!!!!!!! mullvadarnas näste Jag, John & Diana skulle träffas i en gränd på NewYorkgatan. När John och Diana hade kommit till gränden sa John Vad gör vi här??? Jag stirrade på John som ett levande frågetecken, sen sa jag Har inte du läst tidningen i morse??? Du ringde mig kl. 08:45 på morgonen så jag hann inte. Men det gjorde jag, sa Diana. När gick du upp egentligen?!?! Typ 2 timmar innan du ringde. John kollade på mig och Diana som om han hade missat något jätteviktigt. Vad har jag missat?!?! Du vet mullvadarna som det har stått om mycket i tidningen Ja vad då da. Dem har slagit till igen. John blev helt paff, så paff att John inte kunde säga något på en hel kvart. Men vad har hänt då da frågade John uppspelt. Dem tog sig in på Coca-Cola-fabriken som anställda och försökte ta sig in i kassaskåpet. Men dem blev upptäckta så jag tror att det kommer att slå till igen. Men när?!?!? undrade John och såg skräckslagen ut. Efter en glass och en sväng in på York gallerian gick vi hem till mig för att tänka på en ny plan till det här brottet. Vi skulle behöva en ny strategi. Jag har det!!!, sa jag med ett leende. Va...vad har du kommit på Rebecca?!?! sa Diana Jo... jobbar inte din pappa på Coca-cola-fabriken John?!?! Jo va då da??? Har din pappas chef sett din pappas barn? Nej... Jag ler det där leendet som betyder att jag har en plan. Prata med din pappa och se om jag, Diana & du kan hälsa på Cocacola-fabriken!!! Varför??? För om han säger ja så kan vi snoka runt och se om vi hittar några bevis på att de kommer tillbaka,idiot!!! När jag kom hem till John sa han med den bästa tonen jag någonsin hört. Pappa sa ja. Fattar du han sa ja!!! Ja... men dämpa dig lite va.
Vi måste hålla en väldigt låg profil. OK!!!!!! Ok jag lovar, men vet Diana om det än då?!?! Nej jag berättar när jag kommer hem. Hon bor ju trots allt granne med mig. Vi kände den goda Coca cola lukten från maskinerna. Efter ett tags gående i vita overaller kom vi fram till chefens kontor. Han såg snäll ut men hade en ölmage och hade ett hett temperament. Det vill säga, han var riktigt taskig. Hej chefen sa Johns pappa mhhhhh sa chefen och kollade först på Johns pappa Ola och sedan på oss vilka har du med dig idag då? Det är mina barn som jag hade lovat att få följa med till mitt jobb idag. HEJ!!!! sa vi alla 3 och log det största vi kunde. Sedan fick vi ta en titt på hela fabriken. Det tog ungefär en & en halv timme. Efter det fick vi gå runt lite ensamma så då var det dags att börja snoka runt. Efter en stund så klagade Diana på att hon hade ont i fötterna. Vi gick in i ett rum för att kolla vad som hade hänt med hennes fot. Då märkte vi att vi var i samma rum som det stora kassaskåpet där Coca cola receptet fanns. Men det som jag, John och Diana tyckte var jättekonstigt var att chefen för Coca-cola-fabriken inte visste om receptet. Vi gick samma väg tillbaka. När vi kom till Olas kontor frågade jag Finns det någon som känner till Coca cola receptet i denna fabrik??? Ja, en. Men kan jag lita på er om jag säger det? Men kan denna person receptet utantill eller behöver han/hon receptet i handen för att kunna minnas? frågar Diana. Nej... Ok, du kan lita på oss. Det är jag What... Det är bara jag som kan receptet Men chefen måste ju också veta om det annars kan man ju inte göra Colan!!! Ola gick fram till kontorsfönstret och drog ner persiennen medan han började berätta hur det gick till när chefen fick reda på receptet av Ola. När jag började jobba här så visade det säg att han hade frågat alla om dom visste om Coca cola receptet. Men varför???
