Nord Stream Utbyggnadsprojekt Samrådsunderlag, Sverige Nord Stream AG April 2013 Dokument Nr. N-PE-PER-REP-705-BPSE0100-A
Innehållsförteckning 1 Aktuellt samrådsunderlag... 9 1.1 Kontaktuppgifter... 10 2 Presentation av projektet... 11 2.1 Projektutvecklare... 11 2.2 Projektet... 11 2.3 Aktuell status för Nord Stream ledning 1 och 2... 12 3 Syfte och behov av projektet... 14 4 Alternativ... 17 4.1 Sträckningskorridorer... 17 4.2 Kriterier för val av sträckningskorridor... 17 4.3 Sträckningskorridorer genom svensk ekonomisk zon... 18 4.4 Noll-alternativ... 19 5 Projektbeskrivning... 21 5.1 Infrastruktur... 21 5.2 Teknisk design... 21 5.3 Material... 22 5.4 Logistikkoncept... 24 5.5 Förberedande verksamhet... 24 5.6 Anläggningsarbeten... 25 5.7 Avtestning... 29 5.8 Driftsättning... 29 5.9 Drift... 29 5.10 Avveckling... 29 6 MKB-förfarandet och allmänhetens deltagande... 31 6.1 De nationella och internationella legala ramverken... 31 6.1.1 Internationella konventioner... 31 6.1.2 Nationell MKB-process... 31 6.1.3 Gränsöverskridande MKB-process (Esbo)... 32 6.2 Allmänhetens deltagande... 34 7 Befintliga förhållanden... 36 7.1 Den fysiska och kemiska miljön... 36 7.1.1 Batymetri... 36 7.1.2 Hydrografi och vattenkvalitet... 38
7.1.3 Meteorologi... 40 7.1.4 Ytsediment och föroreningar... 42 7.1.5 Områden med konventionella stridsmedel och minor... 43 7.1.6 Dumpningsplatser för kemiska stridsmedel... 45 7.1.7 Klimat och luft... 46 7.1.8 Buller... 47 7.2 Biologisk miljö... 47 7.2.1 Pelagisk miljö (plankton och larver)... 47 7.2.2 Bentisk miljö (bentisk flora och fauna)... 47 7.2.3 Fisk... 48 7.2.4 Marina däggdjur... 50 7.2.5 Fåglar... 51 7.2.6 Skyddade områden... 52 7.3 Socioekonomisk miljö... 56 7.3.1 Fartygstrafik och farleder... 56 7.3.2 Fiske... 60 7.3.3 Kablar, rörledningar och vindkraftsparker... 62 7.3.4 Platser för utvinning av råvaror och exploaterbara naturresurser... 64 7.3.5 Kulturmiljö... 66 7.3.6 Militära övningsområden... 67 7.3.7 Miljöövervakningsstationer... 69 8 Allmän strategi för beskrivning av utgångsläget... 71 8.1 Nulägesbeskrivning... 71 8.2 Undersökningar av sträckning, konstruktion och anläggning... 72 8.2.1 Rekognocerande undersökning... 72 8.2.2 Teknisk, geofysisk och geoteknisk undersökning... 72 8.2.3 Undersökning stridsmedelförekomst... 73 8.2.4 Undersökningar av kulturmiljö... 73 8.2.5 Undersökning av ankarkorridor... 74 8.2.6 Förundersökning inför utläggning... 75 8.2.7 Undersökning till stöd för anläggningsarbeten... 75 8.2.8 Undersökning efter läggning... 76 8.2.9 Undersökning av anlagda ledningar... 76 8.3 Fältundersökningar av miljön... 76 8.3.1 Bottensediment... 77 8.3.2 Makrozoobentos... 78 9 Allmän strategi för miljökonsekvensbeskrivning... 81
9.1 Definition av påverkat område och av effekter som bör undersökas... 81 9.2 Metoder för konsekvensbedömning och utvärderingskriterier... 82 9.3 Kumulativ påverkan... 84 9.4 Indirekta potentiella miljökonsekvenser... 84 9.5 Gränsöverskridande påverkan... 85 9.6 Jämförelse av alternativen... 86 9.7 Utvärdering av kunskapsluckor och osäkerhetsfaktorer... 86 10 Konsekvensbeskrivning - omfattning och potentiell påverkan... 87 10.1 Konsekvensbedömning av den fysiska och kemiska miljön... 87 10.1.1 Batymetri... 87 10.1.2 Hydrografi och vattenkvalitet... 88 10.1.3 Föroreningar i ytsedimenten... 89 10.1.4 Kemiska stridsmedel... 90 10.1.5 Klimat och luft... 91 10.1.6 Buller... 92 10.2 Konsekvensbedömning av den biologiska miljön... 92 10.2.1 Pelagisk miljö... 92 10.2.2 Bentisk miljö... 93 10.2.3 Fisk... 94 10.2.4 Marina däggdjur... 95 10.2.5 Fåglar... 95 10.2.6 Skyddade områden... 96 10.3 Konsekvensbedömning av den socioekonomiska miljön... 97 10.3.1 Fartygstrafik och farleder... 97 10.3.2 Fiske... 97 10.3.3 Kablar, rörledningar och vindkraftsparker... 98 10.3.4 Områden med utvinning av råvaror och exploateringsbara naturresurser... 99 10.3.5 Kulturmiljö... 100 10.3.6 Militära övningsområden... 101 10.3.7 Miljöövervakningsstationer... 101 11 Riskbedömning... 103 12 Skyddsåtgärder... 105 13 Miljöövervakning... 106 14 Översiktlig preliminär tidplan för projektet... 109 15 Innehåll i kommande miljöredovisning... 111 16 Referenser... 112
Förkortningar och definitioner AG AIS ALARP bcm BUCC BSPA COMBINE CTDO CWA CWC DEN DNV EBRD EC EEZ EIB MKB ESMS Esbo EU HAZID HELCOM IBA ICES IFC IMO LAT LFFG LFFR LIT LNG MARPOL MCC NO x NEGP OECD PID POL Aktiengesellschaft automatiskt identifieringssystem (automatic identification system) så låg som det är praktiskt möjligt (as low as reasonably practicable) miljarder kubikmeter (billion cubic metres) reservkontrollcenter (back-up control room) skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas) Samarbetsprogram om övervakning i Östersjön (Cooperative Monitoring in the Baltic Marine Environment) ledningsförmåga, temperatur, djup och syre (ekolod) (conductivity, temperature, depth and oxygen (profiler)) kemiska stridsmedel (chemical warfare agents) betongbeläggning (concrete weight coating) Danmark Det Norske Veritas Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska kommissionen exklusiv ekonomisk zon Europeiska investeringsbanken miljökonsekvensbeskrivning ramverk för miljö- och socialledning (environmental and social management system) Konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang Europeiska unionen identifiering av risker (hazard identification) Baltic Marine Environment Protection Commission (Helsingforskommissionen) Viktigt fågelområde (enligt Birdlife International) (Important Bird Area) Internationella havsforskningsrådet International Finance Corporation Internationella sjöfartsorganisationen Lettland landföringsanläggningar i Tyskland (landfall facilities in Germany) landföringsanläggningar i Ryssland (landfall facilities in Russia) Litauen flytande naturgas (liquefied natural gas) Internationell konvention för förhindrande av förorening från fartyg huvudkontrollrum (main control room) kväveoxider North European Gas Pipeline Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling Projektunderlag (Project information document) Polen
psu RUS SGU SMHI SO 2 SWE SYKE TSS UNECE UNESCO UNCLOS tillämpad salthaltsenhet (practical salinity unit) Ryssland Sveriges Geologiska Undersökning Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut svaveldioxid Sverige Finska statens miljöförvaltning trafiksepareringssystem (traffic separation scheme) FN:s ekonomiska kommission för Europa FN:s organ för internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation FN:s havsrättskonvention
Nord Stream Utbyggnadsprojekt Samrådsunderlag Sverige
