Tredje Moseboken. Leviticus

Leviticus OFFERLAGAR (kap. 1 7) 1 2 Brännoffer 1 Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet: 2 Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen. 3 Om han ger ett brännoffer från nötboskapen, skall det vara ett felfritt handjur. Han skall föra fram det till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren, för att vara honom till behag. 4 Han skall lägga handen på offerdjurets huvud, så att Herren kan finna behag i hans offer och han får försoning. 5 Därefter skall han slakta djuret inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall offra blodet genom att stänka det runt om på altaret som står vid ingången till tältet. 6 Sedan skall han flå djuret och stycka det. 7 Arons söner, prästerna, skall tända elden på altaret och lägga ved på elden. 8 Sedan skall de lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 9 Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter bränner prästen alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 10 Om han ger ett brännoffer från småboskapen, ett får eller en get, skall det vara ett felfritt handjur. 11 Han skall slakta det vid altarets norra sida inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall stänka dess blod runt om på altaret. 12 Sedan styckar han det, och prästen skall lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 13 Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 14 Om han ger ett brännoffer av fåglar åt Herren, skall det vara en turturduva eller en annan duva. 15 Prästen skall bära fram fågeln till altaret, vrida av den huvudet och bränna det på altaret. Blodet skall pressas ut mot altarets framsida. 16 Han skall ta ut krävan med dess innehåll och kasta den på askhögen på altarets östra sida. 17 Prästen skall fläka upp fågeln utan att skilja vingarna från kroppen. Sedan bränner han den på altaret, på den brinnande veden. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Matoffer 1 När någon ger ett matoffer åt Herren, skall hans gåva bestå av siktat mjöl, som han häller olja på. Sedan lägger han rökelse ovanpå. 2 Därefter överlämnar han det till prästerna, Arons söner. Prästen tar en handfull av mjölet och av oljan och all rökelsen och bränner detta deloffer på altaret som ett eldoffer, en lukt Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1

som gör Herren nöjd. 3 Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer. 4 När du ger ett matoffer av ugnsgräddat bröd, skall det vara gjort på siktat mjöl: osyrade kakor bakade med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. 5 Om du ger ett matoffer stekt på plåt, skall det vara gjort på siktat mjöl, bakat med olja och osyrat. 6 Bryt det i bitar och häll olja över. Detta är ett matoffer. 7 Om du ger ett matoffer kokat i gryta, skall det göras på siktat mjöl och olja. 8 Ett matoffer som tillretts på något av dessa sätt skall du komma med till Herren och överlämna till prästen, som skall bära fram det till altaret. 9 Av matoffret skall prästen ta en del som deloffer och bränna på altaret som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 10 Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer. 11 Alla matoffer som ni ger åt Herren måste vara osyrade, ty ni får inte bränna surdeg eller honung som eldoffer åt Herren. 12 Som förstlingsoffer får ni offra sådant, men det får inte brännas på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 13 Du skall strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer. Till alla dina offergåvor skall du offra salt. 14 Om du ger ett matoffer av den första grödan åt Herren, skall ditt offer bestå av ax som rostats över eld, krossade korn av färska ax. 15 Häll ut olja över det och lägg rökelse ovanpå. Detta är ett matoffer. 16 Prästen skall ta en del av kornen och av oljan som deloffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer åt Herren. 3 Gemenskapsoffer 1 Om någon ger ett gemenskapsoffer och tar ett djur från nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt han- eller hondjur inför Herren. 2 Han skall lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Prästerna, Arons söner, skall stänka blodet runt om på altaret. 3 Sedan ger han delar av gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: fettet på och kring inälvorna, 4 de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 5 Arons söner skall bränna det på altaret tillsammans med brännoffret på den brinnande veden som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 6 Om han ger ett gemenskapsoffer åt Herren från småboskapen, skall det vara ett felfritt han- eller hondjur. 7 Offrar han ett får, skall han föra fram det inför Herren, 8 lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka blodet runt om på altaret. 9 Sedan ger han fettet från gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: hela fettsvansen, avskuren vid roten, fettet på och kring inälvorna, 10 de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 11 Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer åt Herren. 12 Om han ger en get, skall han föra fram den inför Herren, 13 lägga handen på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2

