Bakom Handbok om euro står Sitra, Skattebetalarnas Centralförbund, utrikesministeriets Europainformation och finansministeriets och Europeiska unionens gemensamma euroinformationsprojekt. Alla dessa har med sitt ekonomiska stöd gjort det möjligt att ro bokprojektet i land. Vi riktar vårt allra varmaste tack till dem. Men för innehållet i boken svarar däremot enbart redaktörerna och de övriga skribenterna. Birkala och Tammerfors i februari 2001 Matti Mörttinen Leena Paldán 7 Handbok om euro

Handbok om euro 8 Övergången till euro

Antti Heinonen Stor reform på några veckor och i 12 länder på en gång Att euron tas i bruk och den nationella valutan försvinner är en stor omställningsprocess. Reformen berör euroområdets alla ca 300 miljoner invånare, som blir tvungna att vänja sig vid nya sedlar och mynt, och att lära sig de nya europriserna. I sin bokföring och penningtrafik måste företagen övergå till euron, och affärerna måste utöver många andra förändringar se över sin prissättning. I själva verket inleddes förberedelserna för att lansera den gemensamma kontantvalutan redan 1992. År 1996 och 1997 arrangerades tävlingar om utformningen av eurosedlarna och euromynten. De slutliga motiven och tekniska egenskaperna godkändes 1997 och 1998. Besluten om sedlarna fattades av Europeiska centralbankens råd, som också bestämde att nationella symboler inte skall tryckas på eurosedlarna. Medlemsstaterna fattar beslut om metallmyntens egenskaper. På rekommendation av finansministerrådet är den ena sidan av metallmynten gemensam och den andra nationell. Finansministeriet i varje enskild stat i euroområdet besluter, var de metallmynt som landet behöver skall tillverkas. Ett myntverk i Frankrike var först med att inleda produktion av mynten i maj 1998. I produktionen av euromynt deltar allt som allt 15 myntverk, av vilka fem finns i Tyskland och ett i varje annat land i euroområdet, förutom i Luxemburg. Förberedelserna för produktionen av eurosedlar tog längre tid i anspråk, då det före den egentliga produktionen av sedlarna trycktes upp en provserie, för att testa tryckplåtarna och filmerna med tanke på sedlarnas tekniska egenskaper. Samtidigt lades grunden till ett kvalitetskontrollsystem. Den egentliga produktionen av eurosedlar inleddes i juli 1999. 9 Handbok om euro

Centralbankerna i euroområdet svarar för anskaffningen av eurosedlarna som behövs vid utbytet av de nationella sedlarna. Vissa centralbanker har ingått arrangemang med en eller flera andra centralbanker för att underlätta produktionen av sedlar. Eurosedlarna trycks upp i 12 sedeltryckerier, av vilka två finns i Tyskland och ett i varje annat euroland, förutom i Luxemburg. Liksom i fråga om metallmynten anskaffar länderna sedlarna som behövs genom anbud. Att i 12 sedeltryckerier och 15 myntverk tillverka sedlar och metallmynt som skall fylla enhetliga kvalitetskrav är en ytterst krävande uppgift, i synnerhet som råmaterialet kommer från olika leverantörer. Det kräver ett noggrant definierat kvalitetskontrollsystem, vars tillämpning utvärderas av Europeiska centralbanken utgående både från utförliga månadsrapporter och från kontroller. Den idealiska inväxlingsperioden är mellan fyra veckor och två månader Myntreformer som genomförts i Europa på nationell nivå har i allmänhet tagit åratal i anspråk. Övergången till euro skall däremot ske på några veckor och samtidigt i tolv medlemsstater. För att garantera att införandet av euron lyckas har logistikplaneringen inletts redan för flera år sedan, så att alla parter hinner påbörja sina förberedelser i tid. Hur snabbt inväxlingen av kontantvalutan kommer att ske i medlemsstaterna beror förutom på allmänhetens beteende, i praktiken även på olika parters handläggnings-, lager- och transportkapacitet samt på förefintlig infrastruktur, såsom centralbankens filialnät, antalet bankautomater och på möjligheterna att snabbt ändra olika automater, som hanterar och accepterar pengar, för eurobruk. Dessutom varierar beloppet kontanter i omlopp i förhållande till invånarantalet, vilket återspeglar sig i utbytesprocessen. Därför kommer övergången till euro inte att ske på ett helt identiskt sätt i alla medlemsländer. Finansministrarna i euroområdet gav emellertid i november 1999 ut en kommuniké om huvuddragen i procedurerna vid utbytet. Medlemsstaterna skall till exempel göra sitt bästa för att försäkra sig om att merparten av kontantbetalningarna kan göras i euro två veckor efter årsskiftet 2002. Likaså skall den parallella användningen av euron och nationell kontantvaluta i idealiska fall pågå i fyra veckor till två månader. Till banker och vissa andra grupper bör Handbok om euro 10

