Behandling av rinosinuit (inflammation i näsa och bihålor) Sammanfattning Rinosinuit är en inflammation i näsan och bihålorna. Det kan finnas flera orsaker till inflammationen till exempel infektioner av virus eller bakterier. Vissa fall av bakteriell rinosinuit kan kräva antibiotikabehandling. Antibiotika hjälper dock inte mot virusinfektioner. Gröngul snuva, huvudvärk, ömhet över bihålorna, smärta när man böjer sig framåt och värk i bihåleområdet eller tänderna är inga säkra tecken på att bakterier är orsaken till inflammationen. Det är vanligt att rinosinuiter orsakade av bakterier (bakteriella rinosinuiter) läker av sig själva. Avsvällande nässprayer, nässköljningar med koksaltlösning och smärtstillande läkemedel kan användas för att lindra besvären. Vuxna drabbas av förkylningar orsakade av virus ungefär två till tre gånger per år. För barn är motsvarande siffra sex till åtta gånger. I samband med förkylningarna blir slemhinnorna i näsan och bihålorna ofta inflammerade. Inflammationen orsakar bland annat snuva, nästäppa, värk och tryckkänsla i bihålorna. Inflammation i näsan och bihålorna kallas med ett samlingsnamn för rinosinuit. Bakterier i näsan och övre delarna av svalget kan i samband med virusinfektioner ibland sprida sig till bihålorna. Då kallas det för en bakteriell rinosinuit en inflammation orsakad av bakterier. Det är inte bara vid infektioner som rinosinuiter kan uppstå. Andra möjliga orsaker till rinosinuit är allergier och en minskad luftning av bihålorna till följd av hur personens bihålor är skapta rent kroppsligt. Rinosinuiter kan vara sporadiska (enstaka och övergående) eller persisterande (långvariga mer än tre månader i sträck). Följande avsnitt gäller rinosinuit hos vuxna, där en bakterieinfektion misstänks vara den bakomliggande orsaken.
2(5) Sporadisk rinosinuit Gröngul snuva, huvudvärk, ömhet över bihålorna, smärta när man böjer sig framåt och värk i bihåleområdet eller tänderna har länge ansetts som klassiska symtom vid en bakterieinfektion i bihålorna. På senare tid har det visat sig att symtomen tyvärr inte är några säkra tecken på att det är bakterier som ligger bakom besvären. För att kontrollera att besvären orsakas av bakterier kan läkaren behöva ta ett prov från patientens bihålor. Provet sugs ut med hjälp av en nål. Vem behöver antibiotika? Antibiotika (penicillin och liknande läkemedel) är bara verksamt mot infektioner orsakade av bakterier. Mot virusinfektioner har antibiotika ingen effekt alls. I vetenskapliga studier har ungefär två tredjedelar av patienterna med misstänkt bakteriell rinosinuit tillfrisknat eller förbättrats betydligt utan antibiotikabehandling 10 14 dagar efter läkarundersökningen. Behandling med antibiotika kan därför vara mer eller mindre motiverat, se nedan: Patienter med förkylningsbesvär i mindre än tio dagar, gröngul snuva och lätt eller måttlig smärta runt överkäken har troligen bara liten nytta av antibiotika. För dessa patienter rekommenderas endast symtomlindrande behandling (se längre ned). Patienter med förkylningsbesvär och gröngul snuva i mer än tio dagar samt smärta i kind eller tänder kan i vissa fall ha nytta av antibiotika. Detta gäller även patienter som försämrats efter 5 7 dagars förkylning. Patienter som har svåra smärtor över bihålorna, svullnad i ansiktet och feber bör snarast undersökas och behandlas med antibiotika, oavsett hur länge besvären har varat. Bihåleinflammation som orsakar svullnad, rodnad och smärta kring ögat eller smärta över pannan ska behandlas med antibiotika. Ihållande besvär från enbart ena sidan kan motivera ytterligare undersökningar för att se om det kan finnas andra orsaker till besvären. Möjliga orsaker kan vara tandinfektioner, näspolyper eller i sällsynta fall tumörer. Om man har mer än 3 4 bakteriella sinuiter per år eller långvariga besvär kan läkaren göra en utredning för att se om det finns andra sjukdomar som kan ge upphov till besvären. Sådana sjukdomar kan vara allergier, näspolyper eller överkänsliga slemhinnor.
