Premiärministern Benjamin Netanyahu tal till öppningssessionen i Knesset 2009 Rätten till självförsvar Rätten att upprätthålla en judisk stat och rätten till självförsvar är de två grundvalarna för vårt folks existens. Dessa två rättigheter är nära sammankopplade. Utan en egen stat skulle vi inte kunna försvara oss själva och utan möjlighet att försvara oss kunde vi inte behålla vår stat. Dessa grundläggande rättigheter för det judiska folket är under ständig attack - en attack som har blivit ännu mer intensiv sedan andra Libanonkriget och Operationen i Gaza. Vår främsta uppgift måste vara att förhindra detta. Den 12 januari 2009, under Operation Cast Lead bildade FN:s Generalförsamling en kommitté för att undersöka vad man kallade "kränkningar av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt begångna av ockupationsmakten, Israel, mot det palestinska folket." Var uppmärksam på formuleringen: "ockupationsmakten, Israel". Sådant språk används sedan vi drog oss ut från varje tum av Gaza! Denna snedvridna rapport, skriven av detta snedvridna utskott underminerar själva grunden för Israels rätt till självförsvar. Denna rapport uppmuntrar till terror och hotar freden. Jag vill vara mycket tydlig här: Israel kommer inte att ta några risker för fred om det inte kan försvara sig. Denna rapport får Israels ledare och befälhavare, IDF och soldater att framstå som krigsförbrytare. Men sanningen är precis tvärtom: Israels ledare och soldater är de som försvarar Israels medborgare mot krigsförbrytare.
Och de är verkligen krigsförbrytare. Hamas har öppet deklarerat sitt mål att förgöra oss. Enligt FN-stadgan utgör en uppmaning till folkmord, en krigsförbrytelse - krigsförbrytelse nummer ett. Hamas sköt tusentals missiler på våra civila krigsförbrytelse nummer två. De gömde sig bakom civila palestinier, utnyttjade dem som mänskliga sköldar - krigsförbrytelse nummer tre. Och efter kidnappningen av Gilad Shalit, har de hållit honom i fångenskap i över tre år utan att Röda korset tillåtits besöka honom - i strid med Genèvekonventionen - krigsförbrytelser nummer fyra. Trots detta: "Gjorde IDF mer för att skydda civilbefolkningens rättigheter i en stridszon än någon annan armé i krigens historia." Detta är inte mina ord, de hör till den tidigare befälhavaren för de brittiska styrkorna i Afghanistan. Och varje objektiv observatör vet att detta är sant. Israel hävdar inte att reglerna i krig inte gäller för oss. Tvärtom: inte bara IDF försvarar dem, men de gör det mer än någon annan armé i världen. Det finns de idag som skulle åtala Israels ledare och IDF:s soldater, som inte har gjort annat än att utkämpa ett rättfärdigt krig med rättvisa medel mot grova krigsförbrytare Vi upplever en fullständig förvrängning av rättvisa och sanning. Vi kommer inte att tolerera en situation där Ehud Olmert, Ehud Barak och Tzipi Livni - som mobiliserade soldater för att skydda våra städer och vårt folk - är kallade att närvara vid rättegång i Haag. Vi kommer inte att tolerera en situation där IDF:s befäl och soldater, efter att ha försvarat Israels medborgare med värdighet och heroism, mot en grym och skändlig fiende, har kritiserats som en krigsförbrytare. Israels regering, Knesset och Israels medborgare förkastar alla kategoriskt denna absurditet! Vi är helt överens på denna viktiga fråga. Det gäller vår förmåga och rätt att försvara oss, något som berör själva grunden för vår existens och ansluter till den tumultartade resa som vårt folk har gjort genom historien. Den första och mest fruktansvärda omvälvningen för det judiska folket var återföringen av ett stolt folk som kämpade för sin frihet i gamla tider, förtryckta, statslösa och hjälplösa människor i exil. Under forntiden var vårt folk berett att kämpa till det bittra slutet för sin frihet och existens under modiga ledare som Joshua och Gideon, Saul och David, Judah Maccabéen och Bar Kochba. Även när de inte var segerrika, var judarna alltid respekterade av andra nationer som ett folk beslutet att försvara sin frihet och sitt fosterland. Men dynamiken i judiskt motstånd började blekna när vi förlorade vår självständighet och vårt land. För nästan 2000 år i exil levde judarna som en försvarslös nation, helt i händerna på andra. Vi vet resultatet: Fallet från en djup grop till en ännu djupare grop, från tragedi till tragedi - tills vår existens sattes på spel.