Sida 9 av 112 1 Aktuellt samrådsunderlag Syftet med aktuellt samrådsunderlag är att: beskriva Nord Streams föreslagna utbyggnadsprojekt (nedan kallat projektet ) beskriva de omgivningsförhållanden i projektområdet och potentiella miljöeffekter som ska konsekvensbedömas, och ge alla intressenter en god översikt, så att de kan fastställa sitt intresse i det föreslagna projektet. Samrådsunderlaget har förberetts av Ramboll Oil & Gas, Danmark, och Ramböll Sverige AB, på uppdrag av Nord Stream AG. Nord Stream AG är ett schweiziskt bolag baserat i Zug. Det ska inledningsvis upplysas att Nord Stream ämnar behandla projektet som att det skulle utföras inom svenskt territorium. Med anledning härav kommer projektet att genomföra samråd, undersökningar m.m. samt upprätta en motsvarighet till en miljökonsekvensbeskrivning (nedan kallad miljöredovisning) jämlikt bestämmelserna i miljöbalken. Detta arbete inleds därför med aktuellt samråd och med utskickande av detta samrådsunderlag. Det ska även framhållas att pågående undersökningar av sträckningskorridorer, grundläggande tekniska bedömningar, samråd med intressenter, bedömning av miljöeffekter och myndigheters granskning kommer att påverkar utformningen och planeringen av projektet. Därför kan framtida specifika projektuppgifter, t.ex. detaljerad rörledningskonstruktion, sträckning och anläggningsmetoder, skilja sig från de som beskrivs i detta underlag. Det kan också bli aktuellt med ändringar i det övergripande projektet baserat på resultatet av pågående affärsförhandlingar. För att ge utrymme åt alla tänkbara resultat beskrivs projektet i detta samrådsunderlag i sin vidaste omfattning. Detta genom att utgå från två rörledningar med maximal diameter om 48 tum. Informationen i detta samrådsunderlag avspeglar den preliminära projektutformningen i april 2013. Detta underlag redovisar inte miljörelaterade åtaganden som projektet ska vara bundet av. Projektutvecklaren kommer att utveckla och beskriva sådana åtaganden i kommande tillståndsprocess genom projektets ansökningshandlingar och tillhörande miljöredovisning. Samrådsunderlaget innehåller övergripande information om projektet och dess syfte, identifierade möjliga sträckningar för rörledningarna och urvalskriterier, en allmän beskrivning av den tekniska utformningen, en översikt över de miljömässiga förhållandena i projektområdet i svensk ekonomisk zon, tillvägagångssätt med upprättande av en miljöredovisning, gränsöverskridande frågor och kumulativa effekter som ska undersökas, en beskrivning av riskreducerande åtgärder avseende möjliga negativa miljöeffekter samt en preliminär tidsplan för projektet. Aktuellt samrådsunderlag för Sverige har tagits fram som en del i det övergripande samrådet av projektet (inom övriga stater där projektet avses realiseras samt för det internationella
Sida 10 av 112 samrådet enligt Esbokonventionen). Syftet med samrådet är att tillhandahålla ett diskussionsunderlag och att samla in information som rör projektet. Samrådet är också ett tillfälle att kommentera innehåll och utformning av kommande miljöredovisning. Parallellt med det nationella samrådet sker ett internationellt samråd, ett s.k. Esbo-förfarande rörande gränsöverskridande påverkan. Naturvårdsverket är i denna del ansvarig myndighet. 1.1 Kontaktuppgifter Mer information rörande projektet finns att få från: Nord Stream AG Kontaktperson: Grafenauweg 2 Nicklas Andersson, 6304 Zug Projektansvarig för Sverige och Danmark Schweiz www.nord-stream.com info@nord-stream.com Synpunkter på det planerade projektet skickas med e-post till: samradssvar@nord-stream.com eller i brev till: Håkan Lindved, Ramböll Sverige AB, Box 5343, 402 27 Göteborg. Synpunkter på eventuell gränsöverskridande påverkan ska ställas till: Naturvårdsverket registrator@naturvardsverket.se eller i brev till Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm.
Sida 11 av 112 2 Presentation av projektet 2.1 Projektutvecklare Nord Stream AG, som är baserat i Zug i Schweiz, är ett internationellt konsortium bestående av fem stora företag. Konsortiet bildades 2005, under namnet NEGP, i syfte att planera, anlägga och därefter driva ett rörledningssystem för naturgas genom Östersjön. Aktieägarna i konsortiet Nord Stream är det ryska naturgasföretaget OAO Gazprom (51 procent) och fyra europeiska naturgasföretag i form av Wintershall Holding GmbH (15,5 procent), E.ON Ruhrgas AG (15,5 procent), N.V. Nederlandse Gasunie (9 procent) och GDF SUEZ (9 procent). Nord Stream AG har framgångsrikt anlagt de två Nord Stream-rörledningarna och visat att naturgastransport genom Östersjön är en hållbar lösning för att tillgodose efterfrågan på naturgas i Europa. I en förstudie identifierade Nord Stream AG ett antal sträckningar för den tänkta utbyggnaden av det idag befintliga naturgasledningssystemet genom Östersjön. Baserat på slutsatserna i förstudien erhöll sedan Nord Stream AG godkännande av sina aktieägare för att fortsätta utveckla projektet. Aktieägarstrukturen i projektet kan komma att förändras längre fram, beroende på affärsintressena hos Nord Stream AG:s nuvarande aktieägare. Ett nytt bolag kan komma att bildas för att genomföra projektet. Hänvisningarna i samrådsunderlaget rörande Nord Stream ska således jämställas med ett eventuellt nybildat bolags uppfattning. 2.2 Projektet Projektet består av planering, anläggning och drift av upp till två ytterligare naturgasledningar genom Östersjön med en sträckning från Ryssland till Tyskland. Var och en av de nya ledningarna beräknas ha en transportkapacitet på omkring 27,5 miljarder kubikmeter naturgas per år samt likartade egenskaper som de två befintliga Nord Streamrörledningarna: 48-tums stålrör med invändig ytbehandling och utvändig korrosionsskyddande ytbehandling samt betongbeläggning, invändig rördiameter på 1 153 mm, segmenterade rörtjocklekar längs rörledningens sträckning som motsvarar minskande dimensionerande tryck på 220 bar, 200 bar och 177,5 bar, samt en total rörledningslängd om ca 1 250 km. Rörledningssystemet är preliminärt planerat att anläggas mellan 2016 och 2018. Nord Stream har hittills utvärderat flera sträckningsmöjligheter, inkluderande en sträckning genom estnisk exklusiv ekonomisk zon (EEZ). Härefter har Nord Stream ansökt om undersökningstillstånd i de berörda länderna för att så snart som möjligt komma igång med fortsatta undersökningar för en optimerad rörledningssträckning. Estlands regering avslog emellertid genom beslut i december 2012 Nord Streams ansökan om översiktliga undersökningar inom estnisk EEZ. De huvudsakliga sträckningskorridorerna reducerades därmed från tre till två. Dessa sträcker sig från Ryssland, genom finsk och svensk ekonomisk zon och danskt vatten till en landföringsplats i Tyskland (se Figur 2.1).