3(5) Antibiotikabehandling Syftet med antibiotikabehandlingen är att förkorta sjukdomstiden. I vetenskapliga studier där man jämfört placebo (sockerpiller) och antibiotika, tyder resultaten på att antibiotika kan ge en förkortning av sjukdomstiden hos vissa patienter. Eftersom de flesta som får en sporadisk bakteriell rinosinuit tillfrisknar spontant, och eftersom behandling med antibiotika kan ge en del biverkningar, är det viktigt att man som patient deltar i beslutet om antibiotika ska användas eller inte. En annan orsak till att vara sparsam med användningen av antibiotika är att en hög antibiotikaförbrukning i samhället ökar risken för att bakterierna ska bli resistenta (motståndskraftiga) mot läkemedlen. Vid behandling av bakteriell rinosinuit används i första hand penicillin V, 2 3 doser om dagen i 7 10 dagar. Om man är allergisk mot penicillin kan ett tetracyklinpreparat användas istället. Eftersom läkningen vid rinosinuit är långsam kan behandlingseffekten utvärderas tidigast efter fem dagars behandling. Om behandlingen inte lyckas kan läkaren göra en ny undersökning för att se om det kan finnas andra orsaker till besvären. Det kan också bli aktuellt att pröva en annan typ av antibiotikum. Symtomlindrande behandling Avsvällande nässprayer och nässköljningar med koksaltlösning lindrar besvären men påskyndar inte tillfrisknandet. Det saknas vetenskapligt stöd för att använda avsvällande läkemedel i form av tabletter eller flytande mixtur. Man kan ofta behöva använda smärtstillande läkemedel, i första hand paracetamol, för att lindra värken. Så kallade NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) kan också användas om man inte är överkänslig mot den typen av läkemedel. Glukokortikoider (kortisonliknande läkemedel) Glukokortikoider i nässpray kan användas som tillägg till antibiotika vid bakteriell rinosinuit och samtidiga allergiska besvär. Läkemedlen kan även lindra besvär hos patienter som har rinitis medicamentosa (svullna slemhinnor till följd av långvarig användning av avsvällande nässprayer) vid sporadisk bakteriell rinosinuit. Punktion Punktion dränering av bihålorna och spolning kan i vissa fall hjälpa om antibiotikabehandling inte har givit effekt. Persisterande rinosinuit Persisterande rinosinuit är namnet på en grupp sjukdomar där näsans och bihålornas slemhinnor är inflammerade under längre tidsperioder.
4(5) Vem har persisterande rinosinuit? För att en patient ska sägas ha persisterande rinosinuit krävs två eller flera av följande besvär under en sammanhängande period om minst tolv veckor: nästäppa nedsatt luktsinne färgad snuva ansiktssmärta samt att läkaren hittar minst ett av följande vid undersökningen: varig snuva svullnad eller inflammerade polyper i nässlemhinnan slemhinneförtjockning i bihålorna Inflammationen vid persisterande rinosinuit kan ha ett flertal orsaker, till exempel allergi, infektion eller tandbesvär. Behandling av persisterande rinosinuit Behandlingen av persisterande rinosinuit inriktas dels mot själva orsaken till besvären och dels mot inflammationen i slemhinnan. För dämpning av inflammationen används glukokortikoid i nässpray och nässköljningar med koksaltlösning i tre månader. Mot bakterieinfektion används långtidsbehandling med antibiotika (makrolider eller tetracykliner) tillsammans med inflammationsdämpande behandling. Om besvären sitter på endast ena sidan talar detta för anatomiskt hinder (beror på hur bihålorna är skapta rent kroppsligt), tandbesvär, tumör eller svampinfektion orsaker som i regel behandlas med kirurgiska ingrepp. Rinosinuit hos barn Barn går igenom många övre luftvägsinfektioner under uppväxtåren. Infektionerna orsakas av olika virus och bakterier och är en viktig del i uppbyggnaden av immunförsvaret. Rinosinuit förekommer hos barn i alla åldrar, men det är sällsynt att barn drabbas av bakteriella rinosinuiter som kräver antibiotikabehandling.
5(5) Behandling av okomplicerad bakteriell rinosinuit hos barn Hos barn i förskoleåldern är sjukdomstecknen vid bakteriell rinosinuit vaga feber, snuva, hosta, gnällighet och nedsatt aptit. Det finns inga övertygande vetenskapliga bevis för att barn med okomplicerad bakteriell rinosinuit blir hjälpta av behandling med antibiotika. Lindrande behandling med avsvällande nässpray/näsdroppar och smärtlindrande läkemedel, i första hand paracetamol, kan användas. Avsvällande läkemedel i tablett/flytande form bör inte användas. Från skolåldern börjar symtom och behandling vid bakteriell rinosinuit alltmer att likna dem hos vuxna. När bör man söka läkare? Barn kan ha gröngul snuva utan att man behöver misstänka en bakterieinfektion även när snuvan är långvarig. Det finns dock några särskilda sjukdomstillstånd där läkarundersökning kan vara nödvändig: Hos barn under fyra år kan tjock färgad snuva tillsammans med svinkoppor (impetigo), såriga näsborrar och svullna halsmandlar vara tecken på streptokockinfektion. Långvarig konstant nästäppa, med eller utan snuva, kan orsakas av näspolyper. Från förskoleåldern kan även allergisk nästäppa och snuva förekomma. När besvären bara kommer från ena näsborren kan man misstänka att barnet har petat in något i näsan. Detta undersöker läkaren lätt med hjälp av ett endoskop en liten kikare. En liten grupp barn, oavsett ålder, med bakteriell rinosinuit är allvarligt sjuka. Hög feber, slöhet och svullnad/rodnad över en bihåla eller i ögonvrån är några tecken på att man bör söka läkarvård.