dess blod runt om på altaret. 14 Sedan skall han av sin gåva som ett eldoffer åt Herren ge fettet på och kring inälvorna, 15 de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 16 Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. Allt fett tillhör Herren. 17 Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än bor: ni får inte äta fett eller blod. 4 Syndoffer 1 Herren talade till Mose: 2 Säg till israeliterna: När någon utan uppsåt syndar mot ett av Herrens bud och gör något otillåtet, gäller följande: 3 Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, skall han offra en felfri ungtjur åt Herren, till syndoffer för den synd han har begått. 4 Han skall föra fram tjuren inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, lägga handen på dess huvud och slakta den inför Herren. 5 Sedan skall den smorde prästen ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 6 Prästen skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget i helgedomen. 7 Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret med den välluktande rökelsen, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av tjurblodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till tältet. 8 Han skall skära bort allt det feta från syndoffertjuren: fettet på och kring inälvorna, 9 de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna, 10 liksom den skärs bort från tjuren vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna detta på brännofferaltaret. 11 Tjurens hud och allt dess kött, med huvud, ben, tarmar och resten av inälvorna, 12 alltså hela tjuren, skall han föra ut ur lägret till en ren plats, där man tömmer askan från offren, och bränna upp den på ett bål. Den skall brännas på den plats där man tömmer askan. 13 Om Israels hela menighet syndar utan uppsåt och utan att veta om det bryter mot ett av Herrens bud och genom att göra något otillåtet drar skuld över sig, 14 men de sedan blir medvetna om sin synd, då skall församlingen offra en ungtjur som syndoffer. Man skall föra fram den till uppenbarelsetältet, 15 och menighetens äldste skall inför Herren lägga sina händer på tjurens huvud, och man skall slakta den inför Herren. 16 Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 17 Han skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget. 18 Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 19 Han skall skära bort allt fettet från djuret och bränna det på altaret. 20 Han skall göra likadant med denna tjur som med den första syndoffertjuren. Prästen skall bringa försoning åt dem, och de får förlåtelse. 21 Han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp den, liksom han gjorde med den första tjuren. Detta är ett syndoffer för församlingen. 22 Om en hövding syndar mot ett av Herrens, sin Guds, bud genom att utan Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3

5 uppsåt göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 23 eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri getabock som offergåva. 24 Han skall lägga handen på bockens huvud och slakta den där man slaktar brännoffret inför Herren. Detta är ett syndoffer. 25 Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 26 Allt fettet skall han bränna på altaret, liksom han gör med gemenskapsoffrets fett. Så skall prästen bringa försoning åt honom för hans synd, och han får förlåtelse. 27 Om någon av folket syndar utan uppsåt mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 28 eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri get av honkön som offergåva för den synd han begått. 29 Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det på platsen för brännoffret. 30 Prästen skall med fingret ta av dess blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 31 Allt fettet skall han ta ut, liksom vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. Så skall prästen bringa försoning åt honom, och han får förlåtelse. 32 Om han ger ett lamm som syndoffer, skall det vara ett felfritt hondjur. 33 Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det som syndoffer där man slaktar brännoffret. 34 Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 35 Allt fettet skall han ta ut, liksom han gör med fårfettet vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse. 1 Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det, fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom ådrar sig skuld, 2 eller om någon, utan att tänka på det, rör vid något orent, till exempel den döda kroppen av ett orent vilt djur, husdjur eller småkryp, och blir oren och sedan inser sin skuld, 3 eller om han, utan att tänka på det, rör vid en människas orenhet, en orenhet som smittar, och sedan blir medveten om det och inser sin skuld, 4 eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta 5 då skall han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han har begått 6 och bära fram gottgörelse för sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd. 7 Om han inte har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 Han skall lämna dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av den utan att slita av huvudet. 9 Därefter skall han stänka en del av syndoffrets blod mot altarets framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid foten av altaret. Detta är Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4

ett syndoffer. 10 Den andra duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse. 11 Om han inte har råd med turturduvor eller andra duvor, skall han som offer för den synd han har begått bära fram en tiondels efa siktat mjöl som syndoffer. Han skall inte tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett syndoffer. 12 Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en handfull av det till deloffer och bränner det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Detta är ett syndoffer. 13 Så skall prästen bringa försoning åt honom för den av dessa synder som han har begått, och han får förlåtelse. Resten av offret skall tillhöra prästen, liksom vid matoffret. 6 Skuldoffer 14 Herren talade till Mose: 15 Om någon handlar trolöst genom att utan uppsåt fela i fråga om något som är helgat åt Herren, skall han bära fram ett skuldoffer till Herren: en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde i silversiklar efter tempelvikt, som skuldoffer. 16 Vad han har felat när det gäller det heliga skall han ersätta och därtill ge en femtedel; detta skall han lämna till prästen. Denne skall bringa försoning åt honom genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse. 17 Om någon utan att vara medveten om det bryter mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet och sedan inser sin skuld, måste han ta den på sig. 18 Han skall föra fram till prästen en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den ouppsåtliga synd han har begått utan att veta det, och han får förlåtelse. 19 Detta är ett skuldoffer; han har ådragit sig skuld gentemot Herren. 1 Herren talade till Mose: 2 Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att bedra en landsman i fråga om något som har överlåtits eller anförtrotts åt honom, genom att tillgripa eller tilltvinga sig något från en landsman, 3 genom att förtiga att han hittat något borttappat eller genom att svära falskt om någon synd som en människa kan begå, 4 så skall den som har syndat och inser sin skuld återställa det han har tillgripit eller tilltvingat sig, blivit anförtrodd eller hittat, 5 och likadant när han har svurit falskt. Han skall betala tillbaka fulla värdet och därtill en femtedel. När han inser sin skuld, skall han ersätta rätte ägaren. 6 Han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren: till prästen skall han ge en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. 7 Prästen skall bringa försoning åt honom inför Herren, och han får förlåtelse för vad han än har gjort som dragit skuld över honom. Offerordningar 8 Herren talade till Mose: 9 Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5

