Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Innehåll Sammanfattning 3 1. Inledning 6 Bakgrund 6 Avgränsningar 6 Bedömningsgrunder och miljömål 7 2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren 10 Naturvärden knutna till Mälaren 10 Kort om strandnära ekosystemen 13 3. Mälarens reglering nu och historiskt 16 Minskad amplitud och lägre vårvatten 16 Redskap för jämförelse historisk tid - nutid 17 Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt 18 Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering 21 4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ 22 Vattenståndsvariationer under vår och sommar 22 Dränkningsvaraktigheter 24 Beskrivning av nollalternativet 26 Tidigare alternativ 26 5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem 27 Strandängar 27 Vassar 32 Undervattens- och flytbladsvegetation 33 Svämlövskog 35 6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper 38 Fladdermöss 38 Fåglar 39 Groddjur 41 Fisk 42 Ryggradslösa djur 44 Kärlväxter 46 7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön Vandring, näring och erosion 47 Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren 47 Näringsämnen 47 Erosion 47 8. Sammanvägd konsekvensbedömning 48 Vad är den sammanvägda bedömningen? 48 Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering 48 Konsekvenser av nollalternativet för ekosystem och arter 49 Konsekvenser av huvudalternativet för ekosystem och arter 50 Specialfallet Asköviken 51 1
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Extrema händelser 52 Konsekvenser för riksintresset Mälaren 53 Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar 53 Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och ekologisk status enligt vattendirektivet 54 Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt 54 9. Referenser 55 Bilaga 1. Metod och resultat av vegetationskartering och modellering av Mälarens strandängsmiljöer Bilaga 2. Bilaga 3. Osäkerheter i metoder Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter Rapporten bör citeras som: Calluna AB, 2010-10-05. Projekt slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön. Calluna AB, Stockholm. I löpande text: (Calluna, 2010-10-05) Projektets organisation: Anna Koffman (projektledare, rapport, underlag, GIS under perioden 2007-sep 2009), John Askling (t.f. Projektledare under perioden sept 2009-2010, slutrapport). Mova Hebert, Elisabeth Lundkvist och Håkan Sandsten (underlag, rapport). Kontaktperson för denna rapport: John Askling, john.askling@calluna.se eller 0708-123170. Omslagsbild: Gynnar ny reglering oss?, Illustration av Lars Löfman, Calluna. 2
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Sammanfattning Bakgrund Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta bygga ut större avtappningskapacitet och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I förslaget på en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholm stad att skapa en reglering som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som gynnar strandnära naturmiljöer. Calluna har arbetat med denna fråga sedan 2007 och medverkat till att formulera mål för den strandnära naturmiljön och att utreda konsekvenser till följd av den nya regleringen. Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med input till SMHI:s förslag till ny reglering. Mälarens naturvärden Mälaren är Sveriges tredje sjö till ytan och fjärde största sjö till volymen och till sin karaktär en insjöskärgård, med cirka 8000 öar, holmar och skär. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder två huvusakliga karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden med grunda sedimentrika bottnar. Mälaren och dess omgivningar har mycket höga naturvärden. Mälaren är riksintresse och har två Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden. Utöver det finns ett åttiotal naturreservat och ungefär lika många Natura 2000-områden. Av dessa berörs ett tjugotal av ny reglering. Mälarens vattenregim och hydrologi har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från avsnörningen som havsvik för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk mångfalds perspektiv har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ och en viktig anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad. En ny reglering ger bara konsekvenser för den del av Mälarens naturmiljöer som är beroende eller påverkas av en vattenregim och det är i huvudsak de strandnära ekosystemen. I de strandnära ekosystemen förekommer vegetationen i zoneringar som uppkommer av varierande vattenstånd och växtlighetens olika tåligheter mot dränkning. Vårhögvatten och efterföljande upptorkning under sommaren är viktiga för att upprätthålla strandekosystemen. Calluna har i en historisk analys visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen återstår som en följd av att Mälaren reglerades och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt funktion för en stor mängd arter. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden finns det en historisk utdöendeskuld där negativa förändringar alltjämt fortsätter. Det har under arbetets gång också framkommit hur känsliga strandekosystemen är för förändringar av reglering. Det har att göra med att vattenståndens amplituder minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Det gör att växlingen mellan olika vegetationstyper i strandängsmiljön sker på bara några centimeters höjdskillnad vilket leder till att mycket små förändringar i regleringen kan få stor påverkan på ekosystemen. Va d s o m k o n s e k v e n s b e d ö m t s De ekosystem med höga naturvärden och med hög relevans vad gäller vattenregim som Calluna har identifierat är betade strandängar, svämlövskogar (tidvis översvämmade strandskogar), vassar och undervattensvegetation. De arter eller artgrupper som identifierats som viktiga är fladdermöss, fåglar, groddjur, fisk som leker på grunt vatten, insekter och andra ryggradslösa djur i vatten samt kärlväxten småsvalting. Dessa ekosystem och arter har konsekvensbedömts för huvudalternativet och nollalternativet. Riksintresset Mälaren, Ramsar- och Natura 2000-områden har också ingått i konsekvensbedömningen. Relevansen för de nationella miljömålen har utvärderats och en bedömning av miljökvalitetsnormer och påverkan på ekologisk status enligt Vattendirektivet har utförts. Utöver de strandnära naturmiljöerna har Calluna ur naturmiljösynpunkt bedömt effekter av erosion till följd av ökad avtappning, effekter på vandrande ut- 3
