EUROPAPARLAMENTET 2014-2019 Plenarhandling 13.4.2015 B8-0343/2015 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av uttalanden av rådet och kommissionen i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om en europeisk åminnelse av hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (2015/2590(RSP)) Fabio Massimo Castaldo, Laura Agea, Rolandas Paksas, Robert Jarosław Iwaszkiewicz, Ignazio Corrao för EFDD-gruppen RE\1057620.doc PE555.095v01-00 Förenade i mångfalden
B8-0343/2015 Europaparlamentets resolution om en europeisk åminnelse av hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (2015/2590(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 28 september 2005 1, den 28 februari 2002 2, den 15 november 2000 3, den 18 juni 1987 4 och den 2 april 2009 5 om det europeiska samvetet och diktatur, med beaktande av FN:s konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. En av de främsta drivkrafterna bakom rörelsen för Europas enande är viljan att förhindra nya krig och brott mot mänskligheten i Europa. B. Europaparlamentet har formellt erkänt i sin resolution av den 18 juni 1987 att de tragiska händelser som drabbade armenierna i det osmanska riket mellan 1915 och 1917 utgör ett folkmord enligt definitionen i 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. C. Europaparlamentet betonade i sin resolution av den 2 april 2009 vikten av att hålla liv i minnet av det förflutna, eftersom det inte kan bli någon försoning utan sanning och hågkomst. D. Detta folkmord har fått djupgående och långvariga konsekvenser för flyktingbefolkningarna, särskilt på den europeiska kontinenten. E. Det armeniska folkmordet får en ännu större betydelse mot bakgrund av högtidlighållandet av hundraårsminnet av första världskriget. F. Turkiet ratificerade 1950 FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. G. Det armeniska folkmordet planerades och genomfördes av det osmanska riket mellan 1915 och 1923 och fick som resultat att nästan 2 000 000 armenier deporterades, av vilka 1 500 000 män, kvinnor och barn dödades, 500 000 överlevande fördrevs från sina hem och det blev slut på en över 2 500 år lång armenisk närvaro i armeniernas historiska hemland. 1 EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 163. 2 EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 89. 3 EGT C 223, 8.8.2001, s. 182. 4 EGT C 190, 20.7.1987, s. 119. 5 EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 25. PE555.095v01-00 2/5 RE\1057620.doc
H. Den 24 maj 1915 utfärdade de allierade makterna Storbritannien, Frankrike och Ryssland ett gemensamt uttalande där för första gången någonsin en annan regering anklagades för att ha begått ett brott mot mänskligheten. I detta gemensamma uttalande stod det att de allierade regeringarna, mot bakgrund av dessa Turkiets nya brott mot mänskligheten och civilisationen, offentligen tillkännager för Höga porten att de kommer att ställa alla den osmanska regeringens medlemmar och alla deras ombud som varit inblandade i massmorden personligen ansvariga för dessa brott. I. Under tiden efter första världskriget åtalade Turkiets regering de högsta ledarna som varit inblandade i att organisera och genomföra det armeniska folkmordet och i massmorden på och förintelsen av armenierna. J. Vid en rad krigsrättsförfaranden åtalades och fälldes tjänstemän från den ungturkiska regimen för att ha organiserat och genomfört massmord på det armeniska folket. Huvudorganisatörerna för det armeniska folkmordet, krigsministern Enver, inrikesministern Talaat och marinministern Jemal dömdes alla till döden för sina brott, men domarna verkställdes inte. K. Raphael Lemkin, som skapade begreppet folkmord 1944 och som var den förste förespråkaren av FN:s konvention mot folkmord, nämnde exemplet Armenien som ett obestridligt exempel på folkmord under nittonhundratalet. L. På Lemkins enträgna yrkande antog FN:s generalförsamling den första resolutionen om folkmord, nämligen resolution 96(1) av den 11 december 1946, och i den resolutionen, liksom i själva FN:s konvention mot folkmord, erkändes det armeniska folkmordet såsom brott av det slag som FN ämnade förhindra genom en kodifiering av befintliga normer. 1. Europaparlamentet fördömer folkmordshandlingarna mot det armeniska folket, vilka planerats och fortlöpande genomförts av det osmanska riket och olika regimer i Turkiet under perioden 1894 1923, tillsammans med att armenierna berövats sitt hemland och utsatts för massmord och etnisk rensning som syftat till att utrota den armeniska befolkningen. Parlamentet fördömer också förstörelsen av det armeniska arvet samt förnekandet av folkmordet, tillsammans med alla försök att undfly ansvar och låta de brott som begåtts och följderna av dem falla i glömska. 2. Europaparlamentet högtidlighåller också minnet av det armeniska folkmordet i en anda av europeiskt brödraskap, solidaritet och rättvisa. Parlamentet högtidlighåller minnet av de 1,5 miljoner offren för det armeniska folkmordet och böjer sitt huvud i andakt inför dem som ljutit martyrdöden och de hjältar som överlevt kampen för sina liv och sitt människovärde. 3. Europaparlamentet lovordar de handlingar av frihet och mod som alla de rättfärdiga visat prov på, antingen de varit av osmansk eller utländsk härkomst, genom att de satt sina liv och sin frihet på spel under försök att rädda de armenier som drabbats av folkmordshandlingar i det osmanska riket. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant, det civila samhället, valda och icke-valda tjänsteman, sammanslutningar RE\1057620.doc 3/5 PE555.095v01-00
