Rapport Bara naturlig försurning Bara naturlig försurning Bilaga 1 Konsekvensanalys av reviderat delmål för försurade sjöar och vattendrag 1
1 Problemanalys Delmålet för sjöar och vattendrag är uppnått i förtid. Återhämtningen från försurningen har fortsatt. Av Sveriges drygt 50 000 sjöar större än 4 ha som delmålet gäller för, var endast 3 % försurade år 2005 och andelen försurad rinnsträcka uppskattades till ca 6 %. Den tidigare formuleringen löd: År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Försurningspåverkan av sjöar är mycket ojämnt fördelad över landet. Den största påverkan finns i Sydvästra Sverige, där depositionen av försurande ämnen är störst. Andelen försurad rinnsträcka avser rinnande vatten enligt Blå kartans hydrografi som omfattar vattendrag med avrinningsområden ner till mellan x och y km2, beroende på var i landet man befinner sig. Beräkningen av andel försurad rinnsträcka baseras på data från sjökemi Uppskattningen innehåller stora osäkerheter, men ger en tydlig indikation på att delmålet att mindre än 15 % av sträckan rinnande ska vara försurat är uppfyllt när det gäller det genomsnittliga tillståndet i vattendrag. För mer utförlig beskrivning av problemet se bl.a. kap. 5.2 i huvudrapporten. 2 Referensalternativ Prognosen till 2010 visar på en minskad försurning av sjöar och vattendrag med ytterligare några tiondels procent. För mer utförlig beskrivning av referensalternativet se kapitel 5.2 i huvudrapporten. 3 Förslag till nytt delmål Den nya formuleringen av delmålet förslås lyda: År 2015 skall andelen sötvatten försurade av människan vara högst 25% i sydvästra Sverige och 5% i mellan-och sydöstra Sverige. I Norrland ska försurningen inte öka. Precisering: Delmålet avser antalet sjöar större än 1 hektar, och vattendrag med avrinningsområde över 2 km 2. Som försurade ingår även de kalkade objekt som enligt Bedömningsgrunder klassas som försurningspåverkade 2
Syftet med förändringen är främst att ge en bättre beskrivning av försurningstillståndet i Sverige. Regionaliseringen gör att olika mål kan sättas beroende på omfattningen av problemet i de olika landsdelarna. Det gör också att de stora problemen i sydvästra Sverige inte döljs av den relativt ringa försurningen i resten av Sverige vilket var fallet med det tidigare delmålet med en procentsiffra för hela landet. Sjöar mellan 1 och 4 hektar utgör ca 40% av Sveriges sjöar > 1 ha. Genom revideringen av delmålet inkluderas en betydande resurs i form av biologisk mångfald och rekreation i delmålet. Avgränsningen av vattendrag till vattendrag med avrinningsområden större än 2 km 2 är till för att ge en tydlig avgränsning av vilka vattendrag som delmålet gäller för. Gränsen valdes för att mindre vattendrag i vissa fall inte är permanenta och att variationen av vattenkemi och flödesförhållanden i tid och rum är mycket stor. 4 Behov av förbättrad miljöövervakning Förändringen av delmålet kräver inte några nya fysiska åtgärder utöver de som föreslås för andra delmål. Däremot ställer den nya formuleringen av delmålet större krav på uppföljningen jämfört med tidigare. Sjöar mellan 1 och 4 ha måste ingå i miljöövervakningen och ett större antal provtagna sjöar krävs för att få samma noggrannhet på uppskattningen av andelen försurade sjöar i varje landsdel som för hela landet. Vattendragen går inte att följa upp på ett tillfredsställande sätt med den nuvarande miljöövervakningen. Någon yttäckande övervakning av vattendrag ingår inte i den nuvarande miljöövervakningen. Det saknas idag kunskap om hur ett sådant