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön ter till följd av ny avtappning samt effekter av närsaltförändringar som kommer av ändrad vattenregim. Ny reglering har inte bedömts ge några mätbara effekter på ovanstående varför någon ytterligare redovisning inte görs i sammanfattningen. D e n nya r e g l e r i n g e n SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. Under processen har flera förslag utvärderats och reviderats och det nu gällande alternativet heter Huvudalternativ Fas 3b flödesreglerad. Nollalternativet är nuvarande reglering. Från SMHI har modellerade data för huvudalternativet och nollalternativet levererats och det är effekterna av dessa som har konsekvensbedömts. Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt följande: Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre i huvudalternativet än i nollalternativet. Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet. Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet, från ca 415 centimeter över slusströskeln i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti. Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet. Medelvattennivån i huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430 centimeter i nollalternativet. Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 i nollalternativet till ca 440 centimeter i huvudalternativet. Ko n s e k v e n s b e d ö m n i n g Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper Bedömda ekosystem och arter Strandängar Konsekvensbedömning Liten negativ konsekvens Kommentarer Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegetationen fortsätter att förändras i negativ riktning med sämre funktion för många arter. Vassar Inga konsekvenser Vassarna förväntas inte förändras i nollalternativet. Undervattens- och flytbladsvegetation Svämlövskog Fladdermöss Fåglar Groddjur Inga konsekvenser Måttlig positiv konsekvens Liten negativ konsekvens Liten negativ konsekvens Liten negativ konsekvens Undervattensvegetation förväntas inte förändras i nollalternativet. En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och kan få förstärkta naturvärden i och med äldre träd, ökad tillgång på död vet etc. i nollalternativet. Den negativa trenden med låga vårhögvatten fortsätter vilket ger lägre produktion av insekter. Den negativa trenden med små våröversvämningar fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen fortsätter att förändras negativt. Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. Fragmenterade populationer förväntas dö ut. Fisk Inga konsekvenser Fiskfaunan förväntas inte förändras i nollalternativet. Ryggradslösa djur Kärlväxter Inga konsekvenser Inga konsekvenser Sammanvägd konsekvensbedömning Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas inte förändras i nollalternativet. Småsvalting förväntas inte förändras i nollalternativet. Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens. 4
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Sammantaget är bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för Mälarens naturmiljöer och att många av de felfunktioner som finns inbyggda i nuvarande reglering konserveras. Detta medför att nollalternativet som helhet bedöms få liten negativ konsekvens. Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper Bedömda ekosystem och arter Strandängar Vassar Undervattens- och flytbladsvegetation Konsekvensbedömning Måttlig positiv konsekvens Liten-måttlig positiv konsekvens Ingen eller liten konsekvens Kommentarer Bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning och insektsproduktion. Tydligare zonering och större artikedom i vegetationen. Förutsättningar för större heterogenitet i vassar av ökad islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter och groddjur och därmed fågelfauna. Undervattensvegetation kan gynnas av ökat vårhögvatten och ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras av minskad mellanårsvariation. Svämlövskog Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 430 cm. Fladdermöss Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för högre Måttlig positiv konsekvens vårhögvatten och ger öppna vatten längs Mälaren. Fåglar Stor positiv konsekvens Vårhögvatten ger förutsättning för ökad funktion i strandängen för både flyttande och häckande fåglar. Signifikanta populationsökningar troliga. Groddjur Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till Måttlig positiv konsekvens lyckad lek och överlevnad av grodyngel. Fisk Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter. Ryggradslösa djur Måttlig-stor positiv konsekvens Förutsättningar för ökad produktion av insekter. Kärlväxter Ingen eller liten konsekvens Sammanvägd konsekvensbedömning Småsvalting kan gynnas av ökat vårhögvatten och ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras av minskad mellanårsvariation. Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttliga-stora positiva konsekvenser jämfört med nollalternativet. Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger det ökade vårhögvattnet som skapar en naturligare vattenregim och större inomårsvariation. Denna leder både till en förstärkning av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt skilda grupper som fågel, fisk, insektsproduktion och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas signifikanta populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma på strandängen. Calluna har bedömt förutsättningar för förändringar i naturmiljön till följd av ny reglering. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som avgör om förändringarna kommer att ske eller ej, exempelvis hävdregim, med mera och dessa har vi inte tagit ställning till i bedömningarna då de saknar koppling till ny reglering. Slutsats Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer men dessa överskuggas dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökat vårhögvatten som kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som de flesta naturvårdsintressanta arter som lever där. Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär en måttlig till stor positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller för både ekosystem och arter, för riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 2000-områden. Konsekvenserna av nollalternativet har bedömts till liten negativ konsekvens beroende på en pågående negativ process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i främst strandängar. 5