kontantvalutan i euro levereras på förhand, och under den senare häften av december 2001 kan en begränsad mängd euromynt vara tillgängliga för allmänheten och i synnerhet för vissa specialgrupper. Förhandsdistributionen till bankerna får inledas i september 2001 ECB-rådet har bestämt att förhandsdistributionen av eurorna får inledas i september 2001. De nationella centralbankerna kan agera fritt inom denna tidsgräns. I alla medlemsstater kommer både eurosedlar och euromynt att levereras till bankerna på förhand. Så gott som samtliga länder planerar också förhandsdistribution av euromynt till detaljhandeln via bankerna, eftersom mynt avvikande från sedlar i allmänhet kommer ut i omlopp via detaljhandeln. Eurosedlar kommer inte på samma sätt som euromynt att vara tillgängliga för allmänheten före början av 2002, eftersom det anses öka risken för att förfalskade sedlar kommer ut i omlopp samtidigt som de äkta. En avsevärd mängd eurosedlar kommer att sättas i omlopp via bankautomaterna. Från första början kommer eurosedlar och euromynt också att användas i olika betal- och serviceautomater. Dessutom behöver bankerna och värdetransportföretagen räkne- och sorteringsmaskiner, som kan hantera eurokontanter på ett tillförlitligt sätt. Det är alltså särskilt viktigt att dessa maskiner ändras så att sedlar och mynt smidigt kan tas i bruk så fort som kontantvalutan sätts i omlopp. Sedan 1999 har det varit möjligt för tillverkarna att på sex platser runtom i Europa testa maskinernas detektorer och annan apparatur med euromynt. Dessutom ordnade Europeiska centralbanken år 2000 ett två veckors testningstillfälle för eurosedlar. År 2001 fortsätter möjligheten till decentraliserad testning av eurosedlar. De nationella centralbankerna står för arrangemangen. Den näststörsta valutan i världen intresserar givetvis också förfalskare Det huvudsakliga syftet med Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas gemensamma informationskampanj Euro 2002 är att allmänheten skall lära sig att känna igen de äkta 11 Handbok om euro

sedlarna, att utbilda butiks- och bankkassor att snabbt upptäcka förfalskningar samt förbereda den stora allmänheten för inväxlingen av kontanter. Förutom de människor som bor i euroområdet omfattar den stora allmänheten också dem som besöker euroområdet och invånarna i alla de länder där eurosedlar kommer att vara i omlopp. Eftersom euron kommer att bli valutan med den näststörsta spridningen i världen, kan vi förmoda att också förfalskare är intresserade av den. Därför har ECB-rådet fattat beslut om flera åtgärder för att förhindra förfalskningar. Organ i EU och ECB bistår de lagövervakande myndigheterna för att förfalskarna skall kunna ställas inför rätta. Produktionen av eurosedlar och euromynt pågår i snabb takt. Också de gemensamma förfaringssätten vid inväxlingen av kontantvalutan har fastslagits i huvuddrag. Men det behövs en hel del detaljplanering för att processen för att ta kontantvalutan i euro i användning skall gå smidigt och för att alla parter skall bli klara i tid. Handbok om euro 12

