Kapitel 1 - Hej Hej jag heter Adele! Jag är 10 år. Idag har jag en T-shirt och shorts på mig. Min bästa vän heter Sofia och hon har en tunika på sig. Hon och jag går i samma klass, 4A på Grundhögskolan. Alla är snälla på Grundhögskolan förutom en. Det är slöjdläraren Vanja. Hon svär nästan hela tiden! En gång när det var fri lek så gick jag och Sofia ner till källaren. Då såg Sofia en konstig dörr. - Adele, sa hon, har du sett den här dörren någon gång? - Va? Nej! Vad konstigt! Hon rörde på dörren. Vi undrade vad som fanns bakom den.
Kapitel 2 - Brevet Nästa dag gick jag ner i källaren igen. Då låg det ett brev vid den mystiska dörren. Jag tog upp brevet och läste: Hej, jag behöver hjälp! Jag heter Siriopå och jag kommer från Simbalandet. Någon har förtrollat vår värld! Mvh Siriopå. Siriopå och Simbalandet! Vilka konstiga ord, tänkte jag.
Kapitel 3 - Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna till dörren. Någon där inne behövde min hjälp. När jag var på väg att berätta för Sofia vad jag hade hittat, gick brandlarmet. När jag gick ut, såg jag att slöjdläraren Vanja hade en konstig nyckel. - Det måste vara nyckeln till den magiska dörren, sa jag till Sofia. Vi ryckte snabbt till oss nyckeln utan att Vanja märkte det. Sedan gick vi ut. Efter en stund sa rektor Hia att vi fick gå in igen. Snabbt gick jag och Sofia ner i källaren. Hjärtat bultade när vi satte i nyckeln i låset och vred om.
Kapitel 4 En annan värld Jag sa: - Sofia det är bäst att du stannar här om jag behöver hjälp. På andra sidan dörren fanns en grön ljustunnel. På andra sidan tunneln fanns godisträd som höll på att vissna. Det luktade inte så värst gott när allt godis var ruttet. Jag letade efter någon som jag kunde prata med, men det fanns bara gräs, kaniner och ruttna godisträd. Jag gick och gick. Helt plötsligt hörde jag någon som ropade: - Riomio, Riomio! Jag undrade om den behövde hjälp. Jag ökade takten. Efter en liten stund såg jag en kanin med en karta i munnen. Den hoppade mot mig och jag stannade. Kaninen släppte ner kartan framför mig sen sprang den iväg.
Kapitel 5 - En annorlunda vän Jag följde kartan och kom fram till ett stort slott. Jag såg två stora harar som vaktade ingången. Jag började prata med vakthararna: - Hej, skulle jag kunna få komma in? - Har du någon karta eller pass eller så? - Jag har en karta. - Visa oss den. - Här, varsågod, sa jag. - Varsågod att gå in. När jag kom in i slottet dök plötsligt en konstig figur upp. Jag började prata med den: - Hej, vad heter du? - Jag heter Siriopå. - Det var du som skickade brevet, eller hur? - Ja, visst var det det. - Okej, varför ropade ni Riomio Riomio innan? Vem är det? frågade jag. - Riomio är vår fiende. Han har stulit vår godismagi, han är dum, sa Siriopå. - Ska jag hjälpa er? - Ja, gärna. - Jag kan gå och hämta saker från vår sida dörren. - Ok, sa Siriopå.
Kapitel 6 - Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra. Jag hade en plan! - Har ni någon stavmaskin? sa jag. - Ja, det har vi. - Kan man använda den? - Ja, det kan man. - Bra! Min plan är att vi har en pinne och en ring och tejpar ihop pinnen med ringen. Sedan tar vi ett rep och spikar ihop repet med ett nät och lägger i någonting som Riomio är allergisk mot. - Vad är Riomio allergisk mot? frågade jag Siriopå. - Mot godis! Han försvinner om han ser det! - Vad bra! Då vet jag vad jag behöver!
Jag behöver: Pinne Ring Tejp Rep Spikar Nät Hammare Godis Jag sa hej då till min nya kompis och sprang iväg mot dörren.
Kapitel 7 - Tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt. Sofia hade gått till klassrummet. Jag tänkte: jag börjar med den lättaste. Det var pinnen. Jag visste att det fanns många pinnar vid andra våningen. Jag smög upp till våning två och rätt vad det var så såg jag en pinne som var perfekt. Den tar jag, tänkte jag. Sen var det dags för den andra saken: ett rep. Det fanns rep i soptunnan på gården. En ring låg också i soptunnan. Jag tog den med. Sen skulle jag ta en hammare. Hammaren fanns i slöjdsalen. Det var inga som hade slöjd nu, men dörren stod på glänt. Det var bara Vanja som var i slöjdsalen. Jag hörde henne svära. Då såg jag fem spikar utanför dörren. Jag tog upp spikarna och såg en spik till. Jag tog upp den också och kastade in den i slöjdsalen. Vanja tittade konstigt på spiken. Medan hon tittade på den, smög jag in i slöjdsalen och tog hammaren. Jag tänkte: nu tar jag godis. Det finns i personalrummet. Jag smög till personalrummet. Nu märkte jag att alla barn var på rast och att alla lärare satt i personalrummet. Jag får vänta till rasten är slut, tänkte jag.