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön 1. Inledning Bakgrund Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta öka avtappningskapaciteten och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I förslaget på en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholms stad att skapa en reglering som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som gynnar dessa naturmiljöer. Calluna AB har i uppdrag av Stockholms stad, Projekt Slussen, att konsekvensbedöma effekter för naturmiljön vid Mälaren till följd av ny vattenreglering. Calluna har också fått i uppdrag att utreda stranderosion i Mälaren och Saltsjön ut till Blockhusudden. I uppdraget ingår även att utreda andra konsekvenser av Slussenprojektet som berör Mälarens naturmiljö, exempelvis förändrade spridningsmöjligheter till följd av slusskonstruktion och förändrad avtappning. Under 2007 fick Calluna i uppdrag att föreslå projektmål för ny reglering av Mälaren, avseende den strandnära naturmiljön. Målen handlade om vilka vattennivåer och vilken vattendynamik som behövs för att bevara eller gynna skyddsvärda naturmiljöer och arter [Calluna, 2008-01-21]. Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med input till SMHI:s förslag till ny reglering. Det iterativa arbetssättet har medfört att regleringsalternativen successivt har förändrats fram till den slutliga fas 3b - flödesreglerad. Det är detta regleringsalternativ samt nollalternativet som konsekvensbedömts i denna rapport. Inför arbetet med konsekvensbedömning har Calluna tagit fram en metodrapport för hur konsekvensbedömningen för naturmiljön ska kunna gå till och avgränsas [Calluna, 2009-01-26]. Avgränsningar Det geografiska utredningsområdet för Callunas arbete omfattar hela den strandnära zonen av Mälaren med vikar och öar (upp till 500 m från Mälaren samt de områden som Räddningsverket räknat ut ligger inom översvämningsriskområde) och för erosion ända ut till Blockhusudden. Fokus i uppdraget ligger dock på de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer, nämligen: Fåglar enligt fågeldirektivet, bilaga 1 samt rödlistade fågelarter som använder Mälarens stränder eller grunda vattenområden som rastlokaler eller för häckning. Fiskarter som leker (eller kan leka) och växer upp i grunda strandnära vatten Representanter för arter i blå bården - åkergroda och insekter Arter som inte omfattas ovan, men som är knutna till strandmiljöer och ingår i art- och habitatdirektivet Calluna har dessutom bedömt konsekvenser för utter vars vandringar mellan Saltsjön och Mälaren kan påverkas och till sist om förändrade näringsförhållanden i vattnet till följd av ny reglering påverkar Mälarens ekosystem. Konsekvensbedömningarna bygger på skillnaden mellan nollalternativet och huvudalternativet Fas 3b - flödesreglerad. Konsekvenserna för naturmiljön bedöms utifrån dagens klimatförhållanden, skötsel och markanvändning. Det innebär att Calluna har bedömt förutsättningar för förändringar i naturmiljön till följd av ny reglering, i rapporten kallad huvudalternativet. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som exempelvis klimatförändring, skötsel och markanvändning som avgör om förändringarna kommer att ske eller ej. 6
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Bedömningsgrunder och miljömål Bedömningsgrunder för Projekt Slussen återfinns i bilaga 2 till PM Gemensamma förutsättningar [Stockholms stad, 2010-05-31]. Där redovisas de miljömål på nationell, regional och lokal nivå som projektet har att beakta. De miljömål som berör Mälaren är mycket omfattande vad gäller naturmiljö. Det har därför varit nödvändigt att göra en tolkning och värdering av målen. I tolkningen ingår att avgränsa vilka mål som berör de ekosystem och arter som Calluna bedömt kan påverkas av en ny reglering. Värderingen av målen får genomslag i konsekvensbedömningens bedömningsgrunder. De viktigaste miljömålen som Calluna identifierat listas nedan: Levande sjöar och vattendrag (regionaliserat för Mälaren): God ytvattenstatus enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Strandzonens biologiska funktion ska bibehållas. God tillgänglighet för friluftsliv. Främja yrkes- och fritidsfisket. Delmål för ytvatten, strandzonen, fiske och friluftsliv är framtagna. Exempel på åtgärder är att särskilt värdefulla strandmiljöer bör återställas där så är möjligt [Mälarens Vattenvårdsförbund, 2004]. Ett rikt växt och djurliv (nationellt mål). Den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor skall ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Målet har tre delmål om hejdad förlust av biologisk mångfald, minskad andel hotade arter och hållbart nyttjande. Ingen övergödning (regionaliserat för Mälaren): År 2010 ska fosfor och kvävetillförseln från mänsklig verksamhet till Mälaren ha minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Delmål och åtgärdsförslag finns för jordbruket, kommunala anläggningar, enskilda avlopp och industrianläggningar. Ett ökat vårhögvatten kan medföra ökat utläckage av fosfor från lågt belägna marker [Tyréns, 2010-04-10] och denna påverkan på strandmiljöerna och Mälarens vattensystem har bedömts i rapporten. Ett rikt odlingslandskap (nationellt mål) med delmål att senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010. Strandängsmiljöer utgör en viktig del av dessa arealer och en vattenregim som inte motverkar målet är en förutsättning för att målet ska uppnås. Myllrande våtmarker (nationellt mål) med delmål om att minst 12 000 ha våtmarker och småvatten ska anläggas eller återställas fram till år 2010. En reglering med ökad våröversvämning kan ge förutsättningar för nya våtmarksarealer som bidrar till ökad måluppfyllelse. Till miljömålen kommer miljökvalitetsnormer enligt Vattendirektivet och det som främst berörs i denna utredning är kopplingen till ekologisk status. Där ingår bland annat grumlighet, näringsstatus, status hos fisk, bottenfauna, vegetation och dessa kvalitetsfaktorer är bedömda främst i den grunda vattenmiljön. Bedömningsgrunder Inom naturmiljöområdet saknas praxis om metod för konsekvensbedömningar och det är vanligt att konsekvenser redovisas som mer eller mindre väl underbyggda tyckanden. Det är därför nödvändigt att redogöra för den metod och de verktyg som tillämpats i denna rapport. Utgångspunkt har tagits i de riktlinjer som arbetats fram om konsekvensbedömning av biologisk mångfald till konventionen om biologisk mångfald. En svensk tolkning av denna finns utgiven 7
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön av MKB-centrum vid SLU [MKB-centrum, 2007]. Konsekvensbedömningen har utförts i tre steg och följer i huvudsak den metod som arbetats fram av VTI [VTI meddelande 937, 2003]. I det första steget sker ett urval av vad som ska konsekvensbedömas. Här väljs de naturmiljöaspekter (bevarandeintressen) ut som är relevanta för den typ av påverkan projektet kommer att ha. Denna avgränsning utfördes till största delen i Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] och har översiktligt beskrivits ovan. De naturmiljöaspekter som behandlas tar upp alla nivåer av biologisk mångfald, såsom definierad i konventionen om biologisk mångfald, och rymmer arter, ekosystem (naturtyper/biotoper) och ekologiska processer. Vid avgränsningen av naturmiljöaspekter ingår både intressen som omfattas av lagstiftning och sådana som ligger utanför men som ändå är relevanta för att uppfylla de nationella miljömålen och andra utfästelser om biologisk mångfald. I det andra steget klarläggs orsakssambanden mellan påverkan och effekt, där påverkan är ny reglering och effekten är den förväntade förändringen av miljökvalitet för biologisk mångfald i förhållande till ett nollalternativ. Ett ledord är att en effekt ska kunna beskrivas neutralt. I det tredje steget beaktas vilka konsekvenser tillståndsförändringen (effekten) får för de naturmiljöaspekter som har pekats ut. En konsekvens är således en värderande bedömning som aldrig kan göras helt objektiv. Av den anledningen är det viktigt att redovisa på vilka grunder en konsekvens har motiverats. Här har Calluna återigen utgått från VTI:s metod som tar sin grund i Miljöbalkens bestämmelser som berör skada och påtaglig skada på riksintressen [VTI meddelande 937, 2003]. I princip styrs konsekvenser av omfattning, varaktighet och värdet på en naturmiljöaspekt. Omfattning har två dimensioner eller skalor. En geografisk skala som kan gälla enskilda miljöer/artförekomster ända upp till att omfatta hela Mälaren samt en kvalitativ skala som anger en kvalitetsförändring eller försämring respektive förbättring i ett ekosystem eller av en ekologisk process. Varaktighet är viktigt inom ekologin. En påverkan som sker med en stor omfattning men under en begränsad tidsperiod behöver nödvändigtvis inte skada ett bevarandeintresse medan det kan vara helt uppenbart att så sker vid en lång varaktighet. Med utgångspunkt omfattning, varaktighet och värde har följande fyra frågor besvarats och motiverats för alla naturmiljöaspekter: 1. Är inverkan negativ eller positiv? 2. Är inverkan bestående? 3. Är inverkan stor eller liten? 4. Hur stort värde har det som påverkas? En vanlig kritik vid konsekvensbeskrivningar för naturmiljö är att effekter inte kvantifieras, se exempelvis CBM-rapporten Hur behandlas biologisk mångfald i MKB? [de Jong m.fl., 2004]. Callunas ambition har varit att kvantifiera och prognostisera effekterna av ny reglering. Det har gjorts med flera verktyg, bland annat rumsliga analyser i GIS och olika statistiska beräkningsmetoder. Dessa har redovisats i Callunas metodrapport [Calluna, 2009-01-26] samt i bilaga 1. Det kvantitativa angreppssättet till trots går det inte att göra bättre analyser än vad ingångsdata medger. Att det saknas en höjdmodell för Mälaren är exempelvis ett problem som tyngt möjligheten till analyser. Därför har det inte varit möjligt att modellera exempelvis förändringar av habitat för enskilda arter för att att därmed kunna göra uppskattningar av populationsförändringar. För fokusarter (som representerar ett ekosystem eller en funktion) och för andra naturvårdsintressanta arter har bedömningen utgått från mer generell nivå vad gäller förväntade kvalitativa och kvantitativa habitatförändringar. I bilaga 2 finns en sammanställning av osäkerhetsfaktorer. 8
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Den svåraste frågan att besvara vid konsekvensanalysen är om inverkan är stor eller liten. För arter och artgrupper tillämpas främst prognostiserade förändringar av arealen habitat samt kvalitetsförändringar. Detta uttrycks som att det finns förutsättningar för populationsförändringar till följd av ny reglering men det betyder inte att det i verkligheten kommer att ske så eftersom förändringar av populationsstorlekar är mer komplicerade än så och beror av många fler faktorer än bara regleringen (till exempel förändringar av mellanartskonkurrens, i andra omvärldsfaktorer, predatorer, parasiter etc.). I huvudsak har eventuella populationsförändringar på under 5% ansetts som små eller negligerbara medan förändringar som gör att en art skulle klassas som nära hotad (NT) enligt rödlistekriterierna har givits en mycket stor negativ förändring. Kriteriet om populationsminskning inom tidsfönstret 10 år eller 3 