rapport från konferensen Kulturmiljön en resurs idag och för framtiden Malmfältens folkhögskola, Kiruna 30-31 augusti 2013 Text & foto: Kjell Öberg, Norrbottens museum
Medborgardialogen viktig om kulturarvets framtid Öppet samtal. Fr.v Jan-Erik Lundström, Curt Persson, Hans Utstrand, Stefan Hämäläinen, Birgitta Johansen, Kerstin Lundin-Segerlund och Anja Taube. Dialogen med medborgarna är A och O när ett samhälle ska förändras. I denna mening går det att sammanfatta konferensen Kulturmiljön en resurs idag och i framtiden som hölls 30-31 augusti och som handlade om vilka värden i samhället som ska bevaras för framtida generationer. Norrbottens museum, division Kultur och utbildning i landstinget och länsstyrelsen i Norrbotten stod som arrangörer av konferensen som hölls på Malmfältens folkhögskola i Kiruna och hade samlat ett 60-tal deltagare. Konferensen riktade sig särskilt till deltagare som arbetar med samhällsplanering, kultur, miljö och byggande inom kommunala och regionala förvaltningar. Elisabeth Lax, (bilden nedan) chef för division Kultur och utbildning vid Norrbottens läns landsting var den från arrangörerna som hälsade välkommen till konferensen. Hon konstaterar att intresset för kulturmiljö- och kulturarvsfrågor i samhället har ökat kraftig under senare år. - Det är ett naturligt val att lägga den här konferensen i Kiruna som tillsammans med Gällivare/Malmberget är mitt uppe i en process av samhällsomvandling av stort internationellt intresse, sade hon. Som inledning av konferensen berättades om länsmuseets, länsstyrelsens och riksantikvarieämbetets olika roller när gäller kulturarvet. - Kulturmiljöfrågorna är ett länsmuseums livsnerv och de handlar både om materiella och immateriella värden, påpekade Jan-Erik Lundström, tf chef för Norrbottens museum. Alla har ett ansvar Kerstin Lundin-Segerlund är länsantikvarie vid länsstyrelsen i Norrbotten med det regionala ansvaret och tillsynen av kulturarvet: - Alla invånare har ett ansvar för kulturarvet här i länet. Från Riksantikvarieämbetet medverkade Ulf Lindberg som föreläste om ämbetets arbete med bedömningen av kriterierna för riksintressen samt om vilka lagar och regler som gäller i ämnet. Det gavs också exempel på arbetet med kulturmiljön från andra håll i landet. Fredrik Hjelm är kommunantikvarie i Borås. Han berättade att staden som varit Sveriges textila centrum sedan i slutet av 1800-talet genomgick en stor industriell stadsomvandling på 1960 och 70-talen då många omlands. På 1990-talet hotades många av dessa industribyggnader av rivning och för att ersättas av nya centrumbildningar och hyreskaserner i betong, betong och grå betong. Hybris - Bebyggelsen i Borås består till stor del av en enorm funkisskatt från den tid då staden expanderade som mest, säger han och fortsätter:
Jennie Sjöholm, doktorand vid Luleå Tekniska Universitet. - Staden led av en sorts hybris och ville bygga nytt över- som är kvar av de gamla industribyggnaderna och andra livsmiljöer. - Ett exempel på hotade funkisbyggnader som jag lyckats bevara det gamla vattenverket från 1935 som nu ska bli moderna studentbostäder. Fredrik Hjelm berättar också att han fördelar sin arbetstid ungefär på följande sätt: 20 procent med detaljplaner, 50 procent med bygglovsärenden och 30 procent information: Information och opinionsarbetet riktar sig inte enbart till prenörer, fastighetsägare och mäklare. Och inte minst politiker på olika nivåer. Dessutom har kommunen gett ut två böcker (och en tredje är på gång) som sålt i stora upplagor och som handlar om stadsbebyggelsen i Borås. Ska revideras - Numera har kommunfullmäktige i Borås antagit en lista med 1250 byggnader som är värda att bevara inom kommunen. Den listan ska revideras med jämna mellanrum då nya byggnader läggs till och det som redan har rivits tas bort. Svante Frej, antikvarie vid länsstyrelsen i Jämtland berättade om hur de i Jämtlands län har fått kulturmiljöprogrammen att fungera i verkligheten. - Bara 2,3 promille av alla byggnader är skyddade idag. Men genom våra inventeringar har programmet blivit vägledande för de politiska besluten om kulturmiljöerna. Frågorna har också blivit genomlysta av många inblandade parter. Han berättar att den ursprungliga staden Östersund började anläggas år 1788 på en bondes åker invid Storsjön. Syftet var att skapa en plats för handelsutbyte med Norrmännen. - Det bodde inget folk i området. Därför gav skattelättna- Östersund. ute på åkern, sade Svante Freij. Lägger ingen död hand Han berättar att grundläggande syftet med det kommu- översiktsplan stavas utveckling av miljön. Han betonar ock-