övervakningsprogram ska läggas upp som ger användbara resultat till rimliga kostnader. Anledningen till detta är den stora variationen i tid och rum i vattendragskemin. Variationen är störst i små vattendrag där den mesta försurningen finns. Den bästa kunskapen om vattenkemins variation finns från Krycklan i Västerbotten (Buffam m fl., 2007). Metodik finns för att beräkna fördelningen av vattenkemin i små vattendrag utifrån nedströms punkter, men det behövs data motsvarande dom från Krycklan från fler platser i Sverige för att kunna tillämpa metodiken (Fölster m.fl, 2007). Till FU2008 uppskattades försurningspåverkan i vattendrag utifrån sjökemi, där en sjö antogs representera medelkemin i ett vattendrag med samma avrinningsområdesstorlek. Mer kunskap behövs dock för att kunna avgöra om detta antagande är giltigt. I så fall skulle resultaten från den yttäckande övervakningen av sjökemi kunna användas till att följa upp miljömålet för vattendrag även i kommande uppföljningar av delmålet. Noggrannheten i uppskattningen av hur många försurade sjöar det finns i Sverige beror av hur många sjöar som ingår i den sjöinventering som ligger till grund för beräkningen. Antalet har varierat från ca. 4000 i RI90, till ca. 3000 i RI95 och RI00 ner till knappt 2000 sjöar i sjöinventeringen 2005. Noggrannheten beror också av 3
variationen i data. Variationen kan vara beroende av om sjöarna 1-4 ha och försurade kalkade sjöar ingår i dataunderlaget. Revideringen av delmålet kan därför leda till att Miljöövervakningen behöver förändras för att uppnå samma noggrannhet i uppföljningen av delmålet som tidigare. Regionaliseringen av delmålet innebär att fler sjöar behöver provtas för om man vill uppnå samma noggrannhet i bedömningen av varje enskild landsdel som för hela landet med hittillsvarande miljöövervakning. För att undersöka hur behovet av Miljöövervakning förändras med revideringen av delmålet beräknades noggrannheten i bedömningen av andel försurade sjöar med en Monte Carlo simulering. METOD För undersökningen användes data från 3897 slumpade sjöar > 1 ha i RI90. Av dessa var 3322 sjöar > 4 ha. Slumpningen gjordes efter en stratifiering efter län och storleksklass så att ett bestämt antal sjöar slumpades ut i ett visst län och en viss storleksklass så att resultaten kunde räknas om till att gälla alla Sveriges. RI90 valdes för att den till skillnad från de två påföljande riksinventeringarna omfattade sjöar 1 4 ha. RI05 användes inte eftersom urvalet där gjordes efter en uppdelning i kalkade och ej kalkade sjöar, vilket försvårar beräkningarna och gör dom mindre pålitliga. Den variabel som utvärderades var försurningspåverkan enligt Bedömningsgrunder. Kalkade sjöar korrigerades med Ca*/Mg* ((Fölster och Wilander, 2005). För att beräkna konfidensintervallet för andel försurade sjöar, slumpades sjöar ur RI90 med återläggning. För varje län och storleksklass slumpades lika många sjöar som ingick i Riksinventeringen för den klassen. Efter att en sjö tagits ut genom slumpning lades den tillbaka så att den kunde väljas igen. Sjöar slumpades i alla län och storleksklasser så att ett stickprov med lika många sjöar som i den ursprungliga Riksinventeringen erhölls. På det sättet skapades en ny Riksinventering som gav en uppskattning av antal försurade sjöar som avvek något från det ursprungliga resultatet. Genom att upprepa detta förfarande 1000 gånger skapades en fördelning av uppskattningar av andel försurade sjöar i Sverige. För dessa 1000 uppskattningar kunde medelvärde och standardavvikelse