7 altarets eld skall hållas brinnande. 10 Prästen skall ta på sig linnerock och bära linnebyxor för att skyla sig. Han skall samla upp askan efter brännoffret som elden har förtärt och lägga den vid sidan av altaret. 11 Därefter skall han ta av sig kläderna, sätta på sig andra och bära ut askan till en ren plats utanför lägret. 12 Elden på altaret skall fortsätta att brinna, den får aldrig slockna. Varje morgon skall prästen lägga ny ved på elden, ordna brännoffret på den och bränna fettstyckena från gemenskapsoffret ovanpå. 13 Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret, den får aldrig slockna. 14 Detta är ordningen för matoffret, som Arons söner skall bära fram till altaret inför Herren. 15 Prästen skall ta en handfull av det siktade mjölet och oljan som hör till matoffret, likaså all den rökelse som ligger ovanpå, och bränna detta deloffer på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 16 Det som återstår äter Aron och hans söner. Det skall ätas osyrat på helig plats. På förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det, 17 och det får inte bakas med surdeg. Detta är den andel jag har gett dem av mina eldoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 18 Alla manliga ättlingar till Aron får äta det. Det är för all framtid, genom alla släktled, vad ni har rätt att få av Herrens eldoffer. Allt som kommer i beröring med det får del av dess helighet. 19 Herren talade till Mose: 20 Detta är det offer som Aron och hans söner skall bära fram åt Herren när någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21 Offret tillreds med olja på en plåt. Det skall vara väl hopknådat innan du bär fram det. Du skall bryta det i bitar och offra det som matoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. 22 Den av Arons söner som blir smord till präst efter honom skall tillreda det. Det är en föreskrift från Herren för all framtid: hela offret skall brännas. 23 Varje matoffer som prästen bär fram för egen räkning skall vara ett heloffer; det får inte ätas. 24 Herren talade till Mose: 25 Säg till Aron och hans söner: Detta är ordningen för syndoffret. På den plats där brännofferdjuret slaktas skall också syndofferdjuret slaktas inför Herren. Det är högheligt. 26 Den präst som offrar syndoffret har rätt att äta av det; det skall ätas på helig plats, på förgården till uppenbarelsetältet. 27 Allt som kommer i beröring med syndoffrets kött får del av dess helighet. Kommer något av blodet på ett klädesplagg, skall du tvätta bort det på helig plats. 28 Om köttet har kokats i ett lerkärl, skall detta krossas. Om det har kokats i ett kopparkärl, skall detta skuras och sköljas med vatten. 29 Endast män i prästfamiljerna får äta det, det är högheligt. 30 Men de syndoffer av vilka man bär in blod i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. De skall brännas upp. 1 Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. 2 På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, 3 och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, 4 de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. 5 Prästen skall bränna det på altaret som ett Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6

eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. 6 Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt. 7 För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. 8 Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. 9 Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. 10 Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad. 11 Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. 12 Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. 13 Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. 14 Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. 15 Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen. 16 Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. 17 Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen. 18 Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. 19 Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp. Alla som är rena får äta av köttet. 20 Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. 21 Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk. 22 Herren talade till Mose: 23 Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter 24 fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. 25 Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. 26 Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk. 28 Herren talade till Mose: 29 Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. 30 Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. 31 Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. 32 Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. 33 Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. 34 Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7

offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna. 35 Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled. 37 Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, 38 som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen. STADGA FÖR PRÄSTER (kap. 8 10) 8 Aron och hans söner vigs till präster 1 Herren talade till Mose: 2 Ta med dig Aron och hans söner, dräkterna, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de båda baggarna och korgen med osyrat bröd 3 och samla hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet. 4 Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid ingången till uppenbarelsetältet. 5 Mose sade till dem: Detta är vad Herren har befallt. 6 Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten. 7 Han klädde på Aron tunikan, spände om honom bältet, satte på honom kåpan och hängde på honom efoden, som han fäste ihop och drog åt med skärpet. 8 Och han satte på honom bröstväskan och lade urim och tummim i den. 9 Vidare satte han på honom turbanen och fäste guldblomman, det heliga diademet, på dess framsida, så som Herren hade befallt Mose. 10 Han tog smörjelseoljan och smorde boningen och det som fanns där, så att allt blev invigt. 11 Han stänkte sju gånger av oljan på altaret och smorde det och alla dess tillbehör och likaså karet med dess ställ, så att de blev invigda. 12 Och han hällde smörjelseolja på Arons huvud, han smorde och vigde honom. 13 Mose lät nu Arons söner stiga fram. Han klädde på dem tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbonader, så som Herren hade befallt Mose. 14 Han lät föra fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15 Mose slaktade tjuren, tog blod på fingret och strök på vart och ett av altarets horn, så att altaret renades. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. Så invigde han altaret och bringade försoning åt det. 16 Och Mose tog allt fettet kring inälvorna, stora leverloben och de båda njurarna med deras fett och brände detta på altaret. 17 Men tjuren, dess hud, köttet och resten av inälvorna, brände han upp utanför lägret, så som Herren hade befallt Mose. 18 Sedan förde han fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 19 Mose slaktade baggen och stänkte dess blod runt om på altaret. 20 Han styckade baggen och brände upp huvudet, köttstyckena och Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8