Jag vet inte. Men när det var min tur att söka till det här jobbet så frågade han samma fråga känner du till Coca cola receptet??? Vad sa du Jag sa sanningen Så du sa ja Ola log men det försvann fort, han sa Jag är hungrig är inte ni det? Kom så går vi och käkar. Vi förstod att Ola tyckte att han hade försagt sig men samtidigt hade vi fått väldigt mycket fakta från honom. Samma tid samma plats bakom den mörka gränden bredvid New Yorks stor torg. Vad gör jag här nu då da Diana kollade inte bara på mig den här gången utan på John också. Jag väntar på ett svar. Vilket svar??? Svaret på min fråga om vad jag gör här!!! Jaha, det kunde du ha sagt. Jag och John tror att vi har kommit på något. Vad har ni kommit på?!?! Diana såg ut som om hon hade vunnit 1003 miljarder kronor. Jag & John kollade först på varann och sedan på Diana och sedan på varandra igen. Hahahahahahaha!!! Vad är det??? Inget, men nu måste vi komma på något att göra för att mullvadarna inte ska slå till igen. Alla kollade på varann. Jag har kommit på det sa Diana och lyste som en solstråle. Vi kan ta nattbussen och smyga in på Coca-cola-fabriken. Men det är laserstrålar överallt så man måste ha ett passerkort för att bli av med laserstrålarna. Men vi har ju inget passerkort?! sa jag och la mitt huvud på sned och kollade på John. Nej... nej jag tänker inte ta pappas passerkort. Glöm det!!! Nähe, hur ska vi rädda din pappas jobb då da?!?! John suckar och säger Ja,ja jag gör det. Lova det. Jag lovar. När John kom hem kollade han så hans pappa inte var hemma. John visste att pappas passerkort låg bevarat i ett kassaskåp. Johns pappa tror att han är den ända som vet sifferkombinationen till kassaskåpet.
John fick leta lite efter kassaskåpet men när han väl hittat det var passerkortet så gott som vårt. John hörde sin pappas fotsteg utanför dörren.john for upp som en kanonkula från golvet och sprang till sitt rum med kortet i ett stenhårt grepp. Han gömde kortet bakom alla böcker i bokhyllan. Men när ska vi smyga in på Coca cola fabriken? Ungefär kl 23:00 på kvällen är vi inne, hur så?!?! Jag undrar bara eftersom min pappa brukar somna ungefär då! Brukar din pappa dricka te??? Ja hur så?!?! Jag berättade vad han kunde göra Lägg sömnpiller i hans te, efter typ 5 min så börjar det verka. Så tiden vi skulle träffas var kl 23:10 i stället för kl 23:00. När vi väl var på Coca-cola-fabriken så fick vi använda passerkortet ungefär 5-6 gånger innan vi kom in. Efter lite tjafs kom vi fram till att sitta i en timmes pass var medans det andra 2 fick sova. Vi var på väg att ge upp när vi hörde fotsteg ute i trappan. Vad var det?!?! skrek jag skräckslaget. Shhhhhhhhhh dem kan höra oss! visk skrek Diana till mig. Förlåt...men vem har telefonen?!?! sa jag. Jag har den sa Diana lugnt och sansat. Men ring polisen da!!! visk skrek jag till Diana. Ja, chilla med livet sa hon med en stressad röst. Men vi hann inte ringa innan mullvadarna kom in i rummet. Men vi han som tur var att gömma oss. Ah, polischefen här. Vad gäller det? Ni måste komma till Coca-cola-fabriken. Mullvadarna har gjort inbrott och för söker ta Coca cola receptet. Åk hit det snabbaste ni kan!!! skrek jag. Vi är redan på väg sa han stressat. När poliserna väl kommit hade mullvadarna redan tagit Coca cola receptet och var på väg ner för trappan när det stötte på poliserna. Men när mullvadarna försökte springa upp igen så stod vi 3 där, jag Rebecca, John & Diana. Mullvadarna bestämde sig för att ge upp. Det var ett väldigt smart drag om du frågar mig. Nästa dag låg Coca cola receptet på sin plats igen i fabriken. Ni är de bästa spionerna vår stad har haft på länge,sa polischefen. Hur kom ni på att ni skulle bli spioner och vad heter ni???
Vårt gäng heter Saltakornen och hur vi blev så bra spioner är en lång historia... The End