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Euron är... Gemensam valuta. Den praktiska uttrycksformen för EU:s ekonomiska och monetära union EMU (Economic and Monetary Union) grundad i Maastricht 1991. Kontopengar som sedan början av 1999 används i Belgien, Finland, Frankrike, Holland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. Kontantvaluta som från och med början av 2002 används i 12 länder (ovan nämnda 11 länder och Grekland). Enda lagliga betalningsmedel i Finland från och med 1.3.2002. 5,94573 mark. 100 cent. De oåterkalleligen låsta omräkningskurserna för euroområdets myntenheter: Finska mark (FIM ) 5,94573 Tyska mark (DEM ) 1,95583 Franska franc (FRF ) 6,55957 Italienska lire (ITL ) 1936,27 Nederländska gulden (NLG ) 2,20371 Belgiska franc (BEF ) 40,3399 Luxemburgska franc (LUF ) 40,3399 Österrikiska schilling (ATS ) 13,7603 Portugisiska escudo (PTE ) 200,482 Spanska pesetas (ESP ) 166,386 Irländska pund (IEP ) 0,787564 Grekiska drakmer (GRD ) 340,750 13 Handbok om euro

Regler för omräkning och avrundning under övergångsperioden: Vid omräkning av mark till euro och tvärtom används enbart omräkningskoefficienten 5,94573. Vid omräkning av euro till mark multiplicerar man med denna koefficient och dividerar vid omräkning från mark till euro. Omräkningskoefficienten får inte avrundas och en omvänd koefficient (ca 0,168) får inte användas vid officiella omräkningar. Vid omräkning av mark till euro avrundas summan till närmaste cent (1 4 tiondelar av en cent avrundas neråt och 5 9 uppåt). Vid omräkningar till mark avrundas kontanta summor till närmaste 10 penni. Fakturerare och betalare börjar använda euro vid olika tidpunkter. Det kommer att föra med sig avrundningsskillnader. Om till exempel en räkning på 300 mark betalas i banken i euro (50,46) får faktureraren 300,02 mark. Som mest är skillnaden 3 penni. Företagen rekommenderas att använda ett konto för avrundningsdifferenser i bokföringen. Tidsplanen för den monetära unionen och Finlands övergångsplan Övergångsperioden 1.1.1999 31.12.2001 Euron är Finlands valuta och marken dess uttrycksform. Marken används som kontopengar och som kontantvaluta. Euron används endast som kontopengar. Vid användningen av euron gäller principen inget hinder, inget tvång. Rättshandlingar kan utföras i både euro och mark. Statsskulden har omändrats till euro. Aktiemarknaden och andra kapitalmarknader använder euro. Sedlar från andra länder i euroområdet kan kostnadsfritt växlas till mark i Finlands Bank. Handbok om euro 14

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Inväxlingsperioden 1.1.2002 28.2.2002 Kontanter i både euro och mark kan användas. Enbart euro kan användas som kontopengar. Alla rättshandlingar görs i euro. Sedlar och mynt i mark är fortfarande lagliga betalningsmedel. Den nya lagen om avrundning träder i kraft 1.1.2002: kontanta betalningar börjar avrundas till närmaste 5 cent. Även i faktureringen kan betalningarna avrundas. Gireringar o.dyl. behandlas fortsättningsvis med en cents noggrannhet. Men också 1- och 2-centsmynten är gångbara betalningsmedel. Mark och penni växlas till euro och cent huvudsakligen så att i bankautomaterna får man euro och i affärerna ges växeln enbart i euro. Även gamla sedlar och mynt i mark kan bytas ut Gamla sedlar från 1945 1980, vilka drogs in 1.1.1994, löser Finlands Bank även in fram till 29.2.2012. (Det nominella värdet på pengar som satts i omlopp före 1963 är 1/100 av det som står på sedeln.) 1 50-pennismynt präglade 1963 1990, som drogs in 1.1.1994, och 1- och 5-marksmynt präglade 1964 1993, som drogs in 1.1.1998, löses in av Finlands Bank åtminstone till sista mars 2003. Andra euroländers giltiga sedlar kan kostnadsfritt växlas till euro i Finlands Bank till och med 31.3.2002. 1.3.2002 Euro är det enda lagliga betalningsmedlet. Endast euro kan användas som kontopengar och kontantvaluta. Enbart Finlands Bank är skyldig att lösa in mark till euro till och med 29.2.2012. 15 Handbok om euro