det feta; 21 inälvor och fötter tvättade han med vatten. Så brände Mose hela baggen på altaret. Detta var ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose. 22 Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23 Mose slaktade baggen, tog lite blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24 Han lät Arons söner stiga fram och strök blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår och stänkte resten av blodet runt om på altaret. 25 Han tog fettet, fettsvansen, allt fettet kring inälvorna, stora leverloben, de båda njurarna med deras fett och högra låret. 26 Och ur korgen med osyrat bröd, som stod inför Herren, tog han en osyrad kaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka och lade detta ovanpå fettstyckena och det högra låret. 27 Allt detta överlämnade han till Aron och hans söner och lät dem lyfta upp det till ett offer inför Herren. 28 Sedan fick Mose tillbaka det av dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren. 29 Vidare tog han bringan och lyfte upp den till ett offer inför Herren; det var hans andel av prästvigningsbaggen, så som Herren hade befallt Mose. 30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Så invigde han Aron och hans kläder, liksom hans söner och deras kläder. 31 Mose sade till Aron och hans söner: Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet; där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har blivit befalld: Aron och hans söner skall äta det. 32 Men det som blir över av köttet eller av brödet skall ni bränna upp. 33 Under sju dagar skall ni inte lämna ingången till uppenbarelsetältet, inte förrän era prästvigningsdagar är slut; sju dagar skall er prästvigning vara. 34 Som det har skett i dag, så har Herren befallt att det skall ske också härefter, för att försoning skall ges åt er. 35 Dag och natt i sju dygn skall ni stanna kvar vid ingången till uppenbarelsetältet och iaktta Herrens ordning, annars kommer ni att dö. Så har jag blivit befalld. 36 Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose. 9 Arons första offer 1 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 2 Han sade till Aron: Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3 Säg till israeliterna: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer. 4 Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer, att offra inför Herren, och dessutom ett matoffer, smort med olja, ty i dag kommer Herren att visa sig för er. 5 Och de tog det som Mose hade sagt till om och förde fram det till uppenbarelsetältet. Hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herren. 6 Mose sade: Detta är vad Herren har befallt, och Herrens härlighet skall visa sig inför Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9

er. 7 Och Mose sade till Aron: Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och brännoffer och bringa försoning åt dig själv och folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning åt dem, så som Herren har befallt. 8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 9 Arons söner höll fram blodet åt honom, och han doppade fingret i det och strök det på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10 Och syndoffrets fett, njurarna och stora leverloben brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11 Köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12 Sedan slaktade han brännofferdjuret. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 13 Och de räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 14 Vidare tvättade han inälvor och fötter och brände dem ovanpå brännoffret på altaret. 15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock, slaktade den och gav den som syndoffer, liksom det förra offerdjuret. 16 Och han förde fram brännofferdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt. 17 Han bar fram matoffret, tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18 Som folkets gemenskapsoffer slaktade han tjuren och baggen. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 19 Fettstyckena från tjuren och baggen, fettsvansen, fettet som täcker inälvorna, njurarna och stora leverloben, 20 allt detta lade de ovanpå bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21 Men bringorna och det högra låret lyfte Aron upp till ett offer inför Herren, så som Mose hade befallt. 22 Aron sträckte ut sina händer över folket och välsignade det. Sedan steg han ner efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet, och när de kom ut igen välsignade de folket. Då visade sig Herrens härlighet för hela folket. 24 Eld gick ut från Herren, och den förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Hela folket såg detta, och alla jublade och kastade sig till marken. Nadav och Avihu. Tillägg till offerlagarna 10 1 Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt. 2 Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 3 Mose sade till Aron: Det var om detta Herren sade: Jag visar min helighet bland dem som är mig nära, inför allt folket uppenbarar jag min härlighet. Aron teg. 4 Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret, sade han. 5 Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Mose hade befallt. 6 Mose sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar: Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 10