Den andra stora omsvängningen i historien av vår nation, ägde rum med upprättandet av staten Israel. Under tiden fram till upprättandet av staten, återupptäckte judarna sin förmåga att försvara sig: Från Shomer, Haganah, Irgun, Lehi och Palmach, till skapandet av IDF, återupptäckte det judiska folket sin förmåga att försvara sig. Och jag lovar: Vi kommer aldrig tillbaka till en situation där vi inte kan försvara oss själva och vår stat. Under de senaste månaderna har jag pekat på det faktum att palestiniernas vägran att erkänna den judiska staten ligger till grund för den pågående konflikten mellan oss. För 62 år sedan sade palestinierna nej till en judisk stat. Jag uppmanar våra palestinska grannar - säg ja till den judiska staten! Slut fred med nationalstaten för det judiska folket, en stat som är det nationella hemmet för det judiska folket och som samtidigt garanterar fullständiga rättigheter för alla sina icke-judiska medborgare. Jag vet att detta inte är en enkel sak för det palestinska ledarskapet. Det krävs verkligen mod. Men jag uppmanar ledarna för den Palestinska myndigheten att berätta sanningen för sitt folk eftersom vi inte kan uppnå fred om Israel inte accepteras som en judisk stat. Det är också dags för andra arabiska ledare i regionen att säga sitt folk sanningen, klart och tydligt och offentligt: Den judiska staten är inte fiende till islam, Israel är ett fredssträvande land med vilket de skulle sluta fred. Men om vägen till fred med palestinierna hade varit lätt, skulle vi ha uppnått fred för länge sedan. Det skulle ha uppnåtts genom en lång rad av israeliska premiärministrar från början av fredsprocessen. De var redo att göra generösa eftergifter för fred, men de palestinska ledarna förkastade dem gång på gång. Bara förra året erbjöd högre tjänstemän i den tidigare israeliska regeringen omfattande och långtgående eftergifter till palestinierna. De har haft otaliga diskussioner och möten, och inrättade ett stort antal förhandlingskommittéer - som inte resulterade i någonting. Varför? Eftersom de palestinska ledarna inte var beredda att förklara ett slut på konflikten och på deras anspråk och att tydligt erkänna den judiska staten en gång för alla - något som är nödvändigt för fred. Vi vill ha fred. Vi hoppas att den Palestinska myndighetens ledarskap kommer att vara en verklig partner för fred. Och vi är beredda att arbeta hårt för fred. Under de första sex månaderna av min regering, skapade vi en nationell enighet om principerna för fred, som uttrycks i mitt anförande vid Bar-Ilan University:
a. Palestinskt erkännande av den judiska staten b. Resolution av flyktingproblemet utanför Staten Israels gränser c. Den effektiva och erkända demilitariseringen av en palestinsk stat d. Stopp för alla ytterligare krav mot Israel. Vi har också vidtagit åtgärder - i en omfattning som inte skådats på år - för att förbättra villkoren för våra palestinska grannar i Judéen och Samarien. Vi har avvecklat vägspärrar, eliminerat vägspärrar och tagit bort hinder. Vi har underlättat för rörligheten, uppmuntrat handel och förlängt drifttimmarna vid Allenbybrons terminal. Vi inte bara pratar. Vi agerar. Vi har bidragit till den imponerande expansionen av den palestinska ekonomin. Jag tror att med tiden kan välstånd bara stärka freden genom att stärka de moderata och försvaga extremisterna. Men det kan inte ersätta det mod som krävs av palestinska ledare som måste erkänna den judiska staten. Detta erkännande kommer att tränga in i hjärtat på den israeliska allmänheten som söker fred - och det har alltid varit, och kommer att förbli, den verkliga nyckeln till fred. Jag har redan sagt att jag inte kommer att införa några förutsättningar för fredssamtalen med palestinierna, och vi fortsätter att arbeta med president Obama och hans administration för att se till att våra gemensamma ansträngningar kommer att leda till återupptagna samtal så snart som möjligt. Mina damer och herrar, ledamöter av Knesset Jag vet att många israeler har slutat tro på fred. De har sett sexton års samtal med palestinierna utan att åstadkomma fred. De har också sett att ensidigt tillbakadragande, ett alternativ till samtal som inte heller bringat fred. I motsats till löften resulterade det ensidiga tillbakadragandet i tusentals missiler över våra samhällen. Återigen, i motsats till vad som utlovats, har det inte ökat det internationella stödet för vår rätt att försvara oss utan faktiskt minskat detta stöd. De lovade oss att deras vision och deras väg skulle ge fred. Men det förde bara med sig krig. Trots detta säger jag: Vi får inte förlora hoppet. Vi strävar efter fred, nyktert och realistiskt. Vi arbetar för att främja välstånd för våra grannar eftersom det är viktigt att skapa en atmosfär av fred. Vi står enade kring de värderingar som förenar vårt folk. Ett enat folk kan uppnå fred lättare. Vi vidtar konkreta åtgärder för att bringa välstånd till våra grannar. Och slutligen tar vi itu med den verkliga roten till konflikten mellan oss och palestinierna. Detta är det enda sättet fred kommer att uppnås på.
Men tills fred har uppnåtts, kan vi inte förhindra utvecklingen av staten Israel. Vi måste stärka vår ekonomi och förbättra våra barns utbildning nu. Vi måste göra våra gator säkra nu, och vi måste minska de sociala klyftorna mellan periferi och centrum nu. Vi har arbetat med dessa problem sedan denna regering bildades. Men vår främsta prioritet kommer att förbli säkerhet och bemötande av hot mot staten Israel - det allvarligaste är Irans försök att beväpna sig med kärnvapen. Detta är en regim som förtrycker sitt folk, hotar sina grannar, utför terrordåd, begär att Israel ska förintas, döljer anläggningar för att tillverka kärnvapen. President Obama och den amerikanska regeringen upprepade nyligen sitt åtagande att hindra Iran från att skaffa sådana vapen. Vid vårt senaste möte i New York, sade president Obama att ett Iran utrustad med kärnvapen skulle innebära en fara för hela världen, inte bara för Israel. Alla ansvariga medlemmar av det internationella samfundet måste samarbeta och göra klart för den iranska regimen att de inte kommer att acceptera deras program för att utveckla massförstörelsevapen. Mina vänner, ledamöter i Knesset, Idag, i början av Knessets vintersession, vill jag berätta för er och alla i Israel: Om det är något som kommer att göra oss framgångsrika i att möta dessa utmaningar så är det ett erkännande av staten Israel som det enda hemmet för det judiska folket. Endast i Israel kan det judiska folket leva som ett fritt folk, försvara sig och garantera sin egen framtid. Vi judar har inget annat land, och vi vill inte ha ett annat land - bara staten Israel som en judisk och demokratisk stat som lever i fred med sina grannar. Med Guds hjälp kommer vi att arbeta för att skapa säkerhet, välstånd och fred för Israel. Med Guds hjälp blir det så för evigt.