generationer (vilket av tidsspannen som är längst) uppgår till minst 15 % för klassning till nära hotad [Artdatabanken, 2010-04-28]. För naturtyper och vegetationstyper har en liknande bedömning tillämpats. Återigen är det bara förutsättningarna för att en viss förändring kan ske som bedöms inte att den faktiskt kommer att ske. Exempelvis är många av naturtyperna hävdberoende (bete eller slåtter) och det kommer oberoende av regleringen att vara helt avgörande om de brukas eller inte. För att spegla osäkerheterna har gränsen för liten inverkan satts till 10% i arealförändring (se bilaga 2). Över 30% i arealförändring har bedömts som en stor förändring. Vad gäller ekologiska processer har egentligen bara två bedömts; vattenregim och omsättningen av näringsämnen. Det senare har kvantifierats medan vattenregimen återspeglas i förändringar av ekosystem och arter. Även om det är mycket svårt har de kvalitativa förändringarna vägts in och beskrivits i termer av stor eller liten inverkan på exempelvis funktionen vårhögvatten. Invägning av naturvärden är lättare. Här finns ställningstaganden inom naturvården i form av utpekade områden (riksintressen, Natura 2000, Ramsar osv.), utpekade arter (Art- och habitatdirektivet, rödlistan etc.) samt utpekade ekosytem och processer (Art- och habitatdirektivet, miljömål etc.). Konsekvenser har till sist sammanvägts i en bedömning där motiv och avvägningar framgår. 9
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön 2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren Naturvärden knutna till Mälaren Mälaren är till sin karaktär en insjöskärgård, med ca 8000 öar, holmar och skär. Sjön har sitt ursprung från förkastningar, åsar och sprickdalar som bildat trösklar i och med landhöjningen. Arealen är ca en femtedel av Vänerns, men trots detta är strandlinjen på de båda sjöarna ungefär lika långa. Sjön som helhet kan betraktas som relativt grund med ett medeldjup på 12,8 meter och ett djup på mindre än 3 meter i drygt 20 % av sjön. Mälarbassängernas stora variation vad gäller morfologi och vattenkvalitet gör att sjön också hyser en stor mångfald av biotoper. I Mälarens strandzon förekommer stora områden med en karakteristisk vindskyddad litoralzon (grunda bottenområden med rotade växter) och stora områden med en vindexponerad litoralzon utan rotade växter [Wallin 2000]. Mälardalsbygden har under lång tid präglats av människan. Mälardalen har i sin helhet ett vattenanknutet äldre odlingslandskap som är unikt för Europa. Det är den ständiga växlingen mellan höjder och dalar som är ett genuint karaktärsdrag för östra Svealands sprickdalsterräng med lerslättdalar och sjöbäcken. Rullstensåsarna löper i nord- sydlig riktning som därmed övertvärar såväl land- som sjölandskap i Mälardalen. Detta medverkar till Mälarens tydligt avgränsade bassänger, numera sex stycken. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder främst två karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden med grunda sedimentrika bottnar som hyser en eutrof vegetation [Philipsson 2002]. Mälaren och dess omgivningar hyser stora och många naturvärden. Mälaren är riksintresse enligt tredje och fjärde kapitlen i miljöbalken med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns. Det finns också två så kallade Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden för fågellivet, nämligen Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken. Ramsarskyddet syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker som naturresurs. Det finns ett åttiotal naturreservat och många Natura 2000-objekt med hänvisning till habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Många av dessa har arter och naturvärden knutna till strandmiljöerna. Utöver reservaten och Natura 2000-områdena finns natur som pekats ut av länsstyrelserna som riksintresseområden. I tabell 1 finns en sammanställning över arealer av de vegetationstyper som behandlas i denna rapport. En tredjedel av den totala arealen är skyddad och en fjärdedel ligger inom Natura 2000-område (se figur 1). Tabell 1. Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och svämlövskogskarteringen. * Skyddad natur är totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 2000-områden, Ramsarområde, och riksintresse för naturvård enligt 3 kap 6 miljöbalken. ** Arealen av vegetationstyper inom påverkansområdet som ligger inom Natura 2000-område uppgår till 3350 hektar. Påverkansområdet är de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer. Vegetationstyp Hektar inom påverkansområden Hektar skyddad natur* inom påverkansområdet Fuktäng med tuvtåtel och övrig frisk-fuktig gräsmark 2410 760 Starrmad 1140 350 Blå bård 1130 410 Vassar 5440 1950 Flytbladsvegetation 2920 960 Tät submers vegetation med inslag av flytblad 4130 830 Buskar/träd på frisk eller fuktig mark 830 240 Svämlövskog (separat kartering inom 500 m från Mälaren) 730 240 Summa 18730 5740** 10
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Strömsholm Strömsholm Naturreservat och N2000-områden Procent habitat inom 100m radie 0-7% 7-25% 25-50% 50-75% 75-100% Kilometer 0 1,5 3 6 9 12 Västerås Askö-Tidö Ridöarkipelagen Ridö-Sundbyholmsarkipelagen-södra Eskilstuna Engsö Sörfjärden-Strand Lindön Figur 1a. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i västra Mälaren. 11
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Landholmarna, Landholmsängarna Naturreservat och N2000-områden Procent habitat inom 100m radie 0-7% 7-25% 25-50% 50-75% 75-100% Stora och Lilla Ullfjärden Broviken Stockholm Asknäsviken Kilometer 0 1,5 3 6 9 12 Södertälje Figur 1b. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i östra Mälaren. 12