Sida 12 av 112 Det fortsatta projekteringsarbetet kommer att baseras på kommande havsbottenundersökningar, grundläggande tekniska bedömningar, miljö- och social konsekvens-bedömning samt återkoppling från intressenter. Figur 2.1 Sträckningskorridorer utvecklade för projektet. 2.3 Aktuell status för Nord Stream ledning 1 och 2 Nord Stream är som angetts ovan förutom ett bolag även benämningen på rörledningssystemet som går genom Östersjön och som transporterar naturgas via en direktanslutning från de stora naturgasreserverna i Ryssland till marknaderna i EU. För närvarande löper två
Sida 13 av 112 rörledningar under vattnet från Viborg nära S:t Petersburg i Ryssland till Lubmin nära Greifswald i Tyskland och tillhandahåller en total transportkapacitet på 55 miljarder kubikmeter naturgas per år. Rörledningarna byggdes och drivs av Nord Stream AG, med bas i Zug i Schweiz. De två befintliga rörledningarnas sträckning om 1 224 km genom Östersjön passerar genom Rysslands, Finlands, Sveriges, Danmarks och Tysklands ekonomiska zoner samt genom Rysslands, Danmarks och Tysklands territoralvatten med landföring i Ryssland och Tyskland. Anläggandet av den första rörledningen inleddes i april 2010 och var slutförd i juni 2011. Transport av naturgas genom ledning 1 började i november 2011. Anläggandet av ledning 2, som löper nästan parallellt med ledning 1, slutfördes i april 2012. Gastransporten genom den andra rörledningen startade i oktober 2012. Vid den tyska landföringen levereras naturgasen till de två tyska rörledningssystemen OPAL (Ostsee-Pipeline-Anbindungs- Leitung) och NEL (Nordeuropäische Erdgasleitung) för vidare transport till det europeiska naturgasnätet. Östersjön är ett relativt stort innanhav med relativt grunt bräckt vatten som har begränsat vattenutbyte med Nordsjön. Östersjön är ett känsligt ekosystem och unikt vad gäller flora, fauna och mänsklig verksamhet. Nord Stream AG har med anledning härav noga studerat dessa faktorer och tagit hänsyn till dem i arbetet med de två befintliga rörledningarna. Omfattande undersökningar av sträckningsalternativ och MKB-studier säkerställde att sträcknings-, konstruktions- och anläggningsarbete av de två första rörledningarna minimerade möjlig negativ miljörelaterad och social påverkan. Nationellt fokuserade MKB (för svenskt vidkommande en miljöredovisning) och den internationella samrådsprocessen som styrdes av Esbokonventionen var de viktigaste delarna i projektets tillståndsprocess. Dessutom uppfylldes, som en avgörande del av projektfinansieringen, de relevanta kraven hos internationella finansinstitut, t.ex. de s.k. ekvatorprinciperna, OECD:s regelverk Common Approaches och International Finance Corporations (IFC) prestationsstandarder, däribland utveckling och införande av ett miljö- och socialledningssystem (ESMS). Utöver att presentera en toppmodern teknisk konstruktion visade Nord Stream AG tydligt att företaget har kompetens inom hållbar hantering av miljörelaterade aspekter och risker med koppling till genomförandet av rörledningsprojekt i Östersjöområdet. Allt anläggningsarbete för rörledningsarbetet genomfördes på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt och skyddade framgångsrikt det unika ekosystemet i Östersjön. Efter slutförandet av anläggandet av ledning 1 och ledning 2 visar resultaten från Nord Streams övervakningsprogram avseende miljö och sociala aspekter i Sverige att rörledningsanläggandet inte förorsakade någon oförutsedd miljöpåverkan i Östersjön. Införandet av ett ESMS innebar vidare att Nord Stream kunde övervaka sina entreprenörer och noggrant följa upp alla åtaganden och förpliktelser enligt meddelade tillstånd, vilket i sin tur säkerställde god hantering av anläggningsåtgärder och drift samt en transparent och omfattande rapportering till myndigheter och andra intressenter. Hittills har alla övervakningsresultat från Sverige bekräftat iakttagelserna i den svenska miljöredovisningen och bekräftat att de anläggningsrelaterade effekterna var små, lokalt avgränsade och kortvariga.