- Pling pling! Det var rastklockan som ringde. Alla utom en sprang till klassrummen. Det var rektor Hia. Hon tittade på mig och sa: - Vad gör du här? - Eee jag väntar på en fröken, sa jag. - Jag är här, jag kan hjälpa dig. - Jag undrar om jag får kolla en sak i personalrummet? - Ja, det får du, men gör det snabbt. - Det ska jag. Tack! Jag gick in i personalrummet och tog lite godis. Då såg jag att det fanns lite tejp där, så jag tog den också. Nu hade jag bara en sak kvar, det var nätet. Men vart fanns det? Sen såg jag en lapp. På den stod det: Ett nät finns vid sophuset! Jag sprang till sophuset och tog nätet. Nu sprang jag supersnabbt till dörren!
Kapitel 8 Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig iväg. Supersnabbt sprang jag till slottet. Jag tänkte att Riomio kan komma när som helst. Nu var jag framme vid slottet. Siriopå stod utanför slottet. - Vi hörde några tunga steg innan, sa hon. Skynda dig! - Ja, jag skyndar mig. Var är stavmaskinen? - Här inne. - Okej. Jag tejpade och spikade ihop staven. Sen la vi in staven i stavmaskinen. Duns, krasch, bom, pip lät det när den jobbade. - Färdig! sa Siriopå. - Ers höghet, Riomio kommer! sa vakterna. - Oj! Ut med dig och börja trolla! sa Siriopå till mig. Jag gick. ut där stod Riomio han var ungefär lika lång som tanja, men det kunde man inte tänka på nu. Jag sköt ett skott mot honom. Bom, den träffade inte. Riomio sprang mot mig. Snabbt sköt jag en gång till. Jag måste träffa nu, annars kanske jag dör! tänkte jag.
Som tur var träffade jag. Jag såg hur han försvann in i nätet och sedan försvann för gott. Då kom all godismagi tillbaka! Alla vissn träd blev fulla med godis igen och de sprutad ut godiskonfetti! Alla jublade! Siriopå sprang och tackade mig. - Du ska få en glass, godiskonfetti och massa pengar som tack för hjälpen! - Tack.
Jag gick mot dörren och sa: - Hoppas inte mamma har kommit! Siriopå hörde det jag sa: - Det har inte hänt något i den andra världen, sa hon. - Va? Har tiden stannat? - Nej, det har kommit en luftgubbe som liknar dig och har tagit din plats. Till exempel om din mamma har hämtat dig. Då sitter luftgubben i bilen. När du går ut ur den här världen kommer du att ta luftgubbens plats. - Okej, hejdå! Kan jag komma igen imorgon? sa jag till Siriopå. - Ja visst, vi möts vid dörren klockan tio. Okej? - Okej. - Hejdå! - Hejdå!
Kapitel 9 Slutet Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Då sa fröken Anna: - Nu är det rast! Alla rusade ut. Klockan tio skulle jag ju träffa Siriopå, men klockan var inte tio än så jag hann vara ute en liten stund. När jag gick förbi slöjdsalen tappade Tanja en hammare på tån. - Aj! skrek hon. Jag sprang in dit. - Ska jag hämta en kylklamp? - Nej bghjhgb hgdbhvsbvj. - Vad betyder det? - Det betyder tack ändå på mitt hemspråk. - Jaha, jag trodde att det var ett svärord. Jag har alltid trott att det är svärord när du säger ord jag inte förstår. - Nej det är det inte. Men vänta, var är min ena nyckel? - Jag har den, sa jag.
- Åh, har du hjälpt dem i den magiska världen? frågade Vanja. - Ja, det har jag. Blir du arg nu? - Nej, bara glad. Jag har aldrig tid att gå dit. - Kan vi ha det som en hemlighet? Bara du, jag och min bästa vän, sa jag. - Okej, du kan behålla nyckeln. - Tack! Vad är klockan? sa jag. - Tio, varför undrar du? - Tio! Jag ska på besök i den magiska världen nu. Hej då! Jag sprang till dörren. Tur att jag fick behålla nyckeln. När jag träffade Siriopå frågade jag henne: - Siriopå, kan jag komma någon annan gång? Jag har så mycket att göra nu. - Ja visst, du får komma när du vill! - Tack, hejdå! - Hejdå! Jag gick tillbaka till den vanliga världen och ut på rast. Jag kände att jag hade lite pengar i fickan. Jag letar upp Sofia så går vi och köper någonting i kiosken, tänkte jag. Det kändes skönt att jag hade kunnat hjälpa Siriopå och de andra i den magiska världen.