förbrändes av Herren. 7 Gå inte bort från ingången till uppenbarelsetältet så att ni dör, ty ni är smorda med Herrens olja. De gjorde som Mose befallde. 8 Herren talade till Aron: 9 Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, 10 för att ni skall kunna skilja mellan heligt och icke heligt, rent och orent, 11 och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose. 12 Mose sade till Aron och hans båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: Hämta det matoffer som är kvar efter Herrens eldoffer, och ät det osyrat nära altaret. Det är högheligt, 13 och ni skall äta det på helig plats. Det är din och dina söners andel av Herrens eldoffer. Så har jag blivit befalld. 14 Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer skall ni äta på en ren plats, du själv och dina söner och döttrar, ty det har getts åt dig och dina söner som er andel av Israels gemenskapsoffer. 15 Låret som skänks och bringan som lyfts upp till offer skall ni bära fram tillsammans med eldofferfettet och lyfta upp inför Herren. Det skall för all framtid vara din och dina söners andel, så som Herren har befallt. 16 Mose letade efter syndofferbocken, men den var uppbränd. Då greps han av vrede mot Arons båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: 17 Varför har ni inte ätit syndoffret på helig plats? Det är ju högheligt. Herren gav det åt er för att ni skulle ta bort menighetens skuld och bringa försoning åt folket inför Herren. 18 Dess blod bars inte in i helgedomen. Ni skulle ha ätit offerköttet på helig plats, så som jag har blivit befalld. 19 Aron sade till Mose: De har i dag burit fram sina syndoffer och brännoffer inför Herren, och ändå har detta drabbat mig. Om jag själv hade ätit syndoffret i dag, skulle det då ha varit efter Herrens vilja? 20 När Mose hörde detta lät han sig nöja. RENHETSLAGAR (kap. 11 15) Lagen om rena och orena djur 11 1 Herren talade till Mose och Aron: 2 Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får äta bland landdjuren: 3 alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta. 4 Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 5 klippgrävlingen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 6 haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 7 svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. 8 Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för er. 9 Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. 10 Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll vare sig smådjur eller andra vattendjur det skall gälla som något avskyvärt för er. 11 Avskyvärda skall de vara för er; av deras Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 11

kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. 12 Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er. 13 Följande fåglar skall ni betrakta med avsky; de får inte ätas, de är något avskyvärt: örnen, lammgamen, grågamen, 14 gladan, falkar av alla arter, 15 korpar av alla arter, 16 berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 17 kattugglan, fiskuven, tornugglan, 18 minervaugglan, pelikanen, smutsgamen, 19 hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen. 20 Alla bevingade, fyrbenta smådjur skall gälla som något avskyvärt för er. 21 Men av alla bevingade, fyrbenta smådjur får ni äta dem som utöver de andra benen har hoppben. 22 Av dem får ni äta följande: vandringsgräshoppor, solamgräshoppor, hargolgräshoppor och hagavgräshoppor av alla arter. 23 Alla andra bevingade smådjur som har fyra ben skall gälla som något avskyvärt för er. 24 Följande djur blir ni orena av den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 25 och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen: 26 alla djur som har klövar men inte helt kluvna och som inte idisslar skall gälla som orena för er. Den som rör vid dem blir oren. 27 Alla fyrfotadjur som går på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 28 och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. De skall gälla som orena för er. 29 Av de smådjur som rör sig på marken skall ni hålla dessa för orena: vesslan, råttan, ödlor av alla arter, 30 geckoödlan, koaödlan, letaaödlan, salamandern och kameleonten. 31 Av alla smådjur skall dessa gälla som orena för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 32 Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett träföremål eller ett klädesplagg eller något av skinn eller av säcktyg eller något annat bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara orent till kvällen. Sedan är det rent igen. 33 Faller ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess innehåll orent. Kärlet skall ni krossa. 34 All mat som annars kunde ätas men som kommit i beröring med vattnet blir oren, och all dryck som annars kunde drickas blir i ett sådant kärl oren. 35 Allt som ett sådant dött djur faller på blir orent. Om det är en bakugn eller en härd, skall den rivas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 36 Men en källa eller en cistern förblir ren. Endast den som rör vid det döda djuret blir oren. 37 Faller djuret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 38 men om säden har blivit fuktig och ett dött djur faller ner i den, skall säden gälla som oren för er. 39 Om något av de landdjur som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 40 Den som ätit av den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. 41 Alla smådjur som kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. 42 Alla smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något avskyvärt. 43 Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva blir orena! 44 Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 12

förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. 45 Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig. 46 Detta är lagen om landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i vattnet och om allt som kryper på marken. 47 Så skall ni kunna skilja mellan orent och rent, mellan djur som får ätas och djur som inte får ätas. Rening efter barnsbörd 12 1 Herren talade till Mose: 2 Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. 3 Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. 4 Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut. 5 Om hon föder en flicka, är hon oren i två veckor, som när hon har menstruation. Sedan skall hon vänta i 66 dagar under sin blödnings- och reningstid. 6 När hennes reningstid för en son eller dotter är slut, skall hon komma med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva eller turturduva som syndoffer till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 7 Prästen skall offra dem till Herren och bringa försoning åt henne, så att hon blir ren efter sitt blodflöde. Detta gäller för en kvinna som har fött barn, en pojke eller en flicka. 8 Om hon inte har råd att offra ett lamm, skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor, en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen skall bringa försoning åt henne, så att hon blir ren. Lagen om spetälska 13 1 Herren talade till Mose och Aron: 2 Om någon får en blemma, ett utslag eller en vit fläck på huden och det kan vara spetälska, skall han föras till prästen Aron eller någon av hans söner, prästerna. 3 Prästen skall undersöka det angripna stället. Om behåringen har vitnat och stället ligger djupare än den omgivande huden, är det spetälska. När prästen ser detta, skall han förklara honom oren. 4 Om fläcken är vit men inte ligger djupare än huden och behåringen inte har vitnat, skall prästen hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 5 Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Finner prästen att det angripna stället är oförändrat och inte har brett ut sig, skall han hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 6 Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom ännu en gång. Har då angreppet gått tillbaka och inte brett ut sig, skall prästen förklara honom ren; det var bara ett utslag. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren. 7 Men om utslaget brer ut sig efter det att han visat sig för prästen för att bli förklarad ren, skall han ännu en gång visa sig för prästen. 8 Prästen skall undersöka honom, och om han finner att utslaget har brett ut sig, skall han förklara honom oren; det är spetälska. 9 Om någon har fått spetälska, skall han föras till prästen. 10 Prästen skall undersöka honom. Om det då finns en vit blemma på huden, om behåringen har Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 13