Sida 14 av 112 3 Syfte och behov av projektet Det framgångsrika anläggandet av de två första Nord Stream-rörledningarna visar tydligt att från ett miljömässigt, tekniskt och ekonomiskt perspektiv är transport av naturgas genom Östersjön en hållbar lösning för att tillgodose efterfrågan på naturgas i Europa. De två första Nord Stream-rörledningarna har färdigställts enligt plan och samtidigt följt krav på hög kvalitet och säkerhet samt tagande av ett miljö- och socialt ansvar. Vidare krävs en stabil rörledningsinfrastruktur som kopplar samman de ryska naturgasfälten med energimarknaderna i Europa och tryggar en pålitlig och säker naturgastillgång för att uppfylla avtalen mellan ryska och europeiska naturgasföretag de kommande decennierna. Naturgas är det enda fossila bränslet som väntas öka i EU:s energimix Naturgas står i dag för en fjärdedel av den primära energiförbrukningen i EU och svarar därmed för en ansenlig del av energiförbrukningen i EU:s medlemsländer. Fram till 2035 väntas andelen naturgas i EU:s primära energimix stiga från 26 % till 30 % (se Figur 3.1). Andelen naturgas kommer att ersätta delar av, mindre miljövänliga, fossila bränslen. Andelen olja väntas minska från 35 % 2009 till omkring 26 % 2035 och andelen kol väntas minska från 16 % (2009) till 8 % (2035). Andelen kärnkraft i EU:s primära energimix förutses förbli nästan oförändrad på 14 % (2010) och vid 13 % (2035). Även om kärnkraft inte släpper ut koldioxid är kärnkraftverk mycket ifrågasatt när det gäller säkerhet och hantering av radioaktivt avfall och betraktas därför inte som ett prioriterat alternativ för att ersätta fossila bränslen. Andelen energi från förnyelsebara källor i EU väntas öka från 10 % 2009 till cirka 23 % 2035, vilket fortfarande lämnar plats i energimixen för andra källor där naturgas, ett lågemissionsbränsle, ses som det bästa alternativet. Figur 3.1 EU:s energimix den ökande efterfrågan på naturgas (Källor: Eurostat 2012; IEA World Energy Outlook, 2011)
Sida 15 av 112 Nord Streams rörledningar säkerställer tillförlitliga naturgasleveranser till EU För att kunna tillhandahålla stabila, pålitliga och säkra naturgasleveranser som uppfyller ryska bolags avtalsenliga leveransskyldigheter gentemot kunderna i EU under de kommande decennierna krävs en infrastruktur utan tekniska och icke-tekniska risker. Direkta rörledningsanslutningar har fördelen att icke-tekniska risker undviks så att tillförlitligheten kan säkerställas genom en modern anläggning och drift. De befintliga Nord Stream-rörledningarna och deras planerade utbyggnad uppfyller ovanstående krav. De hjälper inte bara till att säkerställa befintliga långsiktiga leveransavtal mellan ryska företag och företag i EU, utan erbjuder även ytterligare alternativ för nordvästra Europa för att kompensera för den minskande inhemska gasproduktionen. Nord Streams befintliga rörledningssystem och dess planerade utbyggnad med hjälp av modern teknik erbjuder en tekniskt stabil lösning för ryska gasleveranser till EU i tiotals år framöver. Eftersom det erbjuder en direkt naturgasanslutning finns inga icke-tekniska risker och inte heller någon inblandning av kommersiell eller icke kommersiell karaktär från tredje part. Gazprom och EUs stora energiföretags engagemang att bygga Nord Streams ledning 1 och ledning 2 och en ytterligare utbyggnad av rörledningssystemet, som handlar om stora privata investeringar, understryker intresset hos naturgasbranschen att stärka den långsiktiga försörjningsrelationen mellan Ryssland och EU. Detta kommer att ge EU en betydande fördel genom en högre tillförlitlighet och en säkrare tillgång, och även vara fördelaktigt för naturgaskonsumenterna genom att ytterligare alternativ blir tillgängliga. EU har bekräftat vikten av Nord Streams rörledningssystem. Det transeuropeiska energinätverket, via EU:s beslut nr. 1364/2006/EG den 6 september 2006, bekräftar att den nordeuropeiska naturgasledningen som löper från Ryssland till Tyskland genom Östersjön (Nord Stream) är ett projekt av europagemensamt intresse. Andra transportmetoder för naturgas Leveranser av flytande gas (LNG) till EU:s medlemsländer förväntas nästan fördubblas till 2030. På grund av global konkurrens på marknaden är dock en ytterligare ökning inte trolig. Transport av flytande gas tenderar att vara mindre energieffektiva och innebär större koldioxidutsläpp jämfört med rörledningar på havsbotten. Processen för flytande gas är komplex och innefattar kondensering vid utlastningsterminalen, sjötransport med specialfartyg och slutligen återförgasning. Gemensamma forskningscentret, som lyder under EU-kommissionen, gav i juli 2009 ut en rapport om för- och nackdelar med flytande gas. Enligt rapporten tenderar logistikkedjan för flytande gas att vara mer energikrävande och ha större utsläpp av växthusgaser än logistikkedjan för gas i rörledning, på grund av de extra processtegen. Att ersätta den årskapacitet som planeras för projektet skulle kräva omkring 600 till 700 resor tur och retur per år med tankfartyg från en anläggning för flytande gas i Ryssland till en anläggning för flytande gas i nordvästra Europa. Utöver extra koldioxidutsläpp medför tankfartygstrafiken utsläpp av andra luftföroreningar, buller i den marina miljön och påverkan på den marina säkerheten, särskilt i hårt trafikerade områden. Ett rörledningsprojekt på land från Ryssland till nordvästra Europa genom, till exempel, de östra eller norra och västra Östersjöstaterna skulle vara längre och medföra betydande
Sida 16 av 112 miljömässiga och sociala utmaningar jämfört med en rörledning till havs på havsbotten i Östersjön. Svårigheter med rörledningar på land innefattar dragande av ledningar genom eller kring tätorter, vägar, järnvägar, kanaler, floder, landformationer, jordbruksmark samt potentiellt känsliga ekosystem och kulturmiljöer. En rörledning på land skulle också kräva ytterligare infrastruktur, t.ex. kompressorstationer längs sträckningen för att upprätthålla tryck för gastransportflödet (avstånd mellan dessa behöver vara ca 200 km), vilket skulle kräva betydande mark- och energianvändning och samtidigt ge upphov till buller och utsläpp av luftföroreningar.
Sida 17 av 112 4 Alternativ 4.1 Sträckningskorridorer Nord Stream har utvärderat flera möjliga rörledningsträckningar, inkluderat en sträckning genom estnisk EEZ. Nord Stream ansökte därefter om undersökningstillstånd i de berörda länderna för att så snart som möjligt inleda fortsatta undersökningar för en optimerad rörledningsträckning. Estlands regering avslog emellertid, genom beslut i december 2012, Nord Streams ansökan om undersökningstillstånd inom estnisk EEZ. Därför reducerades de tre huvudsakliga sträckningskorridorerna till två. Båda följer en sträckning från Ryssland genom finskt, svenskt och danskt vatten till landföringen i Tyskland. Den totala längden för rörledningskorridorerna är cirka 1 250 km beroende på lokaliseringen av landföringsplatser och val av sträckning. 4.2 Kriterier för val av sträckningskorridor För att kunna planera en hållbar sträckningskorridor för de nya rörledningarna måste särskilda miljömässiga, socioekonomiska och tekniska kriterier beaktas. Miljörelaterade kriterier avser de möjliga effekterna av installation och drift av rörledningarna på miljön i Östersjön, däribland skyddade eller miljömässigt känsliga områden med ekologiskt känsligt djur- och växtliv. Dessutom måste installationsarbete som kan störa havsbottens naturliga sammansättning minimeras. De socioekonomiska kriterierna handlar framför allt om att minimera restriktioner för de som nyttjar havet (såsom sjöfart, fiske, offshoreindustri, militära övningar eller turism och rekreation) och att uppmärksamma alla befintliga och planerade anläggningar till havs, som kablar, rörledningar och vindkraftsparker. Att analysera gamla dumpningsplatser för stridsmedel och kulturmiljöområden tillhör också den här kategorin. Tekniska överväganden avser rörledningens utformning, anläggningsmetoder, rörledningens hållfasthet och underhåll samt resultat av riskbedömningar, däribland vattendjup för stabilitet, installation, underhåll och reparationer av rörledningar, rörledningens minsta böjningsradie, kriterier för korsning av kablar och rörledningar, avstånd till och korsning av farleder och ojämnheter på havsbotten. Här är det också viktigt att beakta hur man skulle kunna förkorta anläggningstiden och samtidigt minimera den tekniska komplexiteten i driften, minska vissa kostnader och minska resursanvändningen. Nord Stream har utfört grundliga skrivbordsstudier, utifrån företagets erfarenhet och tillgängliga data från befintliga rörledningar samt de ovan angivna urvalskriterierna, vilka identifierade ett antal sträckningskorridorer och landföringsplatser, som en grund för ytterligare planering under nästa projektfas.
