vid flygeln på Grand Hotel och i Las Vegas Margareta Svensson Hon arbetar lika gärna vid pianot på de exklusivaste hotellen som med att sätta upp scenshower Läs om livet som artist och om skillnaderna i de två bästa av världar MUSIKERN 11
Text: Benny Söderberg Foto: Bengt Hanson Margareta Svensson annat än den typ av framträdanden jag gör. Inget ont om det men för mig är det skillnad. Man vill ha en sofistikerad miljö även på ett hotell som Grand Hotel och mitt jobb är att styra gästerna i den riktningen, säger Margareta och fortsätter: Det finns en avsaknad av pianobarer i Stockholm, hotellen Malmen, Reisen och Angalais har stängt sina pianobarer. Alla de som gick till dessa ställen har nu ingenstans att gå förutom till Grand. Men det är inte riktigt samma typ av atmosfär här vilket kan orsaka missförstånd ibland. Hur man väljer att bygga upp stämningen beror på var man arbetar någonstans och vad arbetsgivaren vill att man ska uppnå. Det handlar om psykologi och hon är stenhård i sitt agerande. Hon använder sig av sin person i sitt bemötande. Det är fritt för publiken att röra sig inom vissa uppsatta ramar, men faller någon ur ramarna så styr hon in dem genom att vara rak och tydlig. Alla olika typer av människor ska kunna ha en trevlig stund tillsammans och det funkar i 99 procent av fallen, när någon spårar ur så måste jag vara tydlig och tala om vad det är som gäller. Det viktiga för mig är att alla känner att de är sedda, viktiga och med i gemenskapen, och att alla är med i dialogen mellan låtarna. Margareta beskriver sig själv som artist, sångerska och pianist samt skådespelare. Hon berättar att kicken för henne aldrig har varit att sitta ensam hemma på kammaren vid pianot, utan det viktiga i hennes artisteri är kommunikationen mellan scen och publik. Det är detta jag brinner för och det har jag gjort så långt tillbaka jag kan minnas. Under sommaren arbetar hon som pianist och sångerska på Grand Hotel i Stockholm. Hon berättar att hon normalt arbetar här en månad i taget och att hotellet kommit att bli hennes andra hem. Hon lever också i USA och arbetar i Los Angeles och Las Vegas sedan 1998 men kommer hem med jämna mellanrum. Hon berättar att Stockholms Grand Hotel är av samma klass som Beverly Hills Hotel eller Wynn Las Vegas där hon spelar. Det är samma typ av klientel och samma stil och det trivs hon med. Jag avskyr ordet barpianist, det inte så jag arbetar, säger hon. I USA sitter det aldrig folk vid pianot utan det är mer som en konsert. I en flott miljö vill man ha en förstklassig pianist och sångerska. I Sverige förknippar man kanske ordet barpianist synonymt med en pianobar med allsång och röj, vilket är något Hon har en stor repertoar och säger att hon håller alla låtar i minnet genom att arbeta hela tiden. Hon ser medvetet till att framföra alla låtar då och då så att ingen faller i glömska. Men det händer ibland att hon kommer av sig, men allting har entertainment value säger hon. Man får göra något kul av tabben som underhållning i sig. Skratt, gråt, glädje, allt som berör och förmedlar känslor är vad hennes jobb går ut på. Att vara öppen och ärlig är viktigt. Jag är nog mer mig själv bakom flygeln framför en publik än i andra situationer, jag förmedlar vad jag tänker och känner, det går inte att lura publiken, säger hon. Frank Sinatra spelade i Scandinavium för ett antal år sedan och då kom Margareta i kontakt med hans kompmusiker som ville höra hennes egen musik. På stående fot blev hon inbjuden att komma till USA för att spela i en skiva. Det blev inkörsporten till hennes karriär i USA. Hon skaffade sig många kontakter och lyckades till och med få arbetstillstånd och bestämde sig för att söka jobb i Los Angeles. Men det skulle visa sig vara svårare än hon tänkt sig. I USA sitter man på sina jobb år ut och år in, och då framför allt studiomusiker och institutionella musiker. - Man får inte gå in i studion om man inte är med i facket. Hon fortsätter: Efter att ha ringt ett flertal agenter och fått beskedet; vi har de artister vi behöver, försökte jag förklara att jag kan- Jag är nog mer mig själv bakom flygeln framför en publik än i andra situationer, jag förmedlar vad jag 12 MUSIKERN