Merparten av kostnaderna för övergången till euro orsakas av att datasystem måste förnyas och uppdateras och av extra arbete inom arbetskraftsdominerade branscher. Det är i det närmaste omöjligt att göra några exakta kalkyler, och på många håll vill man inte ens ge ungefärliga uppskattningar. De uppgifter som presenteras här är därför endast några riktgivande exempel. Kostnader för övergången till euro i Finland Företagen Det har uppskattats att de totala kostnaderna för de finländska företagen uppgår till 3 miljarder mark (500 miljoner euro). I denna beräkning ingår inte bank- och finanssektorn. Kostnaderna för övergången har beräknats bli 1,5 miljarder mark (250 miljoner euro) för medlemsföretagen i Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund och i Servicearbetsgivarna. Summan är ungefär 0,25 procent av företagens omsättning. Handbok om euro 16 Kostnaderna för uppdateringen av programvarorna har uppskattats till 1,07 miljarder mark (180 miljoner euro) och övriga köptjänster beräknas uppgå till 458 miljoner mark (77 miljoner euro). Bankerna Bankföreningen i Finland har beräknat att kostnaderna för banksektorn blir totalt 600 700 miljoner mark (100 118 miljoner euro). I beräkningen ingår kostnaderna för övergången till kontopengar 1999 och förberedelserna för eurokontanterna 2002. Övergången till kontanter i euro beräknas kosta 300 400 miljoner mark. Handeln Handelns Centralförbund uppskattade 1997 och 1998 att kostnaderna för övergången kommer att uppgå till 600 miljoner mark. Senare uppskattningar visar att kostnaderna blir mindre, eventuellt cirka 300 miljoner mark (50 miljoner euro). Förnyandet av kassasystemen, utbildningen av personalen och mer övertidsarbete orsakar de största kostnaderna.

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Försäkringsbranschen Till exempel Pohjola-bolagen har uppskattat att deras kostnader för övergången till euro blir 41,6 miljoner mark. Tapiola-bolagen för sin del räknar med att övergången orsakar dem 116 årsarbeten. Spelbolagen Att förnya Penningautomatföreningens alla spelautomater kostar cirka 100 miljoner mark (16,8 miljoner euro). Veikkaus uppskattar att övergången kostar 10 miljoner mark (1,68 miljoner euro), merparten av kostnaderna orsakas av ändringar i datasystemen. Kommunerna Enligt vad Kommunförbundet uppskattar medför övergången till euro kommunsektorn kostnader för 500 600 miljoner mark (84 100 miljoner euro). Städerna budgeterar i genomsnitt ungefär en miljon mark för övergången till euro. I uppskattningen ingår uppdateringar av datasystem, testning, intern och extern utbildning, blanketter och ändringar av automater. Kostnaden per invånare blir i genomsnitt 25 mark (4,20 euro). Folkpensionsanstalten Enligt FPA:s uppskattning orsakar övergången till euro extra arbete som motsvarar 140 årsarbeten. Kostnadskalkylen, i vilken ändringarna av datasystemen ingår, uppgår till 420 miljoner mark (70,5 miljoner euro). Skatteförvaltningen En förhandsundersökning om vad övergången till euro kommer att kosta gjordes 1996. Kostnaderna från 1996 fram till slutet av 2003, då de sista europrogrammen tas i bruk, har beräknats till cirka 150 miljoner mark (25 miljoner euro). Exempel: K-Supermarket Länsitori, dagligvaruaffär i Tammerfors Omsättning 92 93 miljoner mark (15,5 miljoner euro) 60 anställda Direkta kostnader av övergången till euro: Teknisk ändring av prisangivelserna 15 000 mk Arbetskostnader för ändringen av prismärkningarna 30 000 40 000 mk Ändringar av kassasystemet och ekonomiförvaltningen 10 000 mk Kostnader för hantering av två valutor 13 000 mk Utbildning av personalen 10 000 15 000 mk Sammanlagda kostnader cirka 93 000 mk (15 500 euro) Ändringen av automaten för flaskretur orsakar ytterligare utgifter, men det är ännu inte klart om de betalas av handelsmannen eller av leverantören av automaten. 17 Handbok om euro