Sida 18 av 112 4.3 Sträckningskorridorer genom svensk ekonomisk zon För svenskt vidkommande går de två huvudsakliga sträckningskorridorerna och R-A sträckningen endast genom den ekonomiska zonen och därmed inte genom svenskt territorialvatten (se Figur 4.1). Sträckningskorridorerna har följande egenskaper i den svenska ekonomiska zonen: Den s.k. FS-sträckningen: löper parallellt och nära Nord Streams rörledningar på den västra och nordvästra sidan av hela sektionen i den svenska ekonomiska zonen. FSsträckningen ligger lite närmare Natura 2000-områdena Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken än Nord Streams befintliga rörledningar. Avståndet från sträckningen till djupvattenfarleden är i motsvarande grad större. Den s.k. ES-sträckningen: viker av från FS-sträckningen nordost om Gotska Sandön, korsar Nord Streams befintliga rörledningar och löper huvudsakligen parallellt med de befintliga rörledningarna på den östra och sydöstra sidan för resterande del av sektionen i den svenska ekonomiska zonen. ES-sträckningen kommer att ligga längre bort från Natura 2000-områdena Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken men kommer att ligga närmare djupvattenfarleden. Den s.k. R-A-sträckningen: är en sträckning i den södra delen av den svenska ekonomiska zonen som utgår ifrån ES-sträckningen men korsar gränsen till Danmark längre söderut. Denna sträckningskorridor går in i den danska ekonomiska zonen genom Bornholmsdjupet.
Sida 19 av 112 Figur 4.1 Möjliga sträckningskorridorer för Nord Stream utbyggnadsprojekt genom Sverige. 4.4 Noll-alternativ Beskrivning av alternativet att de planerade rörledningarna inte kommer till stånd (nollalternativet) utgör grunden för en jämförelse av förväntad miljöpåverkan i det fall projektet genomförs eller inte. Följaktligen identifierar noll-alternativet de befintliga förhållandena, som inte kommer att påverkas av planerat projekt. Erfarenheten från anläggandet av Nord Streams befintliga rörledningar är att ett naturgasledningssystem genom Östersjön är en från miljömässig, teknisk och ekonomisk
Sida 20 av 112 synpunkt genomförbar lösning. Nord Stream-projektets miljöövervakningsprogram har hittills verifierat att miljökonsekvenser och sociala konsekvenser av anläggandet av Nord Streams rörledningar har varit små. Nollalternativet innebär att projektet inte alls genomförs. Aktiviteter kopplade till genomförandet av projektet, så som anläggning och drift av upp till två nya rörledningar från Ryssland till Tyskland genom Östersjön, genomförs inte. Följaktligen blir det ingen miljömässig eller social påverkan från projektet, varken negativ eller positiv.
Sida 21 av 112 5 Projektbeskrivning Under de senaste åren har Nord Stream AG skaffat sig omfattande kunskaper genom konstruktionen och anläggandet av ett rörledningssystem för naturgas i Östersjön. Eftersom konstruktionen och anläggandet av de befintliga Nord Stream-rörledningarna var framgångsrik kan projektet utnyttja dess principer och maximera synergieffekterna, vilket ger en effektiv planering och återanvändning av inhämtade kunskaper och erfarenheter. Som angetts inledningsvis påverkar pågående undersökningar av sträckningskorridorer, grundläggande tekniska bedömningar, samråd med intressenter, resultat av konsekvensanalyser och myndigheters granskning, utformningen och planeringen av projektet. Därför kan särskilda projektuppgifter, t.ex. rörledningskonstruktionen, sträckningar, landföringsplatser och anläggningsmetoder, komma att skilja sig från de som beskrivs här. 5.1 Infrastruktur Projektets rörledningssystem kommer att utgöra kopplingen mellan en operatörs kompressorstation före landföringen i Ryssland och en operatörs mottagningsterminal efter landföringen i Tyskland. Projektets rörledningssystem innefattar själva rörledningarna i Östersjön och de tillhörande anläggningarna, som är: Landföringsanläggningar i Ryssland (LFFR) Landföringsanläggningar i Tyskland (LFFG) Huvudkontrollcenter i Zug i Schweiz (MCC) Reservkontrollcenter i Zug i Schweiz (BUCC) Ovanstående är samma utformning som den befintliga Nord Stream-infrastrukturen men kommer att utnyttja andra landföringsplatser och rörledningssträckningar. 5.2 Teknisk design Nyckelparametrar och -komponenter Följande nyckelparametrar och rörledningskomponenter utgör grundförutsättningar som kommer att optimeras under projekteringen: det planerade flödet på omkring 27,5 miljarder kubikmeter per år kan uppnås (beroende på rörledningens längd) genom att använda 48-tumsrör med en konstant invändig rördiameter på 1 153 mm och minskande dimensionerande tryck på 220 bar, 200 bar och 177,5 bar väggtjocklek på 34,6 mm, 30,9 mm och 26,8 mm (relaterat till olika tryck) rörförstärkningarnas tjocklek på 41,0 mm invändig beläggning: lösningsmedel med låg epoxihalt, grovlek RZ = 5 µm, tjocklek 90 µm till 150 µm utvändig korrosionsbeläggning: polyeten i tre lager på 4,2 mm
Sida 22 av 112 tjocklek och densitet på betongbeläggning: 60 mm till 120 mm, 2 400 kg/m 3 till 3 200 kg/m 3 och korrosionsskyddsanoder: zinkbaserade anoder i vatten med låg salthalt, aluminiumanoder i andra områden. Genom att använda erfarenheterna från arbetet med de första två Nord Stream-rörledningarna kan följande val göras med tillförsikt: grusbäddar för att rätta till fria spann, minska risken för skador under drift, säkra stabiliteten på botten, anordna vallar för fältskarvning under vatten betongmattor för korsande kablar korsande av de befintliga Nord Stream-rörledningarna och rörledningarna för de möjliga framtida Baltic Connector och Baltic Pipe genom användning av grusbäddar (om de befintliga rörledningarna exponeras) eller mattor (om de är nedgrävda) och stabilisering genom dikning efter utläggning. Standarder, verifiering och certifiering Liksom för Nord Streams befintliga rörledningar kommer projektets rörledningar att konstrueras, anläggas och drivas enligt den internationella standarden DNV OS-F101, Submarine Pipeline Systems, tillsammans med tillhörande rekommenderad praxis, utfärdad av Det Norske Veritas (DNV). Oberoende externa specialister från internationella certifieringsorgan kommer att utses att bevittna, granska och delta i alla aspekter av projektets utformning och införande, och att utfärda slutliga certifikat enligt landsspecifika bestämmelser före driftsättning och start av verksamheten. 5.3 Material Rör Projektets rörledningar kommer att byggas av stålrör med en längd på omkring 12 m som svetsas samman fortlöpande under rörläggningen. Rörsektionerna täcks invändigt med ett epoxibaserat material (Figur 5.1). Syftet med den invändiga beläggningen är att minska den hydrauliska friktionen och därmed förbättra villkoren för naturgasflödet.