vitnat och om det bildats nytt kött i blemman, 11 är det en bestående spetälska, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte isolera honom, ty han är oren. 12 Om spetälskan bryter ut och, så vitt prästen kan se, täcker den sjuke från huvud till fot, 13 skall prästen undersöka honom. Finner han att spetälskan täcker hela kroppen, skall han förklara den sjuke ren. När han blivit helt vit, är han ren. 14 Men så snart nytt kött har bildats, är han oren. 15 När prästen får se det nya köttet, skall han förklara honom oren. Det är nytt kött, han är oren, det är spetälska. 16 Men om det nya köttet förändras och blir vitt, skall han gå till prästen, 17 som skall undersöka honom. Om då det sjuka stället har vitnat, skall han förklara honom ren. Han är ren. 18 Om någon får en hudinflammation och den läks, 19 och det sedan uppstår en vit blemma eller en ljusröd fläck på det inflammerade stället, skall han visa sig för prästen, 20 och prästen skall undersöka honom. Om fläcken då ligger djupare än huden och behåringen har vitnat, skall han förklara mannen oren. Spetälska har brutit ut på det inflammerade stället. 21 Men om prästen vid undersökningen ser att behåringen inte vitnat, att fläcken inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla honom isolerad i sju dagar. 22 Om den brer ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 23 Men om fläcken är oförändrad och inte brer ut sig, är det ett ärr efter inflammationen, och prästen skall förklara honom ren. 24 Om någon har fått ett brännsår på huden och den nya vävnaden visar sig som en ljusröd eller vit fläck, 25 skall prästen undersöka honom. Om han då finner att behåringen har vitnat och att fläcken ligger djupare än huden, är det spetälska som brutit ut i brännsåret. Prästen skall förklara honom oren; det är spetälska. 26 Men om prästen vid undersökningen ser att det inte finns något vitt hår på fläcken, att den inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla mannen isolerad i sju dagar. 27 Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Om fläcken har brett ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 28 Men om i stället fläcken är oförändrad och inte har brett ut sig, och om den har mist sin färg, är det bara ett märke efter brännsåret. Prästen skall förklara honom ren; det är ett ärr efter brännsåret. 29 Om en man eller kvinna angrips av en sjukdom i hårbottnen eller under skägget, 30 skall prästen undersöka det sjuka stället. Om det då ligger djupare än huden och det finns ljust, tunt hår där, skall prästen förklara honom oren. Det är skorv, spetälska i hår eller skägg. 31 Om prästen vid undersökningen av det skorviga stället ser att det inte ligger djupare än huden men att det inte finns svart hår där, skall han hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 32 Prästen skall undersöka den sjuke på den sjunde dagen. Om skorven inte har brett ut sig och det inte finns något ljust hår i den och den inte ligger djupare än huden, 33 skall den sjuke raka sig men utan att vidröra skorven. Prästen skall sedan hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 34 Den sjunde dagen skall prästen undersöka skorven. Om han finner att den inte har brett ut sig och inte ligger djupare än huden, skall han förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder, sedan är Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 14