En aldrig tidigare skådad transportruljangs Utbytet av kontantvalutan samtidigt i 12 länder på två månader är en operation av aldrig tidigare skådad omfattning. Den mängd metallmynt som skall tas i användning i hela euroområdet är så stor att för att transportera dem på en gång behövs cirka 10 000 fullastade långtradare eller 1 100 flygplan av typ Boeing 747. Den mängd mark- och pennislantar som tas ur omlopp i Finland räcker till för att fylla 190 långtradare (35 ton per last). Penningtransporterna anses vara den besvärligaste flaskhalsen i hela operationen. I Finland finns det cirka 130 bilar avsedda för transport av pengar och med dem kan man transportera ungefär ett ton pengar per gång. Distributionen av eurorna samtidigt som markorna tas ur omlopp orsakar cirka 10 000 extra transporter mellan bankerna och distributionscentralerna. Penningförsörjningen vid övergången till euro Finland Till en början sätts närmare 100 miljoner eurosedlar i omlopp. Men det trycks 219 miljoner sedlar i Finland. Uppskattningsvis uppgår antalet marksedlar som skall dras tillbaka till ungefär 130 miljoner i slutet av 2001. Cirka 950 miljoner euromynt sätts i omlopp. Det finns uppskattningsvis cirka 2,5 miljarder mynt i mark och penni i omlopp i slutet av 2001. I och med att priserna avrundas till närmaste 5 cent sparar man in präglingen av över 500 miljoner småmynt. I Finland präglas en mycket liten mängd 1- och 2-centsmynt. Men dessa och alla andra länders 1- och 2-centsmynt är gångbara betalningsmedel i alla affärer. De sedlar som dras in förstörs och metallen i mynten smälts ner för att användas på nytt. Tidigare erfarenheter visar att nästan hälften av alla mynt inte kommer att returneras. Hur kommer sedlarna och mynten ut i omlopp? Bankautomaterna ändras så att de börjar ge 20-och 50-eurosedlar under de två första veckorna 2002. Sedlar i mindre valörer och mynt får vi som växel via butikernas kassor. Handbok om euro 18 Sedlar i större valörer kommer ut i omlopp via bankerna. Förhandstilldelning av sedlar direkt till allmänheten är förbjuden före 1.1.2002.

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Mynt kan däremot säljas i provförpackningar, som innehåller ett mynt av varje valör, under de två sista veckorna 2001. Förhandstilldelning till bankerna och bl.a. till bolag som sköter värdetransporter är tillåten tidigast 1.9.2001. Bankerna och räkningscentralerna börjar distribuera euror till företagen först vid årsskiftet 2001 2002. Hela euroområdet Sammanlagt trycks det sedlar och präglas mynt för ett värde av över 664 miljarder euro (3 948 miljarder mark). Mängden sedlar som trycks uppgår till ungefär 14,5 miljarder stycken, vilket motsvarar ett värde av 648 miljarder euro. Till en början sätts cirka 10 miljarder stycken sedlar i omlopp (4,5 miljarder stycken lagras). Cirka 50 miljarder mynt till ett värde av över 15 miljarder euro sätts i omlopp. Hur skrivs och förkortas euror Den internationella och officiella symbolen för euron är den grekiska bokstaven epsilon eller. Bokstaven finns på nyare datorers tangentbord, men inte på några år äldre modeller. Lilla e kan också användas som förkortning. Cent förkortas c. Språkbyrån rekommenderar följande skrivsätt: I vanlig löpande text t.ex. 12,35 euro eller 12 euro 35 cent. Man kan också förkorta 12,35 e eller 12 e 35 c. I tabeller, prisangivelser o. dyl. 12,35. Valutabeteckning 12,35 EUR. 19 Handbok om euro