vid flygeln n på Grand Hotel och i Las Vegas ske är bättre än dem. Men jag fick då till svar; det är så det fungerar här i stan, men om någon dör eller flyttar så klättrar du ett pinnhål. Så visst är det tufft. Hon ringde upp en vän i Las Vegas och fick hjälp med att komma i kontakt med några agenter där. Hon erbjöds att, till skillnad från tidigare, göra en audition på superhotellen Mirage och MGM. Båda hotellen erbjöd henne jobbet och hon valde Mirage. Sedan dess har hon fått många jobb och det klart att den växande meritlistan gör det hela litet enklare. Margareta berättar att hon äntligen har fått sitt Green Card (permanent uppehållstillstånd) och förklarar hur svårt det är att få. Man ska vara en av de fem procent mest ansedda i världen inom det gebit man har tänkt sig tjäna sitt uppehälle på i USA. Jag fick ta hjälp av vänner, tidigare arbetsgivare och personer jag stött på genom åren, säger hon. Bland annat skrev en berömd Nobelpristagare ett intyg och lovordade hennes förmåga som sångare och pianist. Hon ser tydliga skillnader mellan Sverige och USA i hur man blir bemött som artist. I Amerika respekteras man högt som musiker och artist något hon saknar här hemma. Sveriges modell med a-kassa finns inte i USA. Hon tycker att det är toppen med rökförbud på krogen i Las Vegas är det fortfarande tillåtet. Hon har stött på många stjärnor på de hotell där hon arbetat genom åren. Hon har till exempel bett Paul McCartney dämpa sig litet när han ville sjunga med till en av The Beatles låtar. När Margareta sedan insåg att det VAR han blev det en ganska kul situation. Hon har spelat Money Money Money för Agnetha Fältskog. När hon kom på att det var en av Fridas låtar fick hon snabbt replikera med Mamma Mia till Agnethas uppskattning. Hon har frågat Gene Simmons (Kizz) i vilket band han spelade i innan hon insåg vem det var. Hon är god vän med Lionel Richie och Tom Jones och många fler. Margareta Svensson har mött en och annan intressant person på jobbet med andra ord... FAKTA Yrke: artist Favoritpiano: Yamaha (för sin jämna nivå) och Steinway Favoritlåt: Sorry Seems To Be The Hardest Word (Elton John) Senast köpta skiva: Absolute Music Läser: amerikanska deckare Motto: I m the BOSS : ) SMF-medlem sedan: 1988 Margareta är också skådespelerska och är utbildad på Calle Flygare, Tisch School of the Arts (New York University) samt vid Musical Theatre Works Conservatory. Hon har bland annat medverkat i Brodwayproduktioner av Annie Get Your Gun, Eliza i My Fair Lady och ett antal roller för både teater, film, tv och reklam. Hon har mestadels arbetat i USA och beskriver klimatet i Sverige som tillknäppt. Ett fåtal skådespelare, den lilla tillslutna klicken som hon säger, får de flesta jobben och det är svårt att få utrymme som en mindre känd artist. Hon upplever det som att duktiga musiker och skådespelare har svårt att komma fram i Sverige över huvudtaget. De som får utrymme i medierna är kändisstjärnor medan alla med en speciell begåvning, men som ännu inte fått en chans att visa sig i medierna, går förbisedda. I USA skattas kompetens och yrkesskicklighet mycket högre. Hon har även medverkat i scenshower och producerar också egna shower. De är uppbyggda på små anekdoter från hennes upplevelser i karriären. Hennes egen föreställning innehåller både dialoger och musik som hon framför tillsammans med ett fyrmanna-band. Förra hösten sattes en show upp på Björkgården, en restaurang på västkusten och i höstas sattes en annan upp i Falkenberg och i Varberg. tänker och känner, det går inte att lura publiken MUSIKERN 13