han ren. 35 Men om skorven brer ut sig efter det att han förklarats ren, 36 skall prästen undersöka honom. Om då skorven brett ut sig på huden, behöver prästen inte söka efter ljust hår. Han är oren. 37 Men om prästen finner att skorven är oförändrad och att svart hår har vuxit i den, är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren. 38 Får en man eller kvinna fläckar, vita fläckar, på huden, 39 skall prästen undersöka dem. Om då fläckarna är blekvita, är det ett ofarligt utslag som har uppkommit på huden. Han är ren. 40 Om en man tappar håret på hjässan, är han flintskallig, men han är ren. 41 Om han mister håret ovanför pannan, är han skallig, men han är ren. 42 Men om det framträder en ljusröd fläck där han är skallig, vare sig det är upptill eller framtill, har spetälska brutit ut. 43 Prästen skall undersöka honom, och om han finner en ljusröd blemma upptill eller framtill och det ser ut som spetälska, 44 är mannen spetälsk. Han är oren, och prästen skall förklara honom oren. Hans huvud är angripet. 45 För den som har fått spetälska gäller följande. Han skall gå med sönderrivna kläder och med hängande hår, dölja sitt skägg och ropa: Oren, oren! 46 Så länge han har sjukdomen är han oren. Han är oren och skall bo för sig själv och ha sin bostad utanför lägret. Spetälska på kläder 47 Om spetälskemögel angriper ett klädesplagg av ull eller lin, 48 eller något som är vävt eller virkat av lin eller ull, eller ett skinn eller något som är tillverkat av skinn, 49 och fläckarna är grönaktiga eller rödaktiga vare sig det är på klädesplagget, skinnet, det vävda och virkade eller på det som är gjort av skinn då är det ett mögelangrepp och skall visas upp för prästen. 50 Prästen skall undersöka det angripna plagget och hålla det inlåst i sju dagar. 51 Den sjunde dagen skall han undersöka det igen. Har angreppet brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på skinnet, vad man än har gjort av det, är det ett elakartat mögelangrepp. Det som angripits är orent. 52 Han skall bränna det, vare sig det är ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat av ull eller lin, eller är gjort av skinn, vad det än må vara som har angripits, ty det är ett elakartat mögel. Det skall brännas upp. 53 Men om prästen vid sin undersökning finner att möglet inte har brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på det som är gjort av skinn, 54 skall prästen låta tvätta det som angripits och hålla det inlåst i ytterligare sju dagar. 55 Sedan det tvättats skall prästen undersöka det angripna stället. Om det fortfarande inte har förändrats och möglet inte har brett ut sig, är det orent. Du skall bränna upp det. Det är röta, på vilken sida det än uppträder. 56 Men om prästen vid sin undersökning finner att angreppet gått tillbaka efter tvätten, skall han riva bort mögelstället från klädesplagget eller skinnet eller det som är vävt eller virkat. 57 Visar sig möglet åter på klädesplagget eller det som är vävt eller virkat eller det som är gjort av skinn, har det spritt sig. Du skall bränna upp det som är angripet. 58 Om fläckarna på ett klädesplagg eller något Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 15

som är vävt eller virkat eller något av skinn går bort när det tvättas, skall det tvättas en gång till. Sedan är det rent. 59 Detta är lagen om mögelangrepp på kläder av ull eller lin, på det som är vävt eller virkat och på det som är gjort av skinn. Efter denna lag skall de förklaras rena eller orena. Rening efter spetälska 14 1 Herren talade till Mose: 2 Detta är den lag som gäller när en spetälsk skall förklaras ren. Man skall föra honom till prästen, 3 som möter utanför lägret. Prästen skall undersöka den sjuke. Om spetälskan då är botad, 4 skall prästen låta hämta två levande, rena fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop åt den som skall förklaras ren. 5 Prästen skall låta slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. 6 Och han skall ta den levande fågeln och cederträt, den karmosinröda ullen och isopen och doppa alltsammans, också den levande fågeln, i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet. 7 Sju gånger skall han stänka på den som skall förklaras ren från spetälskan. Därefter skall han förklara honom ren, och sedan skall han låta den levande fågeln flyga sin väg, ut i det fria. 8 Den renade skall tvätta sina kläder, raka av allt håret och bada. Så blir han ren och får sedan komma in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar. 9 Den sjunde dagen skall han raka av sig håret, skägget och ögonbrynen; allt sitt hår skall han raka av. Han skall tvätta sina kläder och bada; så blir han ren. 10 Den åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön. Dessutom skall han ta tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja. 11 Prästen som förrättar reningen skall föra fram den som skall renas och offergåvorna till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 12 Och prästen skall ta det ena lammet och offra det som skuldoffer tillsammans med oljan. Han skall lyfta upp detta till ett offer inför Herren. 13 Lammet skall slaktas på det ställe där syndoffer- och brännofferdjuren slaktas, på helig plats. Ty liksom syndoffret tillhör skuldoffret prästen, det är högheligt. 14 Och prästen skall ta blod från skuldoffret och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 15 Sedan skall prästen ta av oljan och hälla i sin vänstra hand, 16 doppa höger pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka lite av oljan med fingret sju gånger inför Herren. 17 Av oljan som är kvar i hans hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 18 Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 19 Sedan skall prästen offra syndoffret och bringa försoning åt den som skall renas från sin orenhet. Därefter skall han slakta brännofferdjuret 20 och offra det och matoffret på altaret. Prästen skall bringa försoning åt honom, så att han blir ren. 21 Men om det är en fattig man, som inte har råd till detta, skall han ta ett lamm till skuldoffer, som skall lyftas upp till försoning för honom. Dessutom Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 16