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Kort om strandnära ekosystemen Allmänt Vegetationen i de strandnära ekosystemen förekommer i en zonering som styrs av vattenstånd. Utvecklingen av zonernas olika vegetationstyper styrs främst av och är beroende av våröversvämning och efterföljande upptorkning. Andra viktiga strukturerande faktorer är hävdintensitet, näringstillgång och isprocesser som främst kan påverka vassarnas utbredning stort. Vegetationstyperna i strandängen missgynnas av vassexpansion och förbuskning. Till de olika vegetationstyperna som beskrivs nedan är en mängd arter knutna och de som främst diskuteras under konsekvensavsnittet är fåglar, fisk, insekter och groddjur. Calluna har med hjälp av satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och fältinmätning identifierat de olika höjdintervall inom vilka vass, blå bård, starrmad och fuktäng har sina huvudsakliga utbredningar runt Mälaren. Detta har varit viktiga underlag för att senare kunna göra konsekvensbedömningar. I figur 2 finns fotografier av de olika strandängszonerna. U n d e r va t t e n s - o ch f l y t b l a d s v e g e t a t i o n Utbredningen av undervattensvegetation är främst begränsad av tillgången på ljus. Ljusförhållandena är dåliga i Mälaren och siktdjupet har inte förbättras trots att näringstillförseln minskat [Wallin, 2000]. Detta innebär principiellt att undervattensvegetation i dagsläget endast kan etablera sig i grunda områden där ljus tränger ned till botten. I västra Mälaren är ljusförhållandena sämre och växter finns ned till ett par meters djup, medan i östra delen kan det finnas växtlighet ned mellan 3 och 4 meters djup. Där konkurreras den emellertid ofta ut av övervattenväxter som vass och flytbladsväxter som näckrosor. Undervattensvegetation missgynnas generellt av grumligt vatten varför ett högt vattenstånd under senvår när tillväxten startar kan vara negativt. I flytbladsbältet som ofta finns utanför vassarna dominerar gul näckros starkt. Bredden på flytbladsvegetationsbältet har ökat i Mälaren sedan 1970-talet [Andersson, 2001]. Va s s a r Vassarna domineras av bladvass, men det finns även andra högresta arter i vassarna, till exempel jättegröe och kaveldun. Vass kan inte gro under vatten utan förökar sig där vegetativt med utlöpare. Vass är konkurrensstark på grunt vatten och på fuktig mark, men klarar sig ut till ca 1,5 meters vattendjup. I ytterkant är den ofta gles. Bete eller slåtter kan hålla tillbaka vass i strandzonen. Generellt är vassbestånden tätare i näringsrika vatten än i näringsfattiga. Vid jämförelser mellan 1970-talet och 1996 i Mälaren [Samuelsson & Schyberg, 1997] så har vasstätheten ökat signifikant i hela Mälaren. Detta trots att näringstillförseln minskat avsevärt sedan 1960-talet. Vassbältenas bredd har dock minskat på de flesta av de undersökta lokalerna (40 meter i median bredd 1972 jämfört med 25 meter 1996). Bete av gäss kan vara en av orsakerna till den minskade bredden medan is och svall kan vara en orsak till tätare bestånd. Is och svall knäcker gamla strån och ger utrymmer för nya strån vilket ger tätare bestånd. Blå bård Med blå bård avses grunda och ofta vegetationsrika vattenområden mellan vass och strandäng. Denna zon finns inte överallt där det finns strandängar. En välutvecklad blå bård förutsätter vattenståndsvariationer där betesdjuren under sommarens lågvatten kommer åt att beta ned vass och annan vegetation långt ut från land. Betesdjurens tramp och betning resulterar i ett grunt och öppet vatten. I detta grunda vatten finns en mycket stor produktion av frörika våtmarksväxter (gror på blottade ytor orsakade av tramp) och insekter, som i sin tur är en förutsättning för ett rikt djurliv i övrigt, särskilt fågellivet. Starrmad Ovanför vass och blåbård finns starrmaden med högstarr som ofta är tuvbildande och högre upp lägre starrarter. Frösättningen hos starrarna är väsentlig för fågelfaunan på strandängarna. 13
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Starrarterna är generellt konkurrenssvaga och kräver kontinuerlig hävd och vattenståndsvariationer för att fortleva. Fuktäng Den bredaste zonen i strandängen är fuktängen som omfattar en stor fuktighetsgradient, från fuktig till nästan helt torr. Zonen domineras av gräs och örter och är om den hävdas väldigt artrik. Om hävden uteblir riskerar zonen att förbuskas. Svämlövskog Svämlövskogar är ett Natura 2000-habitat. Svämlövskogar skiljer sig från sumpskogar genom att de är tidvis översvämmade och att de vid normal- eller lågvattenstånd är väldränerade [www.naturvardsverket.se]. Granen missgynnas av tidvisa översvämningar och svämskogar är därför lövdominerade. Skogar med hög luftfuktighet är viktiga livsmiljöer för många mossor, lavar, svampar, snäckor, sniglar och grodor och hyser ofta rödlistade arter [www.skogsstyrelsen.se]. Flera arter av mossor är svämberoende och anges som typiska arter i Natura 2000-habitatet svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett är i hög grad knutna till lövrika strandskogar och svämskogar med god tillgång på död ved även om de också förekommer i andra lövskogstyper. Figur 2a. Gräns tät vass och blå bård (svärdslilja). Sörfjärden strand, Eskilstuna kommun Figur 2b. Blå bård. Ängsö, Västerås kommun. Dun efter betande grågåsflock. Figur 2c. I förgrunden syns vasstarr, som är en vanlig högstarrart. Blå bård övergår i starrmad med lågstarr och brunven. Sörfjärden Strand, Eskilstuna kommun. Figur 2d. Starrmad. Sörfjärden Mågla. Eskilstuna kommun. 14
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Figur 2e. Tuvtåtelfuktäng möter åker. Höjdinmätning pågår. Figur 2f. Det saftigt gröna gräset är grenrör som invaderat Landholmarna, Enköpings kommun. hela starrmadzonen. I förgrunden syns tuvtåtel. Broängarna, Upplands-Bro kommun. 15
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön 3. Mälarens reglering nu och historiskt Minskad amplitud och lägre vårvatten Den enskilt största förändringen jämfört med det oreglerade tillståndet före 1943 är att årsamplituden har minskat från en median på ca 80 centimeter till ca 30 centimeter efter justeringen av bestämmelserna i vattendomen som gjordes på 1960-talet. En viktig förändring är också att vattenstånden i april, maj och juni sjunkit kraftigt, vilket syns i figur 3 och 4. Lågvattennivåerna har höjts någon decimeter under högsommar och sensommar (figur 4) men förändringen är inte lika stor som sänkningen av högvattennivåerna under senvår och försommar. Skillnaden på någon decimeter vad avser låga nivåer kan förmodligen delvis förklaras av osäkerheter i nivåuppgifterna. Figur 3. Vattenståndsvariationer månadsvis enligt nollalternativ och historiska regleringar. Strecket i boxen visar medianvärdet, boxen omfattar 50 % av värdena och gafflarna omsluter alla värden utom de 10 % högsta och 10% lägsta värdena (det vill säga 80 % av värdena finns inom gafflarna). Medianvärdet har använts för att sålla bort extremvärden som försämrar åskådligheten. Figur 4. Jämförelse mellan vattenståndsamplituer under låg- och högvattenperioder för historisk vattenregim och nollalternativ (etiketterat som nutid i diagrammet). Ca 80% av värdena återfinns inom gafflarna. Medianvärdet har använts för att sålla bort extremvärden som försämrar åskådligheten. 16
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Figur 5. Illustration hur strandekosystemen tryckts ihop - som ett dragspel - till följd av regleringen av Mälaren Den nu gällande regleringen innebär att vattenståndet i sjön ska hållas så jämnt som möjligt, vilket i sin tur innebär att vattenståndsvariationen blir liten. Detta medför att en mindre areal blir svämmade på våren och en mindre del torkar upp vid extremt lågvatten under torrperioder jämfört med de förhållanden som rådde för Mälaren i oreglerat tillstånd (figur 5). De tidigare sumpiga områdena mellan land och vassbård har blivit torrare och saknar regelbunden tillförsel av näringsrikt sjövatten [Wallin, 2000]. Redskap för jämförelse historisk tid - nutid Utifrån satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och höjdinmätning i fält på ett tiotal olika strandängar har Calluna identifierat höjdintervall inom vilka de olika vegetationszonerna förekommer i dag. För att få information om hur områdena såg ut innan regleringen skapades har häradskartan från början av 1900-talet studerats. I tabell 2 finns en jämförelse av de olika höjdintervallen inom vilka vegetationstyperna förekom då och förekommer nu. I figur 7 finns en historisk karta med dagens vegetationstyper inlagda. Tabell 2. Nivåer för studerade inmätta vegetationszoner och historiskt. Höjder i centimeter över slusströskeln. Inmätta nivåer jämfört med historisk regim (1901-1930) Predikterade historiska höjdintervall om man antar att vegetationen hade sin utbredning vid samma dränkningsvaraktigheterr under vegetationssäsongen som i nuvarande regim. Vegetationstyp och dränkningsvaraktighet Inmätta nivåer Historiskt Vass 14-100%, median 98% Blå bård 90-99% Starrmad 24-95% Tuvtåtelfuktäng 0-24% Höjdnivå: 375-425 Höjdnivå: 385-405 Höjdnivå: 375-389 Höjdnivå: 400-420 Höjdnivå: 383-436 Höjdnivå: 420 och uppåt Lägsta nivå med 0 % = 450 Nivån 368-374 hade 100% dränkning Nivån 425 hade 14% Nivåerna 378-380 hade 98 %. Höjdnivå: 436 och uppåt. Lägsta nivå med 0 % = 534 17
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Ytterligare ett viktigt redskap för att tolka vegetationszonernas stabilitet och läge i strandprofilen är att studera under hur lång tid varje säsong (vegetationsperioden) de ligger under vatten. Detta åskådliggörs i så kallade dränkningsvaraktighetsdiagram. Hundra procent dränkningsvaraktighet för en viss höjdnivå betyder att den nivån ligger under vatten hela vegetationssäsongen. Noll procent innebär motsvarande att nivån är torrlagd under hela vegetationssäsongen. Varaktigheten för ett vattenstånd spelar stor roll för de ekologiska processerna. Vattenstånd som inträffar några få dygn har i de flesta fall mindre betydelse än de med längre varaktighet. I figur 6 finns dränkningsvaraktigheter för nollalternativet och den historiska vattenregimen. Dränkningsvaraktigheter för nollalternativet är modellerade dygnsvärden (1976-2005). Den historiska vattenregimen gäller för observerade vattenstånd under perioden 1901-1930. Figur 6. Dränkningsvaraktighetsdiagram för nollalternativet (1976-2005) och historisk vattenregim (1901-1930). Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt Va s s o ch b l å b å r d I den historiska vattenregimen (tabell 2) började alla zoner utom fuktängen längre ner än idag och särskilt starrmaden hade en påtagligt större utbredning än idag. Figur 6 visar att i dag ligger nivån för 100% dränkningsvaraktighet på knappt 380 centimeter över slusströskeln, medan den låg på knappt 370 cm över slusströskeln i början av 1900-talet. Vass och blå bård återfinns i området för hög dränkningsvaraktighet. Vassar finns från 100% och ända upp till ca 14% med en median på 98%. Vassen kan alltså vandra högt upp i strandzoneringen, men den är gles och har endast spridda förekomster i de övre höjdintervallen. Blå bård finns idag i området som har 99-90% dränkningsvaraktighet. Vass och blå bård överlappar varandra till viss del och det är främst hävdtrycket från betesdjur som avgör vilken vegetation som utvecklas. Utan hävd invaderar vassen detta område eftersom bladvassen klarar långa dränkningsvaraktigheter bättre än högstarr. Men med bete eller hävd i den blå bården finns utrymme för konkurrenssvaga växtarter som annars trängs undan av vass. 18
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Vid jämförelse mellan häradskartan (kring år 1900) och satellitbildskarteringen ser man att den blå bården idag ligger i områden som då var rastrerad som våtmarksvegetation nedom strandlinjen. Calluna har tolkat rastreringen som vassar, men partier i dessa karteringsenheter var säkerligen en slags blå bård. En stor del av vassarna såg antagligen annorlunda ut än idag och var mer heterogena. Vasstäkt, våtmarksbete och slåtter var vanligt och skapade en luckig, gles vass där även andra växter fick utrymme. Vid jämförelse med andra lokaler som inte haft en sådan stor omställning i vattenregim som Mälaren haft, ser man att den blå bården och dess tillhörande växter ligger lägre (längre dränkning) runt Mälaren [Saukko, 1954, Andersson, 1973, Karlsson, 2009]. Detta indikerar att framför allt högstarren, som utgör gränsen mellan blå bård och starrmad, inte följt med ett ökat vattenstånd (eller längre dränkningsvaraktighet) uppåt i strandprofilen. Detta är ett tecken på att zonen har svårt att snabbt svara på förändringar i vattenstånd och att ett ökat vattenstånd kan innebära att växtligheten blir stressad. En förklaring är att högstarr inte sätter frö när den blir dränkt och därför inte lyckats expandera. En annan förklaring är att strandprofilerna har en sådan lutning att någon större areell utbredning inom rätt dränkningsintervall inte funnits tillgänglig. Högre upp där vi borde hitta högstarr, växer annan vegetation som är mer konkurrenskraftig. Det kan alltså vara frågan om restpopulation av högstarr i den blå bården och i så fall är vegetationen stressad i nuläget och tål ytterligare försämringar dåligt. Vår tolkning av förändringarna i Mälaren det senaste seklet, utifrån figur 6 och tabell 2 är ändå att utbredningen i höjdled troligen har varit ungefär lika stor historiskt som idag eftersom lutningen på kurvorna i intervallet från 100% och ända mot cirka 80% dränkningsvaraktighet är likartad för de två kurvorna. Bredden kan dock ha varit större historiskt eftersom strandprofilen är flackare längre ner mot vattnet (sam höjdomfång innebär större bredd ju närmare vattenlinjen man kommer). Störst förändringar i starrmaden Liksom för blå bård finns belägg för att starrmaden runt Mälaren har längre dränkning än på andra lokaler [Karlsson, 2009]. Historiskt utgjorde starrmaden en stor del av strandängen och omfattade ett stort höjdintervall vilket ses i figur 6 (i området 24-95%) och tabell 2. I dag är dock bredden på starrmaden liten; dränkningsvaraktigheter om 24-95% omfattar endast ett litet höjdintervall. I figur 6 syns detta tydligt. I den historiska regimen var kurvan sluttande i detta intervall, medan den nutida regimen ger en flack, närmast plan kurva, mellan 24-95%. När man visuellt scannar igenom häradskartan och jämför med dagens satellitbildskartering får man en tydlig uppfattning att dåtidens högstarrmad i hög grad omvandlats till åker eller gräsmark. Detta är också att förvänta vid den förändring som skedde när Mälaren reglerades vårhögvattnet minskades (nivåer högre upp i strandprofilen fick betydligt kortare dränkningsvaraktigheter). Vidare har också markavvattning och invallningar medfört att åkermark vunnits. De inmätta strandprofilerna är ytterligare en källa för att analysera förändringar av starrmaden. Calluna måttade in historisk zonbredd (höjdintervallet 383-436) i grafer för de strandprofiler som mätts in och jämförde med nulägets zonbredd (höjdintervall 405-420). Calluna fann att starrmadens bredd i strandprofilen minskat med minst 75%. De minskade översvämningarna tillsammans med invallningar har gjort att även fuktängen har minskat avsevärt i bredd mot den historiska strandängen. Calluna har funnit att fuktäng med tuvtåtel (och frisk-fuktig övrig gräsmark), har sin nedre gräns vid nivån 420 centimeter över slusströskeln, vilket motsvarar 24% dränkningsvaraktighet. Den övre gränsen är inte kopplad till vatten- eller hävdregim utan anger vanligen var åkern börjar på de specifika lokalerna. Vid visuell jämförelse mot häradskartan framkommer att fuktäng med tuvtåtel karterats som högstarrmad med tydlig våtmarksrastrering av lantmätaren. En stor del av fuktängen ligger också inom område som man i häradskartan tolkat som lågstarrmad. Kanske ingick även tuvtåtelfuktäng i detta markslag som kallats lågstarrmad? I vilket fall är det uppenbart att en stor del av dåtidens starrmader blivit torrare. 19
Projekt Slussen Ny reglering av Mälaren Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön Figur 7. Exempel på jämförelse mellan häradskartan och den nutida vegetationskarteringen för Sörfjärden Mågla. I olika rastreringar visas kartering från häradskartan och botten visas nuläget (satellitbildskarterad vegetation). De svarta punkterna är våra transekter med höjdinmätta värden. Till vänster syns höjdnivåerna i rött och motsvarande dränkningsvaraktigheter visas för nutida och historisk regim. Nivån 400 centimeter hade vid historisk tid 73% dränkning medan nivån idag har 99% dränkning. Kontentan av den historiska analysen jämfört med idag är att regleringen av Mälaren och förändrad markanvändning har medfört att främst starrmad har en ansenlig utdöendeskuld. För blå bård är historiska data mer osäkra och det går inte att slå fast hur denna zon har förändrats breddmässigt. I nedre kanten av blå bård har hävden särskilt stor betydelse genom att vass betas eller slås och på så sätt hålls tillbaka. Skillnaderna i detta område mellan historisk tid och nutid är en kompaktare vasskant nu, eftersom utnyttjande av vassen och störningsprocesser i form av hävd, islyft och översvämningar var vanligare förr. Strandängszoneringarna är som tidigare nämnt tröga system och växtligheten i starrmaden (både högstarr och lågstarr) betraktas som restpopulationer som ännu inte nått sin slutliga utbredning i förhållande till dagens reglering. Det är denna skillnad mellan vad som finns kvar i nuläget mot vad som kommer att försvinna med tiden som kallas utdöendeskuld. Arterna är stressade i nuläget och förväntas tåla ytterligare försämringar dåligt. Svämlövskog Historiskt har svämlövskogen haft förutsättningar i upp till cirka 450 centimeter över slusströskeln. I områden med flacka stränder har detta gett stora arealer. Detta är den utbredning skogen haft då det funnits rätt förutsättningar i form av jordart och hävdsituation. Dessutom kunde inte granen hävda sig då det på dessa höjder förekom sammanhängande perioder (om ca fem veckor), ett par gånger på tio år, då marken stod under vatten. Svämlövskogens utbredning överlappar med både starrmaden och fuktängen om man ser till den historiska utbredningen. Svämlövskog bör då främst ha förekommit där det finns genomsläppliga jordarter och där bete och slåtter av olika orsaker uteblivit. I skogsmiljöerna finns en tröghet men gran har sedan Mälaren reglerats fått bättre förutsättningar att vandra in på nivåer ner till runt 420 centimeter över slusströskeln. 20