Antalet sedlar som trycks fördelade enligt det nominella värdet 5 euro 120 x 62 mm grå miljoner sedlar stycken 5 euro 2 415 10 euro 3 013 20 euro 3 608 50 euro 3 674 100 euro 1 246 200 euro 229 500 euro 360 Antalet mynt som präglas fördelade enligt det nominella värdet 10 euro 127 x 67 mm röd miljoner mynt stycken 1 cent 8 674 2 cent 7 096 5 cent 7 107 10 cent 8 206 20 cent 6 124 50 cent 5 504 1 euro 4 836 2 euro 2 711 20 euro 133 x 72 mm blå Handbok om euro 20

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Antalet sedlar och mynt som trycks per land (miljoner stycken) Land mynt sedlar Tyskland 17 000 4 342 Frankrike 7 500 2 570 Italien 7 240 2 380 Spanien 7 085 1 924 Holland 2 800 655 Grekland 1 333 581 Portugal 1 296 535 Belgien 2 084 530 Österrike 1 500 520 Finland 950 219 Irland 944 243 Luxemburg 120 46 50 euro 140 x 77 mm orange 100 euro 147 x 82 mm grön 200 euro 153 x 82 mm gulbrun 21 Handbok om euro

Sedlarnas egenskaper Sedlarna är utformade av Robert Kalina från den österrikiska centralbanken. På framsidan av sedlarna är motivet portar och fönster, på baksidan av varje sedel är en bro avbildad. Byggnaderna och broarna har inga förebilder i verkligheten, men de följer olika tidsperioder och stilriktningar, från klassicismen till 2000-talet. 500 euro 160 x 82 mm purpurröd Myntens valörsidor är identiska i alla euroländer Sedlarnas storlek och huvudfärg Sedel storlek färg (mm x mm) 5 euro 120 x 62 grå 10 euro 127 x 67 röd 20 euro 133 x 72 blå 50 euro 140 x 77 orange 100 euro 147 x 82 grön 200 euro 153 x 82 gulbrun 500 euro 160 x 82 purpurröd Handbok om euro 22

ÖVERGÅNGEN TILL EURO Myntens egenskaper Myntens framsida eller åtsida är identisk i alla euroländer. Motivet på frånsidan varierar enligt euroland, men omges alltid av EU-stjärnorna. Alla euromynt är gångbara överallt i euroområdet. Luc Luycx vid det kungliga belgiska myntverket har utformat mallen för den gemensamma sidan på mynten. Motivet på framsidan är Europas karta, som symboliserar den europeiska enheten. 1-, 2- och 5-centsmynten slås i koppar. 10-, 20- och 50-centsmynten tillverkas i guldfärgad Nordic Gold-legering. 1-euromyntet och 2-euromyntet består av två olika material. 1 eurons yttre del är guldfärgad och inre del silverfärgad, medan 2 eurons yttre del är silverfärgad och inre del guldfärgad. Bilder på mynten och sedlarna finns på följande webbplatser: www.euro.fi www.europa.eu.int/euro/ Myntens mått Mynt diameter medeltjocklek vikt mm mm g 1 cent 16,25 1,36 2,3 2 cent 18,75 1,36 3,0 5 cent 21,25 1,36 3,9 10 cent 19,75 1,51 4,1 20 cent 22,25 1,63 5,7 50 cent 24,25 1,88 7,8 1 euro 23,25 2,125 7,5 2 euro 25,75 1,95 8,5 Finland, 1 euro Finland, 1 cent Finland, 20 cent Obs! Kanten på 20-centsmyntet har sju skåror. Finland, 2 euro 23 Handbok om euro