beräknas. Konsekvenserna av ett förändrat antal sjöar i underökningen för säkerheten i uppskattningen beräknades genom att ändra antal sjöar i det slumpvisa urvalet proportionellt i alla län och storleksklasser. Beräkningarna gjordes både med och utan sjöar 1-4 ha och både med och utan försurade kalkade sjöar inkluderade. Beräkningarna upprepades med uppdelning på landsdelar för sjöar > 1 ha och inklusive kalkade sjöar. RESULTAT Att inkludera sjöar 1 4 ha leder inte till att osäkerheten i bedömningen av andel försurade sjöar ökar med bibehållen storlek på Miljöövervakningen (Tabell 1). Inte heller inkluderandet av försurade kalkade sjöar ökar osäkerheten. Även om förhållandet mellan små och stora sjöar respektive kalkade och okalkade sjöar inte behöver vara exakt samma nu som 1990, då försurningen var mer omfattande, kan man 4
ändå hålla för sannolikt att revideringen av vad delmålet ska omfatta inte påverkar övervakningsbehovet i någon nämnvärd utsträckning. Tabell 1. Andel försurade sjöar för hela Sverige med olika definitioner av försurning. Standardavvikelsen (Stdv) beräknat med en provstorlek på 2000 sjöar > 4 ha > 1 ha Andel försurat Stdv. Andel försurat Stdv. Exkl. Försurade kalkade 12.12% 1.2% 13.9% 1.0% Inkl. Försurade kalkade 19.6% 1.2% 19.5% 1.0% Förslaget att regionalisera delmålet innebär däremot att behovet av antalet sjöar i den yttäckande övervakningen ökar. Det nya Miljöövervakningsprogrammet omfattar 4800 sjöar. Även en sådan ökning av omfattningen räcker inte för att standardavvikelsen på uppskattningen ska bli av samma storlek i de sydliga delarna med hög försurning som för hela landet med 2000 sjöar i inventeringen. Detta beror dock till stor del på att andelen försurade sjöar är så mycket större än för hela landet (Tabell 2). Om man i stället uttrycker standardavvikelsen som % av antal försurade sjöar leder regionaliseringen inte till ett ökat övervakningsbehov i de södra delarna. Resultaten baserar sig på RI90 och är beroende av försurningens omfattning 1990. Det går därför inte att ange någon osäkerhetsnivå för indikatorn med dagens miljöövervakning och försurningssituation, eller hur många sjöar som skulle behöva provtas för att uppnå en viss säkerhet. I samband med nästa fördjupade utvärdering kommer det dock finnas underlag för att göra en sådan beräkning. Tabell 2. Andel försurade sjöar i olika landsdelar med sjöar 1-4 ha och försurade kalkade sjöar inkluderade. Standardavvikelsen (Stdv.) beräknad med en provstorlek på 4800 sjöar. Det relativa felet anger standardavvikelsen uttryckt i % av antalet försurade sjöar. Landsdel Andel Försurat Stdv. Relativt fel Norrland 7.80% 0.84% 10.7% Ö. och M. Sverige 35.30% 1.77% 5.0% SV Sverige 66.42% 1.79% 2.7% Hela Sverige 19.5% 1.0% 5.4% 4.1.1 Slutsatser Inkluderandet av sjöar 1 4 ha och försurade kalkade sjöar i delmålet leder inte till ökat behov av uppföljning. Regionaliseringen av delmålet kräver däremot en större omfattning av den yttäckande övervakningen av sjöar men det går med dagens underlag inte att beräkna hur mycket större. 5 Referenser 5
Buffam, I., Laudon, H., Temnerud, J., Morth, C.M. and Bishop, K.: 2007, 'Landscape-scale variability of acidity and dissolved organic carbon during spring flood in a boreal stream network', Journal of Geophysical Research-Biogeosciences 112. Fölster, J. and Wilander, A.: 2005, 'Försurningsbedömning in kalkade vatten med kvoten Ca*/Mg*. Institutionen för Miljöanalys, SLU. Rapport 2005:3'. Fölster, J., 2007. Bedömningsgrunder för försurning. Inst. för Miljöanalys. Rapport 2007.x. 6