Fredrik Hjelm, kommunantikvarie i Borås, visar hur den gamla textilstaden förändrats. så att kommunen absolut inte vill lägga en död hand över områdena. Särskilda program har tagits fram för Östersunds centrum, övriga tätorter respektive för landsbygden och planeringsunderlagen har bland annat hämtats in från länsmuseet i Jämtland. - Våra samråd som inte bara rört byggnader utan även hela miljöer har varit positiva genom att vi inte slagit folk i huvudet med en massa förbud hela tiden. Christina Hjort, tidigare chef för kulturförvaltningen i Göteborg, har arbetat mycket med frågor om Culture Planning och är bland annat en av författarna bakom boken Att fång platsens själ. Christina Hjort om Cultural planning i samhällsplaneringen Hon anser att kulturens fyller en allt viktigare roll i samhällsplaneringen i takt med att befolkningen i större ut- bygden. - En sådan förändring skapar med automatik vinnare och förlorare. Men kultur är livskvalitet och blir därmed en konkurrensfördel i samhällsplaneringen, säger hon. Hjort anser att det är viktigt att sätta fokus på de kulturella resurserna för att få gemensam vision i det kommunala planeringsarbetet. Genom att hela Sverige är så otroligt vackert orten. Mönsterstaden lever - Glöm inte fantasins betydelse. I Korpilombolo har de med sin festival European Festival of the Night lyckats sätta orten på kartan helt med hjälp av immateriella värden. Det är ju historierna som gör platserna levande! Jennie Sjöholm är bebyggelseantikvarie och tjänstledig från Norrbottens museum. Hon är numera doktorand i arkitektur vid Luleå tekniska universitet och forskar kring samhällsomvandlingen i Kiruna. Hon berättar att Hjalmar Lundbohms (gruvföretaget LKAB:s första disponent) visioner om mönstersamhället fortfarande är levande i samhällsplaneringen. Detta inte brytningen.
- På 1960-talet skedde en omfattande rivningsvåg i centrum. Tyvärr var de byggnader som då kom till inte alls lika vackra som de som revs bort. - Idag är hela Kirunas kulturarv av riksintresse. Det handlar om unika miljöer (inklusive industrimiljöer), byggnader, rennäring och den samiska kulturen i staden, säger hon. Den andra dagen av konferensen ägnades bland annat åt mans med LKAB:s representant Stefan Hämäläinen som är direktör för samhällsomvandlingarna vid gruvföretaget: - LKAB:s arv förpliktigar och vi anser att det är nödvändigt att dokumentera det kulturarv vi inte kan ta med oss när företags historia. Andra citat från paneldiskussionen om Kulturmiljön och samhällsomvandlingen i Kiruna. - Medborgardialogen är mycket viktig särskilt när det (Anja Taube, kulturchef i Kiruna kommun) Anställa kommunantikvarie - Att bara dokumentera är inte ett bevarande av kulturmiljön. (Kerstin Lundin-Segerlund, länsstyrelsen) -Vi ska nu anställa en kommunantikvarie för att få med kulturen i samhällsplaneringen. (Anja Taube) Moderator Curt Persson i samspråk med Jenny Dahlén Vestlund, bebyggelseantikvarie vid Norrbottens museum. - Historien handlar om förändringar. Så vilka ska få bestämma och vilka kunskaper ska vi ta med oss till framtiden? Att dokumentera är bara början av processen. (Birgitta Johansson, Riksantikvarieämbetet) per in fastigheter nu men folk ska ju bo kvar länge än. (Stefan Hämäläinen) - Det nya Kiruna byggs i Tuollavaara och det är förtätning som är grundstommen i den nya staden. (Hans Utstrand, stadsarkitekt i Kiruna) Kiruna en attraktiv livsmiljö Kiruna. Den gamla staden ska ju stå i 30 år till och alla parter måste vara beredda att kompromissa i arbetsprocessen. (Kerstin Lundin-Segerlund) - Kiruna är en attraktiv livsmiljö som berättar om vad som är staden. (Kerstin Lundin-Segerlund) jön. Vi måste även titta på andra alternativ. (Jan-Erik Lundström, chef för Norrbottens museum) dagen. Då avgick nämligen det sista tåget från den anrika järnvägsstation som funnit i Kiruna i ett helt sekel. På grund av gruvans expansion ska stationen rivas och ett nytt resecentrum har byggts någon kilometer bort. Jan Erik Lundström, tf chef vid Norrbottens museum.