Sida 23 av 112 Figur 5.1 Den invändiga beläggningen är en friktionsfri epoxibaserad beläggning. Stålrören får en utvändig beläggning av 3-lagers polyetylen för att förhindra korrosion. Offeranoder av aluminium och zink kommer att användas för att ge ytterligare korrosionsskydd (se avsnittet nedan som beskriver anoder för katodskydd). Offeranoderna utgör ett självständigt skydd som komplement till korrosionsskyddsbeläggningen. Figur 5.2 Betongbeläggning (grå) utanpå korrosionsskyddsbeläggningen i tre lager. Beläggningen i tre lager med utvändigt korrosionsskydd i polyetylen består av ett invändigt lager med smältbunden epoxi (mörkgrönt), ett bindningsmedel i mitten (ljusgrönt) och ett utvändigt lager av polyetylen (svart). Över rörens utvändiga rostskyddsbeläggning appliceras en armerad betongbeläggning med järnmalm (Figur 5.2). Det främsta syftet med betongbeläggningen är att öka stabiliteten på botten, men betongbeläggningen ger också ett extra skydd mot yttre påverkan. Rörförstärkningar För att minska följderna om rörledningen kollapsar under installationen kommer rörförstärkningar att anläggas vid särskilda intervall i känsliga områden. Risk för kollaps finns endast under installationen. Rörförstärkningar är tjockare rörsektioner i fullängd som installeras i djupvattensektioner, normalt med 1 000 m mellanrum. Förstärkningarna är bearbetade i varje ände till väggtjockleken i närliggande rör för att tillåta svetsning under vatten. Materialkraven och egenskaperna för förstärkningarna är normalt samma som för röret.
Sida 24 av 112 Anoder för katodiskt skydd För att säkerställa rörledningarnas integritet under hela livslängden finns ett sekundärskydd, utöver det utvändiga korrosionsskyddet i form av polyetenbeläggning i tre lager, mot korrosion bestående av offeranoder av galvaniskt material. Sekundärskyddet är självständigt och skyddar rörledningarna om den yttre korrosionshindrande beläggningen skulle skadas. Prestationen och hållbarheten i olika offeranodlegeringar i Östersjöns miljöförutsättningar har utvärderats med specialinriktade tester för anläggandet av Nord Streams ledning 1 och ledning 2. Testerna har visat att havsvattnets salthalt har stor effekt på aluminiumlegeringars elektrokemiska beteende. Mot bakgrund av testresultaten är zinklegering planerad för delar av rörledningssträckningen där salthalten i genomsnitt är mycket låg. I alla andra delar kommer indiumaktiverat aluminium att användas. Ventiler I det tidigare Nord Stream-projektet valdes 48-tums ventiler i ledningen för isolering och vid nödstängning. Dessa är placerade på land vid båda ändar av ledningarna vid LFFG och LFFR. Valet gjordes för att uppnå höga nivåer av säkerhet, tillförlitlighet och tillgänglighet. Kraven på funktion, teknik och säkerhet för 48-tums ventiler i ledningen för projektet är därmed samma som de var för ledning 1 och ledning 2. Andra mindre ventiler innefattas i rörarbeten uppströms och nedströms vid respektive landföring. 5.4 Logistikkoncept Den 25 april 2012 meddelade Nord Stream AG att man framgångsrikt hade slutfört det komplexa internationella logistikprogrammet för anläggningen av ledning 1 och ledning 2. Det prisvinnande logistikkonceptet (utmärkelsen Logistics Award 2010 av den tyska logistiskorganisationen BVL) innebar det mest effektiva och miljövänliga sättet att leverera 200 000 st. 24 ton tunga betongbelagda stålrör till rörläggningsfartygen i Östersjön. En viktig funktion i Nord Streams koncept om en logistik med minsta möjliga inverkan var utarbetande och användning av ett nätverk med fem strategiskt placerade logistiskorter i Tyskland, Sverige och Finland. Dessa strategiskt placerade platser minskade det maximala avståndet mellan omlastningsplatserna och rörledningssträckningen till 100 sjömil. Detta innebar att rörtransportfartygen alltid kunde göra resan till och från läggningsfartyget inom en dag. För att kunna uppnå en säker och smidig logistikkedja planerar projektet att använda två betongbeläggningsanläggningar och fem omlastningsplatser. 5.5 Förberedande verksamhet Röjning av konventionella stridsmedel En geofysisk undersökning efter stridsmedel kommer att genomföras längs rörledningskorridoren. Under denna undersökning är det möjligt att minor, bomber och annan ammunition påträffas. Minor och ammunition som är ett hot mot rörledningen, kommer att tas bort innan byggverksamhet påbörjas.
Sida 25 av 112 Omfattande undersökningar efter stridsmedel genomfördes under Nord Stream-projektet och endast ett fåtal konventionella stridsmedel identifierades i svensk ekonomisk zon. Totalt röjdes sju minor i svensk ekonomisk zon. Erfarenheten från röjning av dessa stridsmedel visade att ingen betydande påverkan uppkom. 5.6 Anläggningsarbeten Anläggningsmetoder och anläggningsfilosofi kommer att likna dem för Nord Streams befintliga rörledningssystem. Projektets rörledningsscenarier definierades och har analyserats för typiska rörläggningsfartyg till havs. De olika sträckningskorridorerna har alla ett vattendjup på under 200 m och projektets rörledningar kan läggas säkert på dessa vattendjup. Stenläggning Sammanlagt kan cirka 2 500 km rörledning (cirka 1 250 km för var och en av de två nya rörledningarna) komma att läggas på havsbotten under anläggningsfasen. I syfte att förbereda havsbotten för rörläggningen kommer hela sträckningen att undersökas i förväg. Därefter kommer sten/grusbäddar att placeras ut strategiskt som stöd för ledningen i områden med stora nivåskillnader, för att fungera som grundstrukturer vid sammanfogning och för att lägga fast rörledningarna på havsbotten av stabilitetsskäl efter rörläggningen. Utläggning av sten- och grusmaterial på havsbotten sker genom ett fallrör från ett fartyg (se Figur 5.1). Fallröret har som syfte att minimera de grusvolymer som krävs genom att minska mängden grus som läggs ut före rörläggningen och att effektiviteten i grusutläggningen maximeras efter rörläggningen och bygger på faktisk information från rörledningsundersökningen. Figur 5.1 Stenläggning på havsbotten genom ett fallrör.
Sida 26 av 112 Rörläggning Rörläggningen utförs av rörläggningsfartyg som använder s.k. konventionell S-läggning. Beteckningen för denna metod kommer från den form som röret får när det sträcker sig från rörläggningsfartygets akter eller för till havsbotten och bildar ett utdraget S (se Figur 5.2). De enskilda rörsektionerna levereras till rörläggningsfartyget, där de monteras till en sammanhängande ledning och sänks ned till havsbottnen. Processen ombord på rörläggningsfartyget omfattar följande generella steg vilka utförs i en kontinuerlig cykel: svetsning av rörsektioner, testning av svetsfogar, skydd av fältskarvar mot rost och nedläggning på havsbotten. Båda rörledningarna kommer att konstrueras i specifika sektioner för att därefter kunna kopplas samman. Övergivande av rörledningen kan bli nödvändigt om väderleksförhållandena försvårar utplaceringen eller orsakar för stora rörelser i systemet. När väderleken sen förbättras återtas rörledningen som under tiden försetts med en boj. I genomsnitt förväntas man klara att lägga mellan 2 och 3 km rörledning per dag beroende på väderleksförhållanden, vattendjup och rörens väggtjocklek. De nya rörledningarna kan komma att läggas med två fartygstyper: ett dynamiskt positionerat rörläggningsfartyg, för användning i områden med den högsta koncentrationen av stridsmedel på havsbotten, respektive ankrande läggningsfartyg (grund- och djupgående fartyg). Ett vanligt ankrat rörläggningsfartyg är positionerat och rör sig framåt genom ett antal ankare som placeras på säkra platser på havsbotten medan ett dynamiskt positionerat fartyg hålls i position med propellrar och bogpropellrar som hela tiden motverkar krafter mot fartyget från rörledningen, vågor, strömmar och vindar.
Sida 27 av 112 Figur 5.2 S-rörläggningsfartyg och undersökningsfartyg. Dikning I vissa grundare vatten kan man behöva genomföra dikning före och/eller efter läggningen för att kunna lägga ned rörsektionerna i havsbotten. I de fall det krävs dikning före rörläggningen är den planerad att genomföras genom muddring (grävning under vatten). För muddring kan olika typer av mudderverk (mekanisk utrustning) användas för att ta bort marina sediment, t.ex. grävmudderverk, sugmudderverk av typ Hopper, pater nostermudderverk och gripmudderverk. Ingen muddring förväntas dock ske i svensk ekonomisk zon. Dikning efter rörläggningen innebär att vissa rörsektioner kan placeras mer stabilt på havsbotten när rörläggningen är utförd. Rörledningarna läggs på havsbotten och sedan dikas havsbotten till erforderligt djup, med hjälp av en plog som dras av en bogserbåt och leds av rörledningen. Plogen flyttar mekaniskt materialet på havsbotten, vilket ger en V-formad ränna där sedimentet trycks upp på båda sidor om diket. Sammankoppling av rörledningarna Som tidigare har nämnts kommer var och en av projektets rörledningar att byggas i tre sektioner med olika väggtjocklekar. Varje sektion är utformad för olika tryck på grund av tryckfallet längs rörledningen vid transport av naturgasen: ju närmare den ryska landföringen desto högre tryck. Sektionerna kommer att anläggas och trycktestas separat (se avsnitten om avtestning och driftsättning nedan) innan de kopplas samman. Förutom möjligheterna att utplacera så kallade smart plugs, kan sektionerna kopplas samman under vatten med hjälp
Sida 28 av 112 av s.k. hyperbaric tie-ins under vatten (se Figur 5.3), för att bilda den färdiga rörledningen på 1 250 km. Figur 5.3 Sammanfogningar under vatten. Sammanfogningar under vatten utförs på de två platser där rörledningens väggtjocklek ändras. På båda platserna placeras grusbäddar på havsbotten för att ge stabilitet till sammanfogningen. När en sektion av rörledningen har slutförts, svetsas en luft- och vattentät tillslutning fast i röränden innan rörläggningsfartyget placerar det på havsbotten. Vid sammanfogningsplatserna överlappar de två rörledningssektionernas ändar. Vid svetsningen av sammanfogningen läggs de ihop med hjälp av stora H-ramar och kapas. En undervattenstryckkammare placeras över rörledningarnas ändar och rörledningarna svetsas ihop inuti kammaren. Hela ingreppet fjärrstyrs från ett stödfartyg och dykare bistår vid arbetet. När sammanfogningen är klar tas tryckkammaren bort och en undersökning genomförs för att bekräfta att rörledningen är korrekt placerad. Korsningar Rörledningarna kommer att korsa el- och kommunikationskablar (befintliga och planerade), de två befintliga Nord Stream-rörledningarna och de planerade rörledningarna Baltic Pipe och Baltic Connector. Särskilt anpassade utformningar kommer att anordnas för varje korsning. Dessa består normalt av betongmattor och/eller grusbäddar men den närmare utformningen är föremål för överenskommelse med respektive kabel- och rörledningsägare.
Sida 29 av 112 5.7 Avtestning Med avtestning (test av rörledning) avses den serie av aktiviteter som genomförs före det att naturgas leds in i rörledningarna. Avtestning har som syfte att bekräfta den mekaniska integriteten i rörledningarna och säkerställer att de är klara för säker drift med naturgas. Normalt består den huvudsakliga avtestningen av vattenfyllning, rensning och inspektion, provtryckning, uttömning av vatten och torkning. 5.8 Driftsättning Efter avtestningen innehåller rörledningarna torr luft. Kvävgas tillsätts sedan, som s.k. inert buffert i rörledningarna omedelbart innan naturgasen fylls på. Detta säkerställer att den naturgas som flödar in inte kan reagera med luften och skapa oönskade blandningar i rörledningen kvävgasen fungerar som en buffert mellan luften och naturgasen. Driftsättningen fortsätter sedan genom att rörledningarna fylls med naturgas från de anslutna anläggningarna. 5.9 Drift De planerade rörledningarna är konstruerade för att användas i minst 50 år, i likhet med Nord Streams befintliga rörledningssystem. Driften av de nya rörledningarna omfattar den integrerade övervakningsprocessen och kontroll av infrastrukturen för naturgastransporten samt inspektion och underhåll av anläggningar och utrustning. Alla aktiviteter som rör processen att transportera gas på ett tillförlitligt och säkert sätt kommer att hanteras och samordnas. Rörledningssystemet kommer att övervakas och kontrolleras från ett huvudkontrollcenter (MCC). Detta huvudkontrollcenter kommer att vara utrustat med videoövervakning och operatörs-/teknikerstationer och vara bemannat dygnet runt året runt. Rörledningssystemets normala funktion sköts via operatörskonsoler. Dessutom används tillgängliga konsoler för att utföra tekniska uppgifter, t.ex. utbildning, gastransportsimuleringar, dataanalys, rapportgenerering, programuppgraderingar och databasunderhåll. Ett reservkontrollcenter (BUCC) kommer att installeras i en annan byggnad än MCC, för att hantera risken för att MCC går förlorat, t.ex. vid brand. Reservkontrollcentrets övervakningsoch kontrollsystem uppdateras löpande i realtid samt parallellt med MCC. Detta kommer att garantera att reservkontrollcentret omedelbart tar över funktionen hos MCC, om detta behövs. Landföringsanläggningarna i Ryssland och Tyskland kommer att ha lokala system för nödavstängning. Systemen kommer att utlösas i händelse av brand- eller gasdetektion och vid läckagedetektion i rörledningen. 5.10 Avveckling Serviceperioden för projektets rörledningssystem planeras att vara i minst 50 år efter driftsättning. När rörledningarna närmar sig sin avsedda livslängd eller ekonomiska livslängd, kommer avvecklingsåtgärder att samrådas med nationella myndigheter. Avveckling kommer
Sida 30 av 112 att genomföras enligt de branschstandarder samt nationella och internationella lagar som gäller vid denna tidpunkt. Ett avvecklingsprogram kommer att tas fram i ett senare skede eftersom framtida bestämmelser och teknisk kunskap som förvärvats under rörledningarnas livstid måste beaktas.
Sida 31 av 112 6 MKB-förfarandet och allmänhetens deltagande 6.1 De nationella och internationella legala ramverken 6.1.1 Internationella konventioner UNCLOS, FN:s havsrättskonvention, ger alla länder en rätt att lägga kablar och rörledningar på andra länders kontinentalsockel utanför respektive lands territorialhav. Kuststaten ska dock godkänna sträckningen på respektive sockel. I Sverige har havsrättskonventionen implementerats via bland annat lagen (1966:314) om kontinentalsockeln som anger att ansökan om utläggande av rörledningar prövas av regeringen. Så har även skett i de andra jurisdiktionerna. Med anledning härav måste projektet lämna in nationella tillståndsansökningar i de länder genom vars jurisdiktion rörledningarna är tänkta att löpa. En viktig komponent i tillståndsprocessen avseende anläggande och drift av ett stort naturgasledningssystem utgörs av upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning för bedömning av de potentiella miljöeffekterna. Respektive berört lands MKB-process skiljer sig åt samt är bland annat beroende på om rörledningarna avses läggas inom territorialvatten eller utanför denna. För svenskt vidkommande kommer, som angetts inledningsvis, reglerna i miljöbalken för upprättande av miljökonsekvensbedömningar att beaktas. Vidare kommer projektet att upprätta en miljöbedömning under den s.k. Esbo-konventionen för gränsöverskridande samråd. Således kommer såväl internationella som nationella samråd inom respektive berörd stat att äga rum. Dessa olika processer (samråd respektive upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar eller dess motsvarigheter) kommer i möjligaste mån att samordnas. En beskrivning av de nationella respektive internationella processerna presenteras nedan. 6.1.2 Nationell MKB-process Som angetts ovan kräver utläggande av kablar och rörledningar på den svenska kontinentalsockeln tillstånd enligt 15a lagen om kontinentalsockeln /1/. Vidare krävs inte enligt kontinentalsockellagen att en MKB upprättas. Projektet kommer ändå att genomföra en sådan process med beaktande av miljöbalkens bestämmelser därom. Det som framkommer under samrådsprocessen kommer att sammanställas i en miljöredovisning (motsvarande en MKB). Det svenska nationella MKB-förfarandet och dokumentationen som behövs beskrivs i 6 kap. miljöbalken /2/ och i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar /3/. Kraven är samstämmiga med Europeiska rådets direktiv 85/337/EEG, ändrat genom direktiven 97/11/EG och 2003/35/EG. Projektutvecklaren ansvarar för att samråda med myndigheter, kommuner, organisationer och andra som kan komma att beröras av verksamheten. Enligt lagen om kontinentalsockeln ska en tillståndsansökan lämnas till den svenska regeringen, Näringsdepartementet, som efter ärendets handläggning fattar ett tillståndsbeslut.
Sida 32 av 112 I fall en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra betydande påverkan på miljön inom ett s.k. Natura 2000-område krävs tillstånd enligt 7 kap. 28a miljöbalken. En av de föreslagna sträckningarna av de nya rörledningarna löper närmare Natura 2000-områdena vid Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken än Nord Streams befintliga rörledningar. Baserat på de tidigare erfarenheterna förväntas projektet ändå inte medföra risk för betydande påverkan på dessa områden. Någon tillståndsprocess enligt dessa bestämmelser är därmed inte erforderlig. Tabell 6.1 ger en vägledande tidtabell för upprättande av miljöredovisningen och tillståndsprocessen i Sverige. Tabell 6.1 Vägledande tidtabell för miljöredovisning och tillståndsprocess i Sverige. Projektutvecklarens process Tidplan Sammanställning av samrådsunderlag Januari mars 2013 Inledande av samråd med myndigheter m.fl. April 2013 Samrådsfas (med berörda intressenter och myndigheter etc, April 2013 juni 2013 inkluderande informationsmöten m.m.) Fortsatt samråd med berörda, genomförande av undersökningar Juni 2013 hösten 2014 samt sammanställning av miljöredovisning och tillståndsansökan Inlämnande av tillståndsansökan med tillhörande miljöredovisning Hösten 2014 till regeringen Regeringens process Uppskattad tidplan Tillståndsansökan med tillhörande miljöredovisning inkommer Hösten 2014 Kungörelse av tillståndsansökan och miljöredovisning Januari 2015 Allmänhetens m.fl. deltagande samt projektörens bemötande av Januari 2015 - oktober 2015 inkommande synpunkter m.m. Regeringens beslut Oktober - december 2015 6.1.3 Gränsöverskridande MKB-process (Esbo) Utöver den nationella samråds- och MKB-processen beskriven ovan kommer även projektet att genomföra ett internationellt samråd samt upprätta en övergripande beskrivning av projektet i sin helhet. En samordning av nationella MKB- och internationellt samråd är fördelaktigt i och med att alla intressenter runt Östersjön får möjlighet att engagera sig och lämna synpunkter under en tydligt angiven tidsperiod. Ovan angivna Esbokonvention (UNECE-konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang) antogs i Esbo i Finland den 25 februari 1991 och trädde i kraft den 10 september 1997. År 2001 antog parterna en ändring i konventionen som innebär att även länder som inte är medlemmar i UNECE kan bli parter. Esbokonventionen främjar internationellt samarbete och allmänhetens deltagande när miljökonsekvenser för en planerad verksamhet i ett land kan förväntas bli gränsöverskridande. Konventionen fastställer ländernas rättigheter och skyldigheter i fråga om att bedöma den troliga miljöeffekten av en föreslagen verksamhet eller åtgärd. Konventionen gäller i synnerhet aktiviteter som kan antas orsaka betydande negativ gränsöverskridande miljöpåverkan. Konventionen har som mål att skydda, minska och övervaka en sådan möjlig