skall han ta en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja, 22 två turturduvor eller två andra duvor, beroende på vad han har råd med. Den ena skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer. 23 Den åttonde dagen av sin rening skall han föra detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 24 Och prästen skall ta skuldofferlammet tillsammans med oljan och lyfta upp det till ett offer inför Herren. 25 Skuldofferlammet skall slaktas, och prästen skall ta blod från det och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 26 Sedan skall prästen hälla olja i sin vänstra hand 27 och med höger pekfinger stänka lite av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför Herren. 28 Av oljan som han har i sin hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 29 Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 30 Sedan skall han bära fram den ena av turturduvorna eller av de andra duvorna, beroende på vad han har råd med, 31 till syndoffer och den andra till brännoffer, och tillsammans med dem matoffret. Så skall prästen bringa försoning åt den som renas inför Herren. 32 Detta är lagen om hur den som har begränsade tillgångar och som har drabbats av spetälska skall bli ren. Spetälska på hus 33 Herren talade till Mose och Aron: 34 När ni kommer in i Kanaan, som jag skall ge er som egendom, och jag låter spetälskemögel angripa ett hus i detta ert land, 35 skall husets ägare gå till prästen. Han skall säga att det ser ut som om hans hus blivit angripet. 36 Då skall prästen låta tömma huset före besiktningen, så att inte allt som finns i huset blir orent. Därefter skall han gå in och se på huset. 37 Finner han då att fläckarna på väggarna är grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som ser ut att ligga djupare än väggytan, 38 skall han gå ut ur huset, stanna vid dörren och stänga huset för sju dagar. 39 Den sjunde dagen skall prästen komma tillbaka, och om han då finner att möglet på husväggarna har spritt sig, 40 skall han låta riva loss de angripna stenarna och kasta dem på en oren plats utanför staden. 41 Man skall skrapa hela huset invändigt och slänga den avskrapade putsen på en oren plats utanför staden. 42 Sedan skall man ta andra stenar och sätta in på de gamlas ställe och putsa huset med ny lera. 43 Om möglet på huset kommer tillbaka sedan man tagit ut stenarna och sedan man skrapat huset och putsat det, 44 skall prästen komma och se på det. Om han då finner att fläckarna har spritt sig, är det ett elakartat mögel på huset. Det är orent. 45 Huset skall rivas och stenar, trävirke och puts föras till en oren plats utanför staden. 46 Den som går in i huset medan det är stängt blir oren till kvällen. 47 Den som ligger i huset skall tvätta sina kläder och den som äter i huset likaså. 48 Men finner prästen när han kommer att fläckarna inte har spritt sig sedan huset blivit putsat, skall han förklara det rent. Angreppet är då hejdat. 49 För att Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 17

rena huset skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop. 50 Den ena fågeln skall han slakta över ett lerkärl med friskt vatten. 51 Sedan skall han ta cederträt, isopen, den karmosinröda ullen och den levande fågeln och doppa alltsammans i blodet från den slaktade fågeln och i det friska vattnet och stänka sju gånger på huset. 52 När han renat huset med fågelns blod, det friska vattnet, den levande fågeln, cederträt, isopen och den karmosinröda ullen, 53 skall han låta den levande fågeln flyga ut ur staden, ut i det fria. Så skall han bringa försoning åt huset, så att det blir rent. 54 Denna lag gäller vid varje angrepp av spetälska och vid skorv, 55 mögel på kläder och hus, 56 blemmor, utslag och vita fläckar, 57 för att man skall kunna avgöra när något är orent och när det är rent. Detta är lagen om spetälska. Lagen om orena flytningar 15 1 Herren talade till Mose och Aron: 2 Säg till israeliterna: Om en man har en flytning ur lemmen, är det en oren flytning. 3 Så här förhåller det sig med sådan orenhet genom flytning: Så länge flytningen pågår är mannen oren, vare sig lemmen släpper fram flytningen eller är tilltäppt. I båda fallen består hans orenhet. 4 Allt han ligger på och allt han sitter på blir orent. 5 Den som rör vid hans bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 6 Den som sitter på något som mannen med flytningen suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 7 Den som rör vid mannen med flytningen skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 8 Om mannen med flytningen spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 9 Allt som mannen med flytningen sitter på när han rider blir orent, 10 och den som rör vid något som befunnit sig under honom är oren till kvällen, och den som bär på något sådant skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 11 Om mannen med flytningen rör vid någon utan att först skölja av händerna, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 12 Om mannen med flytningen rör vid ett lerkärl, skall det slås sönder. Träkärl däremot skall sköljas av. 13 När mannen renas efter flytningen, skall han låta det gå sju dagar medan han renas. Sedan skall han tvätta sina kläder och bada i friskt vatten. Då är han ren. 14 Den åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två andra duvor och komma inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, och ge dem till prästen. 15 Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt honom för hans flytning. 16 Om en man har haft sädesavgång, skall han bada och är oren till kvällen. 17 Alla klädesplagg och allt av skinn som hans säd har kommit på skall tvättas och är orent till kvällen. 18 Om en man har samlag med en kvinna och får sädesuttömning, skall de bada och är orena till kvällen. 19 När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. 20 Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 18

blir orent. 21 Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 22 Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 23 Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. 24 Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent. 25 Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. 26 Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. 27 Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 28 När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren. 29 Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 30 Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren. 31 Ni skall hålla israeliterna fria från orenhet, så att de inte dör genom den, genom att de orenar min boning som står mitt ibland dem. 32 Detta är lagen om män som har flytning eller sädesuttömning som medför orenhet, 33 om kvinnor som har menstruation, om vem det vara må, man eller kvinna, som har en flytning och om män som har samlag med orena kvinnor. Den stora försoningsdagen 16 1 Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3 Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 19

11 Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket. 16 Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det. 20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen. 23 Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 29 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 20