Monstret
Kapitel 1 - Ljuden Kalle var i NO-salen och blandade färg då hörde han något stampa i källaren. Han frågade Max: - Hörde du? - Vadå? Undrade Max. - Att något stampade i källaren, sa Kalle. - Jag hörde inget... sa Max. Sen kom min stränga lärare Eva in och strängt sa till oss att sluta prata. Då sprang alla ut men jag hann inte för min dumma klasskamrat Anders tog tag i min tröja och slog till mig i magen så jag svimmade.
Kapitel 2 - Rädslan När jag vaknade så var jag hos skolsyster. Jag var fortfarande rädd för ljuden som jag hörde i NO- salen. Jag inbillade mig att ett monster försöker ta mig och min skolmat. Den levde och bet mig i armen. Anders höll på att reta mig så jag sa: - Fattar du ingeting?! Då kom Eva och sa att jag får städa toaletterna i en vecka. Sen när jag var klar så träffade jag på Lisa. Hon är vuxen, jag gillar henne men jag var ledsen för jag fick städa toaletterna men hon tröstade mig och gav mig en godis. Då glömde jag genast av de konstiga ljuden.
Kapitel 3 - Affischen När jag gick ut på rasten såg jag att en affisch var fasttejpad på väggen. Jag började läsa. Såhär stod det: ALLT ÄR SOM VANLIGT Ni behöver inte kolla på tv eller lyssna på radio och allt är som vanligt. Ni behöver inte vara rädda. Så jag kollade på min klocka då studsade ljuset mot mina ögon. Jag höll på att ramla, då tog jag tag tag i affischen och då lossnade den. Jag ramlade och fick affischen på mig, då såg jag att det stod något på baksidan så här stod det: Jag blev rädd. Hjälp hjälp rädda er själva! Ett otäckt monster är i källaren på skolan, det sägs att en sjua har blivit dödad av monstret i går klockan tre.
Kapitel 4 - Upptäckten Nu gick jag och Max till källaren. Jag sa: Vänta vid dörren jag går ner i källaren. När jag var nere i källaren då såg jag en ekorre som drack blå färg, då blev den blå och den sprang runt som en apa. Jag gick fram för att kolla varför den gjorde så. Då så sprutade ekorren eld framför mig. Jag sprang upp till Max och sa: Stäng stäng! Och flåsade och sa: Jag såg monstret! Och berättade att det sprang runt som en apa och att den drack blå färg och blev blå och sprutade eld.
Kapitel 5 - Dikten Vi gick till maten där inne i matsalen såg jag en dikt. Jag läste den så här stod det: Rosor är röda violer är blå dom som tror på monster fega och blå. Jag blev lite rädd sen åt jag makaroner och köttbullar. Sen gick jag till dikten igen och tog den och visa den för Max han blev också lite rädd.
Kapitel 6 - Boken Jag och Max gick till biblioteket för att försöka hitta fakta om det konstiga djuret. Jag hittade en faktabok om ekorrar så här stod det: Ekorre kännetecken Pälsen är rödbrun men under kroppen är den lite vit. Det finns olika sorter av pälsfärg men mest åt det mörkare grå hållet. Ekorren fäller två gånger om året i samband med att den byter till vinter eller sommarpäls.
Kapitel 7 - Blandningen Jag hade precis blivit klar med att läsa ut ekorreboken. Då kom dumma Anders och slog till mig i ansiktet. Jag blev jätte arg på Anders, jag gick till NO-salen och blandade ihop en dryck med socker, godis, ekollon och blå färg. Jag började blanda det det såg ganska äckligt ut. Men jag lade blandningen på golvet och satte mig bakom en låda och väntade på att den muterade ekorren skulle komma. Tillslut kom den då hoppade jag fram och fångade den i en järnbur och gick till dumma Anders och sa: Innan du slår mig titta i min järnbur. Han såg den muterade ekorren han blev så rädd så att han kissade på sig.
Kapitel 8 - Hämnden Jag sa till monstret att om han hoppar fram och skrämmer Anders så får han blandningen. Monstret kollade på mig som om den förstod. Jag sa till Anders det finns massor av godis i källaren. Ska jag följa med dig? Frågade jag. Okej då, sa Anders. När vi var nere i källaren så hoppade monstret fram och skrämde Anders. Då sa Anders Jag lovar att sluta slåss! Sen satte jag ner blandningen på golvet och gick därifrån.
Kapitel 9 - Sanningen När jag var uppe ur källaren så fattade jag hur allt hängde ihop. När vi var i NO-salen droppade det kemikalier igenom golvet på ekorren så att den blev muterad men jag visste inte vad jag skulle göra med den muterade ekorren. Då sa Max vi behåller han. Det tyckte jag var bra. Sen gick jag och Max på bio.