och massmedier att också gå med i detta högtidlighållande och förena sina krafter för att återställa historisk rättvisa och hedra minnet av offren för det armeniska folkmordet. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, såsom företrädare för EU:s institutioner, sluta upp bakom parlamentet för att högtidlighålla detta hundraårsminne för att mera konsekvent stadfästa det grundläggande målet om att förhindra folkmord och brott mot mänskligheten. 6. Europaparlamentet tackar alla dem som bidragit och fortsätter att bidra till att i en anda av öppenhet och solidaritet formellt erkänna och hugfästa minnet av det armeniska folkmordet, och uppmanar dem att fortsätta på samma väg. Parlamentet uttrycker sitt starka stöd till Armeniens och det armeniska folkets fasta föresats att fortsätta den internationella kampen för att förhindra folkmord samt för att folkmordet ska få juridiskt erkännande, för att de människor som utsatts för folkmord ska få upprättelse och för att historisk rättvisa ska fastställas. 7. Europaparlamentet föreslår att det fastställs en europeisk dag till åminnelse av folkmordet, för att det än en gång ska erkännas att alla folk, utan några fördomar grundade på ras och religion, och alla nationer i världen, ska ha rätt till fred och värdighet. 8. Europaparlamentet erinrar om att förnekandet av det armeniska folkmordet och andra brott mot mänskligheten, såväl som rasistiska och främlingsfientliga handlingar samt handlingar som uttrycker religiöst motiverat hat, utgör ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att de som sådana bör fördömas. 9. Inför 100-årsminnet av det armeniska folkmordet uppmanar Europaparlamentet alla EU:s medlemsstater att juridiskt erkänna denna händelse och uppmuntrar dem och EU:s institutioner att bidra ytterligare till erkännandet av det armeniska folkmordet. 10. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att erkänna historiska realiteter och officiellt erkänna det armeniska folkmordet och det berövandet av egendom som följt på det, att söka försoning och ge gottgörelse på ett sätt som anstår ett land som vill bli medlem av EU. I detta ska ingå bland annat, men inte bara, att det armeniska folket ska ha rätt att återvända till sitt nationella hem och trygga sin anknytning till det. Allt detta härflyter från den grundläggande och maktpåliggande principen om sanningen som vägen till försoning. 11. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att respektera och oinskränkt uppfylla de juridiska förpliktelser som den påtagit sig, också när det gäller att skydda kulturarvet och, framför allt, att seriöst genomföra en helhetsbetonad inventering av det armeniska, det grekiska, det assyriska och övriga kulturarv som förstörts eller ödelagts under förra århundradet, och utgående från detta utveckla en strategi för att antika och medeltida huvudstäder, kyrkor, skolor, fästningar, begravningsplatser och andra skatter belägna i vad som historiskt varit västra Armenien i prioriterad ordning ska återställas, och att försätta de ovannämnda kulturella och religiösa institutionerna i fullt funktionsdugligt skick. PE555.095v01-00 4/5 RE\1057620.doc
12. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att erkänna och fördöma det armeniska folkmordet och att, långt om länge, börja högtidlighålla Armeniens nationella arv, utgående från en fullständig normalisering mellan Turkiet och Armenien, där ankarfästet ska vara att man påtar sig den börda historien innebär, löser alla olösta frågeställningar på fredlig väg och ger sina inbördes förbindelser en fullständigt europeisk karaktär, som kommer att tjäna som utgångspunkt för den historiska försoningen mellan det armeniska och det turkiska folket. 13. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att återuppliva och, tillsammans med Armenien, ratificera de bägge protokollen om upprättande av diplomatiska förbindelser och normalisering av förbindelserna, vilka undertecknades i Zürich den 9 oktober 2009. 14. Europaparlamentet erinrar om att officiella erkännande av det armeniska folkmordet också innebär att de armeniska efterkommande till offren och de överlevande återfår sin värdighet. Parlamentet påpekar att den sista handlingen i samband med ett folkmord är att man förnekar det. 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s medlemsstaters regeringar, Turkiets regering, Armeniens regering och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. RE\1057620.doc 